Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen Rekommendationer för forskningsinfrastruktur på lång sikt från forskningsråden och VINNOVA VETENSKAPSRÅDETS RAPPORTSERIE 11:2007

Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen Rekommendationer för forskningsinfrastruktur på lång sikt från forskningsråden och VINNOVA Andra uppdaterade utgåvan 2007

VETENSKAPSRÅDETS GUIDE TILL INFRASTRUKTUREN Rekommendationer för forskningsinfrastruktur på lång sikt från forskningsråden och VINNOVA Rapporten kan beställas på www.vr.se VETENSKAPSRÅDET 103 78 Stockholm Vetenskapsrådet ISSN 1651-7350 ISBN 978-91-7307-117-8 Grafisk form: Erik Hagbard Couchér, Vetenskapsrådet Omslagsbild: SXC Tryck: CM Digitaltryck, Bromma 2008

Förord Detta är andra utgåvan av Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen och är en större uppdatering av den första guiden som kom 2006. Den svarar nu på ett vidare uppdrag att ge en vägvisning även för forskningsinfrastruktur i områden utanför Vetenskapsrådets normala ansvarsområden. Guiden innehåller en kartläggning av långsiktiga behov av forskningsinfrastruktur för en framtida svensk forskning av högsta kvalitet. Den är avsedd att utgöra ett underlag för diskussioner om finansiering av framtida infrastrukturer för forskning såväl inom landet som för medverkan i gemensam internationell forskningsinfrastruktur. År 2005 inrättade Vetenskapsrådets styrelse Kommittén för forskningens infrastrukturer, KFI. Kommitténs huvuduppdrag är att stödja uppbyggnad och utnyttjande av infrastruktur för att ge förutsättning för svensk forskning av högsta vetenskapliga kvalitet. Att samla frågor om infrastruktur till samma kommitté innebär en större tydlighet i hanteringen av infrastrukturärenden, ger möjlighet till bättre planering med större långsiktighet och underlättar en samlad internationell överblick. En viktig del av KFI:s verksamhet är att i samverkan med övriga forskningsfinansiärer göra en långsiktig strategisk plan för svenska forskares tillgång till forskningsinfrastruktur som möjliggör forskning av högsta kvalitet inom alla forskningsområden. Planen ska uppdateras regelbundet och gälla allt från planering, utveckling och drift till avveckling av forskningsinfrastruktur. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen har tagits fram av KFI och dess beredningsgrupper i ett omfattande konsultationsarbete som innefattat ämnesråd vid Vetenskapsrådet, andra forskningsfinansiärer, universitet och högskolor samt olika forskargrupperingar. Ett skäl till att producera en andra utgåva är att uppdatera rekommendationerna utifrån de utredningar och utvärderingar som genomförts vid Vetenskapsrådet sedan den första guiden. Det har också varit relevant att relatera till den europeiska vägvisaren för infrastruktur, European Roadmap for Research Infrastructures, som publicerades i slutet av 2006. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen kommer också att vara en bakgrundsrapport till det underlag som Vetenskapsrådet i slutet av året lämnar till regeringen inför nästa forskningspolitiska proposition. Stockholm den 3 december 2007 Lars Börjesson huvudsekreterare KFI susanne Holmgren tf ordförande KFI

INNEHÅLL Sammanfattning 7 Del 1 9 Introduktion 9 Forskningsinfrastrukturens betydelse för forskning och samhälle 9 Kriterier för stöd till forskningsinfrastruktur 12 Utveckling mot gemensam europeisk och internationell forskningsinfrastruktur 13 Nordisk samverkan 14 Vägvisare för infrastruktur i flera länder 14 En gemensam europeisk vägvisare 15 Svensk medverkan i europeisk forskningsinfrastruktur 16 Karakterisering av forskningsinfrastruktur 18 Olika typer av tillgänglighet 19 Centraliserade vs distribuerade infrastrukturer 19 Finansiering av infrastruktur 20 Förslag på nya bidragsformer 21 Ansvarsfördelning för finansiering av infrastruktur 22 Långsiktig planering vid konjunktursvängningar 22 Avgränsning av Vetenskapsrådets ansvarsområden 23 Generella rekommendationer 23 Rekommendationer om infrastrukturprojekt för de närmaste åren 25 Tabell 1A: Budgetbehov för investeringar och drift av nya infrastrukturer 26 Budgetbehov för investeringar och drift av nya infrastrukturer 28 Investeringar 28 Tabell 1B: Uppskattade behov av nya svenska investeringar i forskningsinfrastruktur enligt tabell 1A 28 Drift 29 Tabell 2: Existerande och beslutade infrastrukturer finansierade av Vetenskapsrådet 30 Del 2 Områdesbeskrivningar 32 Astronomi och subatomär forskning 32 Energiforskning 35 evetenskap 39 Forskning kring planeten jorden och dess nära omgivning 42 Humaniora och samhällsvetenskap 45 Materialvetenskap 48 Medicin och livsvetenskaper 51 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

Del 3 Beskrivningar av infrastrukturer för framtida satsningar 56 Astronomi, astro-, kärn- och partikelfysik 56 E-ELT European Extremely Large Telescope 56 EURISOL European Isotope Separation On-Line Radioactive Ion Beam Facility 57 FAIR Facility for Antiproton and Ion Research 58 Linjära partikelkolliderare CLIC/ILC 59 SKA Square Kilometre Array 61 evetenskap 62 SNIC Swedish National Infrastructure for Computing 62 PRACE Partnership for Advanced Computing in Europe 64 Forskning kring planeten jorden 65 Infrastruktur för databaser DISC:s verksamhet inom miljöoch klimatområdet 65 EISCAT European Incoherent Scatter Facility 66 EMSO European Multidisciplinary Seafloor Observation 67 ICOS Integrated Carbon Observation System 69 LifeWatch 70 Humaniora och samhällsvetenskap 72 CESSDA Council of European Social Science Data Archives 72 CLARIN Common Language Resources and Technology Infrastructure 73 ESS European Social Survey 75 Materialvetenskap 76 ESS European Spallation Source 76 Uppgradering av ESRF European Synchrotron Radiation Facility 77 Uppgradering av ILL 20/20 79 IRUVX-FEL frielektronlasernätverk för infraröd- till mjukröntgenområdet 80 Synkrotronljusanläggningen MAX IV 81 XFEL X-ray Free Electron Laser facility 82 Medicin och livsvetenskaper 84 Bioinformatik som infrastruktur inom livsvetenskaper BILS och ELIXIR 84 Biobanker. BBMRI Biobanking and Biomolecular Resources Infrastructure 85 Nationella teknikplattformar inom medicin och livsvetenskaper 87 EATRIS European Advanced Translational Research Infrastructure for Medicine 89 Fenotypning och arkivering av försöksdjur SweImp/Infrafrontier 91 Appendix 1 Ledamöter i KFI och KFI:s beredningsgrupper 2006_2007 94 Appendix 2 Referenser 96 Appendix 3 förklaringar till tabell 1 och 2 98 Appendix 4 Akronymlista och ordförklaringar 107 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 5

6 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

Sammanfattning Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen ger en överblick av svensk forsknings långsiktiga behov av infrastruktur för forskning av högsta kvalitet inom alla vetenskapsområden. Rapporten är en uppdaterad version av den första svenska vägvisaren för forskningsinfrastruktur som publicerades 2006. Guiden har tagits fram i samarbete med FAS, Formas och VINNOVA och speglar såväl grundforskningens som den behovsmotiverade forskningens behov. Med infrastruktur menas till exempel centrala eller distribuerade forskningsanläggningar, databaser eller omfattande datanät. Innehållet har påverkats av de utredningar som genomförts vid Vetenskapsrådet sedan den första utgåvan. Den europeiska vägvisaren för infrastruktur, European Roadmap for Research Infrastructures, har också spelat in liksom synpunkter från universitet, högskolor, andra forskningsfinansiärer och enskilda forskare. Miljöer kring högklassig infrastruktur är inte bara centrala för forskningens utveckling, de genererar innovationer, påverkar samhällsklimatet och lockar begåvningar att söka sig dit. Näringsliv med behov av hög kompetens etablerar sig också gärna i närheten av dessa forskarmiljöer. De forskningsinfrastrukturer som ingår i rapporten ska uppfylla några generella kriterier: de ska vara av nationellt intresse, ge förutsättningar för världsledande forskning, vara för omfattande för enskilda grupper, ha en långsiktig planering och vara öppet tillgängliga för forskare. Där efterfrågan är stor ska prioriteringssystem baserade på forskningskvalitet avgöra vem som får tillgång till infrastrukturen. För att stärka svensk forskning på lång sikt rekommenderar Vetenskapsrådet följande åtgärder: Sverige bör aktivt medverka i utvecklingen av gemensam internationell infrastruktur. I första hand genom att bidra till de femton högst prioriterade projekten från den europeiska samarbetsorganisationen ESFRI:s vägvisare. Vetenskapsrådet deltar i planeringen av sju projekt som bedömts vara särskilt intressanta. De är bioinformatikinfrastrukturen ELIXIR, spallationskällan ESS, systemet för högpresterande beräkningar PRACE, kärnfysikanläggningen FAIR, fenotypningsfaciliteten Infrafrontier, biodiversitetsinfrastrukturen LifeWatch och röntgenfrielektronlasern XFEL. Forskningsinfrastruktur bör samordnas på nationell nivå för att höja forskningskvaliteten och utnyttja resurser effektivare, aktuella exempel är system för hantering av miljö- och klimatdata och samordning av biobanker. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 7

Sammanfattning Nationella noder för samverkan med internationella infrastrukturer bör utvecklas. Det behövs även resurser på hemmaplan för utveckling av teknik, kunskap och metoder. Sverige bör erbjuda värdskap för en eller flera internationella infrastrukturer. Den europeiska neutronkällan ESS är ett exempel, andra möjligheter är synkrotronljusanläggningen MAX IV och uppgradering av radaranläggningen EISCAT. evetenskapens utveckling innebär en revolution för många discipliner. einfrastruktur för stora beräkningar, kommunikation och lagring av data bör stärkas till gagn för alla forskningsområden. Vid planering av forskningsinfrastruktur måste man ta hänsyn till hela livscykeln, från koncept och uppbyggnad till drift och avveckling. Vetenskapsrådet ser därför behov av nya bidragsformer som underlättar planering och befrämjar långsiktighet och konkurrenskraft vid drift och användning av infrastruktur. Bland annat föreslås en långsiktig investeringsram för större infrastrukturinvesteringar. Vid finansiering måste dessutom en balans mellan investering och drift samt resurser för forskare att använda infrastrukturen eftersträvas. Krabbnebulosan är spåret av en supernova som exploderade ungefär 6000 ljusår från jorden. Foto: ESO 8 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

Del 1 Introduktion Detta är en ny utgåva av Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 1. Syftet med guiden är att ge en överblick av det långsiktiga behovet av gemensam forskningsinfrastruktur för svensk forskning av högsta kvalitet inom alla forskningsområden. Den behandlar speciellt förslag på nya infrastrukturer som nått en sådan vetenskaplig och teknisk mognadsgrad att det är dags att ta ställning till om de ska förverkligas. Guiden kommer att utgöra underlag för diskussioner och beslut både om finansiering av framtida forskningsinfrastrukturer inom landet och om svensk medverkan i gemensam internationell infrastruktur. I guiden behandlas såväl grundforskningens behov av forskningsinfrastruktur som de mer tillämpade områden som normalt faller inom FAS, Formas och VINNOVA:s ansvarsområden. Forskningsinfrastrukturens betydelse för forskning och samhälle Framstående forskning är viktig för samhällets utveckling. Den är grunden för vår förståelse av vår plats i universum, materiens beskaffenhet, utvecklingen av liv och samhällets utveckling. Den utgör också basen för utveckling av otaliga tekniska och medicinska innovationer. Ökad kunskap kan skapa bättre förutsättningar för ett hållbart samhälle, både vad gäller miljö, hälsa och ekonomi. Den mest innovativa och högkvalitativa forskningen sker där förutsättningarna är gynnsammast, det vill säga där det finns en intellektuell och kreativ miljö med möjlighet till forskarkarriär och tillgång till de mest avancerade metoderna. De mest talangfulla forskarna söker sig gärna till miljöer med bäst förutsättningar att utföra den intressantaste forskningen. En betydelsefull del av dessa förutsättningar är en konkurrenskraftig forskningsinfrastruktur, alltså att de mest avancerade verktygen finns tillgängliga för forskarna. 1 Med forskningsinfrastruktur menas till exempel centrala eller distribuerade forskningsanläggningar, databaser eller omfattande datanät. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 9

Del 1 Många av de tekniker som utvecklas vid ledande infrastrukturer kommer samhället till godo i form av tillämpningar. På bilden en PET-scanner. Foto: SXC Infrastruktur i form av avancerade acceleratoranläggningar, beräkningsresurser, datanät och databaser är ofta avgörande för forskningens framsteg. Några exempel: Omfattande databaser är en förutsättning för stora delar av den samhällsvetenskapliga, biologiska och medicinska forskningen. Kunskapen om materiens innersta beståndsdelar är helt avhängig partikelacceleratorer. Kunskapen om universum och dess utveckling är beroende av observationer med olika typer av teleskop. Kunskapen om biomolekylers och materials atomära struktur och funktion är beroende av en hel rad metoder, där bland annat faciliteter för synkrotronljus- och neutronstrålning spelar en avgörande roll. Möjligheterna att utforska polartrakterna och havsbottnarna är beroende av forskningsfartyg. Klimatforskningen är beroende av globala detektionssystem för att följa klimatförändringar. Högpresterande datorer är avgörande för vår förmåga att analysera omfattande data eller simulera förlopp inom de flesta vetenskapsområden. 10 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

del 1 Detalj från MAX-lab, en svensk anläggning för forskning med synkrotronljusteknik. Foto: Annika Nyberg, MAX-lab Dessa avancerade och komplexa verktyg för forskning är oftast gemensamma för ett stort antal forskare. Användningen regleras företrädesvis genom vetenskaplig konkurrens så att det blir de bästa forskarna och den intressantaste forskningen som får tillgång till de främsta infrastrukturerna. Förutom att ledande infrastrukturer gör det möjligt att tackla stora vetenskapliga utmaningar, är det dessutom ofta där som utvecklingen av vetenskapliga metoder och teknik drivs till gränsen för vad man kan åstadkomma. De har därför en central roll för såväl nutida som framtida banbrytande forskning. Attraktiva miljöer för forskning är inte bara positiva för forskningens utveckling, de genererar också idéer för innovationer, påverkar samhällsklimat och ger incitament för begåvningar att söka sig dit. Det ger i sin tur argument för näringsliv med behov av hög kompetens och utveckling att etablera sig i närheten av dessa miljöer. Erfarenheter och studier visar på att en bra forskningsinfrastruktur inte bara kan ge unika förutsättningar för vetenskapliga genombrott. Ofta är den också: teknikdrivande, 2 idédrivande, en tvärdisciplinär och internationell mötesplats, en motor för samhälls- och näringslivsutveckling. 3 2 Teknikdrivande för områden även utanför vetenskapen, t.ex. ledde behoven inom partikelfysiklaboratoriet CERN till att World Wide Web och detektorer för sjukvården utvecklades. 3 Stora socioekonomiska effekter visas exempelvis i studier av utvecklingen runt synkrotronljusanläggningen ESRF och neutronkällan ILL i Grenoble samt CERN i Genèveområdet. ITPS (Institutet för tillväxtpolitiska studier) har även påvisat stora effekter av den föreslagna spallationskällan ESS i makroekonomiska beräkningar. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 11

Del 1 Avgörande för infrastrukturens funktion som verktyg för forskningen är dess förmåga att ge avancerad service till forskarna och att tillhandahålla kvalificerad utbildning i användandet av resurserna. Samtidigt finns risken att en etablerad forskningsinfrastruktur på sikt kan bli konserverande genom att stora kapital och intellektuella resurser binds upp i den. Detta kan och bör motverkas genom väl utvecklade planer för uppföljning, utvärdering och omprövning. Kriterier för stöd till forskningsinfrastruktur Med forskningsinfrastruktur menas till exempel koncentrerade eller distribuerade forskningsanläggningar, databaser eller omfattande datanät. Begreppet forskningsinfrastruktur kan innefatta en mängd olika vitt skilda saker och kan definieras olika i olika sammanhang. European Strategy Forum on Research Infrastructures (ESFRI) använder följande definition: the tools that provide essential services to the research community for basic or applied research. They may concern the whole range of scientific and technological fields, from social sciences to astronomy, going through genomics or nanotechnologies. Examples include libraries, databases, biological archives, laboratories, clean rooms, communication networks, research vessels, satellite and aircraft observation facilities, coastal observatories, telescopes, synchrotrons, accelerators. They may be single-sited, distributed, or virtual. What we are dealing with are the necessary tools for the future to do research in many areas at the cutting edge. ESFRI har dessutom lagt till ett kriterium om öppen tillgänglighet för forskare inom respektive område. Vetenskapsrådet har bestämt att de forskningsinfrastrukturer som får stöd helt eller delvis ska uppfylla följande generella kriterier. De ska: vara av brett nationellt intresse, ge förutsättningar för världsledande forskning, utnyttjas av ett flertal forskargrupper/användare med högt kvalificerade forskningsprojekt, vara så omfattande att enskilda grupper inte kan driva dem på egen hand, ha en långsiktig planering för vetenskapliga mål, finansiering och utnyttjande, vara öppet och enkelt tillgängliga för forskare och ha en plan för hur tillgängligheten ska förbättras (gäller både utnyttjande av infrastrukturen, tillgång till insamlade data och presentation av resultat). 12 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

del 1 Andra aspekter kan också komma in vid bedömningar av infrastrukturer, till exempel dess forskningsstrategiska betydelse eller funktion för kompetensuppbyggnad. Fiberoptik från experimentet ALICE vid CERN. Foto: CERN Utveckling mot gemensam europeisk och internationell forskningsinfrastruktur Det är ofta helt avgörande för nya forskningsgenombrott att ha tillgång till alltmer avancerade acceleratoranläggningar, kraftfullare beräkningsresurser, högre upplösning i mikroskop, snabbare datanät och mer omfattande och lättåtkomliga databaser för exempelvis epidemiologi, socialvetenskap och klimatforskning. Inom många områden samarbetar därför forskare nationellt, internationellt eller globalt för att kunna skapa de faciliteter som behövs för nya framsteg. Exempel på områden som är extremt beroende av avancerad infrastruktur är partikelfysiken som söker kunskap om det innersta i materians struktur och universums uppkomst och fusionsforskningen som strävar efter att åstadkomma en outtömlig energikälla på jorden genom att härma de processer som sker i solen. I båda exemplen samverkar forskare i globala organisationer för att kunna bygga de komplexa anläggningar som krävs för att ta nästa steg i utvecklingen. Tendensen mot allt större infrastruktursamarbeten, såväl i form av enskilda större faciliteter som distribuerade infrastrukturer, märks tydligt även inom andra områden som humaniora och samhällsvetenskap, miljö- och klimatforskning, materialforskning samt inom medicin och Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 13

Del 1 livsvetenskaperna. Utvecklingen mot storskaliga och/eller internationella infrastrukturer ställer allt högre krav på långsiktighet, planering och samordning bland forskare, men även hos forskningsfinansiärer. För ett relativt litet land som Sverige är det avgörande att delta i internationella infrastrukturprojekt för att ge forskarna tillgång till de främsta faciliteterna för forskning. Det är i sammanhanget också väsentligt att ha resurser på hemmaplan för att utveckla metoder som kan användas vid infrastrukturerna. Man riskerar annars att inte riktigt vara med på de verkliga genombrotten. Det är önskvärt att någon eller några av de europeiska infrastrukturerna kan drivas från Sverige eftersom de fungerar som forskarmagneter och lockar kompetens till vårt land. Detta har i sin tur positiva effekter för att stimulera forskningens kvalitet inom landet och ger andra långsiktiga positiva effekter för samhället genom inflöde av kompetenta människor och nya idéer. Nordisk samverkan Samverkan med andra nordiska länder kan ge betydande samverkansfördelar både för etablering av infrastrukturer i Norden och för att tillsammans vara en starkare part i internationella projekt. Flera exempel på framgångsrik nordisk samverkan finns sedan tidigare, bland annat det Nordiska optiska teleskopet (NOT), konsortiet NORDSYNC för medverkan i den europeiska synkrotronkällan (ESRF), den nordiska datagridfaciliteten (NDGF), radaranläggningen EISCAT och vissa registerdatabaser. Den framtida nordiska samverkan kan gälla etablering av större internationella infrastrukturer i Norden som den europeiska neutronkällan ESS, synkrotronljuskällan MAX IV och den nya radaranlägningen EISCAT-3D eller en konkurrenskraftig nordisk utveckling av e-infrastruktur. Det kan också gälla infrastruktur för särskilda nordiska forskningbehov eller styrkeområden som forskning inom miljö- och klimatområdet, polarforskning, demografi, språkteknologi och områden som utnyttjar individdatabaser och biobanker inom till exempel epidemiologi. Vägvisare för infrastruktur i flera länder I flera länder pågår strategiska arbeten med att ta fram så kallade vägvisare (roadmaps) för forskningsinfrastruktur 4. I USA har detta nyligen gjorts bland annat av Department of Energy (DOE), National Science Foundation (NSF) och National Institutes of Health (NIH). I Australien finns sedan 2004 4 se Bilaga 2, Referenser 14 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

del 1 programmet National Collaborative Research Infrastructure Strategy, NCRIS, där även långsiktig planering och en vägvisare för infrastruktur ingår. I Europa har ett omfattande arbete genomförts för att ta fram en gemensam vägvisare för forskningsinfrastruktur inom alla forskningsområden. Arbetet har skett i regi av ESFRI (European Strategy Forum on Research Infrastructures). ESFRI:s första vägvisare blev klar under hösten 2006, en uppdaterad version ska vara klar under andra halvåret 2008. Flera av de europeiska länderna har också tagit fram eller håller på att ta fram egna vägvisare för forskningsinfrastruktur 5. Bland de länder, förutom Sverige, som hittills har publicerat sådana märks till exempel Storbritannien, Danmark, Spanien och Irland. Detta har bland annat lett till nya forskningsinfrastruktursatsningar i Danmark, Spanien och Irland. En gemensam europeisk vägvisare ESFRI:s vägvisare, European Roadmap for Research Infrastructures, gäller infrastruktur inom områdena humaniora och samhällsvetenskap, biomedicin och livsvetenskap, energi, materialvetenskap, kärnfysik, astronomi och astropartikelfysik, samt högpresterande datorresurser. De 35 infrastrukturprojekten i vägvisaren har utvärderats och bedömts ha högt vetenskapligt värde och dessutom vara tillräckligt mogna tekniskt-vetenskapligt för att kunna byggas upp. Förverkligandet av dessa infrastrukturer är sedan föremål för bi- och multilaterala förhandlingar. Att EU i nuläget har en i det närmaste obefintlig budget för konstruktion av nya infrastrukturer innebär att finansieringen måste komma från medlemsländerna. Dock finns det möjligheter inom det sjunde ramprogrammet att finansiera förberedande arbete för nya infrastrukturer, alltifrån designstudier till framtagandet av dokument för multilaterala avtal. ESFRI:s vägvisare och dess implementering innebär en början på en mycket stor förändring för europeisk forskning. Alltfler av de europeiska länderna inser att för att vara konkurrenskraftig framöver gentemot USA, Japan och växande stormakter som Kina och Indien, behöver man samarbeta om de mest avancerade forskningsresurserna. De stationära forskningsinfrastruk-turerna som är världsledande ger långsiktiga konkurrensfördelar och attraherar även många av de bästa forskarna till regionen. Europeiska forskare inom alla vetenskapsområden är nu engagerade i att börja implementera projekten från ESFRI:s vägvisare på såväl europeisk nivå som nationell nivå; något som förväntas få kraftiga strukturella effekter på forskningen. Av projekten som finns med i ESFRI:s vägvisare håller de första redan på att 5 se Bilaga 2, Referenser Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 15

Del 1 ta form. Röntgenfrielektronlasern XFEL och kärnfysikanläggningen FAIR har till exempel fått så stort internationellt stöd att Tysklands forskningsminister gav klartecken för att börja bygga anläggningarna i juni respektive november 2007. Förberedande arbete för fler paneuropeiska överenskommelser kommer i slutet av året att starta för de flesta av de övriga projekten från ESFRI:s vägvisare med medel från EU:s sjunde ramprogram. Av dessa är den europeiska neutronkällan ESS ett av de projekt som är mest moget och där både Spanien, Sverige och Ungern erbjudit sig att vara värdnation. Ett beslut om att bygga ESS bör därför vara nära förestående. Svensk medverkan i europeisk forskningsinfrastruktur Det är viktigt för svensk forskning att medverka i flera av de infrastrukturprojekt som identifieras i ESFRI:s vägvisare. Ett antal av de föreslagna infrastrukturerna berör forskningsområden där Sverige idag intar en ledande ställning. Genom att delta i utformningen av dem får svenska forskare tillgång till mycket konkurrenskraftig infrastruktur och ges dessutom möjlighet att vässa sin kompetens i samband med utvecklingsarbetet. I vissa fall kan det vara aktuellt att ansluta svenska faciliteter i form av lokala noder, särkilt inom livsvetenskaperna, samhällsvetenskap samt miljö- och klimatforskning. Ny forskningsinfrastruktur är ofta teknikdrivande och det är angeläget för både teknik- och metodutveckling i Sverige att svenska forskare, doktorander och studenter tar del av den senaste utvecklingen vid de mest avancerade faciliteterna. Hur svenska forskare på bästa sätt ska få tillgång till de avancerade instrument som behövs för att kunna bidra till utvecklingen av gemensam infrastruktur behöver utredas närmare. Vetenskapsrådet genomförde under våren 2007 en process för att utröna vilka av ESFRI-projekten som myndigheten skulle stödja under förberedelsefasen. De forskargrupper som planerade att delta i ansökningar inom EU:s sjunde ramprogram för gemensam konstruktion av något av projekten ombads därför skicka in intresseanmälningar. Efter att ha granskat förslagen beslutade Vetenskapsrådet att vara medsökande för ansökningar gällande: Bioinformatikinfrastrukturen ELIXIR Europeiska spallationskällan, ESS Högpresterande beräkningssystemet, EU-HPC (PRACE) Kärnfysikanläggningen FAIR Fenotypningsfaciliteten INFRAFRONTIER Biodiversitetsinfrastrukturen LIFEWATCH Röntgenfrielektronlasern XFEL 16 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

del 1 Dessutom stöds följande projekt med stödjebrev: Biobanksinfrastrukturen BBMRI Infrastrukturen för socialvetenskapliga data, CESSDA Språkteknologiprojektet CLARIN Infrastrukturen för translationell forskning, EATRIS Djuphavsbaserade observationssystemet EMSO Den europeiska socialundersökningen, ESS Observationssystemet för mätning av koldioxidutbytet, ICOS Nätverket för infraröd-mjukröntgenfrilektronlasrar, IRUVX-FEL Foto: SXC Den distribuerade infrastrukturen LifeWatch planerar att samla in forskningsdata kring bio- logisk mångfald från genetisk nivå via arter till hela ekosystem så att man på sikt ska kunna förstå och förutse förändringar i ekosystem samt vilka effekter de kan få. I flera områden pågår arbete med global forskningsinfrastruktur. Detta gäller till exempel fusionsreaktorn ITER som är under uppbyggnad i Frankrike, det planerade millimeterteleskopet Square Kilometer Array (SKA) och nästa generations linjärkolliderare för partikelfysik (ILC). Fler av de paneuropeiska projekten från ESFRI:s vägvisare kan komma att bli globala, ett exempel är kärnfysikanläggningen FAIR. Sverige deltar även i uppbygganden av neutrinoteleskopet IceCube vid sydpolen tillsammans med USA, Tyskland och Belgien. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 17

Del 1 Karakterisering av forskningsinfrastruktur Forskningsinfrastrukturer kan ha mycket skilda karaktärer. Man kan dela in dem på en mängd olika sätt, till exempel efter ämnesområden, efter hur distribuerade de är eller hur de fungerar för användarna. Det finns en flora av benämningar på olika typer av forskningsinfrastruktur som är mer eller mindre väldefinierade, till exempel forskningsanläggning, internationell och nationell anläggning, nationell resurs, core facility, teknikplattform eller kompetenscentrum. Vissa av begreppen används dessutom olika vid olika tillfällen. Här har vi valt att göra en kategorisering som söker undvika tvetydigheten i begreppen. Infrastrukturer för forskning delas in i kategorier utifrån deras tillgänglighet för svenska forskare och hur ansvaret för drift och utnyttjande regleras. Kategorierna är: A Infrastrukturer som drivs under internationell konvention. B Infrastrukturer som drivs i annan internationell samverkan och som är öppet tillgängliga. C Infrastrukturer på nationell nivå som är öppet tillgängliga för alla forskare. D Nätverk av noder av typ E (nedan) på nationell nivå som verkar för öppen tillgänglighet bland forskare samt specialisering och komplementaritet mellan noderna. E Utrustningar eller databaser som används gemensamt av forskargrupper främst vid en fakultet eller större institution. F Större utrustningar i en forskargrupps laboratorium eller databaser på forskargruppsnivå. Används främst av forskargruppen, men även delvis i samarbeten med andra forskargrupper. Denna kategorisering innebär att liknande infrastrukturer kan finnas i olika kategorier beroende på hur de används. Exempelvis hör en biomedicinsk core facilitet som främst används av forskargrupper vid ett universitets fakultet till en annan kategori (kategori E) än en identisk facilitet som görs tillgänglig nationellt och där användningen styrs av vetenskaplig prioritering efter peer review -bedömda ansökningar om användning (kategori C). Svenska myndigheter stödjer och administrerar forskningsinfrastrukturer inom alla kategorierna men stödet hanteras olika. Kategori A hanteras oftast av myndigheter, men beslut om medverkan fattas av regeringen och leder till avtal mellan stater. Kategori B hanteras, finansieras och beslutas oftast av myndigheter. Kategori C och D stöds oftast av myndigheter och 18 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

del 1 andra forskningsfinansiärer i samverkan med universitet och högskolor. Stödet från Vetenskapsrådet till kategorierna E och F kan ges i form av bidrag till dyrbar vetenskaplig utrustning, bidrag till stora databaser eller i form av projektbidrag. Exempel på samordning som gjorts för att göra kategori E- och F- faciliteter mer öppna för gemensamt nationellt användande finns inom laboratorier för nano- och mikrofabrikation (Myfab), beräkningsresurser (SNIC) och databaser för forskning inom medicin och samhällsvetenskap (DISC). Olika typer av tillgänglighet Även om infrastrukturer är öppna för forskarsamhället kan de ha olika typer av tillgänglighet: Tillgängligheten begränsad exempelvis av tillgång på mättid eller beräkningsresurser. I sådana fall krävs någon form av fördelningsmekanism, t.ex. ett peer review -förfarande, för att garantera att den bästa forskningen får tillgång till resursen. Tillgänglighet begränsad av krav som lagstiftningen ställer, t.ex. skydd av individers integritet eller gott djurskydd. Användning kräver då föregående prövning av etiska frågeställningar. Obegränsad tillgång för forskare i fältet. Flera internationella och större nationella infrastrukturer använder sig idag av öppen utlysning där användning sker efter kvalitetsprövning i konkurrens. Erfarenheten visar att utvecklingen av infrastrukturen och forskningen som utförs där vinner på att de bästa projekten får tillträde. Centraliserade vs distribuerade infrastrukturer En annan viktig aspekt är hur centraliserade eller distribuerade infrastrukturerna är, eftersom det påverkar funktion, finansiering, organisation och ansvar. Centraliserade infrastrukturer, som synkrotronljusanläggningar, partikelacceleratorer eller teleskop, kräver oftast stora investeringar, en tydlig och fast ledningsfunktion, långsiktig finansiering av drift och uppgradering från de ingående parterna, samt olika typer av service på plats som tekniker, verkstäder, inkvartering och restauranger. De har också utvecklat olika granskningssystem så att de bästa forskarna blir de som får tillgång till infrastrukturen. Denna typ av faciliteter är vanligast för naturvetenskap och teknikområdena. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 19

Del 1 Distribuerade infrastrukturer, som mätstationer täckande stora arealer, sammanlänkade individdatabaser eller infrastrukturer för beräkningar (t.ex. grid), innebär ofta stora driftskostnader, långsiktighet vid insamling, lagring och tillgänglighet till data samt en fungerande nätverksorganisation med många intressenter. Denna typ av faciliteter är vanligast för samhällsvetenskap och humaniora, medicin samt miljö- och klimatforskning. Finansiering av infrastruktur Utvecklingen av forskningsinfrastruktur har flera faser, exempelvis kan följande steg ingå i infrastrukturens livscykel: Idé Utarbetande av koncept Designstudier Planering av konstruktion Koordinering av aktörer Konstruktion Drift Uppgradering Avveckling Dessa faser har olika behov av finansiering. Faserna idé och utarbetande av koncept är i regel forskningsnära och ryms inom ramen för projektbidrag. Designstudier och planering av konstruktion har tydliga syften att åstadkomma en infrastruktur och behöver i de flesta fall speciell finansiering. Konstruktionsfasen innebär en stor investeringskostnad under en begränsad tid. Driftsfasen innebär att en lägsta finansieringsnivå behöver säkras för en längre tid och totalt kan den ackumulerade kostnaden blir stor. Vanligen behöver infrastrukturer så småningom uppgraderas för att behålla sin konkurrenskraft och då behövs även finansiering av nyinvesteringar. Till slut kommer de flesta infrastrukturer att avvecklas; något som är förknippat med avsevärda kostnader för teknisk nedmontering och avveckling av personal etc. Därför måste en plan för avvecklingen fastställas redan innan beslut om uppbyggnad av en infrastruktur tas. Att på lång sikt säkerställa svenska forskares behov av infrastruktur innebär att en uppsättning av olika bidragsformer behövs. Av de bidragsformer som idag finns vid Vetenskapsrådet är följande relevanta ur ett infrastrukturperspektiv: 20 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

del 1 Projektbidrag som kan generera idéer och koncept. Planeringsbidrag för designstudier och planering av uppbyggnad eller samverkan. Bidrag för dyrbar utrustning som både kan användas för uppbyggnad av gemensam infrastruktur och för utrustning till enskilda grupper. Bidrag till stora databaser för uppbyggnad och underhåll av kvalitetssäkrade databaser som görs tillgängliga för forskare. Driftsbidrag för drift av gemensam forskningsinfrastruktur. Förutom detta betalar Vetenskapsrådet medlemskap i ett antal internationella infrastrukturer som ger svenska forskare tillträde till anläggningarna. Vid avveckling av infrastrukturer har det i första hand skett en nedtrappning av driftsbidrag under några år för att möjliggöra avveckling av personal. Andra statliga forskningsfinansiärer bidrar även de till forskningsinfrastrukturer. Bland annat delfinansierar FAS ett par internationella databaser och finansierar ett antal databaser på nationell nivå. Formas har inga direkta satsningar på infrastruktur, men liksom Vetenskapsrådet ger de stöd till forskningsprojekt och medeldyr utrustning (upp till 2 miljoner kronor) som kan generera idéer och koncept. Detsamma gäller för VINNOVA:s program. Rymdstyrelsen finansierar olika satellitprojekt med användning för bland annat astronomi och miljö- och klimatövervakning. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har genom åren varit den helt dominerande finansiären av avancerad utrustning och infrastruktur. Stiftelsen har genom sina investeringar varit avgörande för flertalet av de infrastrukturer som svenska forskare använder och även för avancerad utrustning på svenska universitet. Riksbankens Jubileumsfond finansierar bland annat räddning av kulturarv samt digitalisering av bild- och textmaterial. Förslag på nya bidragsformer En långsiktig investeringsram för omfattande infrastrukturer skulle ge avsevärt bättre möjligheter till strategisk planering av ny eller uppgraderad infrastruktur. Detta gäller framförallt medverkan i uppbyggnad av större internationella eller nationella forskningsinfrastrukturer som de som ingår i ES- FRI:s vägvisare eller motsvarande. Idag saknas en specifik bidragsform för långsiktig uppbyggnad av omfattande infrastruktur. En bidragsform för utbildning kring användande av infrastrukturer skulle väsentligt öka effektiviteten i användningen av forskningsinfrastruktur. Ny infrastruktur innebär strategiska satsningar på ofta ny och oviss eller riskfylld forskning. En stor investering i infrastruktur borde därför kombi- Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 21

Del 1 neras med riktade projektbidrag under en begränsad tid i anslutning till att infrastrukturen tas i drift för att få effektivitet i investeringen och säkerställa en bred användning bland forskargrupper. Ansvarsfördelning för finansiering av infrastruktur Den definition av infrastruktur som Vetenskapsrådet använder sig av medför att Vetenskapsrådet huvudsakligen ger bidrag till forskningsinfrastrukturer som är öppet tillgängliga för landets forskare inom området och som ger möjlighet till världsledande forskning. Vetenskapsrådets finansiering av infrastruktur bör alltså koncentreras på kategorierna A-C i förgående avsnitt, men också kunna ges till kategori D för de ursprungligen fakultetsbaserade infrastrukturer som utvecklas för en mer öppen nationell användning. Vetenskapsrådet ger även vissa bidrag till investering och uppbyggnad av utrustning och databaser i kategori E och F i avsnittet ovan, men finansieringsansvaret för drift av de typerna av infrastrukturer bör huvudsakligen ligga på fakulteter, institutioner eller forskargrupper. En nyligen gjord undersökning 6 visar på en mycket snabbt avtagande grad av investering i utrustning vid universitet och högskolor. Investeringarna har minskat kontinuerligt med totalt över 30 procent sedan toppnoteringen år 2000. Effekten på forskningen är långsiktig och märks fullt ut först några år efter uteblivna investeringar. Minskningen sker trots att bidrag till utrustning från de två största externa finansiärerna, Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, i stort sett är konstant under perioden. Det innebär att minskningen antingen beror på en nedtrappning från andra externa finansiärer (stiftelser eller näringsliv) eller på minskad användning av fakultetsmedel till investeringar. En sådan drastisk minskning av investeringar vid universitet och högskolor ger upphov till frågor om ansvarsfördelningen vid finansiering av utrustning. Långsiktig planering vid konjunktursvängningar För några av de konventionsbundna infrastrukturerna inom kategori A är medlemsbidragen relaterade till landets BNP. Det innebär att om det går bra för Sverige så ökar medlemsavgiften automatiskt utan att Vetenskapsrådets medel från staten ökar, vilket i sin tur leder till att andra bidrag som inte är låsta till en konvention måste minska. Detta är en ologisk ordning för infrastrukturbidrag och leder till svårigheter med långsiktig planering av 6 se Bilaga 2, Referenser. 22 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

del 1 budgeten. Det vore därför önskvärt att Vetenskapsrådets bidrag från staten följer de svängningar som kostnader för internationella medlemskap ger upphov till eller att myndigheten får möjlighet till ökat anslagssparande eller kredit i dessa sammanhang. Avgränsning av Vetenskapsrådets ansvarsområden Det är viktigt att framhålla att forskning också är beroende av infrastrukturer som administreras eller finansieras av andra myndigheter och organisationer än Vetenskapsrådet. Till exempel hanterar Vetenskapsrådet inte bibliotek och museisamlingar, arkiv för olika typer av klimat- eller individdata eller den resurs som universitetssjukhusen, växthus och olika djurstallar utgör, trots att de är infrastrukturer som forskningen använder och som i vissa fall skulle kunna klassas som forskningsinfrastruktur enligt här använda definitioner. En utvidgning av ansvarsområden för infrastruktur som kan användas för forskning utanför Vetenskapsrådets nuvarande avgränsningar är tänkbar men behöver i så fall åtföljas av motsvarande utvidgade finansieringsmöjligheter. Mekanismer för ett utvidgat samarbete mellan aktörer och möjlighet till påverkan från Vetenskapsrådet kan i flera fall vara ett effektivare och enklare sätt att ge forskningen inflytande över infrastrukturer som endast delvis används för forskningsändamål. Generella rekommendationer Nedan följer ett antal generella rekommendationer om planering och finansiering av forskningsinfrastruktur. Mer specifika rekommendationer som tar hänsyn till infrastrukturens eller områdets mognadsgrad finns i nästa avsnitt i tabell 1 och i de följande beskrivningarna av respektive infrastruktur. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen kommer att revideras regelbundet för att inkludera till exempel utveckling av ny infrastruktur, nya behov för olika forskningsområden, resultat av utredningar och utveckling av gemensamma internationella projekt. Internationellt samarbete: Europas policy för forskningsinfrastruktur är under stor omställning som en följd av ESFRI:s vägvisare (European Roadmap for Research Infrastructures). Sverige bör ta en aktiv roll i att skapa en gemensam europeisk policy för infrastruktur. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 23

Del 1 Flera nya områden ligger i startgroparna för att utveckla internationell gemensam infrastruktur, speciellt inom biovetenskap, humaniora och samhällsvetenskap och miljö- och klimatforskning. Sverige bör stödja denna utveckling till exempel genom medverkan i ESFRI-projekten. Med allt fler gemensamma internationella forskningsinfrastrukturer blir det viktigt att det finns resurser att bidra till dem. Bidrag kan vara i form av medlemsavgifter, men även genom så kallade in-kindbidrag där svenska universitet och andra forskningsinstitutioner utvecklar delkomponenter till infrastrukturer eller skapar noder till internationella infrastrukturer i Sverige. Finansiering: En investeringsfond för större investeringar i forskningsinfrastruktur bör inrättas. Alternativt kan finansieringsformer utvecklas som utnyttjar investeringslån vid Nordiska investeringsbanken eller dess europeiska motsvarighet. Vid planering av forskningsinfrastruktur bör budget för hela livscykeln, från idé till avveckling, beaktas. Vid finansiering av forskningsinfrastruktur ska en balans eftersträvas mellan investering i och drift av infrastruktur samt användning för forskning. Myndigheters roll och ansvar: Ansvarsfördelning mellan institutioner, universitet och forskningsfinansiärer för investering i och drift av forskningsinfrastruktur behöver förtydligas. Samordning av forskningsinfrastruktur ska ske där det är möjligt för ett effektivt utnyttjande av resurser och kompetens. Tillgänglighet och öppenhet: Forskningsinfrastrukturer som finansieras med allmänna medel och data som produceras där bör göras öppet tillgängliga för forskare. Tillgänglighet till data från myndigheter och forskare behöver förbättras inom en rad områden såsom miljö- och klimatforskning, samhällsvetenskap och epidemiologi. Där efterfrågan på användningen av infrastrukturen är stor bör prioriteringssystem användas så att det är forskning av den högsta kvaliteten som får tillgång till faciliteten. 24 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

del 1 Rekommendationer om infrastrukturprojekt för de närmaste åren I arbetet med områdesöversikter har, förutom de existerande infrastrukturer som kartlagts, ett antal infrastrukturprojekt identifierats som har stor potential för framtida svensk forskning. I tabell 1A redovisas de framtidsprojekt som befunnits uppfylla kriterierna för forskningsinfrastruktur mycket väl (se tidigare stycke om kriterier). Dessa projekt anses ha mycket stort vetenskapligt värde, ha stor betydelse för framtida utveckling av svensk forskning och ha potential att attrahera en avsevärd del av forskarna inom området. Tabell 1A innebär inte något åtagande från Vetenskapsrådet att finansiera projekten som tas upp där, utan endast att projekten bedöms ha stor potential för svensk forskning. Eventuella beslut om finansiering blir föremål för särskilda prövningar och prioriteringar. För att få en överskådlig tabell har infrastrukturprojekten i tabell 1A indelats i större forskningsområden. Det är dock värt att notera att många av infrastrukturerna spänner över flera olika forskningsområden, till exempel används beräkningsresurserna som redovisas under evetenskap inom samtliga områden medan synkrotron- och neutronanläggningar, förutom inom materialvetenskap, har en stor användning inom medicin och livsvetenskaperna och till en del även inom övriga områden. Tabellen anger om projekten är mogna för beslut på kort, mellanlång eller lång sikt, vilket har betydelse för planering av budget för infrastrukturer. Den ekonomiska omfattningen som redovisas gäller hela infrastrukturen. I de fall där det gäller en internationell infrastruktur är den svenska andelen avsevärt mindre. Som exempel utgör idag den svenska andelen av existerande europeiska samarbeten 1-2,8 procent. I tabell 1 B görs en uppskattning av hur mycket de svenska bidragen för att bygga upp infrastrukturerna blir per ämnesområde. Infrastrukturprojekten finns beskrivna både i områdesöversikterna i del två där de sätts i sitt sammanhang, och i del tre där respektive infrastruktur beskrivs mer detaljerat. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 25

Tabell 1A: Budgetbehov för investeringar och drift av nya infrastrukturer Typ av infrastruktur Tidsperspektiv Ekonomisk omfattning Central eller Geografisk Samarbets- Ny / upp- Beslut på Beslut på Beslut på Uppskattad Uppskattad distribuerad omfattning form (Kate- gradering kort sikt medellång lång sikt investerings- driftskostnad gori A-F) (<4år) sikt (4-8 år) (8-15 år) kostnad (Mkr) (Mkr/år) Astronomi, astro-, kärn- och partikelfysik E-ELT (Optiskt teleskop) Centr. Europeisk Kat. A Ny X 7 780 366 EURISOL (Anläggning för subatomär fysik) Centr. Europeisk Kat. A Ny X FAIR (Accelerator för subatomär fysik) Centr. Europeisk Kat. A Ny X 11 000 1 100 ILC/CLIC (Elektron-positronkolliderare) Centr. Internat. Kat. A Ny X SKA (Radioteleskop) Centr. Europeisk Kat. A Ny X 10 500 900 evetenskap SNIC/PRACE (Metacentrum för Svensk/ högpresterande datorsystem) Distr. Europeisk Kat. C/B Uppgr. X 180 (ökning) 25 (ökning) Energi** Planeten jorden DISC (Infrastruktur för databaser utvidgning mot miljöforskning) Distr. Svensk Kat. C Uppgr. X 10 EISCAT (Radarsystem) Centr./Distr. Internat. Kat. B Uppgr. X 500 22 EMSO (Djuphavsbaserat observationssystem) Centr. Europeisk Kat. B Ny X 1 500 200 ICOS (Anläggningar för växthusgas- mätningar) Distr. Europeisk Kat. B Ny X 2 250 130 LifeWatch (Förvaring och analys av biodiversitetsdata) Distr. Europeisk Kat. B Ny X 3 700 700 26 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

Humaniora och samhällsvetenskap CESSDA (Databasnätverk inom socialvetenskap) Distr. Europeisk Kat. B Uppgr. X 275 55 Språkteknologi/CLARIN (Språteknologi- Svensk/ 990 92 projekt) Distr. Europeisk Kat. C/B Ny X (CLARIN) (CLARIN) ESS (socialundersökning) Distr. Europeisk Kat. B Uppgr. X 83 83 Materialvetenskap ESRF (Synkrotronljusanläggning)* Centr. Europeisk Kat. A Uppgr. X 2 100 N/A ESS (Anläggning för neutronspridning)* Centr. Europeisk Kat. A Ny X 1 200 880 ILL 20/20 (Neutronkälla reaktor) Centr. Europeisk Kat. B Uppgr. X 1 400 N/A IRUVX-FEL Distr. Europeisk Kat. B Ny X X 6 840 600 MAX IV (Synkrotronljusanläggning)* Svensk/ Centr. Nordisk Kat. B alt. C Ny X 2 200 240 XFEL (Frielektronlaser)* Centr. Europeisk Kat. A Ny X 9 000 760 Medicin och livsvetenskaper BILS/ELIXIR (Bioinformatik) Svensk/ 5 000 65 Distr. Europeisk Kat. C/B Ny X (ELIXIR) (ELIXIR) Biobanker/BBMRI (System för Svensk/ 1 500 130 hantering av biologiska prover) Distr. Europeisk Kat. C/B Ny X (BBMRI) (BBMRI) EATRIS (Translationell forskning) Distr. Europeisk Kat. C Ny X 7 300 2 700 Nationella teknikplattformar Distr. Svensk Kat. C alt. D Ny X X 100-200 100-200 SweImp/Infrafrontier (Musfaciliteter) Distr. Svensk/ 2 900 320 Europeisk Kat. C/B Ny X (Infrafront.) (Infrafront.) N/A=Not applicable, driftskostnaden är inkluderad i investeringskostnaden * Används även i stor utsträckning inom Medicin och livsvetenskaper ** Fusionsreaktorn ITER och dess vidareutveckling mot en energiproducerande reaktor finansieras av EU. Infrastrukturer under Materialvetenskap i tabellen är samtliga relevanta för energiområdet. Dessutom är flera av projekten under Planeten jorden betydelsefulla för övervakning av effekter inom energisektorn. Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 27

Del 1 Budgetbehov för investeringar och drift av nya infrastrukturer Investeringar De föreslagna nya gemensamma forskningsinfrastrukturer som anses vara mest angelägna för att svensk forskning ska hålla högsta kvalitet redovisas i tabell 1A. I tabellen anges även den uppskattade totala kostnaden för konstruktion och årlig drift av respektive infrastruktur samt trolig tidsperiod för beslut. De flesta av projekten i tabellen gäller internationella infrastrukturer (t.ex. ELT, FAIR, XFEL) där svensk medverkan bedöms vara angelägen, eller uppbyggnad av svenska noder till internationella distribuerade infrastrukturer. De senare avser huvudsakligen forskning inom miljö- och klimatområdena, biomedicin och livsvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap samt beräkningsfaciliteten PRACE. Några av infrastrukturerna är av mer nationell karaktär som exempelvis teknikplattformar för funktionsgenomik. Tabell 1B. Uppskattade behov av nya svenska investeringar i forskningsinfrastruktur enligt tabell 1A utöver nuvarande budget. Område Behov av investeringar i gemensam infrastruktur fram till 2012 (Mkr) Astronomi, astro-, kärn- och partikelfysik 160 evetenskap 180 Planeten jorden 180 Humaniora och samhällsvetenskap 50 Materialvetenskap 220 Medicin och livsvetenskaper 400 MAX IV * 1610 TOTALT 2800 *MAX IV tas upp separat i tabellen eftersom den dels är tvärvetenskaplig (berör samtliga övriga områden i tabellen), dels medför ett investeringsbehov signifikant större än för något av områdena. Investeringar i byggnader förutsätts göras av ett fastighetsbolag. Uppskattningar av nya investeringsbehov för förverkligande av infrastrukturerna i tabell 1A redovisas områdesvis i tabell 1B för tidsperioden fram till 2012. Uppskattningarna har gjorts för en tänkt svensk andel av de totala investeringar som krävs för etablering och uppgradering. För de internationella infrastrukturerna bygger uppskattningarna på en svensk andel som 28 Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen