Skåne den ledande biogasregionen 2020 Färdplanen
Innehåll Syfte...3 Metod...3 Bakgrund...3 Allmänt om Biogas i Sverige...4 Goda svenska exempel... 5 Biogasproduktion i Skåne...7 Substrat för biogasproduktion... 9 Användning av biogas... 13 Distribution av biogas... 14 Politiska beslut med påverkan på produktion och konsumtion av biogas...15 Beslut med negativ effekt för biogasen... 16 Biogas i EU...17 Primärproduktion el och värme... 17 Fordonsbränsle... 19 Distribution och uppgradering... 20 Extern finansiering och bidrag... 20 Skånes mål kring förnyelsebar energi och biogas...20 Skånes nyckelaktörer... 21 Framtida insatsområden och åtgärder för Skåne...24 Vision 2020 Skåne Center of Excellence för biogas... 25 1. Projektledning för genomförande av Färdplanen... 27 2. Biogasproduktion... 31 3. Gasinfrastruktur och gastransport.... 36 4. Konsumtion av biogas... 40 5. Övergripande... 42 BILAGOR...46 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
Syfte I Skåne kan och bör vi ta en ledande ställning inom biogasområdet. För att lyckas med detta behöver vi veta var vi befinner oss, var svårigheterna finns och vilka åtgärder vi måste satsa på, på kort och lång sikt. Vidare hur åtgärder och aktörer ska samordnas, ansvar, tid och resurser beslutas. Färdplanen är till för att kraftsamla i Skåne så att biogasaktörer och organisationer kan komma ett steg längre i sina satsningar. Mycket av informationen och texterna under avsnitt nuläge har hämtats från rapporten Fossilfritt Skåne 2020 så kan biogasen hjälpa till (Klorofyll Miljökonsult, 2010). Metod Framtagande av Färdplanen har skett under våren 2010. För framtagande av Färdplanen har en arbets- och referensgrupp bildats. Denna referens- och arbetsgrupp har träffats regelbundet under våren för att diskutera åtgärder, hinder, möjligheter och Färdplanen. I referensgruppen fanns följande organisationer; Skånetrafiken, Region Skåne, Biogas Syd, LRF, Malmberg, VA Syd, Lunds Universitet, E.ON, Eslövs kommun, Skånenet, Sustainable Business Hub (SBHub) och Länsstyrelsen. I arbetet med Färdplanen har dessutom ett 30-tal nyckelaktörer (organisationer) intervjuats utifrån nuvarande och framtida biogasproduktion och - konsumtion. Bakgrund I början av 2009 påbörjades diskussionen om Skåne som pilotlän för biogas i Sverige. Det är en mycket stimulerande utmaning som Skåne mer än väl bör kunna leva upp till. Skåne har extremt goda förutsättningar för att ersätta delar av det fossila bränslet med biogas. Samtidigt som länet är tätbefolkat alstras stora mängder organiskt material inom jordbruk och livsmedelsindustri som lämpar sig väl för biogasproduktion. Den stora folkmängden på en liten yta gör även att det organiska avfall som alstras inte behöver transporteras långt för att samlas i biogasproduktionsanläggningar. Avståndet mellan producent och konsument kan göras mycket kort och möjligheterna att knyta samman material och energiflöden mellan stad och land är goda. Skåne har därmed mycket goda förutsättningar att ta en ledande ställning på biogasområdet. Här finns även många drivande nyckelaktörer, organisationer och forskningsinstitutioner som ligger i framkant inom biogasområdet. Forskningsinstitutionerna har också länge studerat biogas och dess förutsättningar. Vidare finns ett gasnät på den västra sidan av Skåne och en del av gasen används idag som fordonsgas I Skåne finns målet att år 2020 nå 3 TWh biogas. En rimlig målsättning och viktigt steg för att göra Skåne fossilfritt 2020, vilket också är Region Skånes mål. Den totalt slutliga energianvändningen i Skåne var 2007 ca 38 TWh, varav drygt 12 TWh var elanvändning och drygt 6 TWh var fjärrvärmeanvändning enligt SCB. 2008 var den förnybara el-energi produktionen i Skåne 1,5 TWh 1. Detta innebär för Skåne att biogasen är en av många 1 Statisk kommer från Klimatmål för SkåneLänsstyrelsen Skåne Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
pusselbitar som bör läggas för att lyckas bli fossilfria. Idag är biogasproduktionen i Skåne 0,35 TWh/år. Ett flertal arbeten och dokument har tagits fram för att visa denna goda potential och var barriärer och möjligheter finns för att fullt ut nå målsättningen 3 TWh. Dock saknas en tydlig handlingsplan för hur Skåne ska komma dit och framförallt vem som ska göra vad och vad det kommer att kosta. En handlingsplan som identifierar åtgärder där regional samverkan behövs och där enskilda aktörer kan ha svårt att själva påverka utvecklingen. En plan som identifierar och stimulerar åtgärder som kan ge länet ny kunskap och erfarenhet inom området. Att bli ett ledande biogaslän kommer att kosta både tid och resurser. För att lyckas behöver en prioritering göras. Denna Färdplan är till för Skåne och dess nyckelaktörer inom biogasområdet för att tydliggöra var möjligheterna finns, var vi behöver samverka och vilka centrala resurser som behöver avsättas för att nå dit samt hur samverkan kan se ut för att genomföra förändringar eller insatser. Allmänt om Biogas i Sverige Biogas produceras vid totalt 227 anläggningar runt om i landet. Anläggningarna består av 140 reningsverk, 4 industrier, 17 samrötningsanläggningar, 58 deponier och 8 gårdsanläggningar. Rötkammarvolymen uppgår till drygt 466 000 m 3. Reningsverken har den största totala rötkammarvolymen, medan industrin har den största genomsnittsstorleken på rötkammarna i sina anläggningar. Det är en mycket stor spännvidd på storleken mellan de minsta anläggningarna som är på ca 100 m 3 till den största med en sammanlagd volym på 30 000 m 3. Figur 1. Produktion per län. Hämtad från biogasportalen (www.biogasportalen.se) Sverige använder gas till fordon (s k fordonsgas 2 ) och en allt större andel av gasen är förnybar biogas. Detta visar den slutgiltiga statistiken för 2009 från Energimyndigheten. Fordonsgas utgör en allt större volym på drivmedelsmarknaden. Under föregående år 2 Fordonsgas är alltså beteckningen för all biogas och naturgas som används som drivmedel. Dessa gaser kan blandas i alla proportioner. Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
uppgick leveranserna till 68,6 miljoner normalkubikmeter (Nm3). Jämfört med 2008 är detta en ökning med 18 %. Biogasens andel har ökat med hela 27 %. Vägtransport med komprimerad gas fylld på behållare är ofta det enda möjliga distributionssättet från produktionsanläggningar i områden där gasnät saknas. Gas kan även göras flytande och då bli mycket energität. 10 kwh metan ryms i volym av 5 liter om gasen komprimerats till 200 bar, medan endast 1,7 liter krävs om gasen görs flytande. Göteborgs Energi planerar i nuläget en flytande biogasanläggning i Lidköping. Detta skulle bli den första anläggningen i sitt slag i Sverige med en kapacitet av 60 GWh/år 3. Distribution på väg ger dock upphov till negativ miljöpåverkan och försämrar den totala energibalansen i systemet. Den regionala fördelningen visar att Skåne, Västra Götaland och Stockholms län tillsammans står för mer än 70 procent av de totala leveranserna fordonsgas. På vissa orter utgör biogasen hälften av fordonsgasen, på andra orter är det över 90 procent biogas. Andelen biogas har stadigt ökat och utgör nu i genomsnitt 63 procent av all gas till fordon. 4 Goda svenska exempel I övriga Sverige finns ett flertal goda exempel inom biogasområdet som kompletterar Skånes projekt och aktiviteter. En av världens första anläggningar för produktion av flytande biogas byggs just nu i Lidköping. Göteborgs Energi och Lidköpings kommun står bakom kondenseringsanläggningen som ska leverera 60 GWh flytande biogas om året när den står klar under senare delen av 2010. Den flytande biogasen ska användas framförallt inom transportsektorn och ökar möjligheterna att använda biogas inom godstrafiken eftersom den enklare kan användas av tunga fordon. Den flytande gasen förväntas även effektivisera transporter av fordonsgas eftersom volymen kan minskas med drygt 85 % jämfört med komprimerad gas. När flytande biogas används kan tankstationernas kapacitet utökas vilket skapar en större leveranstrygghet. Som en del i projektet uppförs även en ny biogasanläggning gemensamt av de två kommunala parterna i samarbete med företaget Swedish Biogas International (SBI). Tillsammans investerar parterna 140 miljoner kronor i projektet. Den förväntade produktionen ska kunna täcka bränslebehovet för 5000 bilar med en körsträcka på 1500 mil/år. Substratet till biogasproduktionen kommer främst att härstamma från livsmedelsindustrin 5. Sveriges största biogasanläggning som drivs med grönmassa från jordbruket (vall, klöver, majs mm) samt industriella biprodukter togs i bruk under hösten 2009 vid Atleverken söder om Örebro. Produktionen ligger omkring 60 GWh per år vid full produktion. Projektet är ett samarbete mellan Swedish Biogas International och Örebro kommun. Hälften av biogasen ska användas till Örebros stadsbussar som i oktober 2009 valde att helt övergå till biogas och hälften levereras till Stockholm Gas AB 6. Distributionen sker via ett 13 km långt lokalt gasnät i vilket även uppgraderad gas från reningsverket transporteras 7. Den totala kostnaden uppgick till 105 miljoner kr; 80 miljoner för anläggningen och resterande till distributionsnät och bussdepå. Under den 10-åriga kontraktstiden med Örebro kommun räknar SBI med att producera biogas till ett värde av drygt 500 miljoner kronor 8. 3 Göteborgs Energi, 2009 4 Källa SCB 5 SBI, 2009a 6 SBI, 2009b 7 Benjaminsson och Nilsson, 2009 8 Energinyheter, 2010 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
I Västerås har Växtkraft AB sedan 2005 producerat biogas från organiskt avfall (matavfall och slam från fettavskiljare) från hushåll, restauranger och storkök tillsammans med vall som odlas av sjutton lantbrukare runt om Västerås. Totalt sett odlas vall till anläggningen på 200 hektar. Vallen utgjorde 20 vikt-% av det substrat som användes i anläggningen år 2008. Den producerade biogasen uppgraderas och den biogödsel som produceras i anläggningen köps tillbaka av samma lantbrukare som levererar material till anläggningen 9. Efter att ha gått med ca 1,4 miljoner kr i förlust år 2007 kunde bolaget visa på en vinst på drygt 0,3 miljoner kr år 2008. Växtkraft AB ägs av det kommunala avfallsbolaget VafabMiljö, Mälarenergi, LRF och de 17 valleverantörerna 10. I Norrköping finns en anläggning där produktion av biogas sker i kombinat med etanolproduktion. Anläggningen framställer etanol ur vete och restprodukten, dranken, används för produktion av biogas genom rötning. Uppgradering av biogas till naturgaskvalitet sker på ett 40-tal anläggningar i Sverige. På sex orter (Bjuv, Göteborg, Helsingborg, Laholm, Malmö och Falkenberg) matas den uppgraderade gasen in på naturgasnätet och kan på så sätt ersätta naturgas. Sverige ligger långt fram när det gäller utvecklingen av förgasningsteknik för organiskt material. Den första kommersiella förgasningsanläggningen i Sverige planeras inom ramen för GoBiGas-projektet i Göteborg. Målet är att anläggningen ska komma i drift 2011 och producera 0,8 TWh energi år 2015 11. 9 VafabMiljö, 2010 10 Svensk Växtkraft AB, 2008 11 Vregionen, 2009 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
Biogasproduktion i Skåne Biogas produceras idag i 43 anläggningar i Skåne. Produktionen uppgår idag till ca 350 GWh. Skåne har flest biogasanläggningar i Sverige, ca 30 % av den gas som produceras i länet idag går till drivmedelsproduktion. Den totala biogaspotentialen i länet har uppskattats till omkring 3 TWh/år enbart baserat på restprodukter från städer, lantbruk och industri. Den största potentialen finns inom lantbruket. Idag finns drygt 23 12 publika tankställen och fyra bussdepåer för biogas i länet. Figur 2. I Skåne län finns 43 biogasanläggningar, varav tio deponier. Den totala biogasproduktionen år 2008 var 334 GWh, vilket var en ökning med 13 % jämfört med år 2006. Den sammanlagda rötkammarvolymen var 88570 m3. Bild och text hämtad från biogasportalen (2010). Totalt 26 skånska avloppsreningsverk behandlar idag slam från reningsverk genom rötning 13. Utöver dessa finns nära nog lika många avloppsreningsverk i länet där det idag inte produceras någon gas utan slammet behandlas på annat sätt. Bland de verk som producerar biogas är idag endast fem anslutna till uppgraderingsanläggningar som möjliggör att gasen kan användas som fordonsbränsle eller föras in på gasnätet (Tabell 1). 12 Enligt www.fordonsgas.se per 2010-05-01 13 Länsstyrelsen i Skåne, 2009 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
Tabell 1 Avloppsreningsverk med uppgradering av biogas i Skåne idag. Verk Kommun Produktion Uppgraderat Distributionssätt (GWh/år) (GWh/år)* Ellingeverket Eslöv 9.2 0.7 Lokalt gasnät Öresundsverket Helsingborg 10 10.0 Naturgasnät Centrala Kristianstad 8.4 3.3 Lokalt gasnät Källby** Lund 6.5 6.5 Naturgasnät Sjölunda Malmö 28 15.0 Naturgasnät Övriga ca 30 - Summa 92*** 35.5 * Baserat på respektive anläggnings miljörapport samt Benjaminsson och Nilsson, 2009. ** Under konstruktion. Beräknas vara driftsfärdig under våren 2010. Lunds Energis miljötillstånd ger möjlighet för angiven kapacitet (Lunds Energi, 2010). *** Baserat på data från Biogas Syd (2009) som uppskattar den totala biogasproduktionen från skånska avloppsreningsverk idag till ca 92 GWh. Tre samrötningsanläggningar finns i dagsläget i Skåne. Med samrötning menas i detta sammanhang att material från jordbruket så som gödsel, från industrin, slakteriavfall och drank, källsorterat matavfall från hushåll som rötas tillsammans. Under 2008 producerade dessa tillsammans drygt 250 GWh biogas, varav 27 % uppgraderades (Tabell 2). Tabell 2. Produktion av biogas vid anläggningar för samrötning av avfall i Skåne år 2008, enligt respektive anläggnings miljörapport. Anläggning Producerad biogas (GWh) Uppgraderad biogas (GWh) NSR Helsingborg 91,7 35 Karpalund Kristianstad* 44.0 21.8 Wrams Gunnarstorp, Bjuv 32.1 19.0 Summa 167,8. 75.8 * Metaninnehåll i producerad biogas är 70 % (Johansson, 2009). Det material som rötas i dessa anläggningar är främst gödsel och annat jordbruksavfall samt slakteriavfall. Matavfall från hushåll, restauranger och butiker utgör idag endast en mindre del av substratet i Skånes samrötningsanläggningar. Biogas produceras även i deponier när det organiska materialet i dessa bryts ned. Deponigas produceras idag vid 10 skånska deponier. Utvinningen av deponigas uppgick år 2008 till 120 GWh i Skåne 14. Merparten av dessa, nära 90 GWh, utvanns vid länets fyra största deponier 15. Då deponering av organiskt material sedan 2005 är förbjudet kommer denna produktion troligen att minska under kommande år, om inte ny teknik sätts in för att utöka uttaget av deponigas från befintliga anläggningar. Sedan år 2006 har utvinningen i Skåne minskat med ca 17% 16. Endast 35 % av deponigasen i en genomsnittlig svensk deponi utvinns dock idag. Utrymme finns alltså för att utöka utvinningen. På detta sätt kan mängden producerad biogas från deponierna förväntas vara konstant under kommande tioårsperiod 17. Hittills har deponigas använts till värme- och kraftvärmeproduktion men planer finns på en uppgraderingsanläggning för deponigas i Helsingborg. 14 Benjaminsson, 2010 15 Avfall Sverige, 2008 16 Benjaminsson, 2010 17 Benjaminsson, 2010 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
Utöver dessa anläggningar produceras biogas även vid gården Hagavik. Produktionen där är delvis jordbruksbaserad. Det material som rötas består av gödsel, skörderester/grödor samt rester från livsmedelsindustri samt kycklinggödsel. Hagavik producerar ca 2 GWh biogas per år 18. Med hjälp av en kraftvärmegenerator kan överskottsenergi säljas till elnätet. Ytterligare ett flertal anläggningar är planerade i länet, men eftersom ingen av dessa är i drift ännu, finns mer information om dessa under framtida insatser och åtgärder. Substrat för biogasproduktion Utifrån den bedömning som gjorts om Skånes biogaspotential används idag mycket lite av dessa substrat. Samrötning av olika typer av avfallsprodukter genomförs vid de tidigare beskrivna samrötningsanläggningarna. Den totala biogaspotentialen från restprodukter i Skåne har uppskattats till drygt 3 TWh (Biomil och Envirum, 2008). Ett antal områden har inte beaktats vid framtagningen av denna siffra. Bland dessa kan nämnas rötning av alger vilket det i nuläget pågår försök med i Skåne, samt torrötning eller förgasning av parkavfall och skogsavfall. Dessutom forskas det idag på en rad tekniker med syfte att öka biogasproduktionen från avfallsprodukter. Bland dessa kan nämnas förhygienisering, förhydrolys och tillsats av enzymer, vilket gör att potentialen borde vara ännu större. I tabell 3 och figur 2 visas en sammanställning av nuvarande produktion samt biogaspotentialen, fördelat mellan olika typer av restprodukter. Tabell 3. Nuvarande produktion och potential för produktion av biogas baserat på skånska restprodukter, baserat på Biomil och Envirum (2008) med vissa tillägg. Typ av anläggning Nuvarande produktion (2009, GWh) Varav uppgraderad (GWh) Potential (GWh) Med begränsningar (GWh) Avloppsvattenver 92 35.5 99 99 k Samrötning 255 68 Matavfall 176 i.u. 61 antas 1 Livsmedelsindustri och 533 230 annan industri Jordbruksavfall 2.7 2 0 3219 2527 Skogsbruk 0 0 1600 3 0 Alger 0 0 105 3 0 Totalt 348 103 4132 4 2918 Totalt inklusive 5732 förgasning 1 En utsorteringsgrad av matavfall på 35 % antas. 2 Baserat på data från JTI (2010). 3 Utifrån intervju med EON om den kommande förgasningsanläggningen som eventuellt förläggs i Skåne 4 Wolski (2010). Ej inkluderat i Biomil och Envirum (2008), dvs utan förgasning. Nedan görs en sammanställning av vilka möjligheter som finns för att öka biogasproduktionen och uppgraderingen av producerad gas inom olika områden. Generellt 18 Biogasportalen, 2010 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
för alla områden kan sägas att man bör se över möjligheterna till samverkan mellan olika aktörer för att på så sätt kunna utnyttja stordriftsfördelar i produktionen (såväl som i distribution etc). Matavfall Produktionen av biogas från matavfall från hushåll och restauranger samt livsmedelsindustrin kan öka väsentligt. Intresset för separat insamling av matavfall från hushåll för biogasproduktion ökar idag bland skånska kommuner. Enligt Avfall Sveriges sammanställning år 2008 hade 19 skånska kommuner infört matavfallsinsamling 19. Sedan dess har ett flertal ytterligare kommuner, däribland Lomma, Sjöbo Svedala och Tomelilla infört separat utsortering av matavfall. Även vid lasarettet i Landskrona, Helsingborgs sjukhus och Centralsjukhuset i Kristianstad sorteras matavfall idag ut för biogasproduktion 20. Erfarenheter visar dock att mängderna som sorteras ofta är lägre än förväntat, särskilt från hushåll. Ett nationellt och regionalt mål 21 är att 35 procent av matavfallet ska behandlas biologiskt 2010 22. Avfallsmängderna har årligen ökat med 3-4 % vilket också kan leda till en ökad biogasproduktion. Exakt hur stora volymerna insamlat matavfall är i Skåne idag är osäkert. Inom Sysavregionen var målsättningen 25 000 ton under år 2010. Vid NSRs biogasanläggning tas ca 12 000 ton matavfall emot varje år. Prognos är för antal ton mottaget matavfall i Karpalund år 2010 är 12 000 ton varav 4000 ton från Kristianstad och 8000 ton från SYSAV. Livsmedelsindustrin och annan industri. Restavfall från industrin är såsom slakteriavfall, fodermjölk, fettslam, dravavfall från bryggerier, förpackat fodermedel, förpackad senap och ketchup, avisningsvätska osv. Skåne har stor andel av dessa industrier och således restprodukter. Skåne har som exempel högst andel mängdpotential inom mejerier, socker, stärkelse och konsumtionssprit. Den svenska sockerproduktionen sker vid Nordic Sugar AB:s fabrik i Örtofta, Eslöv. Lyckeby Starch AB i Nöbbelöv, Kristianstad, och Sölvesborg svarar för Sveriges produktion av potatisstärkelse. Den svenska produktionen av konsumtionssprit sker huvudsakligen på The Absolut Company också det i Nöbbelöv. Totalt har de tillgängliga mängderna från dessa anläggningar uppskattats till mellan 640-1100 kton våtvikt/år 23. Restprodukter uppstår även vid produktion av andra förnybara drivmedel, såsom RME och etanol. Glycerol och drankprodukter från sådana produktionsanläggningar lämpar sig väl för biogasproduktion. RME tillverkas i dagsläget bland annat vid Häckeberga säteri i skånska Genarp 19 Avfall Sverige, 2009 20 Region Skåne, 2009 21 http://www.lansstyrelsen.se/skane/amnen/miljomal/miljomalen/god_bebyggd_miljo.htm 22 http://www.avfallsverige.se 23 Biomil & Envirum, 2008 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
Figur 3. Nuvarande och potentiell produktion av biogas i Skåne, baserat på tillgänglig produktions statistik samt Biomil och Envirum, 2008 och Wolski, 2010. Ett antagande har gjorts när det gäller potentialen för skogsbruksbaserad biogas. Sammanställningen ovan visar att den mängd biogas som skulle kunna produceras baserat på restprodukter i Skåne är tillräcklig för att nå målet 3 TWh år 2020 men endast om produktionen överskrider den potential med begränsningar som presenterats av Biomil och Envirum (2008). För att kunna nå målet 3TWh behöver Skåne även titta på andra substrat (alger, tång och energigrödor) och öka och effektivisera produktionen från exempelvis avloppsreningsverk och matavfall. Det är även viktigt att stimulera utvecklingen av samrötningsanläggningar som ger högt gasutbyte, identifiera metoder för förbehandling och processoptimering. Avloppsvattenanläggningar Endast omkring hälften av de nu aktiva reningsverken i länet använder idag det slam som uppstår i reningen till biogasproduktion. Samrötning av slam och annat avfall kan öka utbytet i slamrötning, men kan också leda till problem med återföring av näringsämnen till åkermark. Även processoptimering, bland annat genom förhydrolys (vilket idag undersöks) kan öka utbytet från befintliga anläggningar. Ca 40 % av produktionen från skånska reningsverk uppgraderas idag. Restprodukter från lantbruket År 2007 fanns 9130 jordbruk med en åkermark på mer än 2,1 hektar i Skåne 24. Trots att skånskt jordbruk under senare tid gått mot en mer storskalig driftsform är de restprodukter som uppstår inom en enskild jordbruksfastighet sällan tillräckliga för att investeringar i biogasproduktion ska vara ekonomiskt intressanta. Detta påverkar driftskalkylen. Samarbeten gårdar emellan, samt mellan gårdar, mindre samhällen och livsmedelsindustrier kan dock skapa förutsättningar för mer lönsamma biogasprojekt då skalfördelar ofta kan utnyttjas när flera mindre producenter går samman. Enligt tidigare studier skulle de restprodukter som uppstår inom det skånska jordbruket kunna generera ca 2,5 TWh biogas/år 25. Redan idag används en del restprodukter från 24 Jordbruksverket, 2007 25 Biomil och Envirum, 2008 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
jordbruket i länets samrötningsanläggningar. För att den totala mängden restavfall från jordbruk som finns tillgängligt i länet ska kunna utnyttjas krävs dock en utbyggnad av fler jordbruksbaserade biogasanläggningar. Skogsbruk och icke-konventionellt avfall I länet finns samtidigt även stora tillgångar till organiskt material i form av skördar från våtmarker. Enligt regionala miljömål för Skåne skulle 2500 ha våtmark anläggas i länet under perioden 2000-2010. När denna målsättning uppnås (idag har ca 1500 ha anlagts) skulle vasskördar från nyanlagda våtmarker i länet kunna uppgå till ca 40 GWh 26. Enligt tidigare utredningar av potentialen för produktion av biogas baserad på alger skulle ca 43 000 ton (torrvikt) alger kunna samlas upp längs med den skånska sydkusten 27. Rötningsförsök har visat att denna mängd alger skulle kunna ge en produktion motsvarande 105 GWh/år. Utredningen byggde på antagandet att alger kan samlas upp längs med 70 % av sträckan Malmö-Simrishamn. Senare marinbiologiska undersökningar har visat att den totala mängden alger längs med denna sträcka är större än vad som antagits i utredningen. Samma mängd alger skulle därmed kunna skördas på en mindre yta. Därutöver finns både fiskrens, musslor och annan blåmassa som skulle kunna användas till biogasproduktion. Det finns möjligheten att producera alger vid exempelvis våra reningsverk som skulle kunna användas till biogasproduktion. Forskningen inom produktion av biometan genom termisk förgasning av träråvaror (lignocellulosa) och avfall går raskt framåt och Sverige ligger i framkant inom området. Gasföreningen har bedömt den realistiska gaspotentialen från inhemska restprodukter från jordbruket till ca 59 TWh. En del av denna produktion kan troligtvis ske i Skåne. E.ON är delägare i den förgasningsanläggning som är under uppförande i Göteborg (GoBiGas) och planerar en ännu större anläggning eventuellt i Skåne. Biogödsel och rötslam Vid biogasproduktionen produceras det förutom biogas även en restprodukt som kallas biogödsel om den producerats i de så kallade samrötningsanläggningarna och rötslam om det producerats på VA-verken. Innehållet i restprodukten beror på vilka råvaror som används i processen. För att restprodukterna ska kunna spridas på åkermark får inte råvarorna innehålla föroreningar. Avloppsvatten blandas därför inte med andra rena substrat. Biogödsel I samrötningsanläggningarna och gårdsanläggningarna används bara rena råvaror och biogödsel är ett utmärkt gödselmedel. I dessa fall kan man få en intäkt från försäljning av biogödseln. 96 % av biogödseln sprids på åkermark och flera av de större samrötningsanläggningarna certifierar sin biogödsel för att garantera kvaliteten på gödseln. Hur stora givor som kan spridas på åkermark beror framför allt på innehållet av fosfor i biogödseln. Enligt Jordbruksverkets regler för gödselspridning får det spridas maximalt 22 kg fosfor per hektar och år. Är innehållet högt av tungmetaller kan detta också begränsa givan. Biogasanläggningen på Wrams Gunnarstorp där framförallt olika restprodukter från livsmedelsindustrin rötas tillsammans med en mindre del svingödsel, produceras ca 1500 m 3 biogödsel per GWh med ett innehåll av 0,65 kg fosfor per ton gödsel. Det innebär att det behövs cirka 44 ha per producerad GWh. 26 Dalaryd, 2006 27 Wolski, 2010 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
I en gårdsanläggning som bara rötar gödsel (som har ett lägre energiinnehåll) behövs en betydligt större spridnings areal per producerad GWh. Med innehåll mellan 0,7 och 1 kg fosfor per ton gödsel blir behovet av spridningsareal mellan 210 och 270 ha per producerad GWh. Här bör tilläggas att det för stallgödsel redan finns spridningsareal knuten till djurproduktionen. För att minska mängderna biogödsel kan man separera gödseln i en fast och en flytande fas. I den fasta fasen finns den största delen av fosforn och det hårt bundna kvävet medan det lättupptagbara kvävet finns i den flytande fasen. Separeringen gör det ekonomiskt möjligt att transportera den fasta fasen längre sträckor och på detta sätt öka spridningsområdet och det möjliggör en bättre fördelning och utnyttjande av fosforn. Rötslam Rötslam är restprodukten vid biogasproduktion vid våra VA anläggningar. Rötslammet har begränsade möjligheter att användas på åkermark. För att öka rötslammets möjligheter att återföras till åkermark certifierar 3 av Skånes kommuner sitt rötslam, Eslöv, Lund, Malmö och i slutet av år 2010 även Kristianstad, enligt certifieringssystemet REVAC. Användning av biogas Som tidigare nämnts kan biogas antingen användas direkt för produktion av el och värme eller uppgraderas och användas som drivmedel. Biogasen skulle också kunna ersätta industrins användning av naturgas i produktionen. Idag är priset för att använda biogas betydligt högre än för naturgas vilket begränsar användningen. Tidigare studier har visat att användning av biogas inom trafiksektorn både är mer ekonomiskt och miljömässigt lönande än när biogas används för produktion av el och värme (Hammarlund, 2006). Den totala miljövinsten beror dock helt på vilka antaganden som görs av energiprofilen av den el och värme som kraftvärme från biogasförbränning ersätter. Inom el och värmeområdet finns dock i dagsläget fler alternativ till förnybara bränslen än inom fordonsområdet. Dessutom varierar behovet av framförallt värme starkt över året och det kan vara svårt att få en hundraprocentig avsättning för all energi som produceras vid ett kraftvärmealternativ. Detta var en av orsakerna till att 14 % av den producerade biogasen i Sverige facklades år 2008 (Energimyndigheten, 2010). Idag används 56 % av den biogas som produceras i Sverige för uppvärmning och 26 % används som drivmedel (Energimyndigheten, 2010). I Skåne ligger andelen på samma nivå som i landet som helhet. Ca 100 GWh biogas uppgraderades under föregående år, vilket endast utgör knappt 30 % av den biogas som producerades i länet. Kommunernas fordonsflotta Det finns 3492 fordon i den offentliga Skånska fordonsflottan och av dessa var 858 miljöfordon, dvs. 23,9% 28. Region Skåne har flest andel miljöfordon (61 %) och 13 kommuner har mindre än 5 % miljöfordon i sin bilpark. 192 av alla miljöfordon (av totalt 858) körs på biogas. Högst andel biogas i fordonsflottan har Ystad, därefter Trelleborgs kommun. I Region Skåne körs 3 av 441 miljöfordon på biogas. 28 Fordonsanalys Miljö av bilflottor i Skåne 2009, Bilfakta Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
I slutet av 2009 29 fanns i Skåne 569 202 personbilar i trafik och 1759 av dessa var taxibilar. Det fanns 1439 bussar och 36 313 traktorer. Bränsleåtgången fördelade sig enligt följande: Tabell 4. Personbilar i trafik efter kommun och drivmedel vid slutet av år 2009 28 Kommun Bensin Diesel El Etanolhybrid/E85 Övriga hybrider Naturgas/ Biogas Övriga Totalt Skåne län 494 346 52 597 19 17 823 1 685 2 729 3 569 202 Skåne län (nyregistrerade 15 203 10 818 3 4 457 380 1 236 0 32 097 år 2009) Stockholms län 610 343 103 698 40 64 646 8 252 5 600 4 792 583 Västra Götalands län 587 520 80 731 34 29 386 2 304 4 964 7 704 946 Tunga och lätta lastbilstransporter För 50 år sedan gick 16 procent av godstrafiken mätt i tonkm med lastbil. Idag är det 40 procent. Lastbilstransporterna är centrala för godstransporter och uppskattningsvis 80 procent av allt gods som transporteras inom Sverige körs någon sträcka med lastbil. Hela 98 % av de tunga lastbilarna drivs med diesel. 0,8 % av de lätta lastbilarna och 0,5 % av de tunga lastbilarna drivs med alternativa (icke fossila) bränslen. Flest lastbilar (tunga och lätta) finns i Stockholm, västra Götaland och Skåne. I Skåne fanns år 2009 ca 11 000 tunga lastbilar och ca 51 000 lätta lastbilar. I Skåne kör i genomsnitt lätta lastbilar ca 1700 mil per år och totalsträcka för samtliga fordon var 2008 ca 90 miljoner mil. Tunga fordon kör ca 3900 mil per år och den totala körsträckan uppgick totalt till 85 miljoner mil i Skåne år 2008. Skåne är ledande i antal mil för tunga transporter 30. Skånetrafiken har idag ansvar för ca 900 bussar (region och stadsbussar) och 400 servicefordon. Idag drivs ca 140 regionbussar på biogas. Region Skåne har målsättning att år 2015 ska samtliga stadsbussar drivas på biogas och 2018 alla regionbussar. År 2020 ska samtliga fordon drivas av biogas. Distribution av biogas Uppgraderad biogas kan distribueras på ett flertal olika sätt. Skåne har sedan en lång tid tillbaka ett gasnät längs med västkusten. Möjlighet till distribution via naturgasnät kan underlätta utbyggnad av biogas starkt eftersom det då finns en ständig tillgång på naturgas som kan ersätta biogasen vid produktionsbortfall. Detta ökar leveranssäkerheten. Kostnaderna för distribution minskar även då redan befintlig infrastruktur kan utnyttjas. I dagsläget leds uppgraderad biogas med en tillsats av gasol ut på naturgassystemets distributionsnät från åtta svenska anläggningar i sydvästra delen av landet. I vissa områden med ett mindre antal anläggningar för produktion av biogas har dessa länkats samman i lokala gasnät där investeringskostnader för uppgraderingsanläggningar och tankstationer kan delas mellan flera aktörer. Då den uppgraderade gasen antas sätta normen för gaskvaliteten i systemet krävs inte heller någon propan eller gasoltillsats innan gasen kan levereras till användaren. Ett lokalt gasnät finns i Kristianstad, där biogas från 29 http://www.scb.se/statistik/tk/tk1001/2009a01/internet-kommun_2009.xls 30 SIKA-Lätta och tunga lastbilar 2008:13 Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
samrötningsanläggningen i Karpalund leds till Allöverket för uppgradering tillsammans med biogasen som produceras i avloppsreningsverket. I nätet finns även sex uttagsställen för biogas,tre långsamtankningar två publika mackar samt en containerpåfyllning, därtill tankstationen i Åhus. (Figur 4). Den totala längden på gasnätet är ca 10 km (Benjaminsson och Nilsson, 2009). Karpalund Biogasanläggning Bussdepå Värmeverk Uppgraderings- anläggning Figur 4. Kristianstads lokala gasnät bestående av produktions, uppgraderings och distributionsanläggningar. År 2009 fanns totalt 23 tankställen för fordonsgas i länet. Ytterligare 10 stationer förväntas tas i bruk under 2010 (Länsstyrelsen i Skåne, 2009) 31. Endast 11 av Skånes 33 kommuner har i dagsläget en gasmack och de befintliga tankställena är i hög grad koncentrerade till den mer tätbefolkade västra sidan av länet. (Region Skåne, 2009). Koncentrationen av tankställen i västra Skåne förklaras delvis med den naturgasledning som löper längs med Skånes västkust och vidare mot Stenungssund. Genom att ansluta ett tankställe till gasnätet kan det garanteras att fordonsgas alltid finns tillgängligt. Tillgången till biogas är alltså dålig i länets östra del, samtidigt som en stor del av det potentiellt rötbara materialet finns i detta område. Politiska beslut med påverkan på produktion och konsumtion av biogas Under de senaste åren har en rad incitament skapats för att öka både produktion och konsumtion av biogas i Sverige. Biogas är sedan tidigare befriad från både energi- och koldioxidskatt. Ett undantag gäller dock för biogas som distribuerats via det stora gasnätet utmed den svenska västkusten som fortfarande är behäftad med koldioxidskatt. Regeringen föreslog dock nyligen att denna ska slopas från årsskiftet 2010/11. Undantaget från energiskatt på biogas gäller till och med år 2013. 31 Denna siffra är idag osäker beroende på aktörers förändrade planer. Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
Från och med den 1 januari 2010 behöver den som köper en personbil som uppfyller särskilda miljökrav inte betala fordonsskatt under de fem första åren. Skattebefrielsen ersätter den tidigare miljöbilspremien. Äldre bilar som kan drivas med fordonsgas har reducerad fordonsskatt. Grundregeln för äldre bilar är att skatten bland annat baseras på det deklarerade utsläppet av koldioxid. En koldioxidavgift på 20 kr/gram (över en grundnivå på 100 gram) tas ut från och med juli 2009. Bilar som drivs med biogas eller E85 betalar däremot 10 kr per gram. Förmånsvärdet för bilar som kan drivas med fordonsgas får sänkas med 40 % i förhållande till närmast jämförbar fossildrivna modell. Maximalt tillåten nedsättning är 16 000 kr per år. Jämkning ska begäras av arbetsgivaren och kan göras till och med inkomståret 2011. Samma regler gäller för hybrid och elfordon medan sänkningen för etanolfordon endast uppgår till 20 % (Miljöfordon, 2010). Under 2006 infördes ett statligt stöd som möjliggjorde att aktörer (både privata företag och kommunala bolag) kan ansöka om ett investeringsstöd från Naturvårdsverket på upp till 30 % av kostnaderna för etablering av tankställen för biogas. Stödet var inledningsvis tidsbegränsat till 31 december 2009 men förlängdes under 2008 ytterligare ett år och ytterligare 79 miljoner kronor anslogs till projektet. Det sammanlagda anslaget under de båda perioderna uppgår därmed till 229 miljoner kronor (Energimyndigheten, 2010). Totalt hade 123 ansökningar om stöd för utbyggnad av biogas inkommit till Naturvårdsverket under perioden september 2006 till december 2009 (Naturvårdsverket, 2010). Våren 2006 infördes den så kallade pumplagen som innebar att svenska tankställen med en viss försäljningsvolym måste kunna tillhandahålla biodrivmedel. Pumplagen avsågs vara teknikneutral, det vill säga den skulle inte främja användningen av ett specifikt förnybart drivmedel framför andra. I och med att etanolpumpar är billigast att installera har dock mackägare i praktiken i mycket stor utsträckning satsat på etanol. Pumplagen har därför enligt trafikutskottets utredning inte varit teknikneutral (Riksdagen, 2009). 2003 infördes ett stödsystem för el från förnybara källor som baseras på elcertifikat. För varje producerad MWh förnybar el tilldelas producenten ett certifikat. Certifikatet kan säljas och genererar då en inkomst utöver den producenten får från försäljningen av den producerade elen. Genom en kvotplikt åläggs alla användare (elintensiv industri undantagen) att föra in eller köpa in en viss mängd certifikat. Systemet är förlängt till och med år 2030. Nya anläggningar får elcertifikat i 15 år. Beslut med negativ effekt för biogasen Under senare år har även en del politiska beslut fattats som motverkat en biogasutveckling i Sverige. Ett sådant är avskaffandet av skatt på mineralgödsel som missgynnat användningen av biogödsel. Biogödsel är en högkvalitativ produkt och användning av biogödsel på åkermark ger inte bara god gödselverkan utan är även ett sätt att sluta kretsloppet och bidra till att uppfylla ett av de svenska miljömålen inom området God bebyggd miljö (återförsel av fosfor till åkermark). Dess värde har under senare år ytterligare ökat med hjälp av införande av certifiering av biogödsel. Naturgasen har tills nu haft en skattelättnad när den används som fordonsbränsle vilket gjort att koldioxidskatten uppgått till endast 60 % av den som utgår för andra fossila drivmedel. En höjning av skatten för användning av naturgas till fordonsbränsle kommer att ske i tre steg med början år 2011 för att år 2015 uppgå till samma nivå som gäller för andra fossila drivmedel. Detta skulle innebära en höjning från dagens ca 12,50 öre/kwh till drygt 20 öre/kwh år 2015 (Skatteverket, 2010). Naturgas som används i fordon skulle dock fortsatt Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
vara befriad från energiskatt. Höjningen av koldioxidskatter på naturgas gör att kalkylen för den som överväger ett gasfordon blir mindre fördelaktig. Enligt många "bär" naturgasen fortfarande biogasen då fordonsgas fortfarande utgörs av naturgas till en viss del. När koldioxidskatten höjs på naturgas innebär det i praktiken höjda kostnader för den som väljer en gasbil. Höjningen skulle inte heller göra biogasen till ett mer intressant alternativ i relation till naturgasen inom andra områden än trafiksektorn, eftersom naturgasskatten inom dessa områden redan idag ligger på den högre nivån. Biogas i EU Biogasmarknaden i EU värderades 2006 till 2 miljarder Euro och förväntas öka till över 25 miljarder Euro år 2020. Den totala potentialen för biogasavsättning inom EU (motsvarande naturgaskonsumtionen 2007 angiven av Eurostat) skulle kunna uppgå till 3020 TWh. Dock visar Eurostats beräkningar att andelen biogas av den totala andelen förnybara bränslen för produktion av primärenergi endast uppgår till 4 %. Som förnybart fordonsbränsle uppgår biogasbidraget till 0,3 %. Primärproduktion el och värme Den europeiska produktionen av biogas för el och värme uppgick 2008 till 87 TWh, vilket var en 4,4 procentig ökning sedan året innan. Dock motsvarar inte denna ökning målsättningarna i EU om 174 TWh år 2010. Biogas producerad från deponier utgjorde enskilt 39 % av den totala produktionen. Den andra största framställningsformen var VAanläggningar som producerade 13 %. De andra källorna, till större delen produktionsenheter baserade på jordbrukssubstrat och gödsel samt samrötningsanläggningar utgjorde nästan hälften av Europas biogasproduktion. Följande tabell visar produktionen av biogas i Europa under 2007 och 2008: Tabell 6. Primär produktion av biogas inom EU 2007 och 2008 för värme och el. Källa: THE STATE OF RENEWABLE ENERGIES IN EUROPE, 9th EurObserv ER Report. 32 32 1 ktoe=11,63 GWh. Källa: Naturvårdsverkets omräkningstabeller för energi. Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
De två ledande biogasproducenterna är Tyskland och Storbritannien som själva står för över 70 % av den totala produktionen. Om Skåne skulle nå sitt mål om 3 TWh inom produktion av biogas för el och värme innebär det att enbart regionen skulle bidra till ungefärliga 3 % av den totala produktionen inom EU. Skånes satsningar enbart skulle därmed från en niondeplacering göra Sverige till det femte största enskilda biogasproducerande landet inom EU. Tysklands stora försprång utgörs av landets snabba etablering av småskaliga rötningsanläggningar på gårdsnivå. Tyskland har under en lång tid subventionerat den småskaliga produktionen av el från biogas på flera olika sätt: Med feed-in tariff där varje producerad kwh ger en återbetalning till producenten om 1 krona och 17 öre; För småskaliga anläggningar med en produktion under 500 kwe tillkommer dessutom en premie på 70 öre/kwh; En småskalig anläggning (under 500 kwe) som använder mer än 30% flytande gödsel som substrat tillkommer ett bidrag med 1 öre/kwh; En småskalig anläggning (under 500 kwe) där den primära substratkällan är röjningsoch trädgårdsavfall från grönområden erhåller ett bidrag med 2 öre/kwh; En premie för CHP (combined heat power plant) -anläggningar med mindre produktion än 20MWe är utfäst med 3 öre/kwh; Ett teknikbidrag för CHP-anläggningar med mindre produktion än 20MWe med 2 öre/kwh Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
Storbritanniens största produktionskälla av biogas är uppsamling från deponier där gasen omvandlas till elektricitet. Landets system med gröna elcertifikat baseras på att leveranskvotens värde adderas till marknadspriset per kilowattimme. En leverantör måste bevisa att ungefär 9 % av leveransen härrör från förnybara bränslen. Straffavgiften för varje understigande megawattimme är ungefär 400 kronor. Detta system har gynnat utvinningen av biogas från deponier på grund av de fördelar denna kostnadseffektiva sektor ger. I övriga EU är systemet med biogasproduktion från jordbruksgrödor och avfall långt mindre utvecklat än i Tyskland och utgör en stor utvecklingspotential där Skåne kan bidra med kunskap och kapacitet. Det förutspås dock att de ökande priserna på biomassa från jordbruk kommer att ge en minskning av jordbrukssektorns biogasproduktion inom de kommande åren. Med avseende på styrmedel för att främja biogasproduktion har Sverige goda exempel i Tyskland att ta efter. Teknikerna för biogasproduktion är välutvecklade i Europa. Det finns även exempel på storskaliga anläggningar i Tyskland. I det avseendet är Skånes satsningar på storskalig biogasproduktion ett välkommet tillskott till Europa. Fordonsbränsle Användningen av biogas inom transportsektorn i EU är mycket låg till förmån för bioetanol och biodiesel. Den enda redovisade statistiken härrör från de svenskproducerade 280 GWh fordonsgas under 2007, vilket utgör endast 0,3 % av den totala biodrivmedelskonsumtionen inom EU. Potentialen för konsumtion av biogas som drivmedel i Europa uppgår enligt NGVA Europe for Sustainable Mobility 33 till 85 TWh varav 23 TWh för bilar, 52 TWh för bussar och 11 TWh för lastbilar. Enligt International Association of Natural Gas Vehicles 34 är nära 1,3 miljoner gasfordon i drift och nära 3500 tankställen finns etablerade i de europeiska länderna, en marknad som har vuxit med 15 % de senaste tio åren. 33 http://www.ngvaeurope.eu/european-ngv-statistics 34 http://www.iangv.org/tools-resources/statistics.html Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
Figur 6. Antal gasfordon i de Europeiska länderna. Observera att de gamla Sovjetstaterna ingår i sammanställningen av antalet fordon och tankställen Källa: NGVA Europe for Sustainable Mobility. Sverige håller den fjärde största fordonsflottan av gasbilar i EU. Kombinationen av kunskaperna kring användning av biogas i fordon i Sverige och i Skåne samt de stora fordonsflottorna och antalet tankstationer på kontinenten ger en betydande potential för utvecklingen av biogas som fordonsgas inom EU där Skåneregionen kan spela en framträdande roll. Distribution och uppgradering I Europa finns ett välutvecklat gasnätverk i centrala och östra Europa samt i de flamländska länderna. Det senaste tillskottet är länken mellan Ungern och Rumänien. Detta nät utökar möjligheterna till distribution och konsumtion av biogas både som fordonsgas och som bränsle för produktion av värme och el. GasHighWay är ett EU-finansierat projekt som pågår där det etableras ett nätverk med tankstationer för naturgas och biogas från Italien i söder till Finland och Sverige i norr. Vid utvecklingen av distributionen av biogas i Skåne finns således många goda exempel på gasdistribution via nät att förhålla sig till. Teknikerna för uppgraderingsanläggningar är väletablerade och finns i ett flertal länder, bland annat Nederländerna, Island, Tjeckien, Tyskland, Schweiz och Frankrike. Sverige är framträdande med flest uppgraderingsanläggningar i Europa varav ett flertal i Skåne 35. Här kan Skåne bidra med sin kompetens kring gasuppgradering för en vidare utveckling i Europa. Extern finansiering och bidrag För att många av våra planerade insatser och projekt ska lyckas komma igång har förutsättningarna varit att få extern finansiering eller bidrag. Både nationella medel (framförallt LIP och KLIMP) men även EU finansiering har länet fått till både biogasanläggningar, teknik och biogasfordon. Mycket av LIP- och Klimpmedel har avsatts till biogasprojekt och det vore intressant att analysera vad dessa satsningar har gett i miljö och klimatvinster i relation till bidrag och insats i Skåne. Förutom Klimp avsätts idag nationella bidrag till förstudier inom biogas, samt investeringsbidrag till biogasanläggningar baserade på mer än 50 % stallgödsel. Därutöver finns möjligheten att söka pengar till projekt som gynnar en landsbygdsutveckling där även vissa projekt inom biogas har fått medel. Projekt och aktörer har även fått medel inom EU - program som Interreg, Life, IEE och 7:E RP för forskning. Däremot finns idag inte någon som undersökt och sökt medel från banker(investering/bidrag) såsom Europeiska investeringsbanken. Skånes mål kring förnyelsebar energi och biogas Länsstyrelsen i Skåne län fattade år 2009, som regional miljömålsansvarig myndighet, beslut om nya klimatmål för Skåne i form av nya delmål under miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. Målen har tagits fram i dialog med länets aktörer och är baserade på nationella mål och skånska förutsättningar. Syftet är att målen ska vara vägledande, stödjande och stimulerande för det fortsatta klimatarbetet i Skåne. 35 IEA Bioenergy, Task 37 - Energy from Biogas and Landfill Gas Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01
Delmål som berör biogas och förnybar energi är: - Produktionen av förnybar el i Skåne ska år 2020 vara 6 terawattimmar högre än år 2002. - Biogasproduktionen i Skåne ska vara 3 terawattimmar år 2020. Region Skåne har tidigare antagit ett ambitiöst mål inom klimatområdet: År 2020 ska Skåne vara fossilfritt både inom energiförsörjningssektorn och inom transportsektorn. Idag används ca 9.9 TWh energi inom enbart transportsektorn i Skåne (Länsstyrelsen i Skåne, 2009). Region Skånes klimatberedning har i samarbete och genom dialog med kommuner, länsstyrelse, näringsliv och medborgare arbetat fram ett strategiskt program för Skånes klimatarbete. Klimatberedningens vision är ett fossilbränslefritt Skåne 2020. Regionstyrelsen har fattat beslut om att Region Skåne ska bli helt fri från fossila bränslen i både energianvändning, transporter och elanvändning senast år 2020. Region Skåne har som en del i detta arbete uppmanat och utmanat alla andra i Skåne att ta samma beslut Biogas kan användas för produktion av el och värme eller uppgraderas och användas som drivmedel. Medan den svenska och skånska energimixen när det gäller el- och värme produktion blivit allt mindre fossilintensiv under senare år, är över 90 % av energiförbrukningen på drivmedelssidan fortfarande fossilbaserad. Att minska fossilberoendet inom trafiksektorn kan därför ses som en än större utmaning än inom energisektorn. Region Skånes delmål inom transportsektorn är att 50 % av alla transporter i regionen ska ske med förnybara bränslen år 2012 och 75 % år 2016. Biogasen kommer att vara en viktig del för att dessa mål ska nås. Ett flertal kommuner har motsvarande mål att bli fossilfria eller klimatneutrala och har antagit ambitiösa planer på området. Biogasen är en viktig del i detta klimatarbete. Skånes nyckelaktörer Nyckelaktörerna i Skåne är viktiga för framtida biogasutveckling och på olika sätt. Många av våra nyckelaktörer har kommit långt och är unika i sina utvecklingsaktiviteter när det gäller biogas. I Färdplanen har några av dessa aktörer, processer och tekniker beskrivits och i bilaga 3 hittas faktablad om många av dessa aktörer. I Färdplanen är framförallt fokus på sådana åtgärder som behöver stimuleras fram eller kräver regional samverkan. Åtgärder som kommer att genomföras av nyckelaktörer lyfts fram, via faktabladen, men är inte åtgärder som omfattas av Färdplanen. Kommunerna Kommunerna är mycket viktiga för att stimulera och driva på en biogasutveckling. Kommunerna har både en möjlighet att bidra till men även styra över framtida biogasproduktionsanläggningar. Kommunerna har möjlighet att styra utfallet av användandet av den egna restprodukten som uppkommer i avfallsverk, via matavfall, park- och våtmarksavfall, samt tång och alger som samlas in. Vidare kan kommunerna styra och verka för en viss placering av framtida biogasanläggningar, hur infrastrukturen ska se ut och även underlätta ett framtida miljötillstånd för en anläggning. Kommunen har också underhållsplaner och genomför emellanåt förbättringsarbete av VA - ledningar, vilket skulle kunna kartläggas och vara en möjlighet för att minska kostnaden för en eventuell utveckling av ett lokalt gasnät. Kommunerna är också stora energikonsumenter och köper in el, värme och naturgas till både bilar, fastigheter och bostäder. Vidare har kommunerna både information och kunskap om verksamheter och näringsliv i kommunen. I många av kommunerna finns övergripande planer, program, mål och åtgärder antagna för att öka användningen av förnyelsebar energi, minska övergödningen och luftutsläpp, öka antalet miljöfordon osv. En ökad konsumtion och produktion av biogas skulle kunna bidra till måluppfyllelsen av många kommuners miljömål. Färdplan för Biogas i Skåne Version 2 2010-12-01