HELVETET PÅ JORDEN 4 MISSION AFRIKA 2007 MISSION AFRIKA 2007 5
Vi våldtas och stympas Det värsta för de våldtagna kvinnorna är att de inte vet vart de ska ta vägen efter behandlingen. Familjen vill inte ha tillbaks dem och går kvinnorna ut för att odla upp mark så är risken överhängande att de våldtas igen, säger doktor Denis Mukwege på Panzisjukhuset i Bukavu. - För oss är det en avgörande fråga att hjälpa dessa kvinnor in i samhället igen. Den behandling som vi ger är början på något nytt. De flesta som kommer hit är beredda att kämpa för att kunna starta på nytt. Vi kan ju inte behålla dem särskilt länge på sjukhuset. Berättelserna om de våldtagna kvinnorna i Kongo är out härdliga. Min egen ilska över de omänskliga övergreppen på försvarslösa kvinnor går först ut över de soldater, som utför dåden. Men när man har hört kvinnor berätta om och om igen vänder sig ilskan nästan mot Gud: Hur kan Du över huvudtaget tillåta att hjälplösa människor utsätts för förnedring, misshandel och död utan att någon stoppar dem? Allt talar för att det också måste till politiska lösningar som stoppar detta helvete på jorden som pågår varje dag året runt i östra delen av Kongo; ett område där pingstväckelsen är mer framgångsrik än på de allra flesta håll på den afrikanska kontinenten. Agnes Aboun. från Kenya, som ofta finns med i pingstmissionens seminarier som samtalsledare, sammanfattar hjälplösheten så här: Någon gång måste världens regeringar vakna när det gäller övergreppen av kvinnor i Kongo. Vi måste fortsätta att informera om detta tills det blir en förändring! När man åker bil i bergen runt Bukavu är det lätt att förstå hur soldaterna från grannlandet Rwanda enkelt gömmer sig i den täta vegetationen. När de våldtagna kvinnorna återvänder till sina byar uppe i bergen blir det lätt ett byte för soldaterna igen och igen och igen. Om det här vore i västvärlden skulle kvinnorna omedelbart ringa polisen och se till att förövarna kastas i fängelse. I dessa oländiga bergstrakter med vägar som är ofarbara kan man När ska världen vakna? Övergreppen mot Kongos kvinnor är omänskliga och outhärdliga knappast tillkalla hjälp av något slag; skulle en kvinna mot förmodan anmäla övergreppen kan polisen knappast göra något. I stort sett alla förövare går fria. Det finns starka FN-trupper i området som försöker göra en insats. En FN-ledare, som är stationerad i området kring Bukavu, säger: De laglösa soldaterna i skogarna får tips av vissa personer i lokalbefolkningen när det gäller var FN-trupperna finns. Det är som en nål i en höstack att hitta dessa laglösa soldater. Ledaren för den stora pingströrelsen i Kongo Banyene Bulere, ser mycket allvarligt på det som sker nästan utanför dörren på samfundets centralkontor i 6 MISSION AFRIKA 2007 MISSION AFRIKA 2007 7
Zewaldi, 29: De mördade min man och mina två barn Ta till exempel Zawadi, 29, som sitter och leker med två små barn på en filt utanför Pansisjukhuset i Bukavu. Furaha, som är fyra år gammal, är Zawadis brorsdotter medan lilla Shukuru, två år, är hennes egen. Zawadi berättar sorgset om hur soldater kom in i hennes hus och mördade hennes man och två av barnen. Ytterligare 25 personer miste livet i samma räd. Zawadis bror räddades först men villkoret var att han skulle ha sex med sin syster medan soldaterna tittade på. När han vägrade högg de av honom huvudet. Zawadi själv utnyttjades sexuellt och misshandlades. Hon visar svåra ärr på olika delar av kroppen. När vi möter henne har hon lappats ihop av kirurgerna på Pansisjukhuset. Hon läcker inte urin, blod och avföring längre. Men framtiden oroar Zawadi: vart ska hon ta vägen när hon inte får vara kvar på sjukhuset längre? Hur ska hon kunna försörja de båda barnen och ge dem en bra framtid? Den viktigaste frågan inför framtiden är dock av ett annat slag: Ta bort militärerna från våra skogar runt Bukavu så att vi slipper uppleva våldtäkter och övergrepp igen! Jean, 22: Soldaterna överföll, våldtog och lemlästade mig Jeane Mukuninwa,22, har en liknande historia. Grova våldtäkter utförda av soldater från Rwanda som gömmer sig i Kongos skogar. Övergreppen har förstört hennes kropp. Doktor Dennis Bokwege har opererat henne fyra gånger sedan hon kom till sjukhuset för drygt ett år sedan. Ytterligare en operation väntar innan hon är någorlunda återställd. Soldaterna nöjde sig inte med sex. De misshandlade Jeane allvarligt och körde upp en trästör i hennes underliv, som slets sönder av detta våld. Jag vågar inte gå tillbaka till min by, trots att jag vet att jag kan odla marken där och försörja mig. Men jag är hellre hungrig och säker här vid Pansisjukhuset än mätt och osäker uppe i byn. Jag drömmer om att få ett eget hus och försörja mig på hantverk, säger Jeane som virkar på en kudde under hela samtalet. Chikuhu, 38: Min man slår barnet som jag fick Nicole, 20: min bror har försökt mörda min lilla son Ame, 13: Jag våldtogs och fick en son som mormor sköter Justine, 34: Jag blev gravid, vi har båda smittats med hiv Chikuhu,38, har åtta barn. I famnen bär hon sin lille pojke, som är ett kärleksbarn. Han föddes efter det att hennes man tog tillbaka henne efter våldtäkten ute i skogen. Chikuhu hade varit på begravning efter sin pappa när hon överfölls av soldaterna. Plötsligt börjar hon gråta när hon berättar om det som hänt: Min man behandlar barnet Nicole,20, har en liten pojke på tre år. Båda föräldrarna är döda och hon bor med sin son hos sin moster. Men hon vill nu slänga ut båda två på gatan. Nicoles bror har försökt att köra en stor kniv in i den lilla treåriga pojken, eftersom han påminner hela släkten om våldtäkten. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vi har inga pengar och ingenstans att bo. Jag skulle behöva gå i skolan för att klara mig i framtiden Ame, 13, har en son på åtta månader. Han är ett resultat av våldtäkten för nästan två år sedan, då Ame bara var 11 år gammal. Hon är på sjukhuset tillsammans med mamma Leontine, 34, den enda i salen som inte själv har våldtagits. Ami kan fortsätta gå i skolan tack vare att mamma tar hand om sonen. Justine,34, har åtta barn. Soldaterna dödade hennes man och sedan våldtog de henne. Hon blev gravid och nu har både Justine och det lilla barnet fått HIV. Som genom ett under har jag fått ett litet hus, där jag bor med mina åtta barn. Jag jobbar med hantverk, som jag säljer... 8 MISSION AFRIKA 2007 MISSION AFRIKA 2007 9
men det finns hopp Vi har haft sju bröllop den senaste tiden, där våldtagna kvinnor fått chansen att börja ett helt nytt liv. Inom kort hålls det två bröllop till här i vår kyrka i Bukavu! Mama London är glad över framstegen som hon ser i arbetet med de våldtagna kvinnorna i Kongo. Vi har på kort tid fått se 23 män som tagit tillbaka sina kvinnor till familjen trots att det normala är att våldtagna kvinnor inte längre är välkomna till sin familj efter det som hänt. Vi besöker Mama London och hennes kvinnogrupp i Bukavu en fredagsförmiddag. 35 kvinnor och barn trängs i den lilla lokalen. Samlingen leds av Mama London och hennes kollega Marie-Louise, som arbetar med själavård och rådgivning. Den svenska missionären Märtha-Greta Halldorf är en av initiativtagarna till arbetet bland de våldtagna kvinnornai Kongo. Utgångsläget är det sämsta möjliga: hälften av kvinnorna och många av barnen är smittade av HIV. Alla kvinnor har blivit våldtagna de flesta av kvardröjande soldater från Rwanda, några av kongolesiska soldater. Men det är fullt av skratt och mycket glädje när kvinnorna möts. Trots de mörka omständigheterna lyckas Mama London ingjuta hopp och framtidstro hos dessa hjälplösa kvinnor. Många har kommit igång med affärsverksamhet i liten skala. En del säljer honung, andra säljer blommor, majs och bönor; det finns också kvinnor som satsar på att sälja bröd och frukt. Vi ger dem mikrokrediter och meningen är att de ska betala tillbaka en mindre summa, som sedan går till att hjälpa andra. Men vägen tillbaka är lång och mödosam. De upplevelser som kvinnorna bär med sig skapar psykiska problem. Det är inte lätt att förlåta ännu svårare att glömma det som hänt ute i de djupa skogarna. De här kvinnorna får först hjälp att få kroppen i normal funktion på Pansi-sjukhuset. Men vad hjälper det när de försöker återvända till sin familj och får beskedet : Du låg med en främmande man vi vill inte ha med dig att göra Du låg med en främmande man vi vill inte ha med dig att göra Mama London ber några av kvinnorna att berätta sin historia: Efter en stund reser sig själavårdaren Marie-Louise och tittar allvarligt på mig som kommer från Sverige: Du måste bönfalla din församling i Stockholm om att hjälpa dessa kvinnor! Vi gör vad vi kan: vi ber, vi ger rådgivning och vi hjälper dem att bearbeta sina traumatiska upplevelser. Men vi behöver också ekonomisk hjälp för att hjälpa dessa utsatta kvinnor till ett någorlunda drägligt liv. Märtha-Greta Halldorf har redan gjort en stor insats på det här området flera reportageteam har besökt Bukavu och sedan uppmärksammat våldtäkterna i både TV och tidningar i västvärlden. Insamlingar pågår i Sverige för att hjälpa de utsatta kvinnorna till ett nytt liv. Feugue consent aci tiniam vercing erosto consed tet dui tion henit aliquatum nibh erate vendigna feuisi. Henit adionul landre ex eui blamcon utem dolore dolobore tionsequis ex erci tionsed tio odolor sectet at lore conse tismodiat alit augait ip et del eugait ing eugiam eum ad dit iriuscil ero do et, si. Et aliquis num nim incincillan exero conse minissi. Iriure tat do el ipis etum quipsum sandre feum vel do corer am quat. Ut ese Iriure tat do el ipis etum quipsum sandre feum vel do corer am quat. Ut ese 10 MISSION AFRIKA 2007 MISSION AFRIKA 2007 11
Kongo Svenskarna LÄMNADE i alltför snabbt Missionsstationen i Bukavu vittnar om att det har bott många svenskar i staden tidigare. Idag finns enbart Daniel Halldorf kvar. Han är rektor för pingströrelsens universitet och är rådgivare till de nationella ledarna. Jag tycker att svenskarna har lämnat oss i alldeles för snabb takt, säger Denis Mukwege, chefsläkare på Panzi-sjukhuset. Jag är rädd att den snabba förändringen kan förstöra mycket i framtiden. Samfundsledaren Banyene Bulere har samma åsikt: Visst är det bra med alla stora diakonala projekt som Sverige satsar på i vårt land Kongo. Men för att det ska fungera måste det finnas svenskar på plats som har bra kontakt både med oss och er hemma i Sverige. Det är en förutsättning för att projekten ska fungera. Denis Mukwege tycker inte att det ska skickas ut fler svenskar som har ledningsfunktioner i Kongo: Det vi behöver är folk att konsultera; människor som kan hjälpa oss att göra saker bättre och se öppningar som vi själva inte upptäcker. Det kan gälla kirurger eller andra specialister på sjukhuset, som både jobbar och undervisar kolleger på vissa områden. När jag började på sjukhuset i Lemera 1983 arbetade 30 svenskar där inom sjukvården. Idag har varken sköterskor eller doktorer från Sverige. har han och hans fru Märta- Greta arbetat i den här delen av Kongo med vissa avbrott. Missionärernas insatser vittnar om stor energi att skapa ett fungerande församlingsarbete i den stora pingströrelsen i Kongo med sina 700 000 medlemmar. På Panzi-kullen utanför Bukavu ligger ett 60 tunnland stort område där pingstuniversitetet har sina lokaler. Men det finns också flera tusen elever i grundskola och gymnasium. Dessutom finns en fyraårig bibelskola, en speciell kvinnoskola och kyrka för en församling. Daniel Halldorf bor själv på området, men i den stora missionsstationen i Bukavu är det numera rensat på svenska missionärer: Vi hoppas nu att få hit några svenska missionärer under hösten 2007. Här får de hjälp inbördeskrig i Kongo i slutet av Vi läkare 90-talet. kan inte gråta när vi möter våldtäktsoffer Varje dag året om kommer det tio nya våldtäksoffer till Panzi-sjukhuset i Bukavu. Personalen knäar under det hårda trycket från alla hjälpsökande: Vi får höra fruktansvärda berättelser varje gång vi träffar en ny, hjälpsökande kvinna säger doktor Denis Mukwege. Även om berättelserna är fruktansvärda så kan vi inte gråta när vi möter dessa kvinnor. Personalen på sjukhuset behöver mycket stöd för att klara av situationen. Sjukhuset har bara funnits i åtta år. Denis Mukwege är imponerad av att svenska pingstvänner (Smyrna Gö te borg och PMU) vågade bygga upp det stora sjukhuset trots att det rådde Idag har vi 200 platser, men vi behandlar 540 patienter. Vi kan inte säga nej till dem som kommer och vill ha hjälp. Människor som har olika sjukdomar kan vi inte bara skicka hem. Men resultatet blir att det råder svåra hygieniska förhållanden på Panzisjukhuset, eftersom vi har mer än dubbelt så många patienter som det är dimensionerat för. 60 procent av resurserna går till att hjälpa våldtäktsoffren. Det är inte bara kirurgiska ingrepp och medicinsk hjälp som behövs: - Dessa kvinnor behöver psykolog-hjälp, socialt understöd och hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser. Medan behandlingen pågår har vi också satt in annan hjälp: kvinnorna lär sig en del hantverk, hur man överleva med ett litet familjeföretag som får microkrediter osv. Tydlig kristen prägel För sjukhuschefen Denis Alima Muzaliwa,46. Sedan fem år tillbaka enda kvinnan i styrelsen för Kongos enhetskyrka Cepac. Det var en chock för en del när jag valdes in. Men jag märker att man börjat lyssna på kvinnors inlägg. Jag tror att det finns öppningar för fler kvinnor i styrelsen framöver. Mukwege är det självklart att Panzi-sjukhuset behandlar såväl kroppen som själen. När man delar ut nummerlappar till patienterna som köar vid öppenvårdsmottagningen så sker det i form av nya testamentet. Varje exemplar har en siffra längst upp, som talar om vilken plats i kön man har. Under väntetiden kan patienten läsa bibeln och ropas sedan upp för att få träffa doktorn. Denis Mukwege börjar varje morgon med en morgonsamling för personal och patienter på sjukhuset. För honom är det lika självklart att be och läsa bibeln som det är att hålla i operationskniven: Jag kan inte separera det andliga och det medicinska. En människa som kommer hit kan inte få varaktig hjälp om inte personalen utstrålar kärlek och omtanke. Vi behöver verkligen Gud för att klara vårt arbete här på sjukhuset. Det här är inget vanligt, allmänt sjukhus där vi enbart siktar in oss på kroppslig vård. första kvinnan i Kongos pingstledning Kongos pingstförsamlingar: Det är OK att vara evangelist. Ibland får vi kvinnor också leda seminarier och andra samlingar. Men på sikt tror jag att man också kommer att öppna för kvinnliga pastorer, säger Alima Muzaliwa. Just den dagen när vi besökte Panzi talade en kvinna på morgonsamlingen mycket engagerat med utgångspunkt från en känd bibeltext. Hon verkade vara en ivrig evangelist. Men Denis Mukwege ger en annan bild: - Hon är sjuksköterska här. Vi försöker få alla våra anställda att ge både medicinsk och andlig behandling. De flesta som kommer hit har inget hopp för framtiden. Därför måste de få klart för sig att Gud älskar dem och kan hjälpa dem upp ur sin svåra situation. Utbildar egna läkare Parallellt med sjukvårdsinsatserna pågår medicinsk utbildning av nya läkare på Panzi-sjukhuset. Det sker i samarbete med pingströrelsens eget universitet, som ligger ett par kilometer från sjukhuset. Pingströrelsens universitet utbildar både läkare, ekonomer, teologer och agronomer. På det sättet får man också en naturlig, kristen prägel i studieatmosfären. annat samfund vid sidan om pingströrelsen. Så fick jag jobb som lärare på kvinnoskolan i Bukavu. Tre år senare fick jag ta över hela ansvaret för den här verksamheten, som jag fortfarande håller på med. Efter en rekognoseringsresa 1920 kom de första missionärerna till Kongo 1921. Men folket var fientligt och myndigheterna krävde registrering. Missionärerna fick retirera och samlades i Uvira. Då kom det svåra slaget, när fyra av missionärerna dog år 1923. Men man gav inte upp. Nya missionärer anlände, missionen registrerades, arbetet växte och spreds till nya platser i södra och norra Kivudistriktet. Församlingsarbete, skolor och sjukvård blev viktiga arbetsområden. Staten hade inga skolor och folk behövde kunna läsa och skriva. Den första skolan startade 1925 med 20 elever, men det dröjde till 1942 innan staten officiellt godkände skolorna. Idag har församlingarna ett stort skolarbete från grundskola till universitet. Missionärerna hjälpte folk i sin närhet med att rengöra och lägga om sår. Arbetet utvecklades och 1949 gjordes en överenskommelse med staten om att bedriva sjukvårdsarbete. Idag drivs tre sjukhus och ett flertal dispensärer/hälsocentraler. 1938 togs beslut om att utveckla litteraturarbetet. En tidning på swahili skulle ges ut fyra gånger per år. Några missionärer engagerade sig också i bibelöversättningsarbetet. Redan 1929 fanns Markusevangeliet översatt till kifuleru. Andra världskriget innebar stora svårigheter: missionärerna kunde inte resa hem och nya kunde inte åka ut. Breven uteblev. Det blev också svårt att skicka pengar till arbetet. Under påsken 1941 hölls en konferens där stödet till evangelister och nationalisering diskuterades. Målet var att församlingsarbetet skulle bli ekonomiskt självbärande på fyra år dvs utan stöd från Sverige. 1955 startades en permanent bibelskola i Uvira. Idag har pingströrelsen både kortare bibelskolor och en teologisk högskola. Kvinnoskolan startades för att Daniel Halldorf är orolig för att ge undervisning åt församlingspastorernas missionsarbetet får allt större fruar. Eftersom en projektprägel på grund av insatserna del pastorer studerar vid pingst- från Sida. Redan under gymnasieåren var rörelsens eget universitet (som I början av juni 1960 hölls Det är infrastrukturen i församlingsarbetet som bär upp arbeta inom det kristna fältet. det naturligt att starta parallell beslutades då att arbetet Alima säker på att hon skulle ligger på samma område) var en historisk konferens. Det Daniel Halldorf, som hunnit allt annat. Därför måste vi se Steget är dock långt till Efter tre år i pingströrelsens utbildning för kvinnorna. skulle överlämnas till de bli 74 år, gör sannolikt sitt sista till att församlingsutvecklingen kvinnliga församlingsföreståndare och pastorer i jobb i Kongos enhetskyrka ett för tjänst i Guds rike. Förutom registrerad verksamhet. teologiska seminarium fick hon Vi vill förbereda kvinnorna nationella i en kongolesiskt år som missionär i Bukavu. inte kommer i andra hand i vårt Ända sedan slutet av 1960-talet arbete. bibelundervisning får de lära Detta skedde inför landets sig en hel del om sömnad, korgflätning, 12 MISSION AFRIKA 2007 barnavård, hygien, Samtidigt finns en stor vilja att få mer samhällsengagemang in näringslära osv. Meningen är MISSION AFRIKA 2007 13 i församlingar och pastorsut- att dessa kvinnor ska föra sina självs 1960 lande nu D liken dighe försa som Det fi ring f som I gen en ge Ändå över sionä bara Vill d Pings Ruan Marg Missi 1995