Utveckling av en svensk påverkansplattform för nanosäkerhet och nanomaterial

Utveckling av en svensk påverkansplattform för nanosäkerhet och nanomaterial Rapport 1: Kartläggning av svensk kompetens, behov och prioriteringar VINNOVA 2014-01744

Utveckling av en svensk påverkansplattform för nanosäkerhet och nanomaterial Rapport 1: Kartläggning av svensk kompetens, behov och prioriteringar VINNOVA 2014-01744 Rune Karlsson, NordMiljö AB Åsalie Hartmanis, SwedNanoTech Layout: Stina Bergström 2015

Förkortningar Innehållsförteckning Summary 6 Introduktion 8 Projektets syfte och mål 9 Arbetssätt 9 EU-kommissionens beredningsprocess 10 Nationell finansiering 12 Finansiering genom FP6, FP7 och H2020 12 Horisont 2020 NMP 12 Kartläggning av svensk kompetens och nyckelaktörer inom NMP 15 Syntes och nanotillverkning 21 Fysikalisk-kemisk karakterisering 25 Hälsoeffekter, nanotoxikologi och arbetsmiljö 29 Yttre miljö 30 Riskanalys (RA), livscykelanalys (LCA), kommunikation och policyfrågor 31 Kartläggning av svenskt kunskaps- och teknikbehov 32 Svenska styrkeområden 34 Svenska prioriteringar inom kommande H2020 NMP utlysningar 34 Slutsatser 37 Referenser 38 Bilagor 39 Nationell och EU FP6, FP7 forskning med svenskt deltagande 39 Nanoteknologiföretag 42 Ideella organisationer 45 ANS Applied Nano Surfaces EeB Energi-efficient Buildings EIB European Investment Bank EMIRI Energy Materials Industrial Research Initiative FOI Totalförsvarets forskningsinstitut FoF Factories of the Future FP Framework Programme GU Göteborgs universitet H2020 Horizon 2020/Horisont 2020 ICT Information and Communication Technology IVL Institutet för vatten och luftvårdsforskning NMC Nanometerkonsortiet NMP Nano, material och produktion RA Riskanalys KI Karolinska Institutet KTH Kungliga tekniska högskolan LCA Livscykelanalys LfM Läkare för Miljön LiTH Linköpings tekniska högskola LU Lunds universitet HES Human, environmental, safety OECD Organisation for Economic Cooperation and Development NSC NanoSafety cluster NRC Neuronanoscience research center ISO International Organization for Standardization ETP Europeisk teknikplattform KET Key Enabling Technology (möjliggörande teknik) ELSA Etiska, legala och sociala aspekter PC Programme Committee PPP Public Private Partnership RTOs Research and Technology Organisations SIS Swedish Standards Institute SMF Små och medelstora företag SP Sveriges tekniska forskningsinstitut (tidigare Statens provningsanstalt) SPIRE Sustainable Process Industry through Resource and Energy Efficiency SU Stockholms universitet TK Teknisk kommitté KemI Kemikalieinspektionen UU Uppsala universitet VP VINNOVA Policy WWF World Wildlife Foundation 5

Summary This report gives a first overview on main key experts, competences, needs and priorities existing in Sweden in the field of nanoscience, research and technology, in particular related to human, environmental and safety issues (HES). The purpose is to provide a strong expert record required to develop and establish a national advocacy platform that can mobilize key actors, suggest new research priorities for future calls and finally lead to an increased participation of Swedish research organizations, industries, governmental institutes and nongovernmental organizations within the new EU Horizon 2020 NMP and other similar research and innovation programmes.

Introduktion Det övergripande målet för nanosäkerhet är att öka vår förståelse för hur nanotekniktillämpningar påverkar människa och miljö vid råvaroproduktion, tillverkning, hantering, användning, avfallsbehandling och återvinning så att utvecklingen sker på ett hållbart sätt som kan accepteras ur både hälso-, miljöoch samhällsperspektiv. VINNOVA har i en av sina rapporter (VP2010:01) påpekat att en förutsättning för att nanoteknikområdet ska få större legitimitet är att riskhantering och säkerhetsfrågor tydligt integreras i innovationsprocessen. NordMiljö AB och SwedNanoTech har fått i uppdrag av VINNOVA att utveckla en påverkansplattform för att påverka Horisont 2020 (H2020) programmen så att de bättre passar svenska intressen och på så sätt öka svensk deltagande. Syftet med denna rapport är att kartlägga svensk forskningskompetens för säkerhetsaspekter med nanomaterial. Särskilt forskning om risker för hälsa och miljö identifieras detaljerat i denna kartläggning. En litteraturgenomgång visar att bara en liten del av den nuvarande forskningen berör risker med nanomaterial. De tre svenska universitet som har publicerat mest om nanomaterial (tillämpad forskning, grundforskning och riskforskning) är Lunds universitet, Chalmers tekniska högskola och Kungliga Tekniska Högskolan. När det gäller enbart publikation av forskning om risker med tillverkade nanomaterial är Karolinska Institutet mest produktivt. Vad gäller forskning om icke avsiktligt tillverkade nanomaterial, så kallade ultrafina partiklar, identifierades Lunds universitet som mest produktivt. Huvuddelen av riskforskning kring nanomaterial adresserar nanopartiklar av metaller, metalloxider och kolnanorör. Som exempel har forskningsanslagen under 2010 från tolv olika svenska forskningsfinansiärer identifierats (KemI Report Nr 5/12). Sammanlagt delade dessa ut nära 412 miljoner kronor till nanomaterialforskning under detta år. Mindre än fem procent av dessa medel riktades till forskning om riskerna med nanomaterial eller etiska, regulatoriska och sociala aspekter av nanoteknik. Finansiering inom det europeiska ramprogrammet där H2020 ingår har varit och är fortfarande en viktig finansieringskälla för svensk forskning om nanoteknik. När det gäller andra program, t. ex. inom life science och medicin, fokuseras utvecklingen främst på medicintekniska produkter och läkemedel. Inom energi och miljöteknik är solfångare, ljuskällor och energilagring viktiga tillämpningar. Det är något vanligare att svenska företag själva producerar de nanomaterial som används än att de köper in dem från externa tillverkare. De typer av material som svenska företag tycks fokusera på i sin forskning och utveckling är i huvudsak metaller och metalloxider. Kolnanorör används också i många tillämpningar. En stor del av de företagen är fortfarande i utvecklingsfasen och de varken producerar eller importerar produkter som innehåller nanomaterial i kommersiell skala. Medicinsk-tekniska produkter samt solpaneler har i vissa fall kommit till skedet färdig konsumentprodukt. Det kan förväntas förekomma yrkesmässig exponering vid tillverkning, och i fallet av medicin-tekniska produkter och läkemedel även konsumentexponering. Vad gäller elektronik, solpaneler och framtida ljuskällor kommer möjligtvis miljöexponeringen vara mer bekymmersam än konsumentexponering. Men forskningen om exponeringen vid arbetsplats och konsumtion hänger fortfarande bakom den allmänna utvecklingen. Men nanoteknik är inte en enskild bransch. Tekniken används på olika sätt och i varierad utsträckning inom skilda sektorer i Sverige och utomlands. Det är därför nödvändigt att prioritera och intensifiera forskning om hälso- och miljörisker samt utveckla svensk teknisk innovation inom nanoområdet (safeby-design) på ett ansvarsfullt och hållbart sätt. Projektets syfte och mål Syftet med projektet är att i ett första steg skapa ett brett underlag för att utveckla en nationell påverkansplattform om nanosäkerhet och nanomaterial, som ska leda till att mobilisera svenska nyckelaktörer inom dessa områden, identifiera relevanta prioriteringar ur svensk synpunkt, formulera en nationell samsyn och strategi och skapa effektiva kanaler till EU-kommissionen för att påverka kommande utlysningar inom framförallt H2020 programmet Nano, Material och Produktion. Plattformen ska utvecklas till ett viktigt verktyg för att påverka tematiska prioriteringar inför kommande utlysningar och på så sätt förbättra förutsättningarna för ökat deltagande av svenska aktörer inom NMP men även inom andra H2020 program med anknytning till nanoteknologi. Arbetssätt Identifiering och kartläggning av svenska aktörer och styrkeområden samt svenska prioriteringar har gjorts genom studier av forskningsfinansiärernas webbsidor samt enkäter och intervjuer med forskare och andra verksamma inom nanoteknologifältet. Under projekttiden har även tre workshoppar arrangerats för att identifiera svenska styrkeområden och prioriteringar. I det här sammanhanget har det även varit viktigt att ta hänsyn till den kompetens som svenska experter bidrar med inom internationella organisationer såsom OECD, NSC (EU:s NanoSafetyCluster), ISO etc. 8 9

Kopplat till PC finns en rådgivande grupp (NMP Advisory Group) som har till uppgift att stödja PC under utarbetandet av Horisont 2020 NMP arbetsprogrammet. Råd ges om relevanta mål och vetenskapliga, tekniska och innovationsprioriteringar i form av yttranden, rekommendationer eller rapporter. Den rådgivande gruppen fattar inte bindande beslut. En annan grupp är Expertgruppen för nanoteknologi High level group on nanotechnology. Gruppen hanterar frågor som är generella för Horisont 2020; har övervägt input från industriella intressenter, forskning och teknikorganisationer (RTOs), den akademiska världen och innovationsspecialister och har tagit vara på erfarenheterna från den första ansökningsomgången i NMP i Horisont 2020. EU-kommissionens beredningsprocess Figur 1: De olika beredningsgrupperna som är involverade i framtagingen av arbetsprogrammet NMP. (Källa: VINNOVA) Strategin för att implementera nästa NMP arbetsprogram (2016-2017) kommer att inriktas på att stödja EU: s tillverkningsindustri, framförallt genom teknikutveckling och innovativa material för att säkerställa hållbar ekonomisk tillväxt, skapa nya arbetstillfällen, uppnå klimat- och energimålen och säkerställa adekvat miljöskydd. Kommissionens beredningsprocess är uppdelad i flera olika steg, där olika konstellationer kan vara med och påverka innehållet i arbetsprogrammet. I figur 1 visas en schematisk bild av processen och de olika involverade grupperna. Av tabell 1 framgår de svenska representanterna i de viktigaste beredningsgrupperna för H2020. För att utveckla den underliggande strategin bakom arbetsprogrammet för NMP används flera andra olika källor: Samråd med europeiska teknikplattformar (ETPs); Forsknings/innovations planer som utvecklats av de tre offentligt-privata partnerskap (PPPs) inom NMP området: Framtidens Fabriker (FoF), Hållbar processindustri (SPIRE) och Energieffektiva byggnader (EeB); Forsknings-/innovationsplaner som har utvecklats av cross-etps, som kombinerar input från flera europeiska teknikplattformar som är relevanta för NMP aktiviteter: Alliansen för material, Nanofutures, Utvecklingsplan för biomaterials, Utvecklingsplan för Metallurgi, Nano High-Level gruppen, Initiativet för forskning om industriella energi material (EMIRI) och Nanosäkerhets klustret (NSC); Erfarenheter från övergripande KETs verksamheter (Key Enabling Technologies viktiga möjliggörande tekniker): nanoteknik, mikro- och nanoelektronik, fotonik, avancerade material, industriell bioteknik och avancerade tillverkningssystem. Sådana erfarenheter ger viktiga bidrag till nya tekniska lösningar och produkter. Bilaterala diskussioner med EIB (Europeiska Investeringsbanken). Programkommittén (PC) är bland annat ansvarig för: Att att artikulera nationella positioner; Att föreslå ämnesområden / vägledande prioriteringar /tillägg / ändringar för nästa utlysning; Att besluta om innehållet i de (tvååriga) arbetsprogrammen; Godkänna utvalda projekt för finansiering. Namn Organisation Beredningsgrupp Ulf Holmgren VINNOVA Programkommittén Mikael Gröning Näringsdepartementet Programkommittén Helena Berg AB Libergreen NMP Advisory Group Åsalie Hartmanis SwedNanoTech High level group on nanotechnology Tabell 1: Svenska representanter i beredningsgrupper för H2020. 10 11

Nationell forskning och finansiering De viktigaste nationella nyckelaktörer och deras forskningsomraden inom NMP och nanosäkerhet återfinns i bilaga 1, tabell 2. Den omfattar både forsknings kring risker med tillverkade nanomaterial och oavsiktligt bildade material i nanoskala, samt ger referenser till forskningsprojektens akronymer eller registreringsnummer. Detaljerad information om dessa projekt kan hittas på respektive forskningsfinansiärs webbsida. Eftersom en betydande del av riskforskning i Sverige är offentligt finansierad, förväntas det att information om avslutade forskningsprojekt samt pågående kommer att vara offentlig information. Nanosäkerhetsforskningen spänner över exponeringsmätningar på arbetsplatser till modellering av toxikokinetiska egenskaper och utveckling av riskbedömningskriterier. Forskning kring ultrafina partiklar i luftföroreningar ingår också i tabell 2, eftersom det handlar om nanonivå men inte avsiktligt tillverkade material. Exempel på ultrafina partiklar som omfattas av de presenterade forskningsprojekten är dieselavgaser, svetsrök och sot från levande ljus. Forskning på etiska, legala och sociala aspekter (ELSA) har utförts inom områdena hållbar innovation, tillämpad etik och regulatoriska analyser. Nanovetenskap och Nanoteknik omfattar långsiktig tvärvetenskaplig forskning för att ge ny kunskap om nanorelaterade fenomen, processtyrning samt utveckling av forskningsverktyg. Prioriterade områden: Kunskapsuppbyggnad kring nanorelaterade fenomen; Utveckla nya nanostrukturer, system och material med hjälp av denna kunskap; Ökad kunskap om, samt söka efterlikna nanorelaterade fenomen i naturen; Processer för bl a nano-fabrikation, ytegenskaper och tunna skikt; Metoder och processer för mätning och karakterisering. Nya material omfattar avancerade material och ytstrukturer och fokuserar på utveckling av nya multifunktionella material och ytstrukturer med skräddarsydda egenskaper. Tonvikt kommer att läggas vid nya material som använder sig av den potential och kunskap som finns inom områden som nanoteknik och bioteknik samt genom att lära från naturen. Viktigt är också metoder för karakterisering, design och modellering av nya material. Ny produktionsteknik omfattar bl a utveckling av processer, modeller och strategier för nya produktionssystem inklusive arbete rörande produkt och processlivscykler. Finansiering genom FP6, FP7 och H2020 De första nanosäkerhetsspecifika projekten fanns med i EUs femte ramprogram (1998-2002). EUs sjätte och sjunde ramprogram, FP6 och FP7 har varit mycket viktiga finansieringskällor för den svenska nanoforskningen. Framförallt FP7 specificerade ett tema för nanoteknik, NMP (Nano, Material och Produktion), men forskning inom nanoteknik eller nanomaterial bedrevs också inom andra arbetsprogram. Även under FP6 fanns en NMP prioritet: nanoteknik och nanovetenskap, kunskapsbaserade multifunktionella material, nya produktionsprocesser och instrument. Budgeten som avsatts för detta område inom FP6 var dock mindre än inom FP7, 35 miljarder i FP6 respektive 140 6 Horisont 2020 NMP programmet Horisont 2020 kommer att investera nästan 6 miljarder i att utveckla den europeiska industriella kompetensen inom viktig möjliggörande teknik (KET-Key Enabling Technologies). Bland dessa ingår fotonik och mikro- och nanoelektronik, nanoteknik, avancerade material och avancerade tillverkningsoch bearbetningssystem och bioteknik. Utvecklingen av dessa tekniker kräver en tvärvetenskaplig, kunskaps- och kapitalintensiv strategi. Området NMP (Nano, Material och Produktion) är uppdelat i tre delområden: nanovetenskap och nanoteknik, nya material och ny produktionsteknik. NMP inom Horisont 2020 omfattar möjliggörande (key enabling) forskning, för applikationer och pilotanläggningar, men omfattar även aktiviteter såsom säkerhet, kommunikation, affärsmodeller och andra innovationsfrågor. NMP avser att överbrygga klyftan mellan nanoteknikforskning och kommersialisering. I programmet ingår utveckling av nanoteknologi och avancerade material för effektivare hälsovård och energiteknik med låga eller inga koldioxidutsläpp alls. En annan viktigt syfte är sektorsövergripande utnyttjande av nanoteknik och avancerade material för att öka konkurrenskraft och hållbarhet. Det finns också ett fokus på säkerhetsfrågor inom nanoteknik och stöd för utveckling av regelverk/lagstiftning. Arbetsprogrammet NMP för 2016/2017 inkluderar även en fortsättning på de offentliga-privata partnerskapen (PPP) Framtidens fabriker och Energieffektiva byggnader, men också av en ny PPP: SPIRE - miljö- och processindustrier. En viktig aspekt är att NMP särskilt adresserar industrins medverkan genom direkt deltagande i projekt och därför uppmuntras detta starkt. miljarder i FP7. I Bilaga 1, tabell 3 presenteras svensk deltagande inom EUs nanosäkerhetsprojekt. 12 13

Kartläggning av svensk nanoteknologikompetens och nyckelaktörer I Sverige finns ett tiotal framträdande forum som mer långsiktigt verkar för kunskapsutveckling och kunskapsspridning inom nanoteknikområdet, som även inkluderar hälso- och miljörisker med nanomaterial. Denna rapport presenterar en kartläggning av nyckelaktörerna inom nanoteknologi (universitet, företag, offentliga institutioner, konsulter etc.) och deras kompetens. Sex forum har sin hemvist vid universitet och högskolor och engagerar till största delen forskare och studenter. Bland dem återfinns Chalmers styrkeområde nanovetenskap och nanoteknologi och NanoSphere /Mistra Environmental Nanosafety, som har representation från företag, beslutsfattare och allmänheten. NanoSphere har också Kemikalieinspektionen knutet till sitt forum. Även Nanometerkonsortiet i Lund har kontakt med myndigheter och företag. SwedNanoTech är ett forum som bildades 2010. SIS/Teknisk kommitté 526 har bred representation från olika sektorer i samhället. Det myndighetsnätverk som initierats och koordineras av Kemikalieinspektionen syftar till samverkan mellan myndigheter om hälso- och miljörisker och lagstiftning för nanomaterial inom olika områden. Ideella organisationer/icke-statliga organisationer och allmänheten är i regel dåligt representerade i de identifierade forumen. I följande beskrivs de viktigaste forskningsområden och nyckelaktörer som driver nanoteknologiutvecklingen i Sverige: Forskning med teknisk och/eller medicinsk inriktning: Styrkeområdet nanovetenskap och nanoteknologi, Chalmers Chalmers har sedan några år organiserat särskilda s.k. styrkeområden vilka ska möta utmaningar som är avgörande för omställningen till ett hållbart samhälle. Ett sådant styrkeområde är det för nanovetenskap och nanoteknologi. Innovation och entreprenörskap är styrkeområdenas drivkrafter och målet med medverksamheten är att främja forskning och utbildning inom nanovetenskap och nanoteknologi/ nanoteknik vid Chalmers, samt verka för dess nyttiggörande inom samhället. NanoSphere/Mistra Environmental Nanosafety, knutet till Göteborgs universitet och Chalmers NanoSphere (Center för interaktions- och riskstudier i Nano-Bio- Geo-Socioteknosfära gränsytor) vid Chalmers och Göteborgs universitet är ett multidisciplinärt, tvärvetenskapligt projekt som samlar forskare från tre fakulteter inom naturvetenskap, medicin och samhällsvetenskap. NanoSphere, som 15

nyligen avslutades, har två huvudinriktningar, en naturvetenskaplig/teknisk, och en socioekonomisk/ samhällsvetenskaplig. I de mest basala delarna - syntes och karakterisering av nanopartiklar samt effektstudier på cell och mikroorganismnivå - eftersträvas synergier mellan de eko(toxiko)logiska och biomedicinska dimensionerna. Projektets samhällsvetenskapliga del tar fram de utsläppsscenarier vilka behövs i den naturvetenskapliga delen för att prioritera vilka nanopartiklar som ska tas fram och testas. Projektet utvärderar huruvida konventionell riskvärderingsmetodik är tillämpbar för nanopartiklar eller ej. Målet med det nyligen initierade programmet Mistra Environmental Nanosafety är att skapa en tvärvetenskaplig forskningsmiljö för att utveckla nanoteknik som kan användas inom miljöområdet och bidra till ett hållbart samhälle. Forskning bedrivs även om nanoteknikens miljöeffekter. Programmet leds från Chalmers. Andra deltagare är Göteborgs universitet, Lunds universitet, Karolinska institutet, Kungliga Tekniska högskolan och Akzo Nobel. där samarbete bedrivs mellan forskare från medicin, teknik, naturvetenskap och humaniora rörande implanterbara och biokompatibla elektrod implantat i hjärnan. Centret är starkt forskningsinriktat och de nanomaterialrelaterade frågor som diskuteras är de som är relevanta för centrats forskningsmål. En del av verksamheten har sin tyngdpunkt kring säkerhetsfrågor kring nanomaterial. NRC är även partner i Nanometerkonsortiet. Swedish Medical Nanoscience Center, Karolinska Institutet Swedish Medical Nanoscience Center är ett forskningscentrum som etablerades 2009. Centret har en unik position inom den medicinska fakulteten att utveckla nanovetenskap för medicinska ändamål inom en forskningsmiljö som erbjuder en blandning av teknisk, preklinisk och klinisk expertis. Centret fungerar som ett kunskapsnav på de nationella och internationella arenorna och utgör en fysisk plattform där forskare från områdena medicin och teknik kan samarbeta. The Centre in Nano science and technology (CeNano), vid Linköpings tekniska högskola (LiTH), Linköpings universitet Aktörerna i verksamheten är forskare vid universitet. Syftet med CeNano är att samla forskare aktiva inom nanoområdet och öka samarbetet dem emellan och på så sätt stärka forskning och kompetensen inom nanovetenskap och nanoteknik vid LiTH. Ett mål är även att åskådliggöra forskning kring nanomaterial vid LiTH genom seminarier och aktiviteter där olika intressenter kan mötas. CeNano verkar även för utveckling och koordination av undervisning. FunMat (Funktionella Material i Nanoskala) ingår i CeNano: Centret utvecklar nanostrukturerade multifunktionella keramikmaterial för applikationer som slitageskyddande beläggningar, elektriska kontakter och kemiska sensorer. Avdelningen för Nanoteknologi och funktionella material och Strukturkemi, Uppsala universitet Avdelningen Nanoteknologi och funktionella material är starkt knutet till tillämpningar inom områdena farmaci, bioteknik, samt energi och miljö. Materialen i fokus är således både polymerer, olika typer av läkemedelsbärare (både i fast form och som geler), så kallade mesostrukturerade nanopartiklar, läkemedelsmolekyler och andra biologiskt aktiva molekyler, samt fasta material såsom metaller, metalloxider och andra typer av keramer. En nära koppling föreligger mellan grundforskning och avancerade tekniska tillämpningar. Inom Strukturkemi utförs forskning inom material och energi. Vid avdelningen bedrivs forskning om bl a energilagring och energiomvandling. Batterier och bränsleceller studeras och de ingående materialens struktur och funktion undersöks. Nanometerkonsortiet, Lunds universitet Nanometerkonsortiet (NMC) startade 1990 och har utvecklats kontinuerligt sedan dess, vilket innebär att cirka 200 forskare idag är kopplade till verksamheten. Det är sedan 2010 utnämnt till strategisk forskningsområde. NMC stödjer och samordnar verksamheten inom nanovetenskap och nanoteknologi vid Lunds universitet. Vetenskapligt fokus är materialvetenskap med tyngdpunkt på nanotrådar, säkerhet och de grundläggande fysiska och kemiska egenskaperna av funktionella nanostrukturer, samt deras tillämpningar inom grundläggande vetenskap, inom energiomvandling, elektronik och inom biovetenskaperna. Forskningen ger verktyg för ökad kunskap när det gäller hållbarhet och risker i utvecklingen och designprocesser av nya material baserade på nanoteknik. Neuronanoscience Research Center, Lunds universitet Neuronanoscience research center (NRC) är ett tvärvetenskapligt forskningscentrum vid Lunds universitet Standardisering: SIS/Teknisk kommitté 526 Nanoteknik SIS TK 526 har bred representation bestående av intressenter inom olika områden i samhället. Kommittén anger att den skulle ha nytta av deltagande från fler privata företag, och myndigheter som t.ex. Kemikalieinspektionen. Företag, forskare och andra intressenter: SwedNanoTech Organisationen har i jämförelse med andra forum en bredare representation av olika samhällsintressen. SwedNanoTech har ett etablerat kontaktnätverk vilket möjliggör en rad olika aktiviteter såväl för att bygga upp kunskap som att sprida kunskap till olika intressesfärer i samhället. 16 17

NordMiljö AB NordMiljö är ett ledande konsultföretag inom bedömning av miljö-, hälso- och säkerhetsaspekter för kemikalier och tillverkade nanomaterial. Företaget koordinerade FP7 nanosäkerhetsprojektet NanoSustain projektet (2010-2013), koordinerar f n NanoValid och är projektledare för NanoDefine. Även dessa projekt berör nanosäkerhet. Myndigheter med verksamhet och/eller lagstiftning som berörs av risker med nanomaterial: Myndighetsnätverk som koordineras av Kemikalieinspektionen På eget initiativ har KemI introducerat ett myndighetsforum med bred täckning och samlad kunskap om aktiviteter på de olika myndigheterna. Nätverket etablerades 2011 med inbjudan till 17 myndigheter däribland Arbetsmiljöverket, Miljödepartementet och VINNOVA och har därefter haft möten en gång per år. Forskningsinstitut: SP Sveriges tekniska forskningsinstitut Sveriges tekniska forskningsinstitut är en internationell institutskoncern för forskning och innovation. SP bidrar till hållbar utveckling genom att ta fram ny kunskap och tillförlitligt tekniskt beslutsunderlag för användning i näringsliv och samhälle. SP bedriver nano-projekt och inom dessa sker diskussioner mellan industri och referensgrupper för respektive projekt. Acreo Swedish ICT Svenska ICT är en grupp forskningsinstitut inom ICT (informations- och kommunikationsteknik), med kompetens som sträcker sig från hårdvara, mjukvara och tjänstesektorsutveckling till interaktionsdesign och innovationsprocesser. Acreo svenska ICT erbjuder innovativa och värdeskapande IT-lösningar för hållbar tillväxt och ökad konkurrenskraft i näringsliv och samhället som helhet. Som en av Europas främsta forskningsinstitut, erbjuder Acreo spjutspetsresurser och tekniker inom nyckelområden som sensorer och aktuatorer, kraftelektronik, digital kommunikation och Life Science. Innventia Innventia är ett forskningsinstitut som arbetar med innovationer baserade på råvara från skogen. Huvuddelen av verksamheten bedrivs i projektform inom forskningsprogram som involverar många kunder, som exempelvis det treåriga klusterforskningsprogrammet, eller i utvecklingsprojekt med enskilda kundföretag. Innventia utför också många direkta uppdrag i form av analyser, provningar, testning och demonstrationer. IVL Svenska Miljöinstitutet IVL grundades 1966 och har sedan dess arbetat med utveckling av nya lösningar på miljöproblem, både på nationell och på internationell nivå, baserat på tillämpad forskning och uppdrag för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar tillväxt inom näringslivet och övriga samhället. Institutet har Sveriges bredaste miljökompetens och har drygt 200 anställda, vilket gör IVL till ett ledande institut för tillämpad miljöforskning och konsultverksamhet. IVL ska i ett projekt utveckla metoder och strategier för att mäta förekomst och spridning av nanopartiklar på arbetsplatser samt utvärdera åtgärder som minskar anställdas exponering för dem. Projektet kommer att genomföras som fallstudier i miljöer där det förekommer nanopartiklar. Swetox Swetox är ett nationellt akademiskt forskningscentrum skapat för att bättre kunna möta samhällets behov av säkra kemikalier och en giftfri miljö. Syftet är att genom unik samverkan mellan elva svenska universitet bedriva innovativ tvärvetenskaplig grundforskning, tillämpad forskning och uppdragsforskning såväl som utbildningsverksamhet. Verksamheten har ett tydligt fokus på att utveckla ny kunskap och nya metoder och att bedöma säkerheten hos alla typer av kemikalier, till exempel hormonstörande ämnen, nanomaterial och läkemedel. Swerea Målet är konkurrenskraft, lönsamhet och hållbar framtid genom innovation i världsklass inom områdena material-, process-, produkt- och produktionsteknik. Swerea-koncernen arbetar på vetenskaplig grund för att skapa industrinytta tillsammans med industri och medlemsföretag inom material-, process-, produktionsteknik och produktframtagning. Swerea består av moderbolaget och fem forskningsinstitut: Swerea IVF, Swerea KIMAB, Swerea MEFOS, Swerea SICOMP och Swerea SWECAST. 18 19

Syntes och tillverkning När det gäller syntes och tillverkning av nanomaterial har följande nyckelaktörer eller expertgrupper kunnat identifieras: Nanometerkonsortiet (NMC), Lund Nano Lab (LNL), Lunds universitet LNL erbjuder renrum, utrustning och kompetens för avancerad nanofabrikation, grundforskning och komponentutveckling. Ett av syftena med LNL är att tillhandahålla infrastruktur och kunskap inom nanofabrikation och epitaxi (tillväxt av kristaller på kristallint substrat) till både akademiska användare och nystartade företag. Nanostrukturerade material (CeNano), Linköpings universitet Forskningen omfattar slitstarka beläggningar, mesoporösa material och katalys samt aluminiumlegeringar. Nanostrukturerade hårda beläggningar kan t.ex. användas som skyddsskikt för skärverktyg. I den experimentella delen för slitstarka beläggningar används fysikaliska ångdeponeringstekniker, dvs katodstrålebeläggning och magnetron förstoftning, används för att syntetisera beläggningarna. Vad gäller material och katalys, fokuseras forskningen på hur processparametrarna påverkar materialegenskaperna i mesoporöst kiseldioxid med cylindriska porer. Dopning av kiseldioxid strukturen utförs och detta material använde som mall för nanopartikeltillväxt med katalytiska tillämpningar. Aluminiumlegeringar som antingen används för gjutna fordonsmotorblock eller värmeväxlare studeras. 21

MyFab Erbjuder tjänster för forskning inom nanoteknik och produktutveckling. Resurs av världsklass med tre renrumsanläggningar (KTH, Chalmers, Uppsala Universitet) och mer än 500 instrument för tillverkning och karakterisering: - KTH/Acreo: Laboratoriet hanterar separata steg till fulla sekvenser vad gäller syntes och tillverkning t. ex. epitaxi, tunnfilmsdeponering, litografi, torretsning, termiska processer och våta processer. - MC2 (Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap), Chalmers: MC2 inrymmer ett renrum för mikro- och nanofabrikation med den senaste utrustningen. - Ångström mikrostrukturlaboratoriet, Uppsala universitet: Prepareringsprocesserna omfattar bl.a. våtkemi, diffusion och jonimplantat för dopning och högtemperatur tillväxt eller deponeringsprocesser, nanolitografi, torretsning med dimensions och profilkontroll och tunnfilmsprocesser för deponering vid låg temperatur. Funktionella material, KTH Avdelningen för funktionella material (FNM) på KTH omfattande kompetens inom syntes av ett stort antal nanopartikulära system från partiklar med enskilda komponenter till komplexa strukturerade partiklar, inklusive oorganiska partiklar med extraordinära fysikaliska och kemiska egenskaper som är av stor vetenskaplig och teknisk intresse, samt polymera- och kompositpartiklar med bestämbar porositet och ytfunktionalitet avsedd för biomedicinska tillämpningar. Institutionen för kemi, Uppsala universitet Från materialvetenskapliga aspekter utvecklas nanostrukturerade oxidpartiklar och filmer, joniska flytande redox system och kromoforer. Inom den tillämpade forskningen studeras färgämnessensiterade solceller baserade på monolitisk struktur. Institutionen för ingenjörsvetenskap och fysik, Karlstads universitet Syntes av ytstrukturer för olika material. Ytornas struktur undersöks, hur de förändras tillsammans med andra material, hur kemiska reaktioner påverkar dem och hur de växer, atomlager för atomlager. Polymerteknologi, KTH Forskningen omfattar hur man kan optimera polymerstrukturen och manipulera polymera ytor som är absolut nödvändigt för förbättrade och mer raffinerade biomaterial. Aktiviteterna omfattar syntes och ytmodifiering, avsedda för biomedicinska tillämpningar såsom vävnadsteknik. Särskild uppmärksamhet ägnas ytbearbetning av polymera biomaterial; kemisk funktion, ympning, mönstring och nanostrukturering. Ett besläktat område av stort intresse är syntesmatriser för kontrollerad läkemedelstillförsel. Material och miljökemi, Stockholms universitet Detaljstudier utförs av hur olika ämnen kan kombineras och utvecklas till nya nanomaterial, såsom keramer och porösa material vilka kan användas inom hälsoområdet och i energi- och miljöteknik. En specialitet är världsledande forskning där material undersöks ned till enstaka atomer med elektronmikroskopi. Avdelningen för Nanoteknologi och funktionella material, Uppsala universitet Nanoteknologi och funktionella material omfattar både analys av nanoteknologiska materialstrukturer och syntesen av dessa. Syntesdelen omfattar både kemiska, fysikaliska och biologiska tillverkningsmetoder. Materialen inkluderar polymerer, olika typer av läkemedelsbärare så kallade mesostrukturerade nanopartiklar, läkemedelsmolekyler och andra biologiskt aktiva molekyler, samt fasta material såsom metaller, metalloxider och keramer. Strukturkemi, Uppsala universitet Forskning utförs inom nanomaterial och energi. Syntes av oorganiska eller organiska elektrod- och elektrolytmaterial för batterier. 22 23

Fysikalisk-kemisk karakterisering Inom mätning och karakterisering av nanomaterial finns följande nyckelaktörer: Nanometerkonsortiet (NMC), Lunds universitet Lunds nanokarakteriserings laboratorier (NMC) har tillgång till ett stort utbud av karakteriseringstekniker i världsklass som sträcker sig från mikroskopi för analys av enstaka atomer till instrument för telemetrisk övervakning av djur. En hörnsten i verksamheten är de nya banbrytande karakteriseringsmetoderna som har utvecklats i Lund. Analysmetoderna omfattar bl.a. svepelektronmikroskopi (SEM), synchrotron baserad mikroskopi, optisk mikroskopi, avancerad elektronmikroskopi, elektrisk nanokarakterisering och tidsupplöst laserspektroskopi. MyFab Erbjuder tjänster för forskning inom nanoteknik och produktutveckling med tre renrumsanläggningar (KTH, Chalmers, Uppsala universitet): - KTH/Acreo: Laboratoriet erbjuder tillgång till ett brett utbud av karakteriseringstekniker för material och komponenter; optisk mikroskopi, hög upplösning skanning elektonmikroskopi, transmissionselektronmikroskopi, röntgendiffraktion och skanning probe tekniker. - MC2 (Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap), Chalmers: Utrustning för mätning och 25

karakterisering framförallt inom tre forskningsområden: fotonik, kvantkomponentfysik och högfrekvenselektronik. - Ångström mikrostruktur laboratoriet, Uppsala universitet: Analyslaboratoriet erbjuder ett antal karakteriseringsmetoder såsom svepelektronmikroskopi (SEM), fokuserad jonstråle (FIB), transmissionselektronmikroskopi (TEM), röntgenfotoelektronspektroskopi (XPS) metoder för ytstruktur, analys och optisk mikroskopi. Funktionella material, KTH På laboratoriet för nanokarakterisering finns följande instrument; elektronmikroskopi, TGA, DSC, FT- IR, Zeta potential, BET (ytmätning), partikelstorlek, Pycnometer, Cyclic voltametri, UV-Vis spektroskopi, Fluorescence spektrometer, reologi och XRD. Dessutom finns det tillgång till avancerade ytkaraktärisering tekniker (SIMS, XPS, AFM). Material och miljökemi, Stockholms universitet - Centret för elektronmikroskopi (EMC): Elektronmikroskopi (EM) har använts och utvecklats vid institutionen kontinuerligt sedan 1974. Den tidigare instrumentering har uppgraderats med de senaste TEM, SEM och FIB instrumenten. Institutionen för kemi, Uppsala universitet Ledande expertis inom området mesoporösa färgämnessensiterade solceller. Forskningen är inriktad på fysisk-kemisk karakterisering av mesoporösa elektroder för olika typer av optoelektroniska enheter. Polymerteknologi, KTH Forskningen innefattar även karakterisering av polymera biomaterial, avsedd för biomedicinska tillämpningar såsom biologisk vävnadsteknik (se 7.1). SP Sveriges tekniska forskningsinstitut Spårbar mätteknik inom nanoteknologi bedöms vara ett viktigt tillväxtområde där SP har bred erfarenhet. Kompetens utvecklas kring materialkarakterisering med analystekniker som har en rumslig upplösning på nanometernivå. Arbetet fokuseras på tekniken time-of-flight secondary ion mass spektrometry (ToF- SIMS) och dess tillämpningar på tunna (1-100 nm) filmer och ytbundna (adsorberade) molekyler. Ett område som växer starkt är tillämpningar inom biologi (analys av modellsystem, celler och vävnader). SP arbetar också med högupplösande SEM för karakterisering av strukturer och ytor på nanometernivå, bl.a. polymera nanokompositer. - Macal (Material Analysis Center på Arrheniuslaboratoriet): Centret är organiserad på sex olika laboratorier: röntgendiffraktion, optisk spektroskopi, ytanalys, termisk analys, fysiska egenskaper och karakterisering och masspektrometri. Materialvetenskap nano till makro, Karlstads universitet Forskningen inriktar sig på att kartlägga grundläggande egenskaper såsom elektrontransport och inverkan av mekanisk spänning. De experimentella metoder som används är instrument som kombinerar svepprobsmikroskopier (AFM och STM) med transmissions elektron mikroskopi (TEM). Med hjälp av dessa kan man manipulera och karaktärisera nanostrukturer samtidigt som man analyserar dessa på atomär nivå. Biologisk fysik, Chalmers Forskningen fokuseras på utveckling av ytbaserade bioanalytiska verktyg, såsom QCM-D, lokaliserad SPR och mer nyligen TIRF mikroskopi och deras kombination med mikrofluidik för grundläggande studier av cellmembran funktion men även för användning av diagnostiska och medicinscreenings applikationer. Teknisk fysik, Chalmers Forskningsområdet omfattar modellsystem för hur nanopartiklar interagerar vid biologiska gränsytor/ barriärer. 26 27

Hälsoeffekter, nanotoxikologi och arbetsmiljö Följande nyckelaktörer har identifierats för att bestämma toxikologiska effekter kopplade till nanomaterial vad gäller hälsoeffekter och arbetsmiljöfrågor: Enheten för Molekylär toxikologi, Karolinska Institutet Forskningen syftar till att identifiera och karaktärisera molekylära och biokemiska processer som induceras vid exponering för toxiska ämnen inklusive tillverkade nanomaterial. Ergonomi och aerosolteknologi, Lunds universitet Här håller man på att uveckla, validera och tillämpa en ny tvärvetenskaplig, mer relevant metod för in-vitro tester av aerosolnanopartiklars toxicitet På avdelningen har en tvärvetenskaplig forskargrupp bildats med kopplingar till METALUND (ett kompetenscentrum vars forskning syftar till att öka kunskaper och förståelse av olika miljöfaktorers påverkan på folksjukdomar) och Nanometerkonsortiet, både vid Lunds universitet. Målet med forskargruppens arbete är att bidra med ny kunskap för att uppnå hälsa och produktivitet i arbetslivet och samhället när vi utvecklar och tillämpar nanoteknologin. Några av områden som forskargruppen arbetar med: a) Bestämma arbetsplatsexponeringar och utsläppsnivåer under produktion av nanomaterial; b) Utvärdera relevanta exponeringsparametrar för övervakning och framtida lagstiftning; c) Bestämma agglomerering/deagglomeration av nanopartiklar och interaktion med proteiner efter; deponering i luftvägarna. 29

Institutionen för genetik och patologi, Uppsala universitet Vid institutionen studeras om nanopartiklar kan orsaka inflammatoriska reaktioner eller andra effekter på människans immunsystem. Genom en serie experiment på blodceller, immunceller och olika blodproteiner undersöks om nanopartiklarna kan aktivera celler och blodproteiner, som utlöser det så kallade kaskadsystem i kroppen med inflammatoriska reaktioner eller andra effekter som följd. Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet En forskargrupp vid institutionen undersöker vad som händer när människor andas in nanopartiklar. Gruppen har utvecklat en teknik som gör det möjligt att mäta hur mycket lungan släpper igenom så att ultrafina partiklar i inandningsluften kommer in i kroppen. Totalförsvarets Forskningsinstitut FOI/ Yrkes- och miljömedicin/umeå universitet Biologiska modeller används för lungexponeringar i försöksdjur och på isolerade celler för att definiera vilka nya partikulära nanomaterial som kan ge upphov till negativa hälsoeffekter. Av intresse är metalloxider med tänkbar industriell användning, t.ex. titandioxid, järnoxid och zinkoxid. Swetox Swetox är ett nationellt akademiskt forskningscentrum skapat för att bättre kunna möta samhällets behov av säkra kemikalier och en giftfri miljö. Syftet är att genom unik samverkan mellan elva svenska universitet bedriva innovativ tvärvetenskaplig grundforskning, tillämpad forskning och uppdragsforskning såväl som utbildningsverksamhet. Utrustning, system och metoder inom cellodling och molekylär toxikologisk verksamhet kopplad till bioanalys och histoteknisk analys. Yttre miljö Följande nyckelaktörer studerar möjliga effekter av nanopartiklar i den yttre miljön: Miljönanokemi, Chalmers Inom Miljönanokemi studeras effekter av nanopartiklar i miljön. Forskningen handlar om interaktioner som sker vid partikelytor i vattenmiljö och arbetet fokuseras på nanopartiklars effekter i naturen. Reaktivitet av nanopartiklar av titandioxid studeras som funktion av partikelstorlek, form, ph och salthalt med hjälp av bland annat potentiometrisk titrering. Målet är att utveckla datamodeller som kan beskriva ytladdning av sfäriska nanopartiklar, samt ytkomplexering då metaller och organiska molekyler adsorberas i naturliga miljöer. Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet Forskningen fokuserar på transport och vad som händer med oorganiska föreningar i fasta matriser. De studerade föreningarna omfattar tillverkade (oorganiska) nanopartiklar (Ag, Au, CeO2, ZnO, TiO2,...). De fasta matriser som studeras är naturliga jordarter och industriella avfallsprodukter från högtemperatur processer (t.ex. bottenaska, flygaska och cement). För att kvantitativt förstå de kemiska och fysikaliska processerna används geokemisk modellering (PHREEQC, MINTEQ) i kombination med transportmodellering (Hydrus-1D). Många av de studerade föreningarna saknar grundläggande data och därför krävs bestämning av termodynamiska och / eller kolloidala egenskaper i separata experiment (t.ex. löslighet, adsorption, Kd-värden, Kr värden (hetero) aggregeringskonstanter, Hamaker konstanter). Institutionen för material- och miljökemi, Stockholms universitet Lipidmolekyler bildar tunna biologiska membran som omsluter alla levande celler, och beter sig som tvådimensionella flytande blad nedsänkta i bulk vatten. Samspelet mellan dessa biomembraner med sin omgivning lägger grunden för en uppsjö av biologiska processer rotade i mesoskopisk domänen - längdskalor av 1-1000 nm och tidsskalor 1-1000 ns. På institutionen studeras interaktionen mellan nanopartiklar och biologiska membran med datorbaserade simuleringsmetoder (kemisk modellering) med avsikt att påvisa möjlig toxicitet. Riskanalys (RA), livscykelanalys (LCA), kommunikation och policyfrågor Institutionen för Energi och miljö, Chalmers På institutionen utförs miljöbedömningar av olika slag, främst riskanalys av kemikalier och material. Riskanalys används främst för att bedöma risker med nya nanomaterial. Gemensamt för forskningen är att den ofta handlar om hur man kan skapa relevanta miljöindikatorer för olika fall. Forskningen handlar även om utveckling och tillämpning av metoder för att förstå och begränsa samhälleliga processers miljöpåverkan. Metoder som tillämpas är bedömningar av ekologiska/miljömässiga risker och substans/materialflöden, ofta med perspektiv från livscykelanalys (LCA) och fokus på utsläpp och exponeringsmodeller. Aktuell forskning inkluderar även tvärvetenskapligt samarbete med samhällsvetare kring risk och styrmedel. På Chalmers finns även The Swedish Life Cycle Center som är ett kompetenscentrum för utvecklande av tillämpat livscykeltänkande inom industrin och andra delar av samhället Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet Inom riskforskning ligger tonvikten vid att beskriva och förklara hur riskfrågor förstås och hanteras i samhället utifrån skilda perspektiv och uppfattningar. Den snabba och lovande utvecklingen av nanoteknologin kräver en samtidig ökning av kunskaperna om riskerna med nano för människors hälsa, ekosystemen och samhället. Indicier pekar på att en del tillverkade nanopartiklar kan ge skadliga effekter, men kunskapsbilden är fragmenterad och ibland motsägelsefull. Olika aspekter på utvecklingen av samhällets riskhantering studeras. 30 31

Kartläggning av svenskt kunskaps- och teknikbehov Parallellt med den tekniska utvecklingen av nya material måste vi lära oss att hantera de nya materialen för att undvika farliga situationer under materialets hela livscykel. Samverkan med EU och OECD är viktig och nödvändig. Sverige deltar genom olika expertmyndigheter, med ett nationellt perspektiv på vad som utgör rimliga säkerhetsnivåer och skyddsåtgärder. Samverkan behövs också mellan industri, myndigheter och forskning. Mycket av de data som behöver tas fram behöver komma från industrin som har kunskap om tillverkningsprocesser etc. Utveckling av metoder behöver ske i samverkan med forskning och myndigheter. I allmänhet brister brister kommunikationen i Sverige när det gäller kunskap om nanomaterial, mycket för att kunskapen saknas i mottagarledet. T.ex. vet inte kommunerna hur de ska hantera frågor kring miljö och arbetsmiljö. Det är svårt för ett litet företag att kommunicera med kommunerna eftersom de själva får driva sina frågor, det finns inga standardiserade tester eller riktlinjer och detta leder redan idag till försenad utveckling av nya nanomaterial och dess tillämpningar. Ytterligare resurser behöver satsas på att stärka kunskapsöverföringen mellan forskare och företag samt hur sådana aspekter kan integreras i företagens tekniska utveckling. Kommunikationen ska fokusera på fördelar och potentiella risker med nanomaterial och nanoteknik. Dialogen mellan de statliga myndigheterna och företag, organisationer och andra intressenter behöver stärkas, särskilt vad gäller utformning av vägledningsdokument, regler och lagstiftning. En dialog med berörda delar av näringslivet, akademin och privata forskningsfinansiärer, behöver inledas för att ta fram en handlingsplan för hur integration mellan innovation och potentiella hälso- och miljöeffekter med nanomaterial kan etableras redan på ett tidigt stadium vid satsningar på forskning och utveckling. På lång sikt är detta nödvändigt för marknadens acceptans av nya nanoprodukter. Idag saknas i allmänhet konkteta direktiv och mätbara målsättningar med innovation från näringsdepartementet. 32 33

Det har konstaterades att det arbete som satts igång genom plattformsprojektet är viktigt för Sverige och många i nätverket vill att detta utvecklas. Sveriges deltagande i EU-projekt i allmänhet kan bli avsevärt större och nationellt behöver ta chansen att påverka och delta mer aktivt. Nederländerna är jämförevis ett litet land att jämföra med Sverige, men till skillnad från Sverige så finansieras huvuddelen av all FoU via EU, medan det i Sverige rör det sig om ca 20 %. Det svenska systemet behöver effektiviseras för att öka och underlätta deltagandet genom att det ska vara lättare att hitta partner och få stöd under ansökningaprocessen. Vinnovas assistans skulle behöva förbättras då det krävs mycket energi och engagemang av företag och andra partners för att kunna delta. Det finns några forskare och andra i Sverige som är mycket erfarna och framgångsrika när det gäller EU ansökningar. Ett förslag är att intervjua dessa för att få en bild av hur vi kan effektivisera det svenska systemet så Sverige kan vara med på samma villkor som övriga länder. Svenska styrkeområden Det som betecknas som styrkeområde i denna rapport är främst där Sverige har verksamhet, inte nödvändigtvis var de bästa publikationerna produceras etc. Baserat på all tillgänglig information som samlades inom projektet, har följande områden bedömts vara starka forskningsmiljöer eller innovationsområden i Sverige: Syntes och tillverkning av nanomaterial Utveckling av nya funktionella nanomaterial med olika tillämpningar Fysikalisk-kemisk karakterisering av nanopartiklar Nanotoxikologi Modellering (nanotoxikologisk mekanismer, transport i fasta matriser) Riskanalys Svenska prioriteringar inom kommande H2020 NMP utlysningar Genom de workshoppar som hållits i projektet, de enkäter som besvarats av akademi och industri har följande nationella prioriteringar identifierats i relation till huvudmålen för H2020 NMP: sätt. Att integrera säkerhetstänket i utvecklingen av produkter blir allt viktigare. I de nordiska länderna finns en öppenhet och transparens hos företag, vilka erbjuder unika möjligheter att undersöka t.ex. arbetsmiljöförhållanden. Att göra exponeringsstudier på företag är hög prioriterad i Sverige och övriga Norden, som skulle tas tillvara på för att få till fler studier av exponering av nanomaterial i olika tillverkningsmiljön längs olika product value chains och livscyklar. Att bygga upp en ny Säkerhetskultur och Exponeringsvägar kom upp som förslag på ämnesområden inom Horisont 2020. ELSA frågor kom i allmänhet upp som en viktig punkt. I synnerhet diskuterades ett förslag att mäta exponeringsnivåer på arbetsplatser där tillverkning och bearbetning sker av de nya materialen. Ett specifikt nanomaterial som nämndes är kolnanorör speciellt som de i vissa fall har likheter med asbest. Möjligheten att samarbeta med partner i Norden (Danmark, Norge, Finland), dela erfarenhet och resurser, och komma överens om en gemansam syn diskuterades. Målet vore att skapa ny kunskap om ELSA aspekter som kan leda till en ny säkerhetstänkande och riskparadigm när det gäller en hållbar utveckling av nanoteknologin. Sverige skulle kunna ta ledningen på EU nivå vad gäller standardisering av nanoteknologi användning, såsom att bedöma hälsoeffekter av nanopartiklar, beskriva egenskaper och definiera vad som är nanopartikel. Vi har avsevärd kunskap och erfarenhet inom detta område. SP är Sveriges internationell framstående metrologiska institut och aktiva i olika projekt kring standardisering av metoder. Ett exempel är projektet EU NANOMAG där SP tittar på magnetiska nanopartiklar och olika sätt att karakterisera dem. Även standardisering av in vitro tester för att utvärdera för nanopartiklar för att utvärdera deras toxicitet studeras av SP. Även SIS arbetar aktivt för standardisering inom TK516 Nanoteknik. Framförallt svenska SMFs arbetar proaktivt för att ny forskning omsätts i framtida innovationer och nya arbetsplatstillfällen. Identifiering av SMFs som kan växa med hjälp av samarbete med akademin är ett viktigt delmoment inom detta. Hitta en hållbara lösningar för finansiering av projekt som kan överbrygga Valley of Death. Konkretisera företagens behov, i relation till deras utvecklingsfas, med hjälp av industrialiseringscoacher. Höja kompetents och kunskap för multi- och interdisciplinär forskning tvärs över forsknings-, industri och samhällssektorer för att utveckla en långsiktig helhetssyn. Säkerhet har alltid varid en viktig del av teknikutvecklingen i Sverige, både med och utan nano. En förutsättning för detta är att man får med sig ett tänk från högskolan som innefattar hållbarhet, risker och säkerhetsaspekter. Industrin ställer allt högre krav på att utvecklingen ska ske på ett säkert 34 35

Slutsatser Ytterligare åtgärder för att underlätta och stärka kommunikation och samverkan mellan svenska forskare kan bidra till nätverksbyggande över disciplingränser och utveckling av starka forskningsmiljöer. Detta tillsammans med bra och kvalificerad stöd vid konkreta ansökningar till H2020 NMP och andra relevanta forskningsprogram, skulle bidra till att öka svenska forskningsansökningars konkurrenskraft internationellt. Sådana skulle vara av betydelse såväl för innovation och teknisk utveckling som för förutsättningarna för riskbedömning och riskhantering. 37

Referenser Mapping research and development within the nanofield in Sweden. Report Nr 5-12, Kemikalieinspektionen Nationell strategi för nanoteknik - Ökad innovationskraft för hållbar samhällsnytta. VINNOVA Policy VP 2010:01 Säker utveckling! Nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial. Statens offentliga utredningar, SOU 2013:70 Bilagor Nationell och EU FP6, FP7 forskning med svenskt deltagande Tabell 2: Nationellt finansierad forskning inom nanotoxikologi eller ELSA Projekt/finansiering Forskningsområde Universitet Mistra Nanorobust Vetenskapligt baserad innovation, hållbarhet Chalmers och social robusthet av nanoteknologier Mistra Environmental Utveckla nanoteknik som kan användas inom Chalmers, GU, KTH, KI, LU Nanosafety miljöområdet FORMAS 2012-771 Nanostrukturerade konstruktioner för vattenrening Chalmers FORMAS 2014 Miljö- och resurskonsekvenser av grafen och Chalmers nanocellulosa FORMAS 2009-1696 Metoder för mätning av nanopartiklar i miljö, Göteborgs universitet NanoSphere projektet FORMAS 2010-921, Testning av nanomaterials miljötoxicitet Göteborgs universitet 2009-1696, 2007-1562 FORMAS 2009-1696 Exponeringsscenarier för prioriteringssyften Göteborgs universitet FORMAS 2010-748 Storleksberoende ytadsorption på nanopartiklar Göteborgs universitet Vetenskapsrådet Framtidens nanoteknologi: en undersökning Göteborgs universitet av risker, löften och förhoppningar FORMAS 2011-955 Biologisk nedbrytning av kolnanorör Karolinska Institutet FAS 2010-0702 Modellering av toxikokinetiska egenskaper av Karolinska Institutet nanopartiklar FAS 2007-0285, 2004- Effekter av nanomaterial på människors hälsa: Karolinska Institutet 1363 immunförsvaret FORMAS 2006-626 Effekter av nanomaterial på lungceller Karolinska Institutet FORMAS 2010-701 Trafikrelaterade luftföroreningar och effekter Karolinska Institutet på andningsorganen hos barn och ungdomar FAS 2009-1291 Exponering för nanopartiklar Lunds universitet FAS 2006-0803 och ultrafina partiklar samt hälsoeffekter FORMAS 2008-597 Interaktion mellan nanopartiklar och biologiska vätskor: protein korona Lunds universitet 38 39