Svensk och finsk tryckfrihet började för 250 år sedan med 1766 års TF

Nordisk Administrativt Tidsskrift nr. 3/2017, 94. årgang 15 Svensk och finsk tryckfrihet började för 250 år sedan med 1766 års TF Av Johan Hirschfeldt Nordisk Administrativt Tidsskrift nr. 3/2017, 94. årgang Johan Hirschfeldt Artikler: Svensk tryckfrihet började för 250 år sedan med 1766 års TF 1. Inledning I många länders grundlagar behandlas tryckfriheten och andra former av yttrandefrihet helt kort i en paragraf där rättigheten stipuleras. Sedan finns de egentliga detaljerade rättsreglerna på vanlig lagnivå. Så är det t.ex. i våra nordiska grannländer. Den svenska ordningen är radikalt annorlunda. Den vilar på att de egentliga bestämmelserna om tryckfriheten när det gäller straff, process och administration står i direkt i 1949 års tryckfrihetsförordning, TF, och 1991 års yttrandefrihetsgrundlag, YGL. Den innehåller dessutom offentlighetsprincipen, rätten att få ta del av dokument från myndigheterna. Liksom beträffande TF är 1991 års YGL:s tillämpningsområde grundat på de olika tekniska tillämpningarna. Man brukar säga att regleringen är teknikberoende eller medieanknuten. Grundlagarnas tillämplighet beror på vald teknik, inte på ändamål och innehåll. TF och YGL reglerar alltså två grupper av yttrandeformer som genom sitt tekniska framställningssätt avgränsas från andra former av yttranden. Utanför de båda grundlagarna är skyddet för yttrandefriheten svagare. Så är fallet beträffande en tredje grupp av yttrandeformer som teater och utställningar samt andra yttranden, tankar och känslor i tal, bild eller skrifter eller på annat sätt. Denna tredje del av skyddet för yttrandefriheten gentemot det allmänna regleras genom ett par principiella stadganden i regeringsformen, RF, och i övrigt genom vanlig lag. Här är reglerna uppbyggda mer i enlighet med vad som kanske kan kallas en internationellt vanlig standard. Sverige är alltså unikt genom att reglera offentlighetsprincipen tillsammans med tryckfriheten i en särskild grundlag. Denna speciella ordning tillkom redan 1766. Nästan ordagrant lever portalbestämmelserna fortfarande kvar i dagens grundlagar om tryck- och yttrandefrihet. På detta område finns idag ett viktigt levande idégods att förvalta. Då gällde det ansvar och anonymitetsskydd för publiceringar i tryckt skrift, nu gäller samma frågor bloggarna på nätet. Då gällde det att inte reta Ryssland, nu handlar det om sådant som Muhammedbilderna. Då gällde det att skydda samhällsordningen, överheten och enskilda personer mot smädelser. Nu gäller det yttrandefri-

16 Johan Hirschfeldt hetsbrott som hets mot folkgrupp och den personliga integriteten. Då gällde det offentlighetsprincipen som stöd för fri åsiktsbildning, respektive statens behov av sekretess. I dag handlar det om precis samma frågor: offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, förbudet mot censur, skyddet av uppgiftslämnare (efterforsknings- och repressalieförbudet), ansvarssystemet. 2. Bakgrunden ute i Europa Med boktryckarkonsten följde möjligheten att föra ut det tryckta ordet men också statsmaktens intresse av att reglera tryckerinäringen med exklusiva privilegier och att kontrollera det tryckta ordet med censur. Arkiven stod inte öppna för studier utan var gömmor för statshemligheter. Sådant var läget i stort i Europas länder när 1700-talet gick in. Så också i Sverige, även om man också kan peka på att en viss öppenhet sedan gammalt här präglade lokalsamhället och dess förvaltning genom förhandlingsoffentligheten med de öppna muntliga förhandlingarna på tinget och vid sockenstämman. Holland var tidigt ute med tryckfrihet och 1695 hade censuren fallit i England. Där började också argumenten för tryckfriheten formuleras under 1600-talet och det tidiga 1700-talet av författare som John Milton och Daniel Defoe, filosofer som John Locke och David Hume samt jurister som William Blackstone. Formuleringen i 86 1809 års RF om censurförbudet,»inga i förväg lagda hinder«, har en bakgrund i Blackstones berömda formulering om»no previous restraint upon publication«. Den skotske filosofen Hume har varit en annan inspirationskälla. Hume underströk att en tryckfrihetslag måste vara detaljerad och strängt fixerad:»no action must be deemed a crime but what the law has plainly determined to be such! No crime must be imputed to a man but from a legal proof before his judges.«i England gavs tryckfriheten ett funktionellt skydd genom att vanliga rättegångsprinciper Tillämpades i tryckfrihetsmålen som skulle avgöras i vanliga domstolar under medverkan av jury. Tryckfriheten blev en del av common law och fick en konstitutionell dimension även om England inte hade någon skriven författning. Det utvecklade sig här till en motståndskraftig skyddsordning. England blev något av en förebild när de franska upplysningsfilosoferna tog sig an samhällsfrågorna. Det gäller förstås särskilt Montesquieu. Idéerna om mänskliga fri- och rättigheter och inte minst yttrandefriheten utvecklades sedan närmare av flera franska filosofer. 3. 1766 års TF Också i Sverige började frihetstiden (1718 72) med censur och hemliga arkiv. I 1720 års regeringsform fanns ett förbud mot att lämna ut protokollen från riksdagen inte ens kungen hade rätt att ta del av dem! Men samtidigt började en ny offentlighet att ta form. På 1730-talet blev det exempelvis tillåtet att trycka av och ge ut rättegångshandlingar för allmän läsning. Med hjälp av tryckfrihetsförkämpar som den engelskinspirerade skribenten Anders Nordencrantz, Linnélärjungen Peter Forsskål, och den yngre mössan och finske prästen Anders Chydenius beslöt riksdagen 1766 om tryckfrihet och offentlighet för myndigheternas handlingar.

Artikler: Svensk tryckfrihet började för 250 år sedan med 1766 års TF 17 Nordencrantz, som var inläst också på och citerade Montesquieu, såg i sitt arbete 1756 Oförgripliga tankar om frihet i bruk av förnuft, pennor och tryckfriheten som ögonstenen för folkets frihet. Forsskål fick sitt arbete 1759 Tankar om den borgerliga friheten godkänt av censorn men sedan indraget av regeringen. Forsskål knöt ihop tryckfrihet och vikten av offentlighet. Han skrev:»skrivfrihet uppdriver vetenskaperna till sin höjd, röjer alla skadeliga författningar, tyglar alla ämbetsmäns orättvisa och är regeringen tryggaste försvar i ett fritt rike. Det gör menigheten kär i ett sådant regeringssätt. 6 (39) Äntligen är ock det en viktig rättighet i ett fritt samhälle, att fritt få bidraga till det allmännas väl. Men skall det ske, så måste samhällets tillstånd kunna bliva vederbörligen bekant för var och en och en var äga tillfälle att därom få yttra tankar. Där det saknas är friheten ej värd sitt namn.«det är Chydenius som ligger bakom motiveringen till 1766 års TF nämligen att meddelade erfarenheter och upplysningar så småningom bereder insikter, ljus och kunskaper och att det säkraste medlet till detta är»frihet i pennor och tryck«. Den 2 december 1766 utfärdades Kungl. Maj:ts Nådige Förordning Angående Skrif- och Tryckfriheten, alltså 1766 års TF. Förordningen proklamerades som grundlag och samtidigt beslöt riksdagen om ett grundlagsbegrepp. För att ändra en grundlag skulle krävas två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Så är det än idag. Tryckfrihet som rättsligt begrepp fanns som nämnts sedan slutet på 1600-talet i England. Men idén om att reglera den utförligt och exklusivt i grundlag var radikalt ny för världen. Det här är ju något som sker före de amerikanska och franska rättighetsförklaringarna. Tala om ett finskt-svenskt intellektuellt världsarv! Med tryckfriheten kombinerades en rätt för var och en att få ut handlingar hos myndigheterna för att kunna trycka dem. Den princip som vi senare kommer att kalla offentlighetsprincipen var född. Man kan säga att i detta koncept var offentlighetsprincipen egentligen det viktigaste tryckfriheten fick man så att säga på köpet. Bakgrunden handlade om att öppna möjligheten för granskning och diskussion av den förda politiken. De yngre mössorna ville göra upp med hattarnas tidigare regeringsinnehav. För finnen Chydenius gällde det inte minst att få ett genomslag för Österbottens krav på frihandel att slippa lossa om varulasterna i Gävle eller Stockholm. Praktisk politik alltså, snarare än Voltaireska grundsatser om tankefrihet, även om Chydenius även var engagerad för religionsfrihet. 1766 års TF lade grunden i fyra viktiga avseenden för än i dag gällande tryckfrihet: Censurförbud (utom på det teologiska området). Oberoende domstolsprövning. Exklusivitets- och legalitetsprinciperna. Det är den så kallade exklusivitetsprincipen som betyder att endast brott angivna i själva TF kan straffas. Legalitetsprincipen innebar frihet att trycka allt som förordningen inte uttryckligen förbjuder. Ansvarskedja och anonymitetsrätt. Författaransvaret kunde gå över på boktryckaren.

18 Johan Hirschfeldt Författaren kunde förbli anonym under förutsättning att boktryckaren bevarade en skriftlig namnsedel som först under vissa förutsättningar fick brytas. Det var i själva verket långt fram i tiden mycket vanligt att författarna inte framträdde öppet utan publicerade sig under anonymitet. Anonymitetsrätten är en intressant nyskapelse. Den kan ses som embryot till det ensamansvar för utgivare av periodisk skrift som fördes in 1810 och som sedan blivit en kärnpunkt i dagens tryckfrihetsrättsliga system. 1766 års tryckfrihetsförordning kom att upphävas av Gustav III. Tillämpningen av den hade dock medfört svårigheter redan under frihetstiden. Mössorna fick snart smaka på sin egen medicin när hattarna med stöd av offentlighetsprincipen började publicerade kritik mot dem. Genom regeringsformen 1772 avskaffades alla grundlagar. År 1774 kom Gustav III:s TF som inte var en ny grundlag utan bara en kunglig förordning. Nu skulle tryckfriheten inte i första hand gynna den politiska debatten, utan vara ett medel för kungen att bli informerad. Offentlighetsprincipen inskränktes, och dödsstraff infördes som för den som kritiserade den nya grundlagen eller kungen. En faktisk förhandscensur och indragningsmakt utvecklades. Efter mordet på Gustaf III 1792 tändes förhoppningar om ökad tryckfrihet, men tryckfriheten försämrades snarare efter Gustav IV Adolfs trontillträde. Frågan engagerade nu en rad personer som tagit intryck av utvecklingen efter den franska revolutionen. Det var sådana som Hans Järta, Axel Gabriel Silverstolpe. Nils von Rosenstein, Georg Adlersparre och Carl Gustaf af Leopold. Den endast 18-årige andre sekreteraren i Konungens kabinett Hans Järta gav på annandagen 1792 in en protestskrivelse till Kungl. Maj:t som i rikskanslerns ämbetsjournal betecknats som en»stark föreställning emot all inskränkning nu mera i den förut lovgivna tryckfriheten«. Axel Gabriel Silverstolpe skrev i Stockholms-Posten om frihet och jämlikhet och sökte finna en reformväg utan revolutionärt våld. Hans inträdestal till Svenska Akademien innehöll djärva ord om frihetstiden, då tankarna sades ha fått föremål värdiga en människa och medborgare. Den unge kronprinsen Gustav Adolfs lärare och Svenska Akademiens sekreterare Nils von Rosenstein skrev»försök till en avhandling om upplysningen«, som är en central skrift för förståelsen av tidens andliga klimat. Han betonade vikten av lagbunden frihet. Den skulle befrämja sällheten så att alla skulle få tillfredsställa sina önskemål utan att andras rätt träddes för när. Han var också en stark anhängare av tryck- och yttrandefrihet. Reuterholm reagerade mot texten och suspenderade Svenska Akademien 1795. Järta kom också att medverka, bl.a. med en artikel om den för tryckfrihetsfrågan viktiga engelska juristen Blackstone, i tidskriften Läsning i blandade ämnen. Denna gavs ut från 1797 av Georg Adlersparre. Den var inflytelserik och kallades också för»läsning i brännbara ämnen«en nog så riktig karaktäristik. Artiklarna skrevs vanligen anonymt men författarskapen är ofta klarlagda. Adlersparre var själv mycket engagerad i tryckfrihetsfrågan och pekade i en artikel på den allmänna opinionens betydelse. Enligt Adlersparre kunde endast en upplyst opinion bli ett värn för medborgarens personliga frihet, liv, egendom och hela samfundssällheten. Han betraktade tryckfrihet och offentlighet som kärnvärden i en konstitution. Adlersparre kallar tryckfriheten för konstitutionens verkliga hägn. Särskilt Adlersparre ser alltså den allmänna opinionens makt och betydelse som en sorts högsta instans att appellera till.

Artikler: Svensk tryckfrihet började för 250 år sedan med 1766 års TF 19 Leopold skrev om tryckfrihet redan 1797 i första numret av Läsning i blandade ämnen. Essayen hade titeln»om svenska tryckfriheten. Försök att bestämma dess nu varande lagliga gränsor.«huvudtanken i essän är densamma som hos filosofen Hume. Den enskildes skall dömas av lagen och inte av ämbetsmannagodtycke. Särskilt försvarar Leopold satiren och författarens frihet:»ponera blott de i alla stater möjligaste saker: en politisk förföljelse, en tjänstfärdig actor (ung. tjänstvillig, inställsam åklagare), en rädd eller tankesvag domare, och vem ville i sådant fall ansvara för utgången? Till den grad är då misstydningen lätt, sanningen underkastad vanställningar, och skribentens yrke äventyrligt, så länge lagens mening icke har sin fastställda gräns, och så länge det är möjligt att utsträcka den lika långt med kedjan av förledande slutföljder.«leopolds huvudsynpunkt i artikeln var att lagbestämmelserna på tryckfrihetsområdet måste vara noggrant fixerade och entydiga, så att inte något rum lämnas för en åklagares eller en domares godtycke. Leopold säger vidare att texten kan vara otillbörlig och efter den egna känslan vämjelig men så snart frågan är om brottslighet efter lag, då är det nödvändigt att hålla sig bokstavligen till lagen och att icke förblanda denna straffbarhet med sina enskilda moraliska omdömen. Problemet är att så länge lagens begrepp är osäkra och vacklande samt är beroende av tolkning och härledning, med därpå byggda slutsatser och ett visst facit av troliga förmodanden, så beror också oskuldens trygghet på domarens blotta redlighet och fina urskiljning och det är två egenskaper som inte alltid båda kan förutsättas med samma visshet. Det får inte vara så att de nyttigaste sanningarna skräms bort, handen på pennan hejdas och själva tanken i själen hotas genom osäkerhetens fruktan för andras huvudens tillfälliga felaktiga begrepp, missförstånd eller farhågor. Det gäller att sätta upp en gräns för ett nit som självt illa förstår det rätta och nyttiga. Nitets natur är att med en överflödande kärlek för allmän ordning, i frågor om medlen därtill, vanligen bedra sig. Det gäller att hålla tillbaka egna övertygelser, förtrytelser och farhågor. Leopold avslutar artikeln med att ställa frågan: Var är möjligheten att ge åt lagarnas föreskrifter på en gång den vidd och den inskränkning att de å ena sidan inte förlorar sin natur av bjudande korthet, å den andra ingenting lämnar åt domarens urskillning eller så att lagarna själva blir på en gång lagar och lagtolkning. Leopold skriver ytterligare artiklar bl.a. om anonymitetsrätten, som han försvarar eftersom författaren då kan bli djärvare i sitt sanningssökande. Inför rätta ska dock författarnamnet inte kunna döljas inför domaren. Att hävda anonymitetsrätten motiverades av litteraturens allmänna osäkerhetstillstånd. I en artikel 1799 om den borgerliga friheten hävdar Leopold att yttrandefriheten är den borgerliga frihetens tryggaste beskydd. Ett folk som har andra friheter men saknar yttrandefrihet hade dem blott till låns av godheten. Här markerar alltså Leopold den än idag grundläggande principen att yttrandefriheten hör till den svenska konstitutionens kärnvärden. Den fria åsiktsbildningen betonas nämligen redan i 1 kap 1 andra stycket 1974 års RF. Också A. G. Silverstolpe skriver om tryckfriheten i Läsning i blandade ämnen. Han delar Leopolds uppfattning om behovet av klara lagregler. Han menar också att man inte kan förbjuda tryckfrihet för dess missbruks skull. Brotten mot tryckfriheten får bestämmas efter yttrandets»moralité«, eller orättvisa och oriktigheter, dvs. illvilliga och osanna omdömen om personer och begrepp. Silverstolpe betonar den moraliska sidan av opinionens makt. Det gäller att dana ett folks förnuftiga och sedliga

20 Johan Hirschfeldt opinion. Ju mer skrivfriheten ökas ju mer förlorar det skadliga sin effekt. Att kväva tryckfriheten, som ska nyttjas med moderation, strider mot naturens egen ordning. Erfarenheter av censurs och censurfrihet fanns vid den här tiden också från Danmark. Där hade all censur, även den teologiska, upphört 1770 med den upplyste och enväldige Strueense. Han skrev brev till Voltaire om denna reform. Men två år senare vid Strueenses fall återinfördes censuren. Det blev också en erfarenhet av den franska revolutionen och Napoleontiden att det inte räckte med vackra proklamationer för att förverkliga rättigheter. I den franska konstitutionen infördes tryckfriheten i 1791 års författning men upphävdes av Napoleon 1799. Censur kunde partiellt återinföras och tryckfriheten kunde begränsas på andra sätt. Det är bl.a. mot denna bakgrund som den unikt svenska idén att tryckfriheten ska regleras i grundlag på ett detaljerat sätt är av stort intresse även om inte heller en sådan ordning alltid har full motståndskraft eller är utan problem. 4. Våren 1809 och 86 RF Så kom den dramatiska våren 1809. Gustav IV Adolf avsattes genom en statskupp i mars. Kriget mot Ryssland hotade rikets fortsatta existens. Tryckfrihet proklamerades snabbt och regeringen beslöt tillsätta en kommitté för att utarbeta en ny TF. Saken upptog nu grundlagsfäderna i konstitutionsutskottet (KU). Vi vet av anteckningar att Hans Järta frågar: Hur vitt må tryckfrihetens sträcka sig? Huru bevaras? Och A. G. Silverstolpe svarar i sin berömda broschyr Vad synes allmänna opinionen önska till en, nu möjlig förbättring av svenska statsförfattningen?: Att, till opinionens upplysande och beredande, tryckfriheten till en viss utvidgad, men bestämd grad, må i själva grundlagen ovillkorligen stadgas. Enligt Silverstolpe måste alltså frågan om tryckfrihetens gränser tas upp i grundlag. Detta uttalande knyter an till traditionen från 1766 års TF och ligger helt i linje med den fortsatta svenska författningsutvecklingen. Silverstolpe skiljer på den allmänna opinionen (= den stora pluraliteten av tänkesätten i landet) och den upplysta opinionen (= en upplyst minoritet). Den upplysta opinionen vill omskapa konstitutionen från grunden men måste ta hänsyn till den allmänna opinionens försiktigare synsätt. Silverstolpe blir med detta realistiska perspektiv modererande i författningsfrågan men har också särskilt starka skäl att sätta frågan om tryckfrihet och offentlighet i centrum. Det är efter dessa linjer han också argumenterar i KU. I KU:s memorial till regeringsformen från juni 1809 utvecklades den ideologiska grunden i tryckfrihetsfrågan. Den berömda presentationen av de styrande, lagstiftande och dömande makterna föregås av några reflexioner kring sammanhanget mellan opinion och författning. Där sägs att författningen på en gång skapar, förutsätter och stärker»ett allmänt tänkesätt«. Detta tänkesätt utvecklar och stöder sedan författningen i sig. A. G. Silverstolpe var inne på denna tanke redan i sin artikel från 1790- talet och kom tillbaka till det i broschyren. Detta är alltså en grundbult inte bara för honom utan också för 1809 års författning. Efter några vårveckors arbete förde riksdagen in i den nya regeringsformen en bestämmelse som angav att det skulle finnas en TF och att denna också skulle ha ställning av grundlag. Vidare stadgades i 86 RF:

Artikler: Svensk tryckfrihet började för 250 år sedan med 1766 års TF 21»Med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter; att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.«den formuleringen är nästan ordagrant kvar i 1949 års ännu idag gällande TF och ger ramen också för 1991 års yttrandefrihetsgrundlag. Förslaget till ny TF lades fram i augusti 1809. Det handlade främst om tryckfrihetens gränser och hur utrymmet för domarens tyckande i en process skulle begränsas. När det gällde missbruk av de»förhöjda skrivarterna«satir, allegorier och ironi ansåg kommittén att det inte skulle vara möjligt att ingripa mot dessa. Här ligger grunden till en viktig men språkligt krånglig formulering i ännu gällande TF: Vid prövningen ska domstolen»alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens, än på uttryckets lagstridighet, på skriftens åsyftning, än på framställningssättet, och alltid utan rättighet att, i vilket fall som helst, draga obestämda slutföljder av uttrycken«. I september i år har Mediegrundlagskommittén lagt fram ett betänkande (SOU 2016:58). Ett av många förslag är just att försiktigt omformulera denna passus. På en punkt var tryckfrihetskommittén banbrytande. Den föreslog att författare skulle ha äganderätt till sina alster. Så blev sedan också fallet, och en bestämmelse om denna rätt stod kvar i TF fram till 1876 då regleringen om upphovsrätt överfördes till vanlig lag. Kommitténs lagförslag var mångordigt, rättsligt och tekniskt bristfälligt. Bland annat förordades teologisk censur. Vad förslaget förenligt med 86 RF? Detta blev omdiskuterat. 5. 1810 års TF I prästeståndet. ansågs att 86 RF inte lade hinder i vägen för en teologisk censur. En sådan censur skulle ju»bevara allmänt lugn, utan att undanhålla allmän upplysning«ansåg man. Tre skilda linjer utkristalliserade sig. De ortodoxa ansåg en teologisk censur nödvändig, se hur illa det gått i Frankrike och Danmark! Neologins företrädare (de som stod för en mer upplyst syn på teologin) menade att man borde nöja sig med en partiell censur, exempelvis av läroböcker i kristendom. En tredje linje förordade KU:s förslag och menade att om fri forskning tilläts så skulle allmänhetens intresse för religion väckas. Till slut motsatte sig prästeståndet ändå KU:s förslag och önskade att Gustav III:s TF skulle återupplivas åtminstone intill nästa riksdag. I januari 1810 återkom KU. Utskottet vidhöll uppfattningen att en allmän teologisk censur var oförenlig med 86 RF. Detta förslag antogs i februari 1810 av de tre världsliga stånden. Prästeståndet kände sig pressat och accepterade ett villkorligt antagande av TF intill nästa riksdag och KU:s förslag kunde antas. Anonymitetsskyddet stärktes, bland annat genom den än i dag viktiga regeln om ensamansvar för utgivare av periodiska skrifter. I mars 1810 utfärdades TF. För att motverka en alltför hård tillämpning förde man vidare i 1810 års TF in en bestämmelse som bland annat angav att en domare hellre ska fria än fälla i tryckfrihetsmål. Den regeln, den s.k. instruktionen, finns kvar i våra dagars tryck- och

22 Johan Hirschfeldt yttrandefrihetsrätt. I samma syfte kom 1810 också frågan om behovet av en lösning med jury i tryckfrihetsmål upp till diskussion. Den nya friheten kom genast till livlig användning av många debattörer. Samtidigt fortsatte oron i landet med kronprins Carl Augusts död, mordet på Axel von Fersen i juni 1810 och valet av ny tronföljare. En ny utrikespolitik skulle föras där Ryssland inte längre var fienden. En del artiklar gav anledning till skarpa reaktioner från Ryssland och Frankrike. Vinden från våren 1809 hade nu vänt. Redan efter sju månader fanns ett starkt missnöje med 1810 års TF. I oktober 1810 uttalade KU att»författare icke alltid rätt förstått bruka den frihet lagarna dem förunna«. Utskottet föreslog därför nya begränsningar. Dagblad och veckotidskrifter skulle ställas under polisuppsikt, granskningsexemplaren skulle ges in tre timmar före utgivning och kvarstad skulle omedelbart kunna beslutas i om texten kunde leda till osämja med främmande makt. Slutligen föreslogs inrättande av jury i tryckfrihetsmål. Frågan löstes sedan 1815, då ett särskilt jurysystem just för tryckfrihetsmål infördes. Men nu var skälet främst att förhindra missbruk av tryckfriheten inte att vara en frihetsbevakande kraft i förhållande till yrkesdomarna. Vid 1812 års riksdag lades en proposition om ändringar i 1810 års TF. Där föreslogs rätt för regeringen att dra in periodiska skrifter och att dessa skulle förlora sin framtida utgivningsrätt (indragningsmakten). För att åstadkomma denna nyordning insköts några ord (kursiverade här) i 1810 års TF så att tryckfriheten kom att gälla»rättighet att, utan några av den offentliga makten, i förväg lagda, av tryckfrihetsförordningen ej föreskrivna, hinder, utgiva skrifter«. Man förbisåg då att denna ordning stred direkt mot motsvarande ordalag i 86 RF. Den paragrafen föreslogs inte ändrad! Dessutom antog riksdagen 1812 års tryckfrihetsförordning på ett inkonstitutionellt sätt, alltså utan två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Offentlighetsprincipen hade kommit till omfattande praktiskt bruk redan på 1820- talet. Det blev snart rutin i den nya dagspressen att begära ut handlingar från regeringen och de statliga förvaltningsmyndigheterna, som normalt också lämnade ut det begärda. Tidningarna skrev sedan om samtidens politiska frågor, om oegentligheter m.m. Det skärpte tonläget i rapportering och debatt. Sedan Aftonbladet utkommit under ett flertal olika utgivare för att kringgå indragningsmakten avskaffades den 1844. Tio år senare var det dock dags för en ny diskussion om inskränkningar av tryckfriheten. Efter 1848 års Parisrevolution, oroligheter i Stockholm och Krimkriget föreslogs i en proposition att TF:s ställning av grundlag skulle upphöra och att den skulle nedsjunka till att bli en vanlig lag. Förslaget genomfördes inte. Riksdagen gick nämligen emot det, inte minst bönderna var måna om det skydd som offentlighetsprincipen gav mot överhetens maktmissbruk. Den orättvisa och omoderna ståndsrepresentationen i riksdagen sågs också som ett gott skäl för att upprätthålla en garanti för en öppen samhällsdebatt. Offentlighetsprincipen kommer sedan att utvecklas i praxis. Det sker under 1800- talet i en sorts symbios mellan publicisterna och JO. Den preciseras så småningom genom domstolarnas praxis. Också i fråga om exklusivitetsprincipen, meddelarfriheten samt efterforsknings- och repressalieförbuden kan utvecklingen ända fram i våra dagar sägas vara ett resultat av denna symbios. Lagstiftningen har på dessa punkter successivt reformerats. En principiellt viktig förändring blev att de närmare offentlighets- och sekretessreglerna bröts ut från TF till vanlig lag 1937. Det kan ses som en försvagning men samtidigt infördes en rätt att få en myndighets vägran att lämna ut en handling prövad av domstol som kan ändra myndighetens vägransbesluit.

Artikler: Svensk tryckfrihet började för 250 år sedan med 1766 års TF 23 6. Konfiskering och transportförbud Ett par bortglömda bestämmelser i TF från 1810-12 om åtgärder mot skrifter med kritiska omdömen om främmande makt levde plötsligt upp under andra världskriget, och 1941 fördes de nyss nämnda tilläggsorden»av tryckfrihetsförordningen ej föreskrivna«in också att gälla i 86 RF. I 1812 års TF fanns en bestämmelse om att skrifter som utan att vara brottsliga var smädliga mot främmande makter skulle kunna konfiskeras utan rättegång. Den bestämmelsen hade dock aldrig tillämpats utan att ett beslag hade alltid följts av rättegång. Under andra världskriget använde regeringen bestämmelsen för att konfiskera skrifter med hänsyn till andra stater, främst Tyskland och dess allierade. Sammanlagt ägde 315 sådana konfiskationer rum under kriget. Men det stannade inte vid det. Efter beslut vid riksdagarna 1940 och 1941 infördes i TF också efter häftig debatt med bl.a. Östen Undén som en ledande kritiker en lag om censur att kunna gälla vid krig och krigsfara. Till åtgärderna mot den periodiska pressen kom också transportförbudet, infört redan 1940, som innebar att tidningar och tidskrifter som ansågs kunna skada rikets förhållande till främmande makt inte fick transporteras med post och järnväg. Statsmakterna kritiserades för sin hantering av tryckfriheten under andra världskriget, och denna kritik blev utgångspunkten för den tryckfrihetsförordning som antogs 1949. Den kommitté som då utredde saken, såg till att tryckfriheten stärktes. Man bevarade 1809 10 års formuleringar. En detalj som kan nämnas är att man i TF också lade in en uttrycklig regel som ska hindra transportförbud. Nu är det PostNord som i egenskap av»postbefordringsföretag eller annan allmän trafikanstalt«ska iaktta den. 7. Och i dag... Dagens svenska tryckfrihets- och yttrandefrihetsreglering hade varit betydligt svagare om inte 1809 års män varit väl förberedda och snabbt passat på det unika tillfälle som situationen gav. Hade grunden till dagens tryckfrihetsrätt lagts år 1812 i stället för år 1809 hade den sett mycket annorlunda ut. Idag möter nya svåra problem främst på grund av den informationstekniska utvecklingen och den ökade vikt som fästs vid den personliga integriteten. En fråga gäller om nuvarande detaljerade reglering på grundlagsnivå ska behållas eller om ökade delar av regleringen ska flyttas ned på vanlig lagnivå. Hittills har vårt samlade politiska system motsatt sig det. Men frågan lämnar inte dagordningen. Inför EU-anslutningen uttalade KU att riksdagens ställning som det främsta statsorganet inte fick genom överlåtelse av normgivningskomptens till EU urholkas i väsentlig grad och att det område som inte kunde anses öppna en möjlighet till överlåtelse omfattade området med bestämmelser som bär upp grundläggande principer i vårt konstitutionella system. Utskottet pekade härvid särskilt på den fria åsiktsbildningens stora betydelse för vårt statsskick. Andra grundläggande principer som utskottet nämnde är offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, förbudet mot censur, skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet samt andra viktiga principer i TF och YGL som har stor betydelse för den fria åsiktsbildningen. Det här sätter gränser

24 Johan Hirschfeldt för de förändringar som är realistiska när det gäller TF och YGL även om EU trycker på. Samtidigt ger domstolarnas utvidgade lagprövningsrätt och deras ökade erfarenhet av tillämpning av EU-rätten och Europakonventionen dem goda möjligheter att svara för en långsiktig rättsstatlig tillämpning av de centrala tryck- och yttrandefrihetsrättsliga principerna även för det fall grundlagsregleringen på området avsevärt skulle minska eller förändras. Men räcker det för att vårda det levande arvet från 1766 års TF? Helt klart är dock att en mycket viktig del av detta svensk-finska gemensamma arv är den internationellt alltmer uppmärksammade offentlighetsprincipen.