Konsten förde dem samman När Linda och Alexey träffades för sju år sedan hade de inget gemensamt språk, men dock ett stort gemensamt intresse konst. Linda Jakobsson studerade andra året vid Lahden Taideinstituutti då Alexey Kriventsov kom dit som utbyteselev från S:t Petersburgs akademi för konst och design (Stieglitz). När Linda Jakobsson-Kriventsova fick ögonen på Alexey Kriventsov, noterade hon speciellt att han verkade vara så glad och artig. Ödet kom i deras väg under en skolutflykt till Helsingfors då Alexey bad Linda att sitta brevid honom i bussen. Jag tyckte att Linda var så vacker och speciell i sin röda flamencokjol.
Linda berättar att hon dagen efter bussresan bjöd in Alexey till sin ateljé för att få hjälp med att flytta ett bord. Det lustiga var ju att bordet inte alls var tungt men efter den dagen var vi ett par. Kommunikationen var inte så flytande i början, eftersom Alexey varken kunde finska eller svenska och engelskan var mycket bristfällig. Men när man är riktigt kär så behöver man inte alltid använda ord i sin kommunikation, intygar de båda två. En period i Ryssland Inom kort blev Linda gravid och Alexeys utbytesstudier var över. Under graviditeten pendlade paret mellan Finland och Ryssland för att kunna träffas. Då Linda var gravid i femte månaden gifte de sig. Vår dotter Lucia föddes ett år och tre dagar efter att vi hade träffats. Ett halvt år senare så flyttade hela familjen till Ryssland och Linda blev nu i sin tur utbytesstuderande vid S:t Petersburgs akademi. Utbildningen i den skolan var så fantastisk att efter det året så ville jag inte längre studera konst i mitt hemland. Det gav mig ingenting. Så småningom flyttade paret tillbaka till Finland och nu har de bott här i landet i fem år. Under den tiden har det hänt mycket, de har fått en dotter till, Novalilja. Alexey har fått sin examen inom konst, studerat svenska och finska samt även tagit en examen som husbyggare här i Finland. I dag bor familjen i ett nyrenoverat egnahemshus i Petsmo. Alexey jobbar vid Kannustalo i Oravais som husmontör. Linda har startat eget företag och erbjuder porträttmålningar, målningar i olja, akvarell eller pastell. För ett par år sedan lärde hon sig även att tatuera eftersom
hon ville kunna utveckla sina talanger och tjänster till något mera speciellt. Många hade nämligen frågat varför jag inte börjat med tatuering. Så, sagt och gjort. Linda gick och lärde sig grunderna av en kvinnlig tatuerare i södra Finland och har nu under årens lopp blivit mer och mer anlitad som tatuerare. Tatuering har vid sidan av akvarelloch pastellmålning blivit en passion. Konstnärlighet i arv Lindas konstnärliga talanger kommer givetvis från hennes far Fritz Jakobsson. Min företagsamhet började redan när jag gick på andra klassen i lågstadiet. Hon ritade en serie om en kanin som hon sedan kopierade upp till en tidning och sålde till prenumeranter. Prenumeranterna köpte tidningen för 2 mark per styck och Linda gjorde nya serier och levererade tidningen en gång i månaden under två års tid. Linda berättar också att hon och hennes far oftast satt och ritade på servetter tillsammans under fester och middagsbjudningar, de var helt i sin egen värld och inte alltid så delaktiga i festerna. Men att jag skulle bli konstnär var ingen självklarhet. Under tonåren gjorde jag revolt och rörde varken penna eller pensel. Det var viktigt för Linda att själv hitta sin egen stil och inte bara gå i sin fars fotspår. Men när hon var 18 år kom en person in i hennes liv som väckte glöden till liv igen vad konsten beträffar. Ett år efter att Linda började måla sina egna tavlor hade hon
sin första utställning. Då var hon 19 år. I dag som 31-åring har hon haft 16 utställningar runt om i Finland samt i Umeå. Inspirerande mentor Alexyes väg till konsten har inte heller varit någon självklar sak. När jag var ung var det mera dikter och poesi som gällde. Han var med i ett poesigäng som bland annat arrangerade poesifestivaler i Kronstadt. Men när Alexey var 17 år träffade han en konstnär vid namn Sergei Ivanovich. Sergei var mycket generös och tog sig an mig som lärling. Under de tre åren som jag var hos honom lärde jag mig att teckna. Sedan beslutade sig Alexey för att börja studera vid S:t Petersburg College, inom skulptur. Först valde han som inriktning att restaurera konst. Men samtidigt fick jag en ny insikt hos Sergei då jag hjälpte honom att göra blommor av sten och jobbade med juvelarbeten. Han försökte då få byta linje i skolan, men det var inte så lätt. Men till sist lyckades det och han fick börja studera skulptur. Det var under den studietiden som han tog initiativet till att åka till Finland som utbytesstudent. Det var dock inte så lätt att få tillstånd, men till slut fick jag min vilja igenom och kunde åka iväg till Lahden Taideinstituutti på ett halvår. Höga krav på konstskolan
Alexeys största kunskaper ligger inom momental gatuskulptur. Det betyder med andra ord skulptur och arkitektur tillsammans. Men under de senaste åren har jag inte hunnit utöva min konst så mycket, eftersom jag arbetar på dagarna som husbyggare och på kvällarna har jag renoverat eget hus eller skött barnen då Linda har arbetat. Men alltid när det finns tid så tar han fram sitt block och tecknar. Alexeys största passion är abstrakt konst, han är inte så mycket för alltför realistisk konst. Linda intygar även att Alexey är hennes bästa kritiker. I början kändes det svårt att ta emot hans kritik, men i dag uppskattar jag den mycket. Den ryska skolan är d en bästa i världen och väldigt krävande. Det är därför de blir så bra på så många områden, och ribban läggs högt. Alexey säger dock att skolan kan döda konstnären. Den fantasi som man har eller har haft som studerande kan bli inskränkt, men allt beror på hurdan lärare man har. Och naturligtvis på konstnärens eget inre liv. Linda framhäver ännu en gång hur bra skolan i S:t Petersburg var för henne. Jag avslutade aldrig mina studier här i Finland då familjen flyttade tillbaka. Jag har arbetat i stället. Däremot söker hon sig hellre till workshoppar och intensivare kortkurser utomlands som fokuserar på porträttmålning. Jag tror på att man måste kunna gå sin egen väg och arbeta på det sätt som känns rätt för sitt konstnärsskap. Sen är det även viktigt att man inte stannar på ett ställe, utan förstår att när något känns väldigt obekvämt så är det då man utvecklas som mest. Och det är befängt att tro att man någonsin kan bli färdig. Du utvecklas till den dag du dör. Det handlar om misslyckanden
och framgångar om och om igen. Den verkliga talangen kanske är envisheten! Hektisk livssituation I dag lever familjen ett hektisk liv med en stor renovering bakom sig, företagande, familjehobbyer och andra aktiviteter som finns hos många småbarnsfamiljer. Döttrarna Lucia, 6 år, och Novalilja, 4 år, har teckning som ett stort intresse samt dansar balett och sjunger. Oftast sitter hela familjen vid bordet och ritar samtidigt. Linda berättar att sedan hon inredde sin ateljé i hemmet så brukar döttrarna komma in i ateljén och titta på hennes konstverk. De uttrycker högt att oj mamma, jag vill också rita så där bra. Sen går de till sitt rum och ritar något de blev inspirerade till. Lucia har redan länge haft en naturlig talang för djup och perspektiv, och lillasyster är en flitig lärling. Inför framtiden har Linda och Alexey planer på en tvåvåningsateljé på gården, med varsin våning där de kan utöva sina konstarbeten. För tillfället har de varsitt rum i det nyrenoverade huset. Jag kan nu arbeta med akvarell- och pastellmålningar hemma men jag målar i olja i en ateljé vid Kaserntorget i Vasa, säger Linda. Sin tatueringsstudio har Linda på en skönhetssalong i Vasa. Stället ägs av Anastasia Laurila och när det öppnades för tre år sedan var Anastasia och Linda de enda företagarna där, men nya företagare har därefter kommit till. De specialiserar sig på gelnaglar och fransförlängningar och Linda gör fortfarande sådant när hon har tid.
Att kunna kombinera olika slags jobb gör att man inte upplever det lika tröttsamt att jobba långa dagar, säger Linda. Att tatuera stora bilder, porträtt och annat kräver full koncentration. Man bör även förbereda sig så man kan tatuera effektivt och inte plåga kunden alltför länge. Linda säger också att hon i dagens läge är mycket nöjd med sina yrkesval och att hon inte kunde önska sig något annat yrke. Detta vill jag fortsätta jobba med resten av mitt liv, det enda jag vill är att växa. Man måste utvecklas och inte släppa in slentrianen i arbetslivet och bara utföra, utan i stället hela tiden vara öppen för att prova på nya sätt genom att uppleva och känna. Instrumentet är penseln, eller maskinen, och den blir som en förlängning av armen. Men det hektiska livet med småbarn och mycket jobb leder även till att det är svårt att hitta sig själv och sitt konstnärskap. Därför har Linda bestämt sig för att i vinter åka iväg under ett par veckors tid och vara ensam med sina tankar, med pastellerna och akvarellerna som enda sällskap. Mera bilder av Lindas tavlor kan man hitta på internet: http://www.lindajakobsson.com www.facebook.com/lindarte www.facebook.com/lindartetattoo Vill ni ta en närmare titt på Lindas målningar kan ni besöka bistro Ernst i Vasa i april 2015. Text och foto: Maria Norrlin-Asplund