Det allmänna ekonomiska läget

2/2009 april Det allmänna ekonomiska läget Ramarna för statsfinanserna 2010 2013 Skattefrågor Statsandelsreformen 2010 Utbildning om det nya statsandels- och finansieringssystemet Enkät om den försvagade ekonomiska och finansiella situationens inverkan på kommunernas ekonomi Ensidig justering av ränta eller räntemarginal på lån från penninginstitut Bokföringsanvisningar Bokslutsförfrågan 2008

Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 2/2009 Lehti ilmestyy n. 5 kertaa vuodessa Infobladet utkommer ca.5 gånger per år Julkaisija / Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen 14 00530 Helsinki Helsingfors puh./tfn (09) 7711 fax (09) 771 2570 www.kunnat.net www.kommunerna.net Painosmäärä 980 kpl Upplaga 980 st Painopaikka / Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tilaushinnat / Prenumerationer Tiedotetta toimitetaan kuntiin ja kuntayhtymiin yksi ilmainen kappale. Alla kommuner och samkommuner får ett gratis exemplar av informationsbladet. Lisätilaukset à 75 euroa vuosi Kuntatalouden vastuualueelta/ Raija Haaja, p. (09) 771 2077 tai fax. (09) 771 2570 raija.haaja@kuntaliitto.fi Extra prenumerationer à 75 euro/år av Raija Haaja, raija.haaja@kommunforbundet.fi fax (09) 771 25 70 Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Informationsbladet finns också på Kommunförbundets webbsidor www.kunnat.net >Kuntatalous > Julkaisut, Kuntatalous-tiedote >Kuntatiedotteet www.kommunerna.net > Verksamhetsområden > Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt / Ansvariga Martti Kallio Jan Björkwall Toimittanut / Sammanställt av Raija Haaja INNEHÅLL Sida Det allmänna ekonomiska läget 3 De kommunala utgifternas utveckling 2009 2010 Skatteinkomsternas utveckling i kommunerna Ramarna för statsfinanserna 2010 2013 6 Åtgärder som stärker den kommunala ekonomin Avgifter Social- och hälsovårdstjänster Undervisnings- och bildningstjänster Utkomststöd och arbetsmarknadsstöd, lönesubvention till kommunerna Kommunerna har inte råd med mer uppgifter Sammandrag Andra åtgärder Skattefrågor 9 Förslag till temporär ändring av lagen om skatteredovisning och inkomstskattelagen De undre och övre gränserna för fastighetsskatten höjs 2010 Intressebevakningen för skattetagarna Ändringar i bilskatten och momsen Rättspraxis HFD 26.2.2009 L 441 HFD 17.3.2009 L 612 Statsandelsreformen 2010 12 Utbildning om det nya statsandels- och finansieringssystemet 15 Enkät om den försvagade ekonomiska och finansiella situationens inverkan på kommunernas ekonomi 15 Ändring av budgetarna 2009 Den finansiella krisens inverkan på kommunerna Tillgången och priset på lånefinansiering Kredit- och borgensförluster och nedskrivningar Ensidig justering av ränta eller räntemarginal på lån från penninginstitut 17 Bokföringsanvisningar 18 Utlåtanden av kommunsektionen 87. Behandling av regressfordringar för underhållsstöd i kommunens bokföring 88. Bokföring av finansiering av yrkesinriktad tilläggsutbildning 89. Värdering av pensionsansvar för egna pensioner i kommunala sammanslutningar 90. Bokslut och koncernbokslut efter kommunsammanslagning Andra bokföringsfrågor Periodisering av oavlönad ledighet i bokslutet Bokslutsförfrågan 2008 23 Bilagor: Det allmänna ekonomiska läget (bilaga 1) Prognossiffror för samhällsekonomin 2009 (bilaga 2a) Prognossiffror för samhällsekonomin 2010 (bilaga 2b) Utvecklingen av den kommunala sektorns lönesumma (bilaga 3) Kommunarbetsgivarens socialförsäkringsavgifter (bilaga 4) Kommunernas skatteinkomster 2006 2010, md (bilaga 5) Kommunernas och samkommunernas resultaträkning 2006 2010, md (bilaga 6a) Kommunernas och samkommunernas finansieringsanalys 2006-2010, md (bilaga 6 b) Centrala indextal och prognoser för dem 1) (bilaga 7) Ensidig justering av ränta eller räntemarginal på lån från penninginstitut (bilaga 8) 87. Behandling av regressfordringar för underhållsstöd i kommunens bokföring (bilaga 9) 88. Bokföring av finansiering av yrkesinriktad tilläggsutbildning (bilaga 10) 89. Värdering av pensionsansvar för egna pensioner i kommunala sammanslutningar (bilaga 11) 90. Bokslut och koncernbokslut efter kommunsammanslagning (bilaga 12) 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009

Det allmänna ekonomiska läget Den avtagande samhällsekonomiska tillväxten har fått ekonomin på fall. Produktionen inom samhällsekonomin minskade i januari i år med nästan tio procent jämfört med januari i fjol enligt Statistikcentralens konjunkturindikator för produktionen. Vår nationalprodukt uppskattas i år minska med rentav 5 6 procent. Också prognoserna för år 2010 går på minus, vilket innebär att totalproduktionen år 2009 och 2010 minskar med sammanlagt 7 8 procent. Det har också presenterats hotbilder om en ännu dystrare utveckling, men samtidigt har omfattande statliga stimulansåtgärder i olika länder väckt hopp om att världshandeln ska återhämta sig nästa år. Årets nedgång i världshandeln avspeglar sig särskilt på samhällsekonomier som i likhet med vår är beroende av exportens utveckling. Uppskattningarna av totalproduktionens utveckling i år har hela tiden försämrats. I bilaga 1 ges uppgifter och prognoser om vissa totalekonomiska variabler som är viktiga för den kommunala ekonomin. Prognossiffrorna motsvarar den konjunkturöversikt som finansministeriet (FM) publicerade i slutet av mars. Finansministeriets konjunkturprognoser har i detta informationsblad brukat användas som prognoser som utvisar det allmänna ekonomiska läget och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Enligt översikten uppskattas totalproduktionen i vårt land minska med 5 procent. I översikten betonas att prognoserna är osäkra. Om världsekonomin börjar återhämta sig i början av nästa år kommer produktionen snabbt att börja växa i Finland. Ändå väntas totalproduktionen ännu under år 2010 minska med cirka 1,5 procent. Den snabba stegringen i konsumentpriserna i fjol har avtagit. Utöver sänkta världsmarknadspriser har utvecklingen berott på lägre bostadspriser och låneräntor och hårdnande konkurrens. År 2009 beräknas konsumentpriserna stiga med i genomsnitt cirka en procent Sänkningen av momsen på livsmedel i oktober medför lägre prisnivå, men höjningarna av accisen på alkohol och tobak höjer för sin del prisnivån i år. Den genomsnittliga inflationen år 2010 uppskattas till en procent. Hurdant kostnadstrycket blir beror också på löneuppgörelserna för detta år och nästa. Enligt finansministeriets prognoser kommer löntagarnas förtjänstnivåindex att stiga i år med fem procent. Löneglidningarnas andel väntas bli mycket liten, bland annat för att arbetsinsatsen blir mindre. Finansministeriet uppskattar att det allmänna förtjänstnivåindexet stiger med omkring 3,5 procent nästa år. Denna uppskattning är främst att betrakta som ett antagande, eftersom löneavtalen inom många avtalssektorer går ut i år eller nästa år. Sysselsättningen hölls på en hög nivå ända till slutet av fjolåret, men det har skett en tvär vändning mot det sämre. Finansministeriet uppskattar att den genomsnittliga arbetslöshetsgraden år 2009 blir 9 procent, vilket betyder nästan 250 000 arbetslösa. Nästa år uppskattas den genomsnittliga arbetslöshetsgraden bli omkring 9,5 procent. I bilaga 1 ges uppgifter om och uppskattningar av vissa totalekonomiska variabler som är viktiga för den kommunala ekonomin. Uppgifterna för år 2006 2008 baserar sig i huvudsak på nationalräkenskaperna som Statistikcentralen publicerade i februari 2009 och vissa andra officiella statistiska uppgifter. Prognoserna för 2009 och 2010 har utarbetats av finansministeriet. Finansministeriets konjunkturöversikt finns på finansministeriets webbsidor, www.vm.fi > Svenska > Publikationer och dokument > Publikationer > Ekonomiska översikter. På adressen www.vm.fi > Svenska > Statsfinanserna > Ramarna för statsfinanserna finns också rambeslutet för 2010 2013. Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009 3

Bilaga 2a och 2b innehåller olika prognosinstituts uppskattningar av hur ekonomiska variabler som är viktiga för kommunernas ekonomi utvecklas år 2009 och 2010. De kommunala utgifternas utveckling 2009 2010 Kommunernas och samkommunernas verksamhetsutgifter ökade snabbt i fjol, med över sju procent. I år väntas verksamhetsutgifternas tillväxt avta till omkring 4 4,5 procent. Den kommunala lönesummans tillväxt, som enligt uppgifter från olika källor var cirka 6 7 procent i fjol, beräknas i år minska till 4 4,5 procent, bland annat på grund av mindre avtalsenliga höjningar än i fjol samt sparåtgärder inom personalutgifterna. Kollektivavtalen för kommunsektorn gäller till slutet av januari 2010. Avtalsperioden med Tehy gäller till utgången av 2011. I Tehy-protokollet ingår avtalsenliga höjningar för år 2010. Förhandlingarna om följande kollektivavtal för kommunsektorn kommer att föras i en situation där den kommunala ekonomin håller på att försvagas betydligt trots de avhjälpande åtgärder som avtalades i samband med statens rambeslut. Rent uträkningstekniskt kan man utgå ifrån att kommunsektorns förtjänstnivåindex stiger med 2,5-3 procent år 2010. I uppskattningen ingår det "lönearv som överförs från innevarande år och eventuella strukturella förändringar. Kommunsektorns lönesumma väntas nästa år växa med omkring tre procent. I bilaga 3 ges uppgifter och uppskattningar om faktorer som inverkar på lönesumman i kommunsektorn 2004-2010. Observera att uppskattningen för år 2010 för tillfället är ett uträkningstekniskt antagande. I årets första nummer av Kommunalekonomi behandlades de kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter för 2010. Kommunarbetsgivarens folkpensionsavgift sänktes i början av april till 1,05 procent av den lön som ligger till grund för avgiften. Avgiften slopas helt i början av 2010. Kommunarbetsgivarens sjukförsäkringsavgift är i år 2 procent av den lön som utgör grund för avgiften. I basserviceprogrammet som bifogats rambeslutet har avgiften för 2010 föreslagits bli 2,16 procent av den lön som utgör grunden för avgiften. Kommunarbetsgivarens genomsnittliga KomPL-avgift är i år 23,6 procent. Medlemssamfundens verkliga arbetsgivaravgift avviker i allmänhet från den genomsnittliga avgiften. Enligt den nuvarande uppskattningen sänks arbetsgivarens genomsnittliga avgift med 0,2 procentenheter och blir då 23,4 procent år 2010. Det beslut som fattas om löntagarens försäkringsavgift inverkar också på arbetsgivarens andel. Också pensionsavgiften för lärare sänks nästa år med 0,2 procentenheter. I bilaga 4 anges de kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter år 2004 2009 och de nuvarande uppskattningarna för år 2010. Kostnadsnivån i kommunsektorn steg i fjol med 5,2 procent mätt med prisindex för basservicen. I år väntas stegringen bli betydligt mindre, uppskattningsvis cirka 3 procent. År 2010 stiger kostnadsnivån med omkring 2 2,5 procent beroende på löneuppgörelsen. I Bilaga 7 presenteras vissa centrala indextal och prognoser för deras utveckling 2009 2010. Skatteinkomsternas utveckling i kommunerna Kommunernas skatteinkomster hade en gynnsam tillväxt år 2008. Kommunalskatten ökade tack vare den snabba tillväxten i skatteunderlaget och större kommungruppsandel. De löner för vilka förskottsinnehållning verkställs växte med i genomsnitt 6,5 procent jämfört med föregående år. Kommungruppens andel av förvärvsoch kapitalinkomsterna ökade till följd av att kapitalinkomsterna krympte drastiskt år 2008. Redovisningen av kommunalskatt till kommunerna uppgick till totalt nästan 4 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009

15,1 miljarder euro. Andelen av samfundsskatteinkomsterna uppgick till 1,5 miljarder euro och fastighetsskatten inbringade drygt 900 miljoner euro. Till kommunerna redovisades i fjol skatteinkomster på sammanlagt 17,53 miljarder euro, vilket innebär en tillväxt på i genomsnitt 7,6 procent jämfört med år 2007. Kommunerna beredde årets budget i en situation där det rådde stor osäkerhet om den allmänna ekonomiska utvecklingen. Kommunerna har blivit tvungna att ändra uppskattningarna av skatteinkomsterna för detta år allt eftersom prognoserna för den totalekonomiska utvecklingen har försvagats. Uppskattningen av skatteinkomsterna i detta informationsblad baserar sig på den totalekonomiska utveckling som presenteras i finansministeriets konjunkturöversikt och de uppgifter om bland annat redovisningarna av inkomstskatt som fanns att tillgå i april. De förvärvsinkomster som utgör skattegrund för kommunalskatten väntas växa med omkring 2 procent år 2009. Lönesumman för hela samhällsekonomin beräknas minska med nästan en procent. Pensionsinkomsterna fortsätter att växa relativt kraftigt och särskilt den snabba ökningen av arbetslöshetsskyddet motverkar delvis den svacka i skatteunderlaget som de minskade lönerna medför. De ökade avdragen i kommunalbeskattningen beror framför allt på förändringar pensionsinkomstavdraget. Det nya arbetsinkomstavdraget minskar också kommunalskatten i år och nästa år. Även om kommungruppens andel uppskattas öka år 2009 jämfört med i fjol, väntas redovisningarna av förskotten för detta år stanna på fjolårets nivå. Till kommunerna redovisas i år uppskattningsvis knappt 15 miljarder euro, dvs. en aning mindre än i fjol. Den osäkra ekonomiska utvecklingen ger anledning att utgå ifrån att redovisningarna av kommunalskatt nästa år inte ökar just alls jämfört med i år. I den skatteprognosram som uppdaterades i april är utgångspunkten att redovisningarna av kommunalskatt år 2010 blir endast en aning större än i år. Samfundsskatten minskar betydligt i år. Regeringen föreslår att kommungruppens andel av samfundsskatten höjs temporärt med tio procentenheter för åren 2009 2011. För närvarande uppskattas redovisningarna av samfundsskatt till kommunerna år 2009 uppgå till nästan 1,2 miljarder euro. Nästa år väntas redovisningarna hållas på samma nivå som i år, men osäkerheten beträffande företagens resultatutveckling är särskilt stor. Redovisningarna av fastighetsskatt uppgår i år till omkring 940 miljoner euro. År 2010 uppskattas redovisningarna öka med åtta procent bland annat till följd av den föreslagna höjningen av de nedre gränserna för fastighetsskattesatserna. Nästa år kommer redovisningarnas totala belopp att överstiga en miljard euro. Bilaga 5 utvisar de kommunala skatteredovisningarnas utveckling under 2006-2008 och prognoserna för år 2009 och 2010. I år minskar kommunernas skatteinkomster med i genomsnitt 2 3 procent. Nästa år kommer de enligt den nuvarande prognosen att öka något. Bilaga 6a och 6b innehåller en resultaträkning och finansieringsanalys för 2006 2007 som sammanställts utgående från statistiska uppgifter från Statistikcentralen. Kalkylerna för år 2008 baserar sig bland annat på uppgifter om kommunernas bokslut och basserviceprogrammet. Uppgifterna för 2009 och 2010 är prognoser som Kommunförbundet utarbetat utgående från basserviceprogrammet. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009 5

Ramarna för statsfinanserna 2010 2013 Regeringen beslutade 24.3.2006 om ramarna för statsfinanserna för åren 2010 2013. Till ramarna har fogats ett basserviceprogram som anger riktlinjer för regeringens kommunpolitik under ramperioden. Inom den finländska ekonomin råder en djup oro för läget inom världshandeln och dess effekter på vårt land. Totalproduktionen förutspås i år minska med cirka 5 procent och nästa år med cirka 1,5 procent. Totalproduktionen antas börja växa år 2011 då världshandeln har börjat återhämta sig (se ovan). Den kommunala ekonomin försämrades drastiskt i början av året. Kommunförbundets styrelse godkände vid sitt sammanträde 5.2.2009 ett räddningsprogram för den kommunala servicen, som beretts av förbundets byrå och som används som bas för intressebevakningen, särskilt vid ramförhandlingarna. Ett sammandrag av räddningsprogrammet ingick i Kommunalekonomi 1/2009. Vid sitt sammanträde 5.3.2009 godkände styrelsen Kommunförbundets mål beträffande ramarna för statsfinanserna och basserviceprogrammet 2010 2013. Statens ramar och basserviceprogrammet 2010 2013 innehåller följande beslut och riktlinjer som gäller kommunernas ekonomi och verksamhet: Den kommunala ekonomin: Åtgärder som stärker den kommunala ekonomin Kommungruppens andel av samfundsskatten höjs med 10 procentenheter för år 2009 2011. FPA-avgiften sänks 1.4.2009 med 0,8 procentenheter och slopas helt 1.1.2010. Fastighetsskattens nedre och övre gränser höjs (läs mer i artikeln om skattefrågor längre fram i informationsbladet). Enligt staten medför åtgärderna sammantaget att kommunerna får en inkomstökning på 468 miljoner euro i år, 649 miljoner euro nästa år och 674 miljoner euro år 2011. Förutsättningen för tilläggsåtgärder som stärker den kommunala ekonomin är att kommunernas kostnadsutveckling, i synnerhet löneuppgörelsen, blir långsiktig och måttfull under de kommande åren. Enligt regeringsprogrammet slås statsandelarna för de enskilda förvaltningarna ihop vid ingången av 2010. Reformen genomförs så att den blir kostnadsneutral kommunerna emellan och mellan kommunerna och staten. Finansieringsunderstödet enligt prövning införs i det kombinerade statsandelsmomentet. Problem som följer av exceptionellt gles bebyggelse och en stor andel skärgård löses genom en systemändring som är avsedd att vara permanent (läs mer i artikeln om statsandelsreformen). Avgifter Avvecklingen av gränsen mellan öppenvård och institutionsvård fortsätter genom att FPA börjar betala ut vårdbidrag till pensionstagare som får institutionsvård. Utvidgningen av förmånen finansieras genom att statsandelarna till kommunerna skärs ner med 60 miljoner euro. I gengäld får kommunerna möjlighet att höja de maximala avgifterna för långvarig institutionsvård från tidigare 82 procent till 85 procent av vårdtagarens nettoinkomster. En del av vårdbidraget styrs till en ökning av vårdtagarnas disponibla medel. 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009

Sådana omorganiseringar av finansieringen är inte kostnadsneutrala för den enskilda kommunen. Kommunen kan förlora statsandelar på uppemot 12 euro per invånare utan att få kompenserande finansiering av staten eller lättnader i de lagstadgade uppgifterna. Social- och hälsovårdstjänster I samband med verkställandet av regeringsprogrammet höjs statsandelarna för förbättring av social- och hälsovårdstjänsterna med drygt 21 miljoner euro per år under åren 2010 2011. Tilläggen gäller bland annat verkställandet av den handikapplagstiftning som träder i kraft 1.9.2009, förbättring av studenthälsovården och eventuell förbättring av andra tjänster. Utvecklingen av dessa funktioner innebär enligt Kommunförbundets uppskattning att kommunernas utgifter ökar med omkring 300 450 miljoner euro per år. Ministeriets dimensionering av statsandelarna torde inte basera sig på de uppskattade kostnaderna utan på att statsandelarna ska hållas inom ministeriets ramar. Undervisnings- och bildningstjänster Utbildningsanordnarna föreslås få lagstadgad skyldighet att se till att personalen regelbundet får fortbildning som förbättrar yrkeskompetensen. En sådan skyldighet kan inte godkännas, särskilt som ingen ställning tagits till kostnaderna för den nya uppgiften eller den statsandel på 50 procent som förutsätts fr.o.m. år 2010. Utkomststöd och arbetsmarknadsstöd, lönesubvention till kommunerna Utgifterna för utkomststödet väntas öka med fördröjning, trots att kurvan redan vänt brant uppåt i fråga om antalet klienter som får utkomststöd och utgifterna för stödet. I och med arbetsmarknadsstödsreformen är kommunerna skyldiga att betala hälften av arbetsmarknadsstödet för en långtidsarbetslös som de inte lyckas aktivera. Aktiveringen kostar ändå kommunerna ungefär tre gånger mer än det aktiveringsstöd de får för ändamålet. Kommunernas nettokostnader kommer därför att öka markant under ramperioden och de understöd som kommunerna betalar kan rentav fördubblas från nuvarande 2 miljarders nivå istället för att hållas intakta såsom beräknat. Lönesubventionen till kommunerna ska enligt förslaget hållas på samma nivå som år 2009 under hela ramperioden. Detta motiverades i det förra basserviceprogrammet (2009 2012) med att tyngdpunkten i sysselsättningen med sysselsättningsstöd överförs till privata sektorn när arbetslösheten minskar. Nu är situationen en annan och stödsysselsättningen kommer att innebära en mycket stor arbetsbörda för kommunerna. Kommunerna har inte råd med mer uppgifter Enligt basserviceprogrammet 2010 2013 är statsandelen för utgifter som föranleds av nya och utvidgade uppgifter minst 50 procent. Enligt programmet ska staten på grund av de kraftigt försvagade utsikterna för den kommunala ekonomin i detta skede i princip avstå från åtgärder som ökar kommunernas utgifter. I fråga om de reformer i rambeslutet och basserviceprogrammet som ökar kommunernas utgifter görs därför en separat bedömning från fall till fall av omfattningen, ikraftträdelsetidpunkten och de ekonomiska effekterna. Sammandrag I rambudgeten och basserviceprogrammet bygger uppskattningarna av situationen inom den kommunala ekonomin helt uppenbart på antaganden som är mer optimis- Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009 7

tiska än den utveckling som kan skönjas. De föreslagna åtgärderna för balansering av kommunernas utgifter och inkomster räcker inte till för att stoppa den snabba försämringen av läget. Rambeslutet innebär att årets kraftiga minskning av skatteinkomsterna lindras med 350 miljoner euro. Åtgärden är ett steg i rätt riktning, men effekten är inte tillräcklig. Obalansen mellan kommunernas inkomster och utgifter fortsätter att växa, vilket utan extra insatser medför att kommunerna hamnar i en ohållbar ekonomisk situation. Risken finns att kommunerna måste fatta hårda sparbeslut, ta nya lån och höja skatterna. Allt fler kommuner står i beråd att permittera och minska personalen och skära ner investeringarna. Andra åtgärder: Strukturprojektet påskyndas med betoning på förbättrad produktivitet. Verktyg för kontrollen av tjänsternas kvalitet utvecklas. Invånarna ges större frihet att anlita tjänster över kommungränserna. Användningen av servicesedlar främjas. Förslag till ändring av lagen om hemkommun överlämnas i augusti 2009. Statens och kommunernas datasystem samordnas med beaktande av behoven inom den nya samservicen. Produktivitets- och kostnadsutvecklingen uppskattas med hjälp av gemensamt överenskomna produktivitets- och kostnadsmått. Med hjälp av dessa sätts nationella mål för bättre produktivitet upp för kommunerna och samkommunerna. Kommunerna och samkommunerna ska utarbeta en plan för produktivitetsförbättrande åtgärder. De 20 största kommunerna förpliktas att göra upp produktivitetsprogram för att utveckla sina tjänster. Genomförandet följs upp i samarbete mellan kommunerna och staten. För utgifter som föranleds av nya och utvidgade uppgifter betalas en statsandel som motsvarar minst hälften av utgifterna. Separat överenskommelse ingås om tillämpningen av det s.k. Tehy-avtalet och de statistiska uppgifter som används. I detta skede avstår staten i princip från åtgärder som ökar kommunernas utgifter. I fråga om reformer som ökar kommunernas uppgifter görs en separat uppskattning från fall till fall av omfattningen, ikraftträdelsetidpunkten och de ekonomiska effekterna. En uppluckring av normerna inleds i samarbete med Kommunförbundet. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Reijo Vuorento, tfn (09) 771 2078, 050 667 41 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009

Skattefrågor Förslag till temporär ändring av lagen om skatteredovisning och inkomstskattelagen Regeringen har överlämnat en proposition till riksdagen (RP 53/2009) med förslag till ändring av lagen om skatteredovisning och inkomstskattelagen. Enligt förslaget ska kommunernas andel av samfundsskatten höjas med 10 procentenheter från 22,03 till 32,03 procent och församlingarnas andel med 0,8 procentenheter från 1,75 procent till 2,55 procent. Statens andel minskas i motsvarande grad från 76,22 procent till 65,42 procent i redovisningarna av samfundsskatt för skatteåren 2009 2011. Lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt och ska gälla t.o.m. den 31 december 2011. Den nya andelen ska börja tillämpas eventuellt redan vid redovisningen för maj månad i år eller senast i juni. Samtidigt korrigeras kommunernas samfundsskatt för början av året så att den motsvarar den nya andelen. Korrigeringen uppskattas bli 160 miljoner euro om den görs i maj och omkring 185 miljoner euro om den görs i juni. Då kommunernas samfundsskatteandel höjs med 10 procent ökar deras inkomster av samfundsskatten med 380 miljoner euro både skatteåret 2009 och 2010. Skatteåret 2011 ökar inkomsterna med omkring 420 miljoner euro. Den föreslagna ändringens verkningar på de enskilda kommunernas inkomster varierar enligt hur stor andel av kommunens skatteinkomster som består av samfundsskatt. Den största nyttan av den höjda samfundsskatteandelen har de kommuner där samfundsskatten har stor betydelse. Dessa kommuner är också de största förlorarna när samfundsskatteintäkterna minskar. Om man utgår från samfundskatteandelarna för de enskilda kommunerna år 2009 och kommungruppens andel på 22,03 procent av de uppskattade samfundsskatteinkomsterna på 3 800 miljoner euro blir kommunernas genomsnittliga inkomst av samfundsskatten 159 euro/invånare. Då andelen höjs med 10 procentenheter ökar inkomsterna av skatten med i genomsnitt 72 euro/invånare. De undre och övre gränserna för fastighetsskatten höjs 2010 Regeringen avtalade i mars 2009 om ramarna för statsfinanserna 2010 2013. Som en del av rambeslutet höjs år 2010 de nedre och övre gränserna för den allmänna fastighetsskattesatsen och fastighetsskattesatsen för byggnader som används för stadigvarande boende. Regeringen kommer att överlämna en proposition om detta före sommaren. Variationsintervallet för kommunernas allmänna fastighetsskattesats, som tidigare varit 0,5 1,0 procent, ändras då till 0,6 1,35. I fråga om fastighetsskatten för byggnader som används för stadigvarande boende ändras variationsintervallet från 0,22-0,5 procent till 0,32-0,75 procent. För övriga bostadsbyggnader ändras variationsintervallet från 0,5 1,0 procent till 0,6 1,35. Skattesatsen får fortsättningsvis vara högst 0,6 procentenheter högre än för byggnader för stadigvarande boende. Det är också tänkt att fastighetsskatten för kraftverk ska höjas. Regeringen föreslår att den övre gränsen höjs från 2,5 till 2,85 procent. Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009 9

Höjningen av de undre gränserna innebär för kommunerna en inkomstökning på omkring 50 miljoner euro och om höjningen av den övre gränsen för fastighetsskatten för kraftverk godkänns ökar skatteinkomsterna med 6 miljoner euro. Intressebevakningen för skattetagarna Verksamhetsberättelsen 2008 för enheten för bevakning av skattetagarnas rätt finns (på finska) på Skatteförvaltningens webbplats www.vero.fi > Veronsaajien palvelut > Oikeudenvalvonta. Ändringar i bilskatten och momsen I Kommunalekonomi 1/2009 ingick en artikel om ändringarna i bilskatten och bilskattemomsen, vilka trädde i kraft 1.4.2009. Ändringarna i bilskatten och momsen inföll tidsmässigt lämpligt med tanke på EGdomstolens dom 19.3.2009 (C-10/08), som gäller kommissionens talan mot Finland i ett bilskattemål. EG-domstolen ansåg att momsen på bilskatten (s.k. icke-moms) missgynnar fordon som importerats till Finland av importörer som inte är momsskyldiga. Med anledning av domen hade Finland i vilket fall som helst varit tvungen att ändra bilskattesystemet, men nu har domen inverkan endast på bilar som importerats under perioden 19.3.2009 31.3.2009 och retroaktivt på redan verkställd beskattning. Domen påverkar endast beskattningen av bilar som importerats av ickemomsskyldiga importörer. De ändringar som trädde i kraft i början av april ändrade bilskatten i en miljövänligare riktning. Bilskattens nivå höjdes över hela skalan, eftersom momsen på bilskatten slopades. Detta minskade den avdragbara skatten på bilar som skaffats för momspliktigt bruk och ökade sålunda kostnaderna. Å andra sidan ändrades bilskatten på paketbilar så att den baserar sig på koldioxidutsläpp, vilket minskade bilskatten framför allt för paketbilar med låg bränsleförbrukning. Bilskattens och momsens inverkan på priset på paketbilar syns i praktiken redan i bilfirmornas uppdaterade priser. Anskaffningskostnaderna för paketbilar som skaffats för momspliktigt bruk har blivit en aning lägre. Kostnaderna för paketbilar som skaffats för icke-momspliktigt bruk har sjunkit mer, eftersom avdrag inte heller tidigare fick göras för dem, men också dessa bilar omfattas av ändringen av bilskatteskalan. Förändringen i anskaffningskostnaderna varierar ändå mycket beroende på märke och modell. På längre sikt kan ändringen i bilskatten öka utbudet av små och bränslesnåla paketbilar. Anskaffningskostnaderna för personbilar i momspliktigt bruk ökade med omkring 5 procent i samband med ändringen av bilskatten och momsen, eftersom skatteskalan för personbilar inte justerades. För ägda bilar i icke-momspliktigt bruk, såsom tjänstebilar, har anskaffningskostnaderna inte ändrats, men när det gäller priset på leasade personbilar har skatteändringarna en kostnadseffekt på cirka 5 procent. Rättspraxis HFD 26.2.2009 L 441 En ungdomsförening stod i beråd att hyra ut idrottslokaler till kommunen bland annat för gymnastiklektioner i låg- och högstadieskola, för lek- och gymnastiktimmar inom dagvården och förskolan, för ungdomsväsendets idrottsklubbar och för andra evenemang av olika slag. Enligt utkastet till hyreskontraktet skulle kommunen hyra 744 timmar på för- och eftermiddagar och 256 timmar på kvällstid. Kommunens 10 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009

andel av lokalens användningstid var 62,5 procent. Debiteringen skulle enligt överenskommelse vara timbaserad. Uthyrning av en fastighet eller en lägenhet är enligt huvudregeln icke-momspliktig verksamhet enligt MomsL 27. Den som upplåter nyttjanderätten till en fastighet kan med vissa undantag ansöka om att bli skattskyldig enligt MomsL 30 om fastigheten fortgående används för verksamhet som berättigar till avdrag eller återbäring. Enligt MomsL 29 ska skatt alltid betalas på upplåtelse av tillfällig karaktär av nyttjanderätten till konferens-, utställnings- eller idrottslokaliteter eller motsvarande. I detta fall var det fråga om gränsdragning mellan tillfällig upplåtelse av lokal och skattefri uthyrning av fastighet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att uthyrningen av lokalerna var att betrakta som sådan momspliktig upplåtelse av tillfällig karaktär av nyttjanderätten som avses i 29 1 mom. 4 punkten i mervärdesskattelagen. Det var inte fråga om en sådan skattefri upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet för vilken frivillig skattskyldighet hade kunnat ansökas. Högsta förvaltningsdomstolen motiverade sitt beslut med att det vid upplåtelsen av idrottslokalen primärt var fråga om utnyttjande av de arrangemang som finns i lokalen och inte om förvärv av bestämmanderätten över själva lokalen. Också inom EG-skatterätten avses med uthyrning att en hyresgäst får exklusiv rätt att ta en fastighet eller en del av den i sin besittning och använda den. Dessutom sägs det i högsta förvaltningsdomstolens motivering att skattefrihet är ett undantag som används för att trygga neutraliteten i beskattningen och för att hindra dubbel beskattning. I det aktuella fallet fanns inga sådana förutsättningar för skattefrihet. Högsta förvaltningsdomstolens beslut förtydligar gränsdragningen mellan tillfällig skattepliktig uthyrning och långvarig uthyrning. Upplåtelse av olika konferens-, utställnings- eller idrottslokaler är alltså skattepliktig verksamhet, även om upplåtelsen genom avtalet har fått drag av skattefri uthyrning. Kommunerna och samkommunerna har sådana lokaler bland annat inom undervisningsväsendet, och uthyrningen ska då behandlas som skattepliktig enligt MomsL 29. Beslutet ändrar inte tidigare rättspraxis till den del som skattskyldighet kunnat ansökas för upplåtelse av nyttjanderätten till en fastighet då lokalerna har varit i avdragsgill användning, till exempel regelbundet under en viss tid av året. Vid en sådan upplåtelse får hyresgästen exklusiv bestämmanderätt, varvid det är fråga om uthyrning enligt MomsL 27, för vilken skattskyldighet kan ansökas med stöd av MomsL 30. HFD 17.3.2009 L 612 Rättsfallet gällde fastighetsskatten för ett parkeringsgarage som ägs av ett ömsesidigt fastighetsbolag. Delägare i det ömsesidiga fastighetsbolaget var staden och fyra bostads- och fastighetsbolag, vars lägenheter huvudsakligen används för stadigvarande boende. Besittningsrätten till bilplatserna baserade sig på aktier, bostadsbolagens bolagsordning och ägarförhållandena inom parkeringshusbolaget, och på basis av ömsesidiga avtal hade situationen ordnats på liknande sätt som om parkeringsplatserna hade befunnit sig på bostadsbolagets egen fastighet. Delägarbolagens aktieägare förfogade över cirka 73 procent av bilplatserna och staden över cirka 27 procent, som stod till allmänhetens förfogande. I 12 i fastighetsskattelagen finns bestämmelser om fastighetsskattesatsen för byggnader som används för stadigvarande boende. En byggnad anses användas för Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009 11

stadigvarande boende om minst hälften av lägenhetsytan används för detta ändamål. Fastighetsskattesatsen för byggnader som används för stadigvarande boende tillämpas också på separata ekonomi- och garagebyggnader. Högsta förvaltningsdomstolen betraktade inte parkeringsgaraget som en sådan bostadsbyggnad som avses i 12 1 mom. i fastighetsskattelagen och inte heller som en sådan separat ekonomibyggnad eller garagebyggnad i anslutning till en bostadsbyggnad som avses i 4 mom. i samma paragraf, utan som en byggnad på vilken den allmänna fastighetsskattesatsen ska tillämpas. Högsta förvaltningsdomstolen motiverade sitt beslut med att fastighetsbeskattningen till sin natur är en byggnadsspecifik och schematiskt objektbeskattning. Fastighetsskatten fastställs separat för varje bolag på basis av de byggnader som finns på fastigheten. Bolaget har som verksamhet att upprätthålla parkeringsgaraget. Inom fastighetsbeskattningen anses parkeringsgarage vara något annat än bostadsfastigheter. Vilka som får använda en garagebyggnad bestäms i sista hand utgående från civilrättsliga avtal om användningen och användarna kan variera. Fastighetsbeskattningen kan därför inte grunda sig på huruvida en ekonomi- eller garagebyggnad på en fastighet enligt avtal mellan parterna används i samband med boende på en annan fastighet som ägs av en annan sammanslutning. Högsta förvaltningsdomstolens beslut överensstämmer med tidigare beskattningspraxis. Närmare upplysningar: Henrik Rainio, tfn (09) 771 20 86, 050 596 96 35 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Statsandelsreformen 2010 Vid sina politiska överläggningar 24.2.2009 fattade regeringen följande beslut om statsandelsreformen: Den arbetsgrupp som bereder statsandelsreformen utarbetar före ramförhandlingarna ett förslag som inkluderar de nödvändiga kalkylerna, där statsandelarna för de olika förvaltningsområdena i enlighet med regeringsprogrammet sammanslås, med de undantag som ramlagen förutsätter. Samtidigt görs de ändringar i grunderna för statsandelarna som detta direkt föranleder I regeringens rambeslut 26.3.2009 för åren 2010 2013 (VM/514/02.02.00.00/2009) har följande riktlinjer för statsandelsreformen dragits upp: Statsandelssystemet förnyas på så sätt att statsandelarna för de olika förvaltningsområdena i enlighet med regeringsprogrammet sammanslås från början av år 2010, med de undantag som ramlagen förutsätter. Detta kommer att genomföras kostnadsneutralt mellan kommunerna och mellan kommunerna och staten. Med avvikelse från det som konstaterats ovan avgörs de problem som följer av exceptionellt gles bebyggelse och en stor andel skärgård genom en permanent ändring av systemet i syfte att genomföra regeringsprogrammet. Detta gäller åtta skärgårdskommuner (Enonkoski, Gustavs, Karlö, Kimitoön, Malax, Puumala, Sulkava och Väståboland) samt 20 exceptionellt glest bebyggda kommuner med mindre än 2,0 invånare per landkvadratkilometer (Savukoski, Enontekis, Utsjoki, Enare, Pelkosenniemi, Kittilä, Salla, Sodankylä, Muonio, Ranua, Puolanka, Posio, Kolari, Pudasjärvi, Rautavaara, Suomussalmi, Utajärvi, Lestijärvi, Ristijärvi och Taivalkoski). För dessa 12 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009

kommuner avsätts sammanlagt 30 miljoner euro inom statsandelssystemet. Finansieringsunderstöd enligt prövning tas in under det sammanslagna statsandelsmomentet. Detaljerna i de ovan konstaterade ändringarna bereds före utgången av april 2009 under ledning av ministerarbetsgruppen för förvaltning och regionutveckling. I praktiken innebär detta att bara nödvändiga förändringar görs i det nuvarande statsandelssystemet. Den modell som föreslagits av VATT och som behandlats tidigare genomförs till största delen inte. De nuvarande statsandelsgrunderna och koefficienterna för dem kvarstår. Också den allmänna statsandelen kvarstår som en egen del. Sammanslagningen av statsandelarna för social- och hälsovård med statsandelarna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning är i hög grad en teknisk åtgärd. De största förändringarna sker i systemet för förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Statsandelarna kommer att grunda sig på åldersklasser i kommunen och betalas till kommunen. Avvikelser sköts så att hemkommunen sannolikt får en lagstadgad ersättningsskyldighet i statsandelsgrunden. Det samma gäller troligen grundläggande utbildning som anordnas av en privat skola. Sammanslagningen innebär en gemensam statsandelsprocent och en gemensam finansieringsandel per invånare för social- och hälsovården samt förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Bestämningsgrunderna för den allmänna statsandelen med tillägg och avdrag är de samma som tidigare. Även åldersgruppsindelningen och koefficienterna inom socialoch hälsovården är oförändrade. För förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen införs 6 15-åringar som en statsandelsgrund som graderas med alla nuvarande koefficienter förutom specialundervisning, skolnätstillägg och handikappförhöjningar, eftersom dessa inte passar in i ett system som bygger på åldersklasser. Handikappförhöjningarna inom den grundläggande utbildningen sköts separat, så att huvudmannen får nuvarande förhöjningar i sina statsandelsgrunder. I den grundläggande utbildningen kommer man inte heller såsom nu att räkna ut enhetspriser per elev, eftersom detta inte kan genomföras utgående från åldersklasser. Enligt rambeslutet ska reformen genomföras kostnadsneutralt så att kostnadsfördelningen mellan kommunerna och staten inte förändras. Sammanslagningen och förändringarna i fråga om förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen ska inte heller medföra stora förändringar mellan enskilda kommuner. De kalkyler som ska göras avser att utreda förändringarna för enskilda kommuner. Ett tillägg eller avdrag görs i kommunens statsandel som i övrigt räknats ut på normalt sätt och tillägget eller avdraget beaktas i enlighet med kalkylen tillsvidare, tills systemet eventuellt ses över under nästa regeringsperiod. Indexförhöjningar, förändringar i invånarantalet, förändringar mellan olika åldersgrupper och förändringar i kommunens uppgifter samt eventuella fyraårsjusteringar genomförs i statsandelsgrunderna som normalt. I modellen med statsandelar i en enda penningström ingår utöver statsandelarna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning också statsandelarna för bibliotek samt de invånarbaserade statsandelarna för kulturväsendet och grundläggande konstundervisning. De övriga statsandelarna kvarstår i det s.k. huvudmannasystemet eller också är de sådana som undervisningsministeriet fortsättningsvis beslutar om (såsom institutioner, fritt bildningsarbete, idrott och ungdomsarbete). Målet är fortfarande att betalningen av alla kalkylerade statsandelar sköts av statskontoret. Slutresultatet ska i princip vara att kommunens statsandel inte ändras på grund av systemändringen. Ett undantag är den extra statsandelen på 30 miljoner euro till avsides belägna kommuner och skärgårdskommuner. Den finansieras troligen så att 6 euro per invånare tas från alla kommuner. Senare, i budgetmanglingen och/eller Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009 13

statsbudgeten klarnar det om kommunerna ska få mer statsandelar, vilket varit Kommunförbundets mål. I utjämningssystemet görs inga ändringar. I rambeslutet tas ingen ställning till kostnadsneutraliteten i utjämningssystemet. I regeringsprogrammet har det omnämnts. Det prövningsbaserade finansieringsunderstödet kopplas till det kalkylerade statsandelssystemet under samma moment enligt rambeslutet till ett belopp av 10 miljoner euro. Beredningen av reformen fortsätter (april 2009)under ledning av ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling (HALKE) enligt de huvudprinciper som beskrivits ovan och enligt det som anges i rambeslutet. Statsandelsarbetsgruppens fortsatta arbete har sålunda mer teknisk karaktär och i regel utarbetar en eller flera beredningsgrupper en sammanslagningsmodell och en kalkyl för de enskilda kommunerna som anger hur mycket som ska läggas till eller dras av från statsandelen (inverkan av systemförändringen). För närvarande finns det inga kalkyler som kan offentliggöras. Målet är att de ska bli klara i juni, varvid kommunerna kan informeras om kalkylerna och de viktigaste ändringarna. HALKE-gruppen väntas ta ställning till lösningen tidigast i början av maj. Då blir det förhoppningsvis klart att denna reducerade (mini-mini) reform genomförs. Det är också möjligt att det inte blir någon reform. Kommunförbundet har ändå som mål att statsandelarna slås ihop enligt rambeslutet 1.1.2010. Kommunförbundets mål är att enligt normal tidtabell kunna informera om statsandelarna för de enskilda kommunerna år 2010, i fråga om modellen med en enda penningström eventuellt i juni, men senast i september 2009 när statens budgetproposition offentliggörs. För den kvarstående huvudmannamodellen (gymnasier, yrkesutbildning, yrkeshögskolor) bibehålls det tidigare systemet och det är möjligt att på samma sätt som tidigare uppge främst de genomsnittliga priserna per enhet och den invånarbaserade finansieringsandel som kvarstår i huvudmannamodellen, i juni som uppskattning och i september i enlighet med statens budgetproposition. I fråga om modellen med en enda penningström måste man beakta att de s.k. hemkommunsersättningarna återinförs i den grundläggande utbildningen. Det gäller alltså att kunna uppskatta dem som utgifter och inkomster för år 2010 (förskoleelever och elever inom den grundläggande utbildningen i den egna kommunen, utsocknes elever och elever som går i skola i någon annan kommun). Om modellen med en enda penningström börjar tillämpas innebär det att de avtal om grundläggande utbildning som kommunerna eventuellt ingått med varandra måste ses över. När huvudmannamodellen slopas inom den grundläggande utbildningen är grunden för en eventuell ersättning inte längre den kostnad som överstiger priset per enhet, utan hela kostnaden, eftersom statsandelen tillfaller kommunen enligt åldersgrupp. Utgångspunkten är alltså att hela statsandelsgrunden ersätts. Det är alltså många frågor som ännu är öppna och tidtabellen är stram. Vi försöker informera om eventuella nya avgöranden och vändningar så fort som möjligt. Det finns ändå skäl att bereda sig på de riktlinjer som anges i rambeslutet. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 14 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009

Utbildning om det nya statsandels- och finansieringssystemet I Kommunalekonomi 1/2009 presenterades utbildning i anknytning till statsandelsreformen. Eftersom reformen kommer att bli mycket mindre än vad som ursprungligen var målet (se ovan), har den planerade utbildningen ändrats på följande sätt: Valtionosuuspäivä, som skulle ordnas i Helsingfors den 2 eller 3 juni har inhiberats. I stället ordnas två seminarier om intern finansiering (Kuntien tulorahoituspäivä), där den nuvarande ekonomiska situationen, skattegrunderna och prognoserna behandlas. Avsikten är också att behandla statsandelsreformen, hur den framskridit, planerna och tidtabellerna. Det är fråga om endagstillställningar som ordnas i Uleåborg och Tammerfors. - 5.5.2009 Uleåborg, Radisson SAS, Hallituskatu 1-12.5.2009 Tammerfors, Juvenes Attila, Yliopistonkatu 38 FCG Efeko Oy har informerat om seminariet, mer information finns på www.efeko.fi > koulutus. Enkät om den försvagade ekonomiska och finansiella situationens inverkan på kommunernas ekonomi Kommunförbundet utförde i februari 2009 en enkät om hur den försvagade ekonomiska och finansiella situationen påverkat kommunernas ekonomi. Genom enkäten kartlades också hur tillgången och priset på kapitalfinansiering utvecklats under de senaste månaderna. I fråga om bokslutet 2008 utreddes eventuella kredit- och borgensförluster i kapitalfinansieringen och nedskrivningar i placeringsverksamheten. Enkäten besvarades av 170 kommuner, vilket är 51 procent av alla kommuner i landet. Antalet invånare i dessa kommuner utgör 71 procent av landets befolkning. Ändring av budgetarna 2009 Bland de kommuner som besvarade enkäten hade två av tre (n=143) övervägt att ändra budgeten. Nästan en tredjedel av kommunstyrelserna ansåg att budgeten tillsvidare inte behövde ändras. En femtedel av kommunerna hade redan börjat bereda budgetändringar. Fullmäktige eller styrelsen hade då fastställt storleksklassen på inkomster och utgifter och börjat bereda förändringen. Kommunernas uppskattning i februari var att årets skatteinkomster skulle bli mindre än i fjol. Skatteinkomsterna beräknades bli 4,7 procent mindre än vad man utgått ifrån i budgeten. På nationell nivå skulle detta innebära en minskning på cirka 850 miljoner euro jämfört med de budgeterade skatteinkomsterna. Det motsvarar en skatteavkastning på en procentenhet. Jämfört med de preliminära boksluten för fjolåret uppskattades skatteminskningen bli 2,5 procent. När skatteinkomsternas utveckling vänder brant neråt jämfört med uppskattningarna, måste utgifterna stävjas för att ekonomin ska hållas i balans. I budgetarna för Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009 15

2009 uppskattades verksamhetsutgifterna i år växa med 4,7 procent jämfört med fjolåret. I februari var uppskattningarna av inkomsttillväxten 0,6 procent lägre än i budgetarna. Verksamhetsutgifterna uppskattades ändå växa med 4 procent jämfört med fjolårets preliminära bokslut. Investeringarna uppskattas minska mer än verksamhetsutgifterna. Kommunerna står i beråd att minska investeringarna med 2 procent i budgeten. Den allt kärvare ekonomiska situationen förebådar större skuldsättning i kommunerna. Kommunerna uppskattar att de kommer att ta 5,3 procent mer långfristiga lån än vad som angetts i budgeten. Kommunerna har också annars varit beredda på en kraftig ökning av de långfristiga lånen, men i år tas långfristiga lån till nästan dubbelt så stort belopp som i fjol. 110 Behov av ändringar i budgeten 2009 Kommunernas uppskattning i februari 2009 indexerat, budgeten 2009=100 +5,3% 100-4,7% - 0,6% - 2,0% 90 80 70 60 50 Uppskattat ändringsbehov på hela landets nivå, mn Investeringsutgifter Skatteinkomster Verksamhets utgifter Ökning av långfristiga lån -848-182 -68 +106 Budget 2009 Uppskattat belopp i februari 2009 Den finansiella krisens inverkan på kommunerna Ännu i mitten av februari upplevde kommunerna inte finanskrisen som särskilt hotfull Majoriteten (60 %) av kommunerna (n=164) hade inte ansett det nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att trygga lånefinansieringen, penningmarknadsplaceringarna eller betalningsberedskapen. Kommunerna hade försökt begränsa riskerna i låneportföljerna genom att ändra portföljens struktur (21 kommuner) eller också har portföljen skyddats genom nya ränteswapavtal (17 kommuner). Placeringsportföljen hade skyddats med nya ränteswapavtal endast i fyra kommuner. Liksom i allmänhet när ekonomiska svårigheter hotar verkar kommunerna sätta tilltro till en stark kassa. Checkräkningarnas och andra avistadepositioners andel av de likvida medlen samt limiterna för checkkrediter och kommuncertifikat hade höjts i en del av kommunerna. Tillgången och priset på lånefinansiering De långfristiga lånen hade blivit dyrare i mer än hälften av kommunerna och billigare i en tredjedel. Anmärkningsvärt är att det i 2/3 av kommunerna inte skett förändringar i tillgången eller priset på lån under de senaste tre månaderna. Lånestockens medianvärde var 31.12.2008 4,28 procent (n = 155). Det aritmetiska medelvärdet var 4,18 procent. Tio kommuner uppgav en genomsnittlig ränta på mindre än 3,25 procent och 5 uppgav att den översteg 5 procent. 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009

I var tredje kommun hade det senaste långfristiga lånet fast referensränta. Endast 10 procent av kommunerna hade bundit sitt senaste långfristiga lån till 12 månaders euriborränta och 5 procent hade bundit det senaste lånet till prime-räntan. Över häften av de tillfrågade kommunerna hade använt någon annan referensränta eller en kombination av de nämnda referensräntorna. Den räntemarginal som lagts till referensräntan på det senaste långfristiga lånet varierade mellan -0,01 och 0,34 procentenheter. Räntemarginalen för långfristiga lån understeg 0,1 procentenheter ända till december 2008, varefter marginalerna översteg 0,3 procentenheter i början av 2009. Räntemarginalen för s.k. kassalån var i genomsnitt 0,10 procentenheter 31.12.2008. I över 40 procent av kommunerna var marginalen mellan 0,01 och 1,10 procentenheter. Sex kommuner uppgav att deras räntemarginal var 0,00 procentenheter. Av kassalånestocken 31.12.2008 var knappt en tredjedel lån från Kommunfinans Abp. Kassalånen från andra finansiella institut och försäkringsbolag utgjorde över 60 procent av stocken. Kredit- och borgensförluster och nedskrivningar Av det tillfrågade kommunerna uppgav 15 att de i bokslutet för 2008 bokför kreditförluster av lån till egna dotter- och intressesamfund till ett totalt belopp av 2,5 miljoner euro. Endast två kommuner bokför borgensförluster, sammanlagt 5,4 miljoner euro. Totalt 33 kommuner måste skriva ned aktier och andelar bland finansieringstillgångar till ett belopp av sammanlagt 41,6 miljoner euro, och 24 kommuner bokför nedskrivningar av andra värdepapper till ett totalt belopp av 77,1 miljoner euro. Nedskrivningarna av finansieringstillgångar beräknas sammanlagt överstiga 200 miljoner euro i bokslutet för 2008. Enkäten utförs på nytt i höst. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Reijo Vuorento, tfn (09) 771 20 78, 050 667 41 Ensidig justering av ränta eller räntemarginal på lån från penninginstitut Nordea Bank Finland Ab har meddelat att banken med hänvisning till dyrare medelsanskaffning höjer marginalerna på kommunernas lån med rörlig ränta och lån med rörlig ränta som kommunerna garanterat. Innan räntejusteringar godkänns eller lån sägs upp bör kommunerna, samkommunerna och deras dottersamfund bedöma om banken på basis av kreditvillkoren och anbuden har rätt att ensidigt kräva höjning av räntemarginalen eller räntan. Om höjningskravet inte kan anses berättigat är det motiverat att reklamera. Kommunförbundet har 20.4.2009 skickat ut ett cirkulär (11/80/2009) till kommunerna och samkommunerna där reklamationsgrunderna behandlas. Trots reklamation är det ändå motiverat att ge banken sitt samtycke till en höjd ränta eller räntemarginal tills man nått en överenskommelse eller fått ett domstolsbeslut i ärendet. Man ska också förbehålla sig rätten till återbäring av räntehöjningen inklusive Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009 17

avkastningsränta. Om det inte finns någon grund för reklamation är alternativen att betala den höjda räntan eller att säga upp lånet. Kommunförbundet uppmanar mottagarna att utan dröjsmål vidarebefordra cirkuläret också till styrelserna eller motsvarande organ i kommunernas och samkommunernas dottersamfund för eventuella åtgärder. Cirkuläret ingår i bilaga 8. Kommunförbundet uppmanar kommunerna och samkommunerna att meddela vilket förfarande de valt i räntehöjningsärendet med tanke på eventuella fortsatta rättsliga åtgärder. Vänligen sänd meddelandet till oiva.myllyntaus(at)kommunforbundet.fi. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Bokföringsanvisningar Utlåtanden av kommunsektionen Utlåtande 87/2009 (bilaga 9) 87. Behandling av regressfordringar för underhållsstöd i kommunens bokföring Uppgifterna att verkställa underhållsstödet och driva in underhållsbidrag enligt lagen om underhållsstöd (580/2008) övergick 1.4.2009 från kommunerna till Folkpensionsanstalten. Från och med ikraftträdandet av den nya lagen behandlar och avgör Folkpensionsanstalten i enlighet med den alla underhållsstödsärenden utom de ärenden som enligt lag behandlas av kommunen. Dessa är behandlingen av ansökningar och justeringar och återkrav av underhållsstöd som gäller tiden innan lagen trädde i kraft. När den nya lagen trädde i kraft övergick kommunens regressfordringar på basis av lagen om underhållstrygghet till Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten blev den som ansöker om utsökning enligt utsökningsbalken i stället för kommunen (43 2 mom. i lagen om underhållsstöd). Kommunerna får i fem års tid årligen ersättning för den andel som Folkpensionsanstalten under föregående år har drivit in av underhållsskyldiga för fordringar enligt 19 1 mom. i lagen om underhållsstöd. Ersättningen betalas under åren 2009 2013 enligt genomförda indrivningar och fördelas mellan kommunerna i förhållande till antalet invånare via statsandelssystemet (44 ). Kommunsektionen gav på eget initiativ ett utlåtande om bokföringen av regressfordringar för underhållsstöd och ersättningar som betalas via statsandelssystemet. Syftet var att uppnå samordning i bokföringen 23.2.2009 (utlåtandet publicerat 27.2.2009). Kommunsektionens utlåtande Enligt utlåtandet ska regressfordran för underhållsstöd upptas i bokslutet för 2008 på samma grunder som i kommunens tidigare bokslut och med iakttagande av försiktighetsprincipen och kraven på riktiga och tillräckliga uppgifter. Kommunen bör följa upp att fordringens belopp är korrekt och vid behov justera beloppet i kommande bokslut under övergångsperioden 2009 2013. Vid bedömningen av de kommande åren känner man redan till de kalkylerade årliga ersättningar som erhållits 18 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009

via statsandelssystemet. På basis av detta kan beloppet för den återstående fordran i balansräkningen uppskattas. Vid behov görs en nedskrivning av fordran. Under övergångsperioden 2009 2013 bokför kommunen de kalkylerade ersättningar som den erhåller via statsandelssystemet som minskning av regressfordran. Den del av den erhållna ersättningen som överskrider den fordran som upptagits i balansräkningen antecknas som övriga verksamhetsintäkter i resultaträkningen. Om den kalkylerade ersättningen inte räcker till för kvittning av fordran avskrivs det återstående saldot (för fordran) som övriga verksamhetskostnader senast i bokslutet för år 2013. Närmare upplysningar om bokföringen i samband med ändringen av lagen om underhållstrygghet ges av de personer som nämns i slutet av bokföringsanvisningarna och om ändringen i övrigt av konsultative juristen Sami Uotinen, tfn (09) 771 26 23, 050 341 33 49 eller per e-post sami.uotinen(at)kommunforbundet.fi. Utlåtande 88/2009 (bilaga 10) 88. Bokföring av finansiering av yrkesinriktad tilläggsutbildning En samkommun för utbildning bad bokföringsnämnden ge ett utlåtande om huruvida finansieringen av yrkesinriktad tilläggsutbildning ska bokföras enligt kontantprincipen eller prestationsprincipen. Undervisningsministeriet har beviljat samkommunen tillstånd att anordna utbildning. Ett yrkesinstitut, som fungerar som samkommunens affärsverk, genomför tilläggsutbildningen. Utbildningsstyrelsen betalar varje månad finansiering som enligt beslut beviljats för den yrkesinriktade tilläggsutbildningen på läroanstaltens bankkonto. I samkommunen har de betalda medlen bokförts bland yrkesinstitutets erhållna förskott. Finansieringen för den yrkesinriktade tilläggsutbildningen har varje månad bokförts på grundval av rapport från elevregistret som inkomst utifrån förskotten enligt prestationsprincipen med de fullgjorda studerandedagarna som grund. Om antalet studerandeårsverken är mindre under det aktuella räkenskapsåret än det antal studerandeårsverken som anges i finansieringsbeslutet, har de oanvända medlen använts följande år. Om antalet studerandeårsverken har varit större än vad som anges i finansieringsbeslutet, har finansieringen av de fullgjorda studerandeårsverkena bokförts enligt prestationsprincipen som inkomst och resultatreglering. Finansieringen av den yrkesinriktade tilläggsutbildningen fastställs enligt kalkylerade grunder. Denna finansiering per huvudman fastställs utifrån det antal studerandeårsverken som undervisningsministeriet fastställt och det pris per enhet som bestäms per studerandeårsverke enligt prisgrupp. Priset per enhet för ett studerandeårsverke inom den yrkesinriktade tilläggsutbildningen bestäms enligt det genomsnittliga priset per enhet inom den yrkesinriktade utbildningen så att detta genomsnittspris multipliceras med det tal som fastställts inom prisgrupperna utbildningsområdesvis. Vid beräkningen av studerandeårsverken i tilläggsutbildningen beaktas två år. För beräkningen av studerandeårsverken för det aktuella året räknar man ut de faktiska fullgjorda studerandeårsverken som uppgetts i insamlingen av uppgifter föregående år och de uppskattningar för hela det pågående året som getts på statistikföringsdagen i september innevarande år av utbildningsanordnaren. Medeltalet av dessa två år utgör beräkningsgrunden, som jämförs med det antal som anges i tillståndet att ordna utbildning. Om det kalkylerade antalet studerandeårsverken understiger den antal som angetts i tillståndet, höjs det kalkylerade antalet till det lägsta antalet i tillståndet. Om det kalkylerade antalet årsverken betydligt överstiger antalet i till- Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009 19

ståndet och det kalkylerade antalet för övriga utbildningsanordnare, görs en justering som minskar antalet årsverken. Beslutet om finansiering av yrkesinriktad tilläggsutbildning är slutgiltigt. Beviljad finansiering justeras inte vid utgången av finansåret. Om det inte har fullföljts så många studerandeårsverken som det har beviljats finansiering för i finansieringsbeslutet, återbetalas medlen inte till undervisningsministeriet. Av utbildningsanordnaren förutsätts inte att medlen används enligt de beslutsenliga prisgrupperna och studerandeårsverkena utan i den kommande utbildningen kan också beaktas kundernas och arbetslivets behov. Utbildningsstyrelsen betalar månatligen 1/12 av den finansiering som enligt beslut beviljats för yrkesinriktad tilläggsutbildning på läroanstaltens bankkonto. Finansieringen till samkommunen enligt pris per enhet omfattar både statens och kommunens finansieringsandel. Till kommunen betalas finansieringen enligt pris per enhet för undervisningsväsendet så att från den finansiering enligt pris per enhet som grundar sig på antalet elever i kommunens läroanstalter avdras kommunens finansieringsandel. Utlåtande Finansieringen av den yrkesinriktade tilläggsutbildningen bokförs i enlighet med beslutet som inkomst för samkommunen det år som den beviljats för. Kommunsektionen motiverade sitt utlåtande med att finansieringen av tilläggsutbildningen inte justeras i efterskott utifrån de faktiska studerandeårsverkena. Finansieringsandelen är kalkylerad och avsedd för finansiering av kostnader för det år för vilket den beviljats. Den erhållna finansieringen ska betraktas som slutlig ur mottagarens synvinkel och kan därför helt och hållet bokföras enligt beslutet som inkomst för respektive år. I definitionen av aktiva och passiva resultatregleringar ingår begreppet sätt som motsvarar bokföring enligt prestationsprincipen. Ett sådant sätt är bland annat bokföring som baserar sig på beslut. Utlåtande 89/2009 (bilaga 11) 89. Värdering av pensionsansvar för egna pensioner i kommunala sammanslutningar Bokföringsnämndens kommunsektion gav i sitt utlåtande 3/1996 anvisningar om hur pensionsansvar för pensionsförbindelser som slutits utanför det lagstadgade kommunala pensionssystemet ska räknas ut och bokföras i kommunernas och samkommunernas bokslut. I utlåtandet fanns en detaljerad beskrivning av antagandena och metoderna för uträkningen. Eftersom kommunsektionens utlåtande gavs för nästan 13 år sedan och uträkningen av pensionsansvaret grundade sig på den dåtida mortalitetsgrunden, svarar mortalitetsgrunden enligt utlåtande 3/1996 inte längre mot den verkliga situationen. Om denna mortalitetsgrund används kan det leda till att pensionsansvaret framställs som alltför litet i balansräkningen. Därför föreslog Kommunernas pensionsförsäkring att kommunsektionen överväger att justera anvisningen om uträkning av pensionsansvar så att kommunen eller samkommunen vid valet av tillämplig mortalitetsgrund alternativt kan välja en mortalitetsgrund som enligt den försäkringsmatematiker som verifierat kalkylen är en mer betryggande mortalitetsgrund än anvisningen enligt kommunsektionens utlåtande 3/1996. Utlåtande Kommunsektionen beslutade att upphäva sitt tidigare utlåtande 3/1996 i saken. 20 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2009