Marknadsöversikt olivolja och bordsoliver Rapport 2000:18
Marknadsöversikt olivolja och bordsoliver Referens: Marknadsenheten
Innehåll 1 Inledning...7 2 Odling och framställning av olivolja...9 2.1 Historisk bakgrund...9 2.1.1 Till Grekland...9 2.1.2 Till Italien...9 2.1.3 Till Spanien... 10 2.1.4 Internationella Olivoljeavtalet... 10 2.2 Olivträdet... 11 2.3 Odling av oliver... 11 2.3.1 Plantering... 12 2.3.2 Markbehandling... 12 2.3.3 Bevattning... 12 2.3.4 Beskärning... 13 2.3.5 Skörd och transport... 13 2.4 Miljöaspekter... 14 2.4.1 Erosion... 14 2.4.2 Olivflugan... 14 2.4.3 Ogräs... 15 2.4.4 Pressvatten... 15 2.4.5 IOOC:s miljöprogram... 15 2.4.5.1 Jorderosion... 15 2.4.5.2 Rationell användning av vatten vid bevattning... 16 2.4.5.3 Rationell användning av kemikalier... 16 2.4.5.4 Genetiska resurser... 16 2.4.5.5 Behandling och användning av biprodukter... 16 2.4.5.6 Odling av oliver i marginalområden... 17 2.4.5.7 Metoder för att omsätta förslagen i praktiken... 17 2.5 Framställning av jungfruolja... 17 2.5.1 Traditionell metod... 17 2.5.2 Kontinuerlig utvinning med centrifugering... 18 2.6 Framställning av olivolja (annan än jungfruolja)... 20 2.6.1 Extraktion av olja ur pressrester... 20 2.6.2 Rening... 20 2.7 Jungfruoljans kemiska sammansättning och speciella egenskaper... 21 2.7.1 Fettsyror... 21 2.7.2 Vitaminer... 22 2.7.3 Markörer för renad olja.... 23 2.7.4 Arom och speciella egenskaper... 23 2.7.5 Fusk med blandningar... 24 2.7.6 Lagring... 24 1
2.8 Kvalitet... 25 3 Hälsoaspekter... 27 4 Olivoljeproduktion... 29 4.1 EU... 31 4.1.1 Spanien... 35 4.1.2 Italien... 35 4.1.3 Grekland... 36 4.1.4 Portugal... 37 4.1.5 Frankrike... 38 4.2 Kandidatländer... 39 4.2.1 Turkiet... 39 4.2.2 Kroatien... 40 4.2.3 Cypern... 40 4.2.4 Slovenien... 41 4.3 Övriga länder... 42 4.3.1 Tunisien... 42 4.3.2 Syrien... 43 4.3.3 Marocko... 44 4.3.4 Argentina... 44 4.3.5 USA... 45 4.3.6 Australien... 46 4.3.7 Kina... 46 5 Konsumtion... 47 6 Handel... 51 6.1 Import... 51 6.1.1 EU:s import... 52 6.2 Export... 53 6.2.1 EU:s export... 54 6.3 Handel inom EU... 54 6.3.1 Svensk handel med olivolja... 56 6.4 Priser... 56 6.5 Nuvarande marknadssituation... 58 7 Bordsoliver... 59 7.1 Framställning... 59 7.1.1 Typer... 59 7.1.2 Kvalitet... 60 7.1.3 Miljöaspekter... 60 7.2 Produktion... 60 7.3 Konsumtion... 63 7.4 Handel... 64 7.5 Nuvarande marknadssituation... 65 2
8 EU:s marknadsreglering... 67 8.1 Produktionsstöd... 68 8.2 Konsumtionsstöd... 71 8.3 Exportbidrag... 72 8.3.1 Utnyttjande... 74 8.3.2 Roll-over - villkor tillämpning... 74 8.4 Intervention/Privat lagring... 75 8.5 Ursprungsmärkning... 75 8.6 Kvalitetsförbättrande åtgärder... 76 8.7 Budget... 76 8.8 Tullskydd... 79 8.8.1 Implementeringen... 79 8.8.2 Tullnivåer... 79 8.8.3 Skyddsklausultillämpningen... 80 8.9 Tullkvoter... 80 8.9.1 Implementeringen... 80 8.9.2 Tillämpningen... 80 8.9.3 Utnyttjande av kvot/förmåner... 81 8.10 Icke-tariffära handelshinder... 82 8.11 Reformarbete... 82 8.12 Utvidgningsaspekter... 83 8.12.1 Första ansökningsgruppen... 83 8.12.1.1 Cypern... 83 8.12.1.2 Slovenien... 83 8.12.1.3 Slutsats... 83 8.12.2 Andra och tredje ansökningsgruppen... 84 8.12.2.1 Turkiet... 84 8.12.2.2 Kroatien... 84 9 Slutord... 85 Figurförteckning Figur 2.1 Sambandet mellan skörd och nederbörden under perioden september till maj före skörd (R=0,82)....11 Figur 2.2 Extraktion av olivolja enligt traditionell metod...18 Figur 2.3 Extraktion av olivolja med ett tre-fassystem...19 Figur 2.4 Extraktion av olivolja med ett två-fassystem....19 Figur 2.5 Schematisk bild av uppbyggnaden av en glycerid...21 Figur 2.6 Variationen i olivoljans fettsyrasammansättning...22 Figur 2.7 Fettsyrasammansättning i olivolja från Spanien,Tunisien, Italien/Grekland samt USA....23 Figur 4.1 Den sammanlagda produktionen av olivolja i hela världen samt fördelat på världsdelar under perioden 1961 till 1998. (källa: FAO)...30 Figur 4.2 Produktionen av olivolja i EU sedan 1987/88. (källa: kommissionen)...32 Figur 4.3 Medelproduktionen i olivolja i EU:s producentländer under perioden 1990 till 1999. (källa: FAO)...32 3
Figur 4.4 Olivodlingsareal i EU. (källa: kommissionen)... 33 Figur 4.5 Uppskattat antal produktiva träd i EU fördelade på länder. (källa: kommissionen)... 34 Figur 4.6 Avkastning per träd i EU:s producentländer samt medel i EU. (källa: kommissionen)... 34 Figur 4.7 Produktionen i Spanien sedan början på 1960-talet. (källa: FAO)... 35 Figur 4.8 Produktionen i Italien sedan början på 1960-talet (källa: FAO)... 36 Figur 4.9 Produktionen i Grekland sedan början på 1960-talet. (källa: FAO)... 37 Figur 4.10 Produktionen i Portugal sedan början på 1960-talet. (källa: FAO)... 38 Figur 4.11 Frankrikes produktion sedan början på 1960-talet. (källa: FAO)... 38 Figur 4.12 Medelproduktionen av olivolja i de olivoljeproducerande kandidatländerna under 1990-1999. (källa: FAO)... 39 Figur 4.13 Produktionen i Turkiet sedan början av 1960-talet. (källa FAO)... 40 Figur 4.14 Kroatiens produktion under 1990-talet. (källa: FAO)... 40 Figur 4.15 Cyperns produktion sedan början av 1960-talet. (källa: FAO)... 41 Figur 4.16 Sloveniens produktion under 1990-talet. (källa: FAO)... 41 Figur 4.17 Medelproduktionen i några övriga olivoljeproducerande länder utanför EU under 1990-99. (källa: FAO)... 42 Figur 4.18 Tunisiens produktion sedan början på 1960-talet. (källa: FAO)... 43 Figur 4.19 Syriens produktion sedan början av 1960-talet. (källa: FAO)... 43 Figur 4.20 Produktionen i Marocko sedan början på 1960-talet. (källa: FAO)... 44 Figur 4.21 Argentinas produktion sedan början av 1960-talet. (källa: FAO)... 45 Figur 4.22 USA:s produktion sedan början av 1960-talet. (källa: FAO)... 45 Figur 4.23 Australiens produktion sedan början av 1960-talet. (källa: FAO)... 46 Figur 5.1 Konsumtion av olivolja i världen. (källa: IOOC)... 48 Figur 5.2 Konsumtion per capita i några medelhavsländer. (källa: IOOC)... 48 Figur 5.3 Konsumtion per capita i några I-länder. (källa: IOOC)... 49 Figur 5.4 Konsumtionens fördelning i världen 1991/92.(källa: IOOC)... 50 Figur 6.1 Sex länders import av olivolja under perioden 1989-99. (källa EUROSTAT)... 51 Figur 6.2 Importens fördelning i världen under 1990-talet (exkl. EU:s internhandel). (källa: IOOC)52 Figur 6.3 Fördelningen av EU:s producentländers import (exkl. internhandel) 1991/92-97/98. (Källa: kommissionen)... 52 Figur 6.4 EU-import fördelad på ursprung. (källa: kommissionen)... 53 Figur 6.5 Exportens fördelning i världen under 1990-talet, exkl. utförsel. (källa: IOOC)... 53 Figur 6.6 Fördelningen av producentländernas export (exkl. utförsel) 1991/92-97/98. (källa: kommissionen)... 54 Figur 6.7 Införseln i EU 1991/92-97/98. (källa: kommissionen)... 55 Figur 6.8 Utförsel i EU 1991/92-97/98. (Källa: kommissionen)... 55 Figur 6.9 Importen till icke-producentländer i EU. (källa: kommissionen)... 56 Figur 6.10 Prisnivån i EU:s producentländer under perioden 1987/88 till 1998/99 (källa kommissionen)... 57 Figur 7.1 Världens produktion av bordsoliver under perioden 1988/89 till 1999/00. (källa: IOOC) 61 Figur 7.2 Snittproduktionen av bordsoliver i de största producentländerna för perioden 1991/92 till 1998/99. (källa: FAO)... 62 Figur 7.3 Produktion av bordsoliver i EU. (källa: IOOC)... 62 Figur 7.4 Produktion av bordsoliver i övriga världen. (källa: IOOC)... 63 Figur 7.5 Konsumtion av bordsoliver under 1990-talet fördelat på länder. (källa: IOOC)... 64 Figur 7.6 Import av bordsoliver under 1990-talet. (källa: IOOC)... 64 Figur 7.7 Export av bordsoliver under 1990-talet. (källa: IOOC)... 65 Figur 8.1 Fördelning av produktionsstödet under perioden 1995-98 (genomsnitt). (källa: kommissionen)... 69 Figur 8.2 Konsumtionsstödets fördelning under perioden 1989-1999 (källa: kommissionen)... 71 Figur 8.3 Exportbidragets storlek under perioden juni 1995 till juni 2000. (källa: kommissonen)... 72 Figur 8.4 Procentuell fördelning av exportbidraget utfall 1995-1998. (källa: kommissionen)... 73 Figur 8.5 Exportbidrag 1989-1999. (källa: kommissionen)... 74 Figur 8.6 Sektorns totala utgifter fördelat på respektive land. (källa: kommissionen)... 77 Figur 8.7 Den procentuella fördelningen av utgifterna i olivoljesektorn 1989-1999 (källa: kommissionen)... 78 4
Figur 8.8 EU:s kostnader för olivoljesektorn under perioden 1993-99. Det bör observeras att konsumtionsstödet försvann från och med 1 november 1998 liksom möjligheten till intervention...78 Tabellförteckning Tabell 1.1 Budgeterade kostnader för EU:s jordbrukssektor 2001...7 Tabell 2.1. De vanligaste fettsyrorna i olivolja...21 Tabell 2.2 Kvalitetsklasser vid kommersiell handel med olivolja...25 Tabell 4.1. Världens olivoljeproducerande länder under femårsperioden 1993/94-97/98 (tusen ton).31 Tabell 4.2. Marknadspriser för olivolja i november 1996 respektive 1998 (euro/100kg)...33 Tabell 6.1 Export från EU under marknadsåren 1995/96 till 97/98...54 Tabell 6.2 Införsel och import av olivolja till Sverige 1995-99 (ton)...56 Tabell 7.1 Konsumtion per capita av bordsoliver....63 Tabell 8.1 Utfall av EU:s produktionsstöd under åren 1995-1998 (milj. euro)...68 Tabell 8.2 Fördelning av produktionsstödet enligt det förslag som presenterades våren 1997...69 Tabell 8.3. Fördelning av nationella kvoter (ton) enligt det informella förslag som cirkulerade i februari 1998, enligt det officiella reformförslaget från mars 1998 samt enligt det slutliga förhandlingsresultatet....70 Tabell 8.4 GATT-avtalets begränsning av export av olivolja med exportbidrag...73 Tabell 8.5 Export av olivolja med exportbidrag från EU i förhållande till GATT-tak...74 Tabell 8.6 Utgifterna i siffror...77 Tabell 8.7 Tullsatser för olika kvaliteter av olivolja, fastställda i GATT-avtalet för perioden 1995-2001(euro/100 kg). 79 Tabell 8.8 Import av Jungfruolja (Vierge KN 1509 10 90) från länder med förmånsavtal under perioden 1995-97 (ton)...81 Tabell 8.9 Import av Olivolja (Riviera KN 1509 90 00) från länder med förmånsavtal under perioden 1995-97 (ton)....81 Tabell 8.10 Import av Bomolja (Lampante KN 1509 10 10) från länder med förmånsavtal under perioden 1995-97 (ton)...81 Tabell 8.11 Total import av olivolja under KN nummer 1509 från länder med förmånsavtal under perioden 1995-97(ton)...82 Tabell 8.12 Import av Pressolja ( Crude Olive Oil KN 1510 0010) från länder med förmånsavtal under perioden 1995-97 (ton)...82 5
6
1 Inledning Odling av oliver för framställning av olivolja är starkt förknippad med medelhavsregionen och betydelsen av denna näring är av mycket stor vikt för denna region. En viktig orsak till detta är att olivträd klarar av att odlas i marginalområden där alternativa grödor är få. Näringen har därför stor betydelse för sysselsättningen i regionen. Olivodlingens betydelse märks emellertid även på många andra sätt, förutom i ekonomin även i litteraturen, i maten, i ländernas historia och mytologi. Olivodlingen är sålunda en del av kulturen, en del av själen i denna region. Att ifrågasätta olivodlingen är därför inte bara en ekonomisk fråga utan ett angrepp på ländernas traditioner och kultur. Kanske kan detta förklara de mycket intensiva och ofta upprörda diskussioner som har förts i samband med försök att omforma EU:s marknadsreglering av sektorn. Odlingen har under de senaste åren delvis förändrats med en ökande andel intensiva, tätplanterade odlingar och en starkt ökande produktion, framför allt i Spanien. Trädens förmåga att binda jorden och därigenom motverka erosionen framhålls ofta men odlingarnas negativa effekter på miljön behöver också diskuteras. EU ger ett mycket stort ekonomiskt stöd till sektorn. Inför 2001 är ett behov på 2,384 miljarder euro budgeterat vilket ger olivoljesektorn en fjärdeplats bland jordbruksprodukterna efter spannmål, nötkött och mjölk, se á. Tabell 1.1 Budgeterade kostnader för EU:s jordbrukssektor 2001. Sektor Budget för 2001 % andel miljarder euro Spannmål 18361 46,4 Socker 1831 4,6 Olivolja 2384 6,0 Torkat foder m.m. 385 1,0 Lin o silkesmaskar 758 1,9 Frukt och Grönt 1714 4,3 Vin 1143 2,9 Tobak 1002 2,5 Övriga vegetabilier 312 0,8 Mjölkprodukter 2744 6,9 Nötkött 5925 15,0 Får och get 1794 4,5 Gris, ägg och fågel 213 0,5 Övrigt 1039 2,6 Totalt 39605 100,0 källa: kommissionen En ökande produktion har påverkat marknadsbalansen med låga priser och upprörda odlare som följd. EU:s produktionsstöd på 1 320 euro/ton olivolja tillsammans med 7
nuvarande låga priser uppges av Grekland knappt täcka produktionskostnaderna. I Grekland är odlingarna ofta små, relativt omoderna och ligger ofta i svårarbetad terräng. Spanien däremot där odlingarna ofta är stora och intensiva och effektiviteten därmed högre har inte fört fram motsvarande lönsamhetsproblem. 8
2 Odling och framställning av olivolja 2.1 Historisk bakgrund Som så många andra grödor har olivträdet sitt ursprung i Mindre Asien. Hur länge det odlats går inte att säga. Det odlade olivträdet förknippas dock främst med Grekland och senare Italien. Från Mindre Asien fördes olivodlingen vidare till Cypern och Anatolien i Turkiet. 2.1.1 Till Grekland På 1500-talet f.kr. spred fenicierna oliver till de grekiska öarna och senare till det grekiska fastlandet där odlingen kom att få mycket stor betydelse. Chazan-Gillig (fransk antropolog) skriver i en artikel i Olivae att olivträdet är en kulturell markör, ett element som markerar kontinuitet, och en symbol över en enighet som råder i Medelhavsområdet och som går tillbaka till romartiden. På grund av trädets mycket långa livslängd och därigenom odlingens synnerligen perenna karaktär, kan olivträdet fungera som en vägvisare för de som letar efter framväxten av kulturer och civilisationer. Ovanstående citat illustrerar olivträdets och olivodlingens historiska och kulturella betydelse. Många exempel finns på detta, inte minst i den grekiska mytologin som har en egen version av hur det gick till när oliver introducerades till Grekland. Enligt myten var det gudinnan Athena som introducerade olivträdet och olivoljan till Grekland. Athena och Poseidon konkurrerade nämligen om makten över Aten och bägge gudarna försökte därför överglänsa varandra med de gåvor de erbjöd Attika. Poseidon gav en helig sjö till Akropolis och Athena gav ett olivträd. Gudarnas råd sammanträdde därefter och bestämde att Athena vunnit eftersom olivträdet, förutom att kunna leva i 500 år, även gav ätliga frukter som var källan till en olja som kunde användas av männen till deras mat, för att hela deras sår och sjukdomar och för att lysa upp deras hem. 2.1.2 Till Italien På 600-talet f.kr. spreds odlingen vidare till Italien. Vägen gick troligen via Sicilien varifrån den spreds norrut mot Rom. Romarna förstod snabbt att detta var en idealisk gröda för deras klimat och deras behov och de utvecklade odlingstekniken. Önskvärda sorter ympades på existerande träd och odlingar anlades med beaktande av mark- och vattenförhållanden. Med romarna spreds odlingen till Nordafrika där den utgjorde en fredlig väg att uppmuntra den romerska expansionen. Eftersom Italien hade ett underskott på olivolja kunde export från Nordafrika även ge dessa länder inkomster. Den moderna olivodlingen sägs härstamma från 1700-talet. En mycket kall vinter 1709 förstörde en stor del av odlingarna och ledde till att priset på olivolja steg kraftigt. Nya odlingar ersatte de gamla och lade grunden för dagens geografiska utbredning av odlingen. 9
2.1.3 Till Spanien Fenicierna spred inte bara olivodlingen till Grekland utan de var också ansvariga för att olivodlingen spreds till Spanien cirka 1000 f.kr. Det var dock först under romartiden som odlingen kom att ta fart. Italien hade som sagts ett underskott av olivolja. Spanien, och inte minst Andalusien, lämpade sig utormordentligt för odling och den spanska oljan exporterades i stor skala till romarrikets olika utposter i Europa. Araberna har också del i den spanska odlingshistorien. De tog med sig sina egna sorter till Spanien och både dessa och den språkliga terminologin finns kvar i Spanien idag. Med erövringen av världen följde naturligtvis försök att sprida olivodlingen. Till skillnad från produktion av t.ex. bananer och vin kom olivodlingen inte att göra något stort segertåg över världen. Produktionen av olivolja är än idag starkt koncentrerad till Medelhavsregionen. Upptäckten av den Nya Världen ledde dock både till en snabb befolkingsökning och till ökade behov. I Andalusien sköt priserna på olivolja i höjden och steg mellan 1511 och 1559 med 297%. Stora odlingar planterades och dessa sköttes ofta av moriska lantarbetare. Under 1600-talet minskade dock produktionen på grund av den allmänna kris som drabbade landet och på grund av att de moriska lantarbetarna kastades ut ur landet mellan 1609 och 1614. När ekonomin under 1700-talet förbättrades och befolkningen och jordbruket ökade hade olivoljan dock hamnat på efterkälken. I matlagningen användes främst animaliskt fett medan olivoljan användes för religiösa ändamål och för tillverkning av tvål. 2.1.4 Internationella Olivoljeavtalet Efter andra världskriget fanns ett behov av att få igång samtal och samarbete i olika former mellan länder, inte minst när det gällde områdena jordbruk och handel. Två viktiga händelser utgjordes av skapandet av FAO i oktober 1945 och FN:s konferens om handel och arbete som hölls på Kuba hösten 1947. I det slutdokument som blev resultatet av Havannakonferensen var en av hörnstenarna att uppmuntra bildandet av ett nätverk av multilaterala avtal för olika produktgrupper för att därigenom organisera marknaden. Detta var sålunda bakgrunden till att den första olivoljekonferensen sammankallades i Palais des Nations i Genève den 3 oktober 1955. Den franske representanten Henri Janton valdes enhälligt till IOOC:s förste ordförande medan posterna som 1:e och 2:e vice ordförande gick till Grekland respektive Kuba. Konferensen ledde till att det första olivoljeavtalet, från 1956, kunde antas. Mycket förberedande arbete hade dock gjorts av FAO, FN:s ekonomiska och sociala råd, de internationella olivoljeodlarnas sammanslutning samt den olivoljekonferens för Medelhavsområdet som hölls i Madrid i mars 1954. Avtalets främsta syfte var att skapa en internationell koordinering av marknad, standardisering och marknadsföring i sektorn. I förlängningen fanns en önskan att stabilisera och expandera den internationella olivoljemarknaden. Avtalet från 1956 trädde i kraft den 26 juni 1959 och senare samma år hölls Olivoljerådets (IOOC) första möte i Madrid. Olivoljerådet ansvarar fortfarande för olivoljeavtalet och möts två gånger per år. 10
2.2 Olivträdet Olivträdet tillhör familjen Oleaceae som innehåller släkten som Jasminum (jasmin), Syringa (syren), Fraxinus (ask) och Olea (oliv). Olivträdet har långsträckta lite läderartade blad som inte fälls på vintern. Vid torka kan trädet dock släppa en del av bladmassan. Det odlade trädet är vanligen medelstort med en rund form men kan i extrema fall nå upp till en höjd på cirka 10 meter. Vid naturlig förökning, dvs. när trädet förökar sig med frön, har trädet en uttalad och relativt lång juvenilitetsperiod (ungdomsperiod). Det är en period när bladens form avviker från det vuxna trädets och trädet inte bär frukt. Kommersiell förökning sker idag med vedartade sticklingar varvid juvenilitetsperioden undviks och produktionen därför kan komma igång relativt snabbt. En ny juvenilitetsperiod kan dock utvecklas om trädet beskärs så kraftigt att det resulterar i en mycket kraftig vegetativ tillväxt. Trädet kan, tack vare väl inbäddade klyvöppningar på bladens undersida (vilket motverkar vattenförluster) och ett kraftigt rotsystem, klara långa perioder av torka. Olivodling har därför kommit att bli en gröda för marginalområden, där alternativa grödor kan vara svåra att finna. Men även om olivträdet klarar av mindre gynnsamma klimat hindrar inte detta att trädet svarar väl på både näringstillförsel och bevattning. Blominduktionen sker troligen i två steg med en första induktionsfas under föregående sommar, dvs. medan föregående skörd fortfarande sitter kvar på träden och en andra fas under vintern. För att blomutvecklingen skall fortsätta krävs att rätt förhållanden råder under båda faserna. Blommorna bildas (blomdifferentieringen) under mars månad och blomningen äger sedan rum under april och maj. Det har visat sig att under hela denna period är trädet beroende av tillgång på vatten och trädet svarar därför väl på tilläggsbevattning under denna period. Den troligaste orsaken är att trädet är beroende av en relativt stor bladmassa som kan försörja blombildningen. Blombildningen är mycket riklig och av de bildade blommorna kommer därför endast 1-3% att sätta frukt. I likhet med många andra frukter har frukternas tillväxtkurva två faser med stark tillväxt avbruten av en period av mindre stark tillväxt då stenen utvecklas. När det gäller mönstret för pollinering skiljer sig sorterna åt kraftigt. Vissa sorter är helt självpollinerande, andra klarar självpollinering men får en högre skörd vid närvaro av en bra pollinatorsort medan ytterligare andra kräver en pollinatorsort. I de fall en pollinator krävs bör denna utgöra cirka 10% av träden. 2.3 Odling av oliver Oliver odlas framför allt på så kallade marginalområden, dvs. områden med torra, ofta näringsfattiga och erosionsbenägna jordar där inga eller få andra grödor är möjliga att odla. I dessa områden hittar man ofta gamla odlingar där träden står glest och odlingen är extensiv. I vissa områden skördas oliverna bara under år när man anser att fruktsättningen är tillräcklig så att skörden blir ekonomiskt motiverad. Trädens långa livslängd gör dessutom att dessa sedan länge etablerade odlingar bevaras i sin ursprungliga form, dvs. odlingarna moderniseras inte. Trädens förmåga att tolerera mindre gynnsamma förhållanden betyder inte att de inte svarar positivt på många vanliga odlingsåtgärder, tvärtom. Följande odlingsåtgärder har en tydligt positiv inverkan på odlingsresultatet: 11
bevattning rätt markbehandling beskärning gödning konstbevattning bekämpning av svampar och insekter 2.3.1 Plantering Vid plantering av träd gäller i likhet med odling av andra grödor att sort skall väljas med noggrannhet för att passa klimat, jordmån, efterfrågad kvalitet och mycket annat. Många sorter är självpollinerande men det har ändå visat sig säkrast att inkludera 10% av en pollinatorsort. Under år när temperaturen vid pollineringen är hög kan självpollinerande sorter ge dålig avkastning om ingen pollinator finns. Dessutom bör man välja ett par tre olika sorter med olika blomnings- och mognadperioder för att fördela arbetet över tiden. I äldre traditionella odlingar ligger trädtätheten ofta kring 100 träd per ha. Nyare odlingar utan konstbevattning har dock tätheter på upp till 300 träd per ha. Försök har indikerat att vid tätheter över 300 träd/ha minskar avkastningen. För denna typ av odlingar rekommenderar man idag cirka 200-240 träd/ha. I odlingar med konstbevattning kan antalet träd ligga något högre, 300 träd /ha rekommenderas. Under den tid odlingen etableras och träden sålunda inte nått full storlek kan odlingen bära ett betydligt större antal träd vilket snabbt ger högre skörd. När träden börjar nå full storlek kan sedan vartannat träd röjas. Ett alternativ till denna metod är att reglera trädens storlek med beskärning. 2.3.2 Markbehandling I traditionella odlingar harvas marken oftast för att hindra ogräs från att konkurrera med träden om vatten och näring och för att underlätta vattnets infiltration i marken. Harvningen bidrar dock till att öka problemen med erosion. Det har dessutom visat sig att den stör träden och i försök har skörden ökat när ingen harvning genomfördes utan marken hölls fri från ogräs genom herbicider. Det bästa sättet att motverka erosion är dock att ha en täckgröda. Täckgrödan minskar vattnets direkta inverkan på marken, den ökar vatteninfiltrationen och minskar vattenavrinningen. Om en täckgröda används är det dock viktigt att konkurrensen om vatten och näringsämnen minimeras. 2.3.3 Bevattning Som sagts ovan är olivträdet tåligt med avseende på torka. Detta beror främst på tre faktorer: Litet antal klyvöppningar som sitter gömda på i små fördjupningar på bladens undersida minskar transpirationen Stort rotsystem Högt osmotiskt tryck i växten möjliggör vattenupptagning även ur torra jordar. 12
nederbörd, mm 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 nederbörd skörd 90 80 70 60 50 40 30 20 10 skörd, kg/träd 0 37-38 38-39 39-40 40-41 41-42 42-43 43-44 44-45 45-46 46-47 47-48 48-49 49-50 0 år Figur 2.1 Sambandet mellan skörd och nederbörden under perioden september till maj före skörd (R=0,82). I torra regioner där vatten är en begränsande faktor svarar dock olivträden tydligt positivt på konstbevattning. Av stor vikt är att bevattningen täcker perioden från april till oktober när risken för torka är störst. 2.3.4 Beskärning Liksom hos andra fruktträd är beskärning viktig för att skapa balans mellan den vegetativa och den generativa (som skapar frukt) tillväxten. Beskärning är även ett viktigt instrument för att forma trädens storlek och form och därmed underlätta skördearbetet. Beskärning sker i allmänhet under vintern, mellan januari och april. 2.3.5 Skörd och transport Än idag skördas en majoritet av oliverna för hand. Detta är dyrt och svarar för 50-70% av de rörliga kostnaderna. Fortfarande är handskörd den vanligaste metoden. Oliverna plockas i plockpåsar eller läggs på nät eller skynken som lagts ut på marken. Detta är också den metod som i minst utsträckning skadar trädet och därmed har minst inverkan på nästa års skörderesultat. Vid tidig skörd läggs nät ut på marken och skördepersonalen får sedan oliverna att falla genom att slå på grenarna eller skaka på trädet. Denna metod leder till skador på trädet, det är främst små grenar som skadas och faller av. Därför har denna metod en negativ inverkan på nästa års skörd. Dessutom ökar risken för att trädet skall infekteras av bakterier (Pseudomonas savastanoi). Denna skördemetod reducerar dock skördekostnaderna. De skördemaskiner som finns baseras på samma idé. Nät placeras på marken och maskinen slår eller skakar sedan trädet så att oliverna faller. För att en maskinell skörd skall kunna tillämpas krävs att träden genom beskärning anpassats till detta så att de har rätt form och därmed rätt egenskaper för maskinen. Ibland sker skörden relativt sent, skörden kan till och med genomföras genom att man lägger ut nät på marken under träden och sedan väntar på att oliverna naturligt faller. 13
En sen skörd inverkar dock på nästa års fruktsättning och har därmed en negativ inverkan på nästa års skörd. Om man låter frukterna självmant falla till marken erhålls också en olja av sämre kvalitet. Det är av yttersta vikt för slutproduktens kvalitet att skörden sker varsamt så att inte oliverna skadas. När oliverna, och därmed dess celler, skadas, kommer enzymer som i cellen varit åtskilda från oljan, i kontakt med denna. Oljans egenskaper och sammansättning ändras därigenom. Den mest påtagliga förändringen är att halten fria fettsyror ökar och halten fria fettsyror ligger till grund för den klassificering i kvalitetsklasser som görs. Ju högre halt fria fettsyror desto lägre kvalitet. På samma sätt som oliverna kan skadas vid skörd kan de vid ovarsam hantering under transport förlora kvalitet under denna. Oliverna skall därför inte transporteras i bulk utan i luftade lådor med maximalt 25 cm tjocka lager. Sammanfattningsvis är det två faktorer under skörd och transport som är avgörande för slutproduktens kvalitet: Liten andel oliver med mekaniska skador Kort tid från skörd till pressning 2.4 Miljöaspekter 2.4.1 Erosion Förutom att olivodlingen erbjuder arbetstillfällen i regioner med hög arbetslöshet används även olivodlingens positiva effekt på miljön som motiv för den höga nivån på det stöd som beviljas sektorn. Den miljöeffekt som avses är olivträdens erosionshämmande effekt. Olivträd odlas ofta i regioner med ett torrt klimat och lätta jordar, dvs. områden med hög erosionsbenägenhet. I extensiva odlingar där träden, ej alltför tätt planterade, i rader som följer landskapets konturer och där en täckgröda (eller ogräs) tillåts växa på marken, bidrar odlingarna onekligen till att motverka erosion. Om istället intensiva tätplanterade odlingar läggs ut med raderna krypande nerför sluttningarna i kombination med bar mark som harvas, kommer odlingarna istället att bidra till en ökad erosion. 2.4.2 Olivflugan Bland skadeinsekterna är det främst olivflugan Bacterocera oleae som ställer till med problem. Honan lägger vanligen ett ägg i varje frukt (utom när det är ont om frukter då hon kan lägga flera). Efter 2-18 dagar, beroende på temperaturen, kläcks ägget och en hungrig liten larv uppenbarar sig. Larven livnär sig sedan genom att äta sig runt i oliven och i takt med att larven växer blir gångarna allt större. Den utgör ett problem vid odling av oliver för framställning av både bordsoliver och olivolja. När det gäller bordsoliver får dessa överhuvudtaget inte ha några angrepp av olivflugans larver, toleransen är sålunda 0. 14
Vid odling av oliver avsedda för olivoljeframställning minskar angrepp av olivflugans larver utfallet på flera sätt. Angreppen i sig orsakar kartfall som kan variera i omfattning upp till 50-60% av frukterna. De borrade gångarna leder dessutom till att syre kommer i kontakt med fruktköttet varvid syrahalten ökar liksom halten peroxider. Om skörd och oljeframställning sker snabbt kan syrahalten i den framställda olivoljan hållas under 1%. Det är dock inte ovanligt att syrahalten vid angrepp stiger till 5-6% vilket gör oljan oanvändbar för humankonsumtion. Angreppen påverkar även frukternas aromämnen vilket har en negativ effekt på oljans smak. Liksom för andra jordbruksprodukter bidrar odling i form av monokultur till ökade problem. Problemet bekämpas idag främst med kemiska bekämpningsmedel. Genom ökade kunskaper om olivflugans levnadsvillkor, livscykel och naturliga fiender liksom utarbetande av tillförlitliga prognosmetoder kan insatser med kemiska bekämpningsmedel minskas och miljön skonas. 2.4.3 Ogräs Förknippat med erosionsproblemet är hantering av ogräs. Ogräs konkurrerar med träden om vatten och näringsämnen. I många odlingar hålls ogräset borta från marken med harvning och/eller kemiska ogräsmedel. Förutom den negativa effekten av kemikalien ökar då även erosionen. Flera alternativ finns; Marken under träden hålls fri från ogräs medan gångarna inte behandlas Sådd av täckgröda i gångarna Täckgrödan kan avlägsnas kemiskt eller mekaniskt under den tid trädens vatten- och näringsbehov är stort. Sådd av täckgröda i gångarna. Denna klipps under trädens krävande tid. 2.4.4 Pressvatten Ett ytterligare miljöproblem är det pressvatten som erhålls vid olivoljeframställningen. Olivoljans andel av oliverna uppgår endast till cirka 20% medan en betydande större andel utgörs av vatten. I samband med pressningen tillsätts dessutom ofta vatten vilket ytterligare ökar mängden pressvatten. Pressvattnet innehåller 83-96% vatten och 3-15% organiskt material. Hanteringen av detta avloppsvatten är ett problem och ytterligare utvecklingsarbete är önskvärt. Djurfoderframställning eller näringsbevattning i jordbruket är möjliga användningsområden. 2.4.5 IOOC:s miljöprogram IOOC har en miljösektion som i diskussioner har definierat problemområden och tagit fram åtgärdsförslag. Förslagen har klassificerats under respektive problemområde och metoder för att sprida kunskaper och omsätta programmet i praktiken har föreslagits. 2.4.5.1 Jorderosion Användning av lämplig odlingsteknik Planering för bevarande av jord och vatten (speciellt i bergsområden) Odling av oliver för att motverka erosion Kontroll av erosion som orsakas av vatten 15
2.4.5.2 Rationell användning av vatten vid bevattning Korrekt använd teknik Användning av lämpliga planteringssystem Lämplig användning av tilläggsbevattning vid vattenstress Bevattning med vatten av låg kvalitet Kontroll av bevattning och näringsbevattning 2.4.5.3 Rationell användning av kemikalier Växtnäring Näringstillförsel med minsta miljöpåverkan Fastställande av växtnäringsbehovet Årliga växtnäringsplaner Tekniker för att förbättra näringseffektiviteten Bekämpningsmedel Utvärdering av bekämpningsmedlens miljöpåverkan Studier av restsubstanser i oliver Utveckling av lämpliga miljövänliga metoder för växtskydd Planering av växternas hälsa /Integrerad produktion 2.4.5.4 Genetiska resurser Djupgående studier av genetiska resurser för att optimera deras användning under naturliga förhållanden Anpassning av det genetiska materialet till obevattnad odling Tekniker för rejuvenilisering av oliv resurser Selektion av resistenta sorter Identifiering och bevarande av träd och olivlundar av stort historiskt/kulturellt intresse Utvärdering av sorter som ingår i samlingar Utvärdering av sorternas användbarhet för framtida program som syftar till att förbättra genmaterialet 2.4.5.5 Behandling och användning av biprodukter Träd och olja Rationell användning av biprodukter: beskärningsrester, pressvatten, pressrester, blad, biomassa från täckgrödor Demonstationsanläggningar för användning av pressvatten 16
Utvärdering av miljöpåverkan av pressvatten Användning av biprodukter för näringstillförsel Forskning och demonstrationer kring kompostering Harmoniserad lagstiftning Bordsoliver Användning av processvatten Rening av avloppsvatten Återanvändning av vatten Återanvändning av ej använda saltlösningar Minimering av saltlösningar i processen 2.4.5.6 Odling av oliver i marginalområden Planering för att bevara odlingar i områden där inga alternativ till denna odling finns. Tekniskt och ekonomiskt stöd för att bevara odlingar i marginalområden 2.4.5.7 Metoder för att omsätta förslagen i praktiken För att omsätta förslagen i praktiken har IOOC:s miljösektion föreslagit satsningar på utbildning och information, demonstrationer, utveckling och forskning inklusive spridning av resultaten samt institutionellt stöd för odling i marginalområden. Man har beslutat att bilda fyra arbetsgrupper. En för skydd mot markerosion, en för rationell vattenanvändning, en för jordbrukskemikalier och slutligen en för biprodukter. 2.5 Framställning av jungfruolja 2.5.1 Traditionell metod Begreppet jungfruolja innebär att inga kemiska processer som ändrar den ursprungliga oljans arom, smak och egenskaper har använts vid framställningen. Jungfruolja är framtagen med enbart mekaniska processer. Som framgår nedan (ã) kan man möjligen anse att man idag tänjer något på detta begrepp eftersom en höjning av temperaturen i samband med pressningen ökar utbytet. Utvinning av alla vegetabiliska oljor innebär att cellerna krossas så att oljan kan rinna ut och forma sig till större droppar. I utvinningens första steg avlägsnas blad och främmande beståndsdelar varefter oliverna tvättas i rent vatten utan tillsatser eller tvättmedel. I nästa steg krossas oliverna för att oljan skall rinna ur cellerna. Kvarnarna har traditionellt varit av sten men maskiner av metall har alltmer kommit att ta överhanden. Oljan utgör dock bara cirka 20% av oliverna. Oliverna, liksom andra frukter, består till största delen av vatten. Resultatet av krossningen är därför en pasta bestående av olja, vatten, fruktkött, kärnor och skal. 17
Pastan blandas och läggs sedan i lager på mattor som sedan trycks ihop ovanifrån av en hydraulisk press. Mattorna var förr gjorda av något växtmaterial som kokosfibrer men består idag av nylon. Om temperaturen höjs i samband med pressningen ökar utbytet av olja. Maximal temperatur är dock 25-30 C. Resultatet av pressningen är en blandning av vatten och olja. Genom att olivolja har lägre densitet än vatten kommer den att lägga sig i ett skikt ovanpå vattnet. Det enklaste och traditionella sättet att skilja de två faserna åt är helt enkelt en dekantering. Idag används även centrifugering för att skilja oljan och vattnet. Borttagande av blad och främmande partiklar Tvättning Krossning Blandning Olja Spontan dekantering Pastan läggs i lager i en press Vatten eller Centrifugering Olja + vatten Pressning Figur 2.2 Extraktion av olivolja enligt traditionell metod. 2.5.2 Kontinuerlig utvinning med centrifugering En alternativ metod som används idag för utvinning av olivolja är en kontinuerlig extraktionsprocess (ä) där oljan utvinns med centrifugering i ett s.k. tre-fassystem. Oliver matas kontinuerligt in i maskinens ena ände och olja rinner kontinuerligt ut ur den andra. Processens första steg dvs tvättning krossning och blandning sker på samma sätt som i den traditionella metoden. Men i samband med blandningen av pastan tillsätts en relativt stor volym varmt vatten (50 C) varefter blandningen centrifugeras i en horisontell trumma som roterar med hög hastighet. Den blandning av olja och vatten som erhålls centrifugeras sedan återigen varvid oljan och vattnet separeras. 18
Borttagande av blad och främmande partiklar Tvättning Krossning Blandning Kranvatten vatten olja centrifug ering centrifug -ering Vattenfas med olja Oljefas med vatten Extraktion genom centrifugering Pressrester Figur 2.3 Extraktion av olivolja med ett tre-fassystem. På senare år har ett s.k. två-fassystem börjat användas. Detta är också en kontinuerlig separationsprocess med hjälp av centrifugering utan att varmt vatten behöver tillsättas. Fördelen med detta system är att den mängd avloppsvatten som processen genererar begränsas till cirka 1/8 jämfört med tre-fassystemet. Det finns också indikationer att denna extraktionsprocess ger olivolja av bättre kvalitet framför allt vad gäller oljans stabilitet. Två-fassystemet kan därför komma att ersätta trefassystemet och därmed minska miljöpåverkan och ge en stabilare olja. Borttagande av blad och främmande partiklar Tvättning Krossning Blandning vatten centrifug ering Extraktion genom centrifugering olja Pressrester Figur 2.4 Extraktion av olivolja med ett två-fassystem. 19
2.6 Framställning av olivolja (annan än jungfruolja) 2.6.1 Extraktion av olja ur pressrester Den kaka av pressrester som återstår när vatten och olja pressats ur oliverna innehåller fortfarande cirka 8 % olja. Genom att oljan betingar ett så högt pris är det ekonomiskt lönsamt att utvinna den kvarvarande mängden olja ur pressresterna. Detta görs med hjälp av ett lösningsmedel som idag uteslutande är hexan. I ett första steg torkas pressresterna - vilka innehåller 25-55% vatten - i en roterande ugn varvid vattenhalten reduceras till 5-8%. De torkade pressresterna sprayas sedan med hexan som löser oljan ur pressresterna. Hexan/oljeblandningen destilleras sedan och olja och hexan tas till vara separat. Hexanet återgår till extraktionsprocessen medan oljan går vidare till en reningsprocess. 2.6.2 Rening Den olja som erhålls ur pressrester har en hög syrahalt och är därför inte acceptabel för humankonsumtion. Jungfruolja kan av olika anledningar också hålla en hög syrahalt (insektsangepp under odlingen, mekaniska skador vid skörd och transport, lång förvaring av oliverna innan pressning) och är då inte heller acceptabel för humankonsumtion utan föregående rening. Båda typerna av lågkvalitativ olja kan emellertid renas. Vid reningsprocesserna försvinner emellertid olivoljans typiska smak och arom och produkten blir en olja som smakmässigt står närmare raps- och solrosolja än jungfruolja. Den renade oljan blandas därför med en jungfruolja och resultatet som kallas olivolja är en produkt med mycket låg syrahalt och den typiska olivoljesmaken. I ett första steg fälls gummiämnen ut genom att en syra tillsätts och därefter tillsätts vatten. De utfällda ämnena kan sedan separeras, eventuellt genom centrifugering. I nästa steg neutraliseras oljan genom att en bas tillsätts varvid en förtvålning sker. De erhållna resterna lägger sig som ett skikt och kan separeras bort. I denna process elimineras oxiderade ämnen vilket är positivt för kvaliteten, peroxider tas delvis bort vilket också är positivt liksom att tungmetaller fälls ut. Negativa konsekvenser är däremot att tocoferoler delvis förstörs och att andra antioxidanter och aromämnen försvinner. Ytterligare steg i reningsprocessen är avlägsnande av färg och vax samt deodorisering. Det bör noteras att flera av stegen i reningsprocessen är mycket energikrävande. 20
2.7 Jungfruoljans kemiska sammansättning och speciella egenskaper 2.7.1 Fettsyror Jungfruolja består till 98% av triglycerider dvs. glycerolestrar (ser ut som E) med långa fettsyror bundna till de tre armarna på E:et. fettsyra fettsyra fettsyra Figur 2.5 Schematisk bild av uppbyggnaden av en glycerid. Fettsyrorna kan variera i längd vilket anges som antal kolatomer och antal dubbelbindningar. Dessa avgör om fettsyran är mättad (inga dubbelbindningar) enkelomättad (en dubbelbindning) eller fleromättad (flera dubbelbindningar). De huvudsakliga fettsyrorna i olivolja har 16 eller 18 kolatomer och 0-3 dubbelbindningar. Tabell 2.1. De vanligaste fettsyrorna i olivolja. Beteckning Namn 16:0 Palmitinsyra 16:1 Palmitoleinsyra 18:0 Stearinsyra 18:1 Oljesyra 18:2 Linolsyra 18:3 Linolensyra Den fettsyra som förekommer i högst andel i olivolja är oljesyra (18:1), en fettsyra med 18 kolatomer och en dubbelbindning dvs. en så kallad enkelomättad fettsyra. Detta gör olivolja unik eftersom andra vegetabiliska oljor och fetter antingen domineras av mättade eller fleromättade fettsyror. Halten oljesyra varierar dock tämligen starkt med oljans ursprung. Medan europeisk olivolja har en halt oljesyra på 75-80% så ligger den i tunisisk olivolja under 60% och i USA på närmare 82%. Palmitinsyra (16:0) har 16 kolatomer och ingen dubbelbindning, sålunda en mättad fettsyra. I EU-producerade olivoljor utgör denna fettsyra cirka 9% av den totala mängden fettsyror. Halten varierar dock från 5,7% i USA till 18,6% i Tunisien. Den fleromättade fettsyran linolensyra (18:2) med 18 kolatomer och två dubbelbindningar förekommer i EU-producerade oljor med en andel på 6,7-9,5 % medan tunisisk olja innehåller upp till 16,6%. 21
Stearinsyra (18:0) kommer andelsmässigt på 4:e plats men andelen är nu betydligt lägre än de föregående 2,4% i EU producerad olivolja, 1,8% i olivolja från USA och 4% i israelisk olja. Därefter kommer palmitoleinsyra (16:1) med 0,5-1,5% i EU-olja, 0,3% i amerikansk olja och 2,2 % i tunisisk olja. andel % 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 högsta lägsta 16:0 16:1 18:0 18:1 18:2 18:3 fettsyra Figur 2.6 Variationen i olivoljans fettsyrasammansättning. Genom att sammansättningen av fettsyror varierar så kraftigt med oljans geografiska ursprung, se è, är det viktigt att kvalitetskrav inte sätts så att de omöjliggör för ett land att exportera sin olja och att kraven därigenom skapar tekniska handelshinder. Att fettsyrasammansättningen varierar beror framförallt på klimatet där oliverna odlas men också på sorten som används. Krav på en oljesyrahalt på > 70% skulle sålunda utestänga länder som Tunisien och Argentina liksom krav på < 10% palmitinsyra skulle göra export svår för alla länder utom EU och USA. Ett resultat av mekaniska skador eller för lång förvaring av oliverna innan oljan utvinns är att halten fria fettsyror ökar. Angivande av halten fria fettsyror brukar anges som oljans syrahalt. Ökningen av halten fria fettsyror beror på en aktivering av enzym som gör att fettsyrorna lossnar från glycerolskelettet. 2.7.2 Vitaminer Olivolja innehåller främst två vitaminer, dels β-karoten som i kroppen ombildas till Vitamin A och dels α-tocoferol - Vitamin E. Bägge substanserna har antioxidativa egenskaper. 22
Spanien 18:2 övr 16:0 7% 1% 8% 18:0 2% Tunisien 18:2 17% övr 3% 16:0 19% 18:0 2% 18:1 82% 18:1 59% Italien Grekland 18:2 10% övr 2% 16:0 10% 18:0 2% USA 18:2 11% övr 0% 16:0 6% 18:0 2% 18:1 76% 18:1 81% Figur 2.7 Fettsyrasammansättning i olivolja från Spanien,Tunisien, Italien/Grekland samt USA. 2.7.3 Markörer för renad olja. Två andra substaner av intresse är erytrodiol och uvaol. De finns i endast mycket små mängder i kallpressad olivolja (jungfruolja) eftersom ämnena har låg löslighet i olja. Däremot förekommer de i betydligt högre koncentrationer i olja som utvunnits med hjälp av lösningsmedel dvs. olja från pressrester. Ämnena fungerar därför som markörer för inblandning av denna typ av lågkvalitativ olja. 2.7.4 Arom och speciella egenskaper Jungfruolja har utvunnits ur oliverna med endast mekaniska metoder. Den har därför kvar den mångfald av aromämnen som ger den dess speciella smak. Sammansättningen av aromämnen varierar dock kraftigt och påverkas dessutom av hanteringen av oliverna efter skörd, hur utvinningen av oljan genomförs m.m. Faktorer som påverkar jungfruoljans slutliga arom är sortval olivernas mognadsgrad 23
klimat och väderlek markbeskaffenhet tillgång till bevattning näringstillförsel angrepp av svampar, insekter och bakterier mekaniska skador t.ex. vid skörd och transport tid från skörd till utvinning av olja ur oliverna noggrannhet och tillvägagångssätt vid utvinning av oljan lagringstid och temperatur paketering; metod och material Genom att oljor som utvinns ur oliver av olika sorter eller av olika mognadsgrad m.m. erhåller olika smak, arom och egenskaper kan man också blanda olika oljor för att erhålla en produkt som efterfrågas av en viss grupp konsumenter. Variationsmöjligheterna blir dessutom i det närmaste oändliga. 2.7.5 Fusk med blandningar På grund av att jungfruolja betingar ett så högt pris jämfört med andra vegetabiliska oljor är ett återkommande problem att jungfruoljan blandas ut med andra billigare oljor. Detta är lagligt om det uppges på förpackningen men om så inte är fallet rör det sig om fusk. Inblandningen kan röra sig om lågkvalitativ olivolja som renats. För att upptäcka detta analyseras oljan med avseende på vissa markörämnen som uppträder i mycket högre halter i renad, processad olja. Om den inblandade mängden är liten späds markörämnena ut och det kan vara svårt att avgöra om en inblandning gjorts. Jungfruoljan kan också ha inblandning av andra vegetabiliska oljor. Den som är svårast att upptäcka i en blandning är hasselnötsolja. Detta beror på att hasselnötsoljans kemiska sammansättning uppvisar stora likheter med jungfruoljan. Det kan verka lite märkligt att det kan vara lönsamt att blanda in hasselnötsolja eftersom prisskillnaden i butik mellan dessa oljor inte är så stor. Den hasselnötsolja som blandas i jungfruolja är dock en processad billig olja utan smak och arom (annars hade jungfruoljan smakat hasselnötter) som betingar ett betydligt lägre pris. Inblandning av hasselnötsolja är idag det fusk som erbjuder de största problemen att upptäcka och någon helt tillförlitlig metod för att upptäcka inblandning av en mindre andel hasselnötsolja finns inte. Forskarna arbetar dock intensivt med detta. 2.7.6 Lagring Av alla vegetabiliska oljor är olivolja den med bäst hållbarhet vilket beror på dess innehåll av antioxidanter. Viktiga krav under lagringen är att lagringen skall ske i relativt låg temperatur - optimalt 15-25 C oljan skall ej innehålla några rester av vatten oljan skall vara skyddad mot UV-ljus 24
förpackningen skall vara av intakt material syrehalten skall vara låg 2.8 Kvalitet Tabell 2.2 Kvalitetsklasser vid kommersiell handel med olivolja Namn KN-nummer Max syrahalt 1. Jungfruolja 1509 10 90 (Virgin Olive oil) a) Extra jungfruolja (Extra Virgin Olive oil) b) Jungfruolja (Fine Virgin Olive Oil) c) Ordinär jungfruolja (Ordinary Virgin Olive Oil) d) Bomolja, lampolja (Lampante Virgin Olive Oil) 2. Raffinerad olivolja 1509 90 00 0,3% (Refined Olive Oil) 3 Olivolja (1 + 2) (Olive Oil) 4. Råolja av olivrestprodukter (Crude Olive-Pomace Oil) 5. Raffinerad olja av olivrestprodukter 1510 00 90 0,3% (Refined Olive- Pomace Oil) 6. Olja av olivrestprodukter (1+5) Olive- Pomace Oil) källa: IOOC Pris 990512 euro/100 kg 1509 10 90 1,0% 196,3 1509 10 90 2,0% 184,5 1509 10 90 3,3% 182,7 1509 10 10 > 3,3% 179,1 1509 90 00 1,5% 210,3 1510 00 10 > 0,5% 99,1 1510 00 90 1,5% 108,2 Jungfruolja är den olja som fås direkt från olivfrukten. Kravet för att en olja skall få kallas jungfruolja är att endast mekaniska eller fysikaliska processer använts vid framställningen. Förhållandena, framförallt temperaturen, måste vara sådana att förändringar i oljan undviks. Jungfruoljan kan delas upp i extra jungfruolja, jungfruolja ordinär olivolja och bomolja, se ã. Bas för indelningen är främst syrahalten. Extra jungfruolja får innehålla max 1%, jungfruolja max 2% och ordinära jungfruolja max 3,3%. Dessutom måste olja i alla klasserna ha de organoleptiska (smakmässiga) egenskaper som standarden för just den kategorin föreskriver. Jungfruolja med en syrahalt som är högre än 3,3% benämns bomolja. Denna kan användas för humankonsumtion men dock inte innan den raffinerats. Oraffinerad kan den användas för tekniska ändamål. Raffinerad olivolja fås från jungfruolja, vanligen bomolja. Vid raffineringen sänks syrahalten. Samtidigt förlorar dock oljan en stor mängd aromämnen och därmed sin karaktäristiska smak. För humankonsumtion blandas därför raffinerad olivolja med jungfruolja. Denna produkt benämns olivolja. 25
Råolja av olivrestprodukter är den olja som fås direkt ur pressresterna. Efter raffinering kallas produkten raffinerad olja av olivrestprodukter och är användbar för konsumtion och industriellt bruk. Olja av olivrestprodukter är en speciell term för blandningar av raffinerad olja av olivrestprodukter och jungfruolja. Olja av olivrestprodukter får, enligt IOOC:s standard, inte omförestras eller blandas med oljor av andra slag än jungfruolja. 26
3 Hälsoaspekter Olivoljan består till 99% av fettämnen. Huvudparten av fettsyrorna i olivoljan utgörs av enkelomättade fettsyror (63-83%). De mättade fettsyrorna utgör 7-20% och de fleromättade fettsyrorna 3-14%. Ungefär 1% av olivoljan består av andra beståndsdelar än fettsyror. Det är bl. a. vitamin E och andra antioxidanter. De hittas i större utsträckning i finare olja, dvs oljor av högre rang i kvalitetsgraderingen. Olivoljan tillskrivs en mängd positiva egenskaper. Enligt IOOC förebygger olivoljan hjärt- och kärlsjukdomar, men också cancer, benskörhet, högt blodtryck och till och med fetma, även om det senare påståendet kan förmodas bero mer på att medelhavsdieten till stor del består av magra livsmedel snarare än att själva oljan skulle ha någon slankande effekt. Andra sjukdomar som sägs förebyggas eller få ett lindrigare förlopp är ledgångsreumatism, psoriasis, leversjukdomar, gikt och lungemfysem. Olivoljans positiva inverkan på hälsan beror just på dess sammansättning. På senare år har just de positiva egenskaperna hos enkelomättade fettsyror framhävts. Just enkelomättade fettsyror är olivoljan relativt ensam om att ha i så stor andel som 60-80%. De flesta vegetabiliska oljor innehåller främst fleromättade fettsyror. Antioxidanterna är den andra källan till bättre hälsa för den som konsumerar olivolja. De neutraliserar de skadliga fria radikalerna som bl. a. påskyndar åldrandet och bidrar till olika sjukdomar. Kolesterol och andra blodfetter transporteras genom kroppen m. h. a. lipoproteiner. LDL är ett lipoprotein som transporterar livsviktigt kolesterol från levern till andra celler. Om kolesterolet ökar mer än nödvändigt lagras det på blodkärlens väggar och hindrar blodets flöde. Detta är känt som det farliga kolesterolet. Det goda kolesterolet är det överskottskolesterol som transporteras av HDL, ett annat lipoprotein, tillbaka till levern och som minskar upplagringen i blodkärlen. Ju mer HDL som finns, desto mindre är risken för kolesterolrelaterade hjärtkärlsjukdomar. Olivoljan har p.g.a. den stora andelen enkelomättade fettsyror fördelen att minska LDL-kolesterolet utan att minska HDL-kolesterolet vilket är vanligt bland andra oljor och fetter. Att olivoljan är rik på antioxidanter förstärker effekten. 27