Artikelnummer: 850714 ISBN: 978-91-979051-1-4 EAN: 9789197905114. Textförfattarna och Sveriges elevråd - SVEA

Artikelnummer: 850714 ISBN: 978-91-979051-1-4 EAN: 9789197905114 Textförfattarna och Sveriges elevråd - SVEA TEXT: Maja Dahl, Jenny Jonstoij och Olof Svensson GRAFISK FORM OCH LAYOUT: Dalston, www.dalston.se OMSLAG: Dalston, www.dalston.se FOTO: Emmy Polbratt, www.emmypolbratt.se TRYCK: TMG Sthlm, 2010 Tryckt på Cocoon Gloss (250g och 135g) och Cocoon Offset (120g) från Antalis Projekten Ung&Dum Om synen på barn och unga och Interaktiv demokrati drivs av: Sveriges elevråd SVEA: www.svea.org Rädda Barnens Ungdomsförbund: www.rbuf.se Centrum mot rasism: www.centummotrasism.nu

www.ungochdum.se

BASAR & TAN DRIVER FÖRENINGEN MEGAFONEN

Hösten 2009 fick Basar Gerecci och hans kompisar nog. De var less på att medierna rapporterade om ett Husby de inte kände igen, så de startade föreningen Megafonen. Från början var det tänkt att de skulle skriva en webbtidning, för att visa sin bild av Husby. Sidan blev inte så snygg så de visade den bara för vänner och familj. Men föreningen växte och på ett år har de nu hunnit med att bland annat arrangera en festival, startat diskussionskvällarna Harakat Café, släppt en tidning i pappersformat och en massa andra saker. Idag består Megafonen av en kärngrupp på fem personer och ett 40-tal unga som hjälper till och engagerar sig så mycket de vill och hinner. Vi träffade Basar och Tan i Megafonens lokal i Husby. - Megafonen är en organisation för unga som vill jobba med politiskt förändring här i Järvaområdet och ett forum för unga att göra sina röster hörda, förklarar Basar. Precis som många andra unga, känner Megafonen, att det är svårt för unga att få vara med och påverka. De forum som finns släpper antingen inte in unga alls, eller så gör de en speciell ungdomsdel. Som kanske är snygg på ytan, men som inte leder till att unga får igenom sina idéer eller vara med och påverka. Basar berättar om det ungdomsråd som han satt med i tidigare, där det inte hände något och där de ungas åsikter inte togs på allvar. - Vad är det för mening med att ha ett ungdomsråd om det enda de unga får ha en åsikt om är färgen på väggarna? När Järvalyftet drog igång såg Megafonen sin chans att verkligen få vara med och påverka. Järvalyftet är ett samarbete mellan bland annat Stockholms Stad och Svenska Bostäder, där man jobbar fram hur framtidens Järva ska se ut. Megafonen tyckte att eftersom det är de som är unga nu som kommer att få leva med det de vuxna bestämmer så borde deras önskemål vara en del av projektet. De tog kontakt med Svenska Bostäder och fick uppdrag av dem att ta kontakt med områdets unga och se vad de tyckte. Resultatet blev rapporten Att vara ung i Husby som nu används både i Järvalyftet och på andra sätt. Ett annat projekt som Megafonen driver tillsammans med Rädda Barnen och Röda Korset, är Harakat Café. Harakat betyder rörelse på bland annat turkiska och arabiska, och det är precis det som de vill åstadkomma. - Harakat är ett sätt att få folk att snacka om sånt man annars inte pratar om, trots att de är de viktigaste frågorna. Vi pratar om demokrati, HBT-rättigheter, islamofobi och en massa andra frågor, berättar Basar. Harakat började i våras och kommer att fortsätta under hösten. Varannan vecka kommer en föreläsare och pratar om något ämne, och varannan vecka diskuteras det som kom upp på föreläsningen veckan innan. På Harakat samlas allt från pensionärer, unga i gymnasieåldern och folks småsyskon som dras in från torget för att vara med. Under våren kom bland annat författaren och journalisten, Gellert Tamas, och Arash Mokhtari, från Quick Response, på besök. Varje träff har haft ungefär 60 besökare och diskussionerna har varit intensiva. - Viktigaste arbetet vi gör är att fånga upp det engagemang som finns här. Det kan vara en halvställd fråga på Harakat Café eller någon som börjar snacka med mig på bussen, men det gäller att se de personerna och få dem att inse att de kan göra och förändra saker, säger Basar. Basar och Tan menar att Megafonens viktigaste uppgift är att vara ett naturligt schysst forum där alla är välkomna, där allas ideér får utrymme och där alla peppar varandra till att genomföra dem! De jobbar lokalt, utan hierarkier mellan dem som kommer som nya till Megafonen eller de som varit med sen början. Det ska inte vara någon skillnad på de som varit med från starten som Basar eller de som börjat engagera sig efter ett tag som Tan. För Basar själv har arbetet med Megafonen gett honom självförtroende. Innan han började med Megafonen trodde han inte att han själv kunde göra dessa saker eller jobba för förändringar. På frågan om Megafonen stött på något motstånd svarar Basar att det ända motståndet egentligen är det han själv har inom sig, eller andra unga personer har inom sig. - Man kanske känner att det är hopplöst, att det aldrig kommer gå att förändra något. Att makten bara finns där pengarna finns, inne i stan eller nån annanstans. Inte här där vi bor, inte hos oss unga. Därför menar Basar och Tan att det är viktigt att peppa folk till att våga tro på att det går att förändra genom att engagera sig. Ett annat motstånd som dykt upp när de försökt värva andra att hjälpa till med Megafonens arrangemang, är att vissa tror att de i kärngruppen tjänar pengar på Megafonen och därför inte vill gå in och jobba gratis. Men Basar och Tan berättar att det inte finns någon inom Megafonen som tjänar pengar på det de gör. Alla pengar de får in i stöd från olika företag, organisationer och kommunen går direkt in i verksamheten. Alla i Megafonen pluggar eller jobbar för att försörja sig. Ändå lägger de många timmar i veckan på att arbeta med Megafonen, men de klagar inte. - Man träffar massa människor och det är riktigt kul. Och faktiskt är det viktigt att det är kul. Om det inte var roligt skulle jag aldrig orka lägga ner tiden på detta, säger Tan. Det är just engagemanget i det de gör som driver dem framåt. Vi pratar om vad engagemang är och Basar säger att det är en för svår fråga att svara på. Ska han svara på det, kommer det bara sluta med att han läser sitt svar i den här tidningen och tänker åh nej, varför sa jag så. Men Tan och Basar börjar snacka om engagemang och då kommer den ena smarta formuleringen efter den andra. - Engagemang handlar ju bland annat om att våga och att organisera sig. Egentligen handlar det bara om att göra det som redan finns där. Engagemanget finns redan, det handlar bara om tron på sin egen möjlighet att förändra. Få folk att våga tro att de kan göra verklighet av sina idéer, säger Basar. På frågan vad Megafonen har för framtidstankar och drömmar blir svaret dels att motverka och komma förbi de hinder unga känner inför att engagera sig. En annan plan för framtiden handlar om hur de ska få pengar till föreningen för att göra bra grejer. - I framtiden vore det soft om vi kunde skapa ett långsiktigt förtroende hos lokalbefolkningen här i området. Tänk om de människor som vi tycker att vi försöker göra det bättre för, också kunde bli våra finansiärer! säger Basar. forts. sid 8

Han förklarar att det bästa skulle vara om grunden i Megafonens ekonomi var månadsbidrag från lokalbefolkningen. Då skulle de slippa anpassa sitt arbete till bidragsgivares krav på sifferresultat och stapeldiagram. Istället skulle människorna i området få bedöma om Megafonen har uppnått sina syften och mål, inte styrelser och myndighetsjurys. Fast det största målet för Megafonen är ändå att göra Järvaområdet till världens schysstaste område. De tycker att besluten som handlar om Järva ska tas i Järva, om besluten tas inne i stan kommer det aldrig att funka. Och unga måste få vara med. De vill skapa mer direktdemokrati och en känsla av att man äger sitt område. Känner man så kommer man även vilja ta ansvar, vara delaktig och jobba för att förändra. Till andra som vill förändra sitt område eller börja jobba för sin grej har Basar och Tan några riktigt bra tips. - Är det något du brinner för, sätt igång och börja göra något. De första månaderna vi höll på gjorde vi ingenting, vi bara snackade. Vi snackade nästan ihjäl vårt engagemang. Sen tänkte vi, äh nu bara gör vi. Och då gick det skit bra. Efter man gjort första grejen så lossnar det, sen är man igång och det bara rullar på. Allt gick bra och vi fattade inte varför vi bara suttit och snackat så länge innan. Så, sluta snacka, börja göra! säger Basar. - Och ha kul, ska man engagera sig ska det vara i just det man själv brinner för. Det är egentligen det ända viktiga att tänka på. Välj att göra något du går igång på, då kan du försvara det, då finns drivkraften där, lägger Tan till.

ANNA & SANDRA STAND-UP KOMIKER OCH KLUBBGRUNDARE Tänk om din främsta uppgift är att vara rolig! Att ta betalt för att göra det du gillar mest, samtidigt som du får andra att skratta! Som komiker behöver du träna, du behöver gå upp på scen många gånger och testa dina skämt. Men vad gör du om det inte finns någon klubb att träna på eller om du är beroende av att andra ska bjuda in dig till klubbar för att du ska få testa dina skämt på scen? Då startar du helt enkelt en egen klubb, och det är precis vad Sandra Ilar och Anna Söderlind gjorde. Anna Söderlind kommer ifrån Sundsvall. Hon började som komiker när hon var 17 år. Då fanns det ingen klubb i Sundsvall så hon fick åka ner till Stockholm varje gång hon ville uppträda. Det blev många timmar på försenade tåg och bussar. - Jag blev mer och mer arg på att det inte fanns någon klubb i Sundsvall. Sen tänkte jag, har ingen annan fått den här briljanta idén så får jag väl starta en klubb själv! Sandra började som komiker när hon flyttade ner till Stockholm som 20åring. Det fanns många klubbar där hon kunde gå upp, men det krävde att hon själv såg till att bli bokad. För att få all den scentid hon ville ha och för att kunna bestämma själv startade hon en egen klubb. - Framförallt ville jag ha ett forum där jag kunde köra Stand Up, men också ett ställe där jag kunde göra fel och pröva mig fram tills jag fick det att funka, berättar hon. Och egentligen, varför ska du behöva vänta på att någon annan ska bestämma när du är bra nog och när du passar in eller inte, när du kan se till att få bestämma det själv! Både Sandra och Anna har haft turen att inte möta på så mycket motstånd och att de runt omkring dem har trott på dem. Eftersom Anna fortfarande gick i skolan när hon startade sin klubb, hände det att hon missade lektioner. När en av hennes lärare ifrågasatte hennes engagemang skickade hon ett långt mail till honom där hon förklarade varför hon gjorde det hon gjorde. - Genom att driva min klubb så lärde jag mig mycket saker som inte skolan lär ut. Jag lärde mig vikten av att hålla deadlines, sköta ekonomin för projektet och driva saker hela vägen till mål, förklarar Anna. Att driva sin egen klubb innebär också att man måste ta ansvar när saker inte går som de ska. Det finns perioder när allt går emot en och blir helt fel. - Att hitta motivation att jobba vidare är egentligen inte så svårt. Jag har ju själv bestämt att det är det här jag vill göra, säger Sandra, det är upp till mig och ingen annan att lösa det. Motivationen finns. Både Anna och Sandra pratar om Stand Up som det roligaste som finns och att kicken när ett skämt verkligen funkar och alla skrattar är obeskrivbar. Men vad händer när ingen skrattar? - Som komiker misslyckas du ibland, det händer att ingen skrattar och då måste du ha distans till det hela. Det är inte du som är misslyckad utan det är skämtet som inte lyckades och det är skillnad, säger Anna. Sandra håller med. - Det är ju egentligen en rätt absurd situation, där står jag på scen och ska vara rolig. Därför måste man ha distans till situationen. Klubbar kan drivas på massa olika sätt och av olika anledningar, det är Anna och Sandra det yttersta beviset för. Deras tips till andra som vill engagera sig är även de olika. - Det kanske låter klyschigt, men det är bara att köra, säger Anna. Kontakta andra som gjort liknande saker tidigare och be om råd. - Jag gillar rådet: lyssna aldrig på några råd, säger Sandra. Du vet bäst själv hur du vill göra något.

FELICIA FOTOGRAF OCH INITIATIVTAGARE TILL DEMONSTRATION Felicia Margineanu blev genom ett event på Facebook kändis över en natt. Det var hon som drog ihop demonstrationen på Sergelstorg i Stockholm dagen efter riksdagsvalet. Demonstrationen på plattan var inte det första eventet hon planerat. - Första gången jag gjorde nåt sånt var under fotbolls-vm. Shakira hade gjort VM-låten och uppmanade andra att filma sig själva när de dansade till låten och då tänkte jag varför filma mig själv när jag kan filma andra. Felicia och kompis startade Waka Waka Stockholm, ett event på Facebook där de bjöd in andra att träffas på plattan och dansa. 300 personer dök upp och dansade. När valresultatet började rulla in på söndagskvällen den 19 september gick Felicia in på Facebook för att se vad folk tyckte och tänkte. Många skrev i sina statusar hur besvikna och arga de var. - Folk bara gnällde och jag pratade med en killkompis och sa, vi kanske kan vända på det här. Folk bara gnäller ju och ofta brukar det stanna där. Felicia startade ett event på Facebook och bjöd in alla att redan nästa dag vara med och demonstrera mot rasismen. Efter någon timme hade 100 personer anmält sig och morgonen efter var det 4000. Demonstrationen skulle egentligen vara på Myntorget, men när det var så många som skulle vara med så flyttade Felicia den till plattan istället. Hon gick även till polisen och fixade tillstånd. - De var jättesnälla! Jag vet ju det själv, från Waka Waka, att det egentligen tar tre till fem arbetsdagar att fixa tillstånd. Men jag sa att det här kommer hända oavsett om vi får tillstånd eller inte. Så polisen fixade tillstånd och var där på plats och hjälpte till. Demonstrationen gick jättebra. 10 000 personer kom för att vara med och visa att rasism och främlingsfientlighet är helt fel. En sak som folk missuppfattat var att det skulle vara en demonstration mot Sverigedemokraterna. Men det var inte alls det Felicia menade. - Nej, det här var en demonstration mot rasismen! Sen har ju Sverigedemokraterna sagt en massa rasistiska saker, men det får dom stå för själva. Efter demonstrationen har alla velat prata med Felicia. Hon har blivit intervjuad av både svenska och utländska medier. De allra flesta har sagt att de tycker att hon är grym och att de verkligen gillar att hon drog igång allt. Men visst finns det personer som kallat henne omogen och en hel del andra grejer. - Men jag bryr mig inte om dom, jag fokuserar på den bra responsen istället!

NICK EN ANNAN VÄG Nick är en person som många skulle säga lever väldigt alternativt. När han var 17 år hoppade han av skolan, nu bor han tillsammans med tio vänner i en by vid ett skogsbryn. De odlar sin egen mat och försöker leva så självständigt från samhället som möjligt. Allt började när Nick var barn, han visste redan då att något var knasigt och inte stämde. Skolan var tråkig och det var jobbigt att tvingas anpassa sig bland vänner för att bli accepterad. Nick var ofta ledsen och kände att något var fel, men visste inte riktigt vad. - Jag lärde mig mer och mer att trycka ner den känslan och spela med i spelet. Jag gick ut nian med MVG i allt utom svenska. Jag hade en massa vänner, men var ändå rädd och ledsen. Nu i efterhand vet jag att känslorna fanns där av en anledning: de var drivkraften till att söka andra vägar. Nick fortsatte att plocka höga betyg på gymnasiet, men visste att livet inte kunde fortsätta såhär. Efter andra året på gymnasiet hoppade han av skolan och flyttade som 18åring till ÖstAfrika. Nick såg en sjö förgiftas och tömmas på vatten. Folk dog av kemikalierna som används för att odla de rosor som sedan skulle säljas i västvärlden. - Det slog mig att hur ekologiska odlingarna än var kommer sjön att tömmas på vatten, då rosor till 70 procent består av vatten. Alltså exporteras främst vatten från en plats där vattenbristen är akut. Jag förstod att denna kultur och livsstil vi lever förstör både oss och hela ekosystem inifrån. Sökandet efter ett annat sätt att leva och få mat på påbörjades nu för Nick. Tankar om hur det nuvarande systemet skulle monteras ned och bli mer hållbart väcktes. I samma veva blev Nick aktiv inom miljörörelsen. Efter att ha jobbat som journalist och miljöaktivist i ÖstAfrika i ett år flyttar Nick tillbaka till Sverige. - Jag försökte lära mig leva utanför samhället. Jag tänkte mig att de måste finnas andra sätt. Efter ett tag fann jag likasinnade och flytta ut i skogen med dem. Där bodde jag både ensam och med en grupp människor. Vi byggde våra egna kojor av torv, tvättade oss i sjön, samlade ved från skogen och försökte samla så mycket mat vi kunde från skogen. Tidvis var jag kall, hungrig och obekväm, men framförallt kändes livet spännande och fantastiskt, så mycket jag kunde lära mig! Nu bor Nick isolerat vid en skog tillsammans med en grupp på tio personer. Han har sökt en alternativ livsstil och skapat sig sitt egna sammanhang som utmanar och berikar honom. De bor i hyddor som de själva byggt, Nick bor i en tipi. Han somnar framför elden och vaknar i kylan. Mycket av maten är odlad, viltplockat eller rester som blivit till övers från samhället. Det kan vara ekollon från skogen, potatis från landet, köttbitar som jägare inte vill ta vara på eller mat som blir över från mattaffärer eller fabriker som producerat för mycket. - Vi lever ett i samhälle där alla, enligt läroplanen, ska lära sig samma sak. En värld av motorvägar och rulltrappor som för oss dit vi ska så snabbt som möjligt. Alla de som svänger av, bort från motorvägen, ut på den enfiliga vägen, ner på grusvägen, ut ur bilen, joggandes in på elljusspåret, genom skogen och ut på en ensam stig för att vandra fritt in i skogen de lever alternativt. Att följa sitt hjärta och inte rösterna från den dominanta kulturen är att leva alternativt enligt Nick. Hans val, att leva i skogen, vara en självförsörjande och engagerad aktivist, menar han är vad han fann då han lämnade motorvägen. Idag är drivkraften, till att hitta andra sätt att leva sitt liv på, främst glädje och nyfikenhet. Men det har inte alltid varit så. - Förr var drivkraften främst sorgen över klimatet. Rädslan att man kanske inte räcker till och att människan förstör miljön mer och mer. Men ännu kan dessa känslor driva mig framåt i mitt liv. För Nick har det varit viktigt att få träffa andra människor som har vågat bryta med vardagen och vandrat sin egen väg. Att få inspireras av dem och se att det finns andra sätt att se på saker och ting. För att inspirera flera till att leva alternativt håller Nick på att dra igång en nätbaserad grupp: En annan väg. - I skolan berättar de inget att om att vi kan leva på 1000 olika sätt och att jobba heltid eller gå i skolan bara är ett av dem. Genom En annan väg ska vi visa detta, diskutera och vara till stöd för varandra. en.annan.vag@gmail.com

AMANDA POLITIKER Sveriges yngsta kommunfullmäktige ledamot heter Amanda Sahlin. Det var efter valet 2006 som Amanda började intressera sig för politiken och började läsa på vilket parti som passade henne bäst. Det slutade med att hon gick med i ett partipolitiskt ungdomsförbund och började jobba för det hon tror på. 19 september 2010 valdes hon in i kommunfullmäktige i Östersund och som artonåring sticker hon ut från mängden bland de andra ledamöterna. - Men det är bara positivt! Dessutom är det ingen i mitt parti som behandlar mig annorlunda på grund av min ålder, och det är jag tacksam för. Amanda har som tur var aldrig känt att hon inte tas på allvar på grund av sin ålder. Hon tror att om du visar att du är allvarlig och seriös med det du säger så tar andra efter den uppfattningen. Hon tycker att det är viktigt att det är en spridd åldersgrupp inom politiken, då alla har olika saker att tillföra. - Vi unga saknar erfarenheten som de äldre bär med sig, men vi har inte fastnat i gamla tankebanor så att säga. Ungdomar kan komma med nya förslag och har en bättre insikt i skolan. Jag till exempel går ju fortfarande i skolan och det är väldigt positivt. Som ung politiker kan det vara svårt att få tillräckligt många röster i valet för att komma in i kommunfullmäktige. Generellt så är unga personer underrepresenterade i politiken. Av Sveriges alla kommunfullmäktigeledamöter är det bara 7,1 procent som är under 30 år, fastän det är 15 procent av befolkningen som är mellan 18 och 30 år. Amanda berättar att många kryssar samma namn år efter år av gammal vana. Men hon har också ett tips på hur du ska göra för att få uppmärksamhet. - Starta en personvalskampanj! Sätt upp affischer, dela ut folders och skriv insändare! Media är ett bra hjälpmedel. Det är även bra om man har stöd från sitt parti, att de visar att de är öppna för unga politiker. Att vara politiker tar en del tid, men det är också väldigt roligt. Amanda tycker att det bästa är att hon faktiskt kan påverka och att människor lyssnar på henne. - Man har människor att bolla tankar och idéer med och jag känner att jag har växt enormt i mitt tänkande och som människa sedan jag började med politik. Givetvis träffar man en massa nya vänner, speciellt inom ungdomsförbunden.

Att starta eget företag är ett stort steg. Eller är det verkligen det? Per Silvin startade sitt första företag när han var 17 år. Han gick på gymnasiet och ville tjäna lite extrapengar. Eftersom Per bodde på Gotland så fanns det inte så mycket att välja på. Det enda jobb han kunde söka var på McDonalds, men Per kände att starta eget var ett bättre val för honom. - Jag började fundera på vad jag kunde och vad jag skulle kunna sälja av min egen kunskap? När man är sjutton har man ju inte så mycket pengar för att kunna köpa in produkter och sälja produkter. Men sälja sin egen kunskap kostar ju bara tid och det hade jag. Per kom i kontakt med en kompis kompis som gick i precis samma tankar. Det visade sig att de båda var IT-inriktade, men med lite olika inriktning. Kompisen var duktig på att programmera och Per var duktig på design. De bestämde sig för att starta ett företag där de skräddarsydde programvaror till mindre företag. Företaget gick bra, de fick extrapengar i fickan och en massa erfarenheter. När Per började plugga vidare lämnade han företaget. Nu hjälper han andra unga som vill starta eget och ger dem råd via sidan startaeget.se. - Jag tyckte själv att jag fick så mycket emot mig när jag skulle starta mitt företag. De sa att jag borde fokusera på skolan och att jag borde skaffa ett riktigt jobb istället. Vuxenvärlden påstår en massa saker, att först ska du jobba i 10-15 år och sen får du säga att du har rätt. Men jag tycker mer, att har jag rätt så har jag rätt från början. Tittar man på sajten och läser trådarna är det många av de vuxna som ska ge råd som mer trycker ner och dumförklarar de unga som vill starta eget. Per tycker att det är fel att man avråder unga från att starta eget. Han menar att det mest naturliga egentligen vore att starta eget när man är ung för ju äldre du blir desto mer har du att förlora. - Bilden av egna företagare är ju att det är någon i 35-40 årsåldern. Då har du ju kanske villa, lån, och en massa saker som gör att du riskerar mer av din ekonomi om allt går fel. Men är du under 18 får du ju inte ens ta lån, du tar minimala risker. De frågor som Per får är väldigt olika. I början frågar många om just ålder, kan verkligen jag som är så ung driva ett företag?. Det märks att de stött på många frågor från omgivningen och fått många negativa reaktioner. Då gäller det för Per att peppa dem och få dem att börja tro på sin idé. Sedan blir det mer frågor om hur det faktiskt fungerar. Men Per har ett ultimat råd som han gärna delar med sig av. - Skit i alla andra! Du kommer alltid få höra en massa saker och det kommer alltid vara så att du inte kan allting. De som ger dig råden kommer inte heller kunna allting. Det finns alltid något område där även om du är 17 så är du bättre än någon som är 65. Åldern har ingen betydelse för vad du kan! PER FÖRETAGARE

ELINA ARRANGERADE EN MINISTERHEARING För 4 år sen blev Elina, förbannad. Förbannad på att vuxna inte lyssnar på barn och unga. Förbannad på att unga personer kan få höra du förstår när du blir äldre. Förbannad på att det finns ganska mycket orättvisor som borde försvinna. Då var hon 12 år och bestämde sig för att gå med i Rädda Barnens Ungdomsförbund. Att det blev så var mest för att en kompis tipsade henne och vips så åkte hon i väg på en utbildning förskolinformatörer i Flen. - Efter det tyckte jag det var roligt att engagera mig för det var alltid någon som lyssnade och tyckte det man sa var bra, förklarar Elina, så efter det har jag gjort massa saker med Rädda Barnens Ungdomsförbund. När Elina gick med hade de lagt ner lokalgruppen i staden där hon bor. Tillsammans med några kompisar startade hon upp den igen. Elina förklarar att en lokalgrupp är en grupp av folk som bor på samma ställe, som är med i Rädda Barnens Ungdomsförbund, och som ses för att planera och göra olika grejer. I gruppen bestämmer alla tillsammans vad de vill göra, ibland kanske man har flera grejer på gång för att olika personer tycker olika saker är roliga. Några kanske planerar en demonstration medan andra driver jämställdhetsprojekt. Vissa kanske mest vill komma på träffarna för at fika och snacka med andra, vilket såklart också går bra. Elina säger själv att hon inte har någon speciell roll i Rädda Barnens Ungdomsförbund, men att hon är en aktiv medlem. Och visst är Elina aktiv. Förra året var hon med och arrangerade en ministerhearing. Den gick ut på att fråga ut ministrarna i regeringen och andra politiker om hur de tänker i frågor som är viktiga för barn och unga. De som bestämde vad det skulle pratas om och som ställde ministrarna mot väggen var alla barn. När det användes svåra ord eller politikerna gav dåliga svar plingade Elina i en stor klocka. Då fick ministrarna börja om och svara på ett annat sätt. Det finns de som tror att det är svårt att få igenom sina egna idéer om man engagerar sig i en organisation. Att man bara får jobba med de frågor som organisationen bestämmer. Men Elina har fått igenom och jobbat med sina egna åsikter och idéer. Hennes tips till andra som vill engagera sig i en organisation är enkelt. - Våga vara egen och välj en organisation som jobbar med de frågorna du vill jobba med först och främst. Sen så gäller det ju att stå för det du tycker och fortsätta jobba på, tills det är igenom!

THERES & SANDRA MASKROSBARN När du lever i en familj som inte ser ut som alla andras, är det lätt att tro att det bara är du som har det så. Therese trodde att hon var ensam, men sen träffade hon Denise som hade det likadant. I trean på gymnasiet bestämde de sig för att starta en organisation, Maskrosbarn, för att samla barn och unga som har föräldrar som dricker för mycket alkohol eller har en psykisk sjukdom. Men de vuxna skakade på huvudet och fattade inte alls varför. Therese och Denise är själva maskrosbarn och ville hjälpa andra som har gått igenom det som de själva genomlevt. De började ute på fritidsgårdar och ungdomsmottagningar och pratade om sin idé, men de vuxna fattade inte. De klappade dem på huvudet och sa att man inte kan göra det som Maskrosbarn ville göra, för att det krävs professionellt kunnande. Det gjorde Therese och Denise förbannade och gjorde att de började jobba ännu hårdare för sin idé. - Det är svårt att som unga kvinna driva igenom sin idé. Du behöver ha mycket skinn på näsan, vara ihärdig och aldrig ge upp. Vi är problemlösare, vi är vana att kämpa. Vi har ju vuxit upp med att vara föräldrar åt våra föräldrar. Det engagemang vi tidigare lagt på vår familj kunde vi nu lägga på projektet, då var vi svåra att stoppa, berättar Therese. Idag är Maskrosbarn en välkänd organisation och vuxenvärlden har äntligen börjat fatta varför de är så viktiga. Organisationen har växt och kunnat anställa personal som jobbar heltid med deras frågor, en av dem är Sandra Patel. Genom läger, föreläsningar och chatt är hon med och stöttar barn och unga. Visar att det går att komma vidare och framförallt att det finns fler, att de inte behöver känna sig så ensamma. Maskrosbarn har genom att fortsätta köra på sin idé lyckats, trots att de mötte mycket motstånd i början. Deras tips till andra som vill göra något är att bara göra det! - Våga, det är lätt att se alla begränsningar och inte våga, det kan bli fel men då lär du dig något och sen är det bara att våga igen. Säger Sandra. - Kör, fyller Therese i, jag har en kompis som sa att om en idé verkar helt bisarr från början så kommer den att kunna genomföras.

Här har vi samlat några grymma argument för alla oss som vill ta debatten mot rasismen! Vi har plankat dem rakt av från Ungdom Mot Rasism. Detta är en organisation som jobbar med att visa hur rasism tar sig uttryck i Sverige och peppar alla oss som vill jobba för ett demokratiskt samhälle där alla har samma rättigheter och möjligheter. Det är lätt att gå på rasismens myter. Dom används för att skapa en hotbild mot samhället och det svenska som vi måste skydda oss mot, men när vi kikar närmare på dem blir det tydligt att RASISMEN LJUGER. Rasismen påstår ofta att det pågår en islamisering av det svenska samhället, att Sverige kommer att anpassas och så småningom tas över av religionen Islam. Men har rasismen några belägg för detta påstående? * Sedan 1930 är det förbjudet att folkbokföra människor i Sverige efter religiös tillhörighet eftersom detta strider mot religionsfriheten och de mänskliga rättigheterna. Därför är det omöjligt att mäta den påstådda islamiseringen. Rasismen påstår ofta att integrationspolitiken totalt har misslyckats i Sverige. Men i grunden handlar detta om en förvrängd syn om att människor som kommer till Sverige ska assimileras och inte integreras. Vad betyder det att assimilera och varför går det inte att förena med integration och demokrati? * Assimilering betyder ungefär att en grupps ska anpassa sig efter en annan grupp medan integration betyder att båda grupperna måste anpassa sig efter varandra och mötas på halva vägen. * Assimilation är en strukturell diskriminering. Assimilation handlar i grunden om en social konstruktion av en homogen kulturell gemenskap, ett VI, som alla människor i ett land förväntas efterleva för att bli accepterade. Människor som inte är en del av den kulturella gemenskapen, ett DOM, är inte heller välkomna i det landet. * Assimilation går inte att förena med en demokratisk stat. Sverige slutade officiellt att driva en aktiv assimilationspolitik efter 1970-talet. Det var ett naturligt steg att ta då ett demokratiskt land inte kan driva en politik som syftar till att påtvinga människor en viss kulturell identitet. Rasismen påstår ofta att det största problemet är svenskfientligheten. Vidare menar de att svenskar är mer utsatta för diskriminering i samhället är invandrade. Men kan det verkligen stämma? * Rasismen påstår ofta att svenskfientligheten är utbredd och ett större problem än all annan form av rasism. Men enligt Brottsförebyggande Rådets rapport om hatbrott 2009 var endast 4 % av alla hatbrott riktade mot svenskar resterande 96 % var riktade mot minoriteter i Sverige. * Det är 50 % svårare att få jobb om du har ett arabiskt klingande namn än ett svenskt klingande namn. Rasismen är alltid störst mot de personer som avviker från normen, inte tvärt om! Rasismen påstår ofta att det pågår en fri massinvandring till Sverige. Men pågår det en oreglerad massinvandring till Sverige? * Sverige har en reglerad invandring. Endast 27 procent av alla asylsökande fick asyl förra året. Detta är inte en fri invandring! * Det finns mer än 16 miljoner flyktingar i världen, endast 8 000 fick stanna i Sverige. Detta är inte en fri massinvandring! * Visste du att den absolut största gruppen som fick uppehållstillstånd i Sverige förra året var återvändande svenskar, alltså svenskar som bott utomlands i mer än 4 år och som vill flytta tillbaka till Sverige? * Det finns 10 moskéer i Sverige, jämfört med 3400 kyrkor. Vad tror du påverkar vårt samhälle mest? * F lera personer som påstått att det pågår en islamisering av Sverige har i efterhand fått ta tillbaka detta då det inte finns någon fakta för att bevisa detta. * F örra året begicks det 515 terrordåd i Europa. Endast 1 genomfördes av en islamistisk grupp. Värt att tänka på då någon pekar ut muslimer som terrorister. * R asister och nazister har begått 14 politiska mord de senaste 10 åren i Sverige, Islamister har begått 0. Vad är det egentliga hotet mot den svenska demokratin? * R asismen ljuger om att Sverige kommer få en muslimsk majoritet. Högst födelsetal finns inte i invandrartäta kommuner, utan i Norbergs kommun i Västmanlands län. * Integration är ömsesidig. Alla som faller utanför normens VI riskerar att ställas inför en hårdare vardag än de som faller innanför normen. Alla i samhället måste bära ansvaret för att integrationen, inte bara vissa grupper. LÄS MER OM RASISMENS MYTER PÅ www.umr.se Källa: http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande/ Källa: http://www.migrationsinfo.se/migration/varlden/flyktingar/ Källa: http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/ Källa: http://www.riksdagen.se/templates/r_pageextended 6074.aspx Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/kategori:mosk%c3%a9er_i_sverige Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5984647.ab Källa: http://www.europol.europa.eu/publications/eu_terrorism_situation_and_trend_report_te-sat/tesat2009.pdf Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article6763836.ab Källa: http://korta.nu/scbfruktsamhetstal Källa: http://korta.nu/brahatbrott2009 Källa: http://www.fof.se/tidning/2008/7/etnicitet-ett-hinder-i-okvalificerade-yrken Källa: Carlsson, M. och Rooth, D-O. (2007), Etnisk diskriminering på svensk Källa: Dahlström, Carl: Nästan Välkomna, sid. 91-94 (2004)

SAKER SOM ÄR HELT SJUKA I SAMHÄLLET ÄR: DETTA TYCKER G ÄR ORÄTTVIST: PÅ FRITIDEN GÖR G: MEN NÄR INGEN SER SÅ: NÄR G GÖR NÅGOT G TYCKER KÄNNS VIKTIGT MÄRKS DET GENOM ATT: NÅGRA PERSONER SOM G TYCKER GÖR BRA SAKER FÖR VÄRLDEN ÄR: DE VIKTIGASTE FÖRÄNDRINGARNA I SKOLAN SOM G VILL SE ÄR: MITT ABSOLUTA DRÖMJOBB ÄR: DET HÄR ÄR G RIKTIGT GRYM PÅ: VAD TYCKER DU MÅSTE ÄNDRAS, SÅ ATT UNGA FÅR VARA MED OCH GÖRA SINA RÖSTER HÖRDA? MINA KOMPISAR SKULLE SÄGA ATT G ÄR BRA PÅ: G BLIR FÖRBANNAD NÄR:

OM DU OCH EN KOMPIS FICK MASSA PENGAR FÖR ATT JOBBA MED ATT ÄNDRA NÅGOT I SAMHÄLLET SOM NI TYCKER ÄR FEL, VAD SKULLE NI ÄNDRA PÅ DÅ? OM G TRÄFFADE STADSMINISTERN I TRAPPUPPGÅNGEN SKULLE G SÄGA: PARTIET SKULLE JOBBA FÖR: OM G HADE ETT EGET PARTI SKULLE DET HETA: DU ÄR SVERIGES FINANSMINISTER OCH MÅSTE SPARA 1 MILRD KRONOR. DU KAN ANTINGEN VÄL ATT DELA UPP SÅ DU SPARAR NÅGRA MILJONER HÄR OCH VAR ELLER LÄGGA ALLA BESPARINGAR INOM SAMMA OMRÅDE. FYLL I HUR MÅNGA MILJONER DU SKULLE SPARA OCH VAR. Här kan du öka biljettpriset eller låta bussar och tåg gå mer sällan. Här kan du minska antal lärare, låta eleverna betala för sin egen lunch eller minska antal platser på universitet och högskolor. Här kan du dra ner öppettiderna, stänga vårdcentraler eller öka priserna. Här kan du minska bidragen till teatrar, museum och idrottsklubbar eller stäng idrottshallar. Här kan du ta hem de militärer som finns i andra länder eller dra ner på antalet personer som får göra lumpen. OMRÅDEN INOM POLITIKEN SOM G TYCKER GLÖMS BORT IDAG ÄR: Här kan du minska på hur mycket pengar som Sverige ger till utvecklingsländer. Finns det något annat som du skulle ta pengarna ifrån, eller skulle du öka skatten för att få in din miljard så?

Den här övningen ska hjälpa dig att komma på hur du kan ändra det du brinner för. Alla är vi riktigt bra på något. Genom att göra det vi tycker är kul och det vi är bra på kan vi också förändra. Genom att du skriver ner vad du är riktigt bra på och vad du vill förändra kan du också komma på hur du kan göra det. Följ instruktionerna här nedanför. Under varje kolumn här nedan ska du fylla i olika saker du kan och är bra på, saker du vill och tycker är roligt att göra och sist vad du vill ska förändras och vad som bör göras. 1.VILL GÖRA Vilka är dina intressen? Vad brinner du för att göra? Vad vill du göra mer av? T ex: hänga med kompisar, skriva, spela musik, göra saker på nätet, skejta osv. 2.KAN GÖRA Vad är du riktigt bra på? T ex: P rata, komma på nya idéer, rita, blogga, skämta osv. 3.BÖR GÖRA Vad vill du ska förändras? Vad bör göras? T ex: bättre kollektivtrafik, skolan, mer saker att göra på fritiden, mänskliga rättigheter, miljöfrågan, jämställdhet mellan könen osv. 4.SKA GÖRA När du fyllt i alla kolumner. Välj ut en grej från VILL GÖRA, KAN GÖRA, BÖR GÖRA som du tycker passar ihop. Testa olika kombinationer och se hur du kan kombinera dina intressen, med det du är riktigt bra på och det du vill förändra. Fundera sedan på hur dessa går ihop till vad du SKA GÖRA. (Se exemplet nedan.) Exempel: Se på film Rida Spela fotboll Bygga saker Fotografera Baka Billigare bio Bättre träningstider Bättre sopsortering Anordna en hopptävling på ridklubben där jag bygger hinder av använda plastkartonger, för att visa hur mycket sopor vi skulle kunna sortera på vår ort.

HUR VILL NI GÖRA DETTA? HUR VILL NI ÄNDRA PÅ DETTA? FÖRST SKA VI GÖRA BEHÖVER VI NÅGOT FÖR ATT GÖRA DETTA? VAD? NÄR SKA VI GÖRA DETTA? PÅ VILKEN PLATS SKA VI GÖRA DETTA? VEM ELLER VILKA ANSVARAR FÖR JUST DETTA? VAD ÄR DET NI VILL GÖRA ELLER ÄNDRA PÅ? VARFÖR VILL NI GÖRA DETTA? VILKA VILL NI NÅ MED ER IDÉ? SEN SKA VI GÖRA BEHÖVER VI NÅGOT FÖR ATT GÖRA DETTA? VAD? NÄR SKA VI GÖRA DETTA? PÅ VILKEN PLATS SKA VI GÖRA DETTA? VEM ELLER VILKA ANSVARAR FÖR JUST DETTA? Om ni fastnar eller stöter på problem med något så är det bara att maila oss så kan vi hjälpa till! DÄREFTER GÖR VI BEHÖVER VI NÅGOT FÖR ATT GÖRA DETTA? VAD? NÄR SKA VI GÖRA DETTA? PÅ VILKEN PLATS SKA VI GÖRA DETTA? VEM ELLER VILKA ANSVARAR FÖR JUST DETTA? Vilka ska ni rikta er emot? Är det en speciell grupp som elever, vuxna på en skola, politiker i kommunen, ett företag, allmänheten, etcetera? TILL SIST GÖR VI BEHÖVER VI NÅGOT FÖR ATT GÖRA DETTA? VAD? NÄR SKA VI GÖRA DETTA? PÅ VILKEN PLATS SKA VI GÖRA DETTA? VEM ELLER VILKA ANSVARAR FÖR JUST DETTA? MAILA TILL: ungochdum@svea.org.

1. BEHÖVER NI PENGAR FÖR ATT GENOMFÖRA ER IDÉ? SKÖNT, DÅ ÄR DET BARA ATT BLÄDDRA VIDARE! 2. VAD ÄR DET FÖR SAKER SOM KOMMER KOSTA PENGAR? HUR HITTAR VI EN LOKAL? HUR HITTAR VI SAKER VI BEHÖVER? SNABB SLANT är pengar kommunen har som unga personer får söka för att arrangera eller göra något. Fråga din kommun för mer info om vad det är och hur du gör för att söka. HUR HITTAR VI PENGAR? 4. Kan ni låna en lokal som ni känner till, till exempel från fritidsgården eller skolan? 4. Kan ni få eller låna saker av till exempel skolan eller fritidsgården? 4. Kan ni söka pengar från kommunen där ni bor? Ring till kommunen och be dem berätta vad det finns för pengar att söka. Kolla om det finns en snabb slant. 5. Kan ni genomföra er idé tillsammans med några andra som kan vara med och betala. Som en fritidsgård, skolans elevråd, Ungdomens Hus med mera? 5. Kan ni låna en lokal av någon annan, till exempel en förening, en organisation, en idrottsklubb, kommunen, kyrkan med mera? 5. Kan ni få eller låna saker av en organisation eller förening som finns där du bor? 6. Finns det andra organisationer, föreningar, kyrkor eller idrottsklubbar där du bor. Kan någon av dessa vara intresserade och vara med och betala? 6. Kan ni fråga något företag eller en förening som hyr ut lokaler om ni kan få låna en gratis? 6. T änkt ut vilka som har de saker ni behöver och fråga om de kan sponsra eller låna ut material till er. 7. Finns det saker ni behöver som företag och affärer där ni bor har? Sök sponsring från dessa. 7. Ibland har olika hyresvärdar och bostadsbolag samlingslokaler, kan ni låna dem? 8. Finns det något bra cafe eller fik där ni bor som skulle passa? Om ni ska ha en poesikväll, visning, föreläsning med mera så skulle ni kunna fråga om ni får använda cafet. Ni får en lokal och de får fikagäster! 9. Finns det någon vuxen, lärare eller förälder ni kan fråga om hjälp med att hitta en lokal? Måste ni vara inomhus, eller går det att hitta en nödlösning utomhus? 7. Kan ni söka pengar för att köpa de saker ni behöver? Se mer under Hur hittar vi pengar?. 8. HAR INGET AV OVAN FUNKAT? Bli förbannad! Kontakta media, politiker eller vuxna du gillar och berätta om vad som hänt. Kräv att det ska förändras så att det finns pengar och resurser unga kan använda till att genomföra olika idéer. ungochdum@svea.org