Avfallskedjans förening Remissvar till Rapport: Program för forskning, utveckling och demonstration av metoder för hantering och slutförvaring av kärnavfall FUD program 2001 Januari 2002 1. Avfallskedjans förening 2. FUD 01 Analys 3. Sammanfattande synpunkter
Avfallskedjans förening (AKF) Avfallskedjans förening (AKF) är en partipolitiskt, religiöst obunden och fullständigt fristående medlemsorganisation med vald styrelse, som verkar rikstäckande enligt antaget policyprogram, för att kärnkraftens avfall skall tas omhand på ett säkert sätt. Säkerheten skall beaktas från miljömässiga, tekniska, etiska och demokratiska aspekter. Omhändertagandet måste förutom att vara tekniskt godtagbart, ha stöd av befolkningen och innebära fullständig säkerhet för framtida livsformer. Ett viktigt syfte för AKF är att upplysa om kärnavfallsfrågan på ett sådant sätt att även den information som kärnkraftsindustrin inte har intresse av att den sprids, kommer till allmän kännedom. Därigenom skall AKF försöka bidra till att bästa möjliga underlag tas fram för möjliggörande av demokratiska beslut rörande produktion och hantering av radioaktivt avfall. Avfallskedjans förening ger aktivt stöd till och försöker underlätta kommunikationen mellan lokala grupper vilka motsätter sig en lokal etablering av icke säkra förvaringsalternativ, t ex KBS-3 eller andra liknande förvar i grundvattenförande urberg, oavsett djup. AKF skall även sträva efter ett nära samarbete nationellt och internationellt med andra föreningar som agerar i samma syfte. AKF arbetar också intensivt på det nationella planet främst med opinionsbildning, men även med att söka dialog med myndigheter och andra aktörer. Avfallskedjans förening AKF står för följande grundvärderingar: 1. Kärnkraftens avfallsfråga är inte löst och det finns inget som säger att den överhuvudtaget går att lösa på ett säkert sätt. Fortsatt kärnkraftsdrift kan därför inte motiveras med att avfallsfrågan skulle vara löst. 2. I avvaktan på att en trovärdigmetod tas fram bör avfallet förvaras under säker tillsyn. 3. Eftersom metodvalet inte är klart bör inga lokaliseringsstudier genomföras. Val av plats för ett slutligt omhändertagande av kärnkraftens avfall måste ske på ett systematiskt sätt enligt en i förväg redovisad metod. 4. Avfallet från reaktorer i Sverige skall omhändertas i Sverige. Varje land ska ta hand om sitt eget avfall på ett säkert sätt. 5. Kärnkraftsindustrin har p.g.a. sina ekonomiska vinstintressen ingen trovärdighet att lösa avfallsfrågan. Ansvaret för metodval ska ligga hos en fristående instans. Staten måste avsätta resurser till oberoende forskning på kärnavfallsområdet. 6. Avfallskedjans förening mottager endast villkorslösa medel. 7. Avfallskedjans förening är beredd att medverka i en demokratisk process för att försöka lösa avfallsfrågan. För denna medverkan förutsätts att resurser ställs till föreningens förfogande utan andra villkor än denna medverkan. 8. Avfallskedjans förening tar bestämt avstånd från våld och droger i samband med föreningens verksamhet. 2
FUD-01 Analys Med full medvetenhet försöker AKF undvika att tränga alltför djupt in i detaljer rörande djupförvarsmetoden i sin analys av FUD-01, eftersom detta skulle kunna ge ett sken av en metodacceptans som inte finns i föreningen. Likväl kan dock inte AKF undvika att kommentera vissa delar som presenteras i följande kapitel. Rent generellt anser AKF att FUD-01 rapporten till sitt upplägg är synnerligen opedagogisk och svårläst. Den kräver mycket goda förkunskaper och att läsaren jämsides har tillgång till ett flertal andra rapporter, främst FUD-98 och SR-97. Och därutöver behövs i det närmaste obegränsat med tid till förfogande. AKF hyser dock en liten förhoppning om att det inte ligger en medveten strategi bakom att göra rapportmaterialet i stort obegripligt. 4 Bränsle 4.1.5 Hydrovariabler (sid. 54) Hydrovariablerna, dvs. vattentryck, vattenflöden och gasflöden är inte relevanta att beskriva initialt, eftersom kapseln förutsätts vara intakt. AKF: Ska detta upplevas som tvärsäkert påstående, eller som en önsketänkande förutsättning? 4.1.7 Totalt radionuklidinventarium (sid. 55) Slutsatser i SR 97 och dess granskning Myndigheterna efterlyser också en tydligare redovisning av betydelsen av andra utbänningsgrader och bränsletyper (MOX). Forskningsprogram Inför nästa säkerhetsanalys kommer en studie av alla de bränsletyper som ska deponeras i förvaret att genomföras. Avsikten är att belysa skillnader i inventarier, resteffekter, lättlöslig fraktion, etc. AKF: Onekligen måste det betraktas som mycket märkligt att en dylik studie inte är genomförd sedan lång tid tillbaks. SKB känner ju väl till att det finns utbränt MOX bränsle i CLAB och att detta ska omhändertas. Här är ännu ett exempel på att SKB inte arbetar seriöst. 5 Kapsel 5.2.12 Korrosion kopparkapsel (sid. 88) Slutsatser i SR 97 och dess granskning Även om osäkerheterna är stora i bedömningarna över långa tidsperioder är det mycket osannolikt att allmän korrosion eller gropfrätning skulle kunna leda till kapselgenombrott under de 100 000 år kapseln konstruerats för. 3
AKF: Ja nog är det osäkerheter så det räcker till och med råge dessutom. OK! Kapseln är alltså konstruerad för 100 00 år. Om och hur nu det ska vara möjligt att garantera med någon typ av trovärdighet. Men hur länge behåller det utbrända högaktiva kärnavfallet sin farlighet? Är det som SKB hävdar 100 000 år? Eller är det som myndigheterna emellanåt hävdar någon eller några miljoner år? Eller kan det till och med handla om flera miljarder år i kapslar konstruerade för 100 000 år? Här krävs skärpning med klara och tydliga redovisningar. Dessutom har vi alltså svamlet med de olika koppartjocklekarna redan på sid. 78. Är det då höljet på 50 mm eller det på 30 mm som SKB vill garantera för tidsperioden 100 000 år? Eller är det till och med som SKB braskar på med på samma sida, att det gott och väl räcker med 15 mm? Här krävs åtskilligt mer än detta lösryckta spekulerande. 5.2.16 Integrerade studier skadad kapsels utveckling (sid. 91) Slutsatser i SR 97 och dess granskning Om vatten tränger in i en skadad kapsel leder detta till vätgasutveckling som ökar trycket inne i kapseln vilket i sin tur minskar hastigheten varmed vattnet rinner in. Vid någon tidpunkt då tryckskillnaden är liten kommer intransport av vatten eller vattenånga genom diffusion att vara större än inläckaget av vatten. Tiden fram till dess varierar med antagandena om hålets storlek och korrosionshastigheten, men är i de flesta fall tusentals år. Indiffusionen av vattenånga innebär att korrosionen inte kommer att helt avstanna. Detta kommer att leda till en långsam ansamling av korrosionsprodukter och en tryckuppbyggnad innanför kopparkapseln, som så småningom kommer att leda till att kopparkapseln lokalt deformeras och till slut brister. ett litet hål på kapseln kommer att förbli litet under mycket lång tid, 100 000 år eller mer. Så småningom kommer dock skadan att vidgas och kopparhöljet brista. AKF: På sid. 79 Slutsatser i SR 97 och dess granskning kan följande läsas: SKB anger att kravet med hänsyn till initiala defekter är att högst 0,1 procent av kapslarna får ha större fel än vad acceptanskriterierna för den oförstörande provningen tillåter Genom detta vet vi alltså att det kommer att deponeras ett antal otäta kapslar i förvaret och vad som kan förväntas hända med dessa. Slutstycket i vilket det återigen ältas om dessa 100 000 år liknar mest av allt rena önsketänkandet. Sanningen är snarare att det kommer att finnas deformerade och sönderbrustna kapslar i förvaret. 6 Buffert Kapitlet i fråga inleds (sid. 93) med en uppräkning bestående av sju krävande egenskaper som buffertmaterialet skall klara av att uppfylla. Efter detta hänvisas så till en bentonitlera med benämning MX-80 och något om dess härkomst. Därefter avslutas inledningen med det kategoriska påståendet: Det valda materialet har följande egenskaper som relaterar till kraven ovan: etc. AKF: Det här blir nästan bibliskt. Antingen så tror man blint på denna så kallade sanning, eller inte alls. 4
Under alla förhållanden så lämnar hela den övriga delen av detta kapitel, som skall försvara bentoniten (MX-80)plats för stora tvivel, tveksamheter och stark oro. När SKB av naturliga skäl tvingades lämna tanken på torra och sprickfria berg (fanns helt enkelt ingenstans att finna) borde ju rimligen tanken på tillförlitlig buffert ha fått bli än mer framträdande. Men så blev tyvärr inte fallet. Utan den ursprungliga tanken på att dega in allt i en naturligt skapad och dessutom billig bentonitlera odlades vidare till en förhoppning, som i FUD-01 slutligen blommat ut till en religiöst blind tilltro till dess egenskaper. Avsnittet om bufferten är bland de klaraste i hela rapporten som visar på SKB:s och övriga kärnkraftsindustrins fullständigt oseriösa handhavande med kärnkraftsavfallets slutliga omhändertagande. 8 Geosfär 8.2.2 Värmetransport (sid. 146) Slutsatser i SR 97 och dess granskning Värme transporteras i berggrunden huvudsakligen genom värmeledning i det intakta berget. Bergarternas värmeledningsegenskaper och värmelagringsegenskaper, vilka båda ges av mineralens sammansättning, är avgörande för processen. I någon mån kan värme även transporteras genom strömning med grundvattnet. Värmeöverföring från bufferten till återfyllningen och till omgivningen utgör processens randvillkor. Myndigheterna anser att beräkningarna i SR 97 visar att designvillkoret kan uppfyllas genom att reglera mängden bränsle eller avståndet mellan kapslarna. Forskningsprogram Området bedöms i dag inte kräva ytterligare forskning, utveckling eller demonstration. Fältet bevakas med beredskap till nya insatser om skäl för detta framkommer. I nästa säkerhetsanalys kommer ny temperaturberäkning att genomföras för den aktuella platsen eller platserna. AKF:s bedömning är att frågan har behandlats och lämnats på ett alltför lättvindigt sätt. 10 Klimatutveckling Klimatutvecklingen i ett 100 000-årigt perspektiv (sid. 206) Nedtryckningen av jordskorpan liksom landhöjningsförloppet efter det senaste glaciala maximumet är relativt väl kända. Kunskapen om förloppet under en hel glacial cykel är däremot begränsad. Det gäller både islastens storlek och de egenskaper hos litosfären och det viskösa medium litosfären antas vila på som påverkar nedtryckningens belopp och hastighet. Kustlinjens läge är viktig både för biosfärsbeskrivning, geohydrologi och grundvattensammansättning. Landhöjningsförloppet bör därför utredas ytterligare. AKF: Den första meningen i ovanstående stycke äger förvisso sin riktighet, men tyvärr har inte SKB tagit denna relativt väl kända kunskapen på något större allvar. Unga geologiskt förekommande rörelser i berggrunden beroende på den senaste glaciala perioden och som mycket väl i en nära framtid kan komma att skada ett djupförvar ordentligt, ignoreras av SKB. Det här är en oförlåtlig försumlighet som kan bli livsfarlig. Och som strängt taget nästan ensam kan ifrågasätta lämpligheten av djupförvar i grundvattenförande urberggrund. 5
Och om nu djupförvaret mot all förmodan skulle förbli intakt till kommande glacialperiod återstår det för SKB att visa på hur förvaret på 500 meters djup ska klara belastningar i en berggrund som pressas flera hundra meter neråt. Glacialt tillstånd (sid. 207) I SR 97 presenteras en konceptuell modell som beskriver de hydrauliska förhållandena under en inlandsis. Det finns flera osäkerheter i modellen som bör utredas närmare. Exempelvis: * Förekomst av vätskeformigt vatten i gränsskiktet mellan isen och dess underlag. * Tillförsel och betydelse av smältvatten från isens yta. * Variation av flöden och tryck i tid och rum. Kopplingen mellan hydrauliska och mekaniska processer i samband med glaciationer behöver också utredas närmare liksom spänningstillståndet under isen och dess förändring i relation till islasten och isens utbredning samt dess betydelse för förekomsten av jordskalv. AKF delar dessa synpunkter, men anser att dessa vidare studier främst bör inrikta frågeställningen på lämpligheten av att konstruera ett djupförvar i grundvattenförande urberggrund, mot beaktande av kommande glaciationer. 11 Naturliga analogier (Sid. 212) Kolloider har undersökts ingående i flera studier. Analogierna visar att kolloider förekommer och dessutom finns observationer som tyder på att svårlösliga ämnen kan transporteras långt med hjälp av kolloider /11,25, 11-26/. Minst lika viktig är alla de mätningar som visar att halten kolloider i djupa grundvatten alltid är låg för låg för att kolloider skulle vara ett allvarligt problem för berget som barriär /11-27/. AKF: Det här är både bedrövligt och beklagligt! Här är ännu en faktor i mängden som å det allvarligaste ifrågasätter lämpligheten av ett djupförvar av högaktivt utbränt kärnavfall i grundvattenförande urberggrund, som totalnonchaleras av SKB. AKF upplever slutmeningen i ovanstående stycke som ett rent önsketänkande. Men även om det skulle äga sin riktighet så bortser SKB (medvetet eller omedvetet) från den mängd kolloider som tillförs vid konstruktionen av förvaret. Det kan handla om vanligt skräp, avfall, tätning, buffert, etc. AKF vill med uppbådande av all sin kraft och styrka framhålla att godtyckliga påståenden likt detta, som i mängd genomsyrar FUD-01, med råge måste diskvalificera SKB och övrig kärnkraftsindustri från all framtida hantering med kärnavfallets slutliga omhändertagande. 12 Äspölaboratoriet, 13 Instrument och metoder för platsundersökningar AKF vill inte närmare kommentera dessa avsnitt, eftersom föreningen endast ser dessa som en helt vansinnig och totalt onödig brandskattning av avfallsfonden till en i grunden förkastlig metod. Nämligen deponering av högaktivt utbränt kärnavfall i grundvattenförande urberggrund. 6
14 Djupförvaret Egentligen finner AKF kommentarer till detta kapitel lika meningslösa som till de två föregående, men likväl finns där absurditeter som det inte går att blunda för. 14.4 Varianter av KBS-3 (sid. 255 & 256) Medellånga hål KBS-3 MLH bedöms däremot preliminärt vara bättre är referensutformningen när det gäller miljöpåverkan och ekonomi. KBS-3 MLH innebär att kapslarna deponeras horisontellt efter varandra i 200 250 meter långa deponeringshål. Kapslarna och de omgivande bentonitblocken är desamma som i ett KBS-3 förvar. Som framgår av principskisserna finns det inga deponeringstunnlar i ett KBS-3 MLH förvar. Deponeringshålen utgår istället direkt från transporttunnlarna. Det innebär att den totalt uttagna bergmassan blir mycket lägre än för referensutformningen KBS-3 V. Därmed sänks kostnaderna för att bygga djupförvaret. AKF: Tja, vad att säga? Tydligen är SKB ordentligt på hugget, när det handlar om att göra en redan fullständigt förkastlig metod än mer livsfarlig och förkastlig. 16 Alternativa metoder (sid. 291) AKF: Rapporten Program för forskning, utveckling och demonstration av metoder för hantering och slutförvaring av kärnavfall (FUD-program 2001) består totalt av 352 sidor. Av dessa 352 sidor har SKB endast avsatt 8 (!!) sidor för behandling av ämnet Alternativa metoder. Två alternativ behandlas, varav det ena åter handlar om en deponi i grundvattenförande urberggrund, om än mer på djupet. Visst kan det vara på sin plats att bruka ord som skandal över det här, men egentligen så är det ju enbart simpelt, löjligt och ger i slutändan en god beskrivning över vad SKB står för. Detta aktiebolag SKB som ägs av kärnkraftsbolagen har bevisligen inte den ringaste tanke på vidare utredning av alternativ till djupförvar i grundvattenförande urberggrund. AKF anser sig under inga förhållanden kunna ställa sig bakom denna hantering, vilken enbart bygger på en målstyrd och vinstbaserad prestigehantering. Och där alla typer av villkorslös grundforskning saknas. I övrigt hänvisas till nästkommande kapitel: Sammanfattande synpunkter. 7
Sammanfattande synpunkter SKB inleder det löjligt klent tilltagna avsnittet om alternativa metoder (sid. 291) med det kategoriska påståendet: I praktiken har vi i Sverige redan valt strategin geologisk deponering för att ta hand om använt kärnbränsle. Frågan är vem eller vilka som åsyftas med begreppet vi i detta påstående? Kärnkraftsindustrin och SKB, Regering och berörda myndigheter eller möjligen den breda allmänheten? Kärnkraftsindustrin och SKB Ja, dessa faller tveklöst in under vi begreppet. Strängt taget driver just dessa aktörer den s.k. geologiska strategin med ett fyllos envishet och totalvägrar i princip att se andra möjligheter till omhändertagande av det utbrända kärnbränslet. Det kan finnas flera samverkande orsaker till att det har gått så totalt fel i Sverige, men grundorsaken ligger givetvis i SKB:s och kärnkraftsindustrins totalmonopol rörande avfallshanteringen. Rent instinktivt ter det sig begripligt att dessa aktörer inledningsvis och utan eftertanke fann lösningen i geologin när de fick sig pålagt ansvaret för kärnkraftens avfall. Det ligger ju som bekant i den mänskliga naturen och för all del även hos åtskilliga djurarter, att gräva ner stinkande och övrigt olustigt avfall. Däremot blir det väldigt fel och inte minst farligt när denna instinktiva lösning leder till en målstyrd prestigeforskning. Som sedan under nära nog två decenniers tid har brandskattat den avfallsfond som skall syfta till att bekosta ett säkert slutligt omhändertagande av kärnkraftens avfall. Som framgår av tidigare kapitel synpunkter till FUD-01 så anser AKF att det finns alltför många brister i den av SKB lanserade KBS-3 metoden, för att det ska vara vettigt att låta den förbli vid något annat än den skrivbordsprodukt som den är. Dock anser AKF att det grundläggande problemet ligger i tanken på att konstruera och förlägga ett avfallsförvar i grundvattenförande urberg oavsett förvarsdjup. Det går aldrig att bortse ifrån att just vatten är det element som i en nära, eller avlägsen framtid kommer att transportera radioaktivt smittade partiklar till biosfären och ställa till skada. Frågan är inte om det kommer att hända, utan snarare när det inträffar. AKF hävdar och har alltid hävdat att ett dylikt oansvarigt handlande är etiskt och moraliskt fullständigt oförsvarbart mot kommande generationers rätt till liv och hälsa. Föreningen insisterar istället på att det utbrända högaktiva kärnavfallet måste förvaras under uppsikt i väntan på att en metod för ett slutligt säkert omhändertagande forskas fram. Tyvärr har SKB och kärnkraftsindustrin under senare år och med berörda myndigheters godkännande börjat hävda liknade etisk och moralisk argumentering i syfte att genomföra geologisk deponi i grundvattenförande urberg. Exempelvis enligt FUD-01 (sid. 18) Bakgrunden till det övergripande målet att starta deponeringen år 2015 är att ansvaret för det slutliga omhändertagandet av det använda bränslet inte ska lämnas över till kommande generationer. De olika stegen vid förverkligandet av djupförvaret bör genomföras i en takt som tar tillvara den kompetens och de resurser som byggds upp och nu finns tillgängliga. Det här är ju rent struntprat eller en fullständig och vansinnig övertro på den egna förmågan. Men mest troligt handlar det om simpel prestige och en okuvlig vilja att få genomföra affärsidén KBS-3 och tjäna pengar, oavsett framtida konsekvenser. 8
Regering och berörda myndigheter Det är en aning svårt att bestämma ifall dessa ska placeras under vi kategorin eller inte. Under alla förhållanden så handlar det här om ett minst sagt ångestladdat gäng. Alla eventuella beslut som tas i frågan om kärnavfallets slutliga hantering ska vara så till den milda grad menlösa, försiktiga och stegvis fattade, så att de egentligen inte rymmer några som helst förpliktelser. Regerings och myndigheters målsättning går ut på en stegvis icke förpliktigande beslutsminimering fram till att det i princip finns ett färdigkonstruerat förvar. Först då och alltså först då så skall det slås på den stora pukan! Då skall tillståndsprövning med medföljande MKB dokument behandlas. Underförstått så är det först då som lämpligheten av att förvara högaktivt utbränt kärnavfall i grundvattenförande berggrund, via KBS-3 metoden skall få sin lämplighetsprövning. Vem som helst kan ju utan större svårighet förstå att det inte på långa vägar kommer att finnas någon instans med kurage nog att avstyra, hur bräcklig KBS-3 metoden än ter sig vid sin första helhetsbedömning. För det andra så är brandskattningen av avfallsfonden vid den tiden med all säkerhet av den storleksordningen så där inte finns någon återvändo. I FUD-01 återstår endast ett klent intresse som omfattar åtta (!) sidor när det gäller belysningen av alternativa metoder, varav det ena är ännu ett geologiskt grundvatten alternativ. I regeringsbeslutet till FUD-98 (2000-01-24) krävdes kompletterande analys av alternativa systemutformningar. Citat: - I första hand skall belysas innebörden av nollalternativet (en beskrivning av att den planerade åtgärden inte kommer till stånd). AKF finner det mycket anmärkningsvärt ifall myndigheter och regering faller till föga för SKB:s totala likgiltighet och nonchalans gällande belysning, forskning, uppföljning och information för alternativ till geologisk deponi i grundvattenförande berggrund. Den breda allmänheten Den här gruppen kan definitivt inte placeras under vi formen. Sanningen att säga så har väl inte geologisk deponi i grundvattenförande urberg fått någon större prövning i ordets rätta bemärkelse. Enkla enkäter med lydelsen kan du acceptera kärnavfallslagring i din kommun ifall det skulle visa sig att bästa platsen finns där kan knappast betraktas som relevanta undersökningar. Alltså undviks oftast metod till förvaring och aldrig nämns kriterierna för platsvalet, i enkäterna. Det sistnämnda som oftast bygger på lokalpolitikers villighet och acceptans skulle helt enkelt göra frågeställningen alltför absurd för att lyftas fram. Enligt AKF:s bedömning så har deponi i grundvattenförande berggrund ställts till allmänhetens prövning vid endast ett tillfälle. Det här skedde vid den lokala folkomröstningen om en eventuellt kommande platsundersökning i Malå kommun i september 1997. Valsedelns text: Ska svensk Kärnbränslehantering AB få fortsätta söka plats för djupförvar av använt kärnbränsle i Malå kommun ledde osökt till att den föregående debatten i stort kom att handla om tilltron till förvaringsmetoden KBS-3. Notabelt är att den lokala nej-gruppen som totalt motsatte sig alla typer av deponi i grundvattenförande berggrund hade samlat drygt 15% av kommunens befolkning som betalande föreningsmedlemmar. Nej-sidan fick också en övervikt på 10% i omröstningen där 87% av kommunens valmanskår deltog. För att belysa detta ytterligare skall vi slutligen kort återge några resultat från en undersökning av röstberättigade i Malå kommun, utförd av Umeå universitet kort efter folkomröstningen 97. Hela 93% av malåborna anser att det radioaktiva avfallet från Sveriges kärnkraftverk bör förvaras inom Sverige. 9
Även när frågan gäller avfallets placering är malåborna mer positiva än svenskar i allmänhet. På frågan Om det bedöms att den bästa platsen för förvaring av högaktivt avfall finns i Din kommun, kan du då acceptera att avfall förvaras i Din egen kommun? svarar 69% Ja. Motsvarande riksvärde är lägre. När frågeställningen preciseras till att gälla huruvida den intervjuade Har fått intrycket att vi på ett säkert sätt kan förvara avfallet från kärnkraftverk i berggrunden i Sverige eller att vi inte kan det? framkommer en annan bild. Drygt hälften eller 59% av alla svarande är säkra på att vi inte kan det eller är tveksamma till ifall vi kan förvara avfallet på ett säkert sätt. De som tror på tekniken utgör drygt en tredjedel av respondenterna eller 37%. Mot den här bakgrunden anser inte AKF att den breda allmänheten kan räknas in i den skara som anser att Sverige i praktiken redan valt strategin geologisk deponering. Vad som bör göras för att komma rätt i kärnavfallshanteringen Vad som måste ske snarast för att komma rätt i processen och för att få en bred demokratisk förankring i kärnavfallsfrågan är att pågående och planerad verksamhet stoppas. Samt att SKB och övrig kärnkraftsindustri omgående kopplas bort från sitt monopol i avfallshanteringen. Dock skall kostnadsansvaret för kärnavfallets slutliga omhändertagande fullt ut ligga kvar på avfallsproducenterna. Huvudansvaret i framtiden måste ligga på en fristående instans för att skapa den i dag saknade trovärdigheten. För AKF:s del gärna en statlig instans, men med betydligt mer resurser, kurage och framåtanda än dagens SKI. Forskningen kring avfallets slutliga säkra omhändertagande måste också komma bort ifrån dagens målstyrning och breddas, även förmodligen med ren grundforskning. När det slutligen kommer till ett metodavgörande måste det finnas ett antal metoder med likvärdiga faktaunderlag att ta ställning till. Slutligt val måste vara väl underbyggt och grundat i en demokratisk process, samt granskat av fristående instanser. Gärna bestående av nationella och internationella universitet och högskolor etc. AKF känner stor tillförsikt i att en lösning av avfallsproblemet enligt denna mall snarast kommer att koppla bort varianten och viljan att dumpa avfallet i grundvattenförande urberg. Naturligtvis skall inte någon typ av lokalisering igångsättas i framtiden innan det finns en redovisad, trovärdig, förankrad och godkänd metod till avfallets slutliga omhändertagande. I avvaktan på denna lösning måste avfallet förvaras under säker och fullständig tillsyn. Många som skyndat före sin tid tvingas invänta den på obekväma rastplatser. (Stanislaw Jerzy Lec) Avfallskedjans förening, den 4 januari 2002 Ingrid Bildström, ordförande Olov Wikström, v. Ordförande Martin Bildström, sekreterare 10
Avfallskedjans förening Kontaktperson: Tfn: 0691 30623 Postgiro nr: Ingrid Bildström, ordförande Fax: 0691 30623 618 83 13-8 Besökadress: Södra Gullgård Mobil: 070 971 92 39 Organisation nr: Fränsta ingrid.bildstrom@noed.com 849400-8165 Postadress: Pl. 2221 840 12 Fränsta 11