Kultursektor, kulturindustri och kulturella och kreativa näringar Kulturproduktionens villkor Karlstad 13 oktober 2016
Kultursektor Kultursektorn är i ett kulturpolitiskt perspektiv den del av samhället, som omfattas av kulturpolitiken: har kulturpolitiken fortfarande som huvudsyfte att stödja insatser som görs inom ordets, scenens, bildens och tonens områden samt för kulturarvet. Mediepolitiken har starka kopplingar till kulturpolitiken, men har också egna mål och syften. Detsamma gäller stödet till folkbildningen och föreningslivet. (Tid för kultur, prop. 2009/10:3. s. 12)
Kulturindustri Ett normativt begrepp för industrialiserad produktion av kultur med spridning av standardiserade produkter. (Kulturutredningen 2009) Industrialiseringen av kulturen innebär att konsten knyts till kapitalismens logik vilket innebär att konstens sanna värde försvinner och konsten blir en vara bland andra varor. (Adorno och Horkheimer) Kulturindustri är ett analytiskt begrepp för företag som primärt säljer estetiska upplevelser. (Dag Björkegren)
Kritisk hållning till kulturindustrin Kulturindustri = profitör skräp skadlig kultur kommersialism = politiska reaktioner av hämmande karaktär, t.ex. filmcensur.
Kritisk hållning till kulturindustrin Kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar på kulturområdet
Positiv hållning till kulturindustrin Kulturindustri = tillväxt ökad sysselsättning ökat välstånd = offentligt stöd till verksamheten
Kritisk och positiv hållning till kulturindustrin Kritisk hållning till kulturindustrin: q q q Fokus på produkten och dess negativa effekter. Hot mot konsten. Skarp skiljelinje mellan kvalitetskultur och populärkultur. Positiv hållning till kulturindustrin: q q q Fokus på den ekonomiska nyttan. Räddning för regioner och stater. Upplösning av gränsen mellan kvalitetskultur och populärkultur.
Positiv hållning till kulturindustri q q q Upplevelseindustri Kulturella och kreativa näringar Kreativ sektor
Upplevelseindustri Begreppet upplevelseindustri kan ses som en vidgning av begreppet kulturindustri och motsvarar i viss mån vad man i den anglosaxiska världen kallar cultural industries, heritage industries och copyright industries.
Upplevelseindustri Upplevelseindustrin definieras som människor och företag med ett kreativt förhållningssätt som har till huvuduppgift att skapa och/eller leverera upplevelser i någon form. Fokus på användaren, individen. Fokus på branschens betydelse som näring.
Kreativ grund Upplevelseindustrin har sin bas i en kreativ grund, som utgörs dels av de aktörer som står bakom upplevelseindustrins produkter och utveckling, t.ex. producenter, kreatörer och arrangörer, dels av förutsättningar för dessa: platser att visa upp sig på, platser att öva sig på och stimulerande sammanhang.
Upplevelseindustri Ledord inom upplevelseindustrin är: Kreativitet Innovation Det finns en stark länk mellan kultur och näring i upplevelseindustrin.
Upplevelseindustrins delområden Arkitektur Dator- och TV-spel Design Film Foto Konst Litteratur Marknadskommunikation Media Musik Scenkonst Upplevelsebaserat lärande Mode Måltid Turism/Besöksnäring
Upplevelseindustrins bakgrund Förskjutningen från industrisamhälle via kunskapssamhälle till upplevelsesamhälle. Växande betydelse för upplevelsebaserade branscher och näringar men också integration mellan dem. Upplevelsen t.ex. berättelser, gestaltningar och spel blir allt viktigare för människor. Kulturaliseringen. För många företag är idag estetik och tilläggstjänster avgörande för deras framgång. Upplevelseindustrin kan bidra med kompetens, inspiration och produkter i den utvecklingen.
Fokus på upplevelseindustrin Den starka fokusen på upplevelseindustrin beror på att den har stor och växande ekonomisk betydelse: Handeln med kultur och underhållning har ökat och är på världsbasis 1,3 triljoner dollar. Nordamerika, Europa och Asien svarar för 90 procent. USA, Storbritannien och Kina dominerar med över 40 procent. Många utvecklingsländer ser stora möjligheter att utveckla de kulturella näringarna och ett framgångsexempel är den indiska filmindustrin.
Fokus på upplevelseindustrin Tre skäl till att man fokuserar på upplevelseindustrin är också: Den höga tillväxttakten inom upplevelseindustrin eftersom vi konsumerar allt mer kultur och upplevelser. Bakom mycket av tillväxten ligger bredbandsuppkopplingen och konvergensen mellan olika medier. Alla typer av företag har högre fokus på kreativitet och att skapa helhetsupplevelser för konsumenten. Upplevelseindustrin har en viktig roll för att skapa image och attraktivitet för en plats eller ett land.
Nytt konsumtionsmönster Till bakgrunden hör också ett nytt konsumtionsmönster, som innebär att konsumenten är delaktig i produktionen av upplevelsen. Engagemanget från användarna ökar och innehållet blir alltmer anpassat till individen. Gränsen mellan åskådare och deltagare och produktion och konsumtion löses upp. Ett nyckelord är flexibilitet. Ett exempel är interaktiva spel. Andra är open source, bloggar, sociala nätverk och applikationer. Man talar också allt mer om deltagarkultur.
Deltagarkultur Deltagarkultur är ett samlingsbegrepp för kulturformer och medier som förutsätter aktivt samskapande av samtliga inblandade. Det kan handla om allting från fotboll till rollspel. Deltagarkultur står i kontrast till de åskådarinriktade kulturformerna där produktion och konsumtion är separerade från varandra. (Wikipedia)
Nytt konsumtionsmönster Kultur och underhållning har blivit internationella företeelser och tekniken möjliggör en snabb och effektiv global distribution.
Utveckling i tre faser Upplevelseindustrin förflyttar sig i riktning mot ökat teknikfokus och ökad konsumentmedverkan. Man kan se det som en utveckling i tre faser. I den första fasen kom cirkusen till byn om den över huvud taget kom. I den andra fasen kom upplevelsen till konsumenten genom den tekniska utvecklingens försorg: mikrofonen, fonografen, cinematografen, datalagring, tv, etcetera. I den tredje fasen förflyttas upplevelsen till varje individ på konsumentens eget kommando. Konsumtionen blir mindre beroende av tid och rum. Det kommer nya verktyg för att själv producera och distribuera. (Nielsén)
Upplevelseindustri KK-stiftelsen identifierade 1999 upplevelseindustrin som ett viktigt tillväxtområde i svenskt näringsliv.
Viktigt tillväxtområde Beräknas öka med mellan fem och sex procent per år. Störst tillväxt har marknadskommunikation, måltid, turism, mode och upplevelsebaserat lärande. Största områdena är turism/besöksnäring, media och måltid, som tillsammans svarar för hälften av upplevelseindustrins förädlingsvärde.
Ett ekonomiskt perspektiv SCB beräknade år 2005 att upplevelseindustrin: Uppgick till 5 procent av BNP Omsatte 400 miljarder kronor Sysselsatte 280.000 personer, vilket är lite mer än 6 procent av arbetsmarknaden Siffrorna är osäkra.
Näring som är svår att mäta Upplevelseindustrin är en näring med effekter som är mätbara. Den har också omfattande indirekta effekter, som är svåra att mäta: Imageskapande (både identitet och marknadsföring utåt) Bidrag till andra sektorer (i form av specialiserad input) Klustermotorer (skapar förutsättningar för andra verksamheter) i form av dragare (både för turism och lokalisering) Egenvärde ( kulturella argument) (Nielsén)
KK-stiftelsens program 1999 lanserade KK-stiftelsen ett femårigt program, som sedan har förlängts, med tre områden i fokus: Att samla upplevelseindustrin. Att utveckla och stödja mötesplatser, som drivs i samverkan mellan näringsliv, högskola, regioner/kommuner och offentlig verksamhet. Varje mötesplats arbetar nationellt och långsiktigt för kunskaps- och kompetensutveckling, stärkt samverkan och ökad tillväxt. Att initiera och utveckla spetsutbildningar.
Mötesplatser Åtta mötesplatser: Hällefors måltid och design. Hultsfred media, musik, turism. Karlshamn datorspel och upplevelsebaserat lärande. Piteå turism, media, musik. Trollhättan film, media. Göteborg design, marknadskommunikation. Malmö media, design. Stockholm mode, design.
Typiska drag i upplevelseindustrin Det finns en osäkerhet kring efterfrågan på kreativa produkter, eftersom de är upplevelseprodukter som köparen inte vet vad de är värda förrän efter konsumtionen. Själva köpet innebär alltså bara en möjlig upplevelse. De närmast oändliga möjligheterna för produkterna; olika versioner, format m.m. Aktörerna drivs av belöningar i form av andra värden än ekonomiska (konstnärliga, filosofiska, moraliska, estetiska) och är samtidigt beroende av t.ex. administration och försäljning för att verksamheten ska vara hållbar. Det leder till intressekonflikter och påverkar organisation, affärslogik och produktion.
Typiska drag i upplevelseindustrin Den kollektiva naturen i kreativ produktion och behovet av att ständigt skapa och återskapa kreativa team av personer som besitter olika kunskap och som ofta har helt olika intressen och förväntningar på produktionen och slutprodukten. Betydelsen av nätverk och informella kontakter som knyter samman aktörerna inom de olika branscherna.
Typiska drag i upplevelseindustrin Behovet av att koordinera olika kreativa aktiviteter inom en relativt kort och ofta definitiv tidsram. Varaktigheten i många kulturella produkter och förmågan att dra ut ekonomiskt värde långt efter det att varan har producerats, t.ex. via upphovsrätten.
Ett annorlunda kärnvärde Inom upplevelseindustrin skapas värde med hjälp av symboler, historier, föreställningar, idéer, information, drömmar, känslor och tillstånd. Kärnvärdet är möjligheten att uppleva någonting. Upplevelsen är individuell och påverkas av förförståelse, tidigare erfarenheter och sociala sammanhang.
Kulturella näringar Kulturella näringar (cultural industries) utmärks av någon form av kreativitet och innehåller skapande och kommunikation av symboliska betydelser. Slutprodukten omfattar någon form av immateriell egendom. (David Throsby)
Kulturella näringar Rapporten The Economy of Culture in Europe inkluderar följande i kulturella näringar (cultural industries): q Film och video q Radio och TV q Videospel q Musik q Böcker och press Alltså massproducerade och masskommunicerade produkter, som är copyrightskyddade. De tillhör tillsammans med kärnan, konstfältet, kultursektorn.
Kärnan - konstfältet Konstarterna konsthantverk, måleri, skulptur, foto, teater, dans, cirkus, festivaler Kulturarv museer, bibliotek, arkiv, kulturmiljöer Icke industriella aktiviteter. Verk som är möjliga att copyrightskydda (verkshöjd)
Kreativa näringar (creative industries) Näringar som har sitt ursprung i individuell kreativitet, kunnande och talang och som skapar och exploaterar immateriell egendom. (The Department for Culture Media and Sports) Rapporten The Economy of Culture in Europe använder kreativa näringar för aktiviteter, som inte är direkt kopplade till kulturella varor och produkter men som innehåller moment som kan hänföras till kulturella aktiviteter; design, mode, grafisk produktion, arkitektur och reklam.
Kulturella och kreativa näringar regeringens satsning Regeringens satsning 2009 2012: Omfattade 73 miljoner kronor. Syftade till att skapa goda förutsättningar för entreprenörer och befintliga och potentiella företagare inom KKN att utveckla sina affärsverksamheter. Handlingsplanen var skriven ur ett tydligt näringspolitiskt tillväxtperspektiv men presenterades som kulturministerns och näringsministerns gemensamma projekt. Motiveringen för satsningen innehöll både instrumentella och humanistiska kulturpolitiska argument.
Kulturella och kreativa näringar regeringens satsning Kulturen har betydelse för hela samhället, för sysselsättningen, tillväxten och välfärden. Därför är det också nödvändigt att vi vidareutvecklar kompetensen och kunnandet om och för de kulturella och kreativa näringarna. Därmed får kulturskapare och konstnärer bättre möjligheter att utveckla sina affärsidéer och bredda sin arbetsmarknad. Samtidigt får vi en större spridning av kultur i samhället. (Kulturministern i pressmeddelande vid lanseringen av satsningen 2009)
Kulturella och kreativa näringar regeringens satsning Satsningen var både kulturpolitisk och näringspolitisk och kopplade ihop kulturpolitik och näringspolitik. Regeringen valde begreppet KKN för att markera att satsningen riktades mot näringar med ett kulturellt innehåll. Någon tydligare avgränsning gjordes inte under satsningen utan man avvaktade EU:s definition av begreppet. I det konkreta arbetet med handlingsplanen använde man sig av KK-stiftelsens definition av upplevelseindustrin men exkluderade turismen i definitionen.
Kulturella och kreativa näringar regeringens satsning I sin utvärdering av satsningen definierade Tillväxtverket KKN som verksamheter som har ett kulturellt och kreativt värde inom arkitektur, design, film och foto, konst, litteratur, media, mode, musik, måltid, scenkonst samt upplevelsebaserat lärande. Senare inkluderades även hemslöjd och kulturarv i Tillväxtverkets definition.
Regeringens satsning Klara Tomsons slutsatser Kopplingen mellan kulturpolitik och näringspolitik var starkare i presentationen av satsningen än när den omsattes i praktiken. Marknadslogiken kom att dominera och de kulturföretagare som inte hade tillväxtmål för sin verksamhet hamnade utanför satsningen. Satsningen syftade till att förändra näringspolitiken och de näringsfrämjande organisationerna. Kulturen skulle ta plats i näringspolitiken. Därmed hamnade fokus på den kommersiella kulturen och utrymmet för de kulturföretagare som inte hade tillväxtmål blev i praktiken litet.
Regeringens satsning Klara Tomsons slutsatser Under de tre år som följde på satsningen arbetade Tlllväxtverket med ett program för KKN, där en del var att öka kunskapen om hur affärslogiken ser ut hos kulturföretagare som inte har ett tillväxtmål. Syftet var att rådgivare och långivare bättre ska kunna möta företagens behov. Detta innebar en kreolisering av kulturpolitik och näringspolitik, av kulturprofessionell logik och marknadslogik. Satsningen förändrade varken den nationella kulturpolitikens mål eller organisering. Den förändrade inte heller spelreglerna för den offentligt finansierade kulturen, vilket heller inte var meningen.
Regeringens satsning Klara Tomsons slutsatser Det var inte kulturpolitikens mål eller organisering som utmanades utan hur man inom näringsfrämjandet såg eller inte såg på kulturföretagande. Syftet var att målgruppen för näringsfrämjande verksamhet skulle breddas till att också inkludera kulturföretag.
Kreativ sektor Har ungefär samma omfattning och variation som kreativa näringar.
Botkyrka kommun Inledde i början av 2000-talet en satsning på upplevelseindustrin.
Botkyrka kommun Förortskommun med 80 000 invånare. Ung medelålder. Hälften av invånarna har utomnordiskt ursprung. Miljonprogramsområden, låghusområden, villaområden, landsbygd. Större delen av invånarna med utomnordiskt ursprung bor i miljonprogramsområdena i norra Botkyrka. Låg utbildning. Hög arbetslöshet. Sociala problem.
Långt ifrån lagom Med sin slogan Långt ifrån lagom vill kommunen bl.a. omdefiniera det starka inslaget av invånare med rötter i andra länder från en belastning till en tillgång.
Botkyrkas satsning på upplevelseindustrin syfte Att Botkyrka ska vara en plats som alstrar kultur och upplevelser. Att stimulera kreativitet och entreprenörskap. Att bli ett centrum för en växande kulturmarknad. Att sätta Botkyrka på den internationella kartan. Att göra Botkyrka till en attraktiv plats för filmmakare, scenutövare och kulturåskådare. Att göra Botkyrka till en plats att trivas på och känna sig stolta över.
Botkyrkas satsning på upplevelseindustrin syfte Att skapa fler jobb, fler utbildningar och fler företag inom kultursektorn. Att ge invånarna nya möjligheter till kulturupplevelser. Att ta till vara och stimulera ungdomars kreativitet och ge dem förutsättningar att förverkliga sina idéer genom ekonomiskt stöd, utbildningsmöjligheter och entreprenörsvänlig företagsservice. (Katarina Berggren, kommunstyrelsens ordförande)
Upplevelseindustri och kulturell ekonomi Upplevelseindustri blev värdefullt i näringslivstermer strax före sekelskiftet 2000. Upplevelser produceras ned hjälp av någon form av kulturell resurs. Upplevelseproduktion framhåller konsumentperspektivet. Kreativa näringar framhåller producentperspektivet. Kulturell ekonomi ett teoretiskt perspektiv. Kulturell ekonomi förankrar (artistisk/a) kultur, kreativitet och upplevelser i en affärsmässig kontext och definierar de artistiska aktiviteterna som en kärna.
Att bli en upplevelseplats Genom en upplevelsesatsning ville Botkyrka stärka den egna profilen och profilera sig både i relation till Stockholm och nationellt. Man ville skapa en gynnsam miljö för utvecklingen av upplevelsenäringen förutsättningar: eldsjälar (drivande personer), billiga lokaler, andra aktörer inom samma eller närliggande sektorer (närhet till andra kulturföretag). Möjligheten låg i den unga befolkningen, den mångkulturella strukturen och närheten till storstaden.
Långsiktig satsning Det handlade inte om ett tidsbegränsat projekt utan om en tillväxtstrategi, om en långsiktig satsning för att skapa en självgenererande process. Tre ben: utbildning, kultur och näringsliv. Upplevelseindustri: Arkitektur, Design, Film och video, Förlagsverksamhet, TV och radio, Konst- och antikmarknaden, Reklam, Mode, Musik- och scenkonst och Mjukvara.
Kulturhuset Subtopia Kulturhuset Subtopia etablerades 2002 och blev navet i Botkyrkas upplevelsesatsning. I Subtopia finns idag ett 40-tal aktörer med anknytning till upplevelseindustrin: företag, föreningar, utbildningar, kortare projekt, mer långsiktiga samarbeten. Scener och repetitionslokaler. Lokaler för konferenser och events. Kontorslokaler. Restaurang.
Hinder En svår uppgift att samordna hela upplevelsesatsningen. Olika åsikter om den ansvarige för satsningen skulle knytas till kommunen eller till det kommunala bolaget Upplev Botkyrka. Politisk oenighet kring satsningen, som kom att identifieras med majoriteten. Spänningar mellan politik och näringsliv. Satsningen var inte förankrad i det etablerade näringslivet. Spänningar mellan kultur och näringsliv.
Hinder Genom den starka kopplingen till kultur- och fritidschefen blev upplevelsesatsningen ett kulturbegrepp, inte ett företagsbegrepp. Kulturtröskel till företagande. Få av de företag som kontaktades ville delta och nätverka inom ramen för upplevelsesatsningen. Många av företagen uppfattade inte sig själva som upplevelseföretag. Botkyrka hade, liksom flertalet andra kommuner som satsat på upplevelseindustrin, från början en svag grund att stå på.
Kulturtröskel till företagande Kulturföretaget och kulturarbetaren lever under två olika verksamhetslogiker: kulturbegreppens argument möter företagsbegreppens argument och kulturarbetarens offentliga finansiering bryts mot kulturföretagets marknadsinriktning. Den offentliga finansieringen och att kulturen inte klarar sig på marknadens villkor gör att kultur blir synonymt med bidrag. Den kultur som kulturarbetare skapar har en politisk laddning som är negativ ur ett näringsperspektiv. Kanske ska inte den formen av finkultur i första hand premieras i en kommun som vill ha ett expansivt kulturnäringsliv.
Slutsatser Antalet företag och antalet anställda inom upplevelseindustrin har ökat. Bilden av kommunen, kommunens image, har blivit mer positiv; en kreativ ung kommun, som är spännande. En negativ förortsbild har ändrats till en fördelaktig bild av mångfald. Subtopia har blivit en knutpunkt för satsningen. Botkyrka satsade långsiktigt och har lyckats genomföra sin satsning.
Slutsatser Den politiska dimensionen var central vid starten av satsningen men skapade en politisk oenighet som blev en hämsko för vidare utveckling. Det finns ett motstånd mot att göra kulturarbetare till företagare. Den heterogena befolkningsstrukturen blev en fördel; att bryta mot Sverigenormen skapade uppmärksamhet. Den politiska intentionen, den artistiska integriteten och näringslivets realiteter har svårt att smälta samman till en treenighet av kultur, kreativitet och upplevelser.
Inlämningsuppgift 4 Definiera begreppen kultursektor, kulturindustri, upplevelseindustri, kulturella näringar och kreativa näringar och diskutera likheter och skillnader mellan begreppen. Uppgiften redovisas skriftligt på 2 3 A4-sidor, Times Roman 12 p, enkelt radavstånd. Texten ska ha en rubrik och källor ska anges. Den sänds per e-post till peter.almerud@gmail.com senast den 19 oktober.
Inlämningsuppgift 4 Litteratur: Arvidsson, Kjell, Cred och sellout musikindustrins paradoxala drivkrafter, i Aronsson m.fl., Kulturell ekonomi, s. 69 103. Blomgren, Roger, Från hot till möjlighet om kulturindustrin och kulturpolitiken, i Kultursverige 2009, s. 20 24. Gustafsson, Niklas, Upplevelseindustri Marknadens logik och organisatoriska förutsättningar. En teoretisk genomgång av sektorns grundläggande struktur. Karlsson, David, En kulturutredning: pengar, konst och politik Nielsén, Tobias, Kulturens ekonomi och kreativa näringar drivkrafter och konsekvenser för kulturpolitiken, i KulturSverige 2009, s. 90 95. Wessblad, Hans, En kulturekonomisk metamorfos, i Kulturens kraft för regional utveckling, s. 260 281.