25.3.2004 L 88/1 II (Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk) KOMMISSIONEN KOMMISSIONENS BESLUT av den 24 januari 2001 om att en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (Ärende nr COMP/M.2033 Metso/Svedala) [delgivet med nr K(2001) 157] (Endast den engelska texten är giltig) (Text av betydelse för EES) (2004/254/EG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT av följande skäl: med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 57 i detta, (1) Den 7 augusti 2000 mottog kommissionen en anmälan enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr 4064/89 ( koncentrationsförordningen ) om en föreslagen koncentration genom vilken Metso Corporation (nedan kallat Metso ) förvärvar kontroll över hela Svedala Industri AB (nedan kallat Svedala ) i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen. med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer ( 1 ), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1310/97 ( 2 ), särskilt artikel 8.2 i denna, med beaktande av kommissionens beslut av den 20 september 2000 om att inleda ett förfarande i detta ärende, efter att ha gett de berörda företagen tillfälle att yttra sig om kommissionens invändningar, (2) Efter att ha granskat anmälan konstaterade kommissionen att den anmälda transaktionen omfattades av koncentrationsförordningen och att den väcker allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden, eftersom den kan skapa eller förstärka en dominerande ställning, som skulle hämma den effektiva konkurrensen, dels på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den, dels inom EES. Kommissionen beslutade därför den 20 september 200 att inleda ett förfarande enligt artikel 6.1 c i koncentrationsförordningen och artikel 57 i EES-avtalet. med beaktande av yttrandet från Rådgivande kommittén för koncentrationer ( 3 ), och ( 1 ) EGT L 395, 30.12.1989, s. 1. Rättad i EGT L 257, 21.9.1990, s. 13. ( 2 ) EGT L 180, 9.7.1997, s. 1. ( 3 ) EGT C 76, 25.3.2004. (3) Den 22 november 2000 underrättade kommissionen Metso om sina invändningar genom ett meddelande i enlighet med artikel 18 i koncentrationsförordningen och protokoll 21 till EES-avtalet (nedan kallat meddelandet om invändningar ). Kommissionen mottog den 11 december 2000 Metsos synpunkter på detta meddelande.
L 88/2 25.3.2004 I. PARTERNA OCH TRANSAKTIONEN (4) Metso är ett finskt företag som bildades 1999 genom sammanslagning ( 4 ) av Valmet Corporation och Rauma Corporation. Företaget är verksam inom tre huvudområden: i) maskinteknik (berg- och mineralbearbetning, växlar och komponenter och biltillverkning), ii) automations- och reglerteknik, och iii) fiber- och pappersteknik (massa- och pappersindustriprocesser, maskiner och utrustning). 1999 hade Mesto en omsättning på 3 387 miljoner euro. Metsos verksamhet på området för utrustning för stenkrossning och -bearbetning finns i dess dotterföretag Nordberg, och står för uppskattningsvis 15 % av Metsos omsättning. (9) 1999 hade Metso och Svedala tillsammans en sammanlagd omsättning på mer än 100 miljoner euro inom vardera [ ] (*). Vardera partens sammanlagda omsättning i var och en av de ovan nämnda medlemsstaterna överstiger också 25 miljoner euro. (10) Slutligen uppgår den samlade omsättningen i gemenskapen för vardera parten till mer än 100 miljoner euro, och inget av de berörda företagen har mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning i gemenskapen i en och samma medlemsstat. Den anmälda transaktionen har därför en gemenskapsdimension i den mening som avses i artikel 1.3 i koncentrationsförordningen. Den utgör även ett samarbetsärende enligt EES-avtalet. (5) Svedala är ett företag inom anläggnings- och mineralbearbetningsbranschen. Företaget är noterat på Stockholms-börsen och har verksamhet på området för utrustning för utvinning, bearbetning och hantering av mineraler, såsom borrutrustning, stenkrossutrustning, transportsystem, asfaltbeläggning och komprimeringsutrustning. 1999 uppgick Svedalas omsättning till uppskattningsvis 1 600 miljoner euro. Försäljningen inom avdelningen för stenhantering (utrustning för krossning och siktning) stod för 38 % av denna omsättning. (6) Den föreslagna transaktionen innebär att Metso förvärvar ensam kontroll över Svedala, genom ett offentligt anbud som tillkännagavs den 21 juni 2000. IV. BESKRIVNING AV STENKROSSEKTORN (11) Transaktionen kommer att påverka konkurrensen på området för stenkrossutrustning, där både Svedala och Metso (under varumärket Nordberg) har försäljning. Då transaktionen genomförts kommer det sammanslagna företaget att vara globalt ledande på området för maskiner för bearbetning av sten och mineraler. A. Tillämpningar och teknik II. KONCENTRATIONEN (7) Metso erbjuder sig att köpa alla aktier i Svedala förutsatt att företagets bud accepteras av mer än 90 % av Svedalas aktiekapital. Man kan därför dra slutsatsen att transaktionen syftar till att Metso skall få ensam kontroll över Svedala och att den föreslagna transaktionen därför är en koncentration i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen. (12) Stenkrossutrustning används främst för att minska stenens storlek för att göra den passande för den avsedda användningen. Sådan utrustning används därför i första hand för att framställa ballast (krossten, grus och sand) och betong, och i gruvindustrin (eftersom de metaller eller ämnen som skall framställas måste utvinnas ur finmalen sten). Ballast framställs vanligtvis antingen i stenbrott eller av byggföretag, som framställer sina egna lager av ballast genom att krossa sten eller demolerade byggnadsmaterial. III. GEMENSKAPSDIMENSIONEN (8) Metsos sammanlagda globala omsättning för bokföringsåret 1999 uppgick till uppskattningsvis 3 387 miljoner euro. Svedalas sammanlagda globala omsättning för bokföringsåret 1999 var ungefär 1 588 miljoner euro. De berörda företagen har således tillsammans en sammanlagd global omsättning på mer än 2 500 miljoner euro. ( 4 ) Se ärende IV/M.1379 Valmet/Rauma, 8 februari 1999. (13) En typisk stenkrossningsanläggning omfattar vanligtvis flera olika steg, vari stenen blir allt mer finfördelad och där flera tänkbara tekniker är inbegripna: det första steget, där stora block genom sprängning eller andra åtgärder krossas, kallas för primär krossning. Den sten som framkommit genom primär krossning krossas sedan vanligen ytterligare i sekundära och påföljande krossningssteg. Då stenen väl har krossats till en tillräckligt liten storlek kan små partiklar fås fram genom malning. (*) Delar av denna text har utformats så att konfidentiella uppgifter inte skall röjas. Dessa delar omges av en hakparentes och är markerade med en asterisk.
25.3.2004 L 88/3 (14) De fyra viktigaste typerna av krossutrustning är följande: käftkrossar (i vilka stenen krossas mellan två mekaniska käftar), slagkrossar (i vilka stenen krossas genom stötar mot stenen själv eller mot de hårda ytorna i maskinen), konkrossare (i vilka stenen krossas mellan en rörlig och en fast kon, varvid den rörliga konen roterar excentriskt inom den fasta konen) och primärspindelkrossar (baserade på en teknik liknande konkrossarnas, men med en annan geometri). Bland slagkrossar skiljer man vanligtvis även mellan slagkrossar med horisontell axel och slagkrossar med vertikal axel. Varje typ av krossutrustning motsvarar en särskild teknik. driftskostnaderna vanligen viktigare än amorteringen av det ursprungligen betalda priset för totalekonomin i inköpsbeslutet, vilket innebär att kunderna ofta lägger stor vikt vid prestanda eller driftsfaktorer som tillförlitlighet, underhållskostnader, tillgång till reservdelar etc. Detta bekräftas av att en stor majoritet av de kunder som svarat på kommissionens förfrågan uppgav att de ansåg driftsfaktorer, särskilt driftskostnader, kvalitet, tillförlitlighet eller kapacitet, vara viktigare än priset vid inköp av en stenkross. (15) I en del fall, särskilt i gruvsektorn, där man behöver få fram malm i finfördelad form, kan det krävas fortsatt sönderdelning. Detta åstadkoms i allmänhet genom ett slutligt malningssteg. Malningsutrustning består främst av malmkvarnar och valspressar. Parterna har endast verksamhet på området för malmkvarnar. Det finns en mängd olika tekniker för malmkvarnar. Man kan framför allt skilja mellan horisontella malmkvarnar tumbling mills, som i sin tur kan delas upp i kvarnar med autogen malning, kvarnar med semiautogen malning, stångkvarnar och kulkvarnar, övriga horisontella kvarnar och vertikala kvarnar. (20) Dessutom anses stenkrossmaskiner ofta vara utrustning av avgörande betydelse för bygg- och anläggningssektorn och för kunder inom gruvindustrin. I synnerhet framgår det av kommissionens undersökning att bristfälligt fungerande krossutrustning kan stoppa hela driften vid den berörda anläggningen (för perioder som kan uppgå till flera veckor) och på så sätt dramatiskt påverka effektiviteten och konkurrenskraften för ballasttillverkaren eller gruvkunden. Det beror på att i många fall har kunderna endast en kross för varje steg i processen, för exempelvis primär krossning, sekundär krossning etc. (16) Förutom utrustning för krossning och malning innehåller en krossanläggning mindre utrustning som används för att flytta stenen mellan de olika krosstegen. Det är framför allt fråga om siktenheter, som används för att kontrollera storleken på stenen som bearbetats i olika krossar, transportband och matare, som används för att flytta sten från ett upplag till ett transportband eller från ett transportband till en kross. (17) Krossutrustningar, inklusive siktenheter, matare och transportband, kan vara fasta eller mobila. Mobil krossutrustning används vanligtvis endast i ballastproduktion och inom byggnadsindustrin. Mobila krossar påminner tekniskt sett om fasta krossar, förutom att de har monterats på underreden av hjul eller band. B. Produkternas hållbarhet, ovilja att ta risker och service (21) Kombinationen av den långa hållbarheten, den avgörande betydelsen av stenkrossmaskiner och även av det relativt låga inköpspriset för stenkrossar i jämförelse med de totala kostnaderna och intäkterna för ett stenbrott eller en anläggning för ballastproduktion tycks göra kunderna mycket konservativa och obenägna att ta risker i sina val. De väljer ofta säkra och beprövade lösningar hellre än mindre kända leverantörer som inte kan ge tillfredsställande garantier vad gäller tillförlitlighet och säker tillgång till service och reservdelar, även om detta innebär att de måste acceptera högre priser. Denna riskobenägenhet kan uppenbarligen öka genom förlust av intäkter på grund av ett funktionsavbrott för stenkrossen eller genom risken för detta. Den kommer därför vanligen att vara större för de kunder som producerar värdefulla produkter, såsom metallmalmer, eller arbetar med påfrestande material såsom hård och nötande sten. Det tycks dock vara allmänt karaktäristiskt för branschen att köpare av stenkrossar ofta är mycket riskobenägna. (18) Stenkrossutrustning har ofta en mycket lång ekonomisk livslängd, normalt runt 25 år. Även om påfrestande arbetsmiljöer ofta leder till stor förslitning och kräver täta byten av slitdelar (och av vissa reservdelar) är stenkrossar vanligtvis tillräckligt robusta för att kunna vara i drift under mycket långa tidsperioder. (19) Det betyder att priset ofta inte är avgörande vid inköp av en ny produkt: på grund av produktens hållbarhet är (22) Resultaten av kommissionens undersökning visar att denna riskobenägenhet kommer till uttryck på flera olika sätt. exempelvis fäster kunderna stor vikt vid produktens tillförlitlighet och kvalitet och leverantörens rykte. Det uppges också att kunderna ofta kräver relevanta referenser från leverantörerna, inklusive från kunder som bearbetar samma typ av sten.
L 88/4 25.3.2004 (23) Av samma skäl tyder resultaten av kommissionens undersökning på att nyckelfärdiga anläggningar, som främst köps för att etablera nya stenkrossanläggningar eller göra större kapacitetsökningar, ofta köps av de utrustningsleverantörer som har ett brett produktsortiment. Även om kunderna teoretiskt sett kunde anlita en oberoende teknikkonsult för den övergripande utformningen av sin anläggning och sedan dela upp anskaffandet av utrustningen på olika leverantörer, föredrar de vanligtvis att skaffa alla dessa produkter och tjänster från ett enda företag, eftersom hela ansvaret för den nyckelfärdiga anläggningen då tas av ett enda företag, i stället för att delas mellan teknikkonsulter och flera leverantörer av utrustning. Såsom en kund uppgav, ju bredare produktsortiment OEM-leverantören kan erbjuda, desto större förmåga att leverera en nyckelfärdig anläggning. Att para samman och garantera funktionen för krossar och siktanläggningar är viktigt för att uppnå maximal effektivitet i fråga om anläggningens konstruktion. Det är inte ovanligt att utrustning köps av olika leverantörer, men man föredrar att köpa av en leverantör om denne kan uppfylla de krav som ställs. (24) I sitt svar på meddelandet om invändningar hävdar Metso att den riskobenägenhet från kundernas sida som kommissionen beskriver motsägs av de nya inträden och den expansion av verksamheter som sker på stenkrossmarknaderna inom EES. Metso hänvisar i detta sammanhang till en lista över betydande nya aktörer. (25) Argumentet om ett betydande inträde av nya aktörer på marknaden får inget stöd i kommissionens undersökning. Många av de konkurrenter som nämns i Metsos lista över nya aktörer är i själva verket sedan länge etablerade tillverkare av krossutrustning eller företag som kommit in på marknaden genom förvärv. Dessutom visar kommissionens undersökning, såsom framgår av skälen 156 162, tydligt att det finns stora hinder för tillträde till stenkrossbranschen. (27) Kunderna uppgav även att de fäste stor vikt vid leverantörernas ekonomiska läge och styrka, eftersom de är måna om att kunna finna lämpliga reservdelar och tjänster under stenkrossutrustningens livslängd. (28) Slutligen medför kundernas riskobenägenhet att de ofta önskar utveckla långsiktiga relationer till sina leverantörer av stenkrossutrustning och särskilt att leverantören av deras nyckelfärdiga anläggning på en ny plats ofta har en konkurrensfördel framför sina konkurrenter när det gäller att ersätta använda maskiner. Exempelvis visar de uppgifter som parterna lämnat att deras försäljningsframgångar vanligtvis är väsentligt större hos de kunder till vilka de levererat ursprungliga nyckelfärdiga anläggningar än hos andra typer av kunder. (29) Beträffande nyckelfärdiga anläggningar och långsiktiga leverantörsrelationer hävdar Metso i sitt svar på meddelandet om invändningar att marknaden för nyckelfärdiga anläggningar domineras av systemintegratörer och att Metso och Svedala inte är heltäckande leverantörer som kan erbjuda ett fullständigt kontrakt på en nyckelfärdig anläggning. Metso hävdar även att leverantörer av nyckelfärdiga anläggningar bara har en liten fördel framför konkurrenterna. (30) Kommissionens undersökning stödjer inte dessa argument. För det första finns det ingenting som tyder på att systemkonstruktörer dominerar marknaden. I själva verket hävdar flera tekniska konsultföretag som kommissionen rådfrågat att deras deltagande vanligen tillkommit via leverantören av den ursprungliga utrustningen. För det andra visar resultaten av kommissionens undersökning, såsom angavs i skäl 28, tydligt att leverantörer som erbjuder ett brett sortiment av utrustning är i ett bättre läge än andra att tillhandahålla en nyckelfärdig anläggning, och att Nordberg och Svedala anses vara de leverantörer som har den bredaste produktportföljen. C. Stenkrosskunder (26) Vidare innebär produkternas långa hållbarhet och behovet av periodiskt underhåll och byte av delar även att kunderna ofta fäster stor vikt vid tillhandahållandet av tillhörande tjänster, såsom leveranser av reserv- och slitdelar, tillhandahållande av effektiva underhållstjänster i rätt tid, rådgivning om förbättringar av processer eller om integration av ny utrustning i krossanläggningen m.m. Det framgår särskilt av kommissionens undersökning att kunderna vanligen fäster stor vikt vid att utrustningsleverantören har en nationell eller regional närvaro nära anläggningsplatsen, och mycket ofta även kräver att det skall vara så. (31) Efterfrågan på krossutrustning kommer väsentligen från fem typer av kunder: i) betongföretag, som använder krossar för tillverkning av betong och för tillverkning av ballast för försäljning till tredje part, ii) byggnads- och anläggningsföretag och specialiserade rivningsföretag, som använder krossar för tillverkning av ballast från rivna byggnader och från berg, iii) oberoende tillverkare av ballast, som tillverkar ballast från stenbrott för försäljning till företag som bygger vägar och järnvägar, och för byggnader, och v) gruvföretag som krossar den utvunna
25.3.2004 L 88/5 blandningen av sten och malm till finmalda partiklar som bearbetas för att separera metallen eller mineralmalmen från stenen. (34) Gruvkunder är däremot vanligen storskaliga företag, ibland med närvaro i flera länder eller till och med världsdelar, som vanligen köper större utrustning med stor kapacitet, om än i mycket mindre stycktal än företag inom bygg- och anläggningssektorn. Deras storlek och det faktum att de verkar i avlägsna områden kan göra dem mindre beroende av nationellt stöd än kunder inom bygg- och anläggningssektorn, och de gör ofta sina inköp genom internationella och, inom EES, huvudsakligen regionala anbudsförfaranden. Det framgår dock av kommissionens undersökning att geografisk närhet, åtminstone i EES, fortfarande spelar en viktig roll för valet av leverantör av stenkrossar. Exempelvis uppgav flera gruvkunder att de ansåg det viktigt att deras leverantör är närvarande i den region, t.ex. EES, där deras produktionsställe finns. Nästan alla gruvkunder ansåg åtminstone att en regional närvaro var en betydande konkurrensfördel för utrustningsleverantörer. Detta verkar bero på en rad anledningar, framför allt att gruvkunderna i EES är relativt små i jämförelse med det globala genomsnittet, den höga andelen företag som endast är verksamma i EES och den relativt höga andelen betongföretag och mycket stora stenbrott, som ofta är mindre vana vid att arbeta i avlägsna och svåra områden. (32) I det stora hela framgår det av kommissionens undersökning och av de uppgifter som parterna lämnat att stenkrosskunder kan kategoriseras i två grupper, beroende på den typ av utrustning de köper och på deras inköpsmönster: mindre kunder inom bygg- och anläggningssektorn å ena sidan och större gruvföretag eller ballastoch betongtillverkare (nedan kallade gruvkunder ) å den andra. De förstnämnda omfattar oberoende ballasttillverkare och -entreprenörer, byggnads- och anläggningsföretag, specialiserade rivningsentreprenörer och betongföretag, då de köper mindre krossar för tillverkning av ballast som säljs till tredje part. Gruvkunderna omfattar däremot gruvföretag, mycket stora stenbrott och betongtillverkare som köper större utrustning för tillverkning av betong. (33) Kunder inom bygg- och anläggningssektorn är vanligen små företag som verkar på lokal eller nationell nivå och köper ett begränsat antal krossprodukter inom ett begränsat sortiment. Dessa kunder köper vanligen endast mindre krossar och, på grund av behovet av tillläggstjänster såsom beskrivs skäl 26, exempelvis tillhandahållande av reservdelar, tekniskt stöd, rådgivning om processförbättringar eller nya inköp, köper de nästan enbart sin utrustning från leverantörens nationella agent eller distributör, som de ofta har nära och kontinuerlig kontakt med. (35) Slutligen bör det noteras att efterfrågan från företag inom bygg- och anläggningssektorn ofta är fragmenterad men gäller relativt stora mängder av stenkrossar, i normalfallet flera hundra enheter per år i EES, medan efterfrågan från gruvkunder gäller ett mycket begränsat antal produkter. Exempelvis har marknaden för spindelkrossar i hela EES sedan 1990 endast omfattat två enheter per år. D. Stenkrossleverantörer (36) Stenkrossar tillverkas vanligen i ett mycket begränsat antal produktionsanläggningar i hela världen. Exempelvis tillverkar Svedala alla sina käftkrossar i serien Jawmaster i Brasilien, medan Nordberg tillverkar alla sina konkrossar i G-serien i Finland. Produkterna säljs sedan antingen direkt av utrustningstillverkarens centrala försäljningskontor eller, i fråga om produkter för företag inom bygg- och anläggningssektorn, genom ett nät av agenter, distributörer eller dotterföretag som envar har ett eget tilldelat territorium, ofta med ensamrätt. (37) Stenkrossbranschen kännetecknas av ett kontinuum av företag, från de stora, internationella företagen med ett brett utbud, som Svedala, Nordberg, Terex eller Krupp, till mindre företag som erbjuder ett begränsat antal produkter i ett litet geografiskt område, som Haahjem Base, som säljer käftkrossar till företag inom bygg- och anläggningssektorn i de nordiska länderna, eller Rodrigo Matias Magalhães, som endast verkar i Portugal. Mellan dessa två ytterligheter finner man företag med verksamhet på regional nivå som säljer produkter endast till kunder inom bygg- och anläggningssektorn eller inom gruvsektorn, som BHS, MEM eller Bräuer Aufbereitungsmaschinen, eller produkter som hör till endast ett steg av processen eller till en viss teknik, som Kleemann & Reiner, Extec eller Magotteaux. Det finns även företag som är verksamma på global nivå men endast säljer ett begränsat sortiment av produkter, som FL Smidth-Fuller, som främst erbjuder spindelkrossar och malmkvarnar till gruvkunder. E. Inköp (38) Stenkrossutrustning köps vanligen genom ett anbudsförfarande, som utgår antingen från nationella distributörer, i fråga om produkter för företag inom bygg- och anlägg-
L 88/6 25.3.2004 ningssektorn, eller exempelvis i fråga om gruvprodukter från utrustningsleverantörens regionala försäljningskontor. Kunderna kan antingen köpa ett begränsat antal produkter eller en hel krossanläggning. I det senare fallet sker upphandlingen ofta i form av en nyckelfärdig anläggning. (39) I praktiken är kontrakt på nyckelfärdiga anläggningar ganska ovanliga i EES. De står exempelvis för mindre än 11 % av stenkrossförsäljningen till företag inom byggoch anläggningssektorn i regionen, och för en ännu mindre andel av försäljningen till gruvkunder. Försäljningen gäller för det mesta ersättning av befintlig utrustning eller utbyggnad av befintliga anläggningar. Det bör dock noteras att den verkliga betydelsen av kontrakt på nyckelfärdiga anläggningar kan vara mycket större än deras andel av marknadsvolymen. Det framgår nämligen av det faktum att Nordbergs och Svedalas försäljningsframgångar är större i de fall där de levererat den ursprungliga anläggningen än i andra fall, att ett kontrakt på en nyckelfärdig anläggning kan ge leverantören en klar fördel framför konkurrenterna när det handlar om att ersätta en del av de berörda stenkrossarna, t.ex. på grund av att den ursprungliga leverantören känner till anläggningen och kunden och därför kan föreslå en optimal lösning eller på grund av att integrationen med resten av anläggningen blir enklare. I detta sammanhang kan kontrakt på nyckelfärdiga anläggningar även ses som ett medel för leverantören att upprätta långsiktiga relationer till sina kunder för att underlätta framtida försäljning av utrustning. V. DE RELEVANTA MARKNADERNA (42) För det första sker krossningen, såsom beskrivs i skäl 13, nästan undantagslöst i flera på varandra följande steg, där varje steg använder sig av resultatet från det föregående steget för att uppnå en allt högre grad av storleksminskning. Exempelvis sker ballastproduktion vanligen genom en process i två steg, som inbegriper en käftkross eller en horisontell slagkross i ett första steg och en annan stenkross, t.ex. en konkross, en horisontell slagkross eller en vertikal slagkross, i ett andra steg. På liknande sätt sker bearbetningen av malm, som kräver större storleksminskning än ballastproduktion och inbegriper större mängder sten, i typfallet genom en process i tre steg, med en käftkross eller spindelkross i det första steget, en konkross i det andra steget och en malmkvarn eller valspress i det sista steget. (43) I detta sammanhang verkar det som om produkter som används i de olika krosstegen (dvs. primär bearbetning, sekundär bearbetning och avslutande bearbetning) inte är utbytbara, eftersom de vanligen inte kan bearbeta samma stenstorlek och ge samma resultat. Med undantag för tekniken med horisontella slagkrossar, som kan användas för antingen primär eller sekundär krossning, verkar det som om varje krossteknik huvudsakligen används i endast ett steg av processen (primär krossning, sekundär krossning eller malning). Följaktligen bör man göra en distinktion mellan teknik som används främst i den primära bearbetningen (som käft- och spindelkrossar) och teknik som används främst för sekundär krossning (som konkrossar och vertikala slagkrossar) och sådan som används för den slutliga malningen (som valspressar eller malmkvarnar). A. Relevanta produktmarknader (40) Parterna hävdar att stenkrossutrustning kan kategoriseras både på grundval av teknik, dvs. käftkrossar, konkrossar osv., och utifrån tillämpning, nämligen betongproduktion och gruvtillämpningar å ena sidan och ballastproduktion och byggnadsverksamhet å den andra. Segmentering på grundval av teknik (44) För det andra verkar det som om olika tekniker inte används för samma syfte, inte ens i samma bearbetningssteg. Exempelvis kan olika tekniker användas för olika stenkvaliteter, vilket visas av att horisontella slagkrossar främst används för mjuk sten, medan konkrossar i allmänhet används för att krossa hård sten, och olika tekniker kan motsvara olika kapacitetskrav, eftersom käftkrossar är tillräckliga för krossning av små och medelstora volymer, medan spindelkrossar är bäst lämpade för krossning av stora mängder. I detta sammanhang kan man konstatera att varje teknik oftast motsvarar ett särskilt tillämpningsområde, där den vanligen inte konkurrerar med andra stenkrossar. (41) Parterna hävdar att varje teknik, trots att det finns en viss grad av substitution på efterfrågesidan mellan olika tekniker, kan hänföras till en särskild produktmarknad. Detta bekräftas genom resultaten av kommissionens undersökning, som visar att varje teknik i allmänhet främst används på ett särskilt område, där annan teknik inte skulle vara tekniskt eller ekonomiskt genomförbar. (45) Slutligen tycks det finnas en begränsad substituerbarhet mellan olika tekniker på utbudssidan. Detta framgår av resultaten från kommissionens undersökning, eftersom de flesta konkurrenter uppgav att det inte var helt enkelt att byta från en produktionsteknik till en annan. Detta
25.3.2004 L 88/7 bekräftas även av förekomsten av betydande hinder för inträde på marknaden: det stora flertalet av konkurrenter och kunder uppgav att det vanligen tog flera år att utveckla och introducera en ny typ av utrustning och att kunderna ofta begärde att leverantörer av ny utrustning fysiskt skulle demonstrera sina produkter, att de skulle få testa dem under en lång tid under de förhållanden som rådde hos kunden och till och med att de skulle uppvisa tillfredsställande referenser från befintliga köpare av samma produkt. (49) Parterna hävdar ändå att det bör göras skillnad mellan stenkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar å ena sidan och krossar för gruvtillämpningar, mycket stora stenbrott och betongproduktion å den andra ( 5 ). De anser för det första att även om vissa stenkrosstekniker kan användas både för tillämpningar inom byggoch anläggningssektorn och för gruvtillämpningar kommer användarna av de förstnämnda vanligtvis att köpa utrustning i mindre skala, medan gruvkunder vanligtvis köper maskiner med stor prestanda och kapacitet, och för det andra att konkurrensvillkoren är olika för stenkrossar för ballast- och byggsektorn och för stenkrossar för gruvtillämpningar, eftersom gruvkunder tenderar att köpa produkter på global basis, medan kunder inom bygg- och anläggningssektorn köper sin stenkrossutrustning på en smalare basis. (46) Den begränsade substituerbarheten på utbudssidan bekräftas även av förekomsten av specialiserade tillverkare som Canica-Jaques och Magotteaux (vertikala slagkrossar) och, mer allmänt, av att de flesta utrustningsleverantörer inte tillverkar hela sortimentet av användbara tekniker. Exempelvis verkar det som om endast ett mycket begränsat antal leverantörer av stenkrossar i EES faktiskt tillverkar konkrossar och att de flesta leverantörer inriktar sig på ett begränsat sortiment. (50) Slutligen hävdar parterna att mycket stora konkrossar bör utgöra en separat produktmarknad inom sektorn för konkrossar för gruvtillämpningar, till och med skild från marknaden för mindre konkrossar för gruvtillämpningar, eftersom de mycket stora konkrossarna vanligtvis är dubbelt så dyra, dubbelt så tunga och har uppskattningsvis dubbelt så stor kapacitet som produkterna i närmaste storleksklass. (47) Resultaten av kommissionens undersökning tyder följaktligen på att det finns separata produktmarknader för varje teknik. Käftkrossar, spindelkrossar, konkrossar, horisontella slagkrossar, vertikala slagkrossar, malmkvarnar och valspressar hör därför till separata produktmarknader. Siktanläggningar, matare och transportband tycks också utgöra separata produktmarknader. Segmentering på grundval av storlek/användning Separata marknader för stenkrossar avseende bygg- och anläggningstillämpningar och för stenkrossar avseende gruvtillämpningar (48) Inom varje teknik kan produkter förekomma i en mängd olika storlekar, från små till mycket stora. Parterna hävdar att alla produkter på efterfrågesidan hänger samman genom substituerbarhet, så att en produkt av en given storlek konkurrerar med de närmast större och närmast mindre produkterna av samma slag. Parterna hävdar även att det på utbudssidan är lätt att byta från en produkt till en annan, eftersom tekniken är ganska enkel och tillverkningen av större eller mindre produkter inte kräver så stora investeringar, eftersom tillverkningen av delar oftast görs av underleverantörer. ( 5 ) Den exakta definitionen av stor och liten utrustning enligt parternas uppfattning ges i bilaga I till detta dokument. (51) Resultaten av kommissionens undersökning tycks bekräfta parternas uppfattning att produkter av olika storlek vanligtvis hänger samman genom substituerbarhet på utbuds- och efterfrågesidan. Men samtidigt visar de att ju större produkterna är, desto färre kompetenta tillverkare finns det. Och framför allt att tillverkarna av produkter för bygg- och anläggningstillämpningar kanske inte alltid kan sälja sina produkter till gruvkunder. Detta tyder på att det finns trösklar för substituerbarheten på utbudssidan och talar för att det finns separata produktmarknader för mindre utrustning (dvs. stenkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar) å ena sidan och för större utrustning (dvs. stenkrossar för gruvtilllämpningar, som främst säljs till gruvkunder, men också i viss utsträckning till kunder inom bygg- och anläggningssektorn) å den andra. (52) Förekomsten av sådana trösklar för substituerbarheten på utbudssidan bekräftas ytterligare av ett antal andra faktorer. I synnerhet finns det tecken på att stenkrossar av olika storlekar även kan kräva olika produktionsanläggningar. Exempelvis tyder de uppgifter som parterna lämnat på att Nordberg tvingats dela upp produktionen av sina konkrossar på tre olika anläggningar (Macon i Frankrike, Tammerfors i Finland och Milwaukee i Förenta staterna) som tillverkar små, mellanstora respektive stora stenkrossar. Vidare uppgav det stora flertalet av konkurrenterna att stora stenkrossar i allmänhet är svårare att tillverka och sälja än små stenkrossar, eftersom de medför större risker och kostnader och eftersom de är svårare att testa. (53) Dessutom finns det mycket som tyder på att stenkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar och stenkrossar för gruvtillämpningar kräver olika affärsmodeller. Resultatet av kommissionens undersökning tyder på att konkurrensen om stenkrossar för bygg- och anläggningstilllämpningar drivs med en stark tonvikt på service och närvaro på nationell nivå och av nödvändigheten för till-
L 88/8 25.3.2004 verkarna att sälja relativt stora kvantiteter av produkterna för att uppnå tillräckliga ekonomiska skalfördelar. Stenkrossar för gruvtillämpningar säljs däremot vanligtvis i mycket mindre kvantiteter (exempelvis är den årliga marknadsvolymen i EES för horisontella slagkrossar för gruvtillämpningar mer än 20 gånger mindre än motsvarande tal för horisontella slagkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar), de tillverkas ofta på beställning och konkurrensen är i mycket mindre utsträckning beroende av ett tätt distributionsnät. (54) Man kan därför dra slutsatsen att det inom varje krossteknik bör göras skillnad mellan (mindre) stenkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar och (större) stenkrossar för gruvtillämpningar. Förekomsten av en särskild produktmarknad för mycket stora konkrossar med stor kapacitet (58) Parterna anser att Nordbergs konkrossar MP800 och MP1000 utgör en separat marknad, där det inte finns någon annan produkt från någon tillverkare i hela världen. MP800 och MP1000 är de största kommersiellt tillgängliga konkrossarna i världen. Enligt parterna hör MP800 och MP1000 till en separat marknad framför allt på grund av att dessa två produkters krosskraft är betydligt större än för någon annan kommersiellt tillgänglig konkross. Ingen marknad för så kallade hybridkäftkrossar (55) I en skrivelse till kommissionen av den 14 september 2000 ändrade parterna den definition av produktmarknaden för käftkrossar som de ursprungligen framfört och föreslog att en tredje hybridkategori av käftkrossar skulle införas vid sidan av käftkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar och käftkrossar för gruvtilllämpningar. Parterna hävdar att denna hybridkategori motsvarar käftkrossar med en intagsöppning på 1,25 1,50 meter och att den utgör en separat relevant produktmarknad, eftersom käftkrossar i denna kategori främst säljs genom regionala (exempelvis omfattande EES eller Asien) anbudsförfaranden, medan större käftkrossar normalt säljs genom globala anbudsförfaranden och främst köps av kunder inom gruvindustrin. (56) Det framgår dock av de uppgifter som parterna lämnat att mer än [ ]* av alla käftkrossar med en intagsöppning på 1,25 1,50 meter som sålts av Nordberg och Svedala i EES har köpts av kunder inom bygg- och anläggningssektorn. Vidare uppgav de flesta kunder inom bygg- och anläggningssektorn för kommissionen att de inte köper stora och små stenkrossar på olika sätt. I själva verket anlitar de flesta kunder inom bygg- och anläggningssektorn nationella distributörer för alla sina inköp, oberoende av storleken på den utrustning som köps. Därför drar kommissionen slutsatsen att konkurrensvillkoren är mer eller mindre desamma för alla käftkrossar med en intagsöppning på mindre än 1,5 meter och att det skulle vara konstlat att särskilja en separat marknad för hybridkategorin av käftkrossar. (57) Man kan därför dra slutsatsen att käftkrossar kan kategoriseras i två produktmarknader, en för käftkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar (inklusive alla käftkrossar med en mindre intagsöppning än 1,5 meter) och en för större käftkrossar (som normalt används i gruvtillämpningar och mycket stora stenbrott). (59) Resultatet av kommissionens undersökning tycks också bekräfta att det finns en särskild marknad för mycket stora konkrossar såsom parterna hävdar. Från tredje håll bestrids dock parternas påstående att de enda produkter som konkurrerar på marknaden är Nordbergs MP800 och MP1000 med hänvisning till att Svedalas största konkross (modellen H8000) konkurrerar med Nordbergs större konkrossar. Somliga hävdar även att de anser modellen H8000 vara jämförbar med andra konkrossar från Nordberg, inklusive särskilt HP800, en konkross av ungefär samma storlek som MP800, men med mindre krosskraft. (60) Parterna har lämnat uppgifter till kommissionen som visar att Svedala vid många tillfällen har erbjudit sin konkross H8000 som alternativ till Nordbergs konkrossar MP800, MP1000, HP800 och HP700 ( 6 ). Vid en del av dessa tillfällen har Svedala faktiskt lyckats övertyga sina kunder om att köpa dess konkross H8000 i stället för Nordbergs mycket stora konkrossar. Vidare beaktas i Metsos interna dokument med analyser av konkurrensvillkoren för stora konkrossar genomgående inte endast Nordbergs konkrossar MP1000 och MP800, utan även Svedalas H8000 och Nordbergs produkter HP800 och HP700. (61) Samtliga dessa mycket stora konkrossar tycks ha gemensamma tekniska egenskaper. De har alla en nominell effekt på mer än 500 kw, deras manteldiameter är större än 1 800 mm och de väger över 60 ton. Sådana stenkrossar används vanligtvis för extra kraftiga gruvtilllämpningar med stor volym. På marknaden finns det endast två andra produkter som tycks ha en del av de tekniska egenskaper som Nordbergs och Svedalas kon- ( 6 ) HP700 har liknande fysiska egenskaper som HP800, förutom att dess nominella effekt är 560 kw i stället för 600 kw.
25.3.2004 L 88/9 krossar med hög kapacitet har: konkrossen KFS2100 och, i mindre utsträckning, konkrossen Z18 ( 7 ), som båda tillverkas av Kawasaki. (62) De uppskattade enhetspriserna för alla de ovan nämnda konkrossarna med hög kapacitet (inklusive Kawasakis produkter) ligger över 800 000 euro, vilket är mer än dubbelt så mycket som det uppskattade genomsnittspriset enligt parterna för normala konkrossar för gruvtilllämpningar (370 000 euro). Denna högst betydande prisskillnad visar att konkrossar med hög kapacitet normalt inte kan ersättas av mindre, normala konkrossar för gruvtillämpningar (dvs. konkrossar med en manteldiameter på 1,5 1,8 meter). (63) Parterna hävdar att andra större konkrossar för gruvtilllämpningar än MP800 och MP1000 hör till samma substitutionskedja på utbuds- och efterfrågesidorna som andra konkrossar för gruvtillämpningar. De uppger även att en konkross med hög kapacitet kan ersättas av två mindre konkrossar. (66) I sitt svar på meddelandet om invändningar säger Metso att enligt dess erfarenhet kan konkrossar för gruvtilllämpningar ersättas av två mindre konkrossar (för byggoch anläggningstillämpningar) i uppskattningsvis 60 % av fallen. Metso anser även att användning av två mindre konkrossar innebär vissa fördelar, t.ex. minskar detta risken för ett totalt produktionsstopp. Kommissionen medger att det finns (begränsade) fördelar med att använda två olika utrustningar i stället för en enda, men anser att denna typ av fördel inte är tillräckligt betydande för att kompensera de extra kostnaderna och komplikationerna med att köpa, använda och underhålla två olika utrustningar i stället för en [ ]*. (67) Man kan därför dra slutsatsen att konkrossar med hög kapacitet utgör en separat produktmarknad. Parterna hävdar att Nordbergs produkter MP800 och MP1000 hör till en separat relevant produktmarknad inom sektorn stenkrossar för gruvtillämpningar. Kommissionen konstaterar dock att transaktionen kommer att leda till en dominerande ställning på marknaden för konkrossar med hög kapacitet, oberoende av om MP800 och MP1000 hör till denna marknad. Därför kan frågan om hur marknaden för konkrossar med hög kapacitet exakt skall definieras lämnas öppen. (64) Men det har visat sig att det förutom parterna och Kawasaki, som har en marginell närvaro på detta affärsområde, inte finns någon annan tillverkare av stenkrossar som erbjuder konkrossar med hög kapacitet och en effekt på mer än 500 kw. Dessutom har de flesta konkurrenterna uppgett för kommissionen att utveckling av större produkter är en svår och mycket utdragen process. En konkurrent uppgav att det skulle ta upp till fem år att framgångsrikt utveckla och marknadsföra en mycket stor konkross. Man kan därför dra slutsatsen att de normala och mindre krossarna för gruvtillämpningar, sett från utbudssidan, inte kan ersättas av mycket stora konkrossar med hög kapacitet. (68) Mot bakgrund av det ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det finns separata produktmarknader för (mindre) konkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar och (större) konkrossar för gruvtillämpningar, och att mycket stora konkrossar med hög kapacitet utgör en särskild produktmarknad inom sektorn för konkrossar för gruvtillämpningar. Distinktion mellan nya och begagnade krossar (65) Prisskillnaderna mellan de två produktkategorierna visar klart att kunderna inte kan ersätta mycket stora konkrossar med hög kapacitet med mindre stenkrossar. Parternas påstående att det skulle vara möjligt att ersätta en mycket stor konkross med två mindre krossar tycks vara rent teoretiskt. [ ]*. Vidare medför valet av två mindre konkrossar i stället för en konkross med hög kapacitet mer komplikationer, mer stödutrustning (såsom siktanläggningar, matare och transportband), mer personal för driften och mer underhåll. Ett sådant val skulle därför betyda högre inköpspris och högre driftskostnader. Normalt skulle det följaktligen inte vara ekonomiskt försvarbart för en gruvkund att välja två mindre konkrossar i stället för en kross med hög kapacitet. ( 7 ) Strängt taget kan konkrossen Z18 inte jämföras med parternas konkrossar med hög kapacitet eftersom dess nominella effekt är betydligt lägre (330 kw). (69) Stenkrossar är vanligtvis mycket hållbara produkter med lång ekonomisk livslängd. Exempelvis uppskattas den typiska livslängden för käftkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar till omkring 25 år, men det finns i dag krossar som är i drift och som har använts i mer än 40 år. På grund av hållbarheten finns det ett stort bestånd av begagnad utrustning, som kan erbjudas kunder som alternativ till ny utrustning. (70) I detta sammanhang är det nödvändigt att undersöka om begagnad utrustning bör inkluderas i samma marknad som ny utrustning, eller om nya och begagnade krossar utgör skilda produktmarknader. Resultaten av kommissionens undersökning tyder i det stora hela på att begagnad utrustning i allmänhet inte anses vara ett substitut för en ny utrustning. För det första uppgav de flesta konkurrenter att de inte ansåg att förekomsten av begagnad utrustning utgjorde något betydande hinder för konkurrenskraften för ny utrustning, i synnerhet som tillgången på begagnad utrustning i tillfredsställande tillstånd är knapp och eftersom ny teknik gör de gamla produkterna föråldrade och olönsamma.
L 88/10 25.3.2004 (71) För det andra, även om kunder uppger att de kan överväga begagnad utrustning då de beslutar om inköp av en stenkross, tycks i praktiken mycket få nyligen ha köpt begagnad utrustning. Detta tycks vara resultatet av en kombination av kundernas stora riskobenägenhet, som förklarades i skäl 21, å ena sidan och de risker som är förenade med köp av begagnad utrustning å den andra. exempelvis kan man inte försäkra sig om den begagnade utrustningens tillförlitlighet, prestanda och hållbarhet, det finns ingen garantitid och i fråga om gamla produkter är det tveksamt om reserv- och slitdelar kan erhållas på sikt. (72) Slutligen uppgav de kunder som sade sig vara beredda att köpa begagnad utrustning att de endast kunde tänka sig relativt ny utrustning med få driftstimmar, medan det framgår av kommissionens undersökning att begagnade maskiner vanligtvis är mycket gamla och föråldrade. (73) Mot bakgrund av det ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det finns separata marknader för begagnade och nya stenkrossar. (75) Metso hävdar att marknaderna för stenkrossar för gruvtillämpningar är globala, eftersom kunderna anskaffar produkter på global basis. Parterna hävdar även att marknaderna för stenkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar åtminstone omfattar hela EES, eftersom transportkostnaderna är mycket låga, produktionen sker på ett begränsat antal platser och distributionen inte medför några hinder för inträde på marknaden. Såsom förklarades i t.ex. skäl 26 omfattar försäljningen av stenkrossutrustning inte endast leveransen av de berörda produkterna, utan är vanligtvis förenad med en rad servicetjänster, såsom underhåll och reparationer, reservoch slitdelar m.m. följaktligen bestäms storleken av marknaderna för krossutrustning inte endast av den geografiska omfattningen med avseende på tillverkning, utan även av konkurrensförhållanden med avseende på tillhandahållande av service [ ]*. Produkter för bygg- och anläggningstillämpningar (76) I sitt beslut att inleda förfarandet pekade kommissionen ut ett antal faktorer som tyder på att de geografiska marknaderna för produkter för bygg- och anläggningstillämpningar är nationella snarare än omfattande hela EES. Kommissionen betonade särskilt, för det första, att kunder inom bygg- och anläggningssektorn förlitar sig på nationella distributörer, och, för det andra, att det tycks finnas betydande hinder för inträde på marknaden som hindrar leverantörer från att utvidga sin verksamhet till medlemsstater där de tidigare inte varit verksamma, och, slutligen, att det fanns betydande skillnader mellan olika medlemsstater i fråga om priser och marknadsandelar. Men på grund av att det finns andra faktorer som tyder på en eventuellt bredare geografisk marknad, har kommissionen lämnat frågan om den exakta definitionen av de geografiska marknaderna för stenkrossar för bygg- och anläggningstillämpningar öppen. Slutsats (74) Mot bakgrund av det ovanstående drar kommissionen slutsatsen i) att begagnad och ny krossutrustning hör till skilda produktmarknader, ii) att ny utrustning bör kategoriseras på grundval av teknik, iii) att varje teknik vidare bör segmenteras på grundval av storlek/tillämpning i produkter för bygg- och anläggningstillämpningar å ena sidan och produkter för gruvtillämpningar å den andra, och iv) att mycket stora konkrossar med hög kapacitet inom segmentet för konkrossar för gruvtilllämpningar utgör en särskild produktmarknad. I bilaga I finns en tabell över de relevanta produktmarknaderna. B. Relevanta geografiska marknader (77) I en skrivelse till kommissionen av den 17 september 2000 försökte parterna besvara de olika frågorna beträffande den geografiska omfattningen av marknaderna för bygg- och anläggningstillämpningar som kommissionen tagit upp. Parterna följer i sin argumentation två huvudlinjer. För det första hävdar de att hindren för tillträde till de olika nationella marknaderna i Europa är små. För det andra hävdar de att en korrekt analys av inköpsmönstren för kunder i bygg- och anläggningssektorn skulle visa att kunderna inte i väsentlig utsträckning är beroende av nationella distributörer. (78) Vad beträffar hindren för inträde på marknaden i de olika medlemsstaterna understryker parterna att det inte behövs ett tätt distributionsnät för att ha verksamhet i ett land. exempelvis består Nordbergs tyska distributionsnät av ett dotterföretag med ett försäljningsställe plus fem distributörer med vardera ett försäljningsställe. Antalet anställda i Nordbergs tyska distributionsnät överstiger inte [ ]*. Metso anser att det inte är svårt att rekrytera kompetent kommersiell och teknisk personal, att det är lätt att få tag på oberoende distributörer och att de finansiella investeringsbehoven är minimala. (79) Beträffande inköpsmönstren hos kunder i bygg- och anläggningssektorn hävdar parterna särskilt att en majoritet av kunderna skaffar reserv- och slitdelar, tekniskt stöd och underhållstjänster antingen internt eller från oberoende tredje partsföretag. Därför anser Metso att servicetjänsterna inte på något sätt gör kunderna inom bygg- och anläggningssektorn beroende av nationella OEM-distributörer. Vidare ger Metso exempel på distributörer som gjort gränsöverskridande försäljningar, vil-
25.3.2004 L 88/11 ket enligt parternas uppfattning utgör ytterligare belägg för att marknaderna för bygg- och anläggningstillämpningar omfattar hela EES. Faktorer på efterfrågesidan (80) Resultaten av kommissionens ingående undersökning bekräftar att marknaderna för bygg- och anläggningstilllämpningar är nationella. För det första verkar det som om kunderna, trots att de kan erhålla de flesta reservdelar och underhållstjänster från oberoende tredje partsföretag, ändå är beroende av tillverkarnas distributörer eller agenter för nästan alla specialiserade nyckeltjänster eller -delar. exempelvis har det uppgetts att flertalet reservdelar endast kan anskaffas inom ramen för utrustningsleverantörens distributionsnät och att det för komplicerade eller viktiga underhållsåtgärder är nödvändigt att vända sig till distributören. Vidare tycks det som om det ofta är effektivare och lönsammare att förlita sig på distributören, till och med för tjänster som kan anskaffas från oberoende leverantörer. Trots att exempelvis tekniska processtjänster kan köpas från oberoende konsulter, vänder sig kunderna i allmänhet till distributörerna, som vanligtvis anser att sådana tjänster utgör en integrerad del av försäljningen av krossutrustningen och därför tillhandahåller dem gratis. Slutligen har vissa kunder uppgett att de på sina territorier beträffande vissa tjänster (särskilt tekniska processtjänster) inte kände till några tredje partsleverantörer. (81) För det andra och mer generellt är relationerna mellan kunderna och tillverkarnas distributörer inte begränsade till leveranser av delar och tillhandahållande av underhållstjänster. Framför allt uppgav huvuddelen av kunderna att de behöver nära och täta kontakter med utrustningsleverantörens distributör och att deras relationer till denna distributör även sträckte sig till diskussioner om framtida förbättringar eller utbyggnader, teknisk rådgivning m.m. Betydelsen av denna lokala närvaro kan också förklaras av kundernas riskobenägenhet: på sätt och vis kan förekomsten av en nationell distributör ses som en ytterligare säkerhet ifall allvarliga problem skulle uppstå och som ett tecken på utrustningstillverkarens åtagande att fortsätta att leverera till och bistå sina kunder. (82) För det tredje framgår det av kommissionens undersökning att det är både ineffektivt och ofta omöjligt för kunderna att göra affärer med distributörer utanför hemlandet. Huvuddelen av de kunder inom bygg- och anläggningssektorn som besvarat kommissionens förfrågan uppgav att utländska distributörer inte skulle vara några trovärdiga alternativ till distributörer i det egna landet, på grund av längre leveranstider för reservdelar, språkhinder, extra kostnader (för transporter, valutaväxling) m.m. Vidare har de flesta distributörer avtal om territoriell ensamrätt: även om kunderna fortfarande på egen hand kan kontakta utländska distributörer, är det svårt att se hur dessa distributörer skulle kunna ha så nära och täta kontakter som kunderna kräver (och särskilt för att diskutera framtida köp, förbättringar osv.) utan att överträda de territoriella begränsningar som de avtalat om. Slutligen framgår det av kommissionens undersökning att även de kunder som skulle besluta sig för att vända sig till utländska distributörer i praktiken kanske inte kan erhålla utrustning eller tjänster från dess distributörer: flera kunder har hänvisat till exempel på situationer där distributörer utanför deras hemland vägrat att betjäna dem direkt och i stället hänvisat dem till de relevanta nationella distributörerna. (83) Man kan därför dra slutsatsen att faktorerna på efterfrågesidan tydligt pekar på att marknaderna för stenkrossutrustning för bygg- och anläggningstillämpningar är nationella. Faktorer på utbudssidan (84) Vad beträffar utbudssidan finns det ingenting som tyder på att leverantörer i andra medlemsstater eller i andra främmande länder skulle kunna inleda verksamhet i en ny medlemsstat på kort sikt utan att dra på sig betydande extra kostnader eller risker. (85) Även om det inte behövs ett särskilt tätt distributionsnät för att verka i en medlemsstat och den fysiska investering som krävs för att inrätta ett sådant distributionsnät inte alltid behöver vara omfattande, uppger de flesta konkurrenter och kunder inom bygg- och anläggningssektorn att det skulle krävas betydande insatser och tid för att inrätta ett nytt distributionsnät. Av kommissionens undersökning framgår att en ny distributör skulle vara tvungen att bygga upp de kundrelationer och det förtroende som krävs för att börja sälja produkter, demonstrera sina produkters tillförlitlighet och kvalitet och övertyga kunderna om sin förmåga att tillhandahålla reservdelar och service på ett effektivt sätt och i rätt tid. Enligt den stora majoriteten av kunder och konkurrenter kan detta ta flera år. (86) En av konkurrenterna bland dem som, enligt parterna, lyckats utvidga den geografiska omfattningen av sin verksamhet förklarade att den största utmaningen för [ ]* ett effektivt kommersiellt utnyttjande [ ]* är inrättandet av säkra och tillförlitliga funktioner för distribution och service och stöd efter försäljningen. Des-