Hans Göransson hade redan analyserat

Florans förändring i södra Östergötland 1972 1998 Alf Oredsson och hans medarbetare har inventerat trakten kring Striern i Kindabygden i södra Östergötland med 26 års mellanrum. Många arter har blivit mindre vanliga, inte så många har ökat. ALF OREDSSON Hans Göransson hade redan analyserat pollenförekomsten i en fem meter lång gyttjepelare som han tagit en vinter på Strierns is i den natursköna Kindabygden i södra Östergötland (Göransson 1972) när vi möttes på trappan till Botaniska museet i Lund. Hans önskade sig nu en mängdriktig florainventering att jämföra pollenregnet med. Striernområdet I väster når Striernområdet sjön Åsunden, i norr Ämmern och i söder Nimmern, medan det i öster avgränsas vid gränsen för det topografiska kartbladet 7F Tranås NO (figur 1). Med undantag för stränder är det bara landytan, uppmätt till 45,8 kvadratkilometer, som inventerats. Striernområdets geologi beskrivs i Sandegren m.fl. (1924). Starkt förenklat utgörs området av en av berg omgiven lerslätt. Metodik Första inventeringen Hans och jag blev snart överens om att inte nöja oss med en cirkelyta (radie 25 meter) på varje kvadratkilometer som jag prövat i norra Skåne tidigare (Oredsson 1961, 1967). Då låg fokus på de vanligaste arterna, nu ville vi täcka in så många av Striernområdets kärlväxter som möjligt. I SBT berättar Hans livfullt hur inventeringen gick till (Göransson 1981). Hans inventerade 153 lokaler 12 maj 11 augusti 1972. Själv hann jag samma sommar med 61 lokaler. Andra inventeringen 26 år senare Inventeringen upprepades 1998, nu med syftet att studera florans förändring. Hans hade själv inte möjlighet att delta. I stället fick jag hjälp av fyra botanister med tidigare erfarenhet av floran i Östergötland: Janne Andersson, Johan Bergstedt, Dan Lindmark och Rolf Wedding. Kartor, lokallista och föreskrifter för fältarbetet hade sparats sedan 1972. När den första inventeringen gjordes var emellertid ingen upprepning påtänkt. Därför hade inte inventeringsytornas exakta läge dokumenterats. Vi kunde använda samma inventeringsmetodik som 1972, fast utan att veta exakt var den förra inventeringsytan legat. Återinventeringen 1998 genomfördes på mindre än två veckor: 6 17 juli. Janne inventerade 68 lokaler, Johan 50, Dan 18, Rolf 15 och jag själv 63 lokaler. Val av lokaler Inom området slumpades koordinater till 400 lokaler. Vi tänkte oss att det skulle vara lagom för fyra botanister att inventera under en säsong. När det var dags för fältarbete 1972 återstod emellertid bara Hans och jag. Vi begränsade antalet lokaler till 214, utan att för den skull tulla på antalet biotoper. Genom att kombinera information från de topografiska och geologiska kartorna identifierades 35 olika biotoper inom vilka upp till tio lokaler per biotop inventerades (ytor). Därtill kom lokaler utvalda enbart med hjälp av den topografiska kartan: Linjer som skogsbryn, branter (minst 50 % stigning på 50 m), stränder, vattendrag och vägar, samt punkter som dungar (enstaka träd eller smärre skogsbestånd i öppen mark), bostadshus, större hus och kyrkor. De tre till ytan största biotoperna samt skogsbryn och dungar fick 9 10 lokaler vardera, övriga färre. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008) 193

OREDSSON Figur 1. Topografisk karta över undersökningsområdet med inventerade lokaler inlagda som en svart prick i en svart cirkel (blekröd cirkel omger lokaler som inte inventerats). The investigated area around Lake Striern, with the 214 plots indicated with black circles. Punkter. Vid bostadshus, större hus och kyrkor inventeras all mark i anslutning till byggnaden. 1 km Fältarbetet I terrängen lokaliseras en utgångspunkt som överensstämmer med lokalens koordinat. Ytor. Från utgångspunkten går man i en med hjälp av en slumptalstabell vald kompassriktning ett slumpvis valt antal steg mellan 10 och 19. Då är man i det sydvästra hörnet av den provruta (10 10 meter) som ska inventeras. Man går tio parallella linjer genom rutan och skriver upp de växter man hittar, men inte hur mycket det finns av den enskilda arten. Linjer. Från utgångspunkten följer man linjen i slumpvis vald riktning lika långt som vore det en yta. Branter inventeras underifrån och i skogsbryn läggs rutan från kanten inåt skogen. På stränder inventerar man en provruta inåt land och, om möjligt, en lika stor ruta i vattnet. Utmed vägar och vattendrag inventeras en sträcka av tio meter. Bredden avgörs av den omgivning vars vegetation är påverkad av närheten till vägen eller vattendraget. 194 Viktning Vår strävan att maximera antalet arter genom att inventera så många olika biotoper som möjligt skedde till priset av en kraftig obalans mellan biotoperna med avseende på hur stor andel av deras totala yta som inventerades; en vanlig biotop fick jämförelsevis få lokaler. För att försöka uppskatta arternas sanna förekomst gjorde vi en viktning som gick till så här: Över den topografiska kartan lades ett rutnät vars maskor motsvarar 200 200 meter (0,04 km2) i terrängen. Den geologiska kartan passades in under den topografiska kartan. I rutnätets hörn stacks en nål genom kartorna. Det blev 1146 stickpunkter på land inom området, vilket motsvarar [1146 0,04 =] 45,84 km2. Exempelvis biotopen öppen mark på lera träffades av 309 stickpunkter och täcker alltså en yta av [309 0,04 =] 12,36 km2, medan tidvis översvämmad öppen mark på lera bara fick en träff, alltså 0,04 km2. Biotoper som inte fick någon träff alls tilldelades ytan 0,01 km2. I öppen mark på lera inventerades 9 rutor, vilka var och en representerar [12,36 / 9 =] 1,373 km2, medan de 3 rutorna på tidvis översvämmad öppen mark på lera var för sig representerar [0,04 / 3 =] 0,013 km2. Om en art exempelvis fanns i en ruta i öppen mark på lera och i alla tre på tidvis översvämmad öppen mark på lera får arten ifråga det viktade värdet [1 1,373 + 3 0,013 =] 1,412. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008)

FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND Resultat Antalet arter har minskat Lägger man ihop båda åren kommer man upp i 540 arter i de inventerade rutorna (tabell 1), 470 arter 1972 och 452 arter 1998, alltså 4 procent färre arter efter 26 år. Antalet perenner har minskat, 1-2-åriga örter har blivit fler: Arter sedda endast ett av inventeringsåren 1 2-åriga Perenner Vedväxter 1972 13 63 12 1998 24 38 8 Mellan inventeringsåren försvann eller minskade 285 arter, medan 213 arter tillkom eller ökade baserat på antal rutor med fynd. Använder man i stället viktade värden blir motsvarande antal arter 303 respektive 227. Det är alltså betydligt fler arter som minskat än som ökat Vad har hänt i de olika biotoperna? Skog Femtio lokaler ligger i ren skogsmark. Där hittade vi totalt 293 arter. Ek fanns båda åren i 42 skogsrutor. Björk, rönn, tall och gran fanns 1998 i mer än varannan skogsruta, asp i var fjärde och sötkörsbär i var femte. De hade blivit vanligare, liksom lönn, oxel och sälg. Båda åren noterades klibbal i tre skogsrutor och ask i två. Alm sågs i en skogsruta 1972 och i två 1998. Mellan inventeringarna minskade en från 33 till 28 förekomster i skog. Kruståtel ökade med tio inventeringsytor i skog; fårsvingel minskade lika mycket. På 26 år ökade bergkorsört från 2 till 11 skogsrutor och lundgröe från 5 till 19. Blåklocka minskade från 16 till 6 skogsrutor och ängsviol från 13 till 4. Av 110 arter som påträffats på var tionde skogslokal eller mer har 51 ökat, 10 är oförändrade och 49 har minskat. Av de 183 mindre vanliga arterna ökar 40, är 41 oförändrade och minskar 102 arter. Tallört hittade Hans och jag i var sin inventeringsyta 1972. Samma år, men inte 1998, sågs benved, druvfläder, knölsmörblomma, lundtrav, skogskornell, smörbollar, sårläka, vippärt och vårlök i en skogsruta var. Andra inventeringsåret ersattes de av fem arter: häggmispel, jordgubbar, mahonia, ängsskallra och vildlin, de två senare arterna noterade av Johan i Kalénsbergen. I snitt har skogsmarken förlorat 1,5 arter. De fem skogsrutorna på mosstorv skiljer sig från övriga underlag genom att öka med 9 arter per ruta. Skogsbryn och dungar I tio skogsbryn fann vi 196 arter och i nio dungar 186 arter. I genomsnitt är antalet arter per ruta 65 respektive 63. Håller vi oss till de arter som blivit funna i 8 10 skogsbryn och 8 9 dungar är sju arter gemensamma: ek, rönn, en, nypon, gulmåra, gökärt och röllika. I skogsbryn är björk, nypon och skogsklöver vanliga, i dungarna backsmörblomma, fårsvingel och ängsgröe. Skogsbrynen förlorade 5 arter per ruta, dungarna inte någon. Arter som är funna i minst tre skogsbryn eller mer är också funna i minst en dunge. Det omvända gäller däremot inte. Getapel, luddhavre och buskviol har noterats i tre av dungarna, men saknas i skogsbrynen. Nöjer man sig med två dungar och inget skogsbryn med fynd kan man lägga till alsikeklöver, ekbräken, getrams, korskovall, liljekonvalj, stenbär, åkerförgätmigej och ängsfryle. Branter Vi lade rutor i fem branter och hittade 81 arter. Ek, rönn, hallon, bergslok, fårsvingel, kruståtel, smultron och stensöta fanns i alla de undersökta branterna. Det andra inventeringsåret var 17 arter borta, bland dem mjölon och skogskovall, vilka försvunnit från två branter var. År 1998 tillkom 27 arter, 10 av dem i 2 4 rutor: asp, bergkorsört, dån, lundgröe, maskros, skogsbräken, skogssallat, teveronika, träjon och ärenpris. Valet av branter som biotop resulterade i en art som vi inte skulle ha hittat annars, nämligen skogsvicker i en nordbrant 200 meter sydsydost Paris i norra delen av undersökningsområdet. Sank mark På öppen, tidvis vattenfylld sank mark minskade antalet arter med 2 per ruta. I övrig sank mark förblev medelvärdet oförändrat. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008) 195

OREDSSON Figur 2. Jämför Hans Göranssons bild från början av 1970-talet (ovan) med Per Milbergs från 2008 (nedan): inte mycket verkar ha förändrats. Kättilstad kyrka i bakgrunden sedd från öster. Barely changed countryside in the Striern area. The two photographs were taken in the early 1970s and in 2008, respectively. Öppen, tidvis vattenfylld sank mark. I denna biotop lade vi 16 rutor, fem på morängrus, tre på lera, fem på kärrtorv och tre på mosstorv. Belöningen uteblev inte. Av de 135 arter vi fann är åtta sådana som vi inte hittade någon annanstans. Slåtterblomman väntade på oss i fem rutor på torv 1972, men sedan var den borta. Kärrfräken försvann från båda sina lokaler, medan kärrsälting förlorade tre av sina fyra lokaler. Dybläddra fanns på lerbotten båda åren, fast på två olika platser. De andra för biotopen unika arterna påträffades bara en gång på olika lokaler. Första året var det krypvide på mosstorv och rävstarr på morängrus, andra året skatnäva på morängrus och svartvide på mosstorv inte långt från rutan med krypvide. De arter som karakteriserar tidvis vattenfylld, öppen sankmark i Striernområdet är frossört, kråkklöver, kärrsilja, kärrstjärnblomma, sjöfräken, strandklo, åkermynta och vattenmåra. De fanns alla på minst 14 av de inventerade lokalerna. Övrig sank mark i öppen terräng. En ruta på granit, tre på morängrus och en vardera på lera, kärrtorv och mosstorv gav sammanlagt 99 arter. På lera hittade vi 60 arter, på morängrus 42, 34 respektive 31 arter, på kärrtorv 21 och på mosstorv inte mer än 11 arter. Endast på mosstorv finns hjortron, ljung och rosling. Lägger man till kärrtorv kommer odon, tranbär och tuvull också med. Björk, gråstarr, hundstarr, kråk- 196 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008)

FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND Tabell 1. Arter inom Striernområdets 214 inventeringslokaler som hade en förändring i de viktade värdena som var större än +2 eller mindre än 2. Antal lokaler med fynd 1972 (n1) och 1998 (n2). Arterna är sorterade efter skillnaden i viktat värde mellan 1998 (V2) och 1972 (V1). Species found in 214 plots in the Striern area, S Östergötland. Number of plots where the species was found in 1972 (n1) and 1998 (n2). Weighted values corrected for habitat area for 1972 (V1) and 1998 (V2). Only species with a difference (V2 V1) of more than 2 or less than 2 are shown. Antal lokaler Viktat värde n1 n2 n2 n1 V1 V2 V2 V1 Rödplister Lamium purpureum 15 20 5 1,06 11,59 10,53 Lundgröe Poa nemoralis 33 51 18 2,33 9,77 7,44 Snärjmåra Galium aparine 18 35 17 4,45 11,33 6,88 Våtarv Stellaria media 31 48 17 5,80 12,59 6,79 Kärrgröe Poa trivialis 16 57 41 0,76 7,43 6,67 Revormstörel Euphorbia helioscopia 2 8 6 0,05 6,11 6,06 Åkerviol Viola arvensis 21 28 7 6,74 12,66 5,92 Kvickrot Elytrigia repens 44 59 15 9,31 15,16 5,85 Mjukplister Lamium amplexicaule 0 8 8 0,00 5,79 5,79 Rönn Sorbus aucuparia 67 82 15 13,21 18,96 5,75 Hundäxing Dactylis glomerata 49 56 7 4,94 10,08 5,14 Vitsippa Anemone nemorosa 15 31 16 2,90 7,95 5,05 Stensöta Polypodium vulgare 40 41 1 9,43 14,17 4,74 Brakved Frangula alnus 32 38 6 3,95 7,69 3,74 Kruståtel Deschampsia flexuosa 58 79 21 17,79 21,53 3,74 Skogsstjärna Trientalis europaea 14 15 1 2,15 5,87 3,72 Jordrök Fumaria officinalis 11 15 4 3,82 7,35 3,53 Åkerkårel Erysimum cheiranthoides 6 11 5 1,31 4,79 3,48 Penningört Thlaspi arvense 9 13 4 2,99 6,30 3,31 Åkerveronika Veronica agrestis 5 11 6 0,11 3,15 3,04 Skogssallat Mycelis muralis 14 27 13 3,73 6,71 2,98 Småsnärjmåra Galium spurium ssp. vaillantii 3 6 3 0,45 3,35 2,90 Vårt-/glasbjörk Betula pendula / pubescens 92 73-19 14,70 17,54 2,84 Åkerförgätmigej Myosotis arvensis 34 34 0 9,15 11,97 2,82 Blåbär Vaccinium myrtillus 71 77 6 16,76 19,48 2,72 Fältveronika Veronica arvensis 14 34 20 3,49 6,12 2,63 Harsyra Oxalis acetosella 18 25 7 4,71 7,33 2,62 Ekorrbär Maianthemum bifolium 4 5 1 0,07 2,55 2,48 Skogsklöver Trifolium medium 32 37 5 5,46 7,77 2,31 Stenbär Rubus saxatilis 3 5 2 0,19 2,41 2,22 Svinmolke Sonchus asper 14 16 2 0,64 2,83 2,19 Sälg Salix caprea 11 23 12 0,81 2,90 2,09 Tall Pinus sylvestris 68 72 4 13,63 15,72 2,09 Här emellan 443 arter med värden mellan +2 och 2 för skillnaden i viktade värden (V2 V1). Den fullständiga tabellen finns på SBF:s webbplats, på den plats där detta häfte presenteras. Revsmörblomma Ranunculus repens 64 72 8 13,31 11,23-2,08 Gul fetknopp Sedum acre 22 8-14 2,25 0,16-2,09 Rödklint Centaurea jacea 12 3-9 2,21 0,06-2,15 Kamäxing Cynosurus cristatus 12 8-4 2,95 0,78-2,17 Stor blåklocka Campanula persicifolia 36 35-1 6,72 4,50-2,22 Brännässla Urtica dioica 47 46-1 7,13 4,90-2,23 Träjon Dryopteris filix-mas 27 22-5 5,45 3,17-2,28 Örnbräken Pteridium aquilinum 38 35-3 13,73 11,45-2,28 Mjölkört Epilobium angustifolium 23 17-6 5,41 3,09-2,32 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008) 197

OREDSSON Vitmåra Galium boreale 36 22-14 6,77 4,43-2,34 Harkål Lapsana communis 32 25-7 11,03 8,66-2,37 Ogräsmaskrosor Taraxacum sect. Ruderalia 96 92-4 21,05 18,66-2,39 Dån Galeopsis spp. 44 51 7 17,21 14,78-2,43 Hallon Rubus idaeus 71 56-15 13,37 10,94-2,43 Ängssvingel Festuca pratensis 43 37-6 9,05 6,61-2,44 Majveronika Veronica serpyllifolia 9 11 2 3,72 1,19-2,53 Stor-/krypven Agrostis gigantea / stolonifera 24 29 5 5,54 2,83-2,71 Älggräs Filipendula ulmaria 37 31-6 4,48 1,73-2,75 Korskovall Melampyrum cristatum 6 3-3 2,94 0,15-2,79 Ängsviol Viola canina ssp. canina 27 16-11 5,07 2,27-2,80 Darrgräs Briza media 9 3-6 2,86 0,04-2,82 Bockrot Pimpinella saxifraga 45 31-14 6,68 3,86-2,82 Gullviva Primula veris 27 19-8 5,63 2,77-2,86 Lomme Capsella bursa-pastoris 30 30 0 7,11 4,25-2,86 Blåklint Centaurea cyanus 6 1-5 2,93 0,02-2,91 Svartkämpar Plantago lanceolata 24 10-14 3,75 0,71-3,04 Berggröe Poa compressa 15 6-9 3,35 0,24-3,11 Timotej Phleum pratense 74 67-7 20,11 16,99-3,12 Vägtistel Cirsium vulgare 15 12-3 5,53 2,20-3,33 Svinmålla Chenopodium album 19 12-7 5,83 2,37-3,46 Blodrot Potentilla erecta 44 33-11 10,69 7,09-3,60 Teveronika Veronica chamaedrys 49 50 1 10,84 7,00-3,84 Åkermynta Mentha arvensis 35 22-13 4,08 0,21-3,87 Övriga daggkåpor Alchemilla 18 7-11 5,42 1,51-3,91 Humleblomster/nejlikrot Geum rivale / urbanum 49 41-8 8,93 4,98-3,95 Hundkäx Anthriscus sylvestris 76 72-4 14,97 10,87-4,10 Grässtjärnblomma Stellaria graminea 52 51-1 14,66 10,42-4,24 Smultron Fragaria vesca 60 42-18 13,64 8,98-4,66 Trampört Polygonum aviculare 30 20-10 7,85 3,10-4,75 Revfingerört Potentilla reptans 37 23-14 7,33 2,50-4,83 Fårsvingel Festuca ovina 62 49-13 17,27 12,36-4,91 Krusskräppa Rumex crispus 21 16-5 6,41 1,10-5,31 Tuvtåtel Deschampsia cespitosa 61 56-5 15,66 10,34-5,32 Alsikeklöver Trifolium hybridum 19 14-5 7,14 1,77-5,37 Rödsvingel Festuca rubra 38 24-14 7,29 1,87-5,42 Höstfibbla Leontodon autumnalis 41 23-18 9,22 3,56-5,66 Kråkvicker Vicia cracca 63 44-19 12,35 6,67-5,68 Baldersbrå Tripleurospermum perforatum 50 28-22 15,10 9,37-5,73 Backsmörblomma Ranunculus polyanthemos 44 26-18 10,18 4,29-5,89 Vårbrodd Anthoxanthum odoratum 36 30-6 12,05 6,00-6,05 Sammetsdaggkåpa Alchemilla glaucescens 33 18-15 7,58 1,49-6,09 Ängssyra Rumex acetosa 38 27-11 12,26 5,79-6,47 Gulmåra Galium verum 64 39-25 11,78 5,21-6,57 Ängsgröe Poa pratensis 76 79 3 20,75 14,16-6,59 Sumpmåra Galium uliginosum 21 11-10 7,61 0,87-6,74 Rödven Agrostis capillaris 68 53-15 15,92 7,98-7,94 Vitklöver Trifolium repens 68 60-8 20,60 12,36-8,24 Käringtand Lotus corniculatus 32 16-16 10,38 1,87-8,51 Gulvial Lathyrus pratensis 59 34-25 13,96 5,32-8,64 Blåklocka Campanula rotundifolia 55 28-27 13,61 3,94-9,67 Rödklöver Trifolium pratense 64 38-26 16,69 5,91-10,78 Röllika Achillea millefolium 76 60-16 22,29 9,54-12,75 198 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008)

FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND klöver, topplösa och ängsull saknas på mosstorv, men finns på övriga underlag. Övrig sank mark i skog. Sexton lokaler, varav tre på granit, fem på morängrus, en på lera, tre på kärrtorv och fyra på mosstorv. Sammanlagt noterades 150 arter. På 10 16 av lokalerna sågs, i fallande ordning, björk, gran, tall, klibbal och ek, samt blåbär, lingon och kråkklöver. Hultbräken hittade vi bara i denna biotop, första året på fyra lokaler, andra året på två av dem. Ytterligare fem arter har sin enda förekomst i sank skogsmark. Första året noterades sköldmöja, andra året klotpyrola, lentåtel, skärmstarr och spindelblomster. Nio av totalt 15 rutor, där vi hittade skvattram i Striernområdet, låg på morängrus eller torv i sank skogsmark. Därutöver fanns skvattram i fyra andra biotoper på mosstorv, en på kärrtorv och slutligen en på granit. Stränder Vi hade nio strandlokaler vid Åsunden, sju vid Nimmern, tre vid Ämmern, två vid Striern och en lokal vid Storgöl i sydväst. Det gav totalt 297 arter, varav 61 unika för biotopen. I genomsnitt har fyra arter per lokal tillkommit. På Ämmerns leriga strand, 600 m nordväst om Hamra, hittade vi sammanlagt 86 arter. Där berget stupar mot en smal vik av Åsunden, söder om Björkbacken, såg Hans 1972 elva arter och jag själv 1998 tio en av dem kattfot! Bandnate, braxengräs, flotagräs, notblomster och vattenaloe sågs i Åsunden 1972, men inte senare. Även bland Storgöls växter finns det arter som bara noterades där 1972: myggblomster, pors, strängstarr, vitag och vit näckros. Samma år såg vi gräsnate både i Åsunden och Ämmern, smalkaveldun vid Ämmern och axslinga i Striern. Vid Åsunden tillkom inga nya arter 1998, men under inventeringen detta år hittade vi i stället fyra nya arter i de andra sjöarna: hornsärv i Ämmern 1,7 km öster om Skedevid, stor andmat både i Ämmern och Striern, vattenskräppa på sydsidan av Näset i nordvästra delen av Nimmern och gulkavle på två lokaler i norra delen av Nimmern och en lokal på Ämmerns strand 1 km ostsydost Skedevid. Vattendrag Vi lade inventeringsytor över åtta vattendrag, tre i skogsmark och fem i odlingslandskapet. Det gav 136 arter, 35 45 per vattendrag. Älggräs var ensamt om att bli funnet i samtliga vattendrag. Vid vattendrag i skogsmark finns det asp, ek, klibbal och rönn på två tre inventerade lokaler, men inte vid något av vattendragen i öppen mark. Likadant var det med besksöta, bäckbräsma, harsyra, kirskål, majbräken, skogsfräken, stinknäva och topplösa. Vid fyra fem vattendrag i öppen terräng hittade vi i gengäld baldersbrå, bredkaveldun, storigelknopp, svalting och åkertistel. Artantalet minskade med två per inventeringsyta i vattendrag. Åker och betesmark I Striernområdet utgörs öppen mark huvudsakligen av åker eller betesmark, men även flacka berghällar förekommer. I öppen mark lade vi 44 rutor på olika underlag. Nitton arter har setts på minst hälften av lokalerna. Av dem har baldersbrå, ogräsmaskrosor och rödklöver förlorat 9 11 lokaler var. Kvickrot och åkerveronika har ökat med lika mycket. Riddarsporre sågs i tre olika rutor på öppen mark, en av dem 1998. 43 arter var nya på öppen mark 1998, därav mjukplister i 6 rutor och luddlosta i 4 rutor. Samtidigt hade 44 arter försvunnit från öppen mark: åkermynta från 5 lokaler, blåklint från 4 och, förbryllande nog, asp och slån också från fyra var. Arter, som i Striernområdet bara har setts på öppen mark och på bara en ruta var är fältmalört, lundelm, rödtoppa och sandmaskros 1972 och plommon, foderlosta, råttsvans och vårförgätmigej 1998. Vägkanter Enligt det topografiska kartbladet från 1965 är den halvannan mil långa sträckan mellan Skedevi och Fullmestad den enda väg i området vars körbana mäter 4,5 6 m. De andra är smalare. Floran har inventerats på åtta platser vid allmän väg, tre som löper genom skog och fem på öppen mark. Vid enskild väg har vi haft inventeringsytor på sex lokaler, tre i skog och tre med öppen mark omkring. På dessa 14 lokaler SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008) 199

OREDSSON antecknades sammanlagt 194 arter maskros, röllika och ängsgröe överallt. Ytterligare 26 arter fanns på mer än hälften av lokalerna. Bland dem har knylhavre och ängshaverrot en tredjedel av sina lokaler i vägkanter. Hans hittade grå ögontröst och kanelros 1972 och Johan skogsförgätmigej och svartoxbär 1998, alla fyra arterna vid enskild väg och bara ettdera året. I genomsnitt minskade de 14 vägkantslokalerna med obetydliga 0,5 arter. Skillnaden mellan allmän och enskild väg var liten, liksom mellan vägar i skog och i öppen mark. Byggnader Åtta bostadshus i olika delar av Striernområdet, större byggnader vid Hamra, Valla och Kättilstad, samt kyrkorna i Tjärstad och Hägerstad var de byggnader som vi letade växter vid. Det gav 315 arter, av vilka tio setts vid samtliga byggnader: baldersbrå, humlelusern, hundkäx, kvickrot, revsmörblomma, röllika, vitgröe, vitklöver, våtarv och åkerförgätmigej. Unika för byggnaderna är 66 arter, av vilka 49 bara setts vid en byggnad, 22 endast 1972, 24 endast 1998 och resterande tre arter båda åren. Mellan inventeringarna försvann baldersbrå från sex av de 13 byggnaderna. Vid bostadshusen minskade antalet arter i snitt med 13. Vid ett hus i Hovstad fann Hans nässelsnärja 1972. När Janne kom dit 1998 hade jättebalsamin och rosendunört tagit över. Vid ett hus i Kättilstads kyrkby gjorde Janne de första fynden av knytling, luddveronika och vanlig kavelhirs 1998. Rolf noterade axveronika och jordklöver i Boda. Vid de större byggnaderna föll antalet arter stort: Hamra 80, Valla 41, Kättilstad 31. Vid Hamra noterade jag 1972 elva unika arter, som Janne inte lyckades återfinna 26 år senare: backtimjan, färgkulla, gul nattskatta, hjärtstilla, hässleklocka, klippnejlika, kummin, praktkungsljus, robinia, rockentrav och vit kattost. Janne kontrade med murreva och skogsklematis! Vid kyrkan i Hägerstad noterades 35 arter fler 1998 jämfört med 1972 och vid kyrkan i Tjärstad 14 fler. Där bjöds Dan på såväl fårtunga som rågvallmo. Ingen skillnad mellan biotoperna Det fanns alltså tydliga skillnader mellan åren för de olika biotoperna. Men var förändringen olika stor i olika biotoper? Ett statistiskt chitvåtest kunde inte styrka att så var fallet. Ingen biotop avvek genom att ha en särskilt stor förändring av artantalet. Livsformer Träd Av 21 träd har åtta ökat med minst 1,5 i viktat värde, medan jolster är det enda träd som minskat lika mycket. Ek finns numera på mer än hälften av landytan, björk, rönn, tall och gran på en tredjedel eller mer, medan asp, oxel och sötkörsbär återfinns på cirka tio procent av landytan. Lönn och sälg ser ut att vara på frammarsch, medan klibbal och ask står still i kärren. Buskar Enen minskar, men var ännu 1998 den vanligaste av områdets 33 buskar. På 26 år har brakved blivit dubbelt så vanlig och är nu den näst vanligaste busken. Rosorna minskar och har börjat ersättas av hagtorn. Benved, druvfläder och skogskornell fanns i en skogsruta var 1972, men inte senare. Röda vinbär sågs första året i tre inventeringsytor, ingen av dem vid byggnader, men inte någonstans 1998. Ris och dvärgbuskar Åtta arter, av vilka sju är ljungväxter på mager mark. Blåbär ökar och har passerat lingon som vanligaste ris. Trea ligger ljung och på fjärde plats kommer mjölon. Rosling har försvunnit från sina fyra inventeringsytor, tre på sank mark och en vid Storgöl. Den åttonde arten, solvända, är kalkgynnad. Hans fick syn på den i en dunge 500 meter öster om Valla 1972. Arten fanns inte kvar 26 år senare. Fleråriga örter Totalt noterade vi 359 perenner. Av dem minskade 227 (63 %), ökade 125 (35 %) och förblev 7 (2 %) oförändrade (tabell 2). Torr mark. Under den första inventeringen fanns fårsvingel på fler lokaler än kruståtel. Efter 200 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008)

FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND Figur 3. Många folkkära blommor i ängs- och betesmarker, till exempel gullviva, prästkrage, blåklocka, gulmåra och brudbröd, har minskat i Striernområdet. Här har blåklockan funnit en fristad under trädgårdsstolarna. Foto: Fidi Ljung. Campanula rotundifolia and many other grassland species have decreased in the Striern area from 1972 to 1988. 26 år var kruståtel nästan dubbelt så vanlig som fårsvingel. Minskat har även backsmörblomma, bockrot, brudbröd, kamäxing, gulmåra, grässtjärnblomma, rödven och ängshavre. Berggröe och gul fetknopp har nästan helt försvunnit. Torr frisk mark. Hundäxing, knylhavre, lundgröe och piprör har ökat, medan många folkkära perenner har minskat med hälften eller mer: backlök, blåklocka, käringtand, prästkrage, rödklint, röllika, sammetsdaggkåpa, svartkämpar och ängsviol. Björkpyrola och darrgräs, som även växer fuktigare, har nästan helt försvunnit. Frisk mark. Kvickrot har ökat mest, men även bergslok och skogsklöver har blivit vanligare. Gullviva, höstfibbla, krusskräppa, revfingerört, rödklöver, stormåra och ängssyra har minskat med hälften eller mer. Något mindre minskar bergdunört, blåsuga, brännässla, hallon, hundkäx, mjölkört, smultron, stor blåklocka, svinrot, teveronika och ängsgröe. Frisk fuktig mark. Kärrgröe har varit mycket framgångsrik, men även harsyra, skogsbräken, skogssallat, vitsippa och vårfryle har blivit vanligare. Gulvial är den art som tagit mest stryk. Även vitklöver och de sammanslagna Geumarterna humleblomster och nejlikrot hör till förlorarna. Fuktig mark. Tuvtåtel, som är det vanligaste gräset på fuktig mark, har minskat med en SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008) tredje del, äkta förgätmigej ännu mer. Tio av de arter som sågs under den första inventeringen kunde inte återfinnas 1998, bland dem stenbräken och gökblomster som tidigare fanns på 6 respektive 4 lokaler. Två nya arter 1998: spindelblomster och, vid ett hus, rödblära. Fuktig blöt mark. Vattenmåra har ökat något, medan framför allt åkermynta men även älggräs har gjort stora förluster. Slåtterblomma försvann från sina fem lokaler och rundsileshår från sina tre. De har ersatts av tre rutor skogssäv, två rutor brunstarr, två rutor myrtåg och en ruta skärm starr. Blöt mark. Blåsstarr och vattenpilört ökar. Kråkklöver och dyveronika minskar. Dystarr, myggblomster, rävstarr, strängstarr och vitag har försvunnit från sina lokaler. Däremot hittade vi 1998 gulkavle på tre lokaler. Rosendunört, veksäv och vattenveronika hade vi heller inte sett i några inventeringsytor tidigare. Vatten. Sedan 1972 har tio arter försvunnit, främst från Åsunden: axslinga, bandnate, braxengräs, dvärgigelknopp, flotagräs, gräsnate, notblomster, sköldmöja, smalkaveldun och vatten aloe. Fyra nya arter hittades 1998, ingen av dem vid Åsunden: hornsärv, stor andmat, vatten bläddra och vattenskräppa. Övriga. För 33 av de perenner som vi hittat i Striernområdet uppger inte Mossberg & Stenberg (2003) hur fuktigt de växer. Bland dem har 201

OREDSSON gårdsskräppa ökat avsevärt, medan alsikeklöver, kråkvicker, ogräsmaskrosor, rödsvingel, timotej och örnbräken minskat. 1 2-åriga örter Sammanlagt 119 arter i Striernområdet, av vilka 69 (58 %) ökat, 48 (40 %) minskat och 2 (2 %) legat still ifråga om viktat värde (tabell 2). 1-åriga. Bland ogräsen minskar baldersbrå mest, följd av trampört, svinmålla och lomme. Blåklinten är på väg bort. Rödplister, däremot, ökar kraftigt, liksom mjukplister, revormstörel, snärjmåra, våtarv och åkerviol. Bergkorsört ökar också. Korskovall sågs båda åren i dungar, men i övriga biotoper minskade arten. 1 2-åriga (inkl. tvååriga och två- till fleråriga). Åkerförgätmigej har blivit vanligare, medan stinknäva, ullkardborre, kärr- och vägtistel minskat påtagligt. Taggsallat observerades inte 1972, men sågs i fem inventeringsytor 1998, tre vid byggnader och två i öppen mark på kärrtorv. Fingerborgsblomma antecknades första gången 1998, men bara vid byggnader. Vinnare och förlorare Delar man arterna i olika klasser efter hur mycket de ökat eller minskat, visar det sig att det är fler 1 2-åriga örter bland dem som ökar än bland dem som minskar. Motsatsen gäller för perenner, medan de relativt få vedväxterna i detta avseende ger ett mer blandat intryck (tabell 2). 53 perenner, 9 1 2-åriga örter, men ingen vedväxt har minskat med 2 eller mer, medan 13 perenner, 14 1 2-åriga örter och 6 vedväxter har ökat lika mycket. Över +8 i ökning uppvisar bara rödplister, medan sex perenner har minskat med mer än 8 i viktat värde: blåklocka, gulvial, käringtand, rödklöver, röllika och vitklöver. Tabell 2. Antal arter inom olika klasser av förändring (viktade värden) för tre olika livsformer. Number of species in different classes of change in abundance (weighted values) for three life forms (1 2-year-olds, perennials, woody plants). Förändring 1 2- åriga Perenner Vedväxter 2 14 13 6 0,5 2 13 25 10 0,1 0,5 18 20 8 0,02 0,1 17 35 4 0,001 0,02 7 32 5 ± 0 2 7 1-0,02-0, 001 5 55 8-0,1-0,02 10 41 5-0,5-0,1 15 36 5-2 -0,5 9 42 10-2 9 53 0 Summa 119 359 62 Diskussion Arter och inventerare Vid inventeringen 1972 var det 25:e upplagan av Svensk Flora (Krok & Almquist 1967) som gällde. Där stod ingenting om någon bergven skild från brunven, någon mattfibbla skild från vanlig gråfibbla, någon nordbräken skild från lundbräken eller, för den delen, någon svenskmålla skild från svinmålla. Heller inte att grönknavel delas i två underarter och att det numera finns två rödtoppor på land. Vi som inventerade Striernområdet drog inte gränsen likadant mellan vårtbjörk och glasbjörk, vi skilde varken på Galeopsis- eller Geum-arter, eftersom de sällan var i blom när vi var där. Vi skilde heller inte på vilda hagtornsarter som inte var rundhagtorn. Storven och krypven slogs ihop. Med respekt för alla Salix-hybrider skilde vi inte mellan bindvide och gråvide och om nypon säger ju Kroken att det är en mycket mångformig art. Jag har tidigare jämfört oss sex som inventerade floran i Striernområdet 1972 och 1998 med varandra (Oredsson 2000). Det visade sig att vi skilde oss mycket lite åt med avseende på hur många arter vi hittade på den enskilda lokalen Under det första inventeringsåret ställde Hans Göransson i ordning ett herbarium för min kontroll. Det finns nu på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm (S). Under det andra inventeringsåret hjälptes alla åt med bestämningen av svårtolkat material. 202 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008)

FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND Hur mycket av det som fanns hittade vi? Genberg (1977) rapporterade 1224 arter från hela Östergötland. Han delade landskapet i 68 sektioner i storleken 100 200 kvadratkilometer. Striernområdet utgör 0,5 procent av Östergötlands yta. Den areal vi inventerade täcker i sin tur omkring 0,4 procent av Striernområdets yta. Inte mycket, men tack vare den metodik vi tilllämpade hittade vi hela 44 procent av Östergötlands kärlväxter inom bara tjugo miljondelar av landskapets yta. Det är långt till havet och Striernområdet saknar både genomfartstrafik och tätorter. Jag tror att de 540 arter vi hittade under våra inventeringar utgör kanske 90 procent av det verkliga antalet. Metodik Viktning Jämför man antalet inventeringsytor med fynd med resultatet efter viktning visar det sig att 452 (84 %) av de 540 arterna förändrats i samma riktning mellan inventeringsåren, eller inte alls. För 32 arter är antalet inventeringsytor med fynd detsamma för bägge åren, medan viktningen visar skillnader. Återstår 56 arter, av vilka hälften förlorat inventeringsytor och hälften vunnit, samtidigt som viktningen pekar i motsatt riktning. Av dessa arter har 7 ökat med 5 8 inventeringsytor och 9 förlorat 5 10 ytor, björk oräknad. I Striernområdet har björk på 26 år förlorat 19 inventeringsytor, medan det viktade värdet ökat med 2,8. Förklaringen tycks vara att björk försvunnit från många små biotoper samtidigt som arten blivit vanligare i biotoper med stor yta, såsom skog på morängrus. Det väcker frågan om en art kan vara på väg från en biotop till en annan eller om det bara rör sig om en artefakt som har att göra med ett alltför begränsat antal inventeringsytor. Vanliga arter Den art som minskat mest (i viktat värde) inom Striernområdet är röllika, medan rödplister har ökat mest. I Skåne har röllika antecknats i 99 procent av de inventerade 2,5 2,5 km-rutorna och rödplister i 92 procent. För båda arterna uppges förändringen i frekvens vara mindre än 16 procent (Tyler m.fl. 2007). I Småland rapporteras både röllika och rödplister vara mycket vanliga (Edqvist & Karlsson 2007), och någon förändring i frekvens anges inte. Kanske är våra landskapsfloror alltför okänsliga för vad som händer (hittills) vanliga växter? En jämförelse mellan Skånes floras karta över luddunört Epilobium parviflorum och en frekvensundersökning i sju klasser kan tyda på det. I de fyra lägsta frekvensklasserna är överensstämmelsen god för att därefter helt upphöra (Oredsson 1981). Verklig förändring eller bara slumpens skördar? Små skillnader mellan åren i antalet lokaler för enskilda arter i tabell 1 kan naturligtvis lika gärna bero på slumpen som på en pågående floraförändring. Att jag ändå redovisar dessa värden beror på att jag vill att resultaten ska kunna jämföras med andra, kommande undersökningar och därmed få ökad trovärdighet eller bli ifrågasatta! Betraktar man Striernområdets alla 540 arter i klump finns det inget som motsäger slutsatsen att det är långt fler arter som minskat än som ökat mellan 1972 och 1998. Östergötland jämfört med Skåne Låt oss se om det går att hitta några likheter mellan södra Östergötland och norra Skåne med avseende på florans förändring, trots de skillnader i metodik som föreligger och trots att avståndet mellan de två områdena är 25 mil. Norra Skåne. För att få en uppfattning om hur vanliga de vanligaste arterna var i de nordskånska inlandssocknarna Norra Sandby och Matteröd lade jag under inventeringen för Skånes flora ut cirklar med 25 meters radie (regelbundet fördelade, en per kvadratkilometer) inom vilka samtliga arter antecknades. Det blev 37 cirkelytor i Norra Sandby 1958 och 56 i Matteröd 1964. För att få ett mått på hur mycket floran förändrats i de två socknarna inventerade jag cirkelytorna en andra gång, i Norra Sandby 1993 och i Matteröd 1989 (Oredsson 1999). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008) 203

OREDSSON Södra Östergötland. Inventeringarna av Striernområdet överlappade i tid dem i norra Skåne, ehuru något förskjutet mot nutid. Med några undantag, framförallt kring byggnader, var 100- kvadratmeters-rutan standard i Striernområdet, alltså 1/20-del av en cirkelyta i norra Skåne. Båda åren inventerades 214 ytor. Tack vare den metod som användes vid urvalet av inventeringsytor hittade vi så mycket som 540 arter, medan artantalet i de sammanlagt 93 cirklarna i Norra Sandby och Matteröd stannade på 446. Skillnad i precision. Cirkelytorna i de två nordskånska socknarna var så pass väl dokumenterade att det gick att återvända till dem på någon meter när. I Striernområdet gick inte det, utan vi får nöja oss med att återinventeringen skedde på en plats i samma biotop, inte många meter från den tidigare inventerade ytan men det öppnar ändå för en betydligt större slumpvariation än i norra Skåne. Unika arter. Av de arter som noterats i åtminstone en av de 93 cirkelytorna i norra Skåne har 100 inte påträffats i Striernområdet. Det omvända gäller 194 arter. Nöjer vi oss med de arter som setts på 10 lokaler i norra Skåne, men saknas i södra Östergötland och vice versa, så återstår 18 rent nordskånska arter och 20 arter som bara finns i Striernområdet. Av de nordskånska arterna är 11 atlantiska eller subatlantiska, men ingen kontinental (Hultén 1950). I Striernområdet finns en subatlantisk art och två kontinentala arter bland de 20. Såpass olika är de två områden som vi jämför (tabell 3). Gemensamma arter. Striernområdet har 346 arter gemensamma med de nordskånska cirkelytorna. Fyrtio av dessa hade antingen oförändrad frekvens i norra Skåne eller oförändrat viktat värde i Striernområdet. Av de återstående 306 arterna har 140 blivit vanligare i Striernområdet, medan 166 minskat. I norra Skåne har 73 (52 %) av de 140 arterna blivit vanligare, medan 119 (72 %) av de 166 som minskat i Striernområdet minskat även i norra Skåne. När jag jämförde florans förändring i Matteröd 1964 1989 med vad som hade hänt i Norra Sandby såg jag att överensstämmelsen var betydligt större ifråga om vilka arter som mins- Tabell 3. Arter unika för inventeringarna i Matteröd och Norra Sandby (A) och i Striernområdet (B). Atlantiska och subatlantiska arter är satta med fet stil, kontinentala arter är kursiverade. Species unique for 93 circles, with a radius of 25 m, previously investigated in northern Skåne (A), and for the 214 plots in the Striern area (B). Atlantic and subatlantic species in bold type, continental species in italics (according to Hultén 1950). A. Arter unika för inventeringen i norra Skåne Antal ytor 66 stenmåra Galium saxatile 64 bok Fagus sylvatica 42 sötbjörnbär Rubus plicatus 36 luddtåtel Holcus lanatus 33 skogsbjörnbär Rubus nessensis 27 kråkbär Empetrum nigrum 26 avenbok Carpinus betulus 25 revlummer Lycopodium annotinum 18 rotfibbla Hypochoeris radicata 18 småvänderot Valeriana dioica 15 bergek Quercus petraea 13 klockljung Erica tetralix 13 trådklöver Trifolium dubium 12 klofibbla Crepis tectorum 11 åkerkulla Anthemis arvensis 11 mörk dunört Epilobium obscurum 10 mjuknäva Geranium molle 10 brokförgätmigej Myosotis discolor 1 9 82 arter B. Arter unika för inventeringen i Striernområdet Antal ytor 63 häckvicker Vicia sepium 53 backsmörblomma Ranunculus polyanthemos 38 gullviva Primula veris 30 skogsnäva Geranium sylvaticum 29 skelört Chelidonium majus 28 besksöta Solanum dulcamara 24 ängshavre Helictotrichon pratensis 19 ullkardborre Arctium tomentosum 18 kåltistel Sonchus oleraceus 15 skvattram Rhododendron tomentosum 14 rödklint Centaurea jacea 14 fiskmålla Chenopodium polyspermum 13 sprängört Cicuta virosa 13 buskviol Viola hirta 12 mjölon Arctostaphylos uva-ursi 11 tiggarranunkel Ranunculus sceleratus 11 ängsruta Thalictrum flavum 11 läkevänderot Valeriana officinalis 10 mörkt kungsljus Verbascum nigrum 10 sparvvicker Vicia tetrasperma 1 9 174 arter 204 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008)

FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND kat jämfört med arter som ökat. Min hypotes den gången var att det beror på förändringar i omvärlden att vissa arter minskar och kanske på tillfälligheter vilka som ersätter dem. Hallon, mjölkört och brännässla har minskat i södra Östergötland, men formligen exploderat i norra Skåne. Det kraftiga kvävenedfallet i dessa trakter kan vara en orsak, kalhyggen en annan. För den som vill upprepa inventeringen av de 93 cirkelytorna i norra Skåne finns erforderligt material i Hässleholms kommunarkiv, medan Linköpings stadsbibliotek har vad man behöver för att kunna upprepa inventeringen av de 214 lokalerna i Striernområdet. Förutom inventerarna och våra duktiga medhjälpare i fält, Björn Marklén och Joachim Zethraeus 1972 och Romia Ahmed, Gustav Jonsson, Stefan Jonsson och David Rovan 1998, vill jag tacka Per Milberg, Besiki Sisauri och Göran Wendt, vilka hjälpt till med illustrationerna, samt Lunds Botaniska Förening och Stiftelsen Kung Carl XVI Gustafs 50-årsfond, som genom frikostiga bidrag gjort återinventeringen av Striernområdet möjlig. Citerad litteratur Edqvist, M. & Karlsson, T (red.) 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala. Genberg, E. 1977. Östergötlands flora. SBT-förlaget, Lund. Göransson, H. 1972. En östgötabygd under 10 000 år. Pollenanalytiska vittnesbörd från sjön Striern i Kinda härad. Meddelanden från Östergötlands och Linköpings stads museum. Göransson, H. 1981. Florainventering i Norra Kinda. Svensk Bot. Tidskr. 75: 1 5. Hultén, E. 1950. Atlas över växternas utbredning i Norden. Generalstabens Litografiska Anstalt, Stockholm. Krok, Th. O. B. N. & Almquist, S. 1967. Svensk Flora, 1. Fanerogamer och ormbunksväxter. Bonnier, Stockholm. Mossberg, B. & Stenberg, L. 2003. Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm. Oredsson, A. 1961. Floran i Norra Sandby socken. Fanerogamer och ormbunksväxter. Bot. Notiser 114: 329 344. Oredsson, A. 1967. Floran i Matteröds socken. Ormbunkar och fröväxter. Fauna och Flora 62: 28 42. Oredsson, A. 1981. Frekvensskattning som en funktion av närvaro och frånvaro. Svensk Bot. Tidskr. 75: 109 113. Oredsson, A. 1999. Nutida förändringar av floran i norra Skåne. Svensk Bot. Tidskr. 93: 303 326. Oredsson, A. 2000. Choice of surveyor is vital to the reliability of floristic change studies. Watsonia 23: 287 291. Sandegren, R., Sundius, N. & Lundqvist, G. 1924. Beskrivning till kartbladet Åtvidaberg. Sveriges geologiska undersökning, Serie Aa, nr 155. Tyler, T., Olsson, K.-A., Johansson, H. & Sonesson, M. (red.). 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lunds Botaniska Förening, Lund. ABSTRACT Oredsson, A. 2008. Florans förändring i södra Östergötland 1972 1998. [Floristic changes over 26 years in southern Östergötland, south Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. 102: 193 205. Uppsala. ISSN 0039-646X. The terrestrial vascular plant flora in an area around Lake Striern in S Östergötland was inventoried in 1972 and again in 1998. In both years, presence/ absence was recorded in 214 plots, most of them 10 x 10 m, representing the majority of habitats in the area. In total, 540 species were found, 470 in 1972 and 452 in 1998. Many grassland perennials have decreased, e.g., Campanula rotundifolia, while many annual weeds have increased. The results are in agreement with a previous study in northern Skåne, where most of the decreasing species are the same while no clear pattern could be found for the increasing species. Alf Oredsson är välkänd för SBT:s läsare för sina björnbärsartiklar, men han är också mycket intresserad av floraförändringar och hur man bäst kan mäta dem. Adress: Torupsgatan 1 G, 217 73 Malmö E-post: alf.oredsson@bolina.hsb.se SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:3 4 (2008) 205