7 Beskrivning och analys 7.6.1 Lund, centrum Centrum består av stadsdelarna Centrala staden och Tuna med skilda karaktärer men med tydliga kopplingar till varandra. Centrala staden motsvarar till stora delar den gamla medeltida stadskärnan förutom mot norr där stadsdelen går upp som en kil längs järnvägen till Norra ringen. Centrala staden är tät med ett medeltida gatunät vilket ger en ålderdomlig och stadsmässig prägel. Tuna representerar utvecklingen av stadens akademiska värld med universitets äldre områden och Professorstaden, Lasarettsområdet, Tekniska högskolan och Ideon. Renodlad bostadsbebyggelsen utgör endast en liten andel av stadsdelens yta. Botaniska trädgården, en park för boende i både centrum och Tuna, ett utflykts- och turistmål och en plats för universitetets forskning och undervisning Centrum är till invånarantalet störst med en befolkning på nära 17 000. Andelen barn 0-12 år är lägst, 7%, i förhållande till kommungenomsnittet på 15%. Andelen 65 år och äldre är 15%, något över kommungenomsnittet på 13%. Kv Galten, en centralt belägen park Hardebergaspåret är ett viktigt grönstråk som förbinder centrum med stadens östra delar Östervångsskolan, en av Tunas äldre parkmiljöer Tornaplatsen, en fin liten park i Professorsstaden, Tuna 398
Tätorterna - Lund Centrala staden Befolkning 2002-12-31: 13 079 inv Stadsdelensyta (ha): 189 Parkmark (ha) totalt: 23 Parkmark % av stadsdelens yta: 12,2 % Parkmark per inv (totalt) i stadsdel (m 2 ): 18 Parkmark-skyddszon per inv (tot) i stadsdel (m 2 ): 18 Fördelning av kommunal parkmark %: 4% 5% 0% Park Stråk Gaturum Skyddszon 91% 399
7 Beskrivning och analys Stadskärnan innanför tullarna motsvarar ungefärligen det som utgjorde staden under drygt 800 år. Det var inte förrän under mitten av 1800-talet som staden började att expandera och nya gröna områden tillkom med bl a kyrkogårdarna och Botaniska trädgården. Staden omgavs av stadsvallar från 1100-talet och fram tills 1811 då stadstullarna togs bort. Den tidigare stadsvallen framgår av gatunätet genom bl a Södra Esplanaden, Östra Vallgatan och S:t Laurentiigatan. Rester av stadsvallen finns i Stadsparken och norr om S:t Laurentiigatan. Stadskärnans miljö ger i mångt och mycket Lund dess identitet trots sin ringa storlek. Gatunätet i Lunds stadskärna har en medeltida karaktär medan byggnaderna är förhållandevis unga. Det som är kännetecknande för det medeltida gatunätet är den lilla skalan och slutna och trånga gator som ofta är svängda, omgivna av en lägre bebyggelse med en till tre våningar. På 1700-talet fanns det stora privata trädgårdar innanför stadsvallen som ofta fyllde hela kvarter. Denna lantliga karaktär fanns kvar in på 1800-talet. Det är 1900- talets bebyggelse som dominerar idag och det finns endast ett trettiotal byggnader som är äldre än från tiden före 1810. Trots den relativt täta bebyggelsen i stadskärnan finns det ett värdefullt inslag av grönska på kvartersmark. Träd på tomtmark har även betydelse för upplevelsen av gatumiljön när trädkronorna blir en del av kvarterets gräns mot gatan. Till den centrala staden tillhör även kvarteren norr om den gamla stadskärnan mellan stambanan och Norra kyrkogårdens gräns. Kvarteren norr om Clemenstorget är anlagda i slutet av 1800-talet i ett rutnätsmönster. S:t Laurentiigatan som blev paradgatan till den nya Allhelgona kyrkan planterades med robinior. Karl den XI:s gatan med en björkrad längs östra kanten är också karaktäristisk. Under 1920- och 1930-talet tillkom villor i den norra delen av stadsdelen mellan järnvägen och Kävlingevägen, med generösa trädgårdar. I anslutning till villorna längs med järnvägen finns ett mindre koloniområde. Norr om Universitetsplatsen inom det tidigare lasaretts-området finns solitära träd med högt estetiskt värde och små grönytor som gärna utnyttjas av studenterna på rasterna. Universitetsområdet, väster om Sandgatan Bantorget är ett grönt torg Centrala stadens parker och torg Centrala stadens allmänna grönytor består till övervägande del av Stadsparken, Lundagård och några mindre parker samt flera gröna torg såsom Bantorget och Clemenstorget. Skyddszoner och grönytor längs vägar saknas nästan helt, vilket ger ett effektivt markutnyttjande men en avsaknad av sammanhängande gröna stråk. Den för allmänheten tillgängliga parken hör som idé 1800-taltet till. De äldre parkanläggningar som fanns i staden var privata trädgårdar, eller avsedda för begränsade grupper. Så omgavs Lundagård, den för Akademien vid 1700-talets mitt anlagda barockparken, av höga murar som höll obehöriga ute. Den första för allmänheten upplåtna parken blev Helgonabacken 1816. 1821 uppläts vallen i nuvarande stadsparken som promenadplats för studenter. På 1840-talet tillkom Östra Promenaden, nu till större delen införlivad med Botan. Namnet säger också hur parken tänktes nyttjas och den kom att följas av Norra Promenaden vid Norra Kyrkogården och Södra Promenaden vid Södra Esplanaden. Promenaderna kompletterades med mindre prydnadsplanteringar som t ex på Bantorget och Krafts torg. Den första parken i en modernare mening blev stadsparken 1907. Dessförinnan hade dock ett förslag 1869 att anlägga en park vid Västra Lergravarna inom nuvarande idrottsplatsen effektivt begravts i den kommunala byråkratin. Även om den äldre staden saknade allmänna parker var det nog ingen brist på grönytor i den glest bebyggda staden. Från början av 1800-talet finns också en skildring av kyrkogården inom nuvarande Petriplatsen som en uppskattad grön oas. Torgen har stor betydelse för stadskärnans karaktär och identitet samtidigt som de är viktiga offentliga platser i staden. Torgen utgör de äldsta offentliga platserna och användes för såväl handel som maktutövning. Mindre platsbildningar och gågatorna i centrala staden har också stor betydelsen för upplevelsen av stadsmässighet och som mötesplatser och vistelseytor. 400
Tätorterna - Lund Det finns tre centrumparker i Lund, Stadsparken, Lundagård och Botaniska trädgården(se stadsdelen Tuna). Dessa parker är av särskilt värde för alla boende i kommunen samt turister och besökare förutom för boende i stadsdelen. Stadsparken har utvecklats kring Lunds medeltida befästningsvall, kallad Högevall. Vallen överläts till Akademien 1821 för att användas som akademisk promenad och planterades med en dubbelsidig allé. Det blev början på områdets parkhistoria. Ytterligare en promenad, Gyllenkrokska promenaden, anlades med lindar i Grönegatans förlängning längs Observatorieparken och anslöt till vallen. Promenaden anlades på privat initiativ av baron Gyllenkrook 1858 som sedan överlät marken till staden. Gyllenkroks allé fungerar även idag som ett värdefullt promenadstråk. För att skydda promenadplatsen vid Högevall bildade stadens borgare ett parkbolag och tomten innanför vallen den sk Svanelyckan köptes in 1860. På tomten anlades en park som till en början bara var öppen för aktieägarnas och 1880 öppnades en sommarrestaurang. Staden övertog Parkbolagets trädgård 1904. Efter utställningen i industri, slöjd och konst som hölls utanför vallen 1907 anlades på denna plats en park efter förslag av Johannes Ekberg, Lunds förste stadsträdgårdsmästare. Balustraden och den breda trappan upp mot stadsparkscafeet, den klotkrönta kolonnen och den gröna och gula musikpaviljongen är minnen från utställningen. En fågeldamm grävdes och schaktmassorna blev kälkbacke i västra kanten. I sydvästra delen av parken gjorde man en fri och öppen yta Gröningen som avskärmades från järnvägen med buskage och en trädridå. I parken planterades en mängd exotiska träd och hortikulturella buskar. Stadsparken är Lunds mest använda park och en viktig mötesplats för alla åldrar. Barnfamiljer lockas till lekplatsen och till dammen med fåglarna, ungdomarna finner sina bästa sol- och festplatser i parken och många äldre roar sig med boulespel på grusytorna. Parken används även flitigt för jogging av både skolor och allmänhet. När staden lade ner sina egna växthus på 1990-talet omvandlades delar av Stadsparken är en omtyckt plats för alla åldrar Lundagård med mäktiga träd parken med bl a en ny lekplats, ett fågelhus ritat av Per Friberg och en avenboklabyrint ritad av Oscar Reutersvärd. Stadsparkens gamla träd gynnar den biologiska mångfalden. Här finns bl.a. den av EU prioriterade arten hålträdsklokrypare vilket har föranlett att området är utpekat som NATURA 2000 område. De biologiska värdena måste samordnas med de stora sociala och kulturhistoriska värdena i stadsparken. De delar av Svanelyckan som inte Parkbolaget köpte upp och anlade som park ägdes av Universitetet och på 1860-talet uppfördes ett astronomiskt observatorium med en omfattande parkanläggning runt observatoriet. Observatoriet med tillhörande tomt är byggnadsminne. Lundagård: I Carl Hårlemans generalplan från 1746 för akademiområdet och Paradislyckan ingick såväl Lundagård som en botanisk trädgård norr därom. Hårlemans plan gav Lundagård sin nuvarande form med träd längs gångar i ett gåsfotsmönster. För att begränsa trädens utbredning hamlades samtliga 3-4 meter ovanför marken vilket medförde omfattande skador på träden. På mitten av 1800-talet revs murarna runt Lundagård och tillsammans med intilliggande platser och torg som Tegnerplatsen, Krafts torg och Domkyrkoplanen, blev akademiens egen gård en öppen park. På 1880- talet anlades universitetsplatsen efter Helgo Zettervalls idéer. En ny Universitetsbyggnad byggdes omgiven av planteringar på den tidigare botaniska trädgården. I samband med utvecklingen av universitetsplatsen gjordes även försök till föryngring av träden i Lundagård. I början av 1900-talet plomberades de svårast skadade träden och idag är de flesta träden från slutet av 1800- talet. Sandgatan stängdes 1980 för biltrafik mellan AF och Krafts torg, för att förbättra trafiksituationen. Hela området mellan Domkyrkan och Paradisgatan upplevs idag som ett parkområde. Lundagård och universitetsplatsen är statliga byggnadsminnen. Lundagård tillhör fortfarande universitetet men parken sköts genom ett samverkansavtal mellan Lunds 401
7 Beskrivning och analys Träden som planterades för över 250 år sedan är nästan alla utbytta idag men några få återstår fortfarande. Den långa kontinuiteten som trädbärande mark och förekomst av många gamla ihåliga träd har gjort att Lundagård hyser ett mycket stort antal rödlistade insekter. Föryngringen av trädbeståndet har dock gjort att förutsättningarna för dessa arter försämrats. Parkens kulturhistoriska värden och säkerheten för besökare har fått företräde framför naturvärdena. Eventuellt skulle något av de mest värdefulla träden kunna bevaras som evighetsträd. Petriplatsen: Under medeltiden låg det en kyrka, S:t Peters kyrka, vid Bredgatan och Petriplatsens norra gräns. Kyrkan revs i slutet av 1500-talet men kyrkogården användes fram till 1800-talets början. Ett förslag att omvandla kyrkogården till kreaturstorg stoppades efter ingripande av Färgeri Fabrikör C O Borg och platsen blev en botanisk trädgård i universitetets ägo. Petriplatsen anlades i sin nuvarande form på 1920- talet och Linnéstatyn tillkom på 1930-talet. Petriplatsen med Linnéstatyn komunnen, Statens fastighetsverk, Domkyrkorådet och AF Borgen AB. Universitetets verksamheter och studenterna präglar platsen inte minst vart fjärde år, vid Karnevalen. Behovet av förnyelsen av träden i Lundagård har diskuterats under lång tid. Efter en arkitekttävling (förslagshandlingar togs fram -96) har ett förnyelsearbete påbörjats enligt ett vårdprogram. I detaljplanen ligger parkanläggningen på kvartersmark med gång- och cykelstråk som s k x-områden. Detaljplanen anger att trädplantering skall vidmakthållas enligt särskild trädplan. Löwengrenska trädgården anlades som en privat trädgård och den omnämns redan 1783 som Direktör Wensters hage och sträckte sig då från Bredgatan i öster till nuvarande Clemenstorget. Trädgården skapades av akademiträdgårdsmästaren Lundberg och professor Löwegren. I den omfattande trädgården fanns en mängd exotiska växter och en stor artrikedom av både träd och örter. Det som idag är resterna av Löwengrenska trädgården lades ut som parkmark i samband med att stadsbiblioteket byggdes i slutet av 1960-talet. Monumentsparken är en historisk plats. Den äldsta delen utgjordes av en mindre plantering kring den obelisk som uppfördes 1876 till 200-årsminnet av slaget vid Lund. 1909-11 införlivades området norr om monumentet med Lerbäckshögen, en bronsåldershög. Från 1100-talet tjänade högen som samlingsplats för det skånska landstinget. Högen intar också en central ställning i Skånes medeltida historia då den fungerade som hyllningshög, där de nyvalda danska kungarna mottog de skånska landstingets hyllning. Sista gången skedde detta den 30 januari 1584 då den blivande Christian IV mottog de skånska landskapens hyllning. På 1930-talet utsträcktes parkområdet söderut med en stram klassicerande anläggning ritad av stadsträdgårdsmästare Oscar Ahlström. Parken är trots sitt inklämda Monumentsparken, en historisk plats Löwengrenska trädgården vid stadsbiblioteket 402
Tätorterna - Lund läge mellan Kävlingevägen och järnvägen en pärla värd att vidmakthålla med sin ursprungliga karaktär. Vissa mindre parker med lekplatser har stort värde för kringboende inte minst de barn som bor i stadskärnan t ex Vasaplatsen och Revingelyckan. Bytaregången är ett parkstråk inne i kvarteret Bytarebacken med varierat växtmaterial och en fontän som pryder entrén mot Clemenstorget. Stråket upplevs dock som otryggt. Övriga gröna områden Torgen var ursprungligen marknadsplatser men samtidigt viktiga samlings- och mötesplatser. Torgen hade under medeltiden en väsentlig roll i rättssystemet. Även idag är de mötesplatser och ger utrymme för bl a manifestationer och uppträdande. Det äldsta torget är Stortorget som på medeltiden var en utvidgning av Stora Södergatan. Stortorget är det torg som i första hand används för tillfälliga evenemang och manifestationer. Mårtenstorget anlades på 1840-talet för i första hand kreatursmarknad och handeln präglar torget även idag. Clemenstorget anlades på 1890-talet alldeles utanför den medeltida stadskärnan. Torgets karakteristiska arkadklippta plataner planterades på 1940-talet och samtidigt fick torget även springvatten. En förnyelse av Stortorget, Mårtenstorget och Clemenstorget genomfördes i slutet av 90-talet. Bantorget anlades i motsats till de andra som ett prydnadstorg. Bantorget som har karaktären av en mindre park med rabatter, gräsytor och bänkar har sitt ursprung i järnvägens utbyggnad då denna bit mark förvärvades av kommunen. Torget planterades 1867 inför universitetets 200 årsjubileum 1868 och blev därmed en av Lunds första kommunalt anlagda planteringar. Andra betydelsefulla platser i stadskärnan är tullarna som bildar entréer från omgivande infartsgator, medverkar till stadens identitet och är mötesplatser med utrymme för viss verksamhet och vistelse. Dessa plaster är norrtull, vid Allhegonakyrkan, östertull, med en platsbildning mittemot Spyken, anlagd som en förplats till Östra Kyrkogården, södertull, med en grönyta söder om Mejeriet och västertull, med ett mindre torg vid Trollebergsvägen/Byggmästargatan. Västertull tillhör för övrigt stadsdelen Väster. Utöver tullarna har den lilla platsen med skulptur/fontän/sittplats vid Kilansgatan/ Skomakargatan en viktig funktion i stadsmiljön liksom gågatorna Lilla Fiskargatan och Kattesund. Torgen och gatorna är beskrivna med förslag till riktlinjer i förslaget till fördjupning av översiktsplanen för staden Lund Värna och Vinna staden varför dessa inte tas upp avseende åtgärdsförslag nedan. Trädgårdar: Det finns flera äldre bevarade gårdsmiljöer i stadskärnan ofta med rester av tidigare trädgårdsanläggningar. Trädgårdarna kan representera olika stilepoker och det kan finnas träd och örter som härstammar från de stora trädgårdsanläggningarna som fanns på 1700-talet i staden. Av speciellt intresse är Kulturens trädgårdar, som har ett stort kulturhistoriskt och estetiskt värde. Kulturens friluftsmuseum är öppet sommartid till glädje för både turister och Lundabor. Viktiga stråk och kopplingar till omgivningen Det stråk som finns är Hardebergaspåret, vilket har stor betydelse för såväl kommunikation som rekreation och biologisk mångfald och med ett kulturhistoriskts värde. I övrigt börjar eller slutar många stråk vid stadskärnans täta stenstad. Biologisk mångfald Stadskärnan är den tätaste delen av hela Lund och med minst andel grönyta. Samtidigt finns några av de äldsta parkerna och trädgårdarna inom tullarna och därmed en stor andel mycket gamla träd och rester av äldre trädgårdsanläggningar. Spridningen av växter och djur är begränsad i denna splittrade miljö med fragment av gröna ytor men respektive yta kan utgöra en mycket värdefull livsmiljö och hysa utrotningshotade arter. För dessa arter är det avgörande att deras livsmiljö bevaras och att inte gröna miljöer splittras ytterligare. Att spara död ved i form av stubbar och stammar har stor betydelse men kan vara komplicerat i en tät stadsmiljö. Långsiktigt är det värdefullt om en föryngring av trädbeståndet påbörjas både i gatumark och på kvartersmark. Stadsparken och Lundagård är de parker inom stadsdelen som har högst värde för biologisk mångfald. Utbyggnadsområden Förtätning av stadskärnan pågår ständigt och det är värdefullt att sträva efter den lilla skalan, bevara gatornas sträckning och de slutna kvarteren. Samtidigt är mellanrummen mellan husen, gårdsmiljöer och trädgårdar en del av stadens kulturarv med betydelse som friytor för de boende. Träd på tomtmark har stor betydelse för upplevelsen av gaturummet och medför att staden upplevs grönare. Vi en fortsatt förtätning i stadskärnan är det väsentligt att även fortsättningsvis låta träd synas i gatubilden och säkerställa tillräckliga friytor för de boende. Margaretedalsområdet är den större förtätning som planeras norr om Södra vägen. En större omvandling kommer att ske från verksamheter till bostäder i 4-12 våningar. I samband med utbyggnaden av Margaretedalsområdet planeras för en upprustning av Revingelyckan som är den närmast belägna parken. Hardebergaspåret kommer att förändras till karaktär och utformning i samband med uppförandet av bostadshus på ömse sidor. Spårets värde för rekreation och biologisk mångfald bör uppmärksammas i hela byggprocessen. 403
7 Beskrivning och analys Utvecklingsmöjligheter Fortsatt satsning på Stadsparken såsom kommuninvånarnas viktigaste park ett gemensamt vardagsrum. Upprätta detaljplan för hela stadsparken inklusive bollplanerna på Södra Lekplatsen, gamla observatoriet och koloniområdena intill järnvägen. Parken kring gamla observatoriet görs till en integrerad del av stadsparken gärna med en publik verksamhet i byggnaden och utemiljön. Observatoriets ursprungliga parkanläggning bibehålls som en egen urskiljbar enhet men utvecklas genom ombyggda entréer och översyn av parken som helhet. Stadsparkens entréer vid Södertull och i sydväst utvecklas till tydliga och inbjudande platser. Ytterligare arrangemang och aktiviteter bör ordnas i stadsparken, t ex isbana på vintern, konserter, teater och vattenlek. Den mindre lekplatsen vid Mejeriet bör ges ett nytt innehåll med ytor och aktiviteter som vänder sig till ungdomar. De höga naturvärdena bör säkerställas genom att i de perifera delar av parken bevara gamla ihåliga och savande träd, bevara grova, döda stammar och en mer sluten vegetation. En särskild skötselplan för Stadsparken bör utvecklas. Parken i kv Galten utvecklas till en oas i innerstaden. Busstorget avvecklas och en utökad park för boende och besökare i innerstaden anläggs. Parken prövas genom detaljplan och en utveckling sker av parkens innehåll och gestaltning, t ex genom offentlig konst, vattenanläggning, blomsterarrangemang, sittplatser etc. Det är viktigt att parken lätt nås från och annonserar sig ut mot såväl Bankgatan, Lilla Tvärgatan, Mårtenstorget och Vårfruskolan. Möjligheten att utveckla ett stråk genom kvarteret Kråkelyckan prövas. Det vore värdefullt att kunna promenera från Bredgatan till Karl den XI:s gatan via Ribbingska sjukhuset och Kulturskolans tomter. Kulturskolans tomt skulle kunna utvecklas till en allmän park bl a genom en minskning av parkeringen. Löwegrenska trädgården föreslås som skulpturpark för såväl någon permanent skulptur som tillfälliga utställningar. Lerbäckshögen i Monumentsparken lyfts fram genom bl a skyltning. En satsning på utsmyckning av stadskärnan genomförs. Det redan framtagna blomsterprogrammet genomförs i samarbete mellan kommunen och handelsföreningen, en vattenanläggning uppförs på Stortorget (ev en utökning av det befintliga vattenkaret) och Kattesund förnyas framförallt avseende markbeläggningen, som idag är alltför rörig med många olika material. Ytterligare trädplanteringar längs gatorna som rader eller solitärer bör också övervägas. Vissa av de äldre alléerna behöver kompletteras. En trädplan upprättas för hela staden. En siktlinje öppnas upp mot Klosterkyrkan, i Klostergatans förlängning, genom att några träd tas bort vid järnvägen. Hardebergaspåret är ett mycket viktigt grönt stråk från centrala staden och österut. Spåret ges skydd i detaljplan och en långsiktig strategi för spårets utformning avseende beläggning och vegetation längs spåret utarbetas. Utgångspunkten bör vara grusmaterial som beläggning, friväxande lummiga träd- och buskridåer på ömse sidor med öppningar som medger utsikt och bevarande av de spåranknutna anläggningar som finns kvar i dess närhet ex byggnader från tågepoken, plattformsrester etc. Grönytorna längs spåret ex vid Södra station och Revingelyckan värnas och utvecklas. Inventering av gårdsmiljöer utifrån Bevaringsprogrammets värdering som kan resultera i skyddsbestämmelser för hela gårdsmiljöer eller för enstaka träd. Utarbetande av en broschyr till fastighetsägare och boende om vilka värden historiska trädgårdar har, exempel på tidstypiska anläggningar och råd kring växtval, skötsel och anläggning. 404
Tätorterna - Lund Tuna Befolkning (2002-12-31): 3868 inv Stadsdelensyta (ha): 275 Parkmark (ha) totalt: 32 (40 inkl Botan) Parkmark % av stadsdelens yta: 12 % Parkmark per inv (totalt) i stadsdel (m 2 ): 84 (104 inkl Botan) Parkmark-skyddszon per inv (tot) i stadsdel (m 2 ): 71 Fördelning av kommunal parkmark %: 16% 15% 11% 58% Park Stråk Gaturum Skyddszon 405
7 Beskrivning och analys Miljöer som är speciellt intressanta utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv är området norr och öster om Botaniska trädgården. Förutom bebyggelsens framträdande arkitektur som representerar olika stilideal är de väl uppväxta trädgårdarna av stor betydelse för områdets karaktär. Storleken på trädgårdarna ger möjlighet till stora träd och ibland mindre parkanläggningar. I området finns ett omfattande trädbestånd med en stor artvariation. Växtmaterialet representerar stilideal och artsammansättning från första hälften av 1900-talet. Tunaparkens buxbomsparterr Tuna präglas framförallt av universitets- och sjukhusområdet samt Ideon ett verksamhetsområde med koppling till forskning och undervisning. Bostadsområdena Professorsstaden och Galjevången präglas av villor med stora trädgårdar. Inom Tuna finns också flerbostadshus, främst söder om Tunavägen och studentbostäder - ett antal nationer och Sparta. Universitetsområdet fortsätter från stadskärnan mot nordöst med institutionsbyggnader i parkmiljö och övergår öster om Tornavägen i Norra universitetsområdet med bl.a. Tekniska högskolan, med strikta tegelbyggnader omgivna av ett friare parkområde, öppet för allmänheten att röra sig genom. Lasarettet har byggts ut i etapper med allt större byggnadsvolymer. Under utbyggnaden av lasarettsområdet i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet lades stor vikt vid den yttre miljön och stora parkytor anlades. Sjukhusbyggnader i parkmiljö var en viktig del av vårdideologin och är en väsentlig del av områdets kulturhistoriska värde. När Blocket byggdes under 1960-talet hade de tidigare idealen ersatts av en betoning på en rationell vård, hög specialisering och en sjukhusmiljö som har karaktär av industriområde. Den höga sjukhusbyggnaden dominerar såväl lasarettsområdet som Lunds stadssiluett. Senare års utbyggnad (BMC, det nya anhörighotellet, barnkliniken och flera parkeringshus) har resulterat i att området har mycket hög exploatering med få gröna ytor och möjligheter till utevistelse för patienter och anställda. Fördjupningen av översiktsplanen för Lasarettsområdet mm, 1999, innehåller ställningstagande bl.a. om vegetation och markbehandling. Ideon och Pålsjö företagsområde är den yngsta delen av Tuna och avviker i skala och innehåll från övriga stadsdelen. Det är ett verksamhetsområde med stora tomter och komplexa, moderna byggnader med omfattande volymer. Den individuella utformningen av respektive tomt ger ett ganska splittrat intryck och den ännu unga vegetationen förmår inte balansera i volym eller ge en sammanhållande struktur. Tunas parker och gröna miljöer Stadsdelen är rik på historiska parker och trädgårdsmiljöer vilket gör stadsdelen till ett tilltalande område att promenera i. Förutom den kommunala parkmarken finns ett flertal andra typer av parker inom universitetsområdet. En större stadsdelspark saknas men Botaniska trädgården fungerar som stadsdelspark i den västra delen av stadsdelen och Tunaparken/Galgevångsparken har tillsammans en sådan funktion för boende längre österut. Kommunens parker finns framförallt i den sydöstra delen av stadsdelen och förbinds med varandra av gröna stråk. Tillgången på parkmark för bostadsområdena är god speciellt med tanke på de många stora privata trädgårdarna. Tillgången till grönytor vid stadsdelens många arbetsplatser är varierande med en stor brist inom sjukhusområdet. Tunaparken utgör resterna av en privat parkanläggning till det så kallade Tuna slott som byggdes som ett änkesäte åt biskopinnan Tomander 1867. Parken anlades ursprungligen i en engelsk parkstil med slingrande gångar och en omfattande trädplantering. Under slutet av 1800-talet var exotiska trädslag högsta mode och i parken finns därför en stor artvariation bland träden. Parken har till stora delar ett täckande krontak som ger en för Lund ovanlig parkkaraktär. Det förfallna slottet revs 1948 och området blev allmän park på 1950-talet. På den plats som villan tidigare låg anlades ett rosarium. I parken finns även en buxbomsparterre från 1950- talet som omges av stora buxbomsbuskar och en idegranshäck, vilka är rester från en tidigare köksträdgård. De gamla träden hyser en hel del sällsynta svam- Galgevångsbackens naverlönnallé Professorsstaden utgör det äldsta bostadsområdet från 1920-1930-talet med pampiga hus i stora uppväxta trädgårdar. Den ursprungliga professorsstaden bestod av de villor som uppfördes av professorer längs Finngatan i början av 1900-talet men idag räknas ett större område som professorsstaden med inslag av modernare villor. 406
Tätorterna - Lund par och insekter och har höga naturvärden. I Tunaparken genomfördes en förnyelse under 2000/2001 inom ramen för LIP-projektet för att utveckla de ekologiska värdena. Intill Tunaparken ligger Galjevångsbacken som anlades på 1960-talet med stora öppna gräsytor som är modulerade med kullar och branta slänter framförallt runt den öppna och relativt stora lekplatsen. Utmed parken löper ett gångstråk tydligt markerat med en naverlönnsallé. Tunaskolan angränsar till Galjevångsbacken och gräsytorna nyttjas för bl.a. bollspel. S:t Jörgens park (eller Skönadalsparken) är ett fint exempel på en 1950-tals park som planerades av stadsträdgårdsmästare Oscar Ahlström. Utgångspunkten för parken var Skönadalsbäcken som utnyttjades för att skapa små fall och ger en illusion av att mynna i en damm. Parken visar en vacker kombination av mer naturlika miljöer längs med bäcken och anlagda inslag som plaskdammen och ett flertal stentrappor ned mot bäcken. I S:t Jörgens park finns lämningar efter ett medeltida hospital för spetälska med tillhörande kyrka Anläggningen är fat fornlämning och markerad med stenar i marken. Parken rymmer även en mindre lekplats. Parken är i behov av föryngring framförallt när det gäller buskar och perenner och bäcken håller delvis på att växa igen. Det är av stor betydelse att man vid föryngring tar hänsyn till den ursprungliga gestaltningen när det gäller val av växter och att fina detaljer som trappor och andra anordningar inte går förlorade. Hardebergaspåret gränsar till parken i söder. Tillsammans med trädridån mot Villa Sunna och resterna av trädgården bildas ett omfattande grönt område med stor variation och höga kvaliteter med både naturinslag och hortikultur. Klätterträd i botaniska trädgården Dammen i S:t Jörgens park Elias Fries park: Öster om S:t Jörgens park längs med Hardebergaspåret tar Elias Fries park vid med en liten bäck som bildar en mjuk dalgång och följs av träd och buskar längs med bäcken. Trädridåer avgränsar parken och det finns inslag av fruktträd på de mjukt sluttande gräsytorna. Parken är lågmäld och oannonserad från Hardebergaspåret men innehåller höga kvaliteter och en lekplats. Parken fortsätter även norrut längs med E22 med täta och uppväxta ridåer mot både bebyggelsen och motorvägen med en öppen yta med långväxande gräs. Villa Sunna: uppfördes som sommarbostad 1880 och resterna av en trädgård med parkartad karaktär finns delvis bevarat trots en utbyggnad av bostäder på senare år väster om villan. Den östra delen av trädgården är numera en allmän park och de värdefullaste träden har skydd i detaljplanen. Norr om Villa Sunna går Hardebergaspåret och en koppling till spåret finns via en grusgång genom en mindre parkyta kallad murgröneravinen. Höga träd omges av en matta av murgröna, en karaktär viktig att bevara. Tornaplatsen och Docentplatsen är två mindre parker eller gröna torg med stora upplevelsevärden och av kulturhistoriskt intresse. Scheeleparken och Forskarparken är två parker inom Ideonområdet. Forskarparken har genomgått en förnyelse och fått en strikt form. Scheeleparkens västra del har återställts efter att tillfälligt ha används som upplagsområde vid byggnation i kvarteret söder om parken. Östra kyrkogården: som är belägen söder om Botan anlades av ett aktiebolag och invigdes 1847. Kyrkogården omgavs ursprungligen av bokhäckar som senare ersattes med hagtornshäckar. Norr om kyrkogården planterades träd för att skydda mot vinden och längs med gångarna planterades lindar som beskars längs med mittgången. I norra delen anlades parken Östra promenaden på 1850-talet, som en engelsk park med slingrande gångar. Botaniska trädgården (Botan): är en av Lunds tre centrumparker med mycket stora upplevelsevärden och många besökare. Parken har betydelse för undervisning och pedagogisk verksamhet samt forskning. Universiteten äger och förvaltar området. Öppettiderna är delvis begränsade, parken är omgiven av staket och 407
7 Beskrivning och analys anläggningen är mera ömtålig för slitage och vilda lekar än vanliga parker. Parken är byggnadsminne och dess historia började med att den tidigare Tornlyckan uppläts till universitetet 1815 för att man skulle inrätta en Trädskola för wilda träd som ett led i att stimulera bönder till att plantera mer träd en verksamhet som pågick ca 10 år. Då den äldre botaniska trädgården invid Lundagård var tvungen att flytta från sitt centrala läge kunde istället en botanisk trädgård anläggas under 1860-talet under ledning av J G Agardh, på denna mark som redan tillhörde universitetet. Trädgården representerar dåtidens stilideal med slingrande gångar och ett friare mönster i parkens ytterkanter medan mittpartiet har en striktare form som kan ses som en illustration till Agardhs växtsystem Theoria systematis plantarum 1858. För att skapa förutsättningar för olika växtmiljöer grävdes dammar och schaktmassorna utnyttjades för att skapa kullar. Trädgården utvidgades i slutet av 1880-talet när ett nytt institutionshus byggdes i den parkanläggning som kallades Östra promenaden. Staden upplät gratis mark till ett antal utvidgningar emot att parken skulle vara öppen för allmänheten. Vallen om omger parken i norr och öster är eventuellt äldre än trädgården och bör betraktas som fast fornlämning. Den äldsta byggnaden från 1867 sk Agardhianum och andra byggnader som Orangeriet, Kolhuset och Botaniska museet bidrar till Botaniska trädgårdens karaktär och upplevelserikedom. Anläggningen har utvecklats under decennierna och är idag en mycket levande trädgård med både forskning och undervisning samt har stora estetiska och rekreativa värden. Den stora variationen av miljöer och förekomsten av gamla träd och vatten ger förutsättningar för ett mycket rikt växt- och djurliv. Skulptur i Arkivmuseets del av Helgonabacken/UB-parken Östervångskolan som tidigare hette Dövstumskolan uppfördes på 1860-talet och skolans generösa utemiljö har kunnat skonas från förtätning. Parken med dammarna som är rester av en tidigare lertäkt är ett vackert inslag framförallt när man färdas längs med Dalbyvägen. Parker har stora estetiska, ekologiska och kulturmiljövärden. Intilliggande äldre trädgårdar och den uppväxta trädallén längs Dalbyvägen skapar ett mycket grönt parti av Dalbyvägen där de höga trädkronorna välver över vägen. Koloniträdgårdarna Öster I och Öster II: Koloniområdet Öster I är det första som staden lät anlägga och omfattade 66 lotter om vardera 120m 2 på stadens östra fäladsmark. Koloniområdet som ritades av Johannes Ekberg invigdes 1905. Området delades in i kvarter genom två centrala korsande gångar och i mitten uppfördes en paviljong. Koloniområdet utvidgades österut runt Skönadalsmöllan och bäcken som gick i nord-sydlig riktning kulverterades. Ytterligare ett koloniområde lades ut, Öster II, med 133 lotter där varje lott var uppdelad i en del för fruktträdsodling och den andra delen för potatis och grönsaksland. När motorvägen byggdes togs en del av Öster II i anspråk. Koloniområdet har ett kulturhistoriskt värde som ett av stadens äldsta koloniområden. Karaktären med byggnader, gångar, tomtgränser och grindar är värdefull att bevara. Äldre trädgårdsanläggningar finns också bevarade på vissa lotter. Koloniområdet är en tillgång för hela staden under växtsäsongen när grindarna står öppna. Helgonabacken/UB-parken: Helgonagården motsvarar Allhelgonaklostrests tidigare inägor och Helgonabacken var redan under 1700-talet en omtyckt promenadplats. Träd planterades under biskopen Engeströms tid mellan dammarna och uppe på höjden. Det fanns även en allé från Sandgatan och upp till Helgonagården. En park anlades i engelsk stil med slingrande gångar och små broar i början av 1800-talet. I parken fanns under knappt tio år en hälsobrunn tills den flyttades till Lilla Råby. Mitt i parken på Allhelgonabacken byggdes i början av 1900-talet universitetets bibliotek nuvarande UB1. Parken kallas idag för UB-parken och är en tillgång för centrum och början på ett grönt stråk mot nordöst. Vårfloran är ymnig och parken har blivit en målpunkt om våren för att se mattorna av vårlökar. Brister i utformningen finns på den norra delen som blivit en baksida. Ett stort antal träd är över 120 år och har håligheter, savflöden och exponerad död ved som hyser sällsynta arter. Ett 20-tal rödlistade insekter har påträffats i parken. Det är främst den norra delen som de äldre och skadade träden bevarats medan den södra mer officiella delen sköts mer inriktat på estetiska och säkerhetsmässiga aspekter. En avvägning måste ske mellan de biologiska respektive estetiska- och kulturhistoriska värdena. Föryngring av trädbeståndet är nödvändigt och en trädplan har utarbetats som en del i den detaljplan som nyligen upprättades för området (detaljplan för kv Apsalon). Parken ligger på kvartersmark med ett allmänt cykelstråk genom tomten. Inom universitetsområdet och tekniska högskolans område finns flera mindre parkrum på kvartersmark som har både ett estetiskt värde och rekreations- 408
Tätorterna - Lund värde. Inom Tekniska högskolan uppfördes stora institutionsbyggnader i en parkmiljö, som till viss del har förtätats efterhand. Sjön sjön som används av teknogogerna för lekar mm är en rest av Pålsjö tegelbruks lergravar. Under de varma månaderna utnyttjas grönytorna flitigt av studenter vid raster och på fritiden för avkoppling och samvaro. Ett par gång- och cykelstråk med mycket grönska leder genom universitets- och högskoleområdet av stor betydelse för både verksamma inom områdena och allmänheten. Viktiga stråk och kopplingar till omgivningen Det går tre huvudcykelleder genom Tuna varav Hardebergaspåret är ett renodlat grönt stråk, dvs går skilt från biltrafiken. Stråket mot Östra Torn går längs Tunavägen med ett alternativt stråk via Galgevångsbacken. Stråket mot Norra Fäladen går genom universitetsområdet och längs Scheeleparken. Stadsdelen är väl försedd med mindre gång- och cykelstråk vilket är viktigt med tanke på hur många människor som rör sig genom stadsdelen till arbetsplatser och föreläsningar. Särskilt bör stråket genom tekniska högskolan uppmärksammas som ett viktigt grönstråk på kvartersmark skyddas i detaljplan som x-område. Vid eventuella utbyggnader och förtätningar inom Universitetsområdet bör de gröna ytorna värde uppmärksammas. Utbyggnadsområden Inga större utbyggnadsområden finns inom Tuna. Den större förändring som genomförts på senare år är Lundalänken, en bussgata som är förberedd för framtida spårtrafik. Inom sjukhusområdet, universitets- och Ideonområdet har ett flertal förtätningar genomförts genom uppförande av byggnader för olika verksamheter. Fortsatt förtätning kräver ett större hänsynstagande till behovet av friytor än som hittills varit fallet. Tekniska högskolans område Biologisk mångfald I de sydöstra delarna av stadsdelen med UB parken, Botan, Östra kyrkogården, Östyervångsparken, trädgårdarna i Professorstaden samt koloniområden, parkerna samt Hardebergaspåret ger goda förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv. Den sammanlagda ytan av äldre trädmiljöer är ganska omfattande och inslaget av vatten i form av mindre bäckar och dammar utökar antalet livsmiljöer liksom förekomsten av annueller och perenner i Botaniska trädgården och på koloniområdena. För att säkerställa dessa värden är föryngring av trädbestånden av stor betydelse likväl att spara den döda veden inom området när gamla träd fälls eller ramlar. Utvecklingsmöjligheter Parkförnyelse föreslås för Sankt Jörgens park och Elias Fries park. Den ursprungliga gestaltningsidén i parkerna med bäcken och dammen som centralt tema bör vara utgångspunkt vid föryngringsåtgärder för vegetationen såväl träd- och buskskikt som perenner. De kulturhistoriska värdena i Sankt Jörgens park bör lyftas fram. Lekplatsen och plaskdammen bör ses över. En friyteplan utarbetas för att tillgodose behovet av gröna ytor inom Lasarettsområdet för patienter och anställda. Grönskan bör lyftas fram som ett element i den ursprungliga gestaltningsidén. Särskilda krav bör ställas på plantering av träd vid områden med markparkering. Systemet av gång- och cykelstråk bör framträda tydligare med hjälp av bl a trädplantering. Takterasser och mindre gröna platser bör åstadkommas för att främja patienternas tillfrisknande och de anställdas trivsel. Trädplantering på kvartersmark och i gaturummet inom Ideon för att få en vackrare stadsmiljö med en intimare skala i gaturum och cykelstråk. Både östra och västra delen av Scheeleparken har ett formspråk som inte stämmer med omgivande bebyggelse och är i behov av omgestaltning och förnyelse. I den östra delen bör man sträva efter en större öppenhet med träd i ett lägre fältskikt till skillnad från dagens buskage. Parken och bör tillföras någon attraktion t ex en skulptur och det bör skapas platser för vistelse. Tunaparken ges ett kulturhistoriskt skydd genom detaljplan/skötselplan. Viss komplettering av det genomförda parkförnyelsearbetet behövs avseende gångvägar, belysning och lekplatsen. En trädplan bör upprättas med skötselåtgärder för att förlänga livet på de gamla träden samt förnya trädbeståndet successivt. Ett gestaltningsprogram upprättas för E22 genom Lund. Många människors första intryck av staden är från motorvägen och dagens upplevelse är splittrad och ger ett tillfälligt intryck. Strävan bör vara att medvetet arbeta med det gröna rum som omger motorvägen men även tillåta verksamheter och bostadsområden att annonsera sig ut mot vägen. Dagens gröna stråk längs motorvägen bör vara kvar som ett spontant, inte anlagt, stråk för promenader mm för de som inte låter sig störas av motorvägens buller. En allé planteras längs Dalbyvägen, från Tornavägen till motorvägen, i enlighet med gastaltningsprogram för Dalbyvägen, (Vägverket och Lunds kommun). Utformningen i övrigt (beläggning, mitträcke mm) förändras till mer stadsmässig karaktär. 409