Det hela började med att jag på hemresor från tjänsteärenden i Malmö under min tid som datakonsult tog omvägen över Falköping och Bjurums kyrka för att i tidig gryning ta plats bland hundratals andra fågelskådare vid den gamla nedlagda sågen. Och de gånger jag var där vid rätt tidpunkt vimlade det av hoppande och skränande tranor på den frostbitna potatisåkern på andra sidan vägen. En del av dem bara gick förnämt omkring och liksom gjorde sig till medan andra bökade i jorden efter något ätbart. För att få bra bilder krävdes kraftfulla teleobjektiv om man inte som vissa fått tillträde till gömslen som innebar närkontakt med de stolta fåglarna. Det blev bara en blå kärrhök! Min gode vän Gunvar var skogsförman vid Bjärka-Säby gods och jag hade förmånen att ha honom med hans omfattande kunskaper med mig vid många naturfotovandringar i eklandskapet vid Bjärka-Säby. Han hade också släktingar som ägde mark i närheten av Hornborgasjön och en tidig vår gjorde han och jag ett försök att se tranorna från egenhändigt uppförda gömslen. Vi tältade natten innan och när vi höll på att rigga tältet kom en blå kärrhök och inspekterade våra göromål. Fågeln är mycket sällsynt och rödlistad i Sverige och till och med den av naturupplevelser luttrade Gunvar var hänryckt av det närgångna besöket. Vi var därför mycket nöjda när vi nattade i månskenet. Gunvar till vänster och författaren till höger vid sina fina gömslen Dessförinnan hade vi tillbringat ett par timmar med att bygga var sitt gömsle med hjälp grenar och gammal presenningsduk. Och innan månen försvann lämnade vi tältet för att i stället stående eller sittande invänta gryningen och med dem tranorna. Och redan innan det var tillräckligt ljust för att fotografera infann sig de första tranorna inom fotoavstånd. 2014 Text och foto Bengt Eklöv Sida 1 av 6
Men knappt hade de landat förrän det kom en bil inkörande på fältet. Den stannade, dörrarna öppnades och ut kom ett gäng fågelskådare och tranorna lyfte skränande. Inga flera tranor kom och vi kunde drömma om att få se dem dansa hela expeditionen blev ett fiasko. Upplevelsen kvällen innan med den blå kärrhöken kunde inte uppväga den uteblivna trandansen. Succé för åskådaranläggningen vid Bjurum Nuvarande anläggning i närheten av Bjurums kyrka innebar ett välkommet lyft för alla åskådare, för många en tradition att möta våren. Ett väl tilltaget naturrum med en terrass ut mot fälten söder om Hornborgasjön gör det möjligt för alla att få se trandansens alla turer. Sent på kvällen sprider en bonde ut mat för att locka tranorna att slå ned på just de här fälten när de kommer inflygande i gryningen från sina nattkvarter ute vid Hornborgasjön. Dessutom har Naturvårdsverket låtit uppföra ett antal gömslen för de som vill fotografera eller bara studera de mäktiga fåglarna på riktigt när håll. Och jag har varit lycklig nog att få pröva tre av dessa gömslen och i det följande skildrar jag upplevelsen i ett av dem. Ett dygn i gömsle nr 3 vid Hornborgasjön. Förberedelserna började redan hemmavid med att inhandla en hink med lock och ett handfat för att jag skulle kunna utföra mina behov under natten och påföljande dag. Omkring klockan halv elva på kvällen vandrade jag och några likasinnade fotografer ut till anvisade gömslen medan en bonde körde omkring med traktor och spred pellets på fältet till den väntande invasionen av tranor i gryningen. Avsikten med utfodringen var inte enbart för åskådarna utan också får att trantorna skulle låta potatisfälten vara i fred. När jag anlände sågs inga tranor till. Dagen innan hade det dock varit runt 10 tusen fåglar som sin vana trogen slagit sig ned för att rasta och dansa. De hade successivt anlänt från sin rastplats på ön Rugen på sin färd från Spanien eller Tunisien, där de övervintrar. 2014 Text och foto Bengt Eklöv Sida 2 av 6
De hade nu vid skymningen flugit ut för att tillbringa natten utom synhåll på Hornborgasjön. Gömslet kan närmast liknas vid en smal och hög låda. Det gick att stå rak och det gick att ligga rak i det. En luftmadrass fyllde hela bredden och nästan hela längden på gömslet, avträdeshinken och handfatet fick precis plats vid fotändan av luftmadrassen. Besviken kunde jag konstatera att några krokar att hänga ryggsäck och kamerautrustning inte heller nu hade kommit på plats trots löften från Falköpings Turistbyrå, som på uppdrag av Naturvårdsverket hade hand om uthyrningen av gömslena. Å sidan fick jag heller aldrig någon faktura på de tre tillfällen jag utnyttjade gömslena. Väl framme vid gömslet återstod inget annat än att käka en kvällsmacka och göra kvällstoalett. Det dröjde sedan inte länge förrän jag somnade in den mörka tystnaden. I gryningen vaknade jag av de första skränen från tranorna som jag kunde se komma flygande mot gömslet i morgonljuset. De landade på fältet och började omedelbart plocka i sig pellets från marken. Och snart kom den ena vågen av tranor efter den andra och det blev snabbt ett väldigt oväsen. Länge tycktes de inte vara intresserade av annat än få i sig så mycket pellets från marken som möjligt utan att bry sig särskilt mycket andra tranor. Tills det plötsligt hettade till och ett par rivaler rök ihop. Det blev ett herrans oväsen och tranor i närheten 2014 Text och foto Bengt Eklöv Sida 3 av 6
samlades i grupp, sträckte sina halsar mot skyn och började skräna för full halls. Den här uppvisningen följde alltid när några tranor varit i luven på varandra men kunde också ske när som helst av för mig okänd anledning. Nere vid strandkanten var det också flera tranor som hade uppvisning. De plockade upp pinnar från stranden flög upp och kastade pinnen högt framför en beundrande trana. Efter några närbilder tröttnade även jag på att oupphörligt stå med kameran i fotogluggen och tog mig en tupplur på luftmadrassen. När jag sedan kastade ut vattnet jag tvättat händerna i skrämde jag upp massor med tranor som skränande for rakt upp i skyn. Det dröjde dock inte många minuter förrän de var på plats igen och fortsatte att hoppa och skräna som om ingenting hade hänt. 2014 Text och foto Bengt Eklöv Sida 4 av 6
Innan kvällen fick jag också se ett par tranor som parade sig inom fotoräckhåll. Här pågår uppvaktning Slutet gott allting gott När traktorn till slut anlände på kvällen var det några ganska trötta men belåtna fotografer som gick till containern där vi kastade de väl tillslutna natthinkarna innan det bar av hemåt. Någon vecka sedan fanns nästan inga tranor kvar de hade alla dragit vidare längre norrut i landet. Vid ett annat tillfälle hade jag turen att få se hur ett par tranor steg allt 2014 Text och foto Bengt Eklöv Sida 5 av 6
högre upp i skyn utan att till synes anstränga sig särskilt mycket. De tog i stället vara på de varma uppvindarna och när de seglat runt högt däruppe en stund började de skräna för fullt. Det var tydligen signalen till de andra tranorna att vindförhållandena var gynnsamma för att lämna Hornborgasjön för vidare färd norrut. Det blev ett mäktigt uppflog när flera hundra tranor samtidigt springande fullgjorde sina startsträckor innan de fick luft under de stora vingarna och lyfte. De allra flesta tranorna drar vidare norr ut i landet. Ett par mil söderut från Linköping kan dock vår dotter Therese i byn Tråstorp varje vår rapportera när tranorna som brukar häcka vid den nästan helt igenvuxna sjön Lillmörken skränande tillkännagivit sin ankomst. 2014 Text och foto Bengt Eklöv Sida 6 av 6