UNIONENS UTVIDGNING Den 1 juli 2013 blev Kroatien Europeiska unionens 28:e medlemsstat. Kroatiens anslutning, som följde på Rumäniens och Bulgariens anslutning den 1 januari 2007, innebar unionens sjätte utvidgning. Anslutningsförhandlingar förs med Montenegro, Serbien och Turkiet. Albanien och Nordmakedonien är också kandidatländer, medan Bosnien och Hercegovina samt Kosovo är potentiella kandidatländer. RÄTTSLIG GRUND Artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) fastställer vilka stater som får ansöka. Artikel 2 i EU-fördraget fastställer EU:s grundläggande värden. MÅL EU:s utvidgningspolitik syftar till att förena europeiska länder i ett gemensamt politiskt och ekonomiskt projekt. Vägledd av unionens värden och villkorad av strikta krav har utvidgningen visat sig vara ett av de värdefullaste redskapen för att främja politiska, ekonomiska och sociala reformer samt för att konsolidera fred, stabilitet och demokrati på hela kontinenten. Utvidgningspolitiken förstärker också EU:s närvaro på den globala scenen. BAKGRUND A. Anslutningsvillkor Alla europeiska stater kan ansöka om att bli medlem i unionen om de respekterar unionens gemensamma värden och förbinder sig att främja dem (artikel 49 i EUfördraget). Köpenhamnskriterierna, som fastställdes av Europeiska rådet i Köpenhamn 1993, är grundläggande för varje kandidatlands eller potentiellt kandidatlands EUintegrationsprocess. I kriterierna ingår följande: Stabila institutioner för att säkerställa demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt och skydd för minoriteter, en fungerande marknadsekonomi och förmåga att klara av konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU, förmåga att axla de plikter som ett medlemskap innebär, inklusive att ansluta sig till målen för den politiska, ekonomiska och monetära unionen och att godkänna de Faktablad om EU - 2019 1
gemensamma regler, normer och politiska strategier som tillsammans utgör EUlagstiftningen. I december 2006 nådde Europeiska rådet en förnyad konsensus om utvidgningen, som grundar sig på konsolidering, villkorlighet och kommunikation och på EU:s förmåga att integrera nya medlemmar. B. EU:s integrationsförmåga: institutionella arrangemang En stor del av de institutionella förhandlingar som ledde fram till antagandet av Lissabonfördraget handlade om den successiva utvidgningen. EU tvingades anpassa sina institutioner och beslutsprocesser på grund av att nya stater hade blivit medlemmar och var tvunget att se till att utvidgningen inte skedde på bekostnad av en effektiv och ansvarsfull politik. Genom Lissabonfördraget skedde en genomgripande förändring av de viktigaste EU-institutionernas sammansättning och arbete. Vissa av dessa förändringar återspeglade behovet av en stabil uppsättning bestämmelser som inte behöver ändras vid varje ny utvidgning. C. Förfarande Ett land som önskar ansluta sig till EU ska lämna in sin ansökan till rådet som ger kommissionen i uppdrag att avge ett yttrande. Europaparlamentet underrättas om denna ansökan. Om kommissionens yttrande är positivt kan Europeiska rådet enhälligt besluta att bevilja landet kandidatstatus. Efter att kommissionen har lämnat en rekommendation beslutar rådet enhälligt om huruvida förhandlingar ska inledas. EU-lagstiftningen är indelad i över 30 kapitel som täcker olika politikområden. Innan förhandlingarna inleds utarbetar kommissionen en bedömningsrapport för varje kapitel. På grundval av kommissionens rekommendation beslutar rådet enhälligt om huruvida man ska inleda förhandlingar om nya kapitel. När framstegen bedöms vara tillfredsställande kan kommissionen rekommendera att man preliminärt avslutar kapitlet. Även i detta skede måste rådet fatta beslut enhälligt. När förhandlingarna om samtliga kapitel har avslutats införlivas villkoren inklusive eventuella skyddsklausuler och övergångsbestämmelser i ett anslutningsfördrag mellan EU:s medlemsstater och det anslutande landet. Först efter parlamentets samtycke och rådets enhälliga godkännande kan anslutningsfördraget undertecknas. Sedan läggs det fram för samtliga avtalsslutande stater för ratificering i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser (dvs. ratificering av parlament eller via folkomröstning). TIDIGARE UTVIDGNINGAR Land Medlem sedan Kommentarer Belgien Frankrike Tyskland Italien Luxemburg Nederländerna Danmark Irland 1958 1973 De ursprungliga signatärstaterna till Romfördraget 1957 Faktablad om EU - 2019 2
Förenade kungariket Grekland 1981 Portugal Spanien Österrike Finland Sverige Cypern Tjeckien Estland Ungern Lettland Litauen Malta Polen Slovakien Slovenien Bulgarien Rumänien 1986 1995 2004 2007 Kroatien 2013 Greklands anslutning konsoliderade demokratin i landet. Denna utvidgning konsoliderade demokratin i Portugal och Spanien. Denna utvidgning syftade till att ena kontinenten efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps, och den inleddes av Europeiska rådet vid dess möte i december 1997. Förhandlingarna fördes separat med varje land enligt gemensamma förhandlingsramar. Reformtakten i Bulgarien och Rumänien gjorde att det inte var möjligt för dessa länder att ansluta sig 2004. En samarbets- och utvärderingsmekanism inom nyckelområden rättsliga reformer, korruptionsbekämpning och bekämpning av organiserad brottslighet (det sista gäller endast Bulgarien) fortsätter att övervaka framstegen efter anslutningen. Kommissionen bedömer gjorda framsteg i årliga rapporter. Anslutningsförhandlingarna med Kroatien följde de striktare villkor som Europeiska rådet införde i december 2006 genom en förnyad konsensus om utvidgning. FRAMTIDA UTVIDGNING A. Västra Balkan Förbindelserna med västra Balkan omfattas av den stabiliserings- och associeringsprocess som introducerades 1999. Den baseras på bilaterala stabiliserings- och associeringsavtal. Kroatiens anslutning till EU den 1 juli 2013 är ett viktigt incitament för andra länder i regionen. Utgående från erfarenheterna med Kroatien föreslog kommissionen i sin utvidgningsstrategi 2011 2012 ytterligare förbättringar av sina förhandlingsmetoder, inklusive en starkare betoning av rättssäkerhetsfrågor. Detta innebär att förhandlingar om kapitlen om rättsliga reformer och grundläggande rättigheter (kapitel 23) och om Faktablad om EU - 2019 3
rättvisa, frihet och säkerhet (kapitel 24) kommer att inledas i ett tidigt skede av varje framtida förhandling och kommer att vara de som avslutas sist. I linje med denna nya strategi har det vid förhandlingarna med Montenegro och Serbien varit högsta prioritet att inleda förhandlingar om kapitlen 23 och 24. I februari 2018 offentliggjorde kommissionen en ny strategi för västra Balkan, där det anges att Montenegro och Serbien som föregångare skulle kunna ansluta sig till EU senast 2025, samtidigt som man erkänner att detta är ett extremt ambitiöst perspektiv. Förhandlingar har ännu inte inletts med de två andra kandidatländerna på västra Balkan. När det gäller Nordmakedonien, som beviljades kandidatstatus 2005, beror detta huvudsakligen på oenigheten med Grekland över landets användning av namnet Makedonien. Tvisten löstes genom Prespa-avtalet om landets nya namn Nordmakedonien som trädde i kraft i februari 2019. Kommissionen har sedan 2009 konsekvent rekommenderat att man bör inleda förhandlingar med landet. Albanien fick kandidatstatus i juni 2014. Mot bakgrund av landets framsteg rekommenderade kommissionen i sina rapporter 2016 och 2018 att förhandlingar skulle inledas med Albanien. I juni 2018 slog rådet fast att anslutningsförhandlingar skulle kunna inledas med både Nordmakedonien och Albanien i juni 2019 om nödvändiga villkor är uppfyllda. Bosnien och Hercegovina samt Kosovo är potentiella kandidatländer. Den s.k. förnyade strategin för Bosnien och Hercegovina, med särskilt fokus på ekonomisk styrning, gjorde att stabiliserings- och associeringsavtalet med EU kunde träda i kraft den 1 juni 2015. Den 15 februari 2016 lämnade landet in sin ansökan om medlemskap. Kommissionen håller nu på att utarbeta sin ståndpunkt på grundval av Bosniens och Hercegovinas svar på en omfattande uppsättning frågor. Ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan EU och Kosovo trädde i kraft den 1 april 2016. Kosovo för också en EU-ledd dialog med Serbien som bör utmynna i ett rättsligt bindande omfattande avtal om en normalisering av förbindelserna mellan länderna, vilket är ett oeftergivligt krav för EU-medlemskap för såväl Serbien som Kosovo. B. Turkiet Turkiet ansökte om medlemskap 1987 och accepterades som kandidatland 1999. Förhandlingarna inleddes i oktober 2005. Åtta kapitel är blockerade, och inget kapitel kommer att avslutas preliminärt innan Turkiet tillämpar tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet på Cypern. Enskilda EU-medlemsstater har motsatt sig att man inleder förhandlingar om andra kapitel. Efter ett dödläge på mer än tre år inleddes förhandlingar om ett nytt kapitel i november 2013. Mer än två år senare, i december 2015, inleddes förhandlingar om ytterligare ett kapitel. Den 18 mars 2016 bekräftade Turkiet och EU på nytt sitt åtagande att genomföra sin gemensamma handlingsplan för att hejda flödet av irreguljära migranter till EU samt för att få ny fart på anslutningsprocessen. Detta ledde till att förhandlingar om ännu ett kapitel inleddes i juni 2016. Mot bakgrund av den dramatiska försämringen av situationen för rättsstaten i Turkiet, särskilt i efterdyningarna av kuppförsöket i juli 2016, är det befogat att säga att anslutningsprocessen med Turkiet för närvarande de facto är lagd på is. C. Island Island ansökte om EU-medlemskap i juli 2009, och förhandlingarna inleddes i juni 2010. Eftersom Island är en väletablerad demokrati och medlem av Europeiska ekonomiska Faktablad om EU - 2019 4
samarbetsområdet (EES) gjorde landet snabba framsteg under förhandlingarna med EU. Efter valet till alltinget 2013 tillträdde dock en ny regering som lade anslutningsförhandlingarna på is. I mars 2015 bad myndigheterna EU att inte längre betrakta Island som ett kandidatland, dock utan att man officiellt drog tillbaka Islands ansökan om medlemskap. De efterföljande regeringarna har stått fast vid denna strategi. EUROPAPARLAMENTETS ROLL Enligt artikel 49 i EU-fördraget måste parlamentet ge sitt godkännande till varje ny anslutning till EU. Det har också mycket att säga till om när det gäller de ekonomiska aspekterna av en anslutning: dess budgetbefogenheter ger det ett direkt inflytande över de belopp som anslås till instrumentet för stöd inför anslutningen. Parlamentets utskott för utrikesfrågor utser ständiga föredragande för alla kandidatländer och potentiella kandidatländer. Parlamentet uttrycker sina ståndpunkter om utvidgning genom årliga resolutioner som svar på kommissionens senaste årliga landrapporter. Sist men inte minst upprätthåller parlamentet regelbundna bilaterala förbindelser med parlamenten i samtliga kandidatländer och potentiella kandidatländer genom sina delegationer, som träffar sina motparter i genomsnitt två gånger om året. André De Munter 04/2019 Faktablad om EU - 2019 5