Företagens samhällsansvar: omprövade gränser mellan offentligt och privat Av: Kerstin Sahlin-Andersson

Företagens samhällsansvar: omprövade gränser mellan offentligt och privat Av: Kerstin Sahlin-Andersson Under de senaste åren har företagens samhällsansvar kommit att diskuteras och uppmärksammas med allt större intensitet. En genomgång av artiklar i den ledande europeiska affärstidningen, Financial Times visar att medan temat nästan inte alls fick något utrymme i tidningen på 1980-talet återfinns under de senaste åren artiklar om företagens samhällsansvar snart sagt varje vecka 1. Särskilda temaserier har skrivits och tidningen har både arrangerat konferenser och givit ut böcker om det som kommit att få den allmänna beteckningen Corporate Social Responsibility, eller helt enkelt bara CSR. Motsvarande bild av ett nästan explosionsartat ökat intresse framträder också på andra håll. En sökning på Google på termen Corporate Social Responsibility gav häromdagen drygt sju miljoner träffar. Flertalet stora företag har på sina hemsidor infogat rubriken Corporate Social Responsibility och såväl frivilligorganisationer som stater och stora internationella organisationer till exempel FN och EU har formulerat program för företagens samhällsansvar. Det är alltså knappast någon tvekan om att vi kan tala om en framväxande global trend kring företagens samhällsansvar: men varför och hur har denna trend utvecklats och vad får den för betydelse för företagens aktiviteter och för företagens roll i samhället? 2 En förklaring till CSR trendens tillväxt, menar jag, är att det faktiskt är mycket oklart vad den står för och i vems intresse den drivs vad det är för problem den söker åtgärda. Som fallet så ofta är har oklarheten visats vara lockande; också de som tycks ha helt olika intressen och olika förväntningar kan forma allianser, samsas och samlas under samma etikett. Det är just oklarheten - den mångtydiga betydelsen av CSR - som delvis förklarar den breda uppslutningen. Oklarheten förklarar även varför många blir besvikna på initiativ och resultat och den förklarar spänningar och konflikter också bland dem som tror sig arbeta för samma sak. Våra studier av de många initiativ, aktiviteter och organisationer som bildar och driver CSR visar att rörelsen snarast kan beskrivas i form av tre sammanflätade trender, var och en driven av olika intressen och olika grupperingar 3. Rörelsen innebär för det första av en ökad granskning och reglering av företagen, drivet av ett ifrågasättande just av företagens agerande och ansvar. För företagen handlar det om att återupprätta förtroendet hos allmänhet, kunder och investerare. Trenden innebär en ökad insyn och kan beskrivas innebära mer offentlighet och mer offentlig kontroll över det privata. Men CSR bygger samtidigt faktiskt på vad som kan tyckas det motsatta där företagen, på grund av sin storlek och styrka, förväntas ta ett större ansvar för samhällens utveckling. Stater och mellanstatliga organisationer har vänt sig till företag för bistånd till global utveckling. Vi kan här beskriva det så att 1

trenden innebär en förskjutning av uppgifter och ansvar från det offentliga till det privata, framförallt genom ökade inslag av privata företag i biståndsverksamhet och global utveckling. För det tredje kan trenden framförallt ses som driven av just media, konferensarrangörer och konsulter en managementtrend bland andra. En trend som kanske främst handlar om att konsulter, konferensarrangörer och media sökt nya begrepp och modeller att uppmärksamma, sprida och sälja men där det mesta i praktiken förblir oförändrat. Alltså: samma trend men med tre olika centrala drivkrafter, centrala intressen, problem och konsekvenser (1) en utökad granskning och reglering av företagens sociala ansvar, (2) företags bidrag till staters och frivilligorganisationers verksamhet och bistånd och (3) en managementtrend framdriven av konsulter, affärstidningar och utredningsinstitut. Jag skall kort beskriva var och en av dessa trender och jag skall peka på de olika innebörder och konsekvenser som ligger i dessa. CSR trend typ 1: en utökad granskning och reglering av företagens sociala ansvar Diskussioner och kritik av företagens etik och ansvar för miljö och samhällsutveckling är inte någon ny företeelse utan har uttryckts i olika sammanhang genom åren. Under senare tid har denna diskussion dock tagit ny fart, inte minst i spåren av ett antal miljökatastrofer och skandaler, avslöjade etiska övertramp av företagare och uppmärksammade fall av barnarbete, företags brott mot mänskliga rättigheter, fackföreningsförbud etc. I tider när anti-globaliseringsrörelsen mobiliserats samtidigt som företag allt mer marknadsför sig genom så kallad branding det vill säga där varumärket är det viktiga marknadsföringsmedlet blir det angeläget för företagen att svara mot den uttalade kritiken och att återskapa eller upprätthålla ett gott anseende. Det har funnits en lång tradition från såväl nationella som internationella organ att söka reglera företagens agerande i samhället. Mellanstatliga organisationer, till exempel OECD, har utarbetat riktlinjer där företagen uppmanas att ta sociala, miljömässiga och mänskliga rättighetshänsyn. På 1970- talet utvecklade FN internationella koder för multinationella företag mot vilka man avsåg att granska företagen i syfte att ge råd till stater för vidare hantering av relationer och eventuella regleringar. Under de senaste decennierna har dock FNs relationer gentemot de multinationella företagen förändrats. Istället för att utveckla en oberoende granskning och stödja staters reglering och styrning av transnationella företag, utvecklades inom FN en direkt dialog med de multinationella företagen. År 1999 presenterade Generalsekreterare Kofi Annan, vid World Economic Forums möte i Davos det så kallade Global Compact initiativet. Han uppmanade världens multinationella företag att efterleva och sprida sociala, mänskliga och miljömässiga rättigheter. Företagen uppmanades att deklarera sitt stöd för nio principer 2

hämtade från FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, ILO:s standarder för arbetares rättigheter och Riokonventionen rörande miljöfrågor. I somras kompletterades listan av principer med en tionde som handlar om anti-korruption. Omkring 1500 företag är idag med i Global Compact. Dessa företag har förbundit sig att årligen rapportera vad de gjort i syfte att utveckla ett socialt, mänskligt och miljömässigt ansvar i det egna företaget, i samverkan med sina företagspartners och i samverkan med såväl regeringar som frivilligorganisationer runt om i världen. Global Compact utgör vad många som forskat kring samhällets omreglering karaktäriserat som mjuk reglering 4. Mjuka regleringar har blivit en vanligare form för samhällsstyrning. Det rör sig om standarder, koder, riktlinjer, rapporteringskrav, granskning och revision. Mjuka regleringar kännetecknas av att de är frivilliga att följa, direkta rättsliga sanktioner saknas och de lämnar stort utrymme för den reglerade att själv översätta reglerna till den egna verksamheten. Det är en reglerad självreglering. Eftersom reglerna är frivilliga krävs att de förankras bland dem som skall regleras att de uppfattas som värdefulla, viktiga och vettiga. Kring Global Compacts regelverk har just för att mobilisera medlemmar och andra, en rad konferenser och nätverksaktiviteter byggts upp och kring initiativet har ett mycket stort nätverk av organisationer bildats. Stora ambitioner läggs också på att visa att det faktiskt kan vara både förenligt med företagens grunduppdrag och lönsamt att aktivt arbeta för ett ökat socialt ansvar. Utöver Global Compact har en rad nya standarder, uppförandekoder, granskningsprocedurer och överenskommelser om företagens etiska, miljömässiga och sociala ansvar utvecklats. I Sverige har, som vi kunnat läsa i tidningarna under senare veckan, förtroendekommissionens utvecklade uppförandekod för företag kommit att utformas just i hög grad som ett reglerat själreglerande system. FNs Global Compact utgör något av en ryggrad i det framväxande mjuka regelverket som rör CSR. Det är frivilligt och inga sanktioner annat än symboliska kan direkt följa för dem som väljer att inte följa uppsatta och överenskomna principer eller rutiner. FN kan inte tvinga företag att agera på visst sätt. Många av Global Compacts medlemmar har också en ganska avspänd inställning till sitt medlemskap. De tycks ta relativt lätt på löftet att regelbundet rapportera. Nu kanske det inte heller skall ses som det centrala i det utvecklade regelverket. Idén är snarare att bidra till uppbyggnaden av en medvetenhet om frågorna och att nya normer skall spridas som ringar på vatten. Förhoppningen är att trenden skall breda ut sig så att det ur legitimitetssynpunkt blir viktigt för företagen att visa upp att man följer de uttalade 3

normerna. Regleringen bygger på att parterna i nätverket utövar en ömsesidig kontroll och påverkan på varandra. Här blir media och obeorende organisationer centrala, som frivilligt tar på sig att granska att företagen verkligen lever upp till sina löften. Mekanismen är att de som inte följer normerna skall kunna pekas ut som mindre ansvarstagande: och de kan bli föremål för name and shame. En andra förhoppning är att tillämpningen av andra regelverk rörande företags marknadsföring, ägande med mera skall ta intryck av och ta hänsyn till de normer som betonas i initiativet. Så har också skett. Jag nämnde mångfalden standarder och koder. Ett annat exempel rör svenska stora institutionella placerare som prenumererar på granskningstjänster för att undvika placering i företag som bryter mot internationella konventioner samma konventioner som Global Compacts principer byggts på. Jag har beskrivit CSR typ 1 som en trend driven av kritik mot företag och av en mobilisering bland såväl stater som en rad oberoende organisationer och media att granska och bevaka företagens samhällsansvar. För företagen gäller att som svar utveckla egna rapporterings- och bevakningssystem för att svara mot de ökade offentliga kraven. Trenden kan utryckas som en förskjutning mot mer offentlighet också i den privata sfären. CSR trend typ 2: Företagsstött bistånd Global Compact utgör inte bara en form av mjuk reglering av företag. Med Global Compact uppmanade Kofi Annan också företagen att aktivt sprida de fastställda normerna till andra företag. Vidare uppmanas företagen att forma partnerskap och allianser med företag, stater och frivilligorganisationer, till exempel i kamp mot värdens fattigdom och farsoter och för att bistå vid uppbyggnadsarbete efter katastrofer. Ett av många initiativ som tagits i spåren av Global Compact är den svenska statens Globalt ansvar. Liksom i Global Compact uppmanas här företagen inte bara att följa, utan också sprida normerna kring etik, socialt ansvar och miljö. Antalet partnerskap mellan företag, statliga enheter, internationella organisationer och frivilligorganisationer har expanderat kraftigt. Såväl Världsbanken som FN och EU uppmanar till fler sådana partnerskap. På det här sättet söker stater, internationella organisationer och frivilligorganisationer stöd för att sprida normer och för att utveckla världen. Inte minst när det gäller bistånd till utvecklingsländer har stater och internationella organisationer sökt stöd hos företagen, och i länder där välfärdsstaten nedmonterats eller aldrig kommit att utvecklas tänks företagen träda in. I det amerikanska samhället är det snarast denna form av socialt ansvar som ofta diskuteras och betonas. Initiativ tas inte bara från stater och frivilligorganisationer, också företag tar initiativ till att stödja särskilda biståndsåtgärder och liknande: en sorts sponsoring som naturligtvis också den bland annat görs 4

i syfte att upprätthålla eller återupprätta anseende. Inte minst läkemedelsbolag som stundtals i allmänna debatten kraftigt kritiserats har svarat genom punktinsatser av biståndskaraktär. Här blir CSR inte nödvändigtvis något som genomsyrar hela företaget. Det handlar istället om enskilda och avgränsade projekt 5. CSR trenden and denna andra typ är i många stycken en variant av och fortsättning på en äldre tradition av välgörenhet, socialt stöd, bruksanda och filantropi. I det här perspektivet är CSR trenden inte primärt ett uttryck för kritik mot företag. Snarare handlar det om att stater och civilsamhällets organisationer vänder sig till de till mer resursstarka och kanske ibland effektivare och mer legitima företagen för bistånd. Flera multinationella företag har också en omsättning och en organisation som är mycket större och mer vidsträckt än många staters. Denna form för företags samhällsansvar är en fortsättning på och en konsekvens av den aktiva roll som stora företag spelat och spelar i den globala utvecklingen. CSR trenden bygger på och driver på en ökad företagsdominans, eller annorlunda uttryckt, en ökad betoning av det privata delvis på bekostnad av det offentliga. Här är krafterna som skapas genom trenden snarast sådana som ökar företagens inflytande och betydelse. CSR trend typ 3: en managementtrend Kraven på företag att följa och sprida mänskliga rättigheter, miljörätt och social rätt har också slagit rot hos och drivits av konsulter, media, konferensorganisationer och kan vi tillägga forskare. Studier av konsulter på området visar att många konsulter är ideologiskt motiverade att arbeta för en bättre värld. Men också andra till exempel de som gjort affärer av tidigare ledarskaps och organisationstrender, har utvecklat produkter och tjänster för företagens samhällsansvar 6. För kommersiella aktörer handlar det om att hitta nya kunder och affärsmöjligheter, för utredare, forskare och andra organisationer att upprätthålla initiativet och att överleva och utvecklas. I det här avseendet påminner CSR om tidigare managementtrender spridningen kan i hög grad förklaras av ett ökat utbud av tjänster, modeller och begrepp 7. Med den mängd organisationer som arbetar i det globala systemet finns en ständig konkurrens om resurser och uppmärksamhet inte bara bland konsulter och media utan också bland utredningsorgan, standardiseringsorganisationer och internationella organisationer i allmänhet. Nya trender och modeller blir till arenor för dessa organisationer att finna arbete och utvecklingsmöjligheter. Trenden drivs, sett i detta perspektiv, inte så mycket av instrumentella krav på företagens ansvar eller bistånd, utan liknar mer en modetrend bland andra. Sett i detta perspektiv är det oklart vilket genomslag de nyutvecklade modellerna får i företagen: också för företag blir nya managementtrender många gånger mest ett spel för galleriet, men ibland kommer de att helt vända om och i grunden förändra företagens verksamhet. Det är inte heller klart, sett i detta perspektiv, vilken betydelse som trenden får för omprövade gränser mellan offentligt och privat. Kanske kan man bäst beskriva det så att de många 5

utvecklarna av modeller, konferenser, koncept och tjänster här fyller på, kanske driver på och till del exploaterar de oklara och flytande gränserna mellan offentligt och privat. Tre sammanflätade trender Jag har beskrivit CSR som en sammanflätad rörelse av tre delvis ömsesidigt stödjande, delvis motstridande trender. Jag har hävdat att just rörelsens mångfald och oklarhet delvis kan förklara dess utveckling och expansion, men också de spänningar och förväntningar som följer av trenden. Jag vill avsluta med två korta slutsatser. En första enkel lärdom är att inte ta för givet vad etiketten CSR står för; det behövs fortsatta och fördjupade studier av vilka aktiviteter och strukturer som utvecklas i CSRs namn. Rörelsen öppnar upp för många möjliga utvecklingslinjer både inom företag och i företagens samhällsroll. Vi måste, för att förstå och kanske påverka utveckling, sålunda noggrant följa vad som sker på olika håll i och kring företagen En andra lärdom rör mer generellt omprövade gränser mellan det privata och offentliga: vad är företagens roll och vilka relationer har de till stat och samhälle? Låt mig peka på denna lärdom med hjälp av ett citat från en föreläsning som Kofi Annan just höll i denna byggnad för drygt tre år sedan, i samband med 40-årsjubileet av Dag Hammarskjölds död. Han sade då mot slutet av sitt föredrag, i min översättning: --------------------------- så om vi går tillbaka till de saker i dagens värld som vi skulle behöva förklara för honom [det vill saga Dag Hammarskjöld, min anmärkning], om han oväntat kom hit idag, skulle nog det svåraste för honom att anpassa sig till vara den komplexitet som präglar en värld där individer och grupper av alla de slag interagerar hela tiden över gränser och oceaner, ekonomiskt, socialt och kulturellt utan att förvänta sig eller erhålla någon som helst tillåtelse eller hjälp från sina regeringar. Utifrån detta kunde han mycket väl dra slutsatsen att vi heller inte helt kan förlita oss till statliga initiativ för att uppnå våra mål på din internationella nivån. Mycket, skulle han tänka, beror av icke statliga aktörer i systemet: privata företag, frivilliga sammanslutningar, påtryckningsgupper, filantropiska organisationer, universitet och think tanks, och naturligtvis kreativa individer. Och den tanken skulle naturligtvis påverka hans reflektioner om FN:s roll. 8 6

Gränser mellan privat och offentligt, mellan statligt och icke statligt, företagens roll i samhället och staters roll är sannerligen under omprövning och i förändring. Trender som den jag reflekterat kring här är både uttryck för och har påverkan på dessa gränser. Även om vi nu lever i denna så komplexa värld kan det stundom kännas lika svår för oss att förstå som Generalsekreterare Annan menade att den skulle vara för Hammarskjöld. För att göra denna komplexa globala utveckling mer begriplig och kanske mer påverkbar behöver vi fortsatta studier av enskilda trender i gränslandet mellan företag, stat och samhälle och vi behöver fortsatt forskning och utvecklade teorier kring staters och företags förändrade roller och relationer. Slutnoter 1 Buhr, Helena och Maria Grafström (2004,) Corporate Social Responsibility edited in the Business Press - Package Solutions with Problems Included. Uppsats presenterad vid EGOS Colloquium i Ljubljana, juli 2004. 2 Uppsaten är en omarbetad och förkortad version av den av mig författade artikeln Corporate social responsibility: a trend and a movement, but of what and for what? under utgivning i tidskriften Journal of Corporate Governance. 3 Till grund för uppsatsen ligger, förutom min egen forskning, studier utförda av Helena Buhr, Maria Grafström, Pauline Göthberg och Karolina Windell. De är samtliga doktorander i företagsekonomi vid Uppsala Universitet. Forskningen finansieras till stor del av anslag från Riksbankens jubileumsfond. 4 Se till exempel Mörth, Ulrika (2004) Soft Law in Governance and Regulation: an Interdisciplinary Analysis. Edward Elgar. 5 Se till exempel Buhr, Helena (2004), Getting Walls to Fall? Firms in Public Private Partnerships. Uppsats presenterad vid Scancor workshop Corporate Social Responsibility in the Era of the Transforming Welfare State. LaPietra, Italien, maj 2004; Göthberg, Pauline (2004), Unanticipated consequences of being good. The Scandia Case. Uppsats presenterad vid Scancor workshop Corporate Social Responsibility in the Era of the Transforming Welfare State. LaPietra, Italien, maj 2004. 6 Windell, K. (2004) Corporate Responsibility in The Making Disguised Consultants Furthering New Business Norms. Uppsats presenterad vid Scancor workshop Corporate Social Responsibility in the Era of the Transforming Welfare State. LaPietra, Italien, maj 2004. 7 Sahlin-Andersson, Kerstin och Lars Engwall (red) (2002), The Expansion of Management Knowledge: Carriers, Flows and Sources. Stanford University Press. 8 Annan, Kofi (2001) Dag Hammarskjöld and the 21st Century. Development Dialogue, Dag Hammarskjöld Foundation, Uppsala Universitet. nr. 1, s. 4-13. 7