Frågor och svar om parlamentets ståndpunkt i budgetförhandlingarna Förhandlingarna mellan Europaparlamentet och EU:s ministerråd om nästa års budget gick in i en återvändsgränd den 15 november efter att en minoritet av regeringarna envist vägrat att diskutera ett förfarande för parlamentets medverkan i diskussionerna om systemet för att finansiera EU, och detta trots att parlamentet tidigare gjort betydande eftergifter. Europaparlamentets förhandlingsgrupp var redo att begränsa ökningen av 2011 års betalningar till 2,91 procent och den hade redan satt ett tak för åtagandena (som avgör nivån för betalningarna) till 1 procent. Parlamentet hade också upprepat sin önskan att inleda samtal över hur parlamentet kan bli involverat i översynen av systemet för finansieringen av EU-budgeten så att detta blir mindre krisutsatt. Kontakt : Sara AHNBORG BUDG BXL: (+32) 2 28 34018 STR: (+33) 3 881 72420 PORT: (+32) 498 98 13 36 EMAIL: budg-press@europarl.europa.eu Ron KORVER BUDG BXL: (+32) 2 28 44659 STR: (+33) 3 881 74903 PORT: (+32) 498 98 35 88 EMAIL: budg-press@europarl.europa.eu EMAIL: ronnie.korver@europarl.europa.eu SV Presstjänsten Direktoratet för medier Direktör - Presstalesman : Jaume DUCH GUILLOT Reference No.: 20101112BKG94668 Press switchboard number (32-2) 28 33000 1/12
Varför vill parlamentet medverka i samtalen om budgetramen för budgetåren 2014 2020? Parlamentet är oroat över att tillfälliga budgetmanövrar allt oftare behövs eller i värsta fall det inte finns pengar för att finansiera alla de nya åtgärder och uppgifter som regeringarna har påfört EU, inte minst genom Lissabonfördraget. Parlamentets godkännande krävs för antagandet av nästa fleråriga budgetram. Eftersom ledamöterna måste försvara sin inställning inför sina väljare, måste de bli fullständigt informerade om vad en eventuell överenskommelse innehåller och också kunna påverka den. Om ledamöterna inte tycker att den budgetram som rådet föreslår är tillräckligt bra för EU-medborgarna, blir de tvungna att avvisa överenskommelsen i sin helhet. För att undvika en sådan situation en budgetkris är parlamentet, rådet och kommissionen enligt fördraget skyldiga att vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta antagandet av den fleråriga budgetramen Parlamentet anser att det skulle vara en bra metod att låta ett antal ledamöter medverka som observatörer från början av förhandlingarna. Om det finns företrädare från parlamentet i lokalen när nyckelfrågor diskuteras, kan de ge råd åt medlemsstaterna om hur man kan se till att texten kommer att antas av EP-ledamöterna. 20101112BKG94668-2/12
Vill parlamentet ha en EU-skatt? De flesta Europaparlamentsledamöter anser att en EU-skatt är orealistiskt. För att inrätta en sådan skatt krävs enhällighet i rådet och ratificering av samtliga nationella parlament, alltså dubbel enhällighet. Det parlamentet begär är att få vara med i diskussionen om nya inkomstkällor för EU, utan att låsa sig vid vilka inkomster detta skulle kunna handla om. Medlemsstaterna måste i alla händelser diskutera detta eftersom ett nytt beslut om EU:s egna medel krävs för budgetperioden 2013 2020. Parlamentet hoppas att diskussionen blir meningsfull eftersom det nuvarande systemet, som främst består av nationella bidrag till EU-budgeten, innebär för stor tonvikt på de nationella budgetarna, vilket allvarligt försvårar det årliga budgetförfarandet i EU. Det betyder också att det idag är alltför stort fokus på den övergripande nivån istället för på innehållet i EU-budgeten. Egna medel är en viktig del av systemet för att finansiera EU. Även om de Europeiska Gemenskaperna från början finansierades genom nationella bidrag fans det redan med i Romfördraget från 1957 att detta sätt att finansiera EU bara skulle fungera under en övergångsperiod och att EG sedan skulle finansieras helt genom ett system av egna medel. År 1970 antog ministerrådet ett beslut om att ersätta de nationella bidragen med egna medel. Rådet slog fast att dessa egna medel skulle bestå av jordbruksavgifter, tullavgifter och en andel av den harmoniserade momsbasen. (EU-länderna har ansvar för att samla in avgifterna för att sedan överföra dem till EU-kommissionen.) Sedan Storbritannien fick en rabatt på sin EU-avgift och sedan flera länder införde avvikande momssatser blev det dock allt svårare att sätta ihop EU:s budget. På grund av detta infördes 1988 en ny inkomstkälla baserad på EU-ländernas bruttonationalprodukter. Detta har nu blivit systemets huvudsakliga inkomstkälla sedan tullavgifterna minskat som en följd av globala ansträngningar om att hålla handelstaxorna nere och sedan jordbruksavgifterna minskat på grund av ändrade jordbrukspriser. Europeiska kommissionen lade i sin budgetöversyn den 19 oktober fram ett antal alternativ för att förändra det nuvarande finansieringssystemet. Det parlamentet nu önskar är ett avtal om ett förfarande och en ram för dialog, så att ett avtal kan nås innan EU måste besluta om nästa långtidsbudget (den fleråriga budgetramen, även kallad de finansiella perspektiven). 20101112BKG94668-3/12
Varför har parlamentet nu gått med på en ökning med 2,91 procent? Kommissionen är den institution som förvaltar och genomför EU:s budget, vilket gör att den har bäst förutsättningar för att uppskatta nivån på betalningarna för ett visst år. EP-ledamöterna röstade därför för att acceptera kommissionens beräkning av nödvändiga betalningar för 2011, dvs. en ökning med sex procent i stället för 2,9 procent. Rådet hade som huvudvillkor för en överenskommelse om budgeten att betalningsnivån skulle vara lägre. EP-ledamöterna kanske inte tycker att detta är helt realistiskt men de vet att den viktiga delen av budgeten är nivån på åtagandena. Den överenskomna nivån på betalningarna reglerar bara tidpunkten när räkningarna bör betalas medan åtagandena är de politiska beslut som bestämmer hur mycket och på vad EU ska spendera sina pengar på kort och lång sikt. Till följd av den svåra ekonomiska situationen i EU förespråkar parlamentet en ökning av åtagandena på omkring 1 procent, vilket är under inflationsnivån. 20101112BKG94668-4/12
Efterfrågar parlamentet en fördragsändring? Nej. I Lissabonfördraget sägs att när det gäller förhandlingarna om nästa långtidsbudgetram ( den fleråriga budgetramen, också känd som de finansiella perspektiven ) ska rådet, kommissionen och parlamentet vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta antagandet (artikel 312.5 i EUF-fördraget). I allmänhet när det gäller årliga budgetar, den fleråriga budgetramen och egna medel ska ordförandena för de tre institutionerna vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja samråd och närma sina institutioners ståndpunkter till varandra i syfte att göra det lättare att genomföra denna avdelning (artikel 324 i EUF-fördraget). Vad parlamentet önskar enas om är vad detta betyder i praktiken dvs. besluta om en pragmatisk arbetsmetod. 20101112BKG94668-5/12
Vill parlamentet ha en större budget i framtiden? Inte nödvändigtvis. Parlamentets ledamöter vill att budgetramen (=övre gränser) för 2012 och 2013 ska vara tillräckligt flexibel för att skapa utrymme för de nya uppgifter EU tagit på sig sedan ramen beslutades för fem år sedan. Detta inbegriper budgetutrymme för utrikestjänsten, arbete för att förhindra framtida finanskriser, bland annat en större budget för de nya myndigheterna för finansiell tillsyn, och den upptrappade kampen mot klimatförändringarna liksom forskningsprojektet om fusionsenergi Iter, som värderas högt av medlemsstaterna. En sådan justering behöver inte innebära en ökning av den sammanlagda EUbudgeten utan bör snarare öka möjligheten att överföra medel från en budgetdel till en annan. Att överföra medel mellan olika delar av budgeten är för närvarande mycket svårt. 20101112BKG94668-6/12
Vad innebär det att parlamentet insisterar på flexibilitet för budgeten? En annan viktig fråga för parlamentet av omsorg för att det ska finnas tillräckligt med pengar för att genomföra de beslut som rådet fattat är den så kallade flexibilitetsmarginalen. Denna innebär att om det finns ett verkligt, men oväntat, behov av ett betydande tillskott av pengar, kan extra medel tillföras EU-budgeten till ett värde som motsvarar 0,03 procent av bruttonationalinkomsten. I det förgångna har denna flexibilitet använts av rådet för att finansiera det europeiska satellitsystemet Galileo, för att lindra livsmedelskrisen i afrikanska länder och för att finansiera paketet för ekonomisk återhämtning som sammanställdes förra året. Rådet säger nu att enligt Lissabonfördraget måste det besluta med enhällighet för att frigöra flexibiliteten på 0,03 procent medan det tidigare räckte med kvalificerad majoritet i rådet och tre femtedelar av de avgivna rösterna i parlamentet. Detta fastställdes i det interinstitutionella avtalet mellan parlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (punkt 22 andra stycket). Detta avtal måste nu omförhandlas efter Lissabonfördraget, men om man överger de gamla tillvägagångssättet innebär det att en enda medlemsstat kan blockera beslutet i rådet. 20101112BKG94668-7/12
Önskar parlamentet mer makt över EU-budgeten? Vad parlamentet önskar är att Lissabonfördraget genomförs, varken mer eller mindre. Genom Lissabonfördraget får parlamentsledamöterna, såsom de direktvalda representanterna för cirka 500 miljoner EU-medborgare, vissa befogenheter. Vad parlamentet önskar komma överens om är hur dessa befogenheter ska tillämpas i praktiken. När det gäller inrättandet av nästa långtidsbudgetram ( den fleråriga budgetramen, också känd som de finansiella perspektiven ) vill EP-ledamöterna enas om en arbetsmetod med de övriga institutionerna. Parlamentets godkännande behövs för en ny budgetram. Parlamentet har föreslagit en modell som inspirerats av tidigare regeringskonferenser där tre EP-ledamöter deltar i alla diskussioner så att man underlättar antagandet i parlamentet av den föreslagna texten och undviker ett dödläge. 20101112BKG94668-8/12
Vilka var parlamentets krav under förhandlingarna? Talmanskonferensen utarbetade sju krav som sammantaget innebär ett fast åtagande från rådets sida att ett förfarande ska inrättas för att involvera parlamentet i kommande samtal om systemet för finansieringen av EU (den fleråriga ramen). De ursprungliga sju punkterna var följande: Behov av en verklig strategisk dialog med rådet [vilket krävs i fördraget]. Tillräcklig total utgiftsnivå. Inriktning på europeiskt mervärde [kommissionen bör utföra en studie där man anger vad medborgarna vinner på att spendera pengarna på EU-nivå snarare än på nationell nivå]. Lissabonisering av budgeten [uppdatera den nuvarande budgetramen med EU:s nya uppgifter, exempelvis Europeiska utrikestjänsten, till följd av Lissabonfördraget]. Halvtidsöversyn: justering av den nuvarande fleråriga budgetramen för åren 2012 och 2013 [inte nödvändigtvis genom att göra budgeten större men att skapa utrymme för Lissabonisering, finanskrisåtgärder och andra nya projekt]. Meningsfulla egna medel [inleda en diskussion om nya vägar att finansiera EU:s budget; under detta inledande skede bara komma överens om en arbetsmetod och en tidsplan]. Ordentlig medverkan i förberedelserna av och förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram [vilket krävs i fördraget]. 20101112BKG94668-9/12
Ingen överenskommelse har uppnåtts. Så vad händer nu? Kommissionen har meddelat att den ska utarbeta ett nytt budgetförslag så fort som möjligt. Efter detta förslag måste rådet anta sin ståndpunkt inom en månad och efter detta har EPledamöterna 42 dagar på sig att besluta om de ska godkänna den. Dessa är de maximala tidsgränserna institutionerna kan naturligtvis anta sina ståndpunkter mycket snabbare och sikta på en överenskommelse i december. Parlamentet räknar med att EU:s stats- och regeringschefer, som ska mötas för ett toppmöte den 16 17 december, ska bryta dödläget. 20101112BKG94668-10/12
Vad kommer konsekvenserna att bli om man tvingas använda sig av systemet med provisoriska tolftedelar? Så länge som det inte finns någon budget för 2011, kommer budgeten för det föregående året att användas med de årliga beloppen uppdelade i 12 månatliga delar. Följderna av detta är kännbara men inte katastrofala. De provisoriska tolftedelarna innebär månatliga budgetar per kategori som är exakt en tolftedel av budgeten för 2010. Detta system tar inte hänsyn till att betalningarna är högre under vissa månader än under andra. Lösningen på detta problem finns i artikel 315 i fördraget där det sägs att på förslag från kommissionen får rådet med kvalificerad majoritet besluta om att skjuta till nödvändiga medel. Europaparlamentet ska sedan godkänna eller minska detta belopp inom 30 dagar. Detta kommer att bli särskilt brådskande på jordbruksområdet. Medlemsstaterna har redan betalat ut direktstöd till jordbrukare till ett belopp på 30 miljarder euro och Europeiska kommissionen måste kompensera dem i januari 2011. Med provisoriska tolftedelar kommer kommissionen enbart att ha 6 miljarder euro tillgängliga, så medlemsstaterna och kommissionen har ett problem. Detta är bara ett exempel på följderna av att inte ha en budget godkänd före januari. Alla nyligen beslutade åtgärder kommer att möta budgetproblem, eftersom det inte fanns (eller bara fanns lite) pengar för dem i 2010 års budget. Detta gäller till exempel de nya organen för finansiell tillsyn, utrikestjänsten och forskningsprojektet för fusionsenergi (Iter). I förslaget till budget för 2011 planerades en ökning med 14 procent för sammanhållningspolitiken. 20101112BKG94668-11/12
Länkar till ytterligare information Länkarna nedan erbjuder ytterligare information och bakgrund om parlamentets reaktion på slutet av förlikningsförfarandet och om 2011 års EU-budget. 20101112BKG94668-12/12