Hedbrons skola Familjen Hedvall utanför Hedbrons skola. Anna Pettersson, Johan, Albert, Aron och Adolf. Sittande: Maria, Johan August och Alma. 55
Hedbrons skola byggdes 1883. Skolan byggdes på initiativ av Johan August Hedvall som också verkade som skolans förste lärare. Johan August Hedvall brukade också Hedbrons gård. Johan August Hedvall föddes på Julmyra gård längs vägen till Heby från Övre Jumkil. Modern blev tidigt änka när maken omkom i en drunkningsolycka. En förmyndare tillsattes för familjen. Förmyndaren var inspektor på Molnebo gård. Historien slutade som i så många andra fall med att förmyndaren övertog gården vars ägor bland annat omfattade 3.000 tunnland skog. Johan August Hedvalls syster Lina förde en process mot förmyndaren när det gällde hans affärer för familjen Hedvall, men hon förlorade och Julmyra försvann ur släkten Hedvalls ägo. Johan August Hedvall utbildade sig till lärare i Västerås under ekonomiskt svåra förhållanden. Seminariets rektor gick in och stödde hans studier med 50 kr, vilket under det sena 1800-talet var en ansenlig summa. Johan August försörjde sig bl a som vallpojke och dräng innan han fick anställning som lärare utanför Tärnsjö. Han träffade så småningom sin blivande hustru, Maria Andersson, som var bördig från gården Granmarken i Övre Jumkil. Den unga familjen övertog gården Andersbo efter fadern till Maria Andersson och Johan August Hedvall blev lärare i skolan i Hagalund. Johan August Hedvall köpte senare ägan Stenforsbacka 1:2. Skolbygget En ny skola skulle byggas och två platser diskuterades. En av dem var på den s.k. Prästgårdsskogen som ägdes av kyrkan. En annan var på Stenforsbacka 1:2. Det blev Stenforsbacka 1:2 i och med att Johan August Hedvall skänkte tomten på cirka 3.000 kvm till socknen. Denna tomt benämns Stenforsbacka 1:4. Skolbygget påbörjades år 1883 och skolan flyttade året därpå från Hagalund till Hedbron. Johan August Hedvall blev den förste läraren i skolan och bodde i skolhuset ett antal år innan han uppförde gården Hedbron c:a 100 m från skolhuset. De tre äldsta sönerna, Albert och tvillingarna Adolf och Aron var redan födda, men yngste sonen Johan föddes i skolhuset. J A Hedvall var verksam som lärare i Hedbron t. o. m. 1910, då han efterträddes av Utanför skolgrinden. 56 Ninnie Andersson. Johan August Hedvall betraktades som en duktig lärare om dock sträng och med ett hett humör. Hans hustru gick många gånger emellan när sinnet rann på lärare Hedvall över elevernas uppstudsigheter. Det hörde inte till ovanligheterna att gossarna under denna tid satt med kniv och karvade i bänkarna, varför man kan förstå att läraren ibland förlorade humöret. Johan August Hedvall var även en god snickare och tillverkade själv bl a möbler. Han blev därmed en utmärkt slöjdlärare och slöjd var ett av de tyngre ämnena under denna tidsepok. Markavvägningar och liknande lärdes även ut av skolan. Mindre folkskola Skolan i Hedbron var en mindre folkskola och hade en folkskoleavdelning och en småskoleavdelning. De här grupperna var inte stora. Folkskoleavdelningen kunde ha mellan 8 och 20 barn medan småskolan som bestod av grupperna I, II och III hade 5-7 st barn. Ide gamla skolböckerna från denna tid kan man läsa att de flesta barnen bodde inom 2 km från skolan, men ett antal barn hade 9-10 km svår skogsväg till skolan. Vägen var inte bara lång att gå för barnen - ibland var den helt oframkomlig p.g.a. snöhinder eller också svämmade Jumkilsån över så att barnen inte kunde ta sig fram. Jumkilsån och rallare Jumkilsån grävdes om första gången under början av 1900- talet. Inhyrda rallare skötte arbetet. Rallarna levde ett fritt liv och tog sig en del friheter på orten, men några större tabrage skedde inte. Vid några tillfällen stövlade de in mitt under lektion i skolan för att diskutera med läraren eller föreslå klockbyte med den samme. Rallarna var i allmänhet kraftigt byggda och vana att ta ett nappatag, men så vitt man vet skedde inga större slagsmål. I Järlåsa försvann dock en rallare i samband med några interna misshälligheter inom rallarlaget. Detta lär ha skett under dragandet av järnvägen där nere. Mannen kom borst som man sade på den tiden. En av rallarna fick sin matsäck uppäten av en ko i närheten av ågrävningen och krävde ersättningen av bonden i form av brännvin, vilket han lär ha fått. En annan av rallarna hette Hägglund och var en kraftigt byggd karl som även försörjde sig genom att sälja knappar och andra småsaker i gårdarna. Yrväder och skobrist Närvaron i skolan var det ofta si och så med. Vanliga orsaker till frånvaro var olika naturhinder. Snöhinder förekom då och då för flera barn i januari och februari. I skolböckerna benämns detta oftast som yrväder. En annan vanlig orsak till frånvaro för barnen från det relativt närbelägna Fagerdal och Ängsstugan var översvämning. Jumkilsån var i slutet av 1800-talet och början av 1900- talet ännu inte omgrävd. Ån svämmade över i stort sett varje år och stora arealer täcktes av vatten. Skobrist var
Övre raden: Stig Westerberg, Torsten Eriksson, Sigurd Hedberg, Sune Wiberg, Ingemar Hedvall,Roland Edberg. Nedre raden: Kerstin Edberg, Iris Svensson, Roland Andersson, Ingalill Hedberg, Siv Karlsson, Märta Wallman och lärarinnan Tyra Wollart också en orsak till frånvaro som då och då återkommer i skolannalerna. Det kan väl tänkas att en och annan bonde och torpare använde detta som skäl för att hålla barnen hemma som hjälp i jordbruket i stället för att de skulle sitta onyttiga i en skolbänk, men fattigdomen var ju också stor i denna obygd som man under denna tid trots allt får kalla området Övre Jumkil. Skolböckerna från sekelskiftet visar att räkning, läsning och den bibliska historien dominerade på schemat. Slöjd var även ett stort ämne. Skolåret började normalt omkring 1-3 september. Jullovet startade c:a 2-3 december och skolans vårtermin började omkring 10-11 januari för att sluta omkring 14-15:e juni. I jämförelse med nutid så var skolåret något kortare under denna tid. Eleverna hade små trädgårdsland som de skötte under skoltid och många av de lärare som verkade i Hedbrons skola var särskilt intresserade av naturen och trädgårdsbruk. Det finns därför ett antal olika träd och buskar kvar i trädgården runt Hedbrons skola. Lind, ask och lönn hittar man ännu runt skolan liksom fläder och andra buskar. Nathan Söderblom Nathan Söderblom som besökte skolan för att överlämna en utmärkelse (av vilken art minns ingen numera) till förre läraren Johan August Hedvall lät även plantera två ryska blodlönnar på skoltomten, men de har försvunnit under åren. Rotsystemet till en av dessa blodlönnar grävdes upp under 1970-talet. I närheten av skolan fanns det även en affär i Karlslunds gård. Affären lär troligen ha startat mellan 1910 och 1920 av Algot Andersson, vilken dock blev sjuklig så att affären kom att övertas av hans moder Alma. Affären upphörde någon gång på 1950-talet. I affären såldes bl a pilsner och en del gubbar blev ibland något överförfriskade utanför 57 affären, men några större tabrage hände aldrig. JA Hedvall tog även initiativet till grundandet av Ebenezerkapellet i Övre Jumkil troligen tillsammans med Blå Band föreningen i Jumkil. En historia om Nathan Söderblom bör berättas i och med att han nämnts ovan. Nathan Söderblom besökte då och då en lantbrukare i Jumkil som kände sig mycket upplyft av dessa besök och som enligt omgivningen även blev en aning högfärdig över sin bekantskap med den kände ärkebiskopen. Vid en större tillställning höll denne lantbrukare tal för en församling där bl a andra ärkebiskopen Söderblom var närvarande. Under talet duade lantbrukaren ärkebiskopen som var där å ämbetets vägnar. Ärkebiskopen Söderblom lär då ha rest sig och förklarat för lantbrukaren att denne var Du med Nathan Söderblom, men ej med Svea Rikes ärkebiskop. Eleverna i skolan åkte under vintern skridsko på det lilla kärr som låg utanför skolgrinden på Stenforsbackas marker. Nu finns inte kärret kvar mer än som en liten plätt med något sank mark utanför ena skolgrinden. Edvin Karlsson En av de lärare som verkade i Hedbrons skola och fick ett mycket gott rykte var Edvin Karlsson vilken alltid nämns med stor respekt av sin forna elever vilka nu är 70-80-års åldern. Anna Broström är en annan av de lärare som arbetade i skolan under en längre tid. Fröken Broström hade ibland en del besvär med barnen från Jumkil och citeras ännu idag med bl a följande sentens Jag kämpar som roddarn på böljande sjö....! Hedbrons skola bestod av ett skolrum samt en lärarbostad med två rum och kök. På övre våningen fanns en kammare och skolvinden. I skolsalen fanns en stor järnkamin som
Övre raden: John Larsson, Ivar Söderberg, Åke Ahlström, Elly Lindahl (Eriksson), Ingegerd Stolpe (Nilsson), Maj- Britt Gustavsson (Wiberg), Aina Ahlström och lärarinnan Tyra Wollart. Nedre raden: Nanny Sélen, Margit Ahlström, Britta Ahlström, Kerstin Hedendahl (Edberg), Karl-Eriks Svensson, Karl Larsson, Olle Westerberg, Sune Wiberg, Sigurd Hedberg och Arne Ahlström. värmekälla och där diverse kläder torkades. Det var mycket varmt på platserna vid kaminen och dragigt och kallt längs fönstren. I detta enda klassrum hade man även gymnastik. Ribbstolar samt en bom fanns uppsatta i salen. Nu minner en del mässingsbeslag i golvet om var bommen satt. Gymnastikbommen finns faktiskt kvar som en av golvreglarna i den nuvarande verandan till skolan. Kärnvirket i bommen håller än mot fukt och röta. Skolan i Hedbron var en så kallad mindre folkskola och bestod av två avdelningar. En småskola och en folkskola. Småskolan hade klasserna I, II och III medan folkskolan bestod av klasserna 1, 2, 3 och 4 ibland även av klass 5. När skolan var som störst undervisade två lärare i skolan. En småskolelärare och en folkskolelärare. Småskollärarinnan bodde då i kammaren på övervåningen och folkskoleläraren i rummet på bottenvåningen. Köket var gemensamt. Skolhuset byggdes till under 1930-talet och fick ytterligare tre rum på bottenvåningen samt två rum på övervåningen. Nu är skolhuset 7,8 m x 23,9 m långt och har två våningar varav den övre med brutet tak. Exteriört har skolhuset inte förändrats så mycket, men takbeläggnignen har bytts från tegel till svart aluminiumplåt. Den sist verksamma läraren i skolan var troligen Tyra Wollart. Skolan slutade någon gång under 1940-talet. Skolhuset köptes då av en lärarfamilj. Herrn i familjen var läroverksadjunkt. En snäll, liten och försynt man som var helt i händerna på sin kraftfulla och något annorlunda hustru. Hustrun lät bl a bygga en hönsbur på skoltomten där adjunkten låstes in när han inte skött sig enligt hustrun. Läroverksadjunktens syster försökte vid ett par tillfällen besöka sin bror, men släpptes inte in på tomten av sin svägerska. Frun kom i delo med en del av bygdens befolkning och familjen sålde skolhuset. I början av 50- talet köpte fru Britta Björner skolan. Britta Björner bodde i skolhuset fram till 1970 då hon blev sjuklig och tog in på vårdhem. Övre raden: Ingrid Söderberg, Naime Lundmark, (Eriksson), Sonja Selen, Alice Andersson (Eriksson), Harry Eriksson, läraren Edvin Karlsson, Birger Ericsson och Elof Pettersson. Nedre raden: Ragnar Eriksson, Einar Zetterström, Kerstin Ohlström (Hedvall), Evert Zetterström, Lilly Ahlström, Borgit Blomqvist (Pettersson) och Berta Selen. Sittande på marken: Henry Eriksson, Nils Eriksson, Jean Andersson och Gunnar Karlsson. 58
Lärarinnan Ninnie Andersson med skolklass. Bilden troligen från början 1900- talet. Nutid 1971 köpte Thomas och Anne Nordlöv huset. De bor nu under fritid i skolan med sonen Daniel född 1982. Anne Nordlöv är nära släkt med Hedvalls. Hennes morfar var en av JA Hedvalls tvillingsöner, Adolf. Adolf Hedvall var verksam i Åtvidaberg som överlärare och kommunalfullmäktig. Anne och Thomas Nordlöv är även de lärare, så den pegogiska traditionen går som en röd tråd genom släkten Hedvall. Thomas är liksom en tidigare nämnd ägare adjunkt, men numera används det inte hönsbur vid Hedbrons skola. Skolan fungerar som sommarbostad, men utnyttjas flitigt under året. Invändigt har den förändrats en del. Den gamla centralvärmeanläggningen med vedpanna är utbytt mot elvärme som kompletteras med vedkaminer och kakelugnar. Taket har bytts ut mot svart, korrugerad aluminiumplåt. Det var tidigare täckt med tvåkupigt modernt tegel och dessförinnan var det spånor. Förstubron har genomgått några renoveringar genom åren, men ännu är en av golvbjälkarna en del av den gamla gymnastikbommen, som många elever gjort volter runt och kanske tvingats balansera på med olika framgång. Skolsalen finns kvar och man kan ännu se urtagen efter ribbstolar i vägglisterna. I golvet finns några mässingsbleck för att fästa bommar för den redan på den tiden obligatoriska gymnastiken. Även om det var långt ute på landet där barnen kunde klättra och gymnastisera på ett naturligt vis så skulle skolreglemantet följas. Var det redskapsgymnastik anbefallt så var det. Upphöjningen för katedern finns kvar och de nuvarande ägarna har hittat en del gamla skoltillbehör på vinden bl.a. en karta över Europa - där Finland är ett ryskt lydrike. Kartan är troligen från de första åren av 1900-talet. De gamla skoldassen finns kvar på tomten och används ännu flitigt. Det är tre dass bredvid varandra. Ett singel för manliga lärare och ett för lärarinnor samt ett dubbelsitsigt för skolbarn. av Thomas Nordlöv Getingbyla i kolossalformat i Jumkil DET HAR EN LÄNGRE tid under 1996 surrat ordentligt i vindsutrymmet vid Hedbrons gamla skola i Jumkil. Det är inget att undra över då flera hundra stora och ilskna gulsvarta, randiga och objudna gäster utan tillstånd byggt sig en drygt 70 centimeter bred och 100 centimeter hög getingbyla. Thomas och Anne Nordlöv tillsammans med sonen Daniel, 14 år, har försökt freda sig på alla sätt. Getingarna hade dock förskansat sig på ett säkert ställe. De hade helt enkelt byggt sin byla över fastighetens säkringar! För att bevara husfriden gick dock Thomas till attack med en spruta som radikalt förändrade situationen, så nu kan husfadern med säkerhet skruva ur och i sina säkringar utan getingstick. av J Hedendahl, UNT 1996 59 Orädd. Daniel Nordlöv, 14 år, visar den stora getingbylan