Kullabladet nr 1/2010

Kullabladet nr 1/2010 Vinter Medlemsblad för föreningen Backstugans Vänner Edvin Olofsson, den siste backstugusittaren på Kulla (1941-1961)

Backstugans Vänner Kullabladet 1/2010 Styrelsen 2009 Ordförande Lena Calmestrand Kyrkväktarns väg 11 461 79 Upphärad Telefon: 44 16 21 e-post: lena.calmestrand@telia.com Vice ordförande Alfhild Olsson Hjortmossegatan 54 461 51 Trollhättan Telefon: 48 17 76 Sekreterare Kassör Maria Calmestrand (adress se ovan) e-post: maria.calmestrand@telia.com Aina Magnusson Västra Lindåsvägen 22 461 79 Upphärad Telefon: 44 11 61 Ledamot Kerstin Andreasson Härklättan 269 463 94 Lilla Edet Telefon: 65 60 57 Suppleant Roy Nilsson Smedvägen 20 461 79 Upphärad 461 79 Upphärad Telefon: 44 02 49 e-post: royalvar@telia.com Revisor Per-Axel Andersson Klintens By 203 460 12 Prässebo Telefon: 177 50 e-post: pellebokia@telia.com Revisorsuppleant Anne Marie Andersson (adress se ovan) Valberedare Curt Beijer Ljungkullen 461 79 Upphärad Telefon: 44 11 51 Valberedare Matts Mattsson Parkvägen 9 461 79 Upphärad Telefon: 44 13 10 Föreningens bankkonto är Nordea 3120 21 07303 Medlemsavgiften är 50: -/år Var vänlig meddela kassören om du betalar via kontot! Medlemmar som inte betalt medlemsavgiften för året senast 1 juli stryks automatiskt! Meddela adressändring till ordföranden Vår hemsida: www.backstugansvanner.se

Kära medlemmar i Backstugans Vänner! Kulla har fått på sig vinterrocken och Kung Bore som gjort en snabbvisit kan få återvända när som helst. Innanfönstren är på plats, det är städat i snickarboden och allt som råttorna kan ge sig på av värde är förhoppningsvis nedpackat i plåtlådor, men man vet ju aldrig hur hungriga de blir i vinter förstås. Ofta går mina tankar till de som en gång levde på Kulla, de första backstugusittarna, Andreas Svensson och Ingebor(r) Larsdotter. Hur var det att leva på Kulla för 150 år sedan? Hade de tillräckligt med mat eller fick de svälta ibland? Hade de ved att elda med eller fick sonen Johan frysa om kvällarna när han kröp ner under täcket? Var det is på vattnet i hinken i köket när han vaknade? Jag skulle tro att man kan besvara alla dessa frågor med ja. I Upphärads husförhörslängder står alla upptagna med namn och födelseår, när de gifte sig, vilka deras barn var, hur många gånger de bevistade husförhören, om de begått något brott och när de avled. Men hur de tänkte, kände, drömde om framtiden, hoppades och tvivlade. Om detta berättar kyrkböckerna intet. Tänk om väggarna på Kulla hade kunnat tala så mycket de då skulle ha att berätta för oss. Så många ord som sagts, tårar som fällts och skratt som rullat ut genom dörren och försvunnit med dem som en gång funnits där. Kan vi ens föreställa oss deras tillvaro om vi än så verkligen försöker? Jag tror inte det! och minnena från den tiden är för evigt förlorade till glömskans brunnar och hur ska vi göra för att få upp ett enda av alla dessa minnen till ytan? Var det inte det som han, Bengt Åsarparn Fransson, påminde oss alla om i Lindåsgården, att fråga, lyssna, minnas, berätta och dokumentera medans tid är. I en framtid blir allt det som en gång passerat viktigt att berätta, även det som idag kanske betraktas som oviktigt och inte värt att tala om. Så berätta för dem som du vet kan bevara dina minnen, skriv eller spela in på band. För de som kommer efter oss kommer säkert att undra över hur våra liv gestaltade sig som då i en framtid blivit forntid. Du som inte hade möjlighet att lyssna på Åsarparn får en ny chans. Han är redan inbokad till nästa års Backstugans Dag söndagen 29 augusti. Återträffen 9 augusti, vår årliga träff till minne av att Backstugan skänktes till föreningen i augusti 2005 av dödsboet efter Gunnar Andersson, samlade i år ett 30-tal besökare. Inge Olsson var vidtalad att visa sina många fotografier. Det blev en mycket trevlig eftermiddag med många tjocka pärmar med gamla kort från Upphärad att gå igenom. Det uppstod många igenkännanden och glada skratt för de som ännu en gång fick minnas de svunna tiderna. Själv hann jag bara med en enda pärm och det var flera med mig som önskade att Inge skulle komma igen. Något vi verkligen hoppas på under nästa år.

Backstugans dag 30 augusti blev en mycket lyckad dag med bak, föredrag och musik. Visst var vi lite fundersamma över många som skulle hitta till Kulla. Skulle det bli som året innan ett 20-tal eller skulle det komma fler? Vädret var ju inte direkt lovande när jag och Maria steg upp den morgonen kl. 4 för att bege oss upp med vår cyklar och degar längs den mörklagda motionsslingan. Men framåt förmiddagen började regnet avta och i en strid ström ringlade sedan leden av människor upp till Kulla. Innan dagens slut hade vi serverat fika till ett 60-tal besökare och det bakade brödet räckte precis. Det var ibland så trångt i vår lilla stuga att man knappt kunde vända sig. Elly-Britt Andersson som kommit med barn och barnbarn för att överlämna en flagga som Olga Andersson (en av backstugusittarna) sytt kunde knappt göra sig hörd i det muntra sorlet av röster. Mer om Olgas flagga och dess väg till Kulla kommer framöver när det blir dags att sätta upp flaggstången och hissa den skänkta flaggan. Ni som var kvar till slutet och dragningen av lotteriet såg kanske också att ttela kom med andan i halsen för att göra ett reportage om dagen, reportrarna har mycket att göra på helgerna och det är inte lätt för dem att passa tiden. Sven Åhlander från Trollhättans släktforskarförening berättade om hur man börjar släktforska och vad man kan stöta på för problem. Vid tre tillfällen under dagen fanns det också möjlighet för de som ville veta mer om Kulla att samlas under ledning av undertecknad. Börje Hedberg bjöd oss på underhållande sång och gitarrmusik. Trädgårdsdagen 17 september samlade ett knappt tiotal medlemmar. Vi skulle bl. a. pröva vår nyinköpta gräsklippare. Länge hade vi planerat att med alla medel som stod till buds försöka få den nedre trädgården så jämn som möjligt. Ingemar hade därför införskaffat en kraftig gräsklippare som han drog omkring med under hela förmiddagen och gjorde gräsplanen så jämn och fin som vi knappast ens vågat drömma om. Rabatter ansades, det räfsades löv, massor med ogräs togs bort och lades på hög för en kommande kompost. Under nästa år skulle vi behöva någon som kan åta sig att lägga upp några komposter på Kulla. 14 oktober var det dags för sotning på Kulla och efter det skulle det inte vara något problem med draget i spisen längre trodde sotaren. Men ack nej då, så enkelt skulle vi inte slippa undan, för spisen lever sitt eget liv som flera av oss har fått erfara. Finns det någon i föreningen som är duktig på det här med vedspisar och drag så kontakta gärna Ingemar så kanske ni kan slå edra kloka huvuden ihop och grunna på frågan varför spisen beter sig som den gör! Annars väntar ett besök på Hus till Hus i Alingsås nästa år som kanske kan ha gåtans lösning inom räckhåll. Rusta Kulla inför vintern 17 oktober samlade även den här gången ett knappt tiotal medlemmar som satte in innanfönster, räfsade löv, sågade ner torra grenar, städade i snickarboden samt samlade allt ätbart för råttorna i stora plåtlådor. Efter vårt årliga höstprogram, i år 25 oktober, med Bengt Åsarparn Fransson går föreningens yttre verksamhet i ide. Men du som är ute och går, ta gärna en tur upp till Kulla och titta till vårt hus. Det finnes icke så många av dess like i vår del av Sverige, sanna

mina ord. Kulla är ett dokument över den enkla människans strävan att överleva, trots alla umbäranden. Den grävda, stensatta dammen var synnerligen viktig till tvätt och disk, var skulle annars vattnet samlas upp någonstans. Hur gick det under torra somrar, var hämtade man då vattnet? Själva har vi fått köra upp vatten för att vattna med men hur klarade man av att leva på Kulla med vattenbrist? Dricksvattnet i källan kunde också sina, men i forna dagar fanns källor längs det som idag är motionsslingan, under föreningens tidiga år har vi haft vandringar och sett platser för dessa. Källarvinden är mycket speciell med sitt inbyggda läge, livsviktig för förvaringen av mat, så vacker och dessutom passande nyrenoverad. Dasset hade ju precis rasat samman när föreningen bildats, men samma dass fanns säkert på Edvin Olofssons tid, se bilden på framsidan, skymtar där inte ett dass i bakgrunden? Vi fick in en uppgift i somras om att det tidigare stått en byggnad, på berget vid sidan om huset, som rivits i slutet av 1950-talet, vet du något om denna byggnad så höra gärna av dig. Efterlysning! Vet du något om en person som några somrar under 1930-talet bodde med sin familj på Kulla. Hon hette Berit och kom från Göteborg och var kamrat med Karla som var fosterbarn hos Oskar Albin Larsson och hans fru Hanna i Svedjan. Karlas dotter Berit, som just fått sitt namn efter denna kära kamrat, har berättat för mig om detta men minns inte vad familjen hette i efternamn. Berit på Kulla blev sedemera lärare i Göteborg. Du som vet något om Berit på Kulla hör av dig. Vi hälsar våra nya medlemmar Varmt Välkomna: Britta och Eskil Andersson Häftängsvägen 12 Upphärad Elly-Britt Andersson Slättbergsvägen 3 B Trollhättan Nils Andersson Stora Boda Stålliden 3164 Upphärad Britt-Marie och Kurt Andreasson Smedvägen 1 Upphärad Siw Davidsson Sundskajen 2 Limhamn Gerhard Gustafsson Tingvallavägen 3 Trollhättan Inga-Lisa Larsson Sjuntorpsvägen 16 Upphärad Lotteriet: Någon har undrat över vem som vann i vårt lotteri som pågick på under Återträffen och Backstugans Dag. Så här kommer vinstlistan: Vinst nr 1 Persisk matta Ingemar Carlson 2 Persisk matta Sven Ljunggren 3 Två broderade tavlor Kjell Andersson

Vinst nr 4 Två ljus och en grytlapp Ingegerd Hansson 5 Keramikljusstake, ljus och keramikskål Inger Eng 6 Två kökshanddukar Börje Hedberg 7 Gammaldags hängare för borstar Stig Eng 8 Virkad duk Matts Mattsson 9 Fyra grytlappar Connie Berntsson 10 Virkad gardinkappa + hatt Anne-Marie Andersson Alla vinnare har fått sina vinster! Vinsterna var skänkta av Anita och Alf Gustafsson, ett hjärtligt tack från oss alla! Har du något du vill skänka till nästa års lotteri så tag kontakt med någon i styrelsen. Slagrutepaket: Föreningen har fortfarande något slagrutepaket kvar för dig som är intresserad, kostnad 50: -. Kontakta Lena. Kullaalmanackan 2009: Du som tycker att det skulle kunna vara roligt att se vad som hände på Kulla under 2008. Vi har några almanackor kvar som vi säljer för halva reapriset: 50: -. Bilden på förra Kullabladet: Mysteriet med bilden är löst, det var Ryggåsstugan i Velanda. Jag väntar på mer information om detta hus. Du som vet något hör gärna av dig. Fikat på nästa års träffar: Vi behöver många som bakar och hjälper till med fikat under nästa års aktiviteter. Det kan handla om att baka, ta med kaffe kannor, hjälpa till att duka och plocka undan efteråt. Du som vill hjälpa till kan anmäla dig på listor som går runt under nästa årsmöte. Stulna kaffekoppar på Kulla: Någon har satt i system att ta våra kaffekoppar på Kulla. Minst 20 vackra koppar har nu försvunnit och jag har sett mig tvingad att låsa in resterande koppar i snickarboden. Så du som tänker dricka kaffe på Kulla under vintern; glöm inte att ta med en kopp. Vi behöver ett 20-tal kaffekoppar och ett 20-tal kaffekoppar med fat till nästa sommar. Så skänk gärna kaffekoppar till Kulla om du har några till övers. Medlemskap i föreningen: Lite förvirring har uppstått angående hur långt in på året man som ny medlem betalar innevarande års avgift. Styrelsen har bestämt att fr. o m 2010 gäller följande: Ny medlem betalar avgift t o m oktober månads utgång. Resterande två månader går man in gratis!

Bilder på Kulla, RoseVilhelms, Svedjan eller Vadet: Har du gamla bilder på dessa hus eller på de som bott där under åren så kontakta oss. De som bodde på Kulla: Här följer en förteckning över de som kom att bo på Kulla efter 1900. Kan du berätta något om dessa så hör av dig till Lena. Lars Andreasson och Johanna Johansdotter med sina barn flyttar in strax efter sekelskiftet. Albin friköper Kulla 1913 och flyttar själv till Svedjan och gifter sig med Hanna. De får själva inga egna barn men tar emot fosterbarnet Karla. Hennes syster Inga blir fosterbarn hos sömmerskan strax intill. Anders Andersson och Olga Palmqvist med sonen Evert, de bor på Kulla 1923-1928/29 Klas Alexander Ahlström, Elsa Martina, barnen Elvy Adélé och Vivi Helena. Frans Gustaf Johansson, Selma Andersson samt barnen Sven Harry och Karl Bertil. Frans Hjalmar Johansson och Anna Olivia Andersson Helge Evert Vilhelm Hansson Johan Edvin Olofsson bor på Kulla 1941-1961 Släktingar till Kullafolket: Nästa år får vi besök av släktingar till de som en gång bott på Kulla. Barnbarn, barnbarns barn och barnbarns barnbarn till Edvin Olofsson och barnbarns barnbarns barn till de allra första backstugusittarna, Andreas och Ingebor, som bodde på Kulla 1860-1878. Tapetsering på Kulla: Vi har tapetsering framför oss nästa år när kylan viker och värmen återvänder. Tapeterna kommer från Lim och Handtryck i Göteborg. Minnen från Upphärad 1895 av Bror E. Fasth Under 1960-talet skrev Bror E. Fasth ner sina minnen från uppväxten i Upphärad. Han emigrerade tidigt till Amerika och bosatte sig i Minneapolis. Minnena trycktes i tidningsartiklar som vi skrivit av och tryckt i ett häfte. Det finns att köpa på årsmötet nästa år och kostar 20: -. Så här skriver Bror E. Fasth i avsnittet Auktion på de fattiga :

Där som nu är församlingshemmet i Upphärad fanns i forna dagar ett sädesmagasin som kallades för fattigmagasinet. Där var det utdelning till de hjälpbehövande en gång i månaden. Vid detta magasin hölls årligen auktionen på de fattiga. Då såldes barn som gamla till minstbjudande för att de skulle ta hand om dem för en viss tid. Från en sådan auktion har jag ett särskilt sorgset minne. Det stod en häst spänd för en så kallad sprötkärra. På kärran stod en soffa, i soffan låg en mycket gammal kvinna. Hon såg ut som om hon var halvdöd. När hon skulle säljas var det ingen som bjöd. Ingen ville ha henne. De som hade haft henne förklarade att de på inga villkor kunde ta henne igen. Efter en del diskuterande blev det bestämt att fattigvårdsstyrelsen själva skulle ta hand om henne ett par dagar medan de underhandlade med Fors kommun om att få in henne på Torpa Fattiggård. Fors socken var den första i Flundre Härad som hade fattigvård. Senare, jag tror att det var 1899 eller 1900, köpte Upphärads kommun en gård i Grottorp som de hade till fatigvård med en föreståndare. Men hur stod det egentligen till med vården av de fattiga under 1800-talet Den vanligaste formen av fattigvård, var att barn utackorderades på offentlig auktion, till den lägstbjudande. Fattigvårdsstyrelsen skulle i sådana fall försäkra sig om att utackorderingen skedde till personer som kunde fullgöra sina skyldigheter mot barnet. Emellertid hände det ibland att de som tog emot barnen, själva var fattiga och ville tjäna litet på sina inackorderingar. Det kunde då ske genom att ge den utackorderade hårt arbete och knappt med mat. Ensamma åldringar, änkor och ogifta kvinnor med barn placerades i fattighuset. De, som var inhyseshjon eller bodde i egna stugor fick hjälp i form av pengar eller in natura. Trots allt var det bara en liten del av socknarnas understödstagare, som bodde i fattighusen. Det fanns också fattiggårdar, där arbetsföra vårdtagare arbetade i jordbruket. Fattigvård fick dock inte lämnas den vars behov av hjälp "förorsakats av dryckenskap eller lättja". Fattigvårdsstyrelsen hade "målsmans- och husbonderätt" över understödstagarna. Den som försörjdes av fattigvården hade således inte rösträtt. Rotehjon var de sämst lottade, de fick inte vara kvar som fattighjon i någon familj utan blev hänvisade till rotegång inom hela socknen. Under kortare perioder fick de vistas på varje ställe, där de fick nödvändig kost, logi och vård. Rotehjon fick inte ens ro och vila när de låg på dödsbädden. Det kunde betyda otur att ha ett döende rotehjon i hemmet, därför blev de runtskickade mellan olika hem när de låg för döden. Skrifter i projektet Om Upphärad vill jag berätta : Sedan 2006 har föreningen gett ut flera skrifter i projektet Om Upphärad vill jag berätta. 1. Fornminnesinventering för Upphärads socken, utförd av Ingemar Svangren 1982-83. I den finns alla fornlämningar med. Det har trots stora ansträngningar inte gått att få en sådan karta via Riksantivarieämbetet för att komplettera skriften med. Pris 20:- 2. Backstugan Kulla 1860-2003, vilka personer har bott där? Så mycket nya uppgifter har framkommit sedan den trycktes 2006 så den ska kompletteras och tryckas upp igen. Kommer förmodligen att tryckas 2011.

3. Upphärads befolkning 1920, tillfälligt slut, kan endast förbeställas och kommer troligtvis att tryckas igen 2011. Pris 75:- 4. Minnen från Upphärad 1895 av Bror E. Fasth Pris 20:- Kullaalmanackan 2010: Du som vill köpa Kullaalmanackan 2010, det är hög tid att beställa. Bilderna är från Kulla under 2009. Priset är 150:-. Gör beställningen före 5 december till Aina på tel. 44 11 61. Hos Aina kan du också hämta den i veckan före jul. Program till våra träffar på Kulla: Du som har något att berätta för oss om Upphärad, eller spelar ett instrument, underhåll oss på en träff. Du som har bilder att visa, tag med dem till en träff. Du som håller på med olika typer av hantverk eller målar tavlor, ställ ut dina verk under en träff på Kulla. Hör av dig till Lena. Kanske var det så här det talades i Upphärad i början av 1900-talet som du ska få se på de nästföljande sidorna. Måhända är det Johanna Johansson på Kulla som sitter lutad mot söderväggen och samtalar med ena tanta, vem vet. Texten är i alla fall hämtad från skriften Bygdemål i Flundre gjord i samband med en studiecirkel som pågick några år på 1980-talet. Avslutningsvis vill jag tacka alla som i år hjälpt till att bevara Backstugan Kulla - gammal kulturmiljö i vår tid. Jag vill också passa på att tacka Västarvets Lars Bergström och Länsstyrelsens Thomas Engel för all hjälp med råd och bidrag genom åren samt Carina M. Carlsson, bebyggelseantikvarie på Lödöse museum som i år gjort en utredning angående Kullas bevarandevärde. Ett stort tack till Monica Rodriguez på Vuxenskolan som kopierat alla Kullablad och övrigt material samt betalt våra annonser i På gång. Tomten: Denna märkliga varelse som numera bara tycks komma på julafton, rödklädd och med säcken fulla med paket. Förr i världen var tomten mer den stillsamme gårdstomten som alltid brukade bistå den som strävade och knogade och gjorde rätt för sig men som aldrig la två strån i kors för att hjälpa den late och girige. Min mamma berättade ofta om den lille gråklädda tomte som hon själv träffat på en gång när hon var sex år gammal. Hon glömde aldrig det mötet! En God Jul och Ett riktigt Gott Nytt Kullaår tillönskas er alla! / Tack för i år! Lena