församlingsblad för Ansgarskyrkan och Gottfridsbergs församling N:r 3 2011 Konstutställning Konsert Gudstjänst Livets bilder Sång och musik 6, musik och reflektion 27 mars Röster från musiken Musikaliska inspiratörer som satt spår
Harmoni är Guds natur Shalom betyder "fred" och "frid", men det betyder också "balans" och "harmoni". Gud skapade världen i "shalom". I ekologisk och biologisk balans, i fred mellan människor och djur, och i ett tillstånd av frid, skönhet och harmoni. Bibeln säger att fullständig "shalom" kommer att upprättas igen först efter tidens slut, men redan nu kan vi erfara och ana något av denna eviga "shalom" också i tiden. I skapelsen finns mycket av shaloms skönhet och harmoni bevarad. Och i Jesu fridsrike upprättas det nya shalom som han har vunnit åt världen genom sin död på korset. Därför är musiken med sin harmoni och skönhet både ett minne från paradiset och en föraning om himlen. Musiken talar till vårt innersta, upplivar våra sinnen och stillar vår oro. Sången och musiken, melodierna, rytmerna och harmonierna har alltid följt människans gudslängtan och bön, som läpparna formar tanken hos den älskande och penseln återger den inre bilden hos konstnären. I glädje och sorg, i jubel och i viskande saknad följer oss musiken och sångerna. Här är Ansgarskyrkan inget undantag. Det är fantastiskt roligt att ta del av minnen, vittnesbörd och tankar om vad musiken har betytt och alltjämt betyder för oss alla. Stora och små, gamla och unga. allt från Bach, orgel och körsång till rock, jazz och folkmusik från jordens alla hörn. Och jag tror verkligen att där, över allt, finns en gnista av Guds ursprungliga skaparlåga, överallt där harmoni och skönhet "upplivar våra sinnen och stillar vår oro". Tack ni alla som genom åren fyller Ansgarskyrkan med skön musik till Guds ära och människors glädje. Lova Gud i himmelshöjd, sjung med glädje, lust och fröjd. Med hans änglatr, glad och from, lovsjung i Guds helgedom. (Sv Ps 6, v 1) Lars Häggberg, församlingsherde Ansgarsbladet ges ut av Gottfridsbergs församling, Svenska kyrkan och utkommer med fyra nummer om året. Nästa nummer utkommer den 11 dec. Manusstopp 22 nov. Ansvarig utgivare: Församlingsherde Lars Häggberg tfn 013-20 50 82 Redaktion: Lars Häggberg, Karin Kilhammar, Bo-Göran Olsson, Berndt Pettersson och Lasse Österberg. Redigering och lay-out: Karin Kilhammar Bildmaterial när inte annat anges: Ansgarskyrkan Ansgarskyrkan, Hjälmgatan 17, tfn 013-20 50 89 Församlingsexpedition tfn 013-20 50 80 Hemsida: www.ansgarskyrkanlinkoping.se Omslagsbilden: Rockkväll i Ansgarskyrkan 2
Ungdomskör och Ansgars 77 Det började med övning i en källarlokal på 1960-talet och ledde så småningom till en skivinspelning. Det är sent 60-tal och ett litet gäng ungdomar däribland undertecknad bestämmer sig för att börja sångöva. Kyrkolokalen som tillhört EFS finns inte mer, och den nya Ansgarskyrkan är ännu inte byggd men ett källarutrymme hos vänner duger gott och så börjar ungdomskören som så småningom blir Ansgars 77. Sång förenar och kören växer, mycket tack vare entusiastiska ledare och musiker. Kyrkan byggs och möjligheter till övande och gemenskap blir större. Varje onsdagskväll är det samling, först övning någon timma, sen fika, gemenskap, samtal om livets frågor, och till sist en aftonbön. Ett stort ungdomsläger går av stapeln i Bureå 1973 och ungdomskören får en förfrågan om att medverka där. Som jag minns det så tackade vi snabbt ja, och så infanns sig frågan vad vi skulle kalla oss för. Ansgars 73 bestämde vi, och så satte vi igång att tillverka tröjor. Det var som sagt 70-tal och någon av tidningens läsare kanske kommer ihåg att det var inne med batik ( en trend som för övrigt har dykt upp igen). De mest kreativa i gruppen började tillverka mallar för ändamålet. Det visade sig vara ganska tidskrävande, så när vi hade en 7 -a som fungerade bra så skippade vi 3-an och använde 7- an igen. Smartare än så är inte förklaringen till Ansgars 77. Efter ett fantastiskt givande ungdomsriks i Bureå 73 fick vi så möjligheten att ge ut en skiva. En liten EP med 5 sånger, men ett stort äventyr för oss. Ungdomskörverksamheten fortsatte sedan i många år och har fått vara många unga människors väg till en fördjupad Gudstro. Till slut ett par rader ur den sista sången på skivan: Herre, dig vill jag prisa, att du finns just nu. Herre jag vill du ska visa, vägen i mitt liv Skrivet och ihågkommet i tacksamhet av Britten Ingvarsson Ungdomskören Ansgar 77 under ledning av Leif Ölvstam. 3
Röster från musiken Ansgarskören Gottfridskören Många sjunger i kyrkans olika körer. Hur kommer det sig? Vad är det som gör körsång så attraktivt? Här berättar några körmedlemmar om varför de sjunger i kör i Ansgarskyrkan. Jag har varit med i Gottfridskören från början för 10 år sedan. Vi får sjunga väldigt trevliga sånger, väldigt blandad reportoar. Det är en varm atmosfär i Ansgarskyrkan tycker jag. Kerstin Hjelm, Gottfridskören Ja, jag är ju äldst i kören. Hjärtats nyckel heter sång, vet du. Min röst har faktiskt utvecklats genom de fina övningarna som vi får göra. Jag måste verkligen berömma Helena. Sven Gustafsson, Gottfridskören Jag är ny i stan och då är det ett bra sätt att träffa folk. Vi kände några som gick här så då blev det Ansgarskyrkan. Cecilia Nilsson, Ansgarskören Det är roligt att sjunga i kör. Det är trevlig samvaro och det har alltid varit duktiga körledare under årens lopp. Lars Stenhammar, Ansgarskören 4
För att det är kul. Det är lätt att sjunga och Helena är jättesnäll. Maria, Gottiskören Jag är här första gången idag. Det är spännande att börja. Jag har sjungit mycket förut, både hemma och i skolan. Jonna, Gottiskören Gottiskören För jag vill det. Det är roligt. Clara, Gottiskören 5
Musikaliska inspiratörer som satt spår Ansgarskyrkans musikliv idag har delvis sin grund i tidigare kyrkomusikers arbete. Musikalisk skicklighet, öppenhet för olika genrer och förmåga att entusiasmera var något som präglade deras förhållningssätt och bidrog till ett musikliv i kyrkan som lever vidare än idag. Eskil Lundström (till vänster) arbetade i Ansgarskyrkan 1977-1985 och Gösta Nylund (till höger) var anställd 1985-1991. Nästa nummer kommer att handla om musik i Ansgar, kan du skriva något om någon av dem som varit kyrkomusiker här? Jag svarade ja och visste genast vilka jag ville skriva om. Att det skulle bli så personligt insåg jag däremot inte. Här kommer i alla fall historien om två män som betytt mycket för mig. Jag var ung tonåring när vår nye kantor kom hitflyttande med sin familj 1977. Han hette Eskil Lundström och om honom som musiker och inte minst sångare kan man skriva mycket, men det lämnar jag åt andra. För mig är han till att börja med den som såg till att Ansgarskyrkan fick en blåsorkester. Vi samlades och valde bland lånade brassinstrument och en ung trumpetare lärde oss grunderna. Eskil ledde och tog med oss på blåsarläger så vi kunde lära oss mer. Hur det lät från början vill jag nog inte veta, men efterhand och med hjälp av Eskils söner samt inflyttade och återupplivade musikanter utvecklades orkestern. När det var dags för blåsledarträff i Stockholm tog han med sig ett par av oss ungdomar och vi fick sitta och diskutera och planera med ledare för alla de stora EFS-orkestrarna. Under en av mina gymnasiesomrar blev jag uppmuntrad att gå en veckas blåsledarkurs på Mellansels folkhögskola. Jag fick lära mig grunderna i dirigering och inte minst grunderna i musikteori. Jag fick också tänka tanken att det här är något jag tycker om att göra. När jag några år senare sökte till musikhögskolan konkurrerade jag om platsen med ungdomar som gått musiklinjen och kom in (på reservplats, men dock) med de kunskaper jag fått till mig genom musiken i kyrkan. Att jag överhuvudtaget vågade hade samma grund. Att få vara med och få utmaningar som gjorde att jag växte som människa och som musikant var något som Eskil bjöd mig och andra på. När Eskil Lundström lämnade Ansgarskyrkan, för att arbeta som musikkonsulent på EFS riks, tänkte jag att honom kan ingen ersätta. Då kom Gösta Nylund och även han fyllde kantorsuppgiften med råge. Som diplomerad pianist hanterade han piano och orgel på ett sätt som fick både tak och hjärtan att lyfta högt. Samtidigt fick han sina medmusikanter och sångare att också känna sig som proffs och musiklivet i kyrkan fortsatte att utvecklas. För min del innehöll livet inte lika viktiga steg under den här tiden men jag växte både som människa och musiker i samarbetet med Gösta. När jag häromdagen träffade en gammal kompis som idag arbetar med kyrkomusikerutbildningen kom vi att prata om vilken prägel den kan sätta på de blivande kyrkomusikerna, förutom just den rent musikaliska delen. 6
Vad var det då som Eskil och Gösta hade och har som åtminstone jag önskar skulle prägla alla våra kyrkomusiker? För det första var de mycket duktiga musiker och bjöd på sig själva i den rollen. Jag nämnde Gösta som pianist och organist och måste även ta med Eskils sång. När jag i våras, i samband med hans död, fick höra en gammal inspelning med honom fastnade jag för den igen; naturlig och varm, även om rösten var skolad, och med en textning som fick varje ord att framstå som viktigt. För det andra hade de båda en bredd och bejakade olika genrer, inte minst i gudstjänstsammanhang. Ansgarskyrkans blåsorkester i ett tidigt skede För det tredje hade de båda förmågan att entusiasmera och lyfta sångare och musikanter till en högre musikalisk nivå än de kanske annars skulle kunnat nå. Genom detta fick de oss samtidigt att växa som människor. Och sist, men långt ifrån minst, lät de båda musiken i alla former vara en bärare av evangeliet och levde det själva i mötet med människor i församlingen. Mia Pettersson, idag musiklärare på Nya Munken och ledare för AM Blås Ett möte med Gud genom musikens toner. Musik kan tala till hjärtat på ett alldeles särskilt sätt. Det är i alla fall min upplevelse. Det är som att tonerna och musiken förstärker budskapet i orden. Genom musiken tror jag att även Gud kan kommunicera med oss, tala till vårt hjärta och påminna oss om vem vi är i hans ögon. När så mycket i livet handlar bara om att göra och prestera kan jag uppleva att något så enkelt som att sätta på en lugn skiva kan vara en hjälp till att sänka tempot. Till att stanna upp. Till att lyssna till sig själv och lyssna till Gud. Även i söndagens gudstjänst har musiken en viktig plats. Psalmer, körsång, instrumental musik. I alla dess olika former tror jag att musiken kan ge oss en möjlighet att stanna upp, att vända blicken mot Gud och att bara få vara. Och någonstans där sker mötet. Kanske kan du nästa gång du är på gudstjänst försöka lyssna till hur musiken talar till dig, hur den talar till ditt hjärta. Se om texterna och orden kan tala något till dig, in i ditt liv. Det skulle inte förvåna mig om du där får erfara ett gudsmöte. Josefine Martinson församlingsassistent i Ansgarskyrkan 7
Söndag 23 oktober kl 18.00 Musikgudstjänst. Aus der Tiefen rufe ich, Herr, zu dir" Bachs kantat nr 131 med text från psalm 130 i Psaltaren. "Ur djupen ropar jag till dig, Herre". Bach skrev en kantat för varje söndag i kyrkoåret samt ytterligare några. Nr 131 tillhör den senare kategorin. Ansgarskören och Missionskyrkans kör sjunger tillsammans med musiker från Lunnevads folkhögskola. Solister är Anders Andersson och Jonas Frid. Torsdag 10 november kl 19.00 Allsångskväll med 10-årsjubilerande Gottfridskören. Kören började som en Alla kan sjunga kör och leddes av Per Åkerström. Kören blev mycket populär och hade som mest cirka 130 sångare. Denna torsdagskväll hälsas alla välkomna att vara med och sjunga tillsammans med kören Efteråt serveras kaffe och hembakat bröd.. Söndag 13 november kl 18.00 I stormiga tider. Musik i höstkvällen blandad med dikter, tankar och bilder. AM Blås och Susanne Bergman & Jordband. Efteråt serveras kaffe med varm äppelpaj. Lördag 25 november kl 18.00 Adventsmusik med Ansgarskören och Gottfridskören. Ingen tid på året har så många kära och älskade sånger som advents och jultiden. Välkommen att lyssna till och sjunga med i gamla och nyare favoriter! Gottfridskören Adventsmusik med Ansgarskören och Gottfridskören Susanne Bergman & Jordband 8