Kulturmiljöutredning vid Västra - och Östra Sund

Kulturmiljöutredning vid Västra - och Östra Sund -Arvika socken, Arvika kommun, Värmlands län Värmlands Museums dnr 08.270.465 Värmlands Museum Enheten för kulturmiljö Box 335 651 08 Karlstad Tel: 054-701 19 00 Fax: 054-701 19 98 E-post: museet@varmlandsmuseum.se www.varmlandsmuseum.se 2008 Värmlands Museum Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 1

Innehållsförteckning Inledning... 3 Områdesbeskrivning och historik... 3 Arkeologisk inventering... 7 Metod... 7 Inventeringsresultat... 7 Fasta fornar...14 Övriga kulturhistoriska ar...19 Byggnadsinventering...23 Metod...23 Inventeringsresultat...24 Den äldsta bebyggelsen...25 Sommarstugeområden från efterkrigstid...26 Den nyare bebyggelsen...27 Utredningens resultat...31 Sammanfattande resultat...31 Särskilda kulturmiljöer och objekt...31 Motivering till ställningstagande och kulturvärdenas inverkan på planeringen..35 Sammanfattning...37 Figurförteckning...37 Referenser...38 Tryckta källor...38 Otryckta källor...38 Tekniska och administrativa uppgifter...39 Dokumentationsmaterial...39 BILAGA...40 Beskrivning av arkeologiska objekt...40 BILAGA...47 Översiktskarta över Västra Sund...47 BILAGA...48 Översiktskarta över Östra Sund...48 BILAGA...49 Översikt över kulturhistoriskt intressanta fastigheter... 49 BILAGA... 50 Beskrivning av kulturhistoriskt intressanta fastigheter...50 Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 2

Inledning På uppdrag av Arvika kommun har personal från Värmlands Museum utfört en kulturmiljöutredning vid Östra och Västra Sund samt delar av Prästgårdens marker. Kulturmiljöutredningen föranleddes av kommunens arbete med en fördjupad översiktsplan över området. Utredningsområdet var uppdelat i område A och B där område B skulle studeras och inventeras mer ingående. Resultaten av inventeringarna redovisas inom respektive område i objektslistor men även på översiktskartor. Fältarbetet genomfördes av en byggnadsantikvarie och två arkeologer i september och oktober 2008. Figur 1. Topografiska kartan skala 1:50 000 med utredningsområdet markerat med röd färg. Lantmäteriet. Ärende nr MS2005/01156. Områdesbeskrivning och historik Utredningsområdet ligger i södra utkanten av Arvika, huvudtätorten i Arvika kommun. Området består idag till största delen av bergig skogsterräng. I de södra delarna finns dock lite större områden med uppodlad mark vid Östra och Västra Sund. De äldsta spåren efter bosättning i utredningsområdet vi känner till idag är från senare delen av stenåldern, det så kallade senneolitikum (2300-1800 f Kr). Spåren består dels av ett fynd av en flintdolk och dels av gravar, så kallade hällkistor Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 3

(Värmlands Museums topografiska arkiv, Arvika sn och FMIS). De senare finns på två platser i Västra Sund (RAÄ 11, 12 och 18). Hällkistor började anläggas under denna period men vi vet också att man fortsatt att använda sådana gravar långt in under äldre bronsåldern. Gravarna och fynden visar hur som helst tydligt att människorna bott inom det aktuella utredningsområdet. Exakt var dessa boplatser legat vet vi inte med säkerhet men det är inte osannolikt att en boplats kan ha legat nedanför och strax söder om RAÄ 11 och 12, se objekt 63. Någon av de sedan tidigare kända boplatserna skulle också kunna tillhöra tidsperioden (RAÄ 135 och 136). Nästkommande period i vår historia, bronsåldern (1800-500 f Kr), finns väl företrädd i området. Beträffande kända ar består de av flera av de gravrösen som finns i Västra Sund. Även om ingen av rösena är arkeologiskt undersökt kan man genom jämförelser med liknande gravar från andra platser räkna med att åtminstone vissa gravar inom RAÄ 19, 20, 21 och 35 är anlagda under bronsåldern. Även från den äldre järnåldern (500 f Kr 400 e Kr) finns många gravar i området. Dessa ligger delvis på samma platser som gravarna från bronsåldern eller i liknande lägen. Utan arkeologisk undersökning är det svårt att exakt säga vilka gravar som är från slutet av bronsåldern eller från järnålderns början. Genom sin form kan man misstänka att exempelvis gravarna RAÄ 15 och 21 kan vara från äldre järnåldern. Gravarna från äldre järnåldern indikerar liksom tidigare att det funnits bosättningar inom området under denna tidsperiod. När det gäller den yngre järnåldern (400-1050 e Kr) så har vi liksom i stora delar av Arvika kommun inga synliga ar. Detta innebär sannolikt inte att bosättning saknats. Istället handlar kanske avsaknaden av gravhögar om kulturella betingelser. Det enda fynd som möjligen skulle kunna tillhöra tidsperioden är det fynd av en sländtrissa som gjordes i en mosse på Östra Sunds egendom (Värmlands Museums topografiska arkiv, Arvika sn). I Östra Sund påträffades och undersöktes också en ensamliggande härd som daterats till slutet av äldre järnåldern, 200-400- talen. På grund av den stora avsaknaden av ar från yngre järnåldern är det svårt att säkert säga något om vad från tidsperioden som kan finnas i utredningsområdet. Kunskapsläget blir återigen bättre från och med mitten av 1300-talet. Från 1357 och framåt finns skriftliga dokument som omnämner bebyggelse i Sund. Från 1399 vet vi att det funnits två gårdar och sannolikt rör det sig om Östra och Västra Sund (Nilsson, Halvar 1997). Gårdarna har fått sitt namn efter det sund vid vilka de ligger. Namnet är ganska vanligt förekommande och återfinns bland annat i ortnamnet Sunne (Ortnamnen i Värmlands län 1942). Medan Östra Sund varit ett skattehemman, där ägaren och brukaren betalt skatt till kronan/staten, så har Västra Sund varit ett frälsehemman (Ortnamnen i Värmlands län). Det senare innebar att en adelsman ägde gården. Vanligast var att en bonde brukade gården och betalade sin skatt till adelsmannen. Från 1357 och fram till början av 1400-talet figurerar gårdarna i Sund ett flertal gånger i medeltida diplom(nilsson, Halvar 1997). Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 4

De äldsta kartor som finns över gårdarna i Sund är från 1641. Kartor finns också från 1700- och 1800-talen. Kartorna från 1600-talet visar främst gårdarnas inägor med betoning på var tomt och åkermark fanns. Kartorna visar också i några fall att gårdarna legat på delvis andra platser än idag och att gårdsplatserna är övergivna. Så är fallet i Östra Sund. Visserligen har bebyggelsen inte flyttat långt. Den äldsta kända platsen för Västra Sund är dock bebyggd idag, objekt 55. Figur 2. Hembygdskartan rektifierad mot dagens ekonomiska karta. Kartan visar att en förtätning av bebyggelsen sker i utredningsområdets norra delar under 1800-talet i förhållande till 1700-tals kartan över samma område. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 5

Den äldsta kartan över Prästgården är liksom för de båda gårdarna i Sund från 1641. På 1790-talets karta kan man se att den nordligaste delen av utredningsområdet redan till stora delar tagits i anspråk för odlingsmark (Se fig. 9 sid. 17). Däremot är ännu så länge endast två torp etablerade. Det ena av dessa, objekt 21 är idag helt övergivet, medan det andra fått sin efterföljare av Klockarbråten. På 1790-talet låg dock torpet något längre söderut mot idag. Den så kallade Hembygdskartan från slutet av 1800-talet visar att hela utredningsområdet ännu vid denna tid var glest befolkat (se fig. 2 sidan 5). Ett antal torpställen uppstod under 1800-talet längs den väg som förbinder Kyrkoherdebostället i öster med Byn i väster. Ett antal torp kan också noteras längs den gamla Västra Sundsvägen som går söderut längs Kyrkvikens strand i öster. Många av fastigheterna är bebodda än i dag men vissa har fått nya namn Erikshaget (f d Löfåsen), Hagbacken (f d Kristineberg), Djeknetuvan (f d Djeknestugan), Myren (f d Myra), Jonsbol och Klockarbråten. Vid de södra och östra delarna av Västra Sund har markerna odlats i århundraden och mindre bybildningar växte fram vid Väst- och Nordstuga norr om Hagviken och likaså vid Sundsnäs. Ett skolhus uppfördes i närheten under 1870-talet, vilket sedan 1950-talet har funktion som Västra Sunds hembygdsgård. Jordbruk och fiske var viktiga näringar för traktens invånare. Under 1890-talet etablerades ett tegelbruk på Prästänga och vid samma tid startade Hagvikens snickerifabrik som enligt uppgift hade egen brygga. Med tiden gick snickerifabriken i konkurs och industrimannen Per Andersson från Arvika köpte konkursboet. Han fortsatte dock inte rörelsen utan uppförde en sommarvilla på området som gavs namnet Hagviken. Villan har ersatts av en ny modern villa i senare tid, men ett antal uthus finns bevarade på fastigheten. Bland andra rörelser som funnits i Västra Sund kan nämnas den första livsmedelsaffären som fanns vid Hagvikens snickerifabrik under 1900-talets första år. Diversehandel öppnade år 1935 på gården Der Nole vilken 1938 ersattes av en affär på lilla Bostället. 1947 flyttades denna affär till Krötåsen. Vid tiden omkring 1960 fanns också en Wallins bilverkstad i Västra Sund (Sandström, Jan 2003). Kring sekelskiftet 1900 blev det på modet bland de mer välbeställda borgarna att uppföra sommarvillor utmed stränderna. Reguljär ångbåtstrafik trafikerade sommarnöjena, som låg vackert med sina fasader utmed vattnet. Bland dessa kan nämnas Blåsut, Kalvnäset och Klippan vid Västra Sund samt Tittut belägen vid Östra Sunds strand. På den s k Hembygdskartan finns endast en Villa angiven - Sundsnäs, vilken på 1930-talet köptes av bröderna Gustavsson Sundspöjkera som ägnade sig åt redarverksamhet. 1974 trafikerade deras båt M/S Sundsnäs Glafsfjorden. Kommunikationerna över vattnet har haft stor betydelse för Västra Sund och sjötrafiken blev än mer livlig efter att Säffle kanal öppnade 1837. Såväl gods- som passagerartrafik och timmerbåtar har trafikerat Glafsfjorden och Kyrkviken. Vid sundet i Västra Sund byggdes en brygga under 1800-talet och man färdades med fördel sjövägen liksom över isen vintertid, då vägen till Arvika var dålig med många kogrindar som skulle öppnas och stängas (Sandström, Jan 2003). Efter semesterlagstiftningens införande på 1930-talet, tillsammans med förbättrade ekonomiska och sociala villkor, blev det möjligt för en bredare allmänhet att skaffa sig ett fritidsboende. Västra Sund kom under årtiondena därefter att bebyggas med ett stort antal sommarstugor. Några är ursprungliga men på senare tid har flera nyuppförts eller ombyggts i större skala för permanentboende. 1934-35 anlades en Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 6

landsväg av Arvika stad. Staden erhöll då markområden vid Kjörselviken där en badplats anlades 1936, samt mark vid Alviken där man planerade att anlägga en campingplats. (Sandström, Jan 2003). Vid Östra Sund visar Hembygdskartan från slutet av 1800-talet två centralt belägna gårdar. Den ena finns kvar i dag, med en mangårdsbyggnad som härrör från 1700- talets andra hälft och bevarade uthus från 1850-talets mitt. Grannfastighetens manbyggnad har ett utseende som härrör från 1920-40-tal och har äldre uthus på gården. En tredje gård fanns under 1890-talet längst i väster, Lunden, vars mangårdsbyggnad byggdes om i klassicistisk stil för Ingesunds skola under 1920- talet. Längst i väster vid sundets strand uppfördes sommarvillan Tittut under 1910- talet. Ett exempel på en mindre typ av sommarhus i nationalromantisk stil finns också från denna tid vid Östra Sunds norra strand. Ingesunds musik- och folkhögskola med bebyggelse från 1920-, 1930-och 1970- talet dominerar de centrala delarna av Östra Sund. Omkring skolområdet är marken öppen med fri siktlinje mot gamla gården Östra Sund och dess åkermark. Rakt söder om skolan låg tidigare ett äppelmusteri i en kvarstående envånig byggnadslänga. Norra delen av Östra Sund, i riktning mot Prisudden, är bebyggt med ett fåtal sommarstugor. Här finns också några enstaka byggnader för permanentboende. Arkeologisk inventering Metod Innan fältarbetet påbörjades gjordes en genomgång av befintliga register och Värmlands Museums topografiska arkiv. Dessutom studerades äldre Lantmäteriakter, den så kallade Hembygdskartan (1883-95 års ekonomiska karta) och 1960-talets ekonomiska karta. Fältarbetet utfördes av två arkeologer från Värmlands Museum. Dokumentationen utfördes med beskrivningar utifrån Riksantikvarieämbetets mall och genom digital fotodokumentation. Påträffade objekt registrerades med GPS och handdator. Samtliga objekt har granskats av Hans Olsson som har platsledarkompetens hos Riksantikvarieämbetet. Vid inventeringen besöktes även registreringar utförda av Skogsstyrelsen (SVS). Nya bedömningar och beskrivningar utfördes på de objekt där det kändes motiverat. Inventeringsresultat Nedan följer en lista på påträffade objekt vid inventeringen men även ar som redan var registrerade i fornminnesregistret (FMIS). För orienteringsuppgifter kring de skilda objekten som beskrivs i listan se figurerna 4 & 5 sidan 12 & 13. ID Område Lämningstyp Status 1. B Gränssten Övrig kulturhistorisk 2. B Husgrund Övrig kulturhistorisk 3. B Källargrund Övrig kulturhistorisk Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 7

4. B Terrassering Övrig kulturhistorisk 5. B Moring Övrig kulturhistorisk 6. B Moring Övrig kulturhistorisk 7. B Pir Övrig kulturhistorisk 8. B Gränssten Övrig kulturhistorisk 9. B Gränssten Övrig kulturhistorisk 10. B Hägnad Övrig kulturhistorisk 11. B Hägnad Övrig kulturhistorisk 12. B Del av hägnad Övrig kulturhistorisk 13. B Gränssten Övrig kulturhistorisk 14. B Kolbotten Övrig kulturhistorisk 15. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 16. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 17. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 18. A Gränsröse Övrig kulturhistorisk 19. B Gränsröse Övrig kulturhistorisk 20. B Gränssten Övrig kulturhistorisk 21. B Lägenhetsbebyggelse Fast forn (torp) 22. B Fossil åkermark Fats forn 23 B Gränsröse Övrig kulturhistorisk 24 B Lägenhetsbebyggelse (torp) Övrig kulturhistorisk 25. A Gränsröse Övrig kulturhistorisk 26. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 27. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 28. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 29. A Gränssten Övrig kulturhistorisk Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 8

30. B Gränssten Övrig kulturhistorisk 31. B Gränsröse Övrig kulturhistorisk 32. B Gränsröse Övrig kulturhistorisk 33. B Fossil åkermark Fast forn 34. B Färdväg Övrig kulturhistorisk 35. B Stridsvärn Övrig kulturhistorisk 36. B Stridsvärn Övrig kulturhistorisk 37. B Stridsvärn Övrig kulturhistorisk 38. B Tomtning Fast forn 39. B Fossil åkermark Fast forn 40. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk 41. B Fossil åkermark Fast forn 42. B Fossil åkermark Fast forn 43. B Stengärdesgård Övrig kulturhistorisk 44. B Stenmur Övrig kulturhistorisk 45. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk 46. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 47. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 48. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 49. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 50. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 51. A Gränsröse Övrig kulturhistorisk 52. A Gränsröse Övrig kulturhistorisk 53. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 54. A Gränssten Övrig kulturhistorisk 55. B By-gårdstomt Bevakningsobjekt 56. B By-gårdstomt Fast forn 57. B Boplats? Bevakningsobjekt 58. B By-gårdstomt Fast forn 59 B By-gårdstomt Bevakningsobjekt 60. B By-gårdstomt Bevakningsobjekt Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 9

61. B By-gårdstomt Bevakningsobjekt 62. B Boplatsläge - 63. B Boplatsläge - 64. B By-gårdstomt Fast forn 65. B Boplatsläge - 66. B Boplatsläge - 67. B Boplatsläge - RAÄ 9. B Fornsliknande Övrig kulturhistorisk RAÄ 10. B Fornsliknande Övrig kulturhistorisk RAÄ 11. B Hällkista Fast forn RAÄ 12. B Hällkista Fast forn RAÄ 13. B 2 stensättningar Fast forn RAÄ 14. B Fornsliknande Övrig kulturhistorisk RAÄ 15. B 2 rösen och 2 Fast forn stensättningar RAÄ 16. B Röse Fast forn RAÄ 18. B Hällkista Fast forn RAÄ 19. B 2 rösen Fast forn RAÄ 20. A Röse och stensättning Fast forn RAÄ 21. A Gravfält med ett röse Fast forn och fem stensättningar RAÄ 34. B Fornsliknande bildning RAÄ 35. B Gravfält Fast forn RAÄ 36. B Röse Fast forn RAÄ 135. B Boplats? Bevakningsobjekt RAÄ 136. B Boplats Fast forn RAÄ 141. A Stensättning Fast forn RAÄ 163. Källargrop Övrig kulturhistorisk RAÄ 193. B Tjärränna Fast forn RAÄ 194. B Tjärränna Fast forn RAÄ 199. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 200. B Moring Övrig kulturhistorisk RAÄ 201. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 202. B Moring Övrig kulturhistorisk RAÄ 203. B Husgrund Övrig kulturhistorisk Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 10

RAÄ 204. B Stenmur Övrig kulturhistorisk RAÄ 205. B Fägata/väg? Övrig kulturhistorisk RAÄ 206. B By/gårdstomt Fast forn RAÄ 207. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 208. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 209. B Stenmur Övrig kulturhistorisk RAÄ 210. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 211. B Vägbank Övrig kulturhistorisk RAÄ 212 B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 213. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 214. B Moring Övrig kulturhistorisk RAÄ 215. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 216. B Husgrund? Övrig kulturhistorisk RAÄ 217. B Kolningsgrop Övrig kulturhistorisk RAÄ 218. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 219. B Röjningsröse Övrig kulturhistorisk RAÄ 220. B Stridsvärn Övrig kulturhistorisk RAÄ 221. B Kokgrop Fast forn Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 11

RAÄ 222. B Fyndplats för keramik och ett kvartsavslag Övrig kulturhistorisk RAÄ 223. B Härd Undersökt och borttagen RAÄ 224. B Fartygs-/båt Övrig kulturhistorisk RAÄ 225. B Fångstanläggning Fast forn RAÄ 226. B Fångstanläggning Fast forn RAÄ 227. B Fartygs-/båt Fast forn Figur 3. Tabell över nypåträffade objekt och registrerade ar i fornminnesregistret. 12 Figur 4. Översiktsbild över nypåträffade objekt och befintliga ar i fornminnesregistret vid Västra Sund. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 12

Figur 5. Översiktsbild över nypåträffade objekt och befintliga ar i fornminnesregistret vid Östra Sund. Inledningsvis beskrivs befintliga samt nypåträffade fasta fornar inom utredningsområdet. Dessa är skyddade enligt kulturminneslagen och ingrepp i fast forn med tillhörande fornsområde kräver tillstånd enligt 2 kap 12 enligt kulturminneslagen. Storleken på fornens fornsområde varierar beroende på vilken typ av forn det rör sig om och storleken på området beslutas av Länsstyrelsen. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 13

Fasta fornar Vid kulturmiljöutredningen påträffades totalt 67 objekt, varav 10 objekt utgörs av fasta fornar och dessutom påträffades 5 objekt som klassas som bevakningsobjekt. Bevakningsobjekten utgörs av 4 by/gårdstomter som idag är bebyggda samt 1 möjlig boplats. Statusen innebär att dessa skall utredas närmare om arna påverkas av framtida arbetsföretag. Förutom de fasta fornarna och bevakningsobjekten påträffades 47 övriga kulturhistoriska ar samt 5 boplatslägen. De här kategorierna beskrivs mer ingående unders stycket övriga kulturhistoriska ar. Inom utredningsområdet fanns sedan tidigare ett flertal kända fasta fornar i form av gravar från yngre stenålder fram till äldre järnålder. Dessa utgörs av hällkistor, rösen och stensättningar. Hällkistorna ligger på höjderna centralt placerade på det näs som utgörs av Västra Sund. Figur 6. Hällkista (RAÄ 18), fotografi taget från norr, samt röse (RAÄ 15:3), fotografi från norr. Foto. Hans Olsson. Värmlands Museum. Rösena ligger placerade nära vattnet och uteslutande ut mot Glafsfjorden i liknande miljöer påträffas även stensättningarna. Vidare finns även två stensättningar placerade vid sundet mellan Glafsfjorden och Kyrkviken. De här gravarna är i motsats till övriga gravar placerade mot Kyrkviken. Förutom gravarna fanns även två registrerade boplatser i anslutning till det öppna kulturlandskapet vid gården Västra Sund. Vid utredningar genomförda av Värmlands Museum vid Västa och Östra Sund har även en kokgrop samt en härd påträffats. Kokgropen är inte daterad men flertalet av de idag undersökta kokgroparna är från perioden bronsålder till äldre järnålder. Den påträffade kokgropen ligger i anslutning till två stensättningar som genom sin storlek och morfologi dateras till övergången mellan bronsålder och äldre järnålder och möjligen utgör kokgropen ar från en boplats vilken går att knyta till dessa stensättningar. Vid Östra Sund påträffades och undersöktes en härd som dateras till äldre järnålder. De idag kända boplatserna och den påträffade härden samt kokgropen visar att de förhistoriska bosättningarna står att återfinna i det idag öppna kulturlandskapet i de södra delarna av utredningsområdet vid Västra - och Östra Sund. Här finns även en rad gårdstomter som går att belägga från 1600-1700-talet genom lantmäterikartor över gårdarna Västra och Östra Sund (Se fig. 7 och 8 sid. 15 och 16). Vissa av dessa har fortsatt att utgöra gårdsenheter fram till våra dagar medan andra har försvunnit och nya tillkommit. De gårdsenheter som inte längre finns kvar utgör idag fasta fornar. Dessa utgör delar av kulturmiljö nr 6 (Se fig. 20 sid. 34). Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 14

Vid Marieberg finns registrerade gravar i form av hällkistor och här är tydliga boplatslägen i dagens åkermark som ligger på höjder mellan berg norr och söder om dessa. Dessa utgör tillsammans delar av kulturmiljö nr 5. Figur 7. 1776 års lantmäterikarta över gården Västra Sund rektifierad mot dagens ekonomiska karta. De röda markeringarna visar gårdsenheter vilka är markerade på 1776 års karta. Förekomsten av äldre gårdsenheter är särskilt tydlig vid Västra sund, inom område B, där det även idag finns ett flertal gårdar vilka fortfarande är i drift och som håller Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 15

landskapet öppet. Den landskapsbild som vi ser i området påminner därför till stora delar om hur det såg ut vid Västra Sund på 1700-talet vad gäller förekomsten av åkrar och spridningen av gårdar i landskapet. Figur 8. 1761 års lantmäterikarta över gården Östra Sund rektifierad mot dagens ekonomiska karta. De röda markeringarna visar gårdsenheter vilka är markerade på 1776 års karta. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 16

Figur 9. 1792 års lantmäterikarta över prästgården rektifierad mot dagens ekonomiska karta. De röda prickarna visar dels markeringar efter arna av lägenhetsbebygglse/torp och dels gränsmärken vilka ligger i dåtida men även i dagens fastighetsgräns. Förutom ovan nämnda gårdsenheter påträffades i den norra delen av utredningsområdet resterna efter en torpbebyggelse som åtminstone härrör från 1700-talets senare del (Objekt 21). Se fig. 9. Lämningen ligger inom utredningsområde A men i nära anslutning till utredningsområde B. Torpet finns utmärkt på 1792 års lantmäterikarta över Prästgården och utgör därmed även det en Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 17

fast forn. Här finns synliga spår i form av ett spismursröse samt en jordkällare. Figur 10. Ett av de röjningsrösen som påträffades i skogen nordväst om Klockarbråten. Foto från sydväst. Foto. Hans Olsson. Värmlands Museum Inne i skogen, uppe på en mindre höjd, strax nordväst om gården Klockarbråten inom område B ligger ett femtontal röjningsrösen (Objekt 22) som berättar om människors historiska val av platser för sin agrara verksamhet ute på näset vid Västra Sund (Se fig. 4 sid. 12). Den fossila åkern ligger väldigt avlägset i förhållande till den förmodade platsen för det medeltida Västra Sund och möjligen ser vi här spåren efter en ännu äldre odlingsexpansion i området. I anslutning till gården Östra Sund påträffades vid kulturmiljöutredningen ett flertal fossila åkrar bestående av röjningsrösen, åkerhak och stenröjda ytor i skogsmarken strax sydväst om den nuvarande gården (Objekt 33, 39, 41 och 42) (Se fig. 5 sid. 13). De små röjda åkerytorna och avsaknaden av diken samt stenmaterialet i röjningsrösena och deras utformning skvallrar om att det rör sig om ålderdomliga åkerområden. Dessutom utgör området skogsmark på de äldre lantmäterikartor som finns över området från 1600-talet och framåt. Möjligen utgör dessa åkrar delar av de åkrar som tillhörde gården under medeltiden. I samma skogsområde men närmare sundet påträffades vid kulturmiljöutredningen en tomtning (Objekt 38) vilken ligger i anslutning till två tidigare registrerade tjärrännor(se fig. 5. sid. 13). Tomtningar har i stort antal påträffats i våra skärgårdar längs både väst- och östkusten men inte i inlandet. Dessa ligger ofta långt ute i skärgården och har tolkats utgöra enkla övernattningsbostäder i anslutning till fiske och sälfångst. Tomtningarna dateras till övergången mellan yngre järnålder till medeltid med en övervikt inom medeltiden. Tomtningarna ses som tidiga fiskelägen (Norman, 1993). Intressant i det här sammanhanget är förekomsten av två tjärrännor intill tomtningen. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 18

Figur 11. Tomtningen från nordväst. På bilden ser man den kallmurade väggen mellantvå större jordfasta block. Foto. Björn Wallbom. Värmlands Museum I Värmland är en tjärränna på ön Lurö i Vänern sedan tidigare undersökt arkeologiskt och dateringarna av denna visade att den brukats under medeltiden. I sundet strax norr om tomtningen och tjärrännorna påträffades vid en marinarkeologisk utredning rester efter vad som tolkats utgöra en katsa (ett fast fiske) som daterats till medeltid. Möjligen är det rester efter ett medeltida fiskeläge som vi ser här vilken bestått av en fiskebod där man bland annat bedrivit tjärproduktion till de båtar vilka använts till fisket i sundet. Kanske har fiskeläget varit knutet till den medeltida gården vid Östra Sund. Fisket vid sundet mellan Kyrkviken och Glafsfjorden har troligtvis inneburit en viktig källa för utkomstmöjligheter inte minst under medeltiden, en tid när den katolska kyrkan förespråkade fasta och där endast fisk var tillåtet att förtära. De fossila åkrarna, tomtningen och tjärrännorna utgör delar av kulturmiljö nr 7 (Se fig. 20 sid. 34). Övriga kulturhistoriska ar Förutom ovan nämnda fornar påträffades 47 övriga kulturhistoriska ar varav merparten utgörs av gränsmärken i form av gränsstenar och gränsrösen. Gränsmärken som ligger i en idag aktiv administrativ gräns bedöms utgöra övriga kulturhistoriska ar. Två av dessa (Objekt 8 och 23) ligger inte i befintliga gränser men har så gjort på 1960-talet och går ej heller att härleda längre tillbaka i historien varför även dessa ses som övriga kulturhistoriska ar (Se fig 4 sid. 12). Dessutom kunde 5 boplatslägen konstateras, vilka alla ligger inom utredningsområde B. Boplatslägen pekas ut genom kriterier såsom deras topografiska läge i relation till tidigare erfarenheter kring förhistoriska boplatsers lägen i terrängen samt deras förhållanden till den i övrigt redan kända fornsbilden. Att områden utpekats som boplatslägen innebär att Värmlands Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 19

Museum anser att dessa bör utredas arkeologiskt för att undersöka eventuell förekomst av faktiska boplatser inom dessa platser. De påträffade övriga kulturhistoriska arna är inte skyddade av kulturminneslagen men Värmlands Museum anser emellertid att flertalet av dessa har ett bevarandevärde. För att avgöra vilka ar som faller under epitetet mer bevarandevärda än andra kan arna värderas utifrån kriterier såsom upplevelse- och kunskapsvärden. Vissa objekt kan genom att de har ett högre upplevelsevärde, det vill säga är synliga och tydliga i landskapet och därmed har ett pedagogiskt egenvärde, samtidigt som de har en tydlig historia att berätta vara mer bevarandevärda än andra objekt. En del objekt kan tilldelas historiska värden genom skriftliga källor där information kring det enskilda objektet går att återfinna som exempelvis vissa gränsmärken. Andra objekt har en historia att berätta genom att de utgör ar efter en viss typ av företeelse såsom exempelvis en historiskt belagd sjöfart i ett område. Ytterligare objekt kan ingå i en större helhet vilka tillsammans utgör en miljö som visar på en historisk företeelse såsom exempelvis torpar eller objekt relaterade till den agrara verksamheten. Upplevelsevärden: Hur objekten uppfattas i landskapet, deras tydlighet beträffande utseende, storlek och deras förmåga att förmedla. Kunskapsvärden: Objektens förmåga att bidra till en samlad bild över områdets historia. ID Objektstyp Samlat värde 1 Gränssten Låg 2 Husgrund Medel 3 Källargrund Medel 4 Terrassering Hög 5 Moring Hög 6 Moring Hög 7 Pir Låg 8 Gränssten Låg 9 Gränssten Låg 10 Hägnad Medel 11 Hägnad Medel 12 Del av hägnad Medel 13 Gränssten Låg 14 Kolbotten Medel 15 Gränssten Medel 16 Gränssten Medel 17 Gränssten Låg 18 Gränsröse Låg 19 Gränsröse Låg 20 Gränssten Låg 23 Gränsröse Låg 24 Lägenhetsbebyggelse (torp) Hög 25 Gränsröse Låg 26 Gränssten Låg 27 Gränssten Låg 28 Gränssten Låg Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 20

29 Gränssten Låg 30 Gränssten Låg 31 Gränssten Låg 32 Gränssten Låg 34 Färdväg Hög 35 Stridsvärn Hög 36 Stridsvärn Hög 37 Stridsvärn Hög 40 Röjningsröse Låg 43 Stengärdesgård Hög 44 Stenmur Låg 45 Röjningsröse Låg 46 Gränssten Låg 47 Gränssten Låg 48 Gränssten Låg 49 Gränssten Låg 50 Gränssten Låg 51 Gränssten Låg 52 Gränssten Hög 53 Gränssten Hög 54 Gränssten Hög Figur 12. Tabellen visar de olika objektens samlade förmåga att tillhandahålla upplevelser och kunskaper. Tabellen visar de 47 övriga kulturhistoriska objekten, ID nummer i tabellen skall inte tolkas som löpnummer. De kulturhistoriska arna kan ses som enskilda objekt eller så kan man betrakta dessa som delar av en helhet. Enligt skriften Kulturarvet som resurs för regional utveckling menar man att man genom att anlägga ett systemperspektiv ser objekten som delar av en helhet. Därmed ger man en bred definition av kulturmiljön samtidigt som man fokuserar på hela miljöer för kulturmiljövården (Danell m,fl, 2002). När Värmlands Museum beskriver de övriga kulturarna som kulturmiljöer så är det inte de enskilda objekten utan den samansatta miljön där de olika arna ingår som utgör det objekt som bör vårdas och lyftas fram. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 21

Figur 13. Ett av de påträffade värnen (obj 37) vid Östra sund. Fotografi från norr. Foto. Björn Wallbom. Värmlands Museum. I utredningsområdet finns ett flertal objekt som framträder tydligare än andra vad gäller deras förmåga att ge upplevelser och bidra till ett ökat kunskapsläge kring områdets kulturhistoria. Dessa objekt består av ar som Värmlands Museum anser har eller kan komma att få höga upplevelse- och kunskapsvärden. En del av objekten bildar sammansatta kulturmiljöer med ar efter lägenhetsbebyggelse, d v s torpet Anneberg (objekt 24), vilken utgör kulturmiljö nr 2 och ett hamnområde (objekt 4-6) vilket utgör kulturmiljö nr 4. För orientering se fig. 20 sid. 34. Vid utredningen framkom även enstaka objekt som genom sin placering i förhållande till varandra eller i förhållande till andra beskrivna miljöer och objekt ses som extra bevarandevärda. Objekten består av stridsvärn (objekt 35-37), en färdväg (Objekt 34), en stenmur (Objekt 44) vilka ingår i kulturmiljö nr 7. Objekten går att återfinna på en översiktsbild på sid. 5 och kulturmiljön finns på en översiktsbild på sid. 34. Vidare finns 3 gränsrösen (objekt 52-54) vilka tillsammans bildar kulturmiljö nr 3. Objekten återfinns på en översiktsbild på sid. 4 medan kulturmiljön går att beskåda på sid. 34. Dessutom framkom ett flertal mindre rösen (objekt 10-12) vilka utgör ar efter inhägnade skogsbeten i skogsmarken vid Rösheim (Se fig. 4. sid. 12). Objekten är inte särskilt iögonfallande men intressanta eftersom de berättar hur skogsmarken nyttjats som ett komplement till betesmarker och åkermarker vid gården Västra sund. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 22

Figur 14. Terrasseringen vid moringarna som tillsammans utgör ett hamnområde vilket troligen tillhörde gården Marieberg. Fotografi taget från norr. Foto. Hans Olsson. Värmlands Museum. Byggnadsinventering Metod Vid utredningen har kartanalyser, litteratur- och arkivstudier i Värmlands Museum topografiska arkiv samt tidigare inventeringar legat till grund för en senare inventering i fält. Vid sammanställningen har skriften Västra Sund, Arvika en dokumentation över ett hemmans historia varit till god hjälp, författad av Jan Sandström, tryckt 2003 och tillhandahållen av Västra Sunds Hembygdsgille. En selektiv inventering av Arvikas bebyggelse utfördes år 1975 och ingår som underlagsmaterial till kulturmiljöprogrammet för Arvika kommun (1994). Västra och Östra Sund finns upptagen som kommunal kulturmiljö (K24) med flera utpekade miljöer som innefattar fornar och kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Delar av det aktuella utredningsområdet finns också upptaget som en regional kulturmiljö i Länsstyrelsens kulturmiljöprogram Ditt Värmland från 1999 (nr 279 Västra - Östra Sund). Kulturmiljön ingår även i storområdet Glafsfjorden i Länsstyrelsens Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturvärden i Värmlands län från 1992. Vid den nu genomförda inventeringen dokumenterades bebyggelsen genom digital fotografering. Byggnadernas placering i landskapet, dess utformning och funktion noterades särskilt utifrån tanken på eventuell framtida exploatering. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 23

Dagens inventering skiljer sig från inventeringen 1975 genom att fastigheter värderats enligt ett graderingssystem som redovisas nedan. Fastigheter som ej kan hänföras till grupperna eller som ej värderats för att de är yngre än ca 30 år redovisas ej i denna rapport. De enskilda fastigheterna beskrivs ytterligare i bilaga. För att klargöra vilka fastigheter som har byggnader värdefulla ur kulturhistorisk synpunkt görs en gradering i tre grupper; 1A, 1B, 1C. 1A representerar byggnader som bedöms som synnerligen märkliga genom sitt kulturhistoriska värde eller som anses ingå i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde (jämförbara med byggnadsminnen enligt 3 kap kulturminneslagen). 1B utgör byggnader som bedöms som särskilt värdefulla från kulturhistorisk synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär. (PBL 3:12). 1C utgör övrig bebyggelse som tillmäts ett särskilt kulturhistoriskt värde. Inventeringsresultat De kulturmiljöer som bedömdes äga ett särskilt högt kulturhistoriskt värde i Arvika kommuns kulturmiljöprogram har inte förändrats på ett sådant sätt att deras kulturhistoriska värde gått förlorat och kan fortfarande anses som särskilt värdefulla. Dock uppmärksammas nya fastigheter, en inom grupp B (torpet Djeknetuvan) samt flertalet inom gruppen 1C. Det är viktigt att poängtera att det kulturhistoriska egenvärdet i bebyggelsen i denna kategori inte alltid är betydande, men när bebyggelsen sätts in i utredningsområdet som helhet finns vissa värden som bör beaktas av Arvika kommun liksom av fastighetsägare. Av de inventerade fastigheterna har bebyggelsen värderats och klassificerats enligt följande resultat: 1A Ingen bebyggelse inom denna grupp. 1B Västra Sund 2:1, 2:2, 2:12, 2:14, 2:97, 2:192. Östra Sund 2:1, 2:18, 2:20, 2:30, 2:38. Arvika prästgård 3:10 1C Västra Sund 1:33, 2:18, 2:23, 2:50, 2:58, 2:60, 2:61, 2:63, 2:70, 2:72, 2:76, 2:99, 2:124, 2:144, 2:150, 2:154, 2:178, 2:183, 2:190. Kinna 1:7, 1:10, 1:11. Klockarbråten Arvika prästgård 3:9, 3:22, 4:3. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 24

Den äldsta bebyggelsen Boningshusen vid torpställena i norra delen av Västra Sund har genomgått mer eller mindre förändringar, trots det uppvisar flera fastigheter en ålderdomlig prägel med äldre uthus på gården och med skog och betesmark in på knuten. Västra sunds centrala södra delar präglas i dag av äldre gårdsmiljöer omgivna av öppen åkermark. Boningshusen på de gamla jordbruksfastigheterna karaktäriseras sammantaget en äldre byggnadstradition med väl sammanhållna byggnadskroppar, vanligtvis i 1½ våning, med stående locklistpanel, sadeltak belagda med tegel och 2-luftsfönster. Hästar och får sågs beta på några olika ställen i området men den forna djurhållningen har i stort sett upphört. Gårdarna med äldre kvarstående ekonomibyggnader har ett stort miljöskapande värde. Gården Mariebergs manbyggnad med snickarglädje sticker särskilt ut bland övriga gårdars manbyggnader, med ett högt vackert läge invid Västra Sundsvägen har Marieberg ett stort miljömässigt värde i Västra Sund. Ett visst miljömässigt värde har också det bostadshus i Kinna, ursprungligen uppfört som paviljong för Arvikautställningen 1911, vilket utmärker sig med ett annorlunda utformat, rundat sadeltak. Figur 15. Ekonomilänga vid Östra Sund. Foto: Carina Johansson, Värmlands Museum. Likaså Östra Sunds centrala delar präglas, vid sidan av Ingesunds skola, av en äldre gårdsmiljö med öppen åkermark. Fortsätter man österut förstärks upplevelsen av ett ålderdomligt landskap där den gamla körvägen kantas av kuperade fårhagar. Vackra sommarvillor från sekelskiftet 1900 finns representerade både i Västra och Östra Sund. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 25

Sommarstugeområden från efterkrigstid Fritidshusen i Västra Sund härrör sig uppskattningsvis från efterkrigstid, några få exempel på mindre sommarhus kan möjligen vara från sekelskiftet 1900. Maja Fjaestads sommarbostad och konstnärsateljé Rösheim från 1923 kan också nämnas i detta sammanhang. Rösheim har ett stort kulturhistoriskt värde som en intakt bevarad konstnärsmiljö. Fritidshusrörelsen förespråkade små tomter i kolonier efter en enkel plan. Byggnaderna skulle medvetet smälta in i naturen och underordna sig den. Stigar snarare än vägar skulle leda fram till det blåbärsrisomgivna huset. Sportstugan som introduceras under den första tiden kännetecknades av en mycket enkel och funktionell utformning. Benämningen blir med tiden fritidsstuga eller fritidsbostad. De blev mycket populära eftersom de var billiga att uppföra och gick även att köpa monteringsfärdiga. Stugorna var från början mycket små med genomsnittsstorlek omkring 40 kvm. Stommen var ofta av plank eller reglar och fasaderna var klädda med locklistpanel, stockpanel eller panel på förvandring (Lilja, Kersti 2008). Längs Västra Sunds västra sida finns områden som fortfarande upplevs som renodlade sommarstugeområden; Källviken, Mastviken, Fallen, Alviken och Körselviken. Uppskattningsvis kan det finnas ett tiotal permanentboenden utspridda längs hela västra stranden. Längst i söder i Västra Sund, vid Kalvnäset och Ängviken är det glesare mellan sommarstugorna men miljön kan karaktäriseras som ett sommarstugeområde med närhet till de öppna lantliga markerna. I den sydöstra delen av Västra Sund, vid Blåsut och Sundnäs, finns flera kulturhistoriskt intressanta fastigheter. Miljön karaktäriseras av de äldre sommarvillorna, lantlig bebyggelse med öppen mark samt ett antal mindre sommarstugor. I dag finns några nybyggda fastigheter infogade i miljön. Sommarstugeområdet direkt söder om Djupviken, liksom området upp mot Krötåsen karaktäriseras av att de i större utsträckning än de andra områdena har försetts med permanent bebyggelse i senare tid. Figur 16. Olika typer av sommarstugor i Västra Sund. De övre bilderna kan sägas representera en allmogestil som karaktäriseras av mörkt bruna fasader och gröna snickerier alternativt röda fasader med vita snickerier. Den nedre bilden är ett exempel på den enkel t funktionalistiska stilen som bland annat karaktäriseras av ljusa fasader. Foto: Carina Johansson, Värmlands Museum. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 26

Sommarstugeområdena vid Västra Sund följer det karaktäristiska mönster som präglar de flesta andra sommarstugeområden i Sverige: Fastigheterna har företrädesvis tomter i skogsmiljö nära stränderna och ibland i höga lägen med fin utsikt över vattnet. Byggnaderna är anpassade till terrängen och infogade bland träden. Tomtavgränsningar är i många fall informella, ibland består de av låga stenmurar, låga staket eller i något enstaka fall av en gärdesgård. På de inventerade fastigheterna finns förutom bostadshus ofta mindre lillstugor samt små uthus som avträden, vedbodar, bastur etc. Vägnäten är enkla och består av grusvägar, äldre gräsbevuxna körvägar och stigar. Två tydliga byggstilar går att urskilja i utredningsområdet. Den ena karaktäriseras av en allmogestil, inspirerad av torp- och dalastugor. Fasaderna är mörkt bruna med gröna snickerier eller har röda fasader med vita snickerier. Den andra stilen är en enkel funktionalistisk med ljusa fasadkulörer. Fasaderna är vanligen klädda med locklistpanel, lockpanel, stockpanel eller panel på förvandring. Den nyare bebyggelsen Bebyggelsen som uppförts i Västra Sund under uppskattningsvis de senaste tjugo åren har ett mycket varierat utseende, där byggnader med en större skala och ett nytt formspråk infogats till det ursprungliga småskaliga och lågmälda. Miljöerna längs Västra Sundsvägen, där större delen av byggnaderna i dag är åretrunt-boenden, visar en stor variation av arkitektoniska former. Mindre sommarstugor, enplansvillor av kataloghustyp och något större hus med fjällstugeliknande karaktär samsas med äldre 1½-plans hus i traditionell utformning. Som tidigare nämnts har sommarstugeområdet direkt söder om Djupviken, liksom fastigheterna upp mot Krötåsen, också försetts med permanent bebyggelse i senare tid. Miljöerna är svåra att få grepp om då det är svårt att säga om det är ett sommarstugeområde eller ett villaområde. Östra Sund har inte exploaterats lika hårt av ny bebyggelse som Västra Sund, men också här finns permanentboende infogat bland sommarstugorna i norra delen av halvön. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 27

Figur 17. Vid sidan av utredningsområdets sommarhus och äldre jordbruksbebyggelse finns ny bebyggelse med ett varierat utseende. Foto: Carina Johansson, Värmlands Museum. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 28

Figur 18. Översikt över kulturhistoriskt intressanta byggnader inom utredningsområdet. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 29

Inventerade byggnader Id Område Fastighet Klass / ingår i kulturmiljö 1 A Djäknetuvan, Arvika Prästgård 3:10 1B / ingår i kulturmiljö nr 1 2 B Marieberg, Västra Sund 2:192 1B / ingår i kulturmiljö nr 5 3 B Rösheim, Västra Sund 2:97 1B 4 B Sundsnäs, Västra Sund 2:12 1B 5 B Näset, Västra Sund 2:14 1B 6 B Blåsut, Västra Sund 2:1 1B 7 B Klippan, Västra Sund 2:2 1B 8 B Tittut, Östra Sund 2:30 1B 9 B Östra Sund 2:38 1B 10 B Ingesund, Östra Sund 2:20 1B / ingår i kulturmiljö nr 7 11 B Östra Sund, Östra Sund 2:1 1B / ingår i kulturmiljö nr 7 12 B Viksnäs, Västra Sund 2:13 1C 13 B Tahiti, Västra Sund 2:144 1C 14 B Kalvnäset, Västra Sund 2:70 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 15 B Lugnet, Västra Sund 2:72 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 16 B Västra Sund 2:58 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 17 B Västra Sund 2:60 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 18 B Nordstuga, Västra Sund 2:61 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 19 B Väststuga, Västra Sund 2:63 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 20 B Gärdet, Västra Sund 2:76 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 21 B Tomta, Västra Sund 2:99 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 22 B Lilla Bostället, Västra Sund 2:190 1C 23 B F d skolan, Västra Sund 2:124 1C 24 B Der Nole, Västra Sund 2:50 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 25 B Holtetomta/Hult Västra Sund 2:23 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 26 B Ängen, Västra Sund 2:18 1C / ingår i kulturmiljö nr 6 27 B Lyckan, Västra Sund 2:150 1C 28 B Nytomta, Västra Sund 2:154 1C / ingår i kulturmiljö nr 5 29 B Björkudden, Västra Sund 2:183 1C 30 B Lillevik, Västra Sund 2:178 1C 31 B Nyborgsvillan, Västra Sund 1:33 1C 32 B Kinna 1:10 1C 33 B Kinna 1:11 1C 34 B Kinna 1:7 1C 35 B Klockarbråten 1C 36 B Jonsbol, Arvika Prästgård 4:3 1C 37 B Hagbacken, Arvika Prästgård 3:9 1C 38 B Myren, Arvika prästgård 3:22 1C Figur 19. Kulturhistoriskt intressanta fastigheter inom utredningsområdet. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 30

Utredningens resultat Sammanfattande resultat Delar av utredningsområdet är ursprungligen en jordbruksbygd med mycket lång kontinuitet medan andra delar har tagits i anspråk för jordbruk i olika etapper under senare tider. Flertalet av de äldre agrara områdena består idag av hävdade kulturlandskap och det är i huvudsak i dessa områden som Värmlands Museum menar att stor aktsamhet bör iakttagas vid eventuell nybyggnation. Här finns troligen även merparten av de förhistoriska boplatserna i området. Den stora mängden gravar som finns i området vittnar om flertalet bosättningar ute vid sundet under förhistorisk tid. I området verkar det som jordbruk, fiske och sjöfart varit de huvudsakliga näringarna vilket avsaknaden av utmarksrelaterade aktiviteter visar. Under 1800- och 1900-talen bedrevs mindre näringar i form av café, tegelbruk, snickeri, diversehandel och bilverkstad. Vid sekelskiftet 1900 uppfördes några enstaka sommarvillor för den förmögna borgarklassen och i efterkrigstid växte Västra Sunds många sommarstugeområden fram, vilka nu i senare tid har exploaterats ytterligare med ombyggnad och nybyggnad för permanentboende. Både Västra och Östra Sund består av en gammal jordbruksbygd och idag öppna kulturlandskap med sommarvillor från sekelskiftet 1900 och sommarstugor från efterkrigstid. Dock har Östra Sund inte exploaterats lika hårt av ny bebyggelse som Västra Sund och här framkom en komplex miljö som berättar hur människor levt och verkat ute vid sundet under tidig historisk tid. Miljön vid Östra Sund borde lyftas fram genom att den vårdas och skyltas eftersom den har ett rikt och varierande innehåll och har en stor pedagogisk potential. I de norra delarna av utredningsområdet har man i sen tid tagit området i anspråk för jordbruk genom anläggandet av torpbebyggelse. Här finns ett fåtal miljöer med idag existerande bebyggelse från den här tiden eller ar från densamma och dessa miljöer bör beaktas och lyftas fram genom att de inlemmas i framtida planeringsunderlag. I övrigt lyser de kulturhistoriska arna med sin frånvaro i den här delen av utredningsområdet. Värmlands Museum menar därför att en förtätning av bebyggelsen ur kulturmiljöhänsyn främst bör förläggas i det här området och att det känns som en naturlig fortsättning på bebyggelsen i Arvika centralort. Särskilda kulturmiljöer och objekt Inför utredningen kunde konstateras att det vid Västra Sund finns en rad ar från förhistorisk tid i form av gravar, lösfynd och boplatsar vilka är skyddade enligt kulturminneslagen. Vid kulturmiljöutredningen framkom en rad belägg eller ar som visar på olika expansionsfaser inom utredningsområdet. Förhistoriska eller åtminstone Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 31

medeltida belägg för detta finns genom förekomsten av fossila åkrar både vid Västra och Östra Sund. Under medeltid fram till 1600- och 1700-talen finns i området belägg för två gårdar i form av Västra och Östra Sund. Under 1700-talet ser vi genom äldre historiska kartor en kraftig ökning av antalet gårdar men även en ny företeelse genom förekomsten av två torp på Prästgårdens ägor. En väg förbinder torp och mindre gårdar i norra delen av utredningsområdet, vägen löper mellan Prästgården och Byn vid Glafsfjorden, och har i stort sett samma sträckning i dag som då. Det ena av torpen är idag övergivet medan det andra troligen utgörs av dagens Klockarbråten. För orienteringsuppgifter kring nedanstående kulturmiljöer se figur 20 sidan 33. Kulturmiljö nr 1: Torpmiljön vid Djäknetuvan är relativt intakt medan övriga idag befintliga torp är kraftigt ombyggda, åkermarken i området brukas fortfarande till viss del men på många platser växer de äldre åkrarna igen och skogsmarken återtar området. Kulturmiljö nr 2: Endast ett torp från 1800-talets expansionsfas har övergivits i de norra delarna av utredningsområdet och består idag av två husgrunder vilka ligger placerade på ett impediment i dagens åkermark. Miljön är relativt orörd och visar hur torpbebyggelsen varit strukturerad under sent 1800-tal till första hälften av 1900-talet då torpet Anneberg brann ned. Kulturmiljö nr 3: Fastighetsgränser har under historisk tid varit viktiga att påvisa i terrängen och detta har skett genom gränsmärken av olika slag. Vid utredningen påträffades ett flertal gränsmärken vilka ligger i dagens administrativa gränser. Endast 3 av dessa har med säkerhet kunnat relateras till äldre historiska kartor och de aktuella gränsstenarna återfinns i en gräns till Pråstgårdens ägor på lantmäterikartan över gården från 1792. Kulturmiljö nr 4: Vid Björkudden finns ar som visar på sjöfartens betydelse i området. Hamnen som varit byggd med stor omsorg har under 1800-talet varit placerad på gården Mariebergs ägor och troligtvis har denna fungerat som en tilläggningsplats för gården. Kulturmiljö nr 5: Marieberg har ett stort miljömässigt värde i Västra Sund. Det miljömässiga värdet består av den karaktärsfulla manbyggnaden som har ett högt läge med öppen mark som sträcker sig dels mot väster, och dels mot öster och Kyrkvikens strand. Här finns även stora ytor med goda förutsättningar för förekomsten av förhistoriska boplatser vilka skulle kunna relateras till de närliggande gravarna i form av hällkistor. I kulturmiljöns södra del finns en väg. Denna vägs historia började som en vinterväg mellan Kyrkviken och Glafsfjorden. Vintervägen finns utritad på en karta från 1786. Redan i slutet av 1800-talet hade vägen i stort sett tagit den form som den har än idag. Kulturmiljön kring Marieberg är känslig för förändringar och Värmlands Museum anser att det inte är lämpligt med ny bebyggelse i direkt anslutning till mangårdsbyggnaden. Om ny bebyggelse sker, kräver det stor omsorg för att beakta de kulturhistoriska värdena. Kulturmiljö nr 6: På äldre lantmäterikartor kan vi även se att utbredningen av de uppodlade ytorna i anslutning till gården Västra Sund till stora delar liknar Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 32

dagens åkerlandskap. Flertalet av de på 1700-talet upptagna gårdarna vid Västra Sund finns kvar än idag medan andra försvunnit och nya tillkommit. I dagens uppodlade åkerlandskap återfinns även de idag kända förhistoriska boplatserna i området. Kulturmiljö nr 7: Vid Östra sund påträffades spår av äldre odlingsmarker i form av fossila åkrar men även en äldre färdväg och en stengärdesgård. I samma skogsområde som ovan nämnda ar påträffades även tre stridsvärn. I anslutning till vattnet påträffades en för Värmland unik i form av en tomtning som utgjort en del av ett äldre fiskeläge i området. På grund av den komplexa sbilden och arnas placering i närheten till gården Östra Sund är dessa pedagogiskt viktiga. Här, liksom vid Västra sund, finns ett hävdat kulturlandskap i anslutning till gården Östra Sund som till mångt och mycket minner om det som vi kan se på en lantmäterikarta över gården Östra Sunds ägor från 1700-talet. Sammantaget finns här en unik miljö som beskriver hur området vid Östra Sund brukats från medeltid fram till idag. Både vid Västra - och Östra Sund framträder således idag hävdade kulturlandskap med månghundraåriga traditioner. Kulturmiljöutredning vid Västra och Östra Sund 33