1 SJÄLVET OCH JAGET ALA PETRI Jaget eller Självet, är upplevelsen av att vara en levande, kännande och handlande varelse skild från andra och från annat. Detta existentiella själv anses börja byggas upp mycket tidigt i livet, då spädbarnet börjar hålla isär sensationer inom den egna organismen från stimulering som når det utifrån. Jämför självmedvetande. FILOSOFIN Inom filosofin har man främst koncentrerat sig på Jaget som det som innehar de själsliga egenskaperna och förenar dem till ett medvetande. Denna förening innefattar två aspekter. * Den synkrona, bestående i att ett medvetande i varje ögonblick uppvisar en viss enhetlighet och organisation. * Den diakrona, som utgörs av att ett medvetande förblir identiskt från en tidigare tidpunkt till en senare. Enligt den teori, som har fått sin mest välkända utformning av Descartes, visar introspektionen (den inre iakttagelsen) att Jaget är en själslig substans (res cogitans) som ligger till grund för alla medvetandetillstånd. För att förklara varför en persons diakrona identitet inte upphävs av en period av ens den djupaste medvetslöshet måste dock denna teori göra det djärva antagandet att något själsligt föreligger även under denna tidsrymd. Descartes idé om Jaget, som blivit känd via hans uttalande; jag tänker, alltså finns jag till. Det hela komplicerades av att Descartes ville placera in själen i kroppen, nämligen i tallkottskörteln. Teorin utsattes för en berömd kritik av empiristen Hume, som hävdade att när man introspektivt granskar sina egna själsliga tillstånd kan man inte skönja något substantiellt, man kan säga att han ifrågasatte själva själens existens. Hume framlade i stället sin bundle
2 theory ('byltesteori') enligt vilken ett medvetande bara är ett bylte av disparata upplevelser utan något genomgående element. Kant instämde med Hume i att inget substantiellt Jag kan iakttas men menade att medvetandets synkrona och diakrona enhetlighet och vår varseblivning av yttervärlden som strukturerad blir begriplig endast om man postulerar att ett sådant Jag föreligger transcendent, dvs. bortom erfarenhetens gräns. I den moderna analytiska filosofin fästs större vikt vid att Jaget till vardags också tillskrivs fysiska egenskaper. En del nutida filosofer går så långt att de identifierar Jaget med kroppen eller hjärnan. Den populära föreställningen att Jaget, t.ex. efter döden, kan föra en rent andlig tillvaro blir enligt detta synsätt motsägelsefull. Andlig definition; vågen och reinkarnation. Buddhismen tar avstånd från det hinduistiska begreppet atman, med vilket det menas att det finns ett individuellt Jag i allt levande. Enligt buddhismen finns inget absolut separat Jag, bara kontinuerliga Jagkonstruktioner. Inom socialpsykologin har Självet ofta setts som en aspekt av medvetande med Jaget (subjekt) som en omedveten aktivitet som ger upphov till 'mig' (objekt) eller den medvetna självuppfattning som kommer till stånd under erfarenheter av en social omvärld. Moderna teorier om Jaget eller Självet (eng. vanligen 'self', svensk översättning varierar) kombinerar ofta ett socialpsykologiskt med ett kognitivt synsätt. Jaget ses då som en abstraktion eller en 'teori' och som den del av ett begreppssystem med vars hjälp individen i tolkningen av sina erfarenheter kan göra en åtskillnad mellan den egna personen och objekt (personer) och händelser i omvärlden. Jämför Självet.
3 PSYKOLOGIN Inom psykoanalysen har Jagbegreppet genomgått flera förändringar. I Freuds "Entwurf einer Psychologie" (1895) definieras Jaget som en neurologisk enhet vars uppgift är att hämma den omedelbara utlösningen av primärprocesserna. Jagdrifterna, som svarar för individens självbevarelse, ställs av Freud i motsats till sexualdriften. Efter 1920 sammanförs Jag- och sexualdriften till livsdriften, vars motpol utgörs av dödsdriften. Jaget kom i Freuds andra modell av psyket, den s.k. personlighetsteorin, att begreppsmässigt sammankopplas med Detet och Överjaget. Jaget har en förmedlande och försvarande funktion, Överjaget är en övervakande och förbjudande samt idealbildande instans, Detet en driftinstans. Jaget, utvecklat ur Detet, är till stora delar omedvetet och inte herre i sitt eget hus; Jaget är dömt att ta hänsyn till yttervärlden, Överjaget och Detet. Freud betraktade psykiska symtom som Detets representant i Jaget. Inom Jaget utvecklas ett ideal som har sin förebild hos föräldrarna och som är den ursprungliga narcissismens arvtagare. Jagidealet är bl.a. ansvarigt för själviakttagelsen och det moraliska medvetandet. Gränserna mellan Jag och Jagideal, mellan Jag och objekt eller mellan Jaget, Överjaget och Detet är inte oåterkalleliga, utan stadda i rörelse och förändring. Freud menade att den psykoanalytiska terapins målsättning var att Jaget skulle tillägna sig nya delar av Detet. Freuds berömda formulering: "Där det var, skall jag bli" (Wo Es war, soll Ich werden), har blivit föremål för tolkningsstrid. Den har gällt förståelsen av Jagbegreppet och lett till olika skolbildningar inom psykoanalysen. Jaget söker verkligheten - Jaget har en balanserad funktion och försöker tillfredsställa önskningar från Detet i enlighet med verkligheten och Överjagets begäran. Jaget fungerar efter verklighetsprincipen, vilket innebär att Jaget tillfredsställer instinkterna först då man kan uppnå största möjliga njutning med
4 minsta möjliga smärta och negativa konsekvenser. Enligt verklighetsprincipen kan Detets energi blockeras eller reduceras gradvis, alltid enligt verklighetens begäran och samvete. Jaget kan skilja mellan önskningar och fantasier och har en förmåga att kunna tänka på framtiden. Inom Jagpsykologin betonas Jagets anpassningsfunktion och dess försvarsmekanismer samt att den biologiska mognaden fokuseras på bekostnad av det omedvetna och driftskonflikterna. Jagpsykologin vars främsta företrädare Anna Freud anser att Jaget har en mer självständig ställning än vad som framgick i Freuds skrifter. Andra viktiga företrädare inom denna gren är Heinz Hartmann, David Rapaport, Ernst Kris och Georg S Klein. Enligt dem har Jaget och dess funktioner i normala fall ett eget utvecklingsförlopp, till största delen oberoende av driftlivets utveckling. Under personens livshistoria kan emellertid dessa funktioner bli indragna i neurotiska konflikter. I så fall blir inlärning, perception, minne och motorik hämmade av de känslor och föreställningar som har med konflikten att göra. Inom Jagpsykologin anses att neurotikern har ett alltför svagt Jag och att Jagets autonoma och konfliktfria sfär bör stärkas. Detta ledde till revision av den klassiska terapeutiska tekniken. Heinz Kohut, självpsykologins mest kände företrädare, ser Självet som uppbyggt kring två poler: ambitioner; vilka driver oss, ideal; vilka vägleder oss, med ett mellanliggande område av talanger och färdigheter vilka bestämmer i vilken mån vi kan förverkliga våra ambitioner och leva upp till våra ideal. Såväl ambitioner som ideal utvecklas i samspelet med viktiga personer i vårt tidiga liv - våra självobjekt, vilka vi behöver för vår psykiska överlevnad. De ger oss förståelse, bekräftelse, stöd, en känsla att vara bland likar samt förebilder. Att utvecklas och mogna innebär inte att bli oberoende av andra utan att utveckla mer mogna Själv - Självobjektrelationer. Med Självobjekt menas internaliserade personer/relationer, exempelvis föräldrarna. För Kohut är Självet, centrumet för det psykologiska universumet, och där empatin är själva motorn i utvecklingen.
5 HUMANISMEN Humanismen betonar mycket starkt det individuella. För att förstå en annan människa måste vi förstå dess fenomenologiska fält, dvs. personens egen syn på sig själv och omgivningen. Självet är huvudstrukturen i Rogers personlighetsteori. Det är det som i varje individs fenomenologiska fält uppfattas som "själv", "jag" eller "mig", dvs. uppfattningen om sig själv och den man är. Självet representerar ett organiserat och bestående mönster av en persons perceptioner och det utvecklas gradvis i samspelet med omgivningen och i relationerna till andra människor. SAMMANFATTNING Inom psykologin har Jagbegreppet flera olika betydelser. Ett psykodynamiskt synsätt, som delas av flera olika teorier, innebär att behov, motiv, förmågor, vanor m.m. antas bli organiserade i en komplex struktur, Jaget, som styr en individs handlingar och upplevelser. Jagstrukturens aktivering resulterar i en medveten eller omedveten strävan att t.ex. tillfredsställa biologiska eller genom erfarenhet förvärvade behov, att balansera omvärldens krav mot egna önskemål eller övertygelser, att införliva nya erfarenheter och förstå dem med hjälp av invanda begrepp, att behålla sin självkänsla när omständigheterna skiftar. Jaget antas ofta utvecklas ur konflikter eller motsägelser mellan erfarenheter, upplevelser och handlingstendenser. Buddhismen tar avstånd från det hinduistiska begreppet atman, med vilket det menas att det finns ett individuellt Jag i allt levande. Enligt buddhismen finns inget absolut separat Jag, bara kontinuerliga Jagkonstruktioner. I den fenomenologiska/humanistiska traditionen, gestalt/existentiell psykoterapi, ses Jaget som centrum eller kärnan i det totala upplevelsefältet i varje situation. Jaget utgör en sammanhållen form eller gestalt för allt en individ genom erfarenheter och inlärning tankeoch känslomässigt refererar till som 'jag', 'mig' och 'mitt'. Denna kärna
6 ger individen ett sammanhållet mönster för upplevelse och förståelse. Det fenomenologiska synsättet är vanligt inom psykoterapi och klientverksamhet. En mer folklig och common sense hållning är väl att mycket av Jaget både är själsligt och kroppsligt. Jämför med ångest. REFERENSER Fagerberg, H. - Själen och Jaget Nationalencyklopedin