STOCKHOLM JANUARI 2009 ANDRÈN & HOLM FOTO: BILDBYRÅN

Ett år med Idrottslyftet Rapport om år 1

STOCKHOLM JANUARI 2009 ANDRÈN & HOLM FOTO: BILDBYRÅN

Innehållsförteckning Sammanfattning...3 Inledning...4 Bakgrund...4 Handslaget...4 Riksdagsbeslut...5 RS inriktning/direktiv...5 Förbundsutveckling...6 Föreningsstöd...9 Lite statistik...9 Jämställdhet och jämlikhet...10 SF...11 Skolsamverkan...13 Ledarförsörjning...15 Särskilda insatser...16 Unga ledare...16 Tillgänglighet...17 Projektstöd...18 Fortsatt forskning och utvärdering...18 Avrundning...19 Statistik...20 Ekonomi...25 2

Sammanfattning Vid halvårsskiftet 2007 inleddes Idrottslyftet mer & fler. Det är en fyraårig satsning på utveckling av idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet baserad på riksdagens beslut att ur överskottet från Svenska Spel avsätta 500 miljoner kr per år. Satsningens huvudsyfte har varit att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och utveckla verksamheten så att de väljer att idrotta längre upp i åldrarna. Av direktiven har också framgått att allt arbete ska utgå från ett jämställdhets- och ett jämlikhetsperspektiv och genomsyras av riktlinjerna i Idrotten vill. Efter beslut i riksidrottsstyrelsen har följande områden fokuserats: Utveckla förbund och föreningar Öka tillgängligheten till anläggningar och idrottsmiljöer Rekrytera och utveckla ledare Samverka med skolan Av det första årets 500 miljoner kronor har 280 miljoner kronor gått till föreningsstöd (via specialidrotts- respektive distriktsidrottsförbund), 90 miljoner kronor till speciella insatser och 122 miljoner kronor till förbundsutvecklingsstöd. Resterande 8 miljoner har avsatts till RF:s rådgivning, utvärdering etc. Samtliga SF och DF har deltagit i Idrottslyftet. Förbunden fick stor frihet att själva välja strategi för arbetet. På föreningsnivå har drygt 8 600 föreningar genomfört nästan 12 700 satsningar som totalt genererat över fem miljoner deltagartillfällen. Flickorna har stått för 51 procent av dessa och pojkarna för 49 procent. Till skillnad från Handslaget har SF och DF också givits resurser för egen förbundsutveckling, i syfte att bättre kunna stödja och stimulera sina föreningar. Den vanligaste inriktningen har varit att satsa på utbildning och insatser för att utveckla den interna demokratin. Vidare har medel avsatts för att, via SISU Idrottsutbildarnas distrikt, stödja de lokala föreningarnas ledarförsörjning. Nästan 2 500 föreningar har fått sådant stöd, som i de flesta fall har bestått av hjälp att driva ett internt utvecklingsarbete i föreningen. Slutligen, har liksom under Handslaget, stöd utgått för att stimulera till ökad tillgänglighet till idrottsanläggningar och miljöer. Totalt har 177 objekt i 38 idrotter fått sådant stöd. 3

Inledning Vid halvårsskiftet 2007 inleddes Idrottslyftet mer & fler. Det är en fyraårig satsning på utveckling av idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet baserad på riksdagens beslut att ur överskottet från Svenska Spel avsätta 500 miljoner kr per år. Det har nu gått ett drygt år. Totalt har drygt 8 600 föreningar startat nästan 12 700 satsningar för att öppna dörrarna till idrotten för fler barn- och ungdomar och utveckla verksamheten så att de väljer att idrotta längre upp i åldrarna. Till detta ska läggas de satsningar som gjorts på ledarförsörjning via SISU Idrottsutbildarna. Formellt fördelas pengarna av Riksidrottsförbundet (RF). Men RF har gett de 67 specialidrottsförbunden (SF) och 21 distriktsidrottsförbunden (DF) stor frihet att själva besluta om såväl prioriterad inriktning som metodval med utgångspunkt från såväl idrotternas olika karaktär och behov som devisen om att låta tusen blommor blomma. Idrottslyftets verklighet, den som finns i föreningar och förbund, kan med andra ord se väldigt olika ut. Det handlar om allt ifrån att ge ungdomar möjlighet att tävla internationellt till grupper med fysisk aktivitet för överviktiga barn. Därför är det knappast möjligt att ge en heltäckande bild av allt det som skett, och sker, inom ramen för Idrottslyftet. Ambitionen med denna rapport är snarare att ge en överblick, peka på tendenser och utvecklingsområden men samtidigt lyfta upp några illustrativa, och samtidigt inspirerande exempel. Bakgrund Handslaget Inför riksdagsvalet 2002 förelåg ett förslag om att under en fyraårsperiod från Svenska Spels överskott satsa totalt en miljard kronor fördelat på 100, 200, 300 respektive 400 miljoner kr vart och ett av åren på idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet om idrottsrörelsen med dessa resurser var beredd att Öppna dörrarna för fler Hålla tillbaka kostnaderna Satsa mer på flickidrotten Delta i kampen mot droger och Intensifiera samverkan med skolan Riksdagen beslöt att enigt ställa sig bakom förslaget, idrottsrörelsen tog den utsträckta handen och den 1 januari 2004 drog Handslaget, den dittills största satsningen på utveckling av barn- och ungdomsidrotten, igång. Den gav upphov till en intensiv verksamhet inom hela idrottsrörelsen. Totalt fördelades drygt 730 miljoner kronor till nästan 50 000 olika satsningar i mer än 8 000 föreningar inom samtliga 67 SF över hela landet. RF:s ordförande Karin Mattsson skrev i förordet till den summering som gjordes efter att de fyra åren gått: Vi kan konstatera att Handslaget betytt mycket för idrotten. Att tre fjärdedelar av de idrottsföreningar som fått lokalt aktivitetsstöd är engagerade i satsningen visar vilken kraft 4

Handslaget fått. Satsningen har givit många barn i Sverige en möjlighet att prova på idrotter som de aldrig annars skulle ha kommit i kontakt med. Förhoppningsvis har vi väckt deras intresse och de kommer att vara aktiva hela livet. Men hon skrev också: Eftersom Handslagsuppdraget var av karaktären utvecklingssatsning går det förstås inte att sätta en definitiv punkt. Vi kommer att fortsätta arbetet med att öppna dörrarna för fler barn och ungdomar, och vi kommer att lägga ännu mer kraft på att behålla dem ännu längre upp i åldrarna. Den möjligheten skapades genom Idrottslyftet. Riksdagsbeslut Inför valet 2006 utlovades en fortsättning och utveckling av satsningen på barn- och ungdomsidrotten genom att, fortfarande från Svenska Spels överskott, avsätta 500 miljoner kr per år i en fyraårsperiod. Den exakta utformningen skulle diskuteras med idrottsrörelsens företrädare. Efter valet formades på så sätt, i dialog mellan den nya regeringen och idrottsrörelsen, Idrottslyftet mer & fler (vanligtvis för enkelhetens skull bara kallat Idrottslyftet) med inriktningen att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och utveckla verksamheten så att de väljer att idrotta längre upp i åldrarna. Allt arbete skulle utgå från ett jämställdhets- och ett jämlikhetsperspektiv och genomsyras av riktlinjerna i Idrotten vill. I jämförelse med Handslaget fick Idrottslyftet en öppnare karaktär, samtidigt som behållaperspektivet betonades tydligare. Några specifika områden att täcka in angavs inte, däremot att jämställdhet och jämlikhet skulle genomsyra arbetet. Även om Idrottslyftets huvudsyfte är att utveckla den konkreta verksamheten i föreningarna öppnades också, efter uttryckliga önskemål från idrottsrörelsen, större möjligheter att stödja arbetet på förbundsnivå. Framför allt handlar det då om att stärka förbundens förmåga att vara en resurs och ett draglok för föreningarna i deras satsningar. Efter ett, återigen enigt, riksdagsbeslut kunde den nya satsningen inledas den 1 juli 2007. RS inriktning/direktiv Riksidrottsstyrelsen (RS) beslutade att fördela det första årets 500 miljoner kronor på följande sätt: Föreningsstöd Via SF 200 Via DF(skola) 80 Totalt (Föreningsstöd) 280 Speciella insatser Projekt 5 Tillgänglighet/fysiska förutsättningar 50 Ledarförsörjning 35 Totalt (Speciella insatser) 90 Utvecklingsstöd förbund Verksamhetsutvecklingsstöd SF 33 DF 7 Förbundsutvecklingsstöd SF 75 DF 7 Totalt 122 5

RF Utvärdering, rådgivning etc. 8 SUMMA 500 Precis som i Handslaget lades alltså huvudansvaret för att fördela medel till de lokala idrottsföreningarna på SF. DF behöll uppgiften att samordna och fördela medel till samverkan med skolan medan SISU-distrikten hanterade ledarförsörjningsbidraget. Bidrag för att öka tillgängligheten fördelades centralt av RF. Verksamhetsutvecklingsbidraget till förbunden fördelades som en procentuell andel av det ordinarie statsbidraget till respektive förbund. Varje SF och DF fick ett grundbidrag för förbundsutveckling på 75 000 kronor. Därefter fördelades resten av dessa medel utifrån Förbundets procentuella andel av det ordinarie statsbidraget Storlek vad gäller barn- och ungdomsverksamhet (räknat i LOK-stöd) SF:s föreningsstöd fördelades efter motsvarande principer medan DF:s medel för föreningsstöd baserades helt på deras procentuella andel av LOK-stödet. Satsningen skulle, inom ramen för den samlade inriktningen på att öppna dörrarna för fler och få fler att stanna längre upp i åldrarna, fokuseras på fyra områden: Utveckla förbund och föreningar Öka tillgängligheten till anläggningar och idrottsmiljöer Rekrytera och utveckla ledare Samverka med skolan I maj 2007 skickades riktlinjer ut till samtliga SF, DF och SISU-distrikt. De uppmanades att ta fram planer för de kommande fyra åren, för att identifiera utvecklingsbehov och dra upp strategier. Planerna skulle innehålla nulägesanalys vision för arbetet med Idrottslyftet strategi med långsiktiga prioriteringar beskrivning av hur jämställdhets- och jämlikhetsperspektivet ska integreras samarbete med SDF beskrivning av trånga sektorer specifika mätpunkter Planerna, som var en förutsättning för att de olika förbundens föreningar skulle få några medel ur Idrottslyftet, skulle vara insända senast den 15 september. Samtliga förbund lämnade in sådana. Förbundsutveckling Varje specialidrottsförbund äger, dvs ansvarar för, utvecklar och organiserar verksamheten i, sin idrott. Det innebär att SF, även om den praktiska vardagsverksamheten sker i de lokala föreningarna, har en nyckelroll när det gäller att dra upp framtidsstrategier, samordna och stimulera till utveckling. 6

I Handslaget fick varje SF ett begränsat verksamhetsstöd, i första hand avsett för att täcka kostnaderna för förbundens administration av satsningen. I Idrottslyftet har möjligheten öppnats att ge dem ett särskilt bidrag för att utveckla sin verksamhet i syfte att bidra till föreningarnas utveckling. Totalt har det under det första året handlat om 75 miljoner kr, till vilket ska läggas 33 miljoner i verksamhetsutvecklingsstöd. Vad har då hänt under det första året? Fler och bättre utbildade ledare i föreningarna är en förutsättning för att de ska kunna såväl ta emot nya medlemmar som behålla redan engagerade. Att det område som flest förbund satsat på är utbildning är därför naturligt. Den har gällt såväl organisations- som aktivitetsledare. Totalt har det handlat om ett stort antal utbildningstillfällen, konferenser, nyproducerade eller reviderade utbildningsmaterial med mera. En del förbund har också tagit ett större grepp och börjat se över hela sitt utbildningssystem. Andra har börjat inse att en sådan översyn nog behövs. Nästan hälften av förbunden har lagt pengar på att anställa personal, för att administrera jobbet men också för att fungera som kontakt med och stöd till föreningarna. Många förbund vittnar också om att kontakterna faktiskt förbättrats samt, inte minst viktigt, att kvaliteten i föreningarnas satsningar höjts. Ett annat prioriterat område har varit verksamhets- och organisationsutveckling. Det är ett arbete som i grunden handlat om att fördjupa demokratin genom att exempelvis utveckla den interna kommunikationen eller att öka ungdomars inflytande genom skapande av ungdomsråd. Flera har också satsat på ett fördjupat strategiarbete och tagit fram olika styrdokument med mätbara mål och mätpunkter som ett stöd i verksamhetsutvecklingen. Även de satsningar som gjorts på att utveckla olika IT-system kan ses som en del av samma strävan. Det övergripande syftet har varit att skapa enklare och säkrare rutiner för att skapa mer tid för idrottsutveckling. Flera SF har funderat över organiseringen av sin tävlingsverksamhet i perspektivet att öppna dörrarna för och samtidigt behålla fler. I många fall har det handlat om olika typer av propagandaeller breddtävlingar. Men det framgår också tydligt att det finns en ökad insikt om behovet av att hitta nya tävlingsformer för barn och ungdomar i olika åldrar och på olika nivåer. 7

Friidrott vill hellre behålla än rekrytera Rubriken är kanske något hårddragen, men enligt Idrottslyftsansvarige Björn Lindén på Friidrottsförbundets kansli är nyrekryteringen i de yngre åldrarna inget större problem. Friidrotten växer efter de senaste årens framgångar. Däremot är det alldeles för många som slutar i de tidiga tonåren. Därför står Utveckla verksamheten för ungdomar och ledare så att fler väljer att friidrotta längre som första punkt i den strategi man på förbundet tagit fram för Idrottslyftet. Frågan hur det ska göras har Björn inga färdiga svar på, men det tycker han inte heller att han behöver ha. Vi fick in ca 200 ansökningar under idrottslyftets första år med olika tankar kring hur verksamheten ska utvecklas, berättar han. Så nog finns det gott om idéer ute i föreningarna. Björns roll är annars att, förutom administrera föreningsstödet, åka runt och informera och stimulera. Det kan t ex handla om att hjälpa föreningar skriva ansökningar. Friidrotten har också en vision om att det ska finnas en aktiv förening i varje tätort med över 2 000 invånare. Där är man inte idag, så det återstår en hel del arbete med att försöka fylla ut vita fläckar. Och att göra gråa fläckar, dvs områden där det finns föreningar med små verksamheter, mer aktiva. Men där har vi inte kommit igång ordentligt än, erkänner Björn. Framför allt handlar det om att få våra distrikt att ta lite ansvar, tillsammans med oss på förbundet, för det arbetet. Arbetet i föreningarna är dock i högsta grad igång. Många spännande projekt har startats. Nu gäller det att sprida de goda erfarenheterna till hela Friidrotts-Sverige. Det gör man via tidningen Friidrottaren, där 3-4 sidor ägnas åt Idrottslyftet i varje nummer fr.o.m. 2009. Bandyförbundet lyssnar på ungdomarna När Handslaget startade för drygt fem år sedan var den spontana reaktionen i Bandyförbundets styrelse att det gällde att få fler att spela bandy. Men efter en analys av det arbetet kom man fram till att det nog var ännu viktigare att få fler att spela längre. Styrelsen beslutade sig alltså för att byta strategi när Idrottslyftet inleddes. Och vem är bättre på att säga hur man ska få ungdomar att spela längre än ungdomarna själva? undrar Bandyförbundets projektledare Lasse Wennerholm retoriskt. Därför startades ett ungdomsråd, som också fick representation i styrelsen. Och därifrån kom ett antal konkreta förslag. Bland annat ville man ha anställda konsulenter i förbundets tre regioner (nord, syd och mellan) för att få igång utvecklingsarbete i föreningarna, en 18-årsturnering som komplement till de befintliga för 15-, 17- och 19-åringar samt ungdomsläger i de nya bandyhallarna. Allt detta är nu igång, berättar Lasse. Dessutom har vi med hjälp av en nyanställd redaktör fått fart på vår hemsida för att förbättra kommunikationen, inte minst med det unga Bandy-Sverige. Ytterligare ett prioriterat område är isytor, en ständig flaskhals för bandyn. En viktig del av Lasses jobb är att stödja föreningar i deras lobbyverksamhet gentemot kommunerna. Det kan handla om både att bevara befintliga ytor och att få till nya. Men vi hjälper inte i första hand till med den tekniska sidan, utan försöker få igång dialogen mellan föreningen och de ansvariga politikerna. Hittills har det arbetet resulterat i tre nya bandyrinkar i Bergshamra utanför Stockholm, på Heden i Göteborg och i Nora. 8

Föreningsstöd Även om det nu funnits utrymme för stöd till förbundsutveckling är huvudinriktningen för Idrottslyftet, precis som det var i Handslaget, att stärka och utveckla de lokala idrottsföreningarnas förmåga att öppna dörrarna för fler och erbjuda verksamheter som får fler att stanna längre. Merparten av medlen har fördelats via SF, som fått fria händer att forma sin strategi för att uppnå Idrottslyftets syften. Men, i likhet med Handslaget, har DF haft ansvaret för att samordna, och fördela pengar till, samverkan med skolan. Lite statistik Totalt har 280 miljoner kronor fördelats till nästan 12 700 satsningar i drygt 8 600 föreningar. Sammantaget en fantastisk rörelse, som omfattat över 5 miljoner deltagartillfällen! Av dessa stod flickorna för 51 och pojkarna för 49 procent. Fördelat på både åldrar och kön såg det ut på följande sätt: Deltagartillfällen 1 600 000 1 400 000 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0 Flickor Pojkar -6 år 7-12 år 13-16 år 17-20 år 21- år 9

Stöd till föreningarnas samverkan med skolan hanterades som sagt i första hand av DF, men även en del SF gav bidrag till sådana satsningar. Totalt har ca 5 200 satsningar genomförts i drygt 4 600 skolor. Per skolår har de fördelats på följande sätt: Gymnasiet 12% F - 3 22% åk 6-9 34% Not: F = förskoleklass åk 4-5 32% Jämställdhet och jämlikhet Enligt direktiven ska allt arbete inom ramen för Idrottslyftet utgå ifrån ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv. För de allra flesta förbund har det handlat om en strävan mot att nå en jämn könsfördelning och då öka och/eller behålla antalet aktiva flickor/tjejer respektive rekrytera/behålla samt utbilda kvinnliga ledare (även om några idrotter, t ex ridsport och konståkning, har den omvända situationen). De specifika tjejsatsningarna har man gjort antingen på nationell nivå eller genom att prioritera sådana ansökningar. Bandy, Bilsport, Brottning och Cykel är exempel på förbund som har prioriterat riktade insatser för flickor. Men påfallande många menar också att detta inte är något problem de har redan en jämn könsfördelning, i alla fall i de aktuella åldersgrupperna (Friidrott), och att all verksamhet är gemensam, vilket bl.a. Kanot, Taekwondo och Triathlon uppger. Ser man på könsfördelningen har den också varit jämn; av det totala antalet deltagartillfällen stod flickorna för 51 och pojkarna för 49 procent. Flickdominansen är något större i SF:s än i DF:s satsningar. Ett antal förbund Brottning, Casting, Friidrott, Golf och Sportdykning har satsat speciellt på att rekrytera och utbilda kvinnliga ledare/tränare, alternativt att se till att ha kvinnliga ledare med på läger och andra sammandragningar. I ett förbund (Dövidrottsförbundet) försöker man också se till att det finns minst en kvinna med på förbundets alla möten eller träffar medan Judoförbundet rekommenderar sina föreningar att ha en manlig och en kvinnlig tränare i alla träningsgrupper. Jämlikhetsperspektivet är totalt sett inte särskilt framträdande i förbundens rapporter, men det finns några undantag. Golfföreningar har också, i likhet med Ridsportföreningar fått stöd för att engagera funktionshindrade. Gång- och vandrarföreningar har, precis som en del andra, inriktat sig på gruppen nya svenskar. De flesta DF tar upp betydelse av ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv i sina föreningskontakter. I Västergötland trycker man exempelvis på att aktiviteterna ska vara anpassade 10

för båda könen och att det bör finnas både manliga och kvinnliga ledare. I Västernorrland har personalen fått gå en utbildning för att kunna erbjuda föreningarna ett bättre stöd i arbetet med frågorna. SF Precis som Riksidrottsförbundet består av 67 självständiga idrottsförbund består dessa i sin tur av ett, större eller mindre, antal självständiga idrottsföreningar. Gemensamt för dem alla är att de bygger på kraften i många ledares ideella engagemang. Därför är det självklart att en satsning av Idrottslyftets storlek, som omfattar hela idrottsrörelsen, inte går att detaljstyra. Den kommer att ha många skepnader när det gäller praktiskt utförande, men med gemensamma mål. SF uppmanades dock att ta fram en plan för sitt arbete med Idrottslyftet där de utifrån en nulägesanalys, som bl a identifierade trånga sektorer när det gäller att både rekrytera och behålla befintliga barn och ungdomar, skapa en vision och en strategi för vägen dit. Dessa skulle då också prägla förbundens budskap till föreningarna. Förbunden har valt olika vägar vissa har styrt förhållandevis hårt med färdiga paket baserade på den beslutade strategin medan andra lämnat fältet mer fritt för föreningarnas egna initiativ. Trots olikheterna går det dock att urskilja vissa gemensamma drag i arbetet. En förutsättning för att kunna öppna dörrarna för fler barn och ungdomar är fler ledare. Och en förutsättning för att kunna behålla dem längre inom idrotten är bra ledare. Det är därför naturligt att ledarutbildning är ett genomgående tema i de lokala projekten. Det handlar om alla typer av ledare organisationsledare, tränare, instruktörer och funktionärer. Många förbund rapporterar också siffror som tyder på att man lyckats. Så har exempelvis Brottningsförbundet rekryterat och utbildat 400 nya ledare och Innebandyförbundet nästan 1 000, Korpen 374 och Seglarförbundet 344. Ett naturligt inslag är olika typer av rekryteringsaktiviteter. Ofta handlar det om prova påverksamhet, t ex i samverkan med skolan, men också om lokala eller regionala breddläger, sommarskolor etc. Att på det här viset få möjlighet att visa upp sig är inte minst viktigt för de små förbunden, vars idrotter barn och ungdomar annars inte lika lätt kommer i kontakt med. Bangolf (nybörjarläger), Boule (samverkan med skolor), Dragkamp (både prova på-dagar och läger) och Issegling (öppna klubbar) är exempel på idrotter som tagit den här chansen med gott resultat. Dyr utrustning är i vissa idrotter ett hinder för att få barn och ungdomar att börja. I många föreningar har därför pengar från Idrottslyftet använts till att köpa in materiel som lånas ut till nybörjare. Det gäller exempelvis skytte, sportdykning och segling. Ett närbesläktat område är anläggningar, som ofta är en flaskhals för idrottsföreningars tillväxt. I de flesta idrotter handlar det om dyra investeringar, som inte kan täckas av de förhållandevis begränsade medel föreningarna kan få via Idrottslyftet. Men i vissa fall kan de ändå göra stor nytta. Två exempel är Frisbeeförbundet som gett stöd till nya discgolfbanor i anslutning till skolor och Klätterförbundet som bidragit till bygge av nya klätterväggar. Några förbund har medvetet satsat på att utveckla sin verksamhet för barn- och ungdomar till form eller innehåll eller bådadera. Det har gällt både tävlings- och träningsverksamheten. I en del fall har det handlat om att lansera ett centralt framtaget projekt, som Gymnastikförbundets Bamsegympa för små barn eller Bouleförbundets generationsklyftstävlingar. I andra propagandatävlingar, som Bandyförbundets tävling för flickor i årskurs fem. I ytterligare andra, som t ex i Skidförbundet, att premiera föreningar som kommer på egna nya tränings- eller tävlingsformer. 11

Ett intressant område, som några förbund satsat på, är samverkan mellan idrottsföreningar. I idrottsligt hänseende, men också i viss mån när det gäller rekrytering, är ju föreningarna konkurrenter. Men det finns många fördelar med att samarbeta. Bordtennisförbundet har exempelvis stimulerat utbyte av tränare mellan föreningar och Boxningsförbundet konstaterar att konferenser och andra mötesplatser skapat en ökad samhörighet inom idrotten. Bromma IF skapar akademi för ungdomar Det är viktigt att ha balans, både i en förening och i livet. Den utgångspunkten återkommer Jan Carlsson, sportchef i Bromma IF, ofta till. Och det är också utgångspunkten för föreningens satsning på BIF-akademin. Bromma IF är en anrik friidrottsförening, bildad i början av 50-talet av bl a Arne Ljungqvist som en ren elitförening, men idag med en stor barn- och ungdomsverksamhet. Som så många andra idrottsföreningar har ungdomarna dock en förmåga att troppa av när dom blir 15-16 år. Vi vill utveckla verksamheten för de äldre ungdomarna, säger Jan, med just balans som riktmärke. Det gäller att hitta en balans mellan skolan, pojk- och flickvänner och idrotten, inte antingen/eller. Hittar man den balansen kan resultaten också komma när pusselbitarna faller på plats. Sen vet jag också av erfarenhet att ungdomar tycker det är kul att göra saker tillsammans. Det stärker också gruppen, hela gruppen oavsett om man tränar två eller fem gånger i veckan. Själva projektet började med ett träningsläger för styrelsen, för att lägga upp en samlad strategi, en balans mellan olika verksamheter i föreningen. Där fastställdes också de olika delarna i BIFakademin: Utbildning av unga ledare genom Plattformen, utbildning i kost och hälsa för både ledare och aktiva och teambuilding för ungdomsgruppen. Den primära målgruppen, ungdomar 15-19 år, består idag av ett 40-tal personer. Men sedan handlar det lika mycket om alla de yngre. Det här är inget tillfälligt projekt, betonar Jan, utan något vi vill ska permanentas i föreningen. Idrottslyftet gav oss möjligheten att komma igång, men BIF-akademin ska leva längre än så. Jönköping Bandy ökar med 300 procent Det har blivit en kanonsuccé! Vi har på ett år ökat antalet aktiviteter med 300 procent. Så beskriver en entusiastisk Weine Wallinder på Jönköping Bandy föreningens satsning på idrott åt alla i stadens skolor. Via skolförvaltningen gick man ut till samtliga låg- och mellanstadieskolor och erbjöd en nivåanpassad skridsko- och bandyskola. Ledare hämtades dels från ett högstadium med bandyinriktning, dels från gruppen äldre, pensionerade bandyspelare. På låg- och mellanstadiet har man oftast ingen idrottslärare utan det är en vanlig lärare som får ägna all tid åt att knyta skridskor och hjälpa barn upp, säger Weine. Verksamheten har bland annat bedrivits i det invandrartäta bostadsområdet Råslätt i utkanten av Jönköping. Där är det många barn som aldrig har stått på ett par skridskor tidigare. Och heller inte har någon utrustning. Genom samarbete med Folksam har vi fått hjälmar som barnen kan använda, berättar Weine. Och en lokal sporthandlare har skänkt sitt lager av begagnade skridskor som barnen fått. Det har varit väldigt populärt. Jönköping Bandy har varit med hela vägen sedan starten av Handslaget. Då startade man med hjälp av projektpengar ett tjejbandyprojekt Tjej/flicka till dam. 12

Tidigare hade vi ingen speciell tjejverksamhet, bara några enstaka tjejer som spelade i pojklagen. Genom ett samarbete med Waggeryds IK, som ligger i närheten, kunde vi starta ett gemensamt flicklag. Nu, fem år senare, är de svenska F 17-mästarinnor och har kvalat in till damallsvenskan, konstaterar Weine stolt. Och det arbetet fortsätter nu i Idrottslyftet. Skolsamverkan Samverkan mellan idrottsföreningarna och skolan var ett prioriterat område inom Handslaget och har fortsatt att vara det i Idrottslyftet. För idrottsföreningarna är aktiviteter i skolan, där alla barn och ungdomar finns, en möjlighet till rekrytering samtidigt som skolorna kan få hjälp att erbjuda eleverna positiva aktiviteter på idrottsdagar, raster och liknande. Utgångspunkten för stödet har varit att aktiviteterna ska ge eleverna tillfälle till ytterligare fysisk aktivitet i anslutning till skoldagen samt att de inte ska ersätta skolans undervisning i ämnet idrott och hälsa. Det är distriktsidrottsförbunden (DF) som administrerat stödet till föreningarnas skolsatsningar. Totalt har 80 miljoner kronor fördelats till 1 608 föreningar som startat 2 613 satsningar i 2 382 skolor. Könsfördelningen har varit jämn, 48 procent tjejer och 52 procent killar. Däremot är det tydligt att den uttalade prioriteringen av äldre ungdomar inte slagit igenom: Åldersgruppen 17-20 år står för bara 5 procent av antalet deltagartillfällen, jämfört med 62 procent för åldersgruppen 6-12 år. Flera DF vittnar också om svårigheter med att komma in på gymnasieskolor. DF har ägnat mycket tid åt uppsökande verksamhet för att informera såväl kommuner och skolledningar som idrottsföreningar om Idrottslyftets möjligheter. De tycker också att de lyckats. Efter fyra år av Handslaget och ett års Idrottslyft är chansen att få stöd för samverkansprojekt välkänd och många anser att de nu kan dra ner på de rena informationsinsatserna. En positiv effekt flera DF beskriver är att den organiserade idrotten generellt fått högre status i kommunledningar och skolor. Projekten genomförs ibland av enskilda föreningar, men ofta också i samverkan mellan flera föreningar och med olika idrotter. I t ex Värmland och Östergötland har man satsat medvetet på tväridrottsliga idrottsskolor eller Sportis medan andra menar att det fortfarande är svårt att åstadkomma en sådan samverkan. De allra flesta är dock överens om inriktningen eftersom den gör det enklare att kommunicera med skolledningarna, men framför allt för att det lokala föreningslivet då på ett tydligare sätt kan presentera det idrottsliga smörgåsbordet. Skolidrottsföreningarna har en självklar roll när det gäller idrotten på skolorna. I många fall fyller de också denna roll på ett utmärkt sätt genom att introducera ungdomar i både den idrottsliga aktiviteten och föreningslivet. Men i många andra fall lever skolidrottsföreningarna en tynande tillvaro. Här kan Idrottslyftet fungera som en vitamininjektion, vilket bland annat Hälsingland, Norrbotten och Uppland noterat. Dalarna samarbetar med Skolidrottsförbund När Dalarnas Idrottsförbund skulle planera sitt arbete med Idrottslyftet var det naturligt att bygga på erfarenheterna från Handslaget. En sådan erfarenhet var att många föreningar tyckte att det var svårt att komma in i skolorna och förankra sitt budskap. Därför behövdes en dörröppnare. Och det har vi lyckats med, tack vare ett samarbete med Dalarnas Skolidrottsförbund, berättar Catharina Jonsson, projektledare på Dalarnas IF. Vi har träffat 60 rektorer från hela Dalarna och på det viset kunnat se till att de visste vad det handlade om innan de blev kontaktade av föreningen. 13

Dalarnas Skolidrottsförbund är ett starkt SDF, vilket också skapar starka och aktiva skolidrottsföreningar. Catharina menar att dessa har en viktig spindelroll att spela i Idrottslyftsarbetet på skolorna. En annan lärdom var att föreningarna önskade sig mer kontakt med DF:et under arbetets gång, liksom uppföljning efteråt. Det behovet har man försökt fylla nu. Vi försöker ha regelbunden kontakt via telefon eller e-post. Ofta räcker det. Men vi åker också ut och besöker en del skolor. Det brukar vara jättepopulärt, speciellt som vi tar lite bilder och lägger ut ett kort reportage på vår hemsida. Catharina tycker sig också kunna se en utveckling sedan Handslagets inledning. Kvaliteten på föreningarnas satsningar har höjts markant. Men fortfarande finns en brist som man i Dalarna inte lyckats lösa, det är den tydliga övervikten av ansökningar från individuella idrotter. Av 86 beviljade satsningar kommer hela 59 från individuella idrotter, bara 17 från lagidrotter medan resten är idrottsövergripande. Vi har diskuterat vad det här kan bero på. Tyvärr har vi inte kommit fram till något bra svar. Men vi fortsätter att jobba för att få med lagidrotterna. Judoträning gav ny syn på idrott I Borlänge fick Borlänge Judo Club via Idrottslyftet möjligheter att anordna judoträning för ett 20- tal elever på det individuella programmet i Hushagsgymnasiet. Det var elever som inte hade någon särskilt positiv bild av vare sig skolan eller idrotten. Eller sig själva heller för den delen. Flera av deltagarna var muslimska somalier, vilket innebar problem för tjejerna. Men alla utom en slängde sina slöjor direkt, berättar Bengt-Inge Binge Larsson, tränare och projektledare i judoklubben. Under hela läsåret har eleverna tränat judo ett 90-minuterspass i veckan. I slutet genomgick de en gradering och samtliga fick ett gult bälte. Eftersom de klarade examen fick de också behålla sin judodräkt. Det var underbart att se hur glada de var över att faktiskt få någonting, minns Binge. Och glädjen är över huvud taget det han förknippar mest med projektet. Han får fortfarande kramar av deltagarna när han nu träffar dem på stan. Men viktigare ändå är kanske vad de mer långsiktigt fick ut av det. Enligt Binge var det en hel del, och då inte bara den ökade mjukhet och smidighet som var ett direkt resultat av träningen. Jag tror framför allt att de fick en ökad självrespekt och kroppskännedom. De klarade sig också bättre i skolan. Sedan var det roligt att höra en skolkamrat till dem kommentera att de verkade mycket gladare sedan de börjat träna judo. Satsningen gav inte Borlänge Judo Club några nya medlemmar. Men Binge tror ändå att idrotten vunnit en hel del. Deltagarna har fått en helt annan bild av idrotten, menar han. De ser att det finns möjligheter. Även om det inte blir judo är det ju väldigt positivt om de fortsätter att vara aktiva någon annan stans. 14

Ledarförsörjning Redan under Handslagets första år konstaterades att ledarförsörjning är en central fråga för idrottens möjligheter att såväl öppna dörrarna för fler som behålla barn och ungdomar längre i föreningarna. Det ledde till att särskilda medel avsattes för att föreningarna med hjälp av SISU Idrottsutbildarna skulle kunna arbeta med frågan under de resterande åren. I Idrottslyftet har den satsningen fortsatt. Under det första året har SISU-distrikten haft sammanlagt 25 miljoner kronor att fördela till föreningarna. Dessa har gått till totalt 2 428 föreningar. I praktiken har insatserna handlat om betydligt mer än ledarförsörjning i snäv bemärkelse. Lika viktigt som att rekrytera nya ledare är att kunna ta hand om och behålla redan engagerade vilket i sin tur förutsätter en väl fungerande förening. Ett genomgående drag är därför arbetet med processoch utvecklingsarbete med ansvariga i föreningarna, för att ta fram framtidsstrategier, planer och policys. Så kallade träningsläger för styrelsen, bestående av en internathelg för hela styrelsen där utbildning varvas med egna strategidiskussioner, är ett verktyg flera distrikt använt med framgång. Det interna arbetet i föreningarna har kompletterats med öppna tema- eller inspirationskvällar, riktade till såväl organisations- som aktivitetsledare, kring aktuella frågor. I Västsvenska har t ex drygt 2 000 ledare medverkat på sådana mötesplatser. En poäng med dessa möten, som flera distrikt påpekar, är att de gett tillfälle till dialog över idrottsgränserna något som annars upplevs som svårt att åstadkomma. Många har också satsat på uttalat idrottsgemensamma utbildningar, som t ex Plattformen för barn- och ungdomsledare. Några distrikt pekar på att Idrottslyftet bidragit till att man fått kontakt med fler små föreningar, ofta också i små idrotter. Genom det stöd SISU Idrottsutbildarna kunnat ge har t ex Gästrikland fått igång aktiviteter i föreningar som inte bedrivit någon utbildning på flera år. Att få fram unga ledare är en överlevnadsfråga för de flesta idrottsföreningar. Idrottslyftet har skapat möjligheter, och också ökat intresset för att satsa särskilt på rekrytering av ungdomar. I exempelvis Skåne har man lyckats. Där har man utbildat nästan 1 400 ledare, varav 42 procent är under 26 år. SISU-Värmland noterar också med glädje att de ungdomar som gått Plattformen visat stort intresse för vidareutbildning i ledarskap. Västergötland satsar lokalt Vår utgångspunkt har varit att sprida verksamheten så lokalt som möjligt, säger Bengt Palmér på SISU Västergötland. Och det har vi verkligen lyckats med. Under Idrottslyftets första år har vi nått 373 föreningar, att jämföra med 268 året innan, under Handslaget. Västergötland är ett traditionellt starkt SISU-distrikt med många lokalt placerade konsulenter. Det utnyttjade man nu genom att helt enkelt räkna fram en summa per kommun som konsulenterna fick använda. Därmed har vi också skrotat det formella ansökningsförfarandet. Föreningarna behöver inte skriva ner en ansökan som vi sedan ska godkänna utan idrottslyftets resurser för ledarförsörjning har blivit ytterligare ett viktigt verktyg i konsulenternas portfölj när de besöker föreningarna. Projekten har vuxit fram i dialog mellan föreningen och konsulenten, berättar Bengt. Samtidigt som han betonar att detta inte inneburit minskad kontroll. Eftersom konsulenten följer arbetet vet man hela tiden vad pengarna används till. Principen att arbeta lokalt har också följts när det gäller SISU:s egna utbildningar. I stället för att arrangera regionala kurser och föreläsningar har man spritt ut dem i kommunerna. Totalt har sådana utbildningar hållits i 23 av distriktets 28 kommuner. 15

Erfarenheten har visat att det är viktigt att möta idrottsledaren där han eller hon befinner sig. På det viset blir det inte bara praktiskt enklare för ledarna att delta utan också lättare att kombinera utbildningen med deras idrottsliga vardag. KFUM Ulricehamn aktiverar föräldrar KFUM Ulricehamn är en medelstor handbollsförening med runt 250 aktiva medlemmar fördelade på 12-13 lag. Som de flesta andra idrottsföreningar har de haft problem med att engagera föräldrar i verksamheten. Till skillnad från exempelvis fotboll är det ganska få föräldrar som har ett aktivt handbollsförflutet. Och det är svårt att vara handbollstränare om man inte kan sporten, förklarar styrelseledamoten och projektansvarige Jimmy Blomberg. Men det finns ju andra moment, som inte kräver samma specialkunskap. Det man bestämde sig för att satsa på var fysträning, där det ju inte spelar någon roll vilken idrott man sysslat med tidigare. Med hjälp av SISU:s kontaktnät lyckades man få tag på tre kvalificerade föreläsare och erbjöd våren 2008 föräldrar en utbildning i fysträning. Det var en friidrottstränare från grannklubben Ymer, en fystränare, som tidigare jobbat med Bengt Johansson i landslaget, från elitserieklubben Lindeskolan och, som pricken över i:et, brottaren Martin Lidberg. Efter föreläsningarna fick deltagarna också var sin DVD med en film från ett av passen, som en handbollsanpassad övningsbank. Målet var att få med 3-4 föräldrar per grupp, berättar Jimmy. Det lyckades vi inte riktigt med, men dryga 20-talet blev det i alla fall. Att få föräldrar till tre utbildningstillfällen är en sak, att sedan få med dem i den kontinuerliga verksamheten är en helt annan. När den nya säsongen startade fanns 6-7 nyutbildade fystränare beredda att dra igång. De kör ett speciellt fyspass per vecka i lagen, då den ordinarie tränaren inte behöver vara med, men sedan ordnar föreningen också ett öppet hus per vecka, dit spelare från alla lag är välkomna. Det har blivit populärt, vi brukar ha ett 40-tal ungdomar, både pojkar och flickor, med varje gång, säger Jimmy. Kanske inte bara för att fysträna, utan också för den sociala samvaron över laggränserna. Dessutom pratar vi inte så mycket om att träna styrka och kondition för att bli bättre handbollsspelare utan mer om att sköta sin kropp, dvs friskvård. Särskilda insatser Vid sidan av de medel som fördelats till förbund och föreningar (via SF, DF och SISU-distrikt) har också 55 miljoner kronor under Idrottslyftets första år avsatts till några speciella insatser. I dessa fall har insatserna gjorts från det gemensamma RF/SISU-kansliet. Unga ledare Under perioden 2001-2003 genomförde RF i samverkan med SISU Idrottsutbildarna ett projekt i syfte att rekrytera unga ledare, öka ungdomars inflytande och delaktighet samt särskilt uppmuntra unga kvinnor att ta ledaruppdrag inom idrottsrörelsen. Projektet var mycket framgångsrikt och flera förbund har sedan dess på olika sätt fortsatt att arbeta med ungdomars delaktighet. 16

Utifrån dessa erfarenheter beslutade riksidrottsstyrelsen att ge SISU Idrottsutbildarna i uppdrag att inom ramen för Idrottslyftet göra en särskild satsning på att stimulera ungdomar mellan 16-25 år att vilja ta ledaruppdrag, Efter diskussioner med representanter för SISU-distrikten och RF/SISU:s ungdomsråd preciserades satsningen till att fokusera på att skapa en stödjande miljö som skapar goda förutsättningar för den unge ledaren i föreningen. Samtliga SF erbjöds att delta i satsningen 22 anmälde sig. Förbunden förbinder sig att göra ett eget utvecklingsarbete utifrån en analys av hur den interna miljön fungerar för unga ledare. De kommer att erbjudas processledarstöd och mötesplatser för detta arbete. På lokal nivå kommer SISU-distrikten att jobba mot idrottsföreningar som har en aktiv ungdomsverksamhet. Dessa kommer att erbjudas stöd till utveckling och utbildning i frågor som berör ungdomar och delaktighet. Tillgänglighet Huvuddelen av pengarna, närmare bestämt 50 miljoner kronor, har gått till ökad tillgänglighet. En förutsättning för att kunna öppna dörrarna för fler barn och ungdomar är att det finns någonstans att göra av dem, dvs tillgång till anläggningar och miljöer för att bedriva verksamheten. Under Handslaget fanns också medel avsätta för anläggningar, men dessa reserverades för insatser i de tre storstadsområdena (Stockholm, Västsvenska och Skåne). I Idrottslyftet finns inte längre den begränsningen, även om storstadsdistrikten fortfarande prioriteras genom att de tilldelas 50 procent av medlen. I riktlinjerna för stödet markeras också bl a att det ska finnas en stor öppenhet för nytänkande och alternativa former av idrottsmiljöer samt att bidrag till objekt ska leda till bättre förutsättningar för barns och ungdomars idrottande. Idrottsanläggningar kostar mycket pengar att bygga. Därför kan det aldrig bli tal om att via Idrottslyftsmedel finansiera hela kostnaden. Det har dock visat sig att ett stöd från RF öppnat möjligheter att få stöd också från andra håll, i första hand kommunerna men också privata finansiärer. Det har inneburit att bidrag på drygt 63 miljoner kronor (varav 22 miljoner har överförts från Handslaget år 4) växlats upp till sammanlagda investeringar på drygt 465 miljoner kronor, d v s mer än sju gånger! Även om fotbollen, med i första hand konstgräsplaner, dominerar bland de 177 objekt som fått bidrag har totalt hela 38 idrotter fått någon hjälp att lösa sina anläggningsproblem. Till det ska läggas ett stort antal multisportanläggningar, varav många varit näridrottsplatser i anslutning till bostadsområden och/eller skolor. Några exempel: Skidlekplats och komplettering av skidskytteanläggning i Arvidsjaur (Norrbotten) Beachvolleyplaner och frisbeegolfbana i Aneby (Småland) Ridbana i Katrineholm (Södermanland) Anläggning för spontanidrott (cykling/mountainbike, skidteknik, fotboll, boule) i Karlstad (Värmland) Gymnastikens hus i Vänersborg (Västergötland) Orienteringskartor över Södra berget i Sundsvall (Västernorrland) Mobil ramp för kanotfreestyle i Örebro (Örebro län) Multisportanläggning i Möllevången, Malmö (Skåne) 17

Badmintonbanor i Askim (Västsvenska) Chip- och puttbana på Wäsby Golfklubb (Stockholm) Projektstöd Idrottens vision och värdegrund En central utgångspunkt för Idrottslyftet är att allt arbete ska genomsyras av riktlinjerna i Idrotten vill, idrottsrörelsens gemensamma idéprogram. Grundläggande för dem är att verksamheten ska utgå från barnens och ungdomarnas egna behov och förutsättningar samt allas rätt att vara med. Utifrån ett beslut på RF-stämman 2005 pågår för närvarande ett arbete för att utveckla och förtydliga denna samlade värdegrund inom hela idrottsrörelsen, med sikte på stämman i maj 2009. Men ännu viktigare är att förankra den inom hela idrottsrörelsen, så att den blir basen för all verksamhet, inte bara i Idrottslyftet. Därför har en del av medlen från Idrottslyftet avsatts för en omfattande satsning, med början 2009, kring visions- och värdegrundsfrågor under rubriken Världens bästa idrott. Syftet är att få till stånd en diskussion om den egna verksamhetens grundvalar på såväl förbunds- som lokal föreningsnivå. SF-projekt Under Idrottslyftets första år har medel också avsatts för vissa speciella nationella projekt: Svenska Ishockeyförbundet, för inköp av plastgolv som ska användas i lanseringen av InLine Hockey. Det är en ny idrott som ska ge barn och ungdomar en ny aktivitet och bättre möjligheter till spontantidrott. Svenska Handikappidrottsförbundet, för att samla hela rörelsen till en framtidsdiskussion Hållplats.nu destination framtiden. Svenska Ringetteförbundet, för att utveckla sin organisation. Fortsatt forskning och utvärdering I den fyraåriga Handslagssatsningen avsattes 5,4 miljoner kronor till totalt 23 forskningsprojekt för att utvärdera arbetet. Forskarna gavs fria händer att själva formulera och genomföra sina forskningsprogram som sedan sammanfattades i en övergripande rapport av professor emeritus Lars-Magnus Engström. Självklart ska Idrottslyftet också följas och utvärderas, så att erfarenheterna kan användas i ett fortsatt utvecklingsarbete. Den plan för detta som antagits av riksidrottsstyrelsen omfattar tre delar: Statistisk uppföljning utifrån förbundens regelbundna rapporter Extern utvärdering, där forskare kopplas samman med ett antal förbund för att utifrån förbundens centralt formade mål och strategier följa såväl processer som resultat Forskning om barn- och ungdomsidrott, där forskare inbjuds att formulera projekt för att fylla identifierade kunskapsluckor 18

Avrundning Idrottslyftets möjligheter har skapat en imponerande aktivitet i både förbund och föreningar. Förbunden har tagit chansen att se över och utveckla sin organisation och samtidigt forma framtidsstrategier. Även på föreningsnivå har organisationsutveckling varit ett genomgående tema, samtidigt som tyngdpunkten naturligtvis legat på konkret idrottsverksamhet. Efter fyra års arbete med Handslaget har idrottsrörelsen, på alla nivåer, vant sig vid att arbeta i projektform. De administrativa rutinerna har också satt sig. Därför behövde Idrottslyftet ingen startsträcka på samma sätt som Handslagssatsningen. Tvärtom har Idrottslyftet kunnat ta vid där Handslaget slutade, och aktivitetsnivån har höjts ytterligare ett steg. Att SF och DF nu fått egna medel för att utveckla sin organisation har säkert bidragit. De har därmed kunnat ta ett större ansvar för att involvera sina föreningar i utvecklingsarbetet. Många förbund betonar också att detta inte bara lett till högre siffror när det gäller exempelvis deltagande föreningar och antal aktiviteter utan också högre kvalitet i arbetet på föreningsnivå. Fortfarande finns dock några utmaningar att ta tag i. En sådan gäller det uttalade bytet av fokus från rekrytera till behålla. Detta borde ha satt tydliga spår i åldersfördelningen bland deltagarna i de olika aktiviteterna. Och en viss förskjutning har också skett i förhållande till Handslaget, men den är inte särskilt stor. Bland DF:s skolsatsningar riktar sig bara 11 procent till gymnasieelever, medan 52 procent riktar sig till elever på skolåren F-5. Även SF-projekten riktar sig fortfarande i högre grad till barn än till ungdomar i de övre tonåren. Här finns betydligt mer att göra. Ett annat område är jämställdhets- och jämlikhetsperspektivet. De flesta förbund nämner visserligen jämställdhetsperspektivet i sina rapporter, men det handlar oftast om rent kvantitativa diskussioner, dvs (i de flesta fall) att rekrytera fler tjejer. Få funderar över strukturella frågor, t ex huruvida idrotten skulle behöva förändras på något sätt för att kunna rekrytera fler från underrepresenterande grupper. Jämlikhetsfrågorna tas väldigt sällan upp över huvud taget. Dessa diskussioner behöver lyftas tydligare i dialogen inför Idrottslyftets fortsättning. Samtidigt får dessa utmaningar inte skymma det faktum att tiotusentals ledare runt om i landet med stöd från Idrottslyftet under det gångna året gjort fantastiska insatser för att öppna idrottens dörrar för fler och utveckla verksamheten så att fler väljer att vara aktiva längre. Många nya barn och ungdomar har också gått in genom de öppnade dörrarna. 19