AVLIVNING AV HÄST DESSA REGLER GÄLLER

AVLIVNING AV HÄST DESSA REGLER GÄLLER

Innehållsförteckning AVLIVNING AV HÄST... SLAKT OCH AVLIVNING: STATISTIK... REGISTRERING AV HÄSTANLÄGGNINGAR... BLIVANDE LIVSMEDEL ELLER INTE?... Inte blivande livsmedel... Blivande livsmedel... Vad händer om passet saknas?... Avlivning... Vad händer med passet när hästen är död?... ALTERNATIV TILL SLAKTERI... VAR GÖR MAN AV SIN DÖDA HÄST?... Destruktion... Kremering... Nedgrävning - deponi... LAGSTIFTNING OCH TILLSYN... Jordbruksverket... Livsmedelsverket... Länsstyrelsen... Kommun... AKTUELLA LAGAR OCH FÖRESKRIFTER... Identifiering och läkemedelsanvändning... Livsmedelssäkerhet... Slakt... Kadaver... REFERENSER... 3 3 5 5 6 6 7 8 8 9 10 11 11 11 12 13 13 14 14 15 15 15 16 16 16 AVLIVNING AV HÄST Under det gångna året har det varit många upprörda känslor i hästsverige, och det har rått en viss oro och osäkerhet om vad det egentligen är som gäller. Upphovet till all diskussion är införandet av hästpass och vilka konsekvenser det blir om man inte skaffar ett sådant till sin häst. Några som blivit varse följderna är de som skickat sina hästar till slakt, men blivit avvisade vid slakteriet, då hästen saknat identitetshandling. Kravet på obligatoriskt hästpass har funnits i Sverige sedan 1 mars 2002. Man har dock haft en period med övergångsregler, som sträckt sig fram till den 1 januari 2006. Det är alltså först nu som samtliga Sveriges hästar ska vara försedda med hästpass. Sedan 2002 har hästpasset dock varit obligatoriskt för bl.a. de hästar som ska gå till slakt. Orsaken till obligatoriskt hästpass var, att man från EU:s sida ville förbättra livsmedelssäkerheten även för hästkött. Fr.o.m. 1 maj 2005 skärptes reglerna för hästslakt. Bl.a. infördes obligatorisk passkontroll vid slakterierna. Numera måste slakterierna kontrollera, att hästen verkligen är avsedd för livsmedelsproduktion. Hästen får aldrig ha blivit behandlad med sådana medicinska substanser, som gör att köttet betraktas som otjänligt som människoföda. Om så är fallet ska hästen/ köttet gå till destruktion. Den här broschyren informerar om vad som gäller i samband med avlivning av häst: Vart vänder man sig? Hur går det till? Vad finns det för lagar och bestämmelser? Hur hanteras hästpasset? Broschyren tar upp både slakt för livsmedelsproduktion och alternativa sätt att avliva häst. SLAKT OCH AVLIVNING: STATISTIK Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB) och Jordbruksverket (SJV) slaktas det årligen ca 5 000 hästar i våra svenska slakterier. Under 2005 slutade summan på totalt 3 227 hästar.

Detta är en minskning med drygt 35 % jämfört med året före. Antalet hästar som årligen går till destruktion brukar röra sig om samma storleksordning, som de som slaktas i slakterierna, d.v.s. ca 5 000 hästar, men under 2005 ökade antalet markant. Detta antas vara en direkt effekt av att det obligatoriska hästpasset infördes. Enbart Svensk Lantbrukstjänst tog hand om ca 6 000 hästar under 2005. Antal (1 000-tal) 7 6 5 4 3 2 1 0 Antal slaktade hästar i Sverige 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Figur 1. Slaktstatistik för häst i Sverige mellan åren 1998 och 2005. (Källa: Jordbruksverket). Hos landets länsstyrelser fick man under 2005 över lag in fler ansökningar än vanligt från hästägare, som ville få tillstånd att gräva ner sin döda häst hemma. Här finns ännu ingen statistik sammanställd, men enbart i Västra Götalands län ökade antalet ansökningar med drygt 20 % jämfört med året innan. Under februari månad i år rapporterade samtliga länsstyrelser in antalet nedgrävda hästar i respektive län till Jordbruksverket. Utöver det antal hästar som slaktas eller på annat sätt avlivas i landet, finns det även ett betydande antal som exporteras för slakt utomlands. REGISTRERING AV HÄSTANLÄGGNINGAR? Eftersom många av Sveriges hästar trots allt går till slakt, räknas de generellt som livsmedelsproducerande djur och inte som sällskapsdjur, vilket annars är lätt att tro. Därför omfattas nu många hästägare av den nya EU-förordningen om foderhygien, den s.k. foderhygiensförordningen ((EG) nr 183/2005), som gäller fr.o.m. 1 januari 2006. Syftet med de nya bestämmelserna är att garantera konsumenternas trygghet genom god livsmedels- och fodersäkerhet samt ökade krav på spårbarhet. Därför ska alla som hanterar foder till livsmedelsproducerande djur vara registrerade hos Jordbruksverket. Det är alltså inte enbart lantbrukets djur, som berörs av den nya förordningen, utan även stall och andra hästanläggningar. Det räcker med att det finns en häst som kan komma att ingå i livsmedelskedjan, för att ett helt stall eller en anläggning måste registreras. De krav som ställs är att förebygga och undanröja ev. risker under lagring och hantering av allt foder. Det innebär att foder inte får förorenas av tex. mögel, skadedjur eller kemiska preparat. Vid inköp av foder ska man kontrollera, att säljaren är registrerad hos Jordbruksverket, samt föra journal över foderinköp och leveranser. BLIVANDE LIVSMEDEL ELLER INTE? När det är dags att avsluta hästens dagar, finns det egentligen bara två alternativ att välja mellan, när det gäller vad som ska hända med hästkroppen efter avlivning. Antingen låter man köttet bli till livsmedel eller också inte. Detta är ett ställningstagande man som hästägare kan göra redan när hästen är föl. Om man helt enkelt inte vill att hästen ska bli till livsmedel, bör man så snabbt som möjligt få detta inskrivet i hästpasset - inte minst med tanke på de nya kraven om foderhygien och registrering av stall och anläggningar.

I hästpasset finns det förtryckta blad, där man som ägare ska intyga om hästen ska bli till livsmedel eller inte. Oavsett vilket alternativ man väljer, ska beslutet skrivas under av både ägaren (eller företrädaren för ägare) och en företrädare för behörig myndighet eller organisation, vanligtvis en veterinär, samt ort och datum. Enklaste sättet att få detta gjort är i samband med ett veterinärbesök. Så länge det inte står något i passet, räknas hästen som ett livsmedelsproducerande djur. Veterinären ska alltid kontrollera hästpasset före en behandling. Därför måste ägaren alltid se till att ha hästpasset tillgängligt varje gång hästen ska behandlas av veterinär. Om passet saknas måste hästägaren kunna intyga om hästen är avsedd för livsmedelsproduktion eller inte. Hästpasset ska visas upp för veterinären och eventuellt fyllas i vid ett senare tillfälle. Inte blivande livsmedel Om man har beslutat att hästen inte ska gå till livsmedelsproduktion och detta är inskrivet i hästpasset, kan veterinären behandla hästen med de mediciner och preparat som hon eller han anser vara lämpligast vid uppkomna behov. Det är inte obligatoriskt för veterinären att skriva in behandlingen i hästpasset. Blivande livsmedel Om hästen är avsedd för livsmedelsproduktion, är det extra viktigt med vilka preparat den ska behandlas. Veterinären ska först och främst välja läkemedel, som är godkända för livsmedelsproducerande djur, d.v.s. sådana vars verksamma substanser finns med i någon av bilagorna I, II eller III i den s.k. MRL-förordningen ((EEG) nr 2377/90). MRL står för Maximum Residue Limit och förordningen innehåller bestämmelser och gränsvärden för restsubstanser i livsmedel. Alla medicinska behandlingar ska antecknas i hästpasset av veterinären. Det kan uppkomma situationer, när veterinären anser, att det inte är möjligt att välja ett för livsmedelsproduktion godkänt läkemedel eller tvingas välja ett läkemedel, som är avsett för ett annat djurslag. Även dessa behandlingar samt karenstider måste naturligtvis föras in i hästpasset, så att det klart och tydligt framgår den dag som hästen skickas till slakt. Väl på slakteriet blir det den officiella veterinärens uppgift att kontrollera passet och därefter avgöra om hästen är lämplig som livsmedel eller ej. VAD GÄLLER PÅ SLAKTERIET? Det finns ett stort antal lagar och förordningar, som reglerar hur avlivning och slakt av häst får gå till. Ett urval av de viktigaste och mest aktuella föreskrifter och förordningar finns listade i slutet av den här foldern för den som vill läsa mer. Enligt Djurskyddslagens 2 ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Detta gäller även i samband med att ett djur ska slaktas. 13 När djur förs till slakt och när de slaktas, skall de skonas från onödigt obehag och lidande. 14 Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tap pas av. Andra åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött. (Djurskyddslagen (1988:534)) Eftersom hästar är känsliga för ovana lukter och ljud, brukar slakteriet komma överens med hästägaren om, när hästen ska komma till slakteriet. Vanligtvis väljer man en tidpunkt på dagen, då det är mindre aktivitet och man kan ta hand om hästen direkt. Enligt (EG) nr 853/2004 får det dessutom inte dröja onödigt länge mellan ankomsttid och slakt. Vad händer om passet saknas? För att en häst ska få slaktas i ett slakteri, måste hästpasset först kontrolleras. Enligt den nya livsmedelslagstiftningen, som gäller fr.o.m. 1 januari 2006, är det krav på att slakteriet ska ha hästpasset senast 1 dygn före det att hästen anländer till slakteriet. Detta för att slakteriets officiella veterinär ska kunna kontrollera hästpasset i god tid och slippa avvisa djuret utanför slaktområdet. Livsmedelsverket kommer att tillämpa övergångsbestämmelser under en period, som för hästdjur sträcker sig fram t.o.m. den 31 december 2008. Under övergångsperioden är det tillåtet att lämna passet i samband med ankomsten till slakteriet. Hästen får dock inte slaktas förrän den officiella veterinären har gett sin tillåtelse ((EG) nr 853/2004, (EG) nr 2076/2005).

Skulle det mot all förmodan komma in en häst på slakteriets område, som inte är godkänd för livsmedelsproduktion, eller att man inte har fått in relevant information från livsmedelskedjan inom 24 timmar efter hästens ankomst, ska hästen avlivas separat och förklaras otjänlig som livsmedel ((EG) nr 854/2004). Hästen får alltså inte avlivas inne i slaktlokalen utan hänvisas till en plats skild från andra djur. Kroppen ska gå till destruktion. Kött från hästar, som har nödslaktats på annan plats än slakteriet, får användas som livsmedel, om det uppfyller samtliga nio ställda krav gällande bl.a. hygien, spårbarhet och identifiering. Dessa krav finns listade i (EG) nr 853/2004. En häst kan t.ex. ha råkat ut för en olycka och skadats så pass illa, att den inte klarar en transport till slakteriet utan istället fått avlivas på plats. En veterinär ska dock ha genomfört en besiktning av hästen före slakt. Hästen ska naturligtvis vara identifierad och avsedd för livsmedelsproduktion. Avlivning Endast djur som fått klartecken från den officiella veterinären får tas in i slaktlokalen för att slaktas. Hur avlivning ska gå till finns reglerat i Djurskyddsmyndighetens författningssamling (DFS 2004:12, L 22). Avlivningsproceduren inleds med att hästen bedövas. Tilllåtna bedövningsmetoder för häst är bultpistol och kulvapen. Vapnet ska placeras i rät vinkel mot hästens skallben på ett visst avstånd i förhållandet till ögonens placering. Vanligtvis dör hästen omedelbart av bedövningsskottet, även om syftet är att hästen ska förlora medvetandet. Därefter, inom 60 sekunder, ska hästen avblodas för att garantera att den verkligen dör. Avblodningen sker genom att båda halspulsådrorna, eller det gemensamma blodkärl från vilket dessa utgår, öppnas. Innan man fortsätter att hantera slaktkroppen, måste man kontrollera att hästen verkligen är död. Vad händer med passet när hästen är död? När ett slakteri tar emot en häst för slakt, ska passet överlämnas till den officiella veterinären ((EG) nr 853/2004). Efter slakt är det vanligt, att slakterierna skickar passet till Svenska Hästavelsförbundet, SH, vilket är det förfarande som rekommenderas av Jordbruksverket. SH avregistrerar hästen, d.v.s. skriver in att den är död. Även döda hästar som tillhör andra rasföreningar noteras i ett separat register, innan passet skickas vidare till aktuell rasförening för avregistrering. Efter avregistrering skickas passet till hästägaren. Vissa slakterier skickar passet direkt till hästägaren, som i sin tur får ombesörja att informationen når aktuell rasförening. Detta är enligt SJVFS 2002:8 den korrekta hanteringen av hästpass. 14 När hästen avlidit ska hästägaren meddela detta till föreningen som utfärdat passet. Passet ska därefter makuleras. (SJVFS 2002:8) I dag finns det inga entydiga regler för, hur själva makuleringen av ett hästpass ska gå till. Vissa slakterier sätter en stämpel i passet eller gör en notering, när hästen är avlivad. Även SH brukar göra på motsvarande sätt. Om det är hästägaren själv som handhar passet, är det mer tveksamt om det görs något med passet över huvud taget. ALTERNATIV TILL SLAKTERI Många hästägare har svårt att se sin häst som blivande livsmedel och väljer därför andra utvägar, när det är dags att låta hästen få sluta sina dagar. Andra har just inget större val p.g.a. tidigare medicinsk behandling av hästen. Om hästen är frisk, men ändå ska avlivas, kan man vända sig till Svensk Lantbrukstjänst. Med hjälp av sina 13 professionella entreprenörer täcker man in i stort sett hela landet. Mot kontant betalning kan man få hästen avlivad och därefter borttransporterad för destruktion. Avlivningen ska bokas in i förväg och kostar 300 kr/häst. Vid ordinarie insamlingsturer varierar kostnaden för hämtning och borttransport mellan 2 000 och 2 500 kr beroende på om hästen väger mer eller mindre än 250 kg. Svensk Lantbrukstjänst hämtar även självdöda djur. Insamling sker i samband med entreprenörens ordinarie körningar i respektive område. Det innebär att en död häst kan få ligga och vänta ett par dagar för att bli hämtad. Man kan begära direkthämtning, men då tillkommer dessutom milkostnader. Numera har Svensk Lantbrukstjänst slutat med att utföra akuta

avlivningar. Vissa lokala entreprenörer kan dock fortfarande, i egen regi, utför denna tjänst. Istället är det framför allt den jourhavande distriktsveterinärens uppgift och skyldighet att utföra akuta avlivningar. Det finns även vissa djurambulanser, som kan åta sig att utföra både akuta avlivningar och s.k. trotjänaravlivning av häst. Djurambulans finns inte på alla orter. Utförligare information finns på första uppslaget av den lokala telefonkatalogen. Avlivning sker ofta på motsvarande sätt som vid slakteriet, d.v.s. bedövning med bultpistol och därefter avblodning. Veterinärer får även avliva genom att ge en överdos av narkosmedel och sedan avlivningsvätska. Reaktionen kan ibland bli ganska våldsam; hästen kan slå runt och utgöra en skaderisk för veterinären. Numera finns även avlivningsmedlet Somulose. Efter injicering lägger sig hästen ner och dör. Nackdelen är att medlet är mycket giftigt och måste hanteras med största försiktighet. Kostnaden för att låta en veterinär avliva hästen varierar beroende på en rad olika faktorer. Utöver inställelse- och reseavgift, tillkommer kostnader för bl.a. arbete och material. Kontant betalning krävs av privatpersoner. VAR GÖR MAN AV SIN DÖDA HÄST? När en häst väl är död (avlivad eller självdöd) och inte ska användas som livsmedel, räknas den som animalisk biprodukt. Enligt EU:s gemensamma regler får den därmed inte hanteras hur som helst p.g.a. risk för smittspridning och risk för s.k. zoonoser. (En zoonos är en sjukdom, som kan överföras mellan djur och människa). Det finns dock ett antal olika alternativ för hästägaren att välja mellan, när det gäller vad som ska hända med hästkroppen: destruktion, kremering eller nedgrävning/ deponering. Destruktion Destruktion innebär förstöring, oskadliggörande. Vanligtvis menar man total förbränning i ugn. Ett annat tillvägagångssätt är sterilisering och därefter processning av restprodukterna till fetter, kött- och benmjöl. Dessa används i sin tur för bl. a. energiproduktion i t.ex. kraftvärmeverk och vid cementtillverkning. Genom ny teknik kan man utnyttja nermalda kadaver direkt som biobränsle, s.k. Biomal. Detta är ett enklare, billigare, mindre energikrävande och mer miljövänligt sätt att ta hand om kadaver jämfört med mer traditionell hantering. I Sverige är det huvudsakligen processföretaget Konvex AB, med huvudkontor i Lidköping, som tar hand om och destruerar hästkroppar, som inte går till slakt. Totalt brukar det röra sig om ca 5 000 hästar per år, men under 2005 tog företaget hand om ca 6 000 hästar. Även SVA, Statens Veterinärmedicinska Anstalt i Uppsala, tar emot biologiskt avfall för destruktion utöver material från sin obduktionsverksamhet. För att förhindra att djur grävs ner och utgör en smittrisk, tar SVA (mot en kostnad) även emot självdöda/avlivade djur som inte obduceras. Denna verksamhet är dock marginell jämfört med Konvex. Kremering En annan form av destruktion eller förbränning i ugn är kremering, vilket innebär att man tar hand om askan efter ett enskilt djur. Idag är det än så länge endast SVA som har möjlighet att kremera en hel häst. Under 2005 kremerade SVA totalt 45 hästar. I framtiden kommer det troligtvis finnas möjlighet att kremera hela hästar även i Skåne. Det finns långt framskridna planer på att bygga en anläggning med en kapacitet att ta hand om 2-4 stora djur per dygn. En kremering av hela kroppen tillhör de dyrare alternativen att ta hand om sin döda häst. I slutändan kan det totalt röra sig om belopp uppemot ca 15 000 kr, när allt är inräknat (avlivning, transport, kremering o.s.v.). Ett billigare alternativ är att kremera endast delar av hästen, oftast hjärta och vänster framben. Denna tjänst går att få även hos ett mindre antal smådjurskrematorier. Nedgrävning - deponi Ett allt vanligare alternativ är att både låta avliva och begrava sin häst hemma. Enligt EU-bestämmelser är det förbjudet att gräva ner döda djur, såsom nöt, svin och får. När det gäller hästar, kan man dock ansöka hos länsstyrelsens veterinärenhet, om att få begära avsteg från dessa regler (SJVFS 2003:58). Anledningen till att man kan få tillstånd är, att det inte finns lika många farliga smittor, som kan spridas sig via häst- 10 11

kadaver som genom övriga produktionsdjur. Kostnaden för ett tillstånd hos länsstyrelsen är 300 kr. Tillståndet ska betraktas som en färskvara, d.v.s. man ansöker, när det är aktuellt. I undantagsfall kan länsstyrelsen ge sitt medgivande direkt per telefon, men vanligtvis får man svar med vändande post. Innan man ansöker om tillstånd hos länsstyrelsen, måste kommunens miljöförvaltning kontaktas. En miljöinspektör avgör om utsedd plats för deponering klarar reglerna i Miljöbalken. Kroppen får t.ex. inte grävas ner för nära någon vattentäkt eller annat känsligt område. Dessutom ska gropen vara såpass djup, att djur hindras från att gräva upp kadavret. Kostnaden för detta intyg varierar mellan olika kommuner. En del tar inte ut någon avgift alls. Deponi betyder förvaringsplats för avfall. Därför tänker man kanske först och främst på en soptipp eller avfallsstation, när man hör ordet. All nedgrävning av kadaver räknas dock som deponi oavsett plats. Därför behöver även soptippar begära tillstånd för att gräva ner kadaver. Denna hantering av döda djur blir dock alltmer sällsynt. Man kan inte blunda för att det även sker en hel del s.k. svartslakt och otillåten nedgrävning av hästkadaver runt om i landet. Vilket omfång denna verksamhet har, vet man av naturliga skäl inte. Inte heller hur stor den illegala exporten av hästar är till slakterier i mindre nogräknade länder. LAGSTIFTNING OCH TILLSYN För de allra flesta hästuppfödarna/ägarna i Sverige är det primära syftet inte att producera kött. De hästar som ändå går till slakt och livsmedelsproduktion, måste dock klara samma hårda krav på t.ex. produktsäkerhet och spårbarhet, som övriga livsmedelsproducerande djurslag. Bestämmelserna regleras via EU-lagstiftningens förordningar och direktiv. EU-förordningar omarbetas inte till nationella föreskrifter utan gäller direkt inom hela EU. Den svenska regeringen ger i sin tur myndigheter, såsom Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Djurskyddsmyndigheten, rätt att ge ut mer detaljerade regler föreskrifter och allmänna råd om hur EU-direktiven ska fungera i Sverige. Tillsynen av att lagar och förordningar efterlevs, utförs av bl.a. länsstyrelserna och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder eller motsvarande. Jordbruksverket Jordbruksverket är regeringens expertmyndighet på det jordbruks- och livsmedelspolitiska området. En av verkets huvuduppgifter är att administrera EU:s jordbrukspolitik. Bland annat utfärdar Jordbruksverket föreskrifter och övervakar användningen av läkemedel för lantbrukets djur och sällskapsdjur, så att kraven beträffande säkerhet och kvalitet uppfylls för veterinärmedicinska läkemedel. Jordbruksverket är även arbetsgivare åt landets distriktsveterinärer. Livsmedelsverket Livsmedelsverket är en statlig myndighet, som bl. a. har det överordnade ansvaret att leda och samordna kontrollen av livsmedel och livsmedelsproduktion i landet. Arbetet sker i nära samarbete med kommunerna, som i sin tur har huvudansvar för tillsynsarbetet. Samtliga slakterier i landet kontrolleras av Livsmedelsverket och alla djur som slaktas i Sverige besiktigas av veterinärer från Livsmedelsverket. Från och med 2006 införs strängare regler för säkrare livsmedel och bättre kontroll av hela livsmedelskedjan. Införandet av kravet att uppvisa hästpass i samband med slakt är bara en del i detta arbete. Djurskyddsmyndigheten Den svenska djurskyddslagstiftningen gäller djur som hålls av människor. Djurskyddsmyndigheten har det centrala myndighetsansvaret för allt djurskydd enligt djurskyddslagen. Förutom att utfärda föreskrifter och allmänna råd om hur t.ex. slakt och avlivning av djur ska gå till, fungerar Djurskyddsmyndigheten även som vägledare åt kommuner och länsstyrelser i deras arbete. 12 13

Länsstyrelsen I varje län i Sverige finns en länsstyrelse, totalt 21 stycken. Länsstyrelsen är en statlig myndighet och fungerar som en viktig länk mellan människor och kommuner å ena sidan och regering, riksdag och centrala myndigheter å den andra. På länsstyrelsen arbetar bl.a. länsveterinärer för att förbättra djurhälsan och djurskyddet samt har i uppdrag att informera och utbilda såväl lantbrukare som djurskyddsinspektörer. Man utövar även tillsyn, d.v.s. kontrollerar att olika verksamheter följer lagar och riktlinjer. Även granskning av hur kommunerna sköter sina kontroller tillhör länsstyrelsens uppgifter. Det är länsstyrelsen som ger tillstånd till undantag från förbudet att gräva ner döda djurkroppar. Kommun Enligt Djurskyddslagen är det kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd, eller motsvarande, som har det lokala ansvaret och den direkta tillsynen över djurhållningen. I de flesta fall utförs arbetet av en djurskyddsinspektör. Djurskyddslagen omfattar alla djur som hålls av människor. Även djurhantering i samband med t.ex. tävlingar och transporter inspekteras. Den kommunala djurskyddstillsynen omfattar dessutom tillsynen över att slakt- och avlivningsföreskrifterna följs. Det är kommunens miljöinspektör, som godkänner platsen för nedgrävning av en död häst. AKTUELLA LAGAR OCH FÖRESKRIFTER Djurskyddslagen (1988:534) Identifiering och läkemedelsanvändning - Rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung (även kallad MRL-förordningen) - Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82) om hästdjur som används till avel och identifiering av hästdjur, saknr M 16 (ändrad genom SJVFS 2005:71) ( Hästpassföreskrifter ) - Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:116) om val av läkemedel vid behandling av djur, saknr C 22 (ändrad genom SJVFS 2005:61) - Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:3) om karenstider vid hantering av livsmedel från djur som behandlats med läkemedel, saknr H 65 Livsmedelssäkerhet - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställandet av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställandet av särskilda bestämmelser för genomförandet av officiell kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställandet av krav för foderhygien - Kommissionens förordning (EG) nr 2076/2005 av den 5 december 2005 om fastställandet av övergångsbestämmelser för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 853/2004), (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 14 15

Slakt - Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om hanteringen av vissa djurarter vid slakt eller annan avlivning (DFS 2004:12, Saknr L 22). - Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd (SLVFS 1996:32) om slakt av tamboskap och hägnat vilt, saknr H 190:3 (ändrad genom LIVSFS 2005:8) Kadaver - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel ( Biproduktsförordningen ) - Miljöbalken (1998:808) - Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:34) om hantering av djurkadaver och andra animaliska biprodukter (SJVFS 2003:58, Saknr K 14) REFERENSER Djurskyddsmyndigheten Box 80 532 21 SKARA www.djurskyddsmyndigheten.se Jordbruksverket 551 82 JÖNKÖPING www.sjv.se Livsmedelsverket Box 622 751 26 UPPSALA www.slv.se www.lst.se Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA 751 89 UPPSALA www.sva.se Statistiska Centralbyrån, SCB Box 24300 104 51 STOCKHOLM www.scb.se Svensk Lantbrukstjänst AB / Konvex AB Huvudkontor Box 734 531 17 LIDKÖPING www.svensklantbrukstjanst.se Egen kontaktlista: Veterinär:... Distriktsveterinär:... Kommun (miljö- & hälsa):... Länsstyrelse veterinärenhet):... Svensk Lantbrukstjänst (lokal entreprenör):...... Slakteri:... Djurambulans:... LRF, Lantbrukarnas riksförbund 105 33 STOCKHOLM www.lrf.se Länsstyrelsen 16 17

Författare: Agr. Dr. Carina Palmgren Karlsson Projektledning: Camilla Linder, LRF Fotograf: Björn Tesch Grafiskformgivning: Clausen Media Broschyren finansieras gemensamt av EU och svenska staten. Producerad: Januari 2006