Spridningsvägar för växtskyddsmedel till omgivande miljö I växtskyddsarbetet finns det alltid en risk att växtskyddsmedel hamnar i den omgivande miljön. En del av spridningsvägarna kan du själv påverka. Genom att bl.a. hålla mark- och vindanpassade skyddsavstånd och så in gräsbevuxna skyddszoner längs med vatten kan du minska riskerna betydligt. I texterna nedan kan du läsa mer om olika spridningsvägar. Vindavdrift Vindavdrift är svårt att helt undvika vid bekämpningsarbete utomhus. Väderleken och den teknik som används har stor inverkan på hur mycket som hamnar utanför den besprutade ytan. Vindhastigheten i kombination med droppstorleken är de mest betydelsefulla faktorerna. Varmt och torrt väder förvärrar avdriften ytterligare. Den enskilt mest betydelsefulla faktorn är vindhastigheten och en ökning i vindhastighet med någon
sekundmeter kan fördubbla mängden växtskyddsmedel som förs bort med vinden. Spridningstekniken spelar roll eftersom fina droppar är mer vindkänsliga. Mätningar har visat att mellan 1 % och 5 % av det som sprids ofta förflyttas med vindavdrift. Hjälpredan, termometer, vindhastighetsmätare och vindriktningsvisare är nödvändiga verktyg för att beräkna det vindanpassade skyddsavstånd som ska hållas för att minska vindavdriften. Arbete med fläktsprutor i fruktodling kräver ytterligare försiktighet.
Ytavrinning Risken för ytavrinning är störst vid kraftiga regn nära inpå bekämpningstillfället. Var det finns risk för detta på dina marker vet du själv bäst. Både jord, fosfor och växtskyddsmedelsrester kan följa med vid ytavrinning och orsaka problem i diken och vattenmiljö. Körspår kan leda vattnet till en dräneringsbrunn i en svacka på fältet eller ett öppet dike som leder vidare till ett vattendrag. Tidigt (innan uppkomst) och sent (efter skörd då det är mer nederbörd) på säsongen är riskerna större. Även vissa jordar är mer riskbenägna, t.ex. struktursvaga mjäla- och lerjordar. Bevuxna skyddszoner är ett bra sätt att minska risken för ytavrinning på. Givetvis ska även markanpassade skyddsavstånd hållas till sjöar, vattendrag, diken och dräneringsbrunnar.
Utlakning och makroporflöde Hur stor risken är för transport till yt- eller grundvatten genom utlakning och makroporflöde beror på flera saker, exempelvis hur snabbt ämnet bryts ner, hur lätt det löses i markvätskan, hur hårt det binds till organiskt material eller lerpartiklar, om marken naturligt är väl dränerad eller om den är täckdikad, hur väl grödan kan ta upp vatten och inte minst väderleken. Utlakning Utlakning förekommer på alla fält när mängden vatten i marken överstiger det grödan kan ta upp och det marken kan absorbera. Växtskyddsmedel som löst sig i markvätskan följer med vattnets rörelse genom jordprofilen till dräneringsledningar eller vidare ner till grundvattnet. Störst risk är det på jordar med hög genomsläpplighet, t.ex. sandjordar eller leror med mycket sprickor. Även täckdikning bidrar till snabbare transport genom matjordslagret ned till dräneringsrören men minskar samtidigt risken för ytavrinning. Makroporflöde Makroporflöde kan sägas vara en kombination av utlakning och erosion. Genom maskhål, jordsprickor och rotkanaler kan regnvatten snabbt transporteras ner genom markprofilen och föra med sig jordpartiklar och växtskyddsmedelsrester. På detta sätt kan även växtskyddsmedel som fastnat på jordpartiklar transporteras nedåt.
Avdunstning Mätningar har visat att i vissa situationer kan upp till 10 procent av det som sprids försvinna genom avdunstning. Det är främst ämnets egenskaper som avgör om risken för avdunstning är stor. Men du kan minska risken för att växtskyddsmedel ska avdunsta om du gör sprutningsarbetet vid lägre temperatur och vid högre luftfuktighet. Tidiga morgnar och sena kvällar är lämpliga tider. Nedfall Växtskyddsmedel som används i Sverige men även i andra länder avdunstar från marken och faller ner tillsammans med regnvatten. Det är därför det är möjligt att hitta ämnen i våra vattendrag som sedan länge är förbjudna i Sverige.
Skyddsvärda objekt i och nära fältet I och runt fälten finns miljöer och objekt som man ska ta hänsyn till vid spridning av växtskyddsmedel. Det kan vara livsmiljöer för olika växt- och djurarter eller andras hälsa och egendom. I texterna nedan kan du läsa mer om några av de skyddsvärda biotoper och objekt som kan finnas i och nära en odling. Åkerholmar Åkerholmar är mycket artrika miljöer. Där är lokalklimatet gynnsamt för många olika djuroch växtarter som trivs i det öppna jordbrukslandskapet. Många av dessa arter var förut mycket vanligare men på grund av rationaliseringen av jordbrukslandskapet har de minskat i antal och småbiotoper som åkerholmar utgör idag deras huvudsakliga livsmiljö. De gamla lövträd som ibland växer på holmarna kan vara värdträd för ovanliga lavar, mossor, svampar och insekter. Använd Hjälpredan när du beräknar det vindanpassade skyddsavståndet. En brukningsfri skyddszon på 3-10 meter kan lämnas intill holmen, men det är inget krav. Du kan också lämna en sprutningsfri kantzon på 6-10 meter, men inte heller detta är något krav. Då odlas marken som vanligt men inga växtskyddsmedel används i zonen. Åkerholmar omfattas av biotopskyddet i hela landet. I ett biotopskyddsområde får du inte bedriva en verksamhet eller vidta åtgärder som skadar naturmiljön. Det innebär t.ex. att du inte får sprida gödsel eller växtskyddsmedel där och bör hålla skyddsavstånd vid spridning.
Våtmarker och småvatten Våtmarker och småvatten bidrar med många viktiga ekosystemtjänster. De kan binda och lagra koldioxid, rena vatten och fungera som översvämningsskydd. De är också livsmiljöer och fungerar som spridningskorridorer för många växt- och djurarter. Naturliga bäckfåror hyser ofta fler arter än anlagda diken. Våtmarker kallas ofta för naturens egna reningsverk på grund av sin förmåga att ta hand om och begränsa uttransporten av näringsämnen som kväve och fosfor till vattendrag, sjöar och hav. De kan bestå av kärr, gölar, öppna diken, naturliga bäckfåror, dammar, märgelgravar och översilningsmarker. Uppemot en fjärdedel av Sveriges våtmarker har försvunnit genom uppodling eller utdikning. De markanpassade avstånden som bör hållas vid spridning av växtskyddsmedel är: Minst 6 m till sjöar, vattendrag och andra öppna vattenytor som är markerade som sådana på den topografiska kartan, skala 1:50 000. Minst 1 m till diken och dräneringsbrunnar. Var uppmärksam på att en del preparat har användningsvillkor som kräver större skyddsavstånd än dessa till vatten. Använd Hjälpredan när du beräknar det vindanpassade skyddsavståndet. Våtmarker och småvatten omfattas av biotopskyddet och därför får du inte bedriva en verksamhet eller vidta åtgärder som skadar dem. Det innebär t.ex. att vattnen inte får dräneras, att du inte får göra stora uttag av vatten från dem eller sprida växtskyddsmedel eller gödsel över dem.
Sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag innehåller en mängd olika miljöer för djur och växter att leva i. Därför är de också ofta mycket artrika. Exempel på mindre djur som lever i vattendrag kan vara snäckor, musslor, kräftdjur, iglar, skalbaggar och larver. De vattenlevande växter som finns är en förutsättning för djurlivet och de hjälper till att hålla vattnet rent. Rester av växtskyddsmedel återfinns i våra vattendrag. Även om halterna är små och utan risk för människor och större djur kan de vara tillräckligt höga för att störa känsliga vattenlevande organismer. En säker hantering av växtskyddsmedel ger en minskad risk för läckage till yt- och grundvatten. Åtgärder som att hålla skyddsavstånd, fylla på och rengöra sprutan på en bra plats, förvara preparaten på ett säkert sätt, inte använda växtskyddsmedel på hårdgjorda ytor och hålla avstånd till dräneringsbrunnar bidrar alla till en minskad risk för läckage. Det minsta markanpassade avståndet som bör hållas till sjöar och vattendrag är 6 meter. Var uppmärksam på att en del preparat har användningsvillkor som kräver större skyddsavstånd än så. Det kan även finnas krav på en permanent bevuxen skyddszon intill vatten. Välj Särskild hänsyn i Hjälpredan när du beräknar ditt vindanpassade skyddsavstånd intill sjöar och vattendrag. Naturbetesmarker och ängar Naturbetesmarker och ängar är mycket artrika marker. Många ovanliga arter återfinns här och nära hälften av alla Sveriges kärlväxtarter kan förekomma på markerna. Markerna har ofta använts under en lång period till bete eller slåtter, ibland i 100-tals år, och vegetationen är till stor del opåverkad av gödsling. Artsammansättningen har skapats genom den långvariga hävden och den låga vegetationen gör att många arter kan samsas utan att skugga varandra. Markerna kan även ha höga kulturmiljövärden som odlingsspår, gravfält och boplatser. Naturbetesmarker och ängar är skyddade som biotopskyddsområden eller naturreservat, det innebär att du inte får bedriva en verksamhet eller vidta åtgärder som skadar naturmiljön. T.ex. är spridning av växtskyddsmedel eller gödsel förbjudet på markerna. Det är viktigt att växtskyddsmedel inte riskerar att störa den flora och fauna som finns där. Hjälpredan används för att beräkna det vindanpassade skyddsavståndet, du ska välja Särskild hänsyn vid beräkningen om slåtter- eller betesmarken erhåller stöd för bevarande av biologisk mångfald.
Biodlingar och vilda pollinatörer Sprid aldrig preparat som är giftiga för pollinatörer då grödan eller ogräsen i fält blommar. Vid användning av sådana preparat ska uppgift om blommande gröda antecknas i sprutjournalen. Även om grödan inte blommar, kontrollera att inga bin flyger över fältet innan besprutning, spruta då hellre på kvällen när bina inte längre är aktiva. Följ de rekommendationer som finns på preparatets etikett. Har du en bigård till granne, kontrollera att bina inte flyger över ditt fält till t.ex. ett blommande rapsfält när du ska spruta. Välj Särskild hänsyn i Hjälpredan när du beräknar ditt vindanpassade skyddsavstånd mot en bigård. Vanliga användningsvillkor som syftar till att skydda pollinatörer: Preparatet får inte användas i blommande gröda när bin aktivt söker föda Användning av Hjälpredan Avlägsnande eller övertäckning av bikupor Minimering av utsläpp av damm vid sådd av betat utsäde Sprutning nattetid
Växthus och omkringliggande odlingar Växthusodlade växter kan vara mycket känsliga för ogräsmedel. Prydnadsväxter kan t.ex. få ett förstört utseende och tomatodlingar kan slås ut helt om medel kommer in i växthusen. Spruta aldrig med ogräsmedel om vinden ligger på mot växthus. Välj Särskild hänsyn i Hjälpredan när du beräknar ditt vindanpassade skyddsavstånd vid användning av andra preparat. Kontakta även växthusodlaren i samband med bekämpning nära växthuset så att denne kan vidta åtgärder som att stänga luftningsluckorna. Visa hänsyn om dina fält gränsar till ekologiska odlingar eller om den omgivande grödan är känslig för det preparat som ska användas. Du ska då välja Särskild hänsyn i Hjälpredan när du beräknar ditt vindanpassade skyddsavstånd.
Bostadstomter, lekplatser, skolor och förbipasserande Välj Särskild hänsyn i Hjälpredan när du beräknar ditt vindanpassade skyddsavstånd mot bostadstomter, daghem, lekplatser och skolor. Välj om möjligt en tidpunkt för sprutning när så få personer som möjligt är ute och finns nära dina odlingar. Dräneringsbrunnar Spridning för nära dräneringsbrunnar kan innebära risk för läckage via ledningar ut till vattendrag. Därför är det viktigt att hålla skyddsavstånd till brunnarna, 1 meter är minsta rekommenderade avstånd. Tänk på att stänga av sprutan i tid innan du passerar brunnen. För att slippa ogräs runt brunnarna kan du lägga ut halm eller bark, eller så in gräs. Locket till brunnen ska vara helt och inte glipa.
Ytterligare småbiotoper som omfattas av biotopskyddet Andra småbiotoper som omfattas av biotopskyddet i hela landet är stenmurar, odlingsrösen, pilevallar och alléer. Skyddsavstånd som anpassas till de lokala förhållandena bör även hållas till dessa vid sprutning. Gynna nyttodjuren En stor artrikedom nära uppodlad mark kan ge stora vinster för brukaren förutom att vi alla gynnas av och vill ha en rik biologisk mångfald. Pollinerande insekter hjälper till att öka och förbättra skörden. Andra nyttodjur angriper skadedjur och kan minska behovet av kemisk bekämpning. I texterna nedan kan du läsa mer om några av de åtgärder som kan vidtas för att gynna olika nyttodjur. Blommande skyddszoner och sprutfria kantzoner Skyddszoner En blommande skyddszon drar till sig pollinatörer och det kan bidra till bättre skördar av en mängd olika grödor. Även naturliga fiender till skadeinsekter trivs i zonerna. Fälthöns och småfåglar får också lättare att hitta föda till sina ungar. Placera kantzonerna mot viltoch fågelrika miljöer som betesmarker, diken och fältkanter med buskar och träd och gör dem gärna ca 6 meter breda. Om du vill så ettåriga grödor kan du t.ex. välja honungsört och perserklöver. Du kan behöva putsa skyddszonen innan skörd av huvudgrödan för att undvika att få frön i trösktanken. Om du vill så fleråriga grödor kan du t.ex. välja getärt, rödklöver, lusern och cikoria i blandning med tuvbildande och konkurrenssvaga gräs. Putsa eller skörda efter blomning. Om du skördar så minskar du risken för ansamling av förna och skador orsakade av sorkar. Du kan också välja att blanda ettåriga och fleråriga växter. Putsa eller skörda då efter första årets blomning så kan de fleråriga växterna få bättre fart. Sprutfria kantzoner Sprutfria kantzoner underlättar för fåglar att hitta föda till sina ungar. Odla som vanligt men spruta inte på zonerna. Placera zonerna mot vilt- och fågelrika miljöer som betesmarker, diken och fältkanter med buskar och träd. Viktigast är att avstå från medel mot insekter och örtogräs. Markera zonerna med käppar så att du inte glömmer att stänga av sprutan när du passerar dem.
Blommande och bärande träd och buskar Blommande vegetation och vegetation som ger bär drar till sig pollinatörer och ger föda, booch sångplats åt fåglar. Spara träden och buskarna i fältkanterna när du röjer sly. Enstaka grenar kan kapas för att öka framkomligheten. Bra träd och buskar är sälg, slån, hagtorn, fläder, oxel och rönn. Så gärna hankloner av sälg, deras pollen är en viktig första födokälla på våren till humledrottningar och andra insekter.
Utplacering av halmbalar Halmbalar fungerar som bon och skydd för pollinerande humlor och andra nyttoinsekter. Placera dem på stora skiften där det är långt mellan åkerholmar och fältkanter. Halmbalarna blir bättre bon med tiden, så låt dem gärna ligga på samma plats så länge som möjligt. Hjälp fåglarna trivas på fältet Kör runt eller flytta fågelbon som du hittar under arbete i fält. Flyttade bon hittas lätt igen av föräldrarna. Ta bort markeringar efter slutfört arbete om du märker ut boet eftersom ett markerat bo lättare hittas av boplundrare. Vårplöj om du kan- stubbåkern ger mat åt fröätande småfåglar och fälthöns under senhöst och vinter. Lämna en oskördad bit mark, det ger vintermat åt fåglar. Helst ska den lämnas nära skyddande träd eller buskar. Gör en lärkruta- rutorna underlättar för sånglärkorna att hitta föda till sina ungar på våren. Lyft/stäng av såmaskinen på en 4 till 6 meter lång sträcka när du sår höstvete. Du kan gödsla och bekämpa rutan som det övriga fältet. Två rutor per hektar är lagom, gör dem på fält med öppet läge och som är minst 10 ha stora. Du kan få ersättning från Sveriges Ornitologiska förening för att göra lärkrutor. Läs mer på www.sofnet.org Bekämpa bara insekter vid behov- vissa fågelarter är beroende av insekter i fält som föda.
Skalbaggsås I skalbaggsåsar trivs naturliga fiender till bl.a. bladlöss, som jordlöpare och spindlar. Så in 2 till 4 meter breda och några hundra meter långa remsor i fältet. Gör gärna åsen upphöjd. Så in fleråriga örter som cikoria och baljväxter blandat med tuvbildande gräs som timotej och hundäxing. Var försiktig med kemisk bekämpning intill åsen och håll minst 6 meters avstånd vid användning av insektsmedel.