gilla En porträttsalong I urval av konsthistoriker Fred Johanson 4/5-25/8 Kalmar konstmuseum

gilla En porträttsalong I urval av konsthistoriker Fred Johanson 4/5-25/8 Kalmar konstmuseum

GILLA En porträttsalong Ragnar Alyre, Bror Angelin, Björn Berg, Richard Bergh, Gideon Börje, Oscar Cardon, Kurt Cárendi, Liv Derkert, Siri Derkert, Brita Ek, Per Ekström, Albert Engström, Jan Ewemo, Einar Forseth, Axel Fridell, Simon Gate, Albert Teodor Gellerstedt, Eric Hallström, Oscar Hullgren, Stina Håfström, Knut Jern, Axel Kargel, Svante Kede, Nils Kreuger, Osvald Larsson, Lotte Laserstein, Per Lindekrantz, Birger Ljungquist, Gustaf Magnusson, Nils Nilsson, Vera Nilsson, Josephine Nisbeth, William Nording, Jenny Nyström, Josef Fredrik Olson, Torsten Palm, Åke Pallarp, Arthur Percy, Gerda Roosval-Kallstenius, Harald Sallberg, Christine Sundberg, Stefan Teleman, Gusten Widerbäck, Hans Wiegert och Anders Zorn. Utställningen pågår parallellt på facebook med adressen www.facebook.com/kalmarkonstmuseum

ANSIKTSBOK Om porträttet som handling i samtiden När slutade konstnären att måla porträtt? Eller rättare sagt, när slutade porträttet att vara en möjlighet för konsthistorien? Knappast när eller på grund av att sociala medier trädde in i våra liv. Det skedde långt tidigare. En del hävdar att fotografiet tog död på viljan att skapa likhet genom studier av naturen. Andra hävdar snarare orsakerna i Duchamps ready-made som banade vägen för den konceptuella konsten till vilken ingen nu levande konstnär inte har en relation. Fokus hamnade på idéer och inte på människan i sig och naturen. I denna utställning vill vi snarare pröva de sociala bevekelsegrunderna för att ägna sig åt ett ansikte, ett porträtt, en identitet. Genom en parallell mellan genren porträtt och användningen av sociala medier vill vi belysa dess respektive status idag. Har du någon gång känt en person som dött men som lever kvar på facebook för att ingen bemödat sig om att ta bort informationen? Jag kan intyga att det är obehagligt och irriterande. Att vi skulle känna likadant inför ett målat porträtt av en människa som nu är död är absurt. Det finns inte på kartan att vi skulle känna annat än sorg även om vi kände personen i fråga. Vi skulle i alla fall inte bli irriterade över att porträttet fanns där bara för att personen är död. Ett målat porträtt lever sitt eget liv som målning, utan anspråk på nutiden annat än som en försiktig trevare från andra sidan. På facebook förväntar vi oss den rätta och levande personen bakom identiteten och vi förväntar oss en aktivitet, en handling i realtid sprungen ur denna person. En målning tillhör alltid det förgångna och kanske är det också därför vi idag mer än någonsin kan känna oss bekväma med situationen att betrakta ett målat porträtt. Det befinner sig på skön distans från det reala.

Det finns, oavsett konsthistorien, många skäl att måla ett porträtt. Inget är så arketypiskt som att söka svar i den andres ansikte. Om sig själv och om den andre. Två prickar bredvid varandra med ett streck under är allt som egentligen behövs för att åstadkomma idén om ett ansikte. Ett målat porträtt avkrävs mer, det handlar om att an-sikta och kanske träffa något som faktiskt motsvarar den levande personen. Den andre finns oftast till hands att studera. Som en rent formell övning. Du kan också beställa ett porträtt i syfte att föra in ansiktet i ett socialt sammanhang. Ditt ansikte blir då en del av berättelsen om ditt liv även för andra. Om du kan få målat ditt porträtt markerar det också att du är i närheten av konsten och konstnären eller kan betala för tjänsten. Eller att din position i samhället gör att andra beställer det åt dig. Rader av målningar på kungar, statsmän, landshövdingar och rektorer känner vi alla till. De ska till varje pris skrivas in i historien. Inget är mäktigare än ett porträtt målat av en riktigt känd konstnär. Eller helt intimt, du är konstnär och vill berätta om dina nära och kära eller fiender. Varje porträtt är också ett vittnesmål om en social relation i en viss tid. Idag är facebook den plats där man sätter sitt porträtt i en social relation. På facebook bestämmer var och en själv bilden av sitt ansikte och de relationer du vill skapa genom att lägga ut och kommentera valda delar av ditt och andras liv. Av de drygt fyrtiotal porträtt Fred Johanson valt ut hittar vi inga avsedda att vara riktigt representativa i bemärkelsen att man redan vid dess tillblivelse visste att de skulle komma att beskådas offentligt. I de flesta fall är det oklart varför porträttet kom till och om det fanns en avsikt annat än för att bekräfta relationen mellan konstnär och den avbildade. De tillhör den intima sfären huvudsakligen och det faktum att de idag kan beskådas offentligt, på ett museum, skulle förmodligen vara högst främmande för de flesta av de som nu ingår i salongen. Med facebook har det skett ett historiskt genombrott då det mest intima med ett klick blir till det mest offentliga. Vilka vardagliga banaliteter som helst söker

sin bekräftelse i omvärlden genom att gillas av andra. Det målade eller tecknade ansiktet, upphängda på konstmuseet, vänder sig i första hand inåt, mot konsten själv, bekräftade som konstföremål. Vad mer kan de vara utöver sina konsthistoriska och biografiska relationer? Kan vi gilla dem utan att ha en relation till den levande personen bakom? Vad händer om vi betraktar denna salong av porträtt, inte bara som biografiska och konsthistoriska fakta, utan också som en grupp på facebook? Som om människorna bakom dessa porträtt hade en relation IRL (in real life/i det verkliga livet). Kan de få en samtida relevans genom att förflyttas till ett sammanhang som är lösryckt från det museala och ges ett nytt socialt liv som vore de marionettdockor i en framtid de inte valt själva? Väcker vi de döda? Du väljer själv om du vill se dem som konst eller ge dem ett alternativt liv genom att gilla dem på nätet. Bengt Olof Johansson museichef Kalmar konstmuseum

Christine Sundberg, Självporträtt, opd Lotte Laserstein, Porträtt av Torgny Segerstedt, opd

Min tanke bakom utställningen Jag har haft som målsättning att variera verken både vad beträffar uttryck och tekniker. Ofta finns en koppling till Kalmar och Öland. I ett fåtal fall har porträttidén gått utanför skildringar av människor. Här syftar jag på miljöer och inspirationskällor väsentliga för konstnären. En grundidé för denna utställning är att bilderna skall kännas angelägna ur konstnärens synvinkel. Den nutida idén kring hängning av en utställning brukar innebära mycket luft mellan verken. Här har vi istället gjort en så kallad salongshängning. Detta var typiskt för det sena 1800-talet, med tät känsla för att fylla ut tomrummen. Fred Johanson konsthistoriker Kalmar konstmuseum

Verkförteckning Ragnar Alyre, 1894-1975, Nils Ferlin, 1947, olja på pannå Här visas ett ypperligt porträtt av den folkkäre poeten. Alyre upplevde gemenskapen med Ferlin vid Sjöstugan i Borgholm. Bror Angelin, 1896-1958, Karikatyr av Häst-August, tuschteckning Kalmars förste museichef Manne Hofrén ägde en serie tuschteckningar av denne konstnär. Här ser vi en av stadens största byggmästare runt sekelskiftet 1900. Porträttet är onekligen lite tillspetsat. Björn Berg, 1923-2008, Emil i Lönneberga, 1972, teckning En av Astrid Lindgrens älskade gestalter med den definitiva tolkningen av när Emil fastnar i soppskålen och besöket hos doktorn. Richard Bergh, 1858-1919, Porträtt av Nils Kreuger, 1884, olja på duk Båda dessa konstnärer betydde mycket för konstens förändring under det sena 1800-talet. Både Bergh som son till en professor på Konstakademien och Kreuger från en handelssläkt i Kalmar var aktiva medlemmar i Konstnärsförbundet. Under ett antal år på 1890-talet utgjorde de tillsammans med Karl Nordström den så kallade Varbergsskolan. Gi d e o n Bö r j e, 1891-1965, Kvinna, 1948, olja på duk Börje var präglad av naivismen i Stockholm runt 1920. Här ser vi en vän kvinna i tidstypisk stil. Oscar Cardon, 1802-1878, Porträtt av Carl Wahlbom, 1836, litografi Ett porträtt av Kalmars första stora konstnär - specialist på anatomiska studier och historiska skildringar. Ku r t Cá r e n d i, 1905-1971, Sagoprinsessan, olja på pannå Vem vill ej vara en prinsessa i en saga?

Liv De r k e r t, 1918-1938, Mansporträtt, gouach Liv var en sann dotter till sin mor Siri inom konsten. Hon utförde sina bilder med en rivig och uttrycksfull expressionism. Siri Derkert, 1888-1973, Berthold Brecht, kol, blyerts Siri var expressionist ut i fingerspetsarna. Många kraftfulla porträtt utfördes av de hon högaktade bl.a. denne provokativa scenlegendar från Berlin. Br i t a Ek, 1898-1980, Porträtt av William Nording, olja på masonit Ett vänporträtt av konstnären. Här ser vi en flyktig bild av en målande artist. Pe r Ek s t r ö m, 1844-1935, Självporträtt, 1930, olja på duk Den berömde solmålaren från Segerstad på Södra Öland var som synes en habil porträttör. Den blå impressionistiska tonen är ett kännetecken för den åldrande konstnären. Albert Engström, 1869-1940, Självporträtt, torrnål Engström var en berömd person inte minst för sina illustrationer. Smålänningen gjorde många porträtt, oftast med humor, kraft och bestämdhet. Ja n Ew e m o, 1938-1994, FNL-bruden, 1969, färgetsning En bild i tiden. Exempel på en växande kritik mot USA-s krigföring i Vietnam. Ei n a r Fo r s e t h, 1892-1988, Jorsalefare, 1932, gouach Här visas en skiss till utsmyckning av aulan till den 1933 invigda Kalmar Högre Allmänna Läroverk. Den historiska beredskapen låg i tiden. Det handlar om Kalmar Ledung 1123 där kung Sigurd Jorsalefare definitivt skulle kristna kalmariterna. Ett historiskt porträtt utan större förankring i verkligheten.

Stina Håfström, Flickporträtt 1945, opd Per Ekström, Självporträtt, 1930, opd

Axel Fridell, 1894-1935, Vid toalettspegeln, etsning Fridell är en av Sveriges mest välrenommerade grafiker. Här ser vi ett typiskt exempel på hans minutiösa skicklighet. Simon Gate, 1883-1945, Flickporträtt, Barbro,1941, blyertsteckning Ofta var de ledande glasformgivarna även skickliga tecknare. Här visar Gate upp sin dotter med en känsla av samhörighet och elegans. Al b e r t Te o d o r Ge l l e r s t e d t, 1836-1914, Självporträtt, xylografi Så såg han ut - den mångsidige kulturpersonligheten. Arkitekt, poet, akademiledamot och inte minst en lysande akvarellist. Konstmuseet har kanske världens bästa samling av denne. Er i c Ha l l s t r ö m,1893-1946, Med röd slips, akvarell, blyerts Hallströms naivism och intimism runt 1920 var banbrytande tillsammans med bl.a. Hilding Lindquist. Med åren blev Hallström lite mera impressionistiskt skissartad vilket denna lilla bild belyser. Os c a r Hu l l g r e n, 1869-1948, Briggen Irma, 1894, olja på pannå Konstnären var en av Sveriges stora marinmålare och inte minst ihågkommen för sina besök på Bornholm. Därför kan man tycka att denna skuta agerar som ett självporträtt och ett minne från hans älskade Pataholm. Os c a r Hu l l g r e n, 1869-1948, Mamsell Blom från Pataholm, 1889, olja på duk Porträtt är inte så vanliga i Hullgrens produktion men här visas en inkännande studie av en sann pataholmska. St i n a Hå f s t r ö m, 1915-, Flickporträtt, 1945, olja på duk Spännande i sin koloristiska modernism med inslag av kubistisk abstraktion.

Axel Kargel, Artisten E Lindholm 1940, blyerts Anders Zorn, Självporträtt, 1916, etsning

Knut Jern, 1885-1948, August Strindberg, 1911, gipsskulptur Född i norra delen av länet och en specialist på att tolka litterära personligheter t.ex. Stagnelius. Detta är en förlaga till bronsen som står i foajén till Dramaten. Knut Jern, 1885-1948, Mäster August Palm, 1935, gipsskulptur Palm agiterade för ett rättvisare Sverige på 1880-talet och besökte tidigt Kalmar. Skräddarmästaren från Malmö visas här med sitt allvar och karakteristiska skägg. Ax e l Ka r g e l, 1896-1971, Artisten E Lindholm, Sjöstugan Borgholm 1940, blyerts Ett fint bevis på samarbetet inom den så kallade Kalmarskolan. Kargel visar här att han inte bara behärskade sparsmakade landskap. Svante Kede, 1877-1955, Riata, Tahiti, 1929, olja på duk En representant för det internationellt exotiska efter Paul Gauguin. Ni l s Kr e u g e r, 1858-1930, Hemmet Östra Sjögatan-Ölandsgatan, målad den 19 augusti 1919, vaxkrita Kreugerska huset - hörnet Ölandsgatan-Östra Sjögatan i Kalmar. Denna teckning visar Kalmars mest betydelsefulla konstnärs födelseplats. Därför vill jag tolka det som ett porträtt av en tid som svunnit. På platsen ligger idag ett hotell och huset på bilden flyttades 1967 till Norra Långgatan - en påtvingad nedgradering av ett pampigt 1600-talshus. Osvald Larsson, 1915-1973, Mansporträtt, 1949, olja på masonit Ett kraftfullt porträtt som lyser av själslig oro - en sann expressionistisk tolkning som påminner om Olle Skagerfors.

Lotte Laserstein, 1898-1993, Porträtt av Torgny Segerstedt, olja på duk Här har vi ett utsökt exempel på porträttspecialisten Laserstein. En stark känsla för individen förstärker uttrycket. Hans vassa penna var under flera år frihetens vapen mot nazismen och detta uppskattade konstnären. Per Lindekrantz, 1913-1994, Självporträtt, olja på duk Ett av många självporträtt där konstnären i expressionistisk anda tolkar sina känslor i färg. Lindekrantz var en av göteborgskoloristerna som senare i livet slog sig ner på Öland och där inspirerade många konstnärer bl.a. som lärare i grafik. Birger Ljungquist, 1894-1965, Stolts Elin, 1946, tempera Ljungquist var lite av specialist på att skildra unga kvinnor - inte minst på Öland. Gustaf Magnusson, 1890-1957, Porträtt av Ivan Hoflund, färgträsnitt Ett vänporträtt av den mycket produktive kalmarprofilen Hoflund. Nils Nilsson, 1901-1949, Flickporträtt, olja på duk Nilsson var en av göteborgskoloristerna men även verksam i Skåne. Hans konst präglas ofta av glädje och vänlighet även om krig och orättvisor gav genklang i hans måleri. Vera Nilsson, 1888-1979, Ginga, olja Vera blev en av den nya kvinnliga konstens viktigaste fackelbärare. Full av kraft tolkar hon landskap och människor, inte minst dottern Catharina. Med sitt hus i Borgholm, Lilla Nyborg, var hon en aktiv del av Ölands kulturliv.

Josephine Nisbeth, 1840-1927, Liten flicka som syr, olja på duk En vardaglig skildring av en konstnär från en av det borgliga 1800-talets viktiga skolsläkter i Kalmar. William Nording, 1884-1956, Självporträtt, olja på pannå Nording var en sammanhållande kraft på Bo Pensionat vad beträffar att invitera konstnärer dit. En säker intimist som målade det vardagliga med människor och naturen runt sig. Je n n y Ny s t r ö m, 1854-1946, Flicka med blommor, 1884, akvarell Nyström är för evigt förknippad med den svenska tomten men här visas en doftande målning. Jo s e f Fr e d r i k Ol s o n, 1870-1947, Studiekamrat i München, 1893-1896, teckning Kalmars förste stadsarkitekt var i grunden konstutbildad. Som idog arbetsmyra kunde han mellan 1904-1937 sätta sin prägel på staden från jugend till funkis. Torsten Palm, 1885-1934, Självporträtt, 1931, olja på pannå Palm är en del av den öländska intimismen och tillika en ofta sedd gäst på Bo Pensionat. Flera i släkten var konstnärer eller lärare. Porträttet visar på realistisk saklighet och fin känsla för det enklas charm. Åk e Pa l l a r p, 1933-2013, Krucifix, olja Ett exempel på den evigt angelägna tolkningen av Jesus - här med en modern förenkling. Arthur Percy, 1886-1976, Flicka med apelsiner, olja Den berömde formgivaren var även en välrenommerad målare. Han var en tidig elev hos Henri Matisse och drog lärdom av hans eleganta färgkonst. Percy blev senare en del av den nya sakligheten med dess renässansinspiration.

Arthur Percy, 1886-1976, Hans läser, 1931, färglitografi Ett exempel på konstnärens eget färgval. Stämningen känns igen - ett år efter funkisens genombrott på Stockholmsutställningen 1930. Ge r d a Ro o s v a l -Ka l l s t e n i u s, 1864-1939, Solstudie på stranden, 1914, olja på duk En konstnärinna med stark kulturell bakgrund som målar med ljus och luft i känslan. Harald Sallberg, 1895-1963, Självporträtt, 1938, etsning Vi ser en grafiker av rang. Sallberg, som var en välkommen gäst på Öland, tolkade ofta naturens under men även som synes mänskliga fysionomier. Christine Sundberg, 1837-1892, Självporträtt, olja För en gångs skull får vi träffa konstnären själv i en väl vald studie. Christine Su n d b e r g, 1837-1892, Anna Sundberg 7 år, 1871, olja på pannå En banbrytande kvinnlig konstnär från Kalmar som bland de första fick tillträde till Konstakademien. Sundberg blev en specialist på porträtt och det fanns många att avbilda i den stora släkten. Christine Sundberg, 1837-1892, Sittande hund, olja på papp Även om Sundberg blev mest känd för sina vänporträtt kunde hon briljera med både stilleben och djurporträtt. Stefan Teleman, 1936-, Självporträtt, 1999, målning Konstnären har koppling till Kalmartrakten och visat ett varierat uttryck. Detta är onekligen en liten färgklick att beundra.

Gu s t e n Wi d e r b ä c k, 1879-1970, Porträtt av Axel Lekander, 1905, olja på duk Ett fint exempel på vänporträtt skildrat i profil och med en ovanlig avlång form. Hans Wiegert, 1932-, Ängen, 1987 Konstnären använder ofta sitt eget huvud i olika sammanhang, ibland mera skräckinjagande, ibland med större vänlighet. An d e r s Zo r n, 1860-1920, Självporträtt, 1916, etsning Zorns rena porträtt är oftast mindre inställsamma än hans kvinnostudier. Ärligheten framträder inte minst i en serie självporträtt. Konstnären var utan tvivel en grafisk mästare och tecknare. Åke Pallarp, Krucifix, opd

Arthur Percy, Hans läser, 1931, färglitografi

Du behöver inte Förstå Om du blev berörd av det du såg Ta med dina vänner på en guidad visning valfri söndag 13.00. Om du uppskattade det du såg Köp ett årskort för 200:- så blir du samtidigt medlem i Kalmar konstförening och får förhandsinformation om museets utställningar och arrangemang. Om du gillade det du såg Bli medlem i vår Facebook-grupp för att se det som vi bara publicerar där. Om du älskade det du såg Bli ständig medlem i Kalmar konstförening. Om du vill veta mer Fråga oss eller gå in på www.kalmarkonstmuseum.se Kalmar konstmuseum