angaria 12 - 2011 - Anna-Karin Lindqvist

angaria 12 Arkeologisk förundersökning längs sträckan Övre Bredsand - Skönsmon Raä 12:1-2, 20:1-3 och 79:1 i Sundsvall socken samt Raä 527 i Njurunda socken. Anna-Karin Lindqvist - 2011-1

angaria ab Sofiehemsvägen 2B 907 38 Umeå Layout av Anna-Karin Lindqvist Omslag: Kumoröset fotograferas med tricopter. angaria ab Umeå 2011 2

Arkeologisk förundersökning längs sträckan Övre Bredsand - Skönsmon Raä 12:1-2, 20:1-3 och 79:1 i Sundsvall socken samt Raä 527 i Njurunda socken. Anna-Karin Lindqvist angaria 12 3

--,. - un""viii 20:3 Sundsvallsfjarden Sund!<vlll RU 12:1 l Sundsval Rat 79" - D - - 600 m Fig.1. Kartutsnitt från ekonomiska kartan 17H3g NV och 17H3g SV med de förundersökta fornlämningarna i Sundsvall respektive Njurunda socken markerade. Skala 1: 30 000. 4

INNEHÅLL Sammanfattning... 6 Rösemiljöer i Medelpad... 7 Metod... 9 Raä 12:1, Sundsvall socken... 9 Tidigare undersökningar av Kumoröset... 11 Gustaf Hallströms beskrivning av Kumoröset med omgivning 13 Raä 12:2, Sundsvall socken... 14 Raä 20:1, Sundsvall socken... 16 Raä 20:2, Sundsvall socken... 20 Raä 20:3, Sundsvall socken... 24 Raä 79:1, Sundsvall socken... 26 Raä 527:1, Njurunda socken... 27 Uppgifter lämnade till Fmis... 28 Administrativa uppgifter... 28 Referenser... 29 Källor... 29 5

Sammanfattning Under tolv dagar, (v 33-35) i augusti 2011 genomfördes en förundersökning av följande lokaler i Sundsvall och Njurunda socknar. Sundsvall Raä 12:1-2 ett röse en stensättning av rösekaraktär, Sundsvall Raä 20:1-3 bestående av tre rester av rösen, numera stensättningsliknande Sundsvall Raä 79:1 en fornlämningsliknande anläggning i Sundsvall socken samt Njurunda Raä 527:1 en husgrund från historisk tid i Njurunda socken. Undersökningen föranleddes av Trafikverkets planerade sträckning av E4 syd inom området Övre Bredsand - Skönsmon. Beslut fattades med stöd av 2. kap 11 och 13 lagen (SFS 1988:950) om kulturminnen mm (KML) av Länsstyrelsen Västernorrland 2011-07-11 (Dnr 431-1807-11). Syftet med förundersökningen var att klarlägga anläggningarnas utbredning och karaktär. I tabellen nedan anges den storlek som tidigare registrerats i Riksantikvarieämbetets fornsök (fmis), även uträknat i antal kvadratmeter. Vid förundersökningen visade det sig att anläggningarna var väsentligt mycket större än vad som hade förväntats, trots att de alla genomgått en omfattande plundring. De tre anläggningarna vid Raä 20 är numera av stensättningsliknande karaktär då man vid något tillfälle har tagit stenar från platsen. Även vid Raä 12:1-2 har stenar fraktats bort. Hallström (1924). I en artikel i Fornvännen beskriver Hallström (1924) att man 1892 körde hundratals lass med sten från Kumoröset (Raä 12:1) för att fylla i en kaj vid Kumo. När det gäller den fornlämningsliknande anläggningen, Sundsvall Raä 79:1 och husgrunden från historisk tid, Njurunda Raä 527:1 kunde konstateras att det inte rörde sig om fornlämningar. Tabell: Rösen/stensättningar storlek i diameter och kvadratmeter före och efter förundersökningen.. Röse/stensättning fmis kvm ny storlek kvm Raä 12:1 12 m i diam 113 17,5x14,5 201 Raä 12:2 7 m i diam 39 9 m i diam 64 Raä 20:1 8 m i diam 50 11 m i diam 95 Raä 20:2 8 m i diam 50 12 m i diam 113 Raä 20:3 10 m i diam 79 11 m i diam 95 Summa 331 568 6

Rösemiljöer i Medelpad Forskningen kring såväl bronsålderns som järnålderns kuströsen längs norrlandskusten är inte särskilt intensiv, men under de senaste åren har dock en hel del nya resultat framkommit som är intressanta och betydelsefulla. Nya resultat har framkommit inom följande områden: 1. Förhållandet mellan kuströsena och de samtida boplatserna 2. Olika typer av gravskick under bronsåldern 3. Kontinuitetsaspekten bronsålder-järnålder vid kusten 4. Nya metoder och slutsatser utifrån gamla grävningar (jfr Adlertz sållning t ex) 1. Förhållandet mellan kuströsena och de samtida boplatserna Den stora frågan om kuströsenas bosättningar är fortfarande olöst, men man kan säga att det beträffande kuströsena föreligger ett totalt annorlunda förhållande mellan grav och boplats än motsvarande för den sedentära bondebebyggelsen. För den sistnämnda finns ett mycket tätt förhållande mellan gård och grav, ca 90% av gravarna ligger inom 100 m från gården (Liedgren 1992). Det är troligt att den under neolitikum inledda extensiva odlingen och boskapsskötseln längs kusten får anses ha haft kontinuitet fram tills dess att den sedentära bebyggelsen etablerades århundradena f Kr. Rösebyggarnas ekonomiska bas domineras dock sannolikt av marina näringsfång, med säljakt och fiske som huvudkällor. Det har också föreslagits att detta näringsfång haft kontinuitet från bronsålder över och förbi den tid då vissa delar av befolkningen helt och fullt anammade en syd-, väst- och mellanskandinavisk livsstil med treskeppiga långhus, permanenta åkrar och stallade husdjur. Argumentet för att de fanns grupper som inte anammade denna nya livsstil är bl a de högst intressanta och viktiga fornlämningsmiljöer som ligger på Dårholmen och på Tjuvholmen strax intill det nu exploaterade området (t ex Ramqvist 2007). Där kan man tydligt och klart se en gravläggningskontinuitet i en utpräglad icke-agrar miljö från äldre bronsålder och långt in i järnåldern, åtminstone t o m 300-talet e. Kr. Ett annat argument är att kustens järnåldersrösen också de oftast ligger i icke-agrara miljöer. Det är således möjligt att vi har att göra med en grupp människor som hållit fast vid ett gammalt havsbruk parallellt med att andra grupper övergått till fast jordbruk. Ett konkret exempel på detta har påträffats i norra Ångermanland där en kustbunden fångstboplats med stenteknologi och asbestgods påträffats endast några km från den samtida fasta jordbruksbebyggelsen i Gene (Lindqvist 1992). Skulle man dra ut konsekvenserna av dessa fåtaliga indikationer betyder det att det på nivåer ner till kanske 15 m ö h kan finnas spår av "jakt- och fångstboplatser". 2. Olika typer av gravskick under bronsåldern Den äldre uppfattningen (Baudou 1968) om att den äldre bronsåldern karakteriserade av rösen med skelettbegravningar i i manslånga kistor och den yngre bronsålder av brandgravar stämmer inte längre. Två viktiga nyheter har framkommit under de senare åren. Den första är att nya dateringar har genomförts på brända ben från såväl äldre som nya undersökningar. Flera av dessa visar sig gå ner till bronsålderns period II-III (Smeds 2007; Ramqvist 2009, 2011). Detta samklingar med mellan- och sydskandinaviska förhållanden, där allt fler dateringar visar att brandgravskicket finns åtminstone från mesolitisk tid. 7

Den andra är ett tämligen intressant fynd strax utanför Umeå, där en grav från bronsålders period I-II undersöktes under slutet av 1990-talet (Lundberg 2005). Graven är i princip omöjlig att inventera fram då den endast består av ett lager stenar, ej särskilt regelbundet lagda i en sänka på en tallhed. Ursprungligen var platsen en ö i anslutning till Umeälvens mynningsområde. Denna gravtyp har inget med rösena att göra, men liknar mer de svårfångade gravarna som i allt högre grad påträffas längs övre norrlandskusten från mesolitikum och framåt (Liedgren 1994). 3. Kontinuitetsaspekten bronsålder-järnålder vid kusten Urtypen för kontinuitet i begravningsplats från bronsålderns tom äldre järnålder skulle kunna vara Dårholmen vid Ljungans mynning. Det en gång mycket stora gravfältet med enligt Ekdahl och Sidenbladh har haft upp till 70 gravanläggningar. På krönet av en bergsrygg ligger ett större röse och i etager nedanför breder sig därefter de övriga smårösena och stensättningarna ut sig. Det är omöjligt att säga hur processen fortlöpt eftersom området sedan länge är i det närmaste totalt förstört. Men i de mindre stensättningarna nämner Sidenbladh att det gjorts fynd av en guldring och kopparnitar, vilket bör tyda på dateringar till äldre järnålder. Med denna modell i åtanke har bl a Lars Högberg (muntligen) aktivt inventerat områden vid rösen i främst Härnösandsområdet och där funnit liknande förhållanden, om än inte lika stora lokaler som på Dårholmen. Mindre oansenliga och svårinventerade stensättningar tycks således kunna finnas nedanför och runt de mer majestätiskt liggande rösena. 4. Nya metoder och slutsatser utifrån gamla grävningar 14 C-analysen har från mitten av 1990-talet förändrats radikalt och betydligt bättre dateringar kan erhållas. Genom acceleratormetoden kan t ex brända ben, mycket små kvantiteter kol, mm dateras betydligt mera exakt. Det innebär att de idag går att datera sådant som var omöjligt tidigare och möjligheten finns därmed också att datera tidigare framgrävt material (se punkt 1). Därtill har t ex stabila isotoper i allt högre grad analyserats för att bedöma varifrån det huvudsakliga näringsintaget har kommit. Det går i många fall att analysera ben från skelettgravar för att skilja på om födan som den döde intagit under sitt sista decennium bestått av marin eller terrestrisk kost. Sådana analyser har bl a gjorts på skelettmaterial från såväl bronsålders- som järnåldersrösen (George 2010). Det mycket överraskande och högst intressanta resultatet där blev att de döda individerna, både från bronsålder och från järnålder, hade förtärt terrestrisk föda de sista decennierna av sina liv. Man bör också vara uppmärksam på tidigare uppgifter rörande undersökningsmetoder. Vi vet att gamla undersökningar kunde vara mycket sporadiska eller helt enkelt undermåliga. Inte minst illustreras detta av ett i exploteringen berört objekt Raä 12:1, där Adlertz 1896 efter avsevärd plundring och materialtäkt sägs ha sållat igenom kistans innehåll och hittat två flintavslag (Hallström 1924). Men likafullt hittas, enligt Hallström, år 1924 en kvartsitspets i samma kistas SÖ hörn. 8

Metod Alla objekt genomsöktes med metalldetektor före avlägsnandet av växttäcket. Målsättningen var att få fram anläggningarnas karaktär, utbredning och datering. Rösen /stensättningar De flesta rösen/stensättningar täcktes av en vegetation bestående av mossa, enbuskar och/ eller tätvuxen ljung. För rösen/stensättningar var det angeläget att få fram den totala storleken och i viss mån även se om inre konstruktionsdetaljer kunde dokumenteras. Efter det partiella friläggandet av anläggningarna ritades Raä 20:1-2 i skala 1:20. Genom tricopterfotografering av Mikael Lindholm, Härnösand kunde Raä 20:1-3 samt Raä 12:1 fotograferas från ovan. Raä 12:2 som ligger ett stycke in i skogen var inte möjlig att fotograferas på grund av skymmande träd. Raä 12:1, Sundsvall socken Belägenhet: X 6917 866 Y 1580 913 ± 2 m (GPS) Höjd över havet: 45 m ö h (ej inmätt) Rest av röse, (det sk Kumoröset) uppmättes till 17,5x14,5 m (N/S) med 0,3-0,8 m stora stenar. Anläggningens centrala del var inte helt täckt med växtlighet. Röset har en tydlig avgränsning mot öster och söder. I norra änden är profilen mera flack. I den nordvästra sidan finns en svacka, delvis igenfylld med stenar. I dag vattenfylld och sumpig. Röset begränsas i nordväst och väst av berghällar och det var också här som röset storlek utökades På den västra berghällen fanns endast små spridda stenar kvar. Här påträffades en bit kvarts, troligen en kärna. Inget material för 14 C-datering kunde tillvaratas. FYND: Kvartskärna Fig. 2. Raä 12:1 - Kumoröset fotograferas med tricopter av Mikael Lindholm. Foto från väster: A-K Lindqvist. 9

Fig. 3. Raä 12:1 - Kumoröset, fotograferat med tricopter. Den norra sidan till höger i bild. Foto: Mikael Lindholm. Fig. 4. Centralt i röset, mellan stenhällarna syns berghällen. Fig. 5. Kvartskärna 50x35x25 mm stor. 10

Fig. 6. Raä 12:1, bergsskrevan i rösets nordvästra sida är igenfylld med stenar. Rösets utbredning löper vidare upp mot berghällen till höger i bild. Bilden är tagen från samma väderstreck som fig.7. Foto från nordväst: A-K Lindqvist. Tidigare undersökningar av Kumoröset Resterna av Kumoröset undersöktes av lektor Gottfrid Adlertz 1896 genom anslag från Kungl.- Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien. Vid det tillfället påträffades fynd bestående av två små slagna flintskärvor, en yxformad tunn skiva av glimmer skiffer (ev naturligt material) samt näverbitar (SHM Inr 10292). Trots en noggrann genomsållning av jordmaterialet i kistan kunde posttjänstemannen J.Th. Höglund från Sundsvall vid ett besök den 18 maj 1924 (alltså 28 år senare) hitta en lancettformig pilspets med urnupen bas av mörkgrå kvartsit (SHM Inr 17456) i kistans sydöstra hörn (Hallström 1924:263, SHM Huvudkatalog). Vid det tillfället var kistan uppenbarligen fortfarande frilagd. Det framgår av det fotografi som Höglund tog 1924 (se fig. 7). Den plan och profilritning som T. Åhlfeldt från Sundsvall gjorde 1924 tycks ha gjorts vid samma tillfälle då pilspetsen påträffades. Hallström tycks inte reflektera över dettta och enligt min mening så borde det uredas vidare. Vid något tillfälle har kistan övertäckts med stenar, när framgår inte. Idag syns, centralt i röset, mellan stenarna och några stora stenblock, berghällen (den ev kistbotten), det är oklart om jordmaterial fortfarande finns kvar. Det råder stora oklarheter rådande dokumentationen av Kumoröset. Vad ligger egentligen till grund för T. Åhlfeldts plan - och profilritningar av Kumoröset som Hallström har med i sin artikel från 1924. 11

Fig. 7. Kistan i Kumoröset vid undersökningen under 1920-talet. Foto från nordväst: J.Th. Höglund, Sundsvall. Den senare hittade även pilspetsen i kistans gravkammare. Efter Hallström 1924:262. Fig. 8. Plan-och profilritning av Kumoröset. Scannad och modifierad efter ritning av T. Åhlfeldt, Sundsvall 1924. Efter Hallström 1924:261. 12

Gustaf Hallströms beskrivning av Kumoröset med omgivning Det högre och större av dessa rösen är nu mycket förstört, men har ännu en diameter av 9-10 m. Det har emellertid för ej så många år sedan varit betydligt större. År 1892 kördes nämligen hundratals lass sten därifrån för att fylla i en kaj vid Kumo. Röset bör ha haft en ursprunglig diameter av minst det dubbla mot den nuvarande. Intill detta röse funnos fordom två, ej endast ett röse som nu. Det kvarvarande är oansenligt och synes mycket förstört. Vid rösets förstörande anträffades däri ej mindre än tre, möjligen även fyra av sten byggda kistor, som alla plundrades. Två (ev. tre) brötos upp och endast en lämnades kvar i sitt läge, men berövades sitt tak av hällar. Denna kista är ännu i behåll och har en inre längd av 3,7 m. med en orientering NNV-SSO... I kistan anträffades av arbetarna under stentagningen ben, som en av dem skulle ha tagit med sig, alltså med stor sannolikhet obrända ben. Vidare i ena ändan åtskilligt med björknäver av ovanlig tjocklek (4 mm) (Hallström 1924:259 ff). Uppenbarligen är det inte bara dessa här omnämnda rösen som förstörts. Hallström nämner att det i trakten av Kumo, Sodom och Kubikenborg funnits många rösen: Nu äro här så vitt jag vet inga rösen längre att se (jag har sökt på några antagliga platser)... Förmodligen är det samma plats, som avses i en liten turistpublikation, där det säges:.."vid byggandet av de stora lastningskajerna vid en plats nära Sundsvall begagnades härtill de stora och talrika stenkumlen, bronsåldersgravar, som funnos på bergsluttningen där ovan." En svärdsklinga med ornering, typisk för den yngre bronsåldern antas komma från något att dessa rösen (troligen i Skönsmon). Det är oklart var fyndet gjordes, uppgift finns endast att den skulle vara hittad år 1865 i en hög av jord och sten. Tillsammans med fyndet fanns även en kniv av brons och en holkyxa. (SHM 10450). Fyndet är, för norrländskt vidkommande unikt och dateras till bronsålderns period V. Fig. 9. Bronssvärd funnet i en hög av jord och sten tillsammans med en holkyxa och en bronskniv. SHM Inr 10450. Se även fig.10. Foto: Sara Kosmin SHM: Huvudkatalog. 13

Fig. 10. Svärdet, kniven och holkyxan alla av brons, från gravfyndet som gjordes 1865 någonstans i Skönsmon, dåvarande Sköns sn, numera Sundsvall socken. Bild från SHM:s huvudkatalog. Raä 12:2, Sundsvall socken Belägenhet: X 6917 895 Y 1580 927 ± 5 m (GPS) Höjd över havet: 40 m ö h (ej inmätt) Stensättning av rösekaraktär, ca 9 m i diameter, belägen i östsluttning på kalberg, ca 20 meter nordost om Raä 12:1. Fyllningen består av 0,2-0,6 m stora stenar, enstaka stenar upp till 1 meter stora. Graven har en tydlig avgränsning mot norr och öster. Anläggningens centrala del var inte helt täckt med växtlighet. Växttäcket avlägsnades huvudsakligen i den västra och södra delen. Röset begränsas i väster och söder av berghällar. Det var uppenbart att de flesta stenar som tagits från graven legat i den södra delen. Området ligger strax utanför exploateringsytan, ingen avverkning har företagits här och anläggningen är omgiven av tallar. Inget material för 14 C-datering kunde tillvaratas. 14

Fig. 11. Raä 12:2, stensättning av rösekaraktär. Foto från sydväst: Anna-Karin Lindqvist. Fig. 12. Raä 12:2, stensättning av rösekaraktär. Foto från väster: Anna-Karin Lindqvist. 15

Eventuell separat anläggning Fig. 13. Raä 20:1, rest av röse fotograferad med tricopter. Den norra sidan till vänster i bild. Rösets utbredning vidgades mot väster och sydväst. Foto: Mikael Lindholm. Raä 20:1, Sundsvall socken Belägenhet: X 6917 355 Y 1580 770 ± 4 m (GPS) Höjd över havet: 45,31 m ö h (RTK) Rest av röse, med stensättningsliknande karaktär, 11 m i diameter. Ligger på avsats på bergssluttning. Höjd över havet 45,31, uppmätt i den sydvästra sidan. Helt bevuxen med mossa, ljung, enbuskar. Anläggningen kan tydligt avgränsas genom en kantkedja som i norr, väster och söder ligger an mot berg i dagen. Kantkedjan består i norra sidan av några 1,20 m stora stenblock som pallas upp av mindre stenar. I den sydöstra delen är kantkedjan inte lika distinkt men här vidtar berghäll som har ett kraftigt avslut. Centralt i anläggningen syns en mindre förhöjning. Fyllningen utgörs huvudsakligen av små, tätt packade ca 0,10 m stora stenar och här och var ligger 10-cm stora bitar av rödskiffer. Inga fynd påträffades. Inget material för 14 C-datering kunde tillvaratas. I inventeringsbeskrivningen anges att stenar utkastats i den nordvästra sidan. Det tycks som om det skulle kunna vara en separat anläggning genom de stenar som förefaller vara lagda i den södra sidan. Anläggningen ligger på en berghäll och här förekommer också bitar av rödskiffer (se fig. 13). 16

Fig.14. Raä 20:1. Till vänster i bild syns den kraftiga kantkedjan, innanför består fyllningen huvudsakligen av en tät packning med små, 0,10 m stora stenar. Foto från söder: A-K Lindqvist. Fig. 15. Raä 20:1. Kantkedjan i rösets norra sida var kraftigt markerad, med större stenblock som pallats upp av mindre stenar. Foto från söder: A-K Lindqvist. 17

6918 360 6918 355 6918 350 1580 760 45,31 m ö h (RTK) svag förhöjning göl utrasade stenar 1580 765 1580 770 berghäll sten på hög kant bitar av rödskiffer utrasade stenar 1580 775 Fig. 16. Raä 20:1, Planritning över röserest, vita ytor innanför rösets ytterkant är ej framrensade. Skala 1:100. 18

Fig. 17. Vid Raä 20:1 nordvästra sida ligger vad som eventuellt kan vara ytterligare en anläggning. Foto från sydväst: A-K Lindqvist. Fig. 18. Ytligt i den eventuella anläggningen ligger bitar av rödskiffer. Foto från sydost: A-K Lindqvist. 19

Fig. 19. Raä 20:2, fotograferad med tricopter. Den norra sidan till vänster i bild. Foto: Mikael Lindholm. Raä 20:2, Sundsvall socken Belägenhet: X 6917 320 Y 1580 790 ± 7 m (GPS) Höjd över havet: 44,98 m ö h (RTK) Rest av röse, med stensättningsliknande karaktär, 12 m i diameter. Ligger på avsats på bergssluttning. Höjd över havet 44,98, uppmätt i centrum. Helt bevuxen med mossa, ljung, enbuskar och en mindre tall. Innan växttäcket avlägsnats var det oklart huruvida det fanns någon anläggning eller inte. Endast två stenar syntes i förnan och terrängen gav ett flackt intryck. Anläggningen växte allt efterhand och kan tydligt avgränsas genom kantkedjan som i nordväst och sydväst ligger an mot berg i dagen. I sydöstra sidan ligger stora, runda stenar packade i en ca två m djup skreva. I anläggningens södra del är kantkedjan skadad, här ligger flera krossade block som uppenbarligen kommer från anläggningen. Skadorna har uppkommit i samband med att schaktning för vägarbetet påbörjats. Centralt i anläggningen har ett stort block legat. Av foto från länsstyrelsen framgår att blocket inte var skadat i maj månad innevarande år. Blockat har flyttats från anläggningen ca 50 m söderut och kanthuggits runt omkring. Blocket är idag ca 2 m högt och 2,3 m brett. På de krossade stenblocken fanns spår efter grafitti, eventuellt har blocket varit målat. Inga fynd påträffades. Inget material för 14 C-datering kunde tillvaratas. 20

Fig. 20. Raä 20:2. Här syns bergsskrevan till höger i bild, nedanför högstubben med kvistar längs högra trädstammen. Av bilden framgår också att flera block intill röset har krossats i samband med det planerade vägprojektet. Foto från sydost: A-K Lindqvist. Fig. 21. Raä 20:2, Sundsvall socken.den två meter breda och uppskattningsvis 2 m djupa skrevan i rösets sydöstra del. Skrevan har fyllts med stora runda stenar och ingår i rösets konstruktion. Foto från sydväst: A-K Lindqvist. 21

gräns f ör sv ag f örsänkning i berget 1580 800 avsats mot ravin 6918 325 6918 320 6918 315 1580 785 44,98 m ö h (RTK) berghäll sten på hög kant krossade block klippskrev a igenf y lld med stenar Fig. 22. Raä 20:2, Planritning över röserest, vita ytor innanför rösets ytterkant är ej framrensade. Skala 1:100. 22

Fig. 23. Stenblocket i sitt ursprungliga läge fotograferat i maj månad 2011. Foto från söder: John Molin, länsstyrelsen Västernorrland. Fig. 24. Bland de krossade blocken fanns spår efter grafitti. Foto: A-K Lindqvist. Fig. 25. Det avskalade stenblocket har uppenbarligen avlägsnats från Raä 20:2. Catrin Bertlin med latta. Foto från söder: A-K Lindqvist. 23

Fig. 26. Raä 20:3, fotograferad med tricopter. Den södra sidan till höger i bild. Foto: Mikael Lindholm. Raä 20:3, Sundsvall socken Belägenhet: X 6917 285Y 1580 829 (RTK) Höjd över havet: 40,66 m ö h (RTK) Rest av röse, med stensättningsliknande karaktär, 11 m i diameter. Ligger på avsats på bergssluttning. Höjd över havet 40,66, uppmätt i västra sidan. Helt bevuxen med mossa, ljung, enbuskar och mindre tallar. Anläggningen kan tydligt avgränsas genom kantkedjan i väster, norr och söder. Den östra delen har uppenbarligen raserats. Här finns endast enstaka mindre stenar. Stora delar av den södra halvan består av berghäll, här saknas också stenar. Den norra halvan återstår att avtäckas. Här har bara kantkedjan i nordväst frilagts. Inga fynd påträffades. Inget material för 14 C-datering kunde tillvaratas. 24

Fig. 27. Raä 20:3, södra halvan av anläggningen har frilagts. Foto från nordväst: A-K Lindqvist. Fig. 28. Raä 20:3, kantkedjan i den nordvästra sidan. Foto från sydväst: A-K Lindqvist. 25

Raä 79:1, Sundsvall socken Belägenhet: X 6916 955 Y 1580 771 (RTK) Höjd över havet: 35,65 m ö h Beskrivs i fmis som en fornlämningsliknande lämning. Rund, 4 m i diameter och 0,6 m hög, belägen ca 35 m ö h. Anläggningen var täckt med ett tunt lager mossa och lav. De största stenarna 0,6-0,8 m stora låg i utkanten, medan mindre, ca 0,10 m stora stenar låg mera centralt. Stenhögen avtäcktes till hälften och den sydöstra kvadranten bortgrävdes. I botten fanns glas, porslin och kapsyler. Troligen har området stenrensats under historisk tid. Spår av en väg som leder upp till en husgrund i väster finns direkt norr om stenhögen. Således ingen fornlämning. Strax söder om anläggningen fanns spridda bitar av ballastflinta. Fig. 29. Raä 79:1, en fornlämningsliknande lämning som konstaterades vara en sentida uppkastad stenhög. Foto från sydväst: A-K Lindqvist. 26

Raä 527:1, Njurunda socken Belägenhet: X 6916 465 Y 1580 705 ± 2 m (GPS) Höjd över havet: 30 m ö h (ej inmätt) Husgrund från historisk tid. Rektangulär 5 x 4 m NÖ-SV). Belägen ca 30 m ö h i skogsmark. Väl avgränsad med tydliga vallar, ca 1,20 m breda och en kraftigt försänkt golvyta. I norr, söder och väster syntes en tydlig syllstensrad. Husgrunden karterades och ett två meter brett schakt grävdes genom husgrundens mitt. Jorden sållades till en början tills det stod klart att det inte rörde sig om en fornlämning. Här fanns bla tegel, en glasflaska, trådsåpikar och ett spislock av järn. Anläggningen ger snarare intryck av att ha varit en förrådsgrop av något slag. Således ingen fornlämning. Fig. 30. Raä 527:1 i Njurunda socken. En sentida husgrund/förrådsgrop innehöll modernt skräp. Foto från öster: A-K Lindqvist. 27

Uppgifter lämnade till Fmis Förundersökningen omfattade framtagande av utbredning av fem rösen/stensättningar samt delundersökning av Raä 79:1 Sundsvall sn och Raä 527:1 Njurunda sn. De två senare objekten visade sig vara från nyare tid. Raä 12:1 Sundsvall sn: framrensning av röse storlek 17,5x14,5 m (N/S) (tidigare i fmis reg storlek 12 m i diam) Raä 12:2 Sundsvall sn: framrensning av stensättning av rösekaraktär storlek 9 m i diam (tidigare i fmis reg storlek 7 m i diam) Raä 20:1 Sundsvall sn: framrensning av rest av röse/stensättning storlek 11 m i diam (tidigare i fmis reg storlek 8 m i diam) Raä 20:2 Sundsvall sn: framrensning av rest av stensättning storlek 12 m i diam (tidigare i fmis reg storlek 8 m i diam) Raä 20:3 Sundsvall sn: framrensning av rest av stensättning storlek 11 m i diam (tidigare i fmis reg storlek 10 m i diam) Raä 79:1 Sundsvall sn: (i fmis reg som fornlämningsliknande lämning) konstaterades efter friläggande och delundersökning vara en uppkastad stenhög med modernt material i botten. Ingen fornlämning. Raä 527:1 i Njurunda sn: (i fmis reg som husgrund, historisk tid) konstaterades vara en anläggning med material från sen tid. Ingen fornlämning. Administrativa uppgifter Länsstyrelsens dnr: 431-1807-11 Län: Västernorrlands län Landskap: Medelpad Socken: Sundsvall och Njurunda Raä nr: Sundsvall 12:1-2, 20:1-3, och 79:1, Njurunda 527:1 Fastighet: Skönsmon 3:12, 3:15 m fl M ö h: 35-45 Ekonomiska kartan: 17H3g NV, 17H3g SV Undersökningstid: 2011-08-15 08-30 Arkeologer: Anna-Karin Lindqvist, Lena Edblom, Catrin Bertlin, Tune Hellsten och Philip Jerand Koordinatsystem: RT-90 2,5 gon V Dokumentationshandlingar: Planritningar inlämnas till Länsmuseet Västernorrland. Fynd: Fynd av kvartskärna inlämnas till Länsmuseet Västernorrland i avvaktan på fyndfördelning från Historiska Museet. terrass terrass 28

Referenser Baudou, E. 1968. Forntida bebyggelse i Ångermanlands kustland. Arkeologiska undersökningar av ångermanländska kuströsen. Arkiv för norrländsk hembygdsforskning XVII:1-209. Härnösand. Baudou, Evert. 1977. Den förhistoriska fångstkulturen i Västernorrland. Västernorrlands för historia, 1977:11-152. Härnösand. George, Ola 2010. Rösegravar och näringsfång i ny belysning. Arkelogi i Norr 12:17-36. Hallström, Gustaf 1924. Bronsåldersgravar i Medelpad. Fornvännen 1924:259-280. Liedgren, Lars 1992. Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr.f. - 600 e.kr. Studia archaeologica universitatis Umensis 2. Umeå. Liedgren, Lars 1994. De äldsta gravanläggningarna i Norrlands förhistoria. Odlingslandskap och fångstmark. En vänbok till Klas-Göran Selinge sid 229-247 (red. Ronnie Jensen). Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Lindqvist, Anna-Karin 1992. Nya perspektiv på Ångermanlands järnålder. Arkeologi nolaskogs. Fornlämningar, fynd och forskning i norra Ångermanland. Skrifter från Örnsköldsviks Museum nr 3:114-120. Örnsköldsvik. Lundberg, Åsa 2005. Gravriter under tidig bronsålder - ny gravtyp i norr och söder.en lång historia... Festskrift till Evert Baudou på 80- årsdagen (red Roger Engelmark, Thomas B Larsson & Lillian Rathje). Archaeology and Environment 19 och Kungl Skytteanska samfundets handlingar 57 :307-320.Umeå. Ramqvist, Per H. 2007. Fem Norrland. Om norrländska regioner och deras interaktion. Arkeologi i Norr 10:153-180. Ramqvist, Per H. 2009. En brandgrav från äldre bronsålder. Arkeologisk undersökning av stensättning på gravfältet Raä 77 i Röbäck, Umeå socken och kommun, Västernottens län. Seminariegrävningen 2007. Umark 50. Umeå. Ramqvist 2011. Nya dateringar av gravar i Mellannorrland Exempel från bronsålder och järnålder. Manus. Smeds, Ronny 2007. Arkeologisk slutundersökning av raä 323:1, stensättning, Umeå ocken och kommun, Västerbottens län. Västerbotten museum AB, Uppdragsverksamheten. Umeå. Källor Riksantikvarieämbetets fornsök - www.fmis.raa.se Statens Historiska museum - www.historiska.se Lars Högberg, Härnösand, muntlig uppgift 29

Arbetsrapporter från angaria (ej publicerade): 1. Eriksson, Lisette & Lindqvist, Anna-Karin. 1999. Uppföljning av skogsbrukets inverkan på fornlämningar i Västernorrlands län. Besiktningar gjorda under juli-augusti 1999. 2. Eriksson, Lisette & Lindqvist, Anna-Karin. 1999. Besiktning och uppföljning av fornvårdsobjekten i Västernorrlands län. Besiktningar gjorda under juli-augusti 1999. 3. Lindqvist, Anna-Karin. 2004. Arkeologisk utredning, Fränsta, Torp socken, Medelpad. 4. Lindqvist, Anna-Karin. 2004. Röjningsröse och fossila åkerytor. Åte, Själevad socken, Ångermanland. Arkeologisk förundersökning Botniabanan. Rapporter från angaria som ingår i Riksantikvarieämbetets rapportserie: Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette. 2001. Stenåldersboplatsen vid Kornsjövägen. Skorpedsåsen - en norrländsk stenåldersmiljö i Botniabanans spår. Ångermanland Nätra socken. Ingår i Riksantikvarieämbetet UV Mitt Rapport 2001:15: 40-54 + bilagor. Lindqvist, Anna-Karin. 2004. Kornsjövägen boplatslämningar med hus från yngre stenålder i Västernorrlands kustland, Ångermanland, Nätra socken. Ingår i Riksantikvarieämbetet UV Mitt Dokumentation av fältarbetsfasen 2004:2. Finns som pdf-fil på: http://www.arkeologiuv.se/ publikationer/daff/mitt/rapp_daffarmitt2004.htm 30

angaria 1. Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette. 1998. Arkeologisk förundersökning Botniabanan, delsträcka Svartby - Lill-Mosjön, norra Ångermanland. Umeå 1998. 2. Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette (Red). 1999. Utvalda arkeologiska problem i Botniabanans spår. Umeå 1999. 3. Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette. 2000. Lill-Mosjön Raä 256:1-2 i Arnäs sn, norra Ångermanland. Särskild arkeologisk undersökning. Botniabanan. Umeå 2000. 4. Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette. 2000. Grundsunda - Sörflärke Raä 360, Grundsunda sn, norra Ångermanland. Arkeologisk förundersökning - Botniabanan. Umeå 2000. 5. Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette. 2001. Stenåldersboplatsen vid Kornsjövägen. Raä 306, Nätra sn, norra Ångermanland. Arkeologisk förundersökning, Botniabanan. Umeå 2001. 6. Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette. 2001. Särskild arkeologisk utredning. Veckefjärdens golfbana Tvillingsta, Själevad sn, norra Ångermanland. Umeå 2001. 7. Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette. 2002. Arkeologisk förundersökning Botniabanan JP32, Obj 21. Skrike, Raä 358 i Nätra sn, Norra Ångermanland. Umeå 2002. 8. Eriksson, Lisette & Lindqvist, Anna-Karin. 2004. Historiska lämningar i Botniabanans sträckning genom Västernorrland. Boteå, Sidensjö, Nätra och Grundsunda socknar i Ångermanland. Umeå 2004. 9. Lindqvist, Anna-Karin & Ramqvist Per H. 2009. Undersökning av två överplöjda högar från folkvandringstid i Allsta, Raä 73:1 i Tuna socken, Medelpad. Umeå 2009. 10. Lindqvist, Anna-Karin & Ramqvist Per H. 2009. Fortsatta undersökningar i Gene, Själevad socken, Ångermanland. Kursgrävningar år 2007 och 2008. Umeå. 11. Lindqvist, Anna-Karin. 2009. Särskild undersökning av två fångstgropar inom Östanbäck 1:9, Raä 6:1 och 8:2 i Holm socken, Medelpad. 12. Lindqvist, Anna-Karin. 2011. Arkeologisk förundersökning längs sträckan Övre Bredsand - Skönsmon Raä 12:1-2, 20:1-3 och 79:1 i Sundsvall socken samt Raä 527 i Njurunda socken. Utgivare: Angaria ab Redaktör: Anna-Karin Lindqvist Distribution: Angaria ab Sofiehemsvägen 2B, 907 38 Umeå ISSN 1403-8242 ISBN 978-91-972277-4-2 31