Framgångsrik barnomsorg? En jämförande studie av barnomsorgen i Sverige och Finland

Framgångsrik barnomsorg? En jämförande studie av barnomsorgen i Sverige och Finland Juni 2005

INLEDNING... 3 FAKTA OM BARNOMSORGEN I FINLAND OCH SVERIGE... 4 Ansvarigt departement... 4 Omsorgsformer och deltagande... 4 Verksamhetens inriktning och familjens inflytande... 5 Avgifter... 6 Ekonomiska bidrag för omsorg i hemmet... 6 EN FRAMGÅNGSRIK BARNOMSORGSPOLITIK?... 7 EN FLEXIBEL BARNOMSORG FÖR TRYGGA BARN... 8 KRISTDEMOKRATERNA FÖRESLÅR... 9 2

Inledning. Vid nästa val har socialdemokraterna styrt Sverige under 61 av de senaste 70 åren. Det är därför deras idé om hur barnomsorgen ska organiseras som präglar såväl utformningen av som debatten kring svensk barnomsorg. I paret Myrdals anda har socialdemokraterna år efter år inpräntat i svenska föräldrar att det bästa för barnen och för samhället är att professionell personal tar hand om barnen och att föräldrarna så snart som möjligt går tillbaka till heltidsarbete. Svenska föräldrar har fått lära sig att svensk barnomsorg är den bästa i världen och att alla andra länder, i vilket fall de som är kloka nog att inse sitt eget bästa, så småningom kommer att följa det svenska exemplet. De som vågar sig på att uttrycka en annan åsikt och som menar att många barn skulle må bra av att få stanna hemma lite längre och få en lugnare övergång till annan omsorg, stämplas omedelbart som gammaldags och kvinnoförtryckande. Och barn som börjar lite senare i förskolan anses få ett handikapp i förhållande till sina jämnåriga kamrater. Kristdemokraterna har alltid ifrågasatt denna ensidiga bild av vad som är bäst för alla barn. Sverige är ett av få länder som har en så nedvärderande syn på föräldrarnas betydelse för barnens utveckling och lärande. En jämförelse med situationen i våra grannländer visar att mångfalden inom barnomsorgen är betydligt större i övriga nordiska länder än i Sverige. I den här rapporten har vi valt att speciellt jämföra Sverige och Finland. Resultatet visar att socialdemokraternas mest återkommande argument för en politiskt styrd skolliknande barnomsorg inte håller. Det är inte barns deltagande i pedagogisk förskola från ett års ålder som är avgörande för framgång i skolan. Den faktorn är därför heller inte den bästa utgångspunkten för utformningen av en framgångsrik barnomsorg. Stockholm 050602 INGER DAVIDSON riksdagsledamot ANNA-KARIN ADOLFSSON politiskt sakkunnig 3

Fakta om barnomsorgen i Finland och Sverige Huvudanledningen till att vi valt att jämföra den svenska barnomsorgen med just den finska är de utvärderingar av skolan, ur både ett nationellt och internationellt perspektiv, som presenterades under hösten 2004. 1 Samtliga utvärderingar visar på högst medelmåttiga eller till och med dåliga resultat för svenska elever. Särskilt anmärkningsvärt är att resultaten i flera ämnen försämrats i Sverige de senaste åren medan de flesta andra länder under samma tid förbättrat sina resultat. Resultaten för svensk del var alltså nedslående. I Finland kunde man däremot glädja sig åt fantastiska resultat. Finlands elever ligger i topp i samtliga utvärderingar. Socialdemokraterna hävdar ständigt att valet av barnomsorg är avgörande för barnens framtida resultat i skolan. Det är också (s) förklaring till utformningen av en pedagogisk förskola även för de allra minsta barnen. Om deras påstående stämmer och barnomsorgen har avgörande betydelse för resultaten i skolan finns det med utvärderingsresultaten i åtanke anledning att studera hur man ordnat barnomsorgen i Finland. Det finns dessutom många likheter i hur den offentliga barnomsorgen i Sverige och Finland är organiserad vilket underlättar en jämförelse. I båda länderna finns en väl utbyggd barnomsorg utanför hemmet och alla barn från ett års ålder har laglig rätt att få en barnomsorgsplats om föräldrarna arbetar eller studerar. Det är kommunerna som har huvudansvaret för barnomsorgen och det finns också en bred uppslutning bland medborgarna kring behovet av en välfungerande barnomsorg som gör det möjligt för föräldrar att yrkesarbeta. Trots dessa övergripande likheter finns även betydande skillnader. Ansvarigt departement I Finland betraktas barnomsorg huvudsakligen som en fråga om social service och omsorg. Ansvaret för utformning och politisk styrning av barnomsorgen ligger därför på Social- och hälsovårdsministeriet. I Sverige ligger ansvaret för barnomsorgen på Utbildningsdepartementet. Utbildningsdepartementet övertog, efter ett beslut av den socialdemokratiska regeringen, ansvaret från Socialdepartementet 1996. Förklaringen var enligt (s) att barnomsorg inte huvudsakligen är en omsorgsfråga utan en utbildningsfråga. Ett par år senare överfördes även de lagar som reglerar barnomsorgen från Socialtjänstlagen till Skollagen. Omsorgsformer och deltagande Den största delen av den offentliga barnomsorgen i Finland utgörs av kommunala daghem och familjedagvård (familjedaghem). Utöver detta finns i Finland även ett ekonomiskt stöd som går direkt till de familjer som inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen (se nedan). 1 PISA-studien som genomförts av OECD, TiMSS som genomförts av IEA (International Association for the Evaluation of Educational Achivment) och Nationella utvärderingen 2003 som genomförts av Skolverket. 4

Av de barn som deltar i den offentliga barnomsorgen går cirka två tredjedelar av barnen i daghem och en tredjedel i familjedagvård. 2 I Sverige utgörs den offentligt finansierade barnomsorgen framför allt av förskolor samt en liten andel familjedaghem som ständigt minskar i antal. Av de barn som deltog i den offentliga barnomsorgen 2003 fanns sju procent i familjedaghem, övriga i förskola. Något ekonomiskt stöd till familjer som själva ordnar omsorgen om sina barn finns inte. En betydligt högre andel av barnen deltar i den offentliga barnomsorgen i Sverige än i Finland. Det gäller såväl de minsta som de lite äldre barnen. Utnyttjande av den offentligt finansierade barnomsorgen: 0 2 år 3 5 år Finland 21% 56% Sverige 43% 91% Verksamhetens inriktning och familjens inflytande Barnomsorgen i Finland har ett uttalat omsorgs- och föräldraperspektiv. I Socialoch Hälsovårdsminisiteriets information kring verksamheten står: Det är i första hand föräldrarna som har rätt att fostra sina barn och det är också de som bär det primära ansvaret för fostran. De förskoletjänster som samhället erbjuder stöder barnets fostran i hemmet. Den förskoleverksamhet som samhället erbjuder och övervakar är en helhet som består av vård, fostran och undervisning där barnets spontana lek utgör en viktig del. 3 Alla barn som deltar i offentlig dagvård i Finland har rätt att få del av en viss förskoleverksamhet vars syfte är att främja barnets sunda uppväxt, utveckling och inlärning. 4 Förskoleverksamheten beskrivs som en mindre avskild del av den normala omsorgen och omfattar bara i liten utsträckning de minsta barnen. Det är framför allt sexåringarna som sedan år 2000 har rätt till så kallad förskoleundervisning, (motsvarande den svenska förskoleklassen). 5 I Sverige finns en stark pedagogisk inriktning på den offentliga barnomsorgen redan i tidiga åldrar. Förskolorna som här är den dominerande omsorgsformen utgör en egen skolform och styrs av en statligt fastlagd läroplan. Utbildningsinriktningen markeras också av att ansvaret för den offentliga barnomsorgen ligger på Utbildningsdepartementet. Symptomatiskt är också att man i Sverige förändrat begreppen så att daghemmen blivit förskolor och barnomsorg blivit förskoleverksamhet. Det har även framförts ett förslag från socialdemokratiskt håll att barnen i förskolan ska kallas elever men det drogs tillbaka efter omfattande kritik. I Sverige saknas tydliga regler för föräldramedverkan. I läroplanen för förskolan finns skrivningar om förskolans ansvar att samarbeta med hemmen och föräldrarna men ingenstans fastslås med samma tydlighet som i Finland föräldrarnas rätt att fostra sina barn. Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, 2 Familjepolitiken i Finland, Broschyr utgiven av Social- och hälsovårdsministeriet 1999. 3 Social- och Hälsovårdsministeriets hemsida www.stm.fi. 4 Social- och Hälsovårdsministeriets hemsida www.stm.fi. 5 Riksomfattande riktlinjer för förskoleverksamheten - Utbildningsministeriet 5

utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. 6 Avgifter Avgiften för barnomsorgen i Finland är beroende av föräldrarnas inkomster. För det första barnet betalas högst 200 euro i månaden, för det andra barnet högst 180 euro och för de därpå följande barnen 20% av det första barnets avgift. För de barn som deltar på deltid i den offentliga barnomsorgen tar kommunen ut en avgift i relation till vårdtiden utifrån kostnaden för fulltidsvistelse. Sedan maxtaxan infördes i Sverige 2002 betalar alla föräldrar samma avgift över hela landet oavsett offentlig omsorgsform. Avgiften är tre procent av inkomsten för första barnet dock max 1 260 kronor, två procent av inkomsten för andra barnet dock max 840 kronor per månad och en procent av inkomsten för tredje barnet dock max 420 kronor per månad. Från och med fjärde barnet tas inga avgifter ut. Kommunerna är inte skyldiga att ha någon deltidstaxa och därför kostar det ofta lika mycket att ha barnet i förskolan 15 timmar som 50 timmar i veckan. Eftersom det inkomstrelaterade taket i maxtaxan är förhållandevis lågt ledde införandet av maxtaxan till att de familjer som har högst inkomst fick kraftigt sänkta avgifter. Ekonomiska bidrag för omsorg i hemmet I Finland finns olika former av ekonomiska stöd till de familjer som inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Det är stöd för hemvård av barn, partiell vårdpenning och stöd för privatvård av barn. Avsikten med detta är enligt Socialoch Hälsovårdsministeriet att trygga vården av små barn och erbjuda föräldrarna alternativa vårdformer. 7 - Stödet för hemvård av barn ges till barn som är under tre år och består av en vårdpenning som är lika stor för alla: 294,28 euro i månaden. För hemmavarande syskon över tre år betalas 50,46 euro i månaden. Utöver dessa ges i de flesta kommuner ett kommunalt tillägg som varierar i storlek mellan olika kommuner. - Den partiella vårdpenningen ges också enbart till barn under tre år. Den går till föräldrar som inte arbetar full tid när barnen är små. Vårdpenningen är 70 euro i månaden. - Stödet för privatvård av barn betalas för barn upp till skolåldern. Stödet kan användas när en annan privatperson vårdar barnet till exempel en anhörig, vän eller granne. Några motsvarande ekonomiska stöd finns inte i Sverige. Under den borgerliga regeringstiden i början på 1990-talet infördes ett statligt vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidraget kunde sökas av föräldrar med barn som fyllt ett men ännu inte tre år. Bidraget var på 2 000 kronor per månad om barnet inte deltog i den offentliga barnomsorgen. Deltog barnet på deltid trappades bidraget ner. Vårdnadsbidraget var bara i bruk under sex månader men under denna tid valde 70 procent av de bidragsberättigade familjerna detta framför en daghemsplats. Trots att vårdnadsbidraget var så populärt avskaffades det omedelbart när (s) återtog regeringsmakten. 6 Läroplanen för förskolan, Lpfö98, s. 8. 7 Social- och Hälsovårdsministeriets hemsida www.stm.fi 6

En framgångsrik barnomsorgspolitik? Vad kan vi då dra för slutsatser av jämförelsen mellan barnomsorgen i Sverige och Finland? Klart är att det finns flera skillnader. I Sverige finns ett betydligt starkare utbildningsperspektiv. Förskolorna som här är den helt dominerande omsorgsformen ses som en integrerad del av skolväsendet och verksamheten styrs av en läroplan som omfattar även de minsta barnen. I Finland är kopplingen till utbildningsväsendet däremot ganska svag. Den pedagogiska förskoleverksamheten ses som en mindre del, delvis fristående från den dominerande omsorgsverksamheten. Det politiska ansvaret ligger följdriktigt på Social- och hälsovårdsministeriet och föräldrainflytandet är starkt i jämförelse med Sverige. I Finland finns också en större spridning mellan olika omsorgsformer som är mer jämnstora. Detta till skillnad från Sverige där förskolorna är helt dominerande. Den största skillnaden är att det i Finland också finns ett ekonomiskt stöd för de föräldrar som väljer att själva vara hemma med sina barn. Som en följd av detta är det också betydligt färre barn som finns inom den offentliga barnomsorgen. Hälften så många 0 2-åringar jämfört med Sverige. Jämförelsen mellan barnomsorgens utformning i Finland och Sverige och skolresultaten i de båda länderna visar att det inte finns någon direkt koppling mellan goda skolresultat och förskola från ett års ålder. Den mångfald och valfrihet som präglar finsk barnomsorg har i vilket fall inte försämrat elevernas förutsättningar att klara sig bra i skolan. Vi anser att framgångsrik barnomsorg ska mätas utifrån om barnen känner sig trygga, sedda och bekräftade. Små barn måste få möjlighet att utvecklas i sin egen takt, utan specifika krav. Barnomsorgspolitik ska präglas av mångfald som gör det möjligt för varje familj att hitta den omsorgsform som passar just det egna barnet bäst. Det kan vara förskola eller familjedaghem men det kan också vara vård i hemmet av en förälder eller nära anhörig. Den senare möjligheten är särskilt viktig ju yngre barnet är. 7

En flexibel barnomsorg för trygga barn Den kristdemokratiska familjepolitiken liknar i mycket den finska. Vi vill skapa en flexibel barnomsorg där omsorgen om barnen och föräldrarnas betydelse för barnens utveckling står i centrum. Genom att kombinera den offentliga barnomsorgen med ett kontantstöd till föräldrar vill vi kristdemokrater göra det möjligt för föräldrar att ordna en mjukare övergången till barnomsorg utanför hemmet. Dessutom ska kommunerna bli skyldiga att erbjuda ett vårdnadsbidrag till de som vill vara hemma lite längre med sina små barn. Genom att öppna möjligheten att vara hemma längre skulle med all sannolikhet söktrycket till förskolornas småbarnsavdelningar minska, med mindre barngrupper och ökad kvalitet i förskolorna som resultat. En vinst för alla, oavsett vilken omsorgsform man valt. Vi vill fortsätta ha en väl utbyggd offentlig barnomsorg bestående av såväl förskolor som familjedaghem och öppna förskolor i privat och offentlig regi. Vi kräver tak för barngruppernas storlek för att höja kvaliteten i förskolan. För de minsta barnen ska omsorg och lek dominera medan de pedagogiska inslagen ska öka i takt med barnens ålder. Både förskollärare och barnskötare med sina olika kompetenser behövs i förskolan. Kristdemokraterna accepterar inte den ständigt ökande socialdemokratiska styrningen av familjernas vardag. Lika lite som vi accepterar att barnomsorgen håller på att förvandlas till en skola för de allra minsta. Vi står inte heller ensamma i vårt motstånd mot den (s)-märkta familjepolitiken. Runt om i landet växer missnöjet bland unga föräldrar. Föräldrauppror har startat i kommun efter kommun där föräldrarna kräver att få tillbaka makten över sina barns barndom. De vägrar anpassa sig efter en barnomsorgspolitik som präglas av konstant nedvärderande av föräldrarnas betydelse för barnens utveckling och de finner sig inte i att staten påstår sig veta vad som är bäst för varje barn. Flera undersökningar under senare år har också visat att en stor majoritet av föräldrarna anser att föräldrarnas önskemål ska få större betydelse vid utformningen av den offentliga barnomsorgen. I en Skopundersökning från september år 2002 konstateras att 75 procent av alla vuxna anser att det offentliga bör ge ekonomiskt stöd även till de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg på annat sätt än med förskola eller familjedaghem. Och i en Sifomätning som gjordes på uppdrag av Aftonbladet Kvinna år 2000 svarade 79 procent av kvinnorna att skattepengar bör användas för att ge föräldrar ekonomisk ersättning så att de kan vara hemma med sina barn tills de blir fyra år. Denna breda folkliga opinion ignoreras helt av socialdemokraterna. I den kristdemokratiska barnomsorgspolitiken är det barnens behov av trygget och omsorg som står i centrum. Med omsorgen och leken i fokus för de minsta barnen vill vi utforma en omsorg som ger barnen bästa möjliga förutsättningar i skolan och i livet. 8

Kristdemokraterna föreslår: Skriv om läroplanen för förskolan Vi vill ge läroplanen för förskolan större fokus på trygghet, omsorg och lek. Utbildningsperspektivet skall tas bort i barnomsorg riktad till barn under tre år. Små barn behöver omsorg inte utbildning. Därefter ska utbildningsperspektivet och den strukturerade pedagogiska verksamheten stegvis vävas in i verksamheten på förskolor och i familjedaghem. 300 barndagar Vi vill införa 300 barndagar som tar vid där föräldraförsäkringen tar slut. Barndagarna möjliggör för föräldrarna eller någon annan anhörig att på hel- eller deltid vårda de minsta barnen hemma. Varje barndag är värd 200 kronor. Barndagarna kan tas ut som hel, trefjärdedels, halv, fjärdedels eller åttondels dag. För varje veckodag kan också två, tre, eller fyra barndagsbelopp tas ut, det vill säga maximalt 800 kronor per dag. Vårdnadsbidrag Vi vill införa ett kommunalt vårdnadsbidrag för de familjer som inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Tjänstledighet Vi vill öka den lagstadgade rätten till tjänstledighet för vård av barn från ett och ett halvt år till tre år. Rätten till fjärdedels tjänstledighet utökas till 12 års ålder. Fördubblat barnbidrag Vi vill införa ett fördubblat barnbidrag 1800kronor per månad som beskattas för att öka rättvisan mellan låg och höginkomsttagare. Etableringsfrihet Vi vill införa etableringsfrihet för att stimulera framväxten av förskolor och familjedaghem i både privat, kooperativ och offentlig regi och med olika pedagogisk inriktning. 9

Höj maxtaxan för högre kvalitet Vi vill genomföra en mindre höjning av maxtaxan för att möjliggöra satsningar på bättre kvalitet och mindre grupper i förskolan. Familjedaghem och öppna förskolor Vi vill förbättra villkoren för familjedaghem och öppna förskolor. Socialdemokraternas politik har inneburit en utarmning av alla alternativ till förskolan. Till exempel vill vi ge familjedaghemmen rätt att få del av resurserna för den allmänna förskolan. Minigrupper i förskolan Vi vill införa krav på minigrupper i förskolan. Varje kommun ska åläggas att lägga fast ett tak för barngruppernas storlek i förskolan. 10

Box 2373, 103 18 Stockholm Telefon 08-723 25 00 Telefax 08-723 25 10 www.kristdemokraterna.se info@kristdemokraterna.se