Appendix till naturvårdsprogram för Landskrona kommun Värdefulla naturområden i Landskrona kommun

Appendix till naturvårdsprogram för Landskrona kommun Värdefulla naturområden i Landskrona kommun Syfte Syftet med områdesbeskrivningarna är att ange, var värdefulla naturområden finns, på vilket sätt de värdefulla, hur värdefulla de är, vad som behövs för att deras värde skall bestå och hur de kan öka i värde. Beskrivningarna baseras dels på fältinventeringar, dels på tidigare utgiven litteratur, planer, utredningar och rapporter. Karta över socknar med beskrivna naturområden och angränsande naturreservat. 1

Socknar i Landskrona kommun Underlag för urval Naturområdena har värderats utifrån sina intresseaspekter, vilka har varit biologi (Bi), geovetenskap (G), friluftsliv (F), kulturmiljö (K) och landskapsbild (L). Biologi: kan sägas fånga upp intresseaspekten biologisk mångfald, d.v.s. genetisk variation mellan och inom populationer, mångfald av arter samt mångfald av biotoper/ekosystem. Strukturer, funktioner och processer som bygger upp och upprätthåller dessa system ingår också. Kriterier är av stor betydelse för urval och begränsning samt bedömning av bevarandevärde av områden. De kriterier som ingår i de biologiska värdena är: Ekologisk funktion: Här avses områdets funktion som t.ex. spridnings-, reproduktions-, produktions-, födosöks- och rastlokaler. Kontinuitet: Ju längre kontinuitet ett område har desto värdefullare anses det vara. Kontinuiteten kan t.ex. bestå i obruten hävd, lång tid som orört område, kontinuitet i trädskikt eller kontinuitet i tillgång på död ved. Representativitet: Innehåll av typiska karaktärer för den naturgeografiska regionen eller tydligt utbildade drag som belyser landskapets utveckling. Mångformighet: Innehåll av en mångfald av naturtyper eller arter, vilket beror på områdets storlek, landskapstyp, terrängförhållanden, vattenförekomst och vegetation. Raritet: Innehåll av sällsynta naturtyper eller sällsynta arter eller har en för regionen märklig beskaffenhet. Forskningsintresse: Har forskning skett under lång tid i området kan det vara ett viktigt referensområde. 2

Studieintresse: Ju mer ett område används ur vetenskapligt eller pedagogiskt syfte desto större värde har det. Geovetenskap: fångar upp värden som utgörs av geologiska bildningar, terrängformer och pågående geologiska processer. Friluftsliv: fångar upp värden som är av betydelse för möjlighet till naturupplevelser och fritt strövande. Kulturmiljö: fångar upp värdet av olika kulturvärden. Landskapsbild: fångar upp värdet av landskapsbilden. Områden med en helhetskaraktär d.v.s. där landskapselementen samverkar. Övrigt De äldre sockenbeskrivningarna är från Lorentz Gillberg.1840. Lund. Historisk ekonomisk och geografisk beskrivning över Malmöhus län uti hertigdömet Skåne. Glumslöv socken Genom sitt attraktiva läge utmed kusten samt goda pendlingsmöjligheter har Glumslövs by sedan mitten av 1800-talet växt till ett modernt villasamhälle med vacker havsutsikt i väster och påträngande infrastruktur i öster. Av socknens dryga 2000 invånare är endast ett fåtal lantbrukare och fisket är idag till största delen en fritidssysselsättning. Av den stora tegelindustrin finns endast de "sår" lerbrytningen skapade kvar. Jordarten i socknen är till större delen baltisk morän som är en av Europas bördigaste jordarter. Glumslövs backar som utgör nordvästra delen av Hilleshög- och Rönnebergaåsen består uteslutande av lösa jordlager. Borrningar har visat att mäktigheten av dessa jordlager är ca 100 meter. Socknens flora är rik framför allt i kustzonen eftersom marken är kalkhaltig och rörligt vatten sipprar fram i branterna. Ålabodarna utgjorde länge Skandinaviens enda kända fastlandsförekomst av jättefräken. Socknen är rik på fornlämningar med bl.a. flera gravhögar från bronsåldern (1500-500 f.kr.). Ända in på 1700-talet ingick gravfälten i de vidsträckta betesmarkerna som omgav byarna i socknen. I och med enskiftesreformen på 1800-talet förändras dock detta. Betesmarkerna läggs till åker och många högar plöjs upp och förstörs. Kvar idag är ett gravfält om nio högar, två gånggrifter och två resta stenar. Gravfältets centrala delar domineras av de fyra Björne högarna, av vilka den största är 27 meter i diameter och nära 2.5 meter hög. Örenäs gånggrift är ett av Skånes bäst bevarade gravmonument härstammar från yngre stenåldern omkring 2000 år f.kr. En gång bestående av 6 stenar på vardera sida samt 2 takstenar leder in till gravkammaren uppbyggd av 11 stenblock, på vilka 3 takblock vilar. Över detta ligger sedan en täckande hög med en kärna av kullersten. Glumslöfs socken i Rönnebergs härad af Malmöhus län, har en areal af 2.175 tunnland. Socknen, som består af 8 1/3 mantal skatte, 4 1/5 mantal krono, 1/3 mantall frälse, har god och tillräcklig åker och äng, någon torfjord samt 2 ålfisken; i Nedra Glumslövs by idkas äfven fiske i den nära belägna saltsjön. Folkmängden utgörs för närvarande af 851 personer. 3

G1. Kuststräckan mellan Fortuna och Ålabodarna Kriterier: Biologi, geovetenskap, kulturmiljö, landskapsbild, friluftsliv. Naturvärde: Högst. Areal: 4,5 ha Markägare: Privata och samfälld mark Beskrivning: Kuststräckan mellan Ålabodarna och Fortuna utgörs av brant stupande erosionsbranter, och nedanför dessa en smal sand- eller stenstrand. Branterna har under en period på 1800-talet och tidigt 1900-tal använts som lertäkt, då här låg två tegelbruk. Vid tegelbruken har branterna gröpts ur. I rasbranterna häckar backsvalor. Dominerade jordart i området är den baltiska moränen, vilken är kalkhaltig och en av Europas bördigaste jordbruksjordar. Branterna hyser därför en artrik flora. Huvuddelen av vegetationen har karaktär av steppartad torräng. Dominerande arter är knylhavre, kungsmynta och rödklint, men här finns också spåtistel, vildmorot, smulton, blåhallon, puktörne och väddklint. I slänterna förekommer också bl.a. blodnäva och backvial liksom den sällsynta klintsnyltroten, vilken parasiterar på bl.a. väddklint. Rörligt vatten sipprar fram här och där i branterna. Här bildas små våtmarker där vegetationen domineras av vass, rosendunört, Salix-arter och vanlig fläder. Buskar av huvudsakligen vresros och slån finns här och var i rasbranten. På ett par ställen finns vindpinade klättrande buskage av bl.a. alm, oxel, ros och gråvide. I en mindre ravin mynnar ett litet vattendrag. På ravinens sluttningar växer almar i trädskiktet medan buskskiktet huvudsakligen utgörs av hagtorn och vanlig fläder. I fältskiktet, som kan beskrivas som en högörtsvegetation, hittar man arter som vass, snårvinda, strandmolke, rosendunört, stinksyska, strätta, nässlor och gråbo. Där ras förekommit nyligen förekommer rikligt med bl.a. hästhov, åkervinda, hundäxing, knylhavre, renfana och väddklint. På något äldre ras är floran 4

rikare, fältskiktet tätare och domineras av bl.a. rödsvingel, humlelusern, rödklint, gråfibbla, spåtistel, färgkulla, vildmorot och hundäxing. Hotade arter: Knölvial Lamium tuberosus (Slänten i vägkröken N Ålabodarna), Strimfibbla Leontodon taraxacoides (Ålabodarna). Insekter. Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Erosionen i slänten gör att området hålls öppet. Risk för igenväxning finns dock framför allt i fuktigare partier. Man bör hålla hela området under uppsikt och röja buskar vid behov. De största behoven kommer då förmodligen att vara i de fuktiga delarna. Åtgärder för att öka naturvärdet: Om man har slåtter i slänterna där erosionen inte är så stor eller obefintlig, framför allt de fuktiga och blöta delar, kommer antalet kärlväxter att öka och därmed också antalet djur, framför allt insekter. Röjning vid behov. Skyddszoner mot åkermarken. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Floran i Landskrona kommun, J. Kraft 1996. Insektsinventering av Sven Persson. Nuvarande skydd: Ingår naturreservatet Glumslövs naturvårdsområde. Riksintresse för naturvård. Strandskydd. Hot: Igenväxning. G2. Området Ålabodarna - Sundvik Kriterier: Biologi, geovetenskap, kulturmiljö, landskapsbild, friluftsliv. Naturvärde: Högst. Areal: ca 15 ha (beroende på avgränsning) Markägare: Privata. Beskrivning: Även denna sträcka utgörs till största delen av stupande kustbranter. Här har dock tegelbrukens period betytt större ingrepp i naturen. Här har det funnits två stycken och fortfarande kan man se resterna av tegelbruket Strandnäs som ligger strax söder om Ålabodarna. Det gamla täktområdet håller delvis på att växa igen med almskog som till stor del drabbats av almsjukan, andra delar är öppna gräsmarker. Där täkten nått grundvattnet har ett rikkärr utbildats, en idag mycket sällsynt vegetationstyp. Partier med högväxt lövskog löper som fem tungor på höjdryggar i väst-östlig riktning jämt fördelade över området. De håller delvis på att bli sammanhängande eftersom igenväxningen bitvis är mycket kraftig. Gräsmarkerna varierar i fuktighet, med torrängar i sluttningarna och fuktängar i de lägre liggande delarna. Torrängarna är i huvudsak dominerade av knylhavre och/eller bergrör, de är dock merendels artrika och har bitvis en steppartad karaktär man finner bl.a. kungsmynta, vildmorot, spåtistel, renfana, rörsvingel, puktörne, blåhallon, gullris, väddklint och rölleka. I gräsmarkerna finner man också klintsnyltrot och bitterfibbla. Kring stigar och i områden som inte domineras av de båda tidigare nämnda gräsen finner man även bl.a. vildlin, prästkrage, smultron, färgkulla, liten blåklocka, slankstarr, ängsnycklar, darrgräs, fältvädd, fältmalört och gråfibbla. Fuktängarna är i huvudsak helt dominerade av vass eller rörsvingel och till stor del igenvuxna av Salix-arter och björk. Jättefräken har återfunnits 2006. funnits. Lövskogarna innehåller arter som alm, ask, sykomorlönn, vitpil, oxel och balsampoppel. Buskskiktet är rikt och domineras av vanlig fläder och hagtorn. I brynet kan man se buskage av havtorn. Fältskiktet är ofta sparsamt med bl.a. kirskål, lundgröe och blåhallon. Utmed kusten norr om lertäktsområdet breder en almskog ut sig. På senare år har den härjats av almsjukan och är till större delen död. Faunistiskt intressanta är förekomsterna av vissa sällsynta fjärils- och skalbaggsarter samt sandödla. Hotade arter: Luktsmåborre Agrimonia procera (fanns 1985), Paddfot Asperugo procumbens (stranden vid Sundvik), Blåtåg Juncus inflexus (Kärret ovanför gamla lertaget S Sundvik), Klintsnyltrot Orobanche elatior (Längs stigen ovanför backafallsbranten N Ålabodarna, Lertaget S Ålabodarna, Lertaget vid Sundvik) Picris hieracioides (bitterfibbla). Under senare år har åter ett bestånd av jättefräken noterats. Insekter beroende av torr, sandig och solbelyst mark. 5

Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Strukturen med öppna ytor och skogsdungar bibehålls, vilket förutsätter att området röjs kontinuerligt (alternativt betas). Åtgärder för att öka naturvärdet: Hävd genom bete eller slåtter av gräsmarker som är öppna idag. De brantaste partierna kan ingå i betesfållorna, om de inte betas bör buskar röjas vid behov dvs. när grässvålen börjar luckras upp under buskarna. Vidare bör röjning ske av våtmarksvegetationen. Därefter bör det ske slåtter eller bete för att området fortsatt skall vara öppet samt att bibehålla eller öka antalet arter både växter och djur. Skötsel: Bete, slåtter och röjningar. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Floran i Landskrona kommun, J. Kraft 1996. Insektsinventeringar av Sven Persson. Åtgärdsprogram för hotade arter. Åtgärder för att öka naturvärdet: Röjningar, slåtter, bete. Nuvarande skydd: Strandskydd. Riksintresse för naturvård. Ingår i naturreservatet Glumslövs naturvårdsområde. Hot: Igenväxning. Härslöv socken Härslövs socken är till ytan kommunens största. Invånarantalet i socken har dock näst intill halverats sedan mitten av 1800-talet. Det är framför allt befolkningen på landsbygden som minskat medan Härslövs by under samma period vuxit till ett modernt villasamhälle. Någon järnväg förlades aldrig till socknen. Däremot delar motorvägen sedan 1960-talet upp socknen i två delar. Flera av Härslövs tidigare större byar är svåra att varsebli i dagens landskap. Utsikten från landsvägen utöver Hilleshögs dalar, Öresund och Ven lockar många till en stunds förundran över landskapets skönhet. De dramatiska backafallen vid havet, de gamla lergravarna, och Karl den XII:s skansar gör området spännande. Sockengränsen och kommungränsens stämmer ej längre överens pga att delar av Landskrona kommun har gått över till Helsingborg. Jordarten består till större delen av den bördiga baltiska moränen och socknen domineras helt av öppet odlingslandskap. Insprängt finns dock ett antal naturområden. Delar av socknen har överlåtits till Helsingborgs kommun. Herslöf socken uti Rönnebergs härad af Malmöhus län, vid 65 fots höjd öfver hafvet, omfattar en areal af 5,068 tunnland, af hvilka 3 äro sjöar och kärr. Marken är till större delen jemn, på några ställen upphöjd, utom åtskilliga ättehögar. Vid stranden af Öresund äro de s.k. Hilleshögs-Dalarne belägna. Jordmånen består der af lerblandad mylla, på några ställen af mylla med sand. Nästan ingen skog finnes. Socknen, som år 1859 beboddes af 1,532 personer, består af 10 1/5 mantal skatte, 5 1/2 mantal krono samt 15 1/4 mantal frälse. Af större byar märkes Arrarp, Eskatorp, Tostarp, Wiarp, Herslöf samt Hilleshög. 6

Hä 1. Hilleshögs dalar (Glumslövs backar) Värden: Biologi, geovetenskap, kulturmiljö, friluftsliv. Klassning: Högst. Areal: 140 ha land och 18 ha vatten. Markägare: Privat. Beskrivning: Reservatet omfattar den kuperade dalgången i öst-västlig riktning vid Hilleshög samt rasbranterna ner mot havet och en smal strandzon. Stora arealer åkermark ingår också i reservatet. I området förekommer också mindre partier med skog och våtmark samt en damm. Norr om Rustningshamn finns flera igenväxta lertäkter som härstammar från tegelbrukstiden. I väster ligger några gamla skansar från 1700-talet. De landformer som visar sig här saknar motsvarighet i landet, med undantag för vissa delar av Ven. Området är huvudsakligen öppet och vegetationen är betespräglad. Den domineras av gräs som rödven, rödsvingel, ängsgröe och luddtåtel där örtinslaget är ganska litet. De mest intressanta och artrika vegetationstyperna förekommer i områdena kring skansarna och i rasbranterna. I dessa områden dominerar en artrik torrängsflora med flera sällsynta och hotade arter, t.ex. spåtistel, vildlin, färgkulla och kungsmynta. Området kring skansarna håller delvis på att växa igen, huvudsakligen av nyponros. Vid de gamla lertäkterna norr om Rustningshamn finns också en rik torrängsvegetation med flera arter som är ovanliga inom kommunen och regionen t.ex. klintsnyltrot och bergsjohannesört. Hotade arter: raggarv (Cerastium brachypetalum), klintsnyltrot (Orobanche elatior) Sällsynta arter blåtåg (Juncus inflexus). Hänsynskrävande arter: backskafting (Brachypodium pinnatum), källgräs (Catabrosa aquatica), flentimotej (Phleum phleoides), fliknäva (Geranium dissectum), bitterfibbla ()Picris hieracioides Lokalt hänsynskrävande: ängshavre (Avenula pratensis), darrgräs (Briza media), lundstarr (Carex montana), färgkulla (Anthemis tinctoria), ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata), brudbröd (Filipendula vulgaris), blodnäva (Geranium sanguineum), bergsjohannesört (Hypericum montanum), kärrjohannesört (H. tetrapterum), krissla (Inula salicina), sommarfibbla (Leontodon hispidus),prästkrage (Leucanthemum 7

vulgare), kungsmynta (Origanum vulgare), gullviva (Primula veris), fältvädd (Scabiosa columbaria), backklöver (Trifolium montanum), luktvicker (Vicia tenuifolia), Källgräs (Catabrosa aquatica) Rustningshamn i näringsrikt dike ovanför dammen, Raggarv (Cerastium brachipetalum) (Backafallsbranten 300 m S Rustningshamn), Blåtåg (Juncus inflexus) (Vid dammen 400 m O Rustningshamn), Klintsnyltrot (Orobanche elatior) (Branten vid Rustningshamn), Spikvallmo (Papaver argemone) (Rasbranten vid Skansarna 300 m S Rustningshamn), Åkermadd (Sherardia arvensis) (På Allers hög vid Hilleshögs Nygård) Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt bete. Om betet blir för svagt kan det koncentreras till vissa delar medan de andra sköts med slåtter. Slåtter är då lämpligt på fuktiga och blöta vegetationer. Åtgärder för att öka naturvärdet: Vissa delar t.ex. fuktiga kan skötas med kontinuerlig slåtter. Branter bör ingå i betesfållor och röjas maskinellt vid behov. Skapa dammar för inplantering av grönfläckig padda. Skötsel: Röjningsinsatser bör göras för att bibehålla den skyddsvärda vegetationen. Dokumentation: Översiktlig vegetationsinventering av naturreservatet Hilleshögs dalar, Ekologgruppen 1994; Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Naturvårdplan Skåne, Länsstyrelsen 1975. Inventeringar för Natura 2000. Nuvarande skydd: Området är Naturreservat sedan 1980. Hela området är klassat som riksintresse för naturvård. Natura 2000 område kring Rustningshamn. Hot: Igenväxning, uteblivet bete. Hä 2. Hildesborg Värden: Biologi, kulturmiljö, landskapsbild. Klassning: Högt. Markägare: privat Beskrivning: Huvudbyggnaden på godset Hildesborg omges av ekonomibyggnader och en stor engelsk park, vilka i sin tur omgärdas av mindre lövskogspartier som mot åkermarken avslutas med en trädrad av antingen lind, oxel eller hästkastanj. Hildesborgs park är troligen anlagd någon gång på 1870-talet på gammal fäladsmark. I parken har planterats både inhemska och mer exotiska träd, varav många av dem i dag är bjässar och en verklig prydnad för parken. Här finns t.ex. bokar, lindar och almar såväl som tulpanträd, kaukasisk vingnöt, sumpcypress och turkisk trädhassel. Skogspartierna domineras av bok, men här finns också alm (flera sjuka), ask, hästkastanj, robinia, lind och sykomorlönn. Marken i bokskogen nordväst om huvudbyggnaden är i sin centrala del skålformad. Flera av bokarna nordväst och öster om huvudbyggnaden har ansenlig ålder, är omfångsrika och ibland bredkroniga (möjligen har parken tidigare varit större). Fältskiktet är tämligen rikt med bl.a. lundgröe, lundskafting, skogsbingel, månviol, små - och sloknunneört. I sydväst har delar av skogen huggits ner och här finns nu en gräsmark med bl.a. rikligt förekomst av kungsljus. I en sydsluttning i områdets nordvästra del växer en lövskogen. Också här domineras trädskiktet av bok men inslaget av hästkastanj är rikligt och här växer också bl.a. sykomorlönn och alm. Buskskiktet domineras helt av vanlig fläder och är mycket rikligt, vilket gör att området är mycket svårframkomligt och fältskiktet obefintligt. På fastigheten finns också några dammar. De är omgivna av ymnig högörtsvegetation, med bl.a. kåltistel, brännässlor, vägtistel, kirskål och rosendunört. Hotade arter: Blåtåg Juncus inflexus (Dammen SV Hildesborg), Månviol Lunaria rediviva (Parken Hildesborg) Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt fri utveckling av skogspartier och fortsatt skötsel av parken. Åtgärder för att öka naturvärdet: Låta död ved ligga kvar i skogen, låta högstubbar efter stormfällning stå kvar. Hävd av området kring dammarna som annars kommer att växa igen, för att åstadkomma en rik flora. 8

Skötsel: Skötsel av parken i gårdens närmaste omgivning. Fri utveckling av skogpartier och Dokumentation: Floran i Landskrona kommun, J Kraft 1996; Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990. Hä 3. Råån med omgivande betesmarker Värden: Biologi, geovetenskap, friluftsliv, landskapsbild. Klassning: Högst. Markägare: privata Beskrivning: Vid kommungränsen i nordöst omges Råån av en väl markerad dalgång. De branta sluttningarna ner mot ån utgörs av betesmarker. Floran är på de ställen som inte gödslats är artrik och innehåller flera arter som är sällsynta. Delar av området har överlåtits till Helsingborgs kommun. Hotade arter: Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt bete och ingen konstgödsling av marken. Åtgärder för att öka naturvärdet: Skötsel: Fortsatt bete och förbud att använda gödselmedel. Dokumentation: Naturvårdsplan Skåne, Länsstyrelsen M län 1975; Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990. Nuvarande skydd: Området ingår i ett område med landskapsbildsskydd och strandskydd gäller längs med ån. Området ingår också i riksintresse för naturvård.. Hot: Igenväxning, rationellt jord- och skogsbruk. Rekommenderad skyddsform: Naturreservat. Rååns övre dalgång. Hä 4. Sandstensformation SV Ottarps kyrka och omgivande betesmark Värden: Biologi, geovetenskap, kulturmiljö, landskapsbild, friluftsliv. Klassning: Högt. Markägare: Privata. Beskrivning: En ca. 1.5 ha stor varierad betesmark. I väster rinner Tostarpsbäcken som mynnar i Råån. Omkring bäcken är marken fuktig och vegetationen frodig (högörtsäng) liksom i ett källkärr i en öst-sluttning på betesmarken. Slänterna i övrigt hyser en torrängsvegetation, medan mera plana områden är bevuxna med friskängsvegetation. Sluttningarna är bitvis mycket branta och har troligen mycket lång kontinuitet som betesmarker. Den skarpa lutningen har inneburit att sluttningarna inte har kunnat gödslas, vilket betyder att man i dessa partier finner opåverkad och ursprunglig betesmarksflora. Inslag av torrängsvegetation med arter som t.ex. brudbröd, backsippa, rotfibbla, jordtistel, gulmåra, prästkrage, liten blåklocka, smultron och rödklint. Högörtsängen vid bäcken är delvis artrik, här finner man bl.a. tuvtåtel, ryltåg, skogssäv, veketåg, älgört, gökblomster, åkermynta, kabbleka, bäckveronika och brunört. Andra delar av den domineras helt av nässlor och rosendunört. Friskängen är artfattig och hyser en trivial flora. Här dominerar rödven, rödsvingel, rölleka, svartkämpar, höstfibbla och vitklöver. Här och var förekommer ruggar med bl.a. hundäxing, nässlor, hundkäx och tomtskräppa. En friskäng uppe på höjden har tidigare brukats som åkermark och domineras nu av maskrosor, i kanten på den ner mot slänten växer grönfibbla. I området förekommer ställvis rikligt med träd och buskar. Här finns en mindre träddunge, dominerad av asp med inslag av bl.a. rönn, björk och ek och delar av slänterna är kraftigt igenvuxna (främst av hagtorn, rosor och aplar), liksom delar av området kring bäcken.(främst av ask, al och olika Salix-arter). 9

Centralt i området blottas berget, som här utgörs av Kågerödskonglomerat, en rödaktig bergart från yngre trias. Platsen är ett välkänt mål för geologiska exkursioner. Genom området syns också resterna av en gammal väg och i kanten av den står en milsten. Hotade och sällsynta arter: Potentilla stérilis (Smultronfingerört), Helichrysum arenarium (Hedblomster) Lokalt hänsynskrävande: Briza media (Darrgräs), Calluna vulgaris (Ljung), Filipendula vulgaris (Brudbröd), Inula salicina (Krissla), Leontodon hispidus (Sommarfibbla), Leucanthemum vulgaris (Prästkrage) och Pulsatilla vulgaris (Backsippa). Enl JK Crepis capillaris (Grönfibbla) Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt bete och viss röjning av buskar så att grässvålen inte luckras upp. Ingen konstgödning. Åtgärder för att öka naturvärdet: Röjning i slänterna skulle öka förutsättningarna för torrängsfloran att utvecklas här. Slåtter av ruggar med bl.a. nässlor och hundkäx för att minska deras utbredning. Skötsel: Röjning av igenväxande partier och fortsatt bete. Dokumentation: Naturvårdsplan Skåne, Länsstyrelsen M län 1975; Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Översiktlig vegetationsinventering av betesmarker vid Äskatorp, Ekologgruppen 1994; Floran i Landskrona kommun J. Kraft 1996. Hot: Rationellt jordbruk, igenväxning, gödsling, påverkan av näringsläckage. Rekommenderad skyddsform: Naturreservat. Rååns övre dalgång Hä 5. Blandlövskog söder om Ottarps kyrka Värden: Biologi, geovetenskap, landskapsbild, friluftsliv. Klassning: Hög Areal: Fastighet: Markägare: Privata. Beskrivning: Ett skogsområde som sluttar brant mot Råån och vägen mot Härslöv. I väster, vid bäcken och längs vägen, utgörs skogen av en blandlövskog av bl.a. alm, ask, bok och björk. Ett fuktigt parti bildar en mer eller mindre öppen glänta i skogen. Dominerande arter i den är tuvtåtel, veketåg, älgört, nässlor och stinksyska. I öster är bok det dominerande trädslaget men här växer också bl.a. alm, ask, avenbok och sykomorklönn. Skogens östra del betas. Detta syns tydligt genom att buskskiktet i denna del är sparsamt samtidigt som fältskiktet är rikligare än i övriga delar av skogen. Flera av bokarna i hela området är mycket kraftiga och har en ansenlig ålder (förmodligen omkr. 150 år). Söder om bokskogen finns en betesmark där vegetationen är påverkad av kväveläckage från omgivande åkrar (förmodligen också anlagd på tidigare åkermark). Den har därför en trivial flora med bl.a. hundäxing, älgört, kirskål och brännässlor. Nere i dalgången sträcker sig bokskogen fram till Arhillsbäcken men uppe i slänten ersätts bokskogen först av en betad björkplantering (björkhage) och senare av en träd- och buskbärande betesmark som i öster begränsas av Arhillsbäcken. Fältskiktet i bokskogen är sparsamt med bl.a. hässlebrodd, harsyra och liljekonvalj. På våren breder dock mattor av vitsippor ut sig. Björkhagen har ett gräsdominerat fältskikt med bl.a. kruståtel, hundäxing, rödsvingel och rödven. Örtinslaget utgörs främst av ärenpris och hagfibbla. På den trädoch buskbärande betesmarken är fältskiktet bitvis artrikt med bl.a. ängsvädd, prästkrage, bockrot, gulmåra, rödklint och gråfibbla. Men här finns också uppslag med hundäxing, åkertistel och hundkäx. De träd- och buskarter som finns här är framför allt björk, ask, hassel, slån, hagtorn och rosor. Längst i öster vid Arhillsbäcken, finner man på betesmarken en högörtsvegetation. Den är trivial eftersom den är kraftigt påverkad av näringstillförsel från närliggande gård. Dominerade arter är nässlor, älgört och rosendunört. Hotade arter: Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt bete på betesmarken och i den skog som betas idag. Fri utveckling av övrig skog. 10

Åtgärder för att öka naturvärdet: Bete bör vara något hårdare annars finns risk för igenväxning. Anlägga skyddszoner mot angränsande åkermarker för att begränsa näringsläckage härifrån. Ingen användning av konstgödsel. Skötsel: Kväveläckage från omgivningen bör elimineras. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Floran i Landskrona kommun, J. Kraft 1996. Nuvarande skydd: Området ingår i ett område med landskapsbildsskydd (gamla 19 NVL) och i ett område av riksintresse för naturvård. Hot: Utarmning av floran p.g.a. näringsläckage från omgivande jordbruksmark, rationellt skogsbruk Rekommenderad skyddsform: Naturreservat. Rååns övre dalgång. Hä 6. Bäckravin jämte omgivande betesmarker vid Tostarp - Arhill Värden: Biologi, geovetenskap, landskapsbild, friluftsliv Klassning: Högt. Areal: Markägare: Privat. Beskrivning: En mindre bäckdal med branta sluttningar ner mot Tostarpsbäcken. Uppströms i dalen rinner ett vattendrag samman med Tostarpsbäcken. Tidigare har det funnits ett dämme här och strax öster om dämmet finns en fyrkant med grundstenar som enligt sagesmän har varit ett linbråkningshus. Nere i ravinen är marken fuktig till blöt och floran utgörs av kärr och fuktängsvegetation. Artinnehållet är rikt, här finner man bl.a. tuvtåtel, skogssäv, kaveldun, kärrsälting, gökblomster, topplösa, kabbleka och äkta förgätmigej. Upp i slänten övergår vegetationen först till friskäng och längst uppe vid krönet är vegetationen torrängsartad. Här uppe hittar man bl.a. gulmåra, jordtistel, liten blåklocka, prästkrage, smultron, brudbröd, knölsmörblomma och åkervädd. På frisk mark i ravinen botten växer t.ex. smörbollar, ängsnycklar, sommarfibbla, stallört, svinrot och knipparv. I slänterna ser man buskar av hagtorn, fläder och rosor medan nere vid bäcken växer buskage av olika Salix-arter. Mot åkermarken i väster växer en träd- och buskridå av bl.a. alm, rönn, fågelbär och vanlig fläder. Hotade arter: Hedblomster Helichrysum arenarium (Torrbacken N Tostarp), Smultonfingerört Potentilla sterilis (Öster om bergknallen 200 m N Tostarp), Jordviva Primula vulgaris, (Öster om bergknallen 200 m N Tostarp), Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt bete. Ingen konstgödning av marken. Röjning av buskar och träd om deras utbredning innebär att grässvålen luckras upp. Åtgärder för att öka naturvärdet: Begränsa näringsläckage från omgivande åkermark genom att anlägga skyddszoner. Slåtter av fuktiga partier som inte betas tillräckligt mycket. Även slåtter av ruggar med nässlor och tomtskräppa, för att begränsa eller minska deras utbredning. Skötsel: Fortsatt bete och eventuell röjning. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Floran i Landskrona kommun, J. Kraft 1996. Nuvarande skydd: Hot: Rationellt jordbruk. Rekommenderad skyddsform: Naturreservat. Rååns övre dalgång. Hä 7. Eskilskärr, SV Rosenhäll Värden: Biologi, landskapsbild. Klassning: Hög Areal: Fastighet: Markägare: Privata. 11

Beskrivning: En fd betesmark bestående av frisk-, fuktängar och kärrartade partier. Tidigare torvtäkt. Delar av området är översvämmade på våren. Området utgör en viktig refugie för fältvilt så som fälthare, tofsvipa och fasan. En stor damm har anlagts i området. Rik fågellokal. En annan stor damm i åkermark finns väster om Eskilskärr. Hotade arter: Smådopping. Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Åtgärder för att öka naturvärdet: Slåtter eller bete på delar av området. Skötsel: Önskvärt med bete runt dammen. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990. Handlingar för anläggande av damm. Nuvarande skydd: Avtal med markägare om damm. Hot: Igenväxning. Rekommenderad skyddsform: Säby socken Säby socken är kommunens minsta socken. Även här breder den baltisk morän ut sig och huvuddelen av arealen är uppodlad. Jordbruken är till största delen mindre bortsett från de ägor som Svalöf Weibull AB tidigare ägde och brukade som genom Säbyholms gård. Säby socken är belägen uti Rönnebergs härad af Malmöhus län och omfattar 0.053 qvadratmil fast land, fördelade på 9 1/4 mantal, hvaraf 8 3/8 skatte, 7/8 krono. Marken är jemn; åkerjorden är sidländ men god, jordmånen bördig, bestående af lera och svartmylla. På skog är brist. Socknen beboddes år 1863 af 361 inbyggare på 72 hushåll. Af indelta arméen äro i socknen förlagda 4 man. 12

S 1. Säbyholmsparken Värden: Biologi, kulturmiljö, friluftsliv. Klassning: Högt Markägare: Kommunen Beskrivning: Säbyholmsparken anlades i engelsk parkstil på 1800-talet och innehåller en dendrologisk samling med omkring 300 olika arter. På senare år har parken moderniserats för att bli mer lättskött. Området innehåller också en vildvuxen skogspark med bl.a. alm, ask och bok. På grund av trädens höga ålder i hela området är intrycket av parken överväldigande. Fältskiktet innehåller flera intressanta lundväxter, man hittar bl.a. häxört, skogsbingel, ramslök, storrams och vitskråp. Stora ytor täcks av brännässlor och kirskål samtidigt som undervegetation av hallon och fläder har invaderat stora ytor under senare år. Troligen beroende på att trädskiktet blivit för glest. Även fältskiktet innehåller flera införda arter som t.ex. munkhätta, jätterams samt morgon- och aftonstjärna. Hotade arter: Spädnarv Arenaria serpyllifolia ssp. leptoclados (Säbyholms trdg), Munkhätta Arum alpinum (Säbyholms park), Strävlosta Bromus benekenii (Säbyholms park), Svartklint Centaurea nigra (Säbyholm O vakten), Brunnäva Geranium phaeum, Grusnejlika Gypsophila muralis (Säbyholm O vakten), Blåtåg Juncus inflexus (Kärret vid Säbybäcken, Säbyholm), Väggört Parietaria officinalis (SO delen av Säbyholms park), Alpklöver Trifolium alpestre (Säbyholm. Införd i ängen S huvudkontoret), Dikesveronika Veronica catentata (Säbybäcken Säbyholm), Buskvicker Vicia dumetorum (I häcken i SO delen av Säbyholms park), Ärtvicker Vicia pisiformis (Införd i SO häcken i parken vid Säbyholm), Mistel Viscum album (På äppelträd i kontorsträdgården Säbyholm) Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fri utveckling av skogen/parken. Åtgärder för att öka naturvärdet: Låta högstubbar och döda träd stå/ligga kvar för att gynna framför allt insekter, lavar och svampar. Naturlig föryngring men hjälp med styrning så att mångfalden av trädslag bevaras. Skötsel: Varierande. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Floran i Landskrona kommun, J. Kraft 1996. Nuvarande skydd: Hot: Exploatering Rekommenderad skyddsform: S2. Fördämning av Säbybäcken SO Erikstorp och Säbybäcken Värden: Biologi, friluftsliv. Klassning: Hög Beskrivning: Fördämning av Säbybäcken har skapat ett fuktängsområde som nu håller på att växa igen. Slamdammar från sockerbrukstiden. Norr om Kopparhögarnas koloniområdet har diket meandrats och naturmark skapats Hotade arter: Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Området bör hävdas för att inte växa igen. Slåtter kan vara lämplig skötselmetod. Åtgärder för att öka naturvärdet: Genom landskapsvårdande insatser kan här skapas ett attraktivt närnaturområde med damm och meandrande bäck. Den högväxande vegetationen kan genom hävd övergå till en lågvuxen fuktängsvegetation. Skötsel: Anläggning av ett naturområde, därefter slåtter. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990. Nuvarande skydd: Hot: Igenväxning. Exploatering. Rekommenderad skyddsform: Parkmark. 13

Vadensjö socken Vadensjö är liksom Säby en liten socken. Församling lever inte kvar utan har tillsammans med Säby och Örja uppslukats av Härslöv. Järnvägens ankomst innebar ett uppsving för byn då ett nytt samhälle bildades kring stationen. I dag kan järnvägen knappt anas men uppdelningen i kyrkby och stationssamhälle finns kvar. En typisk jordbruksbygd där den allmänna befolkningsminskningen på landsbygden ökat när järnvägen lades ned. I Vadensjö socken kan ögat njuta av vida vyer över det storskaliga jordbrukslandskapet, Ven, Öresund och Danmark. Den utdikade sjön som troligen gett namn till samhället kan man se spöka under översvämningstider. Östra delarna sluttar upp mot Rönnebergaåsen medan övriga delar är ett mer eller mindre flackt jordbrukslandskap med strödda gårdar. Wadensjö socken, är belägen uti Rönnebergs härad och Malmöhus län samt omfattar 1.319 tunnland eller 7.386 qvadratref, med 3 3/8 mantal skatte, 2 37/48 krono, 1 1/8 frälse tillsammans 7 13/48 matal. Socknen, som innehåller endast en by, med god åker och tillräcklig höhöstnad, en allmänning, beboddes 1865 af 265 inbyggare. Landskrona socken 14

L1 Strandområden mellan Sjöhusen och Erikstorp Värden: Biologi, landskapsbild, kulturmiljö, friluftsliv. Klassning: Högt Areal: Markägare: Beskrivning: Ett strandområde med anslutande betesmark. I söder gränsar området till Erikstorps golfbana. Stranden är i norr blockig medan södra delen utgörs av en sandstrand. Strandområdet är flitigt använt genom den promenad- cykelväg som följer stranden. Betesmarken har en i huvudsak trivial flora, där rödsvingel, ängsgröe, hundäxing och vitklöver dominerar. Åkertistel, tomtskräppa och brännässlor förekommer också rikligt. Mot åkermarken i öster utgörs betesmarken av en västsluttning. I sluttningen förekommer en del mindre buskar av främst hagtorn och rosor, här är fältskiktsfloran mer artrikt och har karaktär av torräng bl.a. växer det gråfibbla, smultron, humlelusern, knölsmörblomma, liten blåklocka och kärringtand. Här förekommer också åkermadd, en 1-årig sällsynt måraväxt som har minskat starkt på senare år. I fuktigare partier nedanför slänten hittar man arter som luddtåtel, mandelblom, grusstarr, ryltåg, veketåg, storven, vattenmynta och hampflockel. Centralt i området i anknytning till den fuktiga delen av betesmarken ligger en lövskogsdunge. Den domineras av björk, med inslag av gråvide, hägg, alm och vanlig fläder. Marken i området är fuktig till riktigt blöt med vatten stående mellan starrtuvorna (bunkestarr?). I det manshöga fältskiktet växer även bl.a. rosendunört, strätta, kaveldun, vass, hampflockel, fackelblomster och snårvinda. I betesmarken och golfbaneområdets norra delar har det anlagts dammar för den grönfläckiga paddan. Hotade arter: Brunnäva Geranium phaeum (Erikstorp), Källfräne Rorippa nasturtium - aquaticum, (vid golfbanebäcken N Borstahusen). Grönfläckig padda inplanterad Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt bete. Många småbuskar i slänten vars utbredning bör begränsas. 15

Åtgärder för att öka naturvärdet: Viss röjning. Ytterligare en mindre damm kan anläggas. Skötsel: Fortsatt bete. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990. Nuvarande skydd: Strandskydd och ingår i område med riksintresse för naturvård. Hot: Upphört bete. Rekommenderad skyddsform: Naturreservat. Se Närmare till Naturen i Skåne L2. Erikstorpområdet (Borstahusens fritidsområde) Värden: Biologi, kulturmiljö, friluftsliv. Klassning: Hög. Markägare: Landskrona kommun Beskrivning: Erikstorpsområdet utgörs av Lill-Olas park, golfbanan samt Borstahusens camping och semesterby. Området omges på tre sidor av mer eller mindre täta trädridåer. Två av dem, den södra och sydöstra, är historiskt intressanta eftersom de utgör rester av de dikesgropar/hägnader som markerade Erikstorps ägor 1741 (troligen ännu äldre). I nordvästra delen ligger Lill-Olas park, som är ett ströv- och naturområde. Området domineras av tallskog, med inslag av mindre öppna gräsytor. Tallskogen har stort inslag av lövträd, framför allt alm. Fältskikt är trivialt med riklig förekomst av brännässlor. Ute längs havet sträcker sig en sandstrand. Stranden är kommunens mest utnyttjade badstrand. I södra delen av området rinner Säbybäcken ut i havet och i de norra delarna Wallabäcken. Lövskogspartiet vid Säbybäcken består av bl.a. alm, ask, ek, sykomorlönn och klibbal. På den fuktiga marken längs bäcken växer t.ex. älgört, vattenmärke, veketåg och ramslök. Längst i söder finns öppna partier med spridda granar. I Lill-Olas park finns ett antal stigar samt en elbelyst motionsslinga. Utmed stranden löper en cykel- och promenadväg, från Borstahusen till Knifsjöhusen. Här finns dessutom barnkoloni, lägergård, klubbhus och dagis. Inom området finns en del historiska spår såsom resterna av en skvaltkvarn från 1700-talet (men troligen äldre) i Säbybäcken samt militära anläggningar, dels en redutt från Karl XII:s tid (början av 1700- talet) och dels en betongbunker från Per-Albinlinjen. Hotade arter: Spikvallmo Papaver argemone (Lill-Olas park på jordvall), Strimklöver Trifolium striatum (Ett par plantor på nyanlagd gräsmatta vid stranden Lill-Olas park) Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt skötsel som den sker idag. Åtgärder för att öka naturvärdet: Spara döda träd där det är möjligt antingen som högstubbar eller lågor, samt spara högar med ris i bryn för att gynna vedlevande insekter. Brännässlor kan sparas på några ställen för att gynna fjärilar. Holkar för fåglar och fladdermöss sätts upp, samt bon för steklar placeras ut. Omfattande förslag till åtgärder har utarbetats av Gudrun Berlin. Grönfläckiga paddor har planteras ut i några dammar. Där det redan skett följs utvecklingen upp. Skötsel: Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Borstahusens fritidsområde i Landskrona, G. Berlin, 1999. Nuvarande skydd: Området omfattas delvis av strandskydd och ingår delvis i område av riksintresse för naturvård. Hot: Rekommenderad skyddsform: L3. Karlslund Värden: Biologi, kulturmiljö, friluftsliv. Klassning: Högt Areal: Fastighet: Markägare: Beskrivning: Karlslundsparken är en naturpark som anlades åren 1814-1815 för att tillgodose landskronaborna med gagnvirke och bränsle. Trädskiktet utgörs främst av bok 16

men här finns också alm, avenbok, ek, ask, lönn och sykomorlönn. Fältskiktet är ymnigt på våren med hav av vitsippor med öar av gulsippor och stor nunneört. Här finns också insådda arter så som rysk blåstjärna och morgonstjärna. På senare år har blekbalsamin och löktrav förökat sig explosionsartat, blekbalsaminen finns nu spridd i hela parken och har säkert förkvävt mycket av den lågvuxna floran. Skånes största koloni med råkor. Hotade arter: Munkhätta Arum alpinum, Skuggsvingel Festuca heterophylla Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fri utveckling av skogen där så är lämpligt. Åtgärder för att öka naturvärdet: : Låta högstubbar och döda träd stå/ligga kvar för att gynna framför allt insekter, lavar och svampar. Naturlig föryngring men hjälp med styrning så att mångfalden av trädslag bevaras. Kontroll av blekbalsamin och löktrav så att de tar över och konkurerar ut mer lågvuxna arter. Skötsel: Fri utveckling med viss kontroll. Skötsel för framkomlighet. Vid behov röjning av buskskikt. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Floran i Landskrona kommun, J. Kraft 1996. Nuvarande skydd: parkmark Hot: Rekommenderad skyddsform: Parkmark L4. Exercisfältet Värden: Biologi, geovetenskap, kulturmiljö, friluftsliv. Klassning: Högt Markägare: Landskrona kommun Beskrivning: Exercisfältet ligger nära Landskrona stadskärna. Området utgör resterna av en fäladsmark som i äldre tider sträckte sig längs havet och en bit in i landet. Topografiskt domineras området av en strandvall, i sina högsta delar 4-5 meter, bildad under en högvattenperiod av Litorinahavet (för ca 6000 år sen). Öster därom vid strandvallens fot löper en långsträckt och smal sänka som i områdets norra del viker av mot öster (den östra delen är den forna Steglebäckens fåra) varefter området övergår i en sakta stigande fastmarksterräng. Jordmånen får betecknas som mager, men lager av skalgrus ger på sina ställen en kalkpåverkan. I fuktigare delar har en rikare jordmån utbildats och även i de östra delarna av fältet, som har varit uppodlade, är jorden något näringsrikare. Området karaktäriseras idag övervägande av öppen mark, som hävdas som slåtter- och betesmark, med enstaka friväxande buskar och träd (ff.a. ekar). På strandvallen är vegetationen en mosaik av torräng och hed. Här växer bl.a. trift, gulmåra, liten blåklocka, ljung och fårsvingel. I sluttningen från strandvallen ner mot den långsträckta sänkan har ett flertal träd etablerat sig ff.a. ek, hagtorn och rönn. Under dem är fältskiktet artfattigt och dommineras av gräsarter. Nere i sänkan domminerar veketåg, tuvtåtel, harstarr och revsmörblomma. Hotade arter: Brinklosta Bromus commutatus Norra kanten av Exercisfältet, Hedblomster Helichrysum arenarium, Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt hävd med bete och slåtter. Åtgärder för att öka naturvärdet: Återskapa Steglebäcken, minska näringsläckage från fotbollsplanerna. Slåtter av vegetation som inte betas i betesfållorna. Bortröjning av buskar och träd. Skötsel: Fortsatt bete och slåtter. Dokumentation: Exercisfältet, A. Nilsson 1960; Exercisfältet inventering, skötselplan mm för Naturreservat. Nuvarande skydd: Kommunalt naturreservat L5. Utfyllnadsmark NV Citadellet Värden: Biologi, friluftsliv. Klassning: Hög 17

Markägare: Landskrona kommun. Beskrivning: Området utgörs av ett strandområde som har fått sin karaktär genom utfyllnad med massor från rensningen av vallgravarna åren 1931-35. Delarna närmast Citadellet hävdades tidigare genom bete, där var vegetationen lågväxt, medan andra domineras av högväxt bladvass och rosendunört. Området är nu stadd i igenväxning. Ålandsrot utgör ett inslag i de vassdominerade områdena. Här förekommer också en del sällsynta arter t.ex. strandmolke, bolmört och gullfrö. Området är intressant för olika fågelarter både som häck- och rastlokal. Hotade arter: Paddfot Asperugo procumbens (På driftvall vid Lindshamn) Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Bete eller röjning.. Åtgärder för att öka naturvärdet: Eventuellt slåtter av vissa delar av vassbältena. Vassen erbjuder dock skydd och häckningslokaler för många småfåglar, så viss utbredning kan vara bra. Skötsel: Bete, slåtter, röjning. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990. Nuvarande skydd: Hot: Exploatering. Rekommenderad skyddsform: Utreds. L6. Gråen Värden: Biologi, kulturmiljö. Klassning: Högst Areal: 30 ha Fastighet: Del av Lundåkra 10:1 och 10:2 Markägare: Staten/Byggnadsstyrelsen och Landskrona kommun Beskrivning: Gråen är en befästningsanläggning, bestående av vallar, bastioner och gravar, som anlades 1754 av kung Adolf Fredrik. Här finns endast en bevarad byggnad, kruttornet från 1800-talet. Anläggningen är byggnadsminnesmärk. I området ingår också några mindre öar och revlar. Vegetationen på ön består av betade gräsytor med enstaka buskar och träd. Här finns dock flera mindre vanliga arter t.ex. strandbeta, raklosta, svartsenap och strandmalört. Befästningsanläggningen har en rik och varierad häckfågelfauna. I vallgravsystemet häckade tidigare. en av Skånes största skrattmåskolonier och det fanns gott om gråtrut. Numera häckar knölsvan, gräsand, skedand, vigg, kanadagås och grågås. Här förekommer också ejder samt enstaka par av strandskata, fiskmås och fisktärna. En stor koloni med storskarv har etablerats (590 par 2006). I östra delarna av ön finns kolonistugebebyggelse. Gipsön har en potential för fågellivet. Hotade arter: Taggkörvel Anthriscus caucalis, Strandbeta Beta vulgaris ssp. maritim. Fanns förr på Gråens strandsida mot hamnen (2C 9c 18 33) (Kraft 1978), Vårtsärv Ceratophyllum submersum, Smal kärringtand Lotus glaber (Skabbrevet mellan Gråen och Gipsön) Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt bete. Åtgärder för att öka naturvärdet: Skötsel: Fortsatt bete. Fri utveckling på öar och revlar. Dokumentation: Skötselplan för naturreservatet Gråen; Länsstyrelsen Malmöhus län 1988, Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Floran i Landskrona kommun, J. Kraft 1996. Nuvarande skydd: Naturreservat avsatt 1952 Hot: Minskad hävd. L7. Södra industriområdet (sandutfyllnaden) till skjutbanan V Axeltofta Värden: Biologi, potentiellt friluftsliv. 18

Klassning: Hög. Beskrivning: Området är en del av Lundåkrabukten vars grunda bottnar fyllts ut med diverse utfyllnadsmassor. En mudderdeponering på mitten av 60-talet har gjort att området självläkt på ett ganska trevligt sätt. Marken är kalkrik p.g.a. riklig förekomst av snäckskal. Strandområdet med sina grunda bottnar är ett omtyckt tillhåll för sjöfåglar och besöks ofta av vadare, på uppstickande stenar sitter ofta storskarvarna. I området finns två vattensamlingar med omgivande våtmarker som hyser en intressant insektfauna. Vegetationen som från början var ganska gles har genom åren blivit mer och mer täckande. Ungefär halv ytan täcks idag med snår av björk, asp och mindre bestånd av havtorn. På de öppna ytorna och skalbankarna växer allehanda örter t.ex. mjölkört, gulsporre, rot- och klofibbla samt nattljus. I mitten av 1980-talet hade området invandrats av hundratals orchidéer av ängs- och majnycklar. Eftersom vegetationen aldrig är helt sluten lämnas plats för ett flertal ettåriga växter så som vår-, back- och åkerförgätmigej, knytling, samt vår- och blekarv. En senare deponering (1990-1991) efter muddring av hamninloppet till Hydro Supra placerades öster om den gamla deponeringen. De fyra första åren följdes vegetationsutvecklingen av John Kraft, som konstaterade att antalet arter ökade snabbt från 11 stycken det första året till 51 efter fyra år. Nu är stora delar av området täckta av lågvuxen björkskog. Hotade arter: Engelsk skörbjuggsört Chochlearia officinalis ssp. anglica, Hedblomster Helichrysum arenarium, Smal kärringtand Lotus glaber (Stranden och utfyllnaden Södra industriområdet) Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Att förhållandet mellan öppen mark och trädoch buskmark bibehålls. Åtgärder för att öka naturvärdet: Viss röjning. Dokumentation: Natur i Landskrona, Ekologgruppen 1990; Floran i Landskrona kommun, J Kraft 1996. Utredning om Natur och miljöförhållanden i Lundåkraområdet. Nuvarande skydd: Hot: Exploatering, igenväxning Rekommenderad skyddsform: Framtida friluftsområde Örja socken Också i Örja socken utgörs jordarten av den baltiska moränen. De s.k. försöksjordarna på Weibullsholm har t.ex. alltid ansetts vara de jämnaste och bördigaste i Skåne. Så gott som hela socknen har tagits i anspråk för jordbruksdrift, men eftersom socknen gränsar till Landskrona stad har stora arealer bebyggts med industrier och vägar. Örja socken är belägen uti Rönnebergs härad af Malmöhus län, 1 1/2 mil ONO från Landskorna vid hafvet; areal 347 tunnland är fördelad på 12 7/24 mantal skatte, 1 3/8 krono och 3 5/6 frälse, tillsammans 17 1/2 mantal. Socknen, vid en medelhöjd af 50 fot, med ömsom god, ömsom mager åker, tillräckligt höbol, innefattar 2 byar, Örja med 42 brukare och Tullstorp med 15 brukare; beboddes 1865 af ca 540 inbyggare (480 enligt pastors uppgift). 19

Asmundtorp socken Till skillnad från de flesta andra landsbygdssocknar har befolkningen i Asmundtorp ökat något. Avfolkningen av landsbygden har kompenserats med omfattande villabebyggelse i centralorten. Samhället med dess "katedral" skvallrar om den välmående jordbruksbygden. Efter järnvägen, Landskrona - Eslöv, finns bara saknad och spår i form av en cykelväg. Stationsläget kan i dag bara anas. Väg 17 har i dag ersatt järnvägen med en aldrig sinande ström av bilar. Trots att det finns 38 jordbruk i socknen är det inte längre huvudnäringen. På varje lantbruk går det 46 invånare varav de flesta finner sin utkomst annorstädes. Örtorpsbäcken är i stora delar omvandlat till rakt dike medan Braån har kvar sträckor där ån kröker sig som den vill. Av de forna sjöarna och kärren finns knappt ett spår. Största delen av Asmundstorps socknen täcks av den bördiga baltiska moränen. Denna socken avviker liksom Härslövs socken från övriga delar av kommunen genom sina åsar som sätter prägel på socknen. Rönnebergaåsen med sina gravhögar är med sina 100 m.ö.h. kommunens näst högsta punkt och erbjuder en magnifik utsikt. Eftersom åsen är så gott som trädfri kan man se runt hela horisonten. Bronsåldershögarna vid Rönneberga gård och Topphögen vid Asmundstorps samhälle tillhör de botaniskt sett intressantaste delarna. Asmundtorp, en socken i Rönnebergs härad af Malmöhus län, har en areal af 4.073 tunnland, af hvilka endast 2 äro sjöar och kärr. Marken är jemn, utom de s.k. Rönneberga backarna, belägna i norra delen af socknen. Jordmånen är dels sand, blandad med mylla, dels lera, blandad med sand. På skog är brist. Hufvudnäringen är åkerbruk. Socknen består av 27 1/3 mantal, mest krono och utsocknes frälse och hade 1856 1.404 invånare. 20

A1. Rönneberga backar Rönneberga backar är den sydostliga avslutningen av det markerade höjdstråket mellan Glumslöv och Rönneberga. Backarna ligger i ett öppet odlingslandskap och är ett mycket framträdande inslag i landskapsbilden. Denna förstärks av de gravhögar från bronsåldern som finns på toppen. Området innefattar två områden av intresse för naturvården A1a. Gräsmarker på och i anslutning till gravhögarna på Rönneberga backar Värden: Biologi, geovetenskap, kulturmiljö, landskapsbild, friluftsliv. Klassning: Högt Markägare: privat Beskrivning: Området omfattar ett gravfält från bronsåldern med omgivande betesmarker. Gravarna som tidigare var betydligt fler till antalet har decimerats genom den uppodling av landskapet som skedde under 1800-talet. Betesmarken har en trivial flora medan gravhögar har en förhållandevis artrik flora. Bland de vanliga arterna på högarna ses rödven, fårsvingel, gråfibbla, blåmonkar, tjärblomster och bergssyra. Från gravhögarna har man en storslagen utsikt över sydvästra Skåne. Hotade arter: Förutsättningar för bibehållet naturvärde: Fortsatt slåtter på högarna och bete. Ingen konstgödning av betesmarkerna. Åtgärder för att öka naturvärdet: Skyddszon runt gravhögarna och betesmarkerna mot intilliggande åkermarker. Skötsel: Fortsatt slåtter av högarna och bete på betesmarkerna. Gödsling och kemisk bekämpning bör inte ske i högarnas närmaste omgivning (ca 10 m). 21