OPUS december 2014 Novemberhelg med YFU Land i fokus Alltid redo! - för världen URUGUAY
innehåll redaktionen 3. 4. 4. 5. 6. 8. 10. 12. 12. 13. 14. 16. 17. 18. 20. 21. 22. 24. 25. 26. 26. 27. 28. 30. 30. 31. 32. 32. 33. 34. 35. 36. Ledaren Porträtt: Katrin Dackmo Tips! Porträtt: 34 år med YFU YFU:s stipendiater 2014-2015 YFU-helgen Krönika: Vem vill åka på ubildning Intervju: Värdfamilj - inte kärnfamilj Annons: Styrelsen Porträtt: Vänskap before and after Insändare: Brev från Santi Tre snabba: Thintin Strandman Annons: YFU stipendier PAO - Post Arrival Orientation Inresande: Tre månader i svenska skolan Fem snabba: Vitoria Craiero Santos Land i fokus: Uruguay Solans hörna Fem snabba : Frida Grahn Vad gör du? YFU christmas challenge Tipsa och vinn! Intervju: Alltid redo för världen Praktikantpresentation: Evely Slogantävling! Bloggar i världen Vad gör du nu? Kalendarium Medlemsinformation Svar från kontoret Tävling! Hur väl känner du redaktionen? Klotterplanket Josefine Nilsman, ansvarig utgivare En smålänning som numera trivs väldigt bra i Stockholm. Hon arbetar med kommunikation, marknadsföring och som skolsamordnare på huvudkontoret och älskar att resa. Josefine har bott utomlands flera gånger, bland annat under en utbytestermin i Mexiko. Stina Franzén, chefredaktör Stina är en kalmarit som precis avslutat sina mediestudier vid JMK och nu sätter tänderna i juridiken. Hon var i North Carolina 2006-2007 och har sedan dess hjälpt till med allt från intervjuer till värdfamiljsrekrytering. Johan Berselius, reporter Johan är en 18-årig täbybo som var på utbytesår i USA, Pittsburgh, PA 2013-2014. Han är sen dess volontär hos YFU och har gjort lite småsysslor här och där. Johan studerar för närvarande Natur på Åva gymnasium. Mathilda Bäcklin, redaktör Luleåtjej som ägnar sig åt journalistikstuderande på Södertörns högskola. 2007-2008 var hon i Ecuador och sedan hon kom hem har hon varit lägerledare, juniorfadder, intervjuat och praktiserat hos YFU i Mexiko. Henrietta Berg, redaktör Henrietta pluggar på Södra Latin och är intresserad av resor, internationella relationer och vänner. Hennes utbytesår 2011-2012 var i Nashville, USA. Nu skriver hon i OPUS, är lägerledare, intervjuare och mycket mer. Erik Sundberg, reporter En 20-årig grabb som var utbytesstudent i Chicago i USA 2011-2012. Inom YFU har han gjort både det ena och det andra och på fritiden ägnar han sig åt organisationen och professionell prokrastinering. Daniel Thilén, reporter Daniel är en YFU-älskare som har gjort allt möjligt inom organisationen och engagerar sig även för YFU på internationell nivå. Annars är det läkarstudier i Sundsvall som gäller. Han var utbytesstudent i Sydafrika 2005-2006. Läs om YFU-helgen på sid. 8 Anna Hahto, Layout Anna är en haparandatjej som bott i Stockholm sedan juli 2013. Hon pluggar Motion Creative på Hyper Island och har hjälpt till med både illustrationer och layout för YFU sedan våren 2014. 2
ledare Alltid redo för världen Under den gångna Novemberhelgen berättade Alma Karlsson, som både är YFU:are och scout, om vad det är Scouterna faktiskt gör. Hon berättade att de inte bara hänger i skogen och leker med kottar som folk tror utan att de vill få ungdomar att utvecklas som individer - precis som YFU vill. YFU upptäcker världen. Scouterna är alltid redo. I år har YFU och Scouterna inlett ett samarbete och tillsammans blir vi alltså givetvis, alltid redo för världen. Men Novemberhelgen handlade inte bara om Scouterna! Man kunde även bland annat få veta mer om vad Basic Standards är för något, diskutera hur vi kan aktivera alla olika regioner i Sverige och planering för nästa års läger sattes igång. Helgen var också fylld med Maffia, och akrobatiska övningar, och givetvis var också OPUS medverkan högst påtaglig, något ni kommer få se när ni bläddrar igenom det här numret av OPUS. du på vår bloggsida hitta tips på våra utbytesstudenters bloggar där de skriver om livet i ett annat land. Utbytesstudenterna som i år tagit steget att upptäcka världen ska snart fira sin första jul med värdfamiljen de bor hos. Nervöst, roligt, jobbigt är bara några av de känslor man kan ha för att fira högtiden i en annan familj än den egna i sitt hemland. Men vi på OPUS hoppas och tror att allt kommer gå bra och att de får en ny och spännande upplevelse vart i världen de än befinner sig. Och det hoppas vi att alla ni andra också får. Slutligen, som sig bör: Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul! Sedan senaste numret har OPUS-redaktionen tappat en av medlemmarna, men vi har också fått tillskott. Petter Lindén har tagit en paus och Johan Berselius har anslutit. Tråkigt att Petter inte är med på ett tag men jättekul att Johan har blivit en del av redaktionen! Därför tänkte vi nu testa er kunskap i hur väl ni känner redaktionen, plus att ni får chansen att tävla med en slogan till OPUS där vinnaren får en superfin julklapp. Eftersom YFU alltid är redo för världen kan du i det här numret också läsa om Uruguay. Landet praktikanten Santiago Peralta kommer ifrån, utbytesstudenten Einar Skoglund har bott nästan ett år i och vår volontär Erik Sundberg ska flytta till i början av nästa år. Och om du vill bli ännu mer redo för världen kan Mathilda Bäcklin Redaktör Rättelse från förra numret: Vår fantastiska kontorspraktikant från Tyskland heter Jana Becker, ingenting annat. 3
porträtt KATRIN Lyckoträff/representantmamma Driftiga, engagerade och glada personer är det som gör YFU till en viktig och välkomnande organisation. Jag fikade med Katrin Dackmo representantmamman som är ett lysande exempel på de människor som donerar sin tid för att ungdomar ska få möjlighet att uppleva en ny kultur. Text: Henrietta Berg I början av september började Katrin att praktisera på YFU-kontoret två dagar i veckan. Hon har själv inte varit utbytesstudent men har stor internationell erfarenhet; hon har bott i London, Australien, Vietnam, Boston och haft aupair från Ukraina. Dessa erfarenheter och att hon själv är mamma till tre barn gör att Katrins roll som representantmamma fungerar så bra. Det som lockade Katrin till YFU var en vilja att testa något nytt, samt det internationella intresset. När hon inte är på YFU driver hon ett företag som sysslar med barnvaktsförmedling, men att vara egenföretagare kan bli lite ensamt eftersom man inte träffar samma personer varje dag. Därför ger praktiken Katrin en bra balans mellan det sociala, arbetet och familjen. Hon ser fram emot att börja jobba på 100% igen, gärna på hennes gamla arbetsplats Nordea, men medan barnen är små så är detta som hon kallar det en lyckoträff. Flexibiliteten var det som gjorde det möjligt, men det som gör det intressant för Katrin är människorna. Att få jobba med människor över hela Sverige och i alla åldrar är en rolig utmaning. Få i Sverige är bra på att ta tillvara på andra generationers kunskap, vilket är en viktig del i att skapa mer acceptans och förståelse i samhället, menar hon. I framtiden ser Katrin gärna att hennes familj tar emot en utbytesstudent, och hennes äldsta son har redan börjat prata om att själv åka iväg ett år. tips Hur ballt vore det inte med en alldeles egen YFU-husvagn som kunde rulla tillsammans med volontärerna i Sverige? Hämta och lämna här och där det är bara bilarna som behöver bytas ut! 4
porträtt 34 år med YFU Min familj har sedan 1980 varit med i YFU då min son Thomas var utbytesstudent. Vi valde då att vara värdfamilj och fick på våren 1980 ett brev från YFU att vi skulle vara värdfamilj till Caroleen 16 år, från Sutter Creek i Kalifornien. Text: Birgit Hagsten Caroleen var intresserad av att pröva på nya saker och lära sig allt från att sticka till att åka slalom. Ett år går fort och så var det dags för Caroleens hemresa, men när skulle vi ses igen? Mail och Skype fanns ju inte 1981 så det blev många telefonsamtal och brev som skickades. Caroleen och Bambi (vår andra årsstudent) lärde känna varandra då Caroleen kom och hälsade på 1986. De har fortsatt att hålla kontakten och har under årens lopp bott i samma städer i USA. De brukar träffas då och då - båda är nu tillbaka i Kalifornien och båda bodde under flera år i San Fransisco. Året med Caroleen var fantastiskt roligt och öppnade dörren till världen på hemmaplan. Det gjorde att vi har vi har valt att vara värdfamilj ytterligare 4 gånger till 3 årsutbytesstudenter och en sommarstudent; sommaren 1983 var Eddie från Washington DC hos oss, 1985/86 bodde Barbara från Kalifornien hos oss, 1989/90 kom Yuka från Yokohama i Japan och 1992/93 kom Aidan från Skottland till oss. Bambi, värdmamma Birgit, Caroleen med sina två barn Laila och Paolo och sin make Mike. fick kontakt med YFU. Caroleen planerade att fira dagen i Barcelona med sin man och barn - och sin utvidgade familj från Sverige och extra syster från Kalifornien. De tre flickorna ; Caroleen, Bambi och min dotter Elisabeth började koordinera ankomstdagar, boende och inte minst vad vi skulle göra och boka biljetter. Det slutade med att vi var nio personer som sammanstrålade i Barcelona; Caroleen med man och två barn, Bambi tillsammans med sin mor Felicidad och så jag tillsammans med Elisabeth och hennes son Oliver. Även om vi inte träffas så ofta som vi alla skulle vilja så känns det som vi är en familj. Nästa återförening är planerad till min mors (som har fått många extra barnbarn som kallar henne mormor) 100 års dag 20 januari 2016. Alla (förutom Eddie som vi tyvärr har tappat kontakten med) har varit tillbaka till Sverige flera gånger och har under åren hållit kontakt med både oss och sina vänner som de hade under året i Sverige. Aidan från Skottland flyttade till Sverige med sin familj för 2 år sedan! Vi har även behållit kontakten med min son Thomas värdfamilj från USA. Vi har träffats såväl i Sverige och USA vid ett flertal tillfällen och har följt varandra i både glädje och sorg. Den 17 juni 2014 fyllde Caroleen 50 år - det har gått 34 år sedan hon blev en del av vår familj och vi för första gången Birgits 99-åriga mamma har broderat kudden i present till Caroleen, ett av hennes amerikanska barnbarn. 5
stipendiater YFU:s STIPENDIATER 2014 2015 Varje år får flera blivande utbytesstudenter som anses vara särskilt goda ambassadörer för Sverige och YFU, stipendium från YFU Sverige. Stipendiefonden utgörs till hälften av alla intäkter från medlemsavgifterna, så genom att vara medlem i YFU bidrar du till att flera studenter har möjlighet att bli utbytesstudenter. Text: Josefine Nilsman Till programåret 2014-2015 fick tre studenter varsitt stipendium från YFU. Ambassadörsstipendium George Vetö Lavman - USA Språk- & kulturstipendium Eline Hallor - Ecuador tid på snowboarden och jag har även varit ute och jagat efter hjort med min värdbror Jim. För att sammanfatta så har jag fortfarande inte haft någon typisk vardag då jag har hamnat i en värdfamilj som precis som jag älskar att resa och se något nytt. Vad har stipendiet från YFU betytt för dig? Mina kära föräldrar är vad som möjliggjorde detta fantastiska utbytesår. Utan deras stöd så skulle det aldrig vara möjligt och jag vet att de har offrat mycket för att kunna skicka iväg mig över Atlanten under YFUs program. Stipendiet hjälpte till att finansiera en betydande del av programkostnaden så jag är oerhört tacksam och glad över att kunna representera YFU samtidigt som det lade mindre tyngd på min familj. Varför valde du att åka som utbytesstudent? Som många andra så fick jag höra om detta genom en vän som hade varit borta på ett utbytesår. Hon berättade om hur fantastiskt det var och att jag ska slå till om jag Språk- & kulturstipendium Emma Robillard - Thailand En bra bit in i utbytesåret hör vi hur det går för George i USA och Eline i Ecuador. Hej George, hur har du det i USA? Jag har varit här i omkring 4 månader och jag kan utan tvekan säga att det har varit de bästa månaderna i mitt liv. Jag har upplevt så otroligt mycket och lärt mig att vara med självständig. Under den första månaden så hittade jag på saker med min värdfamilj varje dag. Ena helgen åkte vi ner till Philadelphia och nästa helg var vi i Kanada och såg Niagara Fallen. När skolan och sporten började så kom jag in mer i vardagslivet men jag har fortfarande en konstant semesterkänsla. Det är så skönt med en paus från Sverige och få ett år där jag kan pröva på saker som jag aldrig haft chansen till förut. Jag bor nära Buffalo som är en av de städerna i USA med mest snö. Detta har gett mig mycket 6
stipendiater får chansen. Eftersom jag ville ut och se världen var det naturligt med ett utbytesår. Ett år borta från Sverige där jag kan tänka ytterligare på vad jag vill göra i livet. Se saker ur ett nytt perspektiv, och självklart så älskar jag att resa. Vad är ditt råd till de som funderar på att bli utbytesstudenter nästa år? Strunta helt och hållet i delstat om du vill åka till USA. Jag tänkte mycket på delstater när jag först kom in på tankebanorna av ett utbytesår. Det handlar inte om var man hamnar utan istället om att ha en värdfamilj som man trivs med. YFU:s värdfamiljer gör detta helt från egen vilja. Gå in med inställningen att du vill pröva så mycket som du bara kan så lovar jag att du kommer ha ett bra utbytesår. Hej Eline, hur har du det i Eucador? Jag har det verkligen superbra och är jättenöjd över mitt val av utbytesland. Ecuadorianer är väldigt nyfikna på utlänningar vilket gör det lätt att få vänner, dessutom är de sååå gästvänliga och hjälpsamma! Extra spännande tycker de att jag är på grund av mitt blonda hår och mina blå ögon, något som är väldigt ovanligt här. Hur ser din vardag ut? Vanligtvis äter hela familjen frukost tillsammans klockan sex för att sedan åka till skolan som börjar klockan sju. I skolan har jag fyra lektioner per dag som alla är 80 minuter långa. Vi har en enda rast på 20 minuter och då råder det kaos vid skolans två kiosker eftersom drygt 2000 elever vill köpa något att äta samtidigt, haha. Skolan slutar för dagen vid 12:40 och då åker jag tillsammans med min lillasyster hem för att äta lunch. På eftermiddagarna tränar jag brottning, är med i scouterna, smälter i värmen och träffar ofta kompisar. Ecuadorianer älskar fester och firar därför allt som går att fira, så många fredagar och lördagar ägnas åt dans kombinerat med mat. Söndag är en familjedag i Ecuador och alla affärer är stängda. Min familj åker nästan varje söndag på utflykt till olika platser, ibland bara för att träffa släkt men ibland även till exempelvis stranden. Vad har stipendiet från YFU betytt för dig? Stipendiet var verkligen till stor hjälp för mig eftersom jag betalar hela programavgiften själv. De pengarna som jag fick från stipendiet och därmed inte behöver ta från egen ficka kan jag nu istället spara och använda till framtida nödvändigheter så som körkort och bostad. Framtiden blir enklare helt enkelt. Varför valde du att åka som utbytesstudent? Det började med att en vän var utbytesstudent i Nya Zeeland och när hon berättade om allt som hon upplevt och varit med om blev jag också sugen på att åka. Jag spenderade jullovet till att läsa diverse utbytesbloggar och fastnade för det. Det verkade vara en fantastisk upplevelse, något som jag absolut inte ville missa. Idag är jag så lycklig att jag tog chansen att åka även om det kändes svårt att lämna mitt liv i Sverige från början. Idag kan jag inte tänka på mitt liv utan mitt utbytesår. Vad är ditt råd till de som funderar på att bli utbytesstudenter nästa år? Sluta fundera och bestäm dig för att åka! Jag har pratat med mängder av tidigare utbytesstudenter, även några som valde att avbryta sitt år för att återvända hem tidigare, men aldrig har jag pratat med någon som ångrat att de åkte. INGEN. Snälla ta chansen och åk, ha året i ditt liv! Det är en unik chans som du aldrig får igen. Våga! Glöm inte att tipsa alla i ditt nätverk som är sugna på ett utbyteår om de stipendier man kan söka från YFU Sverige för utresa 2015. Mer information om dem finns på sida 12 och sida 26. 7
YFU-helgen OPUS på plats på YFU-helgen Den 14-16 november samlades ett sextiotal glada YFU:are på Kärsögården i Stockholm för att utbyta erfarenheter, lära sig mer och förstås ha riktigt roligt tillsammans. Och självklart var OPUS på plats! Vid ett bord uppdukat med block, pennor, gamla OPUS-nummer och en kamera kunde deltagarna samlas och leka reporter, fota snygga mugshotbilder, berätta vad de ville läsa mer om framöver och självklart lära sig mer om vad vi i OPUS-redaktionen gör. Här ser ni några av de snygga bilderna som togs under helgens gång. 8
YFU-helgen 9
krönika Vem vill åka på utbildning? Första dagen blev mer av en introduktionsdag då vi under hela förmiddagen hade Mission Possible, en samarbetsövning då vi skulle utföra ett antal uppdrag på tid. ExiVolunteer! Text och foto: Annie Johnson Väskan var packad och jag stod redo på Linköping City Airport tidigt på morgonen den 15 november. Det lilla propellerplanet skulle ta mig först till Köpenhamn, för att sedan åka vidare till Belgien. Efter ett par timmars strosande runt i Bryssel träffades nästan hela gruppen och två av ledarna på tågstationen och tillsammans åkte vi vidare mot Dworp och den veckolånga volontärutbildningen ivolunteer som jag skulle delta i. Den anordnades av European Educational Exchanges (EEE) YFU och syftet var att vi deltagare efter sex dagar och ett 20-tal workshops, föreläsningar och praktiska utmaningar skulle ha funnit våra superkrafter som volontärer. Ledarna skulle använda sig av informella utlärningsmetoder och på så sätt hålla deltagarna väldigt aktiva. Tillsammans var vi 22 deltagare från ett 15-tal länder runt om i Europa som alla är nyblivna volontärer för YFU. Förutom att var och en hade förberett ett 60-sekunders tal visste ingen riktigt vad som skulle hända under veckans gång. Schemat var uppbyggt på samma sätt nästan varje dag med måltider, fyra sessioner, reflektionsgrupper och olika slags kvällsaktiviteter. Efter kvällsaktiviteterna fick vi fritid, då de flesta umgicks i underhållningsrummet där det fanns spel, musik och bar. Detta gjorde att gruppen blev sammansvetsad och sammanhållningen var otroligt bra. 10
krönika empelvis skulle en musikvideo spelas in, en låt skrivas (som den andra svenska volontären, Ludvig Henriksson, senare framförde), och vi tog gruppbilder på olika platser. Andra delen av dagen diskuterades innebörden att vara en volontär och vad YFU World är. Diskussionerna var väldigt intressanta då det märktes att alla medverkande verkligen ville vara närvarande och var därmed även väldigt delaktiga. Det jag tyckte var mest intressant var samtalet angående att vara volontär och varför man är det. Efter att ha sett ett inspirerande videoklipp och pratat mer om ämnet var vi alla överens om att man tjänar på det genom den respons man ofta får, eller känslan inom en då man hjälper till. En ledare från Turkiet berättade till exempel att innan han åkte som utbytesstudent och sedan bestämde sig för att bli volontär ville han bli ingenjör, då han skulle tjäna gott om pengar på det. Hans nya livserfarenheter hade ändrat hans tankesätt helt. Nu ville han ändra riktning och jobba med samhällsfrågor istället, och lönen var ingen påverkande faktor. Jag kan känna igen mig i hans berättelse och just den tankemässiga förändringen som även jag genomgått gör att jag ännu mer vill sprida YFU:s ord som volontär. Främsta fokus under veckans sessioner var kommunikation, marknadsföring, presentationsteknik, att tala framför folk och samarbete i grupp. Eftersom utlärningen skedde informellt delades vi ofta in i grupper där vi exempelvis skulle diskutera kring ett specifikt ämne, skulle komma på en lösning på ett problem eller vara kreativa och göra ett collage som sedan redovisades för alla. Vi fick även hålla tala inför folk, både i helgrupp och i mindre grupper, varav ett spelades in och användes för feedback. Veckans bästa övning däremot var en session som kallades Project Management, då vi i gruppen skulle planera ett liknande event efter de instruktioner och budget vi fått. Självklart blev det en aning problematiskt då 22 starka personligheter ville få sin vilja fram, så det började något kaotiskt. Tiden tickade på och vi närmade oss vår deadline, och när det var dags för presentationen hade vi trots allt fått ihop ett riktigt bra förslag. Det var så intressant att se hur allt förändrades på så kort tid och hur vi kompromissade oss fram till en lösning. Sessionen efter handlade just om vårt lagarbete och det var så intressant och lärorikt att tillsammans utvärdera oss själva då man mer eller mindre sätts i sådana situationer dagligen. Jag är så tacksam och glad att jag fick möjligheten att delta i den här utbildningen; inte bara för att den var otroligt lärorik, utan också för alla underbara YFU-människor jag träffade och fick lära känna. Att få träffa ungdomar från hela Europa som är volontärer för YFU, med samma intresse för olika kulturer visar glädjande nog att YFU:s budskap sprids varje dag. Make the world your home. Jag vet inte om det är att utlärningen skedde på ett informellt sätt, att gruppen var fylld med intresserade och nyfikna deltagare eller att ledarna var otroligt duktiga och hade planerat oerhört bra, men jag har aldrig lärt mig så mycket användbart på så kort tid. Personligen skulle jag vilja påstå att jag fick lära mig mer relevanta kunskaper gällande främst kommunikation och tal än jag gjort under mina två och ett halvt år på gymnasiet. 11
intervju annons Värdfamilj inte kärnfamilj Camilla Pilthammar är detta läsåret värdmamma till Akane från Japan, med det är långt ifrån det enda som händer i hennes liv under denna tiden. Jag pratade med henne om utbyte, kultur och hur hon prioriterar för att livet ska gå ihop. Text: Henrietta Berg YFU SVERIGE SÖKER STYRELSEMEDLEMMAR! Akanes värdfamilj i Sölvesborg består av mamma Camilla och tre värdbröder. Varannan vecka är alla baren samlade och deras tillvaro består till stor del av aktivt familjeliv och mycket lek. Camilla berättar om Akanes resa från att vara ensam dotter hemma i Japan till att ha tre småbröder i Skåne. När killarna, (Alex 14, Joakim 7, Oscar 5), sedan är hos deras pappa passar Camilla på att jobba mer men hon och Akane får även mer tid tillsammans bestående av förtroliga samtal om livet, kultur och kommunikation. Att bli värdfamilj var för familjen Pilthammar ett snabbt beslut. Efter att ha sett hur stort behovet av familjer var och känt frustration över hur tillslutna svenska familjer kunde vara så började de prata om det hemma. Först var planen att vänta ett år tills det var mindre rörigt - Camillas företag har nämligen nyss flyttat hem till dem och det var mycket som hände runt tiden för utbytesstudenternas ankomst. Till sist var det den äldsta sonen Alex som tyckte att de skulle ta emot en student i år trots allt. Det är mycket jobb att vara värdfamilj konstaterar Camilla, men det handlar om prioriteringar. Att ha ett kliniskt städat hus eller en perfekt gräsmatta kommer ändå inte hennes barn att komma ihåg, men att de hade en syster från Japan kommer att vara med dem hela livet. Man måste ta sig tid och lyssna, och välkomna med ett varmt och öppet hjärta. Det uppkommer många problem under tiden, men kommunikation och tydlighet löser det mesta om man ger det tid. Har du grym koll på ekonomi eller juridik eller har du något helt annat att bidra med till styrelsen? Läs mer och nominera dig själv eller någon annan på www.yfu.se under Om YFU eller maila till stina@yfu.se med dina frågor. Om det är något som Camilla vill ge Akane som hon kan ta med sig hem så är det kunskapen om att den värme och den familjekänslan som de har hittat hos varandra kommer att finnas kvar, och att även om hon inte kan förändra sin egen eller andras kultur så kan hon alltid bestämma vilken typ av familj hon till sist vill skapa för sig själv. Sonen Alex funderar på att själv åka ut, så förhoppningsvis är familjen Pilthammar med oss flera år framöver. 12
porträtt Vänskap: before and after Text: Henrietta Berg Att våra utbytesår skapar vänner för livet och nya familjemedlemmar är något vi som har varit utbytesstudenter ofta pratar om. För mig personligen blev inte det här konkret förrän jag nyligen åkte och hälsade på min före detta bästa kompis som jag först träffade när vi bodde i samma småkonstiga amerikanska stad för vad som kändes som en evighet sen. När vi bodde i USA så var vi helt beroende av varandra; jag och Betül. Men allt eftersom åren har gått har det blivit allt svårare att hålla kontakten. Så när jag äntligen bokade min biljett till Istanbul där hon bodde innan vi träffades, så hade jag helt missat att hon hade flyttat till Ankara för två år sedan! Många frågade mig såklart om det här överhuvudtaget var en särskilt bra idé. Betül och jag hade jag ju inte träffats på så länge, och både hon och jag har förändrats otroligt mycket efter våra utbyten. Utan vår gemensamma situation som utbytesstudenter så kanske vi inte riktigt skulle komma så bra överens? ma ett tag så känns själva utbytesåret avlägset och man har både fått distans och perspektiv. Ingen av oss saknade de personer vi var det året, men vi tyckte båda väldigt mycket om hur vi hade blivit sen dess på grund av erfarenheten. Jag är därför väldigt lycklig över att jag vågade lita på att vår vänskap skulle hålla. Att mötas och minnas, prata om kultur och erfarenheter var både fruktansvärt roligt, spännande och lärorikt men framförallt visade det för mig att det kanske finns något sådant som heter vänner för livet. Som om inte det var nog blev inget heller som jag förväntade mig med resan. Resan som jag trodde skulle bli en intellektuell och kulturell storstadsvistelse blev någon slags galen backpacking genom vad som kändes som typ hela Turkiet! Men otroligt nog kom jag och Betül om något ännu bättre överens. Vi kunde träffas igen och prata om allt vi varit med om sen vi skiljdes åt. När man varit hem 13
insändare BREV FRÅN SANTI Hej alla OPUS-läsare! Först och främst vill jag gärna börja denna lilla historia om min väg till Sverige och min tid här hittills med att introducera mig själv, för er som inte vet vem jag är, men också för er som gör det. Mitt namn är Santiago Peralta och jag kommer från ett litet land som ligger precis mellan de gigantiska länderna Argentina och Brasilien. Mitt lilla land heter Uruguay och jag har bott hela mitt liv i dess kustnära huvudstad, Montevideo. Jag är 23 år gammal, pluggar miljökemi och nu befinner jag mig i Stockholmsområdet efter cirka nio månader här i vackra Sverige. Men kanske undrar ni nu: varför skriver den här 23-årige uruguayanske killen för den här tidningen? Det är väldigt enkelt att förklara, faktiskt. Jag jobbar som praktikant på YFU-kontoret och har gjort det sedan i mars. Under den fantastiska Novemberhelgen, som vi hade i mitten av förra månaden, fick jag chansen att lära mig mer om denna tidning och hur den fungerar. Efter att ha noterat hur de som jobbar aktivt inom tidningen spenderar sin fritid på den blev jag väldigt peppad att hjälpa till lite grann och skriva något jag också. Låt oss börja från början då... Som jag skrev i det första stycket så är jag 23 år gammal och pluggar miljökemi. Om jag inte hade varit här i Sverige detta år skulle nog mat ha kastats mot mig under de här månaderna där nere i Uruguay. Ni undrar kanske varför? När någon avslutar sina studier har vi som tradition att mat ska kastas på denna person av alla sina släktningar, kompisar och ibland även lärare! Jag vet, det här låter ju hur konstigt som helst, men det är vad man får efter att ha spenderat sina bästa år bara mellan böcker. Det som jag vill säga med dessa meningar är att jag går mitt sista år på universitetet och inte har så mycket kvar nu. Även om jag bara hade ett par kurser och en praktik kvar för att få min Master valde jag att komma hit eftersom jag verkligen behövde en paus från plugget och jag kände mig sugen på att uppleva ett riktigt äventyr i ett helt annat land. Min historia inom YFU är inte så lång måste jag erkänna. Jag har aldrig varit utbytesstudent eller värdsyskon själv förut. När jag var 16 blev jag jättetaggad på att åka till Tys- Promenad på stranden under Santiagos Göteborgsbesök i november. Santiago, Caroline, Sofia. 14
insändare kland med YFU efter några kompisar till min bäste väns föräldrar berättade för mig om hennes dotters utbytesår i USA. Tyvärr hade mina föräldrar inte råd med kostnaden så jag stannade hemma och fortsatte med mitt vardagliga liv. På universitetet blev jag kompis med en kille som var väldigt bra vän med en student från Tyskland som var i Uruguay på utbyte med YFU. Den där gången blev jag också peppad, men för att bli värdfamilj. Det var väldigt svårt att övertyga min bror och mina föräldrar men efter några månader var vi redo. Det var bara att vänta på att de nya studenterna skulle komma. När det var dags att ta emot en student fick jag ett telefonsamtal från YFU Uruguay. De ville kolla om min familj fortfarande var intresserad av vara värd för en utbytesstudent från något spännande land. Det var jag, väldigt mycket. Men vi hade ingen plats kvar hemma eftersom min äldsta kusin bodde varannan dag hos oss. Jättetråkigt! Men YFU Uruguay var fortfarande inom mig på något sätt. Det är därför, precis för ett och ett halvt år sedan, när de delade en bild på deras Facebook-sida angående deras nya volontärer, jag skrev som kommentar att jag också ville bli volontär hos dem. Tre minuter senare fick jag ett meddelande där de inbjöd mig att besöka kontoret så att de kunde berätta för mig om YFU och hur jag kunde engagera mig som volontär. Den där dagen förändrades mitt liv kan jag absolut säga. Inom kort gjorde jag allt möjligt som volontär där nere, bland annat var jag ledare på vissa läger och resor. Jag åkte till kontoret flera gånger bara för att hjälpa till. Jag ringde studenter för att kolla hur det var med dem. Och mycket mer! Men efter fyra månader som aktiv volontär dök en helt otroligt möjlighet upp... YFU Sverige letade efter en ny praktikant. Det var helt otroligt! I början var jag väldigt osäker om jag skulle ansöka. Jag kände mig för ny inom Sista fikat innan Elines avfärd mot Ecuador! Tim, Eline, Santiago. Santiago och värdfamilen på pappa Görans jobb. Tim, Eline, Santiago, Annika, Göran. YFU-världen. Men de från YFU Uruguay stöttade mig och därför sökte jag som praktikant för hela 2014. Det hände mycket mellan själva ansökan och mars 2014... Jag skrev ett personligt brev, skickade mejlet med min ansökan, blev intervjuad av Mads, Erik och Jessica, fick det positiva beskedet. Jag ansökte till uppehållstillstånd, men beskedet blev försenat, jag kom hit två månader för sent. Men den 12:e mars kl 7 på förmiddagen tog jag mitt flyg hit. Och den dagen började de bästa månaderna i hela mitt liv hittills. Jag vet inte om ni redan har hört talas om det, med praktikanterna bor hos värdfamiljer precis som en vanlig utbytesstudent. Såklart gör också jag det. Min värdfamilj bor i Järfälla, i nordvästra Stockholm, och består av min värdpappa Göran, min värdmamma Annika, min värdbror Tim, som är 20 år gammal, och min värdsyster Eline, 17. Jag fick veta att de skulle bli min värdfamilj ungefär tre veckor innan jag kom hit och därför hade jag chansen att prata med dem via Skype och chatta med dem ofta, och ända sedan dess kändes det att de var helt rätt för mig. Jag kom direkt riktigt bra överens med alla fyra efter ett tag insåg jag att de inte bara var en familj som jag bor hos, men min riktiga andra familj. Tack vare dem har vi kunnat se mycket av den svenska kulturen tillsammans. Skidåkning, påsk, midsommar i Dalarna, sommarstuga vid någon sjö, bara för att nämna några exempel. Ändå är min värdfamilj ännu mer speciell än så kan man säga. Min värdsyster Eline befinner sig i Ecuador just nu, som utbytesstudent med YFU, och hon verkar ha det helt fantastiskt där nere, precis vid ekvatorn. Jag ska vara ärlig och medge att det var väldigt svårt och sorgsamt för mig när det var dags för Eline att åka iväg. 15
insändare Men nu känner jag mig enormt stolt och glad över att hon lever sin dröm, lär sig spanska och har det bra i Ecuador. Och tack vare denna underbara organisation som kallas för YFU Sverige fick jag också lära känna några otroligt underbara människor. Under de här nio månaderna som jag har spenderat här i Sverige har jag fått chansen att besöka olika ställen runt om i hela Europa, och fått möjligheten att träffa gamla kompisar igen! Ändå är den där känslan att veta att jag ska komma tillbaka till mitt hemland med mitt hjärta fullt av nya vänner otroligt spännande. Slutligen vill jag skriva att jag bara har ungefär två månader kvar i det här vackra landet. Två månader till för att njuta av Sverige och allt som landet erbjuder. Två månader till för att lära känna nya människor, för att spendera med de som jag redan känner och för att öva det musikaliska svenska språket. Det är inte så mycket tid men målet är att inte tänka på hur lite jag har kvar, men att bara känna njutning, försöka lära mig nya saker från de kommande erfarenheter som jag nog kommer möta och ha det kul. Säkert kommer jag att fortsätta skriva till OPUS och troligtvis så kommer det nästa gång ske vid mitt skrivbord som ligger i mitt rum hemma hos mig i Uruguay. Det finns något som jag redan vet och det är att min historia som YFU:are kommer att gå långt - och den har bara börjat. Vänligen, Santi Morgonen efter praktikanten Nadya från Bulgariens hejdå-fest. Santiago, Anders, Einar tre snabba... med Thintin Strandman, National Director på YFU Sweden under 2014: Hej Thintin! Vad är det första du tänker på när jag säger YFU-kontoret? Fantastisk personal som ger mer än man kan tro är möjligt och som i allt ändå har nära till skratt trots allt jobbigt och utmanande de ställs inför varje dag. Att åka som utbytesstudent? Modigt och starkt att våga ta det steget! Att vintern är här? Jag älskar julen med alla ljus och tomtar - inte bara de på loftet. 16
annons YFU:s Stipendier 2015-2016 YFU Sveriges Ambassadörstipendium - 1 stipendium på 20 000 kr YFU Sveriges språk- och kulturstipendium - 1 stipendium på 15 000 kr YFU Sveriges föreningsstipendium - 1 stipendium på 25 000 kr YFU Sveriges stipendium för student till Finland: - 1 stipendium på 24 000kr www.yfu.se info@yfu.se 17
PAO arrival orientation PAOpost Text: Katrin Dackmo Äntligen var det dags för Post-Arrival i Stockholm! I höstas mötte utbytesstudenter, värdfamiljer och volontärer upp för Post arrival orientation på 12 platser runt om i landet. Här får vi en inblick om hur träffen gick i Stockholm: 15 utbytesstudenter, 8 juniorfaddrar och många värdföräldrar och områdesrepresentanter samlades i en lokal på Södermalm i Stockholm för att prata, prata, fika och prata. När vi stängde dörrarna om oss smattrade regnet i det 10-gradiga höstmörkret utanför men inne i lokalen var stämningen varm och högljudd och med en doft av hembakat. Områdesrepresentanterna hälsade alla välkomna och presenterade syftet med träffen. Studenterna satt i två grupper och samtalade med juniorfaddrar och några värdsyskon. Värdföräldrarna delades också upp i två grupper med områdesrepresentanter. På frågan What s weird about Sweden flödade svaren; Att svenska flaggan finns överallt, lärarna tilltalar eleverna med förnamnet, svenskar står alltid i kö och att skolan inte är strikt är alla exempel på weird saker (för att inte nämna saltlakrits, A:fil och bussystemet!). Värdföräldrar vädrade bland annat frågor som; Hur mycket svenska kan man prata hemma? Är det svårare att få kompisar i en stor stad? Hur mycket ska studenterna vara uppkopplade på nätet? Hur mycket ska en värdfamilj bestämma över en student? Studenterna diskuterade även saker som är svåra att förstå med Sverige och svenskarna; Betygsystemet, svaret eller hur?, att eleverna sover på lektionerna, hur kaffe kan vara så billigt och att svenska elever inte gör något speciellt efter skolan. Studenterna hade bakat och tagit med sig fikabröd som avnjöts i halvtid. Väldigt uppskattat inslag! Lokalens vaktmästare mutades friskt och med stor framgång för att hjälpa oss med disken efter fikat, men sedan blev städningen ytterligare en ursäkt för mera prat och samtal. 18
PAO 19
inresande TRE MÅNADER I SVENSKA SKOLAN Det känns fortfarande lite konstigt, hur många saker jag redan har gjort. Snart är det fyra månader sedan jag åkte hit. Jag är jättetacksam för allt som hänt sedan jag kom till Sverige. Det är inte lätt för mig att sammanfatta alla mina upplevelser i en text. Men jag ska försöka mitt bästa. En sak som jag har lärt mig är: Dåliga stunder kan förändra mycket, men samtidigt finns där alltid jättebra stunder. Jag har redan upplevt båda sidor. Text: Lisa Stepanek Så, först ska jag berätta hur roligt jag hade det på Arrival Camp i Stockholm. Det var liksom en dröm, fyra fantastiska dagar med de bästa ledarna och så många olika utbytesstudenter vilka alla bara hade ett mål: att ha en underbar tid här i Sverige! Sedan åkte jag till min värdfamiljoch fick veta att min skola börjar redan nästa dag. Oh så exalterad jag var! I denna stund tänkte jag allt från Vad gör jag här? till De i Stockholm berättade för oss att svenska studenter är jätteblyga, ingen kommer att prata med mig!. Lektion 1: Allt kommer att bli helt annorlunda än du tänkte innan. Jag blev jätteöverraskad min skola kunde inte vara bättre. Jag går i första klass på gymnasiet, så jag var bara en av många nya elever. Ingen kände varandra sedan tidigare. Jag fick min klass SA1B. Media- och Samhällsprogrammet. När jag hörde att det på medialektionerna också fanns foto och film var det för mig liksom en Jackpot! Jag är så glad för mina fantastiska bästa vänner i min svenska skola Matilda, Jonna, Sara och Wilma. Jag är så otrol- 20 ig tacksam för att jag kan kalla dem mina vänner! De har alltid öppna öron för mig, jag kan skratta med dem om saker som egentligen inte är så roliga och jag upplever och delar min unika tid här i Sverige med dem! Vi har det alltid så roligt när jag pratar svenska speciellt i början. Till exempel när jag säger Vad fan tycker de att det låter för trevligt. Matilda korrigerar mig alltid och skrattar. Då säger jag Vad fan Matilda! eftersom jag inte förstår varför det låter för trevligt. Hädanefter blir jag känd Vi har det alltid så roligt när jag pratar svenska speciellt i början av mina kompisar för denna meningen. Det är faktiskt större skillnader mellan Österrike och Sverige än vad jag hade förväntat mig. Det är fortfarande Europa, så stor kan skillnaden inte vara! Tja, då blev jag besviken. Eftersom jämfört med Österrike är svenska skolan mycket lättare på några sätt. En sak, vilken överraskade mig jättemycket i svenska skolan är att läraren tar sig mer individuell tid för eleverna. Till exempel fick hela min klass efter en inlämningsuppgift eller ett prov personliga kommentarer från läraren. Jämfört med skolsystemet i Österrike känner jag att läraren i Sverige bryr sig mycket mer om eleverna. Men inte allt är så bra i
inresande svenska skolan, till exempel nivån i matte. Jag trodde innan att svenska skola är en av den bästa i hela världen, eftersom jag har läst ganska mycket om det i tidningen. Men nu måste jag konstatera att svenska studenter är inte så bra på matte. Allt det vi gör just nu i mina lektioner har jag gjort minst två år tidigare i Österrike. Och jag var verkligen alltid en av de sämsta studenterna i Österrike på matte, men nu känns det rätt så lätt för mig. Jag tror att mina upplevelser och mina erfarenheter från svensk skolan ska påverka mig mycket när jag kommer tillbaka i mitt gamla österrikiska skolliv. Men jag har fortfarande sju månader kvar till jag åker till Österrike och tiden till dess ska jag uppleva så bra så möjlig - men nu har jag faktiskt ingen rädsla inför dåliga stunder. Det kan alltid bara bli bättre. fem snabba... Vitoria Craveiro Santos, brasiliansk utbytesstudent i USA 2013-2014 What is something unique and awesome about Brazil? Brazil is famous for all the beaches. All of them are really pretty and I know that there is a lot of people interested in going to the beach. Even if you stay in the countryside, families usually have a beach house or make plans to go to the beach on weekends. Another thing is the heat. Over here it is always hot, all year long, and even in the winter because there is no snow down here. Also our people is known to be really receptive, exchange students will feel very welcome in our country. Last but not least, our typical food is different from what you will find in other places of the world and it is an experience for the exchange student to try all of that. What advice would you give an exchange student going to Brazil? First of all, don t pack a lot of winter clothes. Second, do not come here with a narrow mind. We are pretty flexible about a lot of things and if the exchange student comes here without knowing that, he/she might have a big culture shock, not being healthy for his/her stay. Where do you live? I live in the biggest city of Brazil called São Paulo. It is the biggest economic center of my country. São Paulo is located more in the south of Brazil, it is far away from the Amazon forest and is pretty close from Rio de Janeiro (by car it is around 3-4). My city is not at the beach, although with 50min by car you can reach it easily. How would you describe a typical Brazilian person? Well, that is a hard question because I ll need to generalize. We tend to be pretty agitated, and happy. We love a party and to have fun. Oh, and we mock a lot, even if it is a person we ve just met. Also, there are a lot of different ethnicities and that is one of the most important characteristics of Brazilians. What did you like the most about your exchange year in Pittsburgh, USA? Well, the thing I loved the most was to have a new experience of my life, to learn how to live an American way. Also, I enjoyed so much being around the other exchange students. You learn so much from all those cultures and in the end you re able to pull out so many great friends that you ll keep for life ;) 21
land i fokus URUGUAY Text: Johan Berselius Einar Skoglund Utbytesstudent i Uruguay 2013-2014 När jag åkte till Uruguay hade jag ingen aning om vad jag hade gett mig in på. Det var klart att jag hade läst en hel del om landet på internet och så, men det var inte mycket. Jag visste att landet var väldigt litet, med bara ca 3 miljoner invånare - och trots det hade de ett väldigt bra fotbollslag. Jag hade läst lite om presidenten Jose Mujica, känd för att ha legaliserat abort, tillåtit samkönade äktenskap och nyligen för legaliseringen av marijuana. Det som slog mig mest när jag kom dit var hur öppna människorna var. Många var nyfikna på den nya killen från Sverige. Att vara utlänning var ovanligt och gavs mycket uppmärksamhet, även om det faktiskt fanns en stor grupp ryssar i området där jag bodde. Kunskaperna om Sverige varierade mycket bland folk. De äldre kanske kände till oss eftersom vi erbjöd asyl till många uruguayaner under militärdiktaturen medan ungdomar mest kände till Sverige genom Zlatan. Det fanns också ett stort antal som trodde att jag kom från Schweiz. Einar letar efter sitt värdland... Trots att svenskar var något relativt nytt i staden jag bodde så slogs jag ändå av hur mycket svensk musik som spelades. Avicii, Icona Pop och Swedish House Mafia dominerade dansgolvet tillsammans med Cumbia, latinamerikansk dansmusik. I Uruguay fick jag även chansen att testa mate. Mate är sydamerikansk te-liknande dryck som man dricker varm från en kalebass. Drycken kan beskrivas som något av en nationaldryck och har även en viktig social roll. Mate är något som man delar med sig av, och den dricks i omgångar. Drycken har en uppiggande effekt och anses även vara nyttig. Jag tror att många svenskar, när de tänker på Latinamerika, klumpar ihop det till ett land på samma sätt som vi gör med Afrika. Därför tror jag att folk skulle bli förvånande över hur olikt Uruguay är t.ex. Colombia eller Mexiko. Vi har en Einar hittade det! Eller...? ganska fördomsfull bild av Latinamerika och tror att de allt är likadant, vilket inte är sant. Något som förvånande mig t.ex. var att måltider som jag trott varit universella för hela Latinamerika var helt okända i Uruguay. Vi äter mer tacos i Sverige än vad man gör någonstans i Uruguay. En annan sak som skiljer åt är den uruguayanska dialekten, som skiljer sig en del från annan typ av spanska. T.ex. så använder man i vissa delar av landet ordet vos istället för tú när man vill säga du. 22