Respektera mitt pronomen

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2019 Respektera mitt pronomen Transpersoners upplevelser av stöd från sjukvården i sin sexuella hälsa Respect my pronoun Transgender people s experiences of healthcare support regarding their sexual health Handledare: Sara Lilliehorn Författare: Eddie Hultman

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT -19 Författare: Eddie Hultman Handledare: Sara Lilliehorn Respektera mitt pronomen: Transpersoners upplevelser av stöd från sjukvården i sin sexuella hälsa Respect my pronoun: Transgender people s experiences of healthcare support in their sexual health Sammanfattning Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur transpersoner upplever stödet från sjukvården angående sin sexuella hälsa. Jag ville ta reda på om individerna blev erbjuden och/ eller önskade stöd från sjukvården och hur det stödet skulle kunna se ut, samt hur det skulle kunna påverka den sexuella hälsan. Med hjälp av tio informanters skrivna narrativ som jag samlade in via en webbenkät beskrivs deras upplevelser. För att tolka och förstå informanternas berättelser tog jag hjälp av tidigare forskning på ämnet samt Judith Butlers teori om kön och genus och en queerfenomenologisk teori. Resultaten visade att ett heterooch cis-normativt bemötande präglar vården på många håll samt att det finns en mycket stor okunskap kring denna målgrupp både inom vården men även inom tidigare forskning och det sociala arbetet. Det finns även en stor rädsla bland transpersonerna, en rädsla för hur de ska bli bemötta av vårdpersonal och som får konsekvenserna att de avstår från att söka vård vilket kan leda till en försämrad sexuell- och allmän hälsa. Sökord: Transpersoner, Sexuell hälsa, Sjukvård, Stöd, Sexualitet, Heteronorm, Cisnorm, HBTQ-kompetens Abstract The aim of this study was to examine how transgender people are experiencing the support from healthcare regarding their sexual health. I wanted to find out if the individuals got offered and/ or wished to get support from the healthcare, and what kind of support that could be and how it could affect their sexual health. With the help from ten informants written narratives that I collected via a web survey their experiences are described. I took help from previous research of the subject as well as Judith Butler's theory about sex and gender and a queerphenomenological theory to interpret and understand the informants stories. The results showed that a hetero- and cis-normative treatment characterizes the healthcare from many sides and there is also a lot of ignorance around this population, both in the healthcare, previous research and the practical social work. Among the transgender people there is a great fear, a fear of how they will be treated by the healthcare staff, this comes with the consequences that they refrain from seeking care which can lead to an impaired sexual- and general health. Keywords: Transgender, Sexual health, Healthcare, Support, Heteronormative, Cisnormative, HBTQ-kompetence 1

Författarens tack Jag vill börja med att tacka alla transpersoner som delat med sig av sina berättelser, utan er hade inte den här studien varit möjlig. Jag vill också tacka de transpersoner som tyvärr inte passade in i målgruppen för just den här studien men som ändå visade sitt intresse samt alla transpersoner som kom med pepp och hejarop när jag berättade om min tänkta studie. Vidare så vill jag tacka min handledare Sara Lilliehorn för att du har hållit mig på banan och varit mitt bollplank genom hela arbetet. Du har hjälpt mig att tänka om när jag fastnat, kommit med förslag och visat att du tror på mig. Jag vill även skänka ett tack till min familj som även de har fått vara ett bollplank under mitt arbete. Slutligen så vill jag tacka mig själv för att jag har hållit i och hållit ut, jag har drivit arbetet framåt och slutfört min studie. Jag är tacksam för allt jag har fått lära mig i processen, både när det gäller transpersoner, sexuell hälsa men även akademiskt skrivande. Tack! Eddie Hultman 2019-04-07 2

Innehållsförteckning 1. Inledning 4 1.1 Problemformulering 4 1.2 Syfte 5 1.3 Frågeställningar 5 2. Bakgrund 5 2.1 Begreppslista 5 2.2 Könsutredning och könsbekräftande vård 6 2.3 Tidigare forskning 7 2.3.1 Sexuell hälsa 7 2.3.2 Sjukvårdskontakt och allmän hälsa 9 3. Teoretiska perspektiv 10 3.1 Kön och genus enligt Judith Butler 10 3.2 Sara Ahmeds queerteori 11 4. Metod 11 4.1 Tillvägagångssätt 11 4.2 Avgränsningar 12 4.3 Analys 12 4.4 Etiska aspekter 13 4.5 Metoddiskussion 15 5. Resultat 16 5.1 Bakgrundsinformation och sexuell hälsa 16 5.2 Att mötas av okunskap 17 5.3 Erfarenheter av att bli könad 19 5.4 HBTQ-kompetens 20 6. Analys 21 6.1 Okunskap och könande 21 6.2 HBTQ-kompetens och könande 23 7. Slutdiskussion 24 7. Referenslista 27 Bilaga 1 - Informationsbrev 31 Bilaga 2 - Enkät 32 Bilaga 3 - Kodningsschema 34 3

1. Inledning 1.1 Problemformulering Inom det sociala arbetet så är sexualitet, könsidentitet och sexuell hälsa ofta återkommande ämnen (Knutagård, 2016). Folkhälsomyndigheten (2018) betonar vikten av ett positivt förhållningssätt till sexualitet och reproduktion, hur viktigt njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation är för både självkänslan och det allmänna välbefinnandet. För att kunna uppnå detta behöver individen själv få möjlighet att bland annat fritt få definiera sin sexualitet, sexuella läggning, könsidentitet och könsuttryck. De säger även att det är en mänsklig rättighet att alla individer har tillgång till information, resurser, tjänster och stöd om det behövs för att kunna uppnå en god sexuell hälsa utan att riskera diskriminering, tvång, utnyttjande eller våld. Vidare så bör sjukvården bistå individerna med korrekt information, rådgivning och omfattande sex- och samlevnadsundervisning som är evidensbaserad samt information, rådgivning och vård som rör sexuell funktion och njutning (Folkhälsomyndigheten, 2018). Sex- och samlevnadsundervisning är obligatorisk i den svenska skolan och har varit det sedan 1955 (Löfgren-Mårtenson, 2013). Riggs och Bartholomaeus (2017) säger att transpersoner allt för ofta inte tas upp under sexualundervisningen för ungdomar i australiska skolor. Detta uppmärksammas även av Holmberg, Arver och Dhejne (2019) när de ger en överblick på sexualundervisningen ur ett globalt perspektiv. I vilken utsträckning frågan tas upp i svenska skolor i dagsläget har jag inte funnit några undersökningar kring. När man ser till transpersoners sexuella hälsa rekommenderar Socialstyrelsen (2015) att hälso- och sjukvården erbjuder individanpassad sexologisk- och sexualmedicinsk rådgivning och behandling till transpersoner. De rekommenderar att denna typ av stöd erbjuds både under och efter könsbekräftande behandling då det finns vissa frågor som är specifika just för transpersoner. Exempel på sådana frågor är könsdysfori i sexuella relationer, ändringar i sexuell läggning och effekter från könsbekräftande behandling och kirurgi som påverkar den sexuella funktionen och lusten (Socialstyrelsen, 2015). Detta är även någonting som Holmberg m. fl. (2019) tar upp, de anser att transpersoner borde få tillgång till rådgivning och stöd i sin sexuella hälsa både innan, under och efter könsbekräftande vård. Anledningen till att jag vill undersöka denna fråga är att jag upptäckt ett hål i den tidigare forskningen kring just hur transpersoner upplever- och önskar stöd från vården i sin sexuella hälsa. Vidare så påtalas det i flera forskningsstudier jag läst att den sexuella hälsan är väldigt viktig att för oss människor och precis som Knutagård (2016) nämner så är det ett ämne som är aktuellt för socionomer och socialt arbete. Det argumenteras även för att transpersoner ska få stöd och råd i sin sexuella hälsa och jag intresserar mig för om detta stöd finns, hur det i sådana fall upplevs och hur det kan påverka individernas sexuella hälsa. Här tänker jag att kunskapen om sexuell hälsa i stort men specifikt för just denna minoritetsgrupp är väldigt viktig för socionomer inom alla sektorer men främs de som möter människor i relation till 4

sexuell hälsa eller som arbetar mot transpersoner. Exempel på sådana områden skulle kunna vara socionom i ett könsutredningsteam, inom hälso- och sjukvården, ungdomsmottagningar mm. Jag kommer därmed undersöka den vård som respondenterna berättar om och inte begränsa mig till någon specifik vårdenhet. Detta i relation till det faktum att en transperson ofta känner dysfori över sin kropp samt kan gå igenom stora kroppsliga förändringar gör att jag finner målgruppen extra intressant att undersöka. 1.2 Syfte Syftet med studien är att undersöka hur transpersoner upplever stöd från sjukvården i sin sexuella hälsa och hur detta stöd kan påverka deras sexuella hälsa. 1.3 Frågeställningar För att undersöka det utgår jag från följande frågeställningar: Hur upplever individerna kontakten med sjukvården i relation till sin sexuella hälsa? Blir individerna erbjuden stöd från sjukvården i sin sexuella hälsa och på vilket sätt sker det? Önskar individerna stöd från sjukvården i sin sexuella hälsa och hur skulle det stödet kunna se ut? Hur upplever individerna själva sin sexuella hälsa? 2. Bakgrund 2.1 Begreppslista Jag kommer under det här avsnittet klargöra några av de begrepp som används i uppsatsen. Binär transperson: Transperson som identifierar sig som man eller kvinna (RFSL Ungdom, 2018). Cisperson: Motsatsen till transperson, en person vars kropp, juridiska kön och könsidentitet stämmer överens med normerna och det kön personen tilldelades vid födseln (RFSL Ungdom, 2018). HBTQ: Homosexuell, Bisexuell, Trans och Queer. Homo- och bisexuell handlar om sexualitet, vem en person blir kär eller attraherad av. Trans handlar om könsidentitet. Queer är bredare och kan handla om både sexualitet, könsidentitet och ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2018). Ickebinär transperson: Paraplybegrepp för personer som inte identifierar sig med de binära könen man och kvinna, personerna kan exempelvis identifiera sig mellan könen eller bortom kategorierna (RFSL Ungdom, 2018). Könsbekräftande behandling: Benämning på den medicinska, sociala och juridiska process som transpersoner kan genomgå för att få kroppen att stämma överens med könsidentiteten. 5

Behandlingen kan vara exempelvis hormoner, hårborttagning och operationer (RFSL Ungdom, 2018). Könsdysfori: Personen känner sig hindrad i vardagen för att könsidentiteten inte stämmer överens med det kön personen tilldelades vid födseln. Könsdysfori kan uppstå i olika sammanhang, vanligast är kroppslig; att den fysiska kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten, och social; att andra människor inte behandlar en som den man känner sig som (RFSL Ungdom, 2018). Sexuell hälsa: Ett tillstånd där man känner fysiskt-, känslomässigt-, psykiskt- och socialt välbefinnande kopplat till alla aspekter av sexualitet och reproduktion, och inte bara en avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada (Folkhälsomyndigheten, 2018). STI: Könssjukdomar (sexuellt överförbara infektioner), kan överföras genom oskyddat samlag via könsorganen, munnen och ändtarmen. Vissa av infektionerna kan även överföras via blodet (RFSU, u.å.). Transkille/Transman: Identifierar sig som kille men registrerades som tjej vid födseln, även kallad för female to male eller FTM (RFSL Ungdom, 2018). Transperson: Personer vars könsidentitet och/eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön personen tilldelades vid födseln (RFSL Ungdom, 2018). Transtjej/Transkvinna: Identifierar sig som tjej men registrerades som kille vid födseln, även kallad för male to female eller MTF (RFSL Ungdom, 2018). 2.2 Könsutredning och könsbekräftande vård Under det här avsnittet kommer jag att förklara hur en könsutredning kan gå till, vart den utförs och vilken typ av könsbekräftande behandling som kan erbjudas. Det finns i dagsläget utredningsteam på sex orter i Sverige, två av dessa team har separata mottagningar för vuxna och barn (RFSL Ungdom, 2019b). För att få påbörja en könsutredning krävs det en remiss till ett utredningsteam, vissa av teamen tillåter en så kallad egenremiss vilket innebär att patienten själv kan skriva en remiss till utredningsteamet. Andra utredningsteam tar emot remisser från exempelvis vårdcentralen, skolkuratorn eller ungdomsmottagningen medan vissa utredningsteam vill att remissen ska komma från psykiatrin (RFSL Ungdom, 2019b). Utredningsteamen består oftast av en läkare, psykolog och kurator. Vanligtvis tar utredningen sex till tolv månader men kan variera beroende på patientens behov (RFSL Ungdom, 2019a). Läkaren har oftast huvudansvaret, med hen pratar individerna ofta om den fysiska och psykiska hälsan, om det finns någon sjukdomshistoria i släkten och hur de upplever sin könsidentitet och kropp. Läkaren kan även svara på frågor rörande framtida operationer och hormoner men när utredningen är klar så skickar läkaren en remiss till en plastikkirurg och endokrinolog om individen vill det. Plastikkirurgen är den som sedan utför eventuella operationer som individen önskar få. Endokrinologen är den hormonläkare som skriver ut hormonpreparat om individen vill påbörja hormonbehandling, den läkaren håller även koll på individens hormonnivåer och reglerar dosen till rätt nivå (RFSL Ungdom, 2018). Psykologen 6

i utredningsteamet gör en psykologisk utredning med olika tester rörande hur individens liv för att ta reda på hur individen mår i allmänhet och hur hen upplever könsdysfori. Kuratorn gör en social utredning där individens liv kartläggs och man pratar bland annat om familj, relationer och sysselsättning samt andra saker som individen själv vill prata om. Kuratorn kan även ha samtal med individens familj och närstående om det behovet finns, både tillsammans med individen och med familjen separat (RFSL Ungdom, 2019a). Frågor rörande sex och sexualitet kan komma upp under utredningens gång, det görs i samband med att man utreder hur individen upplever könsdysfori samt när man pratar om könsbekräftande behandling, vad individen har för förväntningar och vad som kan tänkas förändras i och med behandling (RFSL Ungdom, 2019a). När utredningen är klar kan utredningsteamet ställa en diagnos på patienten och sedan remittera vidare för behandling. Behandlingen kan bestå av hormoner, hårborttagning, röstträning och kirurgier. För att få operera om könsorganet krävs det att patienten har bytt juridiskt kön, för att göra det skickas en ansökan till Socialstyrelsen. Det är dock inte något krav på att personen som fått nytt juridiskt kön behöver operera om könsorganet (RFSL Ungdom, 2019a). Det är okänt hur stor gruppen transpersoner faktiskt är i Sverige men enligt Folkhälsomyndigheten (2015) så visar större internationella undersökningar på att upp till 4,6% av befolkningen inte helt och hållet identifierar sig med det kön de tilldelades vid födseln, de uppger dock att dessa siffror är baserade på de personer som sökt könsbekräftande vård. 2.3 Tidigare forskning Under det här avsnittet kommer jag att beskriva det aktuella forskningsläget kring transpersoners sexuella hälsa, vad tidigare forskning säger och vad det fokuserat på. Första delen tar upp forskning som fokuserar på den sexuella hälsan hos transpersoner medan den andra delen tar upp forskning kring deras kontakt med sjukvården och deras allmänna hälsa. 2.3.1 Sexuell hälsa Att prata om transpersoners sexuella hälsa kan vara komplicerat, Enjung (2014) och Dhejne, Öberg och Arver (2010) säger bland annat att transpersoner ofta ses på som att de varken vill eller har rätten att vara sexuella, att de förväntas vara asexuella. Man pratar ofta om könsidentitet och sexuell läggning tillsammans men det är viktigt att komma ihåg att detta är två skilda saker; en transperson kan liksom en cisperson vara hetero-, homo-, bi-, asexuell etc. (Löfgren-Mårtenson, 2013; Dahlöf, 2010; Dhejne, m. fl. 2010; Holmberg, m. fl. 2019). Det är även vanligt att transpersoner ofta bli översexualiserade, ses på som fetischer och exotiska sexobjekt (Cerankowski, 2014). Detta är även någonting som Riggs och Bartholomaeus (2017) har upptäckt i sin studie, det finns en återkommande rädsla, framförallt 7

hos transtjejer att andra ska vilja ha sex med dem enbart på grund av deras kroppar, att de faller utanför normen och blir en fetish. När Folkhälsomyndigheten (2016) gjorde en större studie om transpersoners upplevelser av sexuell hälsa så gjorde de upptäckten att det finns näst intill ingen forskning på området. De flesta tidigare studier kring transpersoner har fokuserat på deras allmänna hälsa och sexuella funktion men ett område som det finns väldigt lite forskning om är transpersoners övergripande sexuella hälsa (Lindroth, Zeluf, Mannheimer & Deogan 2017), och det finns ännu färre studier på svenska transpersoners sexuella hälsa. Av vad jag har kunnat hitta under mina sökningar mot olika databaser så finns det inte speciellt mycket mer i dagsläget, trots konstateranden att studier av detta slag behövs (Dhejne, m.fl., 2010; Folkhälsomyndigheten, 2016; Knutagård, 2016; Lindroth, m.fl., 2017). Många av de studier som jag hittat har ett stort fokus på STIs (Sexual Transmitted Infections) vilket är någonting som även Knutagård (2016) lagt märke till när det gäller målgruppen HBTQ-personer i stort. Lindroth med flera (2017) upptäckte i sin studie att många transpersoner avstår från att testa sig för könssjukdomar av rädslan för hur de ska bli bemötta av vårdpersonalen, många av dessa personer uppgav även av samma anledning en rädsla för att söka vård av annat slag. Pekianathan och Hegazi (2018) har i sin studie upptäckt att det förekommer oproportionerligt många personer med olika könssjukdomar bland just transpersoner jämfört med cispersoner. De säger även att det finns flest studier på transkvinnor och att man där upptäckt ett stort risktagande i sexuella kontakter; att inte använda kondom samt att ha många olika sexpartners. Riggs och Bartholomaeus (2017) förklarar att det finns ytterst lite forskning om sexualundervisningen i skolan i relation till transpersoner, de ser att man kommit betydligt längre med att inkludera homo- och bisexuella i den undervisningen. Holmberg med flera (2019) uppger även de att sexualundervisningen i skolan är väldigt cisnormativ och därmed även kan öka transpersonernas kroppsdysfori. En annan sak som jag lagt märke till är att flera forskare enbart fokuserar på individen, hur individen förhåller sig till sex. I studier av bland andra Lindroth med flera (2017) har jag upptäckt att man undersöker hur individens relation till sin kropp och sexuella relationer ser ut, vidare har jag upptäckt att det saknas forskning kring sjukvårdens roll och vad de kan vara behjälpliga med. I en studie där Folkhälsomyndigheten undersökte transpersoners sexuella hälsa genom en intervjustudie gjorde de upptäckten att många transpersoner eftersökte vård med fokus på just sexuell hälsa. Den vård det pratades om i sammanhanget var bland annat reproduktiv vård, samtalskontakter och olika screenings som en kallas till. Screeningarna är bland annat de allmänna kontrollerna för att upptäcka olika former av cancer, transpersonerna som har bytt juridiskt kön får inte längre kallelserna till den typ av screening som de kan vara i behov utav. Ett exempel på det är en en transman som bytt juridiskt kön men som har kvar sin livmoder, han kommer inte att bli kallad för cellprov eftersom att han är registrerad som 8

man (Folkhälsomyndigheten, 2016). De upptäckte även att många transpersoner kände ett stort behov av att få prata om sexuell hälsa och sexualitet. Att använda orden för de biologiska könsdelarna kan få många transpersoner att må väldigt dåligt då det ofta är en del av kroppen som de inte vill ha (Riggs & Bartholomaeus, 2017). Med det så vill Riggs och Bartholomaeus (2017) lyfta fram det komplexa i att prata om sexualitet och sexuell hälsa med transpersoner. Exempelvis om en transperson uppsöker vård rörande sitt biologiska könsorgan så kan orden och benämningarna av könsorganet få personen att må betydligt sämre, detta trots att de för vårdens skull kan behöva sätta ord på könsorganet och dess delar. Lindroth med flera (2017) beskriver att de sett ett samband att transpersoner som har påbörjat behandling upplever en bättre sexuell hälsa då de trivs mer i sin kropp, detta samband kommer även fram i en undersökning som Folkhälsomyndigheten (2016) gjort. Holmberg med flera (2019) säger att hormonell behandling för transpersoner kan påverka deras sexlust och sexuella funktion samt att könsbekräftande kirurgi kan ha en positiv inverkan på hur personen trivs med sin kropp. Däremot så uppger de att kirurgin även kan leda till begränsningar för sexuallivet, smärta och svårigheter att acceptera den nya kroppen. Många av de transpersoner som opererat om könsorganet uttryckte en känsla av tvära avslut med vården, efter att ha haft tät kontakt under utredning och behandling så kände de att de blev ensamma och lämnade med en ny kropp (Folkhälsomyndigheten, 2016). 2.3.2 Sjukvårdskontakt och allmän hälsa Dhejne, m. fl. (2010) konstaterade redan när de gjorde sin undersökning, där de beskriver transpersoner och den vård de erbjuds, att det finns ett mycket begränsat antal tidigare studier kring målgruppen transpersoner. Även Knutagård (2016) konstaterar att HBTQ-personer allt för sällan tas upp i både det praktiska sociala arbetet och forskningen. Han konstaterar även att det praktiska sociala arbetet idag är väldigt hetero- och cis-normativt, att socialarbetare ofta utgår från att klienten eller brukaren ska vara en heterosexuell cisperson och behandlar denne därefter. Många HBTQ-personer upplever att det finns dålig HBTQ-kompetens hos personal inom socialt arbete samt hälso- och sjukvården. Att det förekommer stigmatisering och diskriminering vilket leder till att många avstår från att söka hjälp (Knutagård, 2016). I en undersökning av Folkhälsomyndigheten (2015) såg man att många transpersoner när de varit i kontakt med sjukvården av olika orsaker upplevt att sjukvårdspersonalen inte har velat använda deras valda namn och pronomen. I samma undersökning svarade en tredjedel av respondenterna att sjukvårdspersonalen saknade tillräcklig transkunskap för att kunna hjälpa dem, detta trots att de i flera fall ville hjälpa. Den största delen av forskningen kring transpersoner som jag funnit har kretsat kring deras allmänna hälsa. Man har här sett ett stort samband i många forskningsstudier att transpersoner i större utsträckning lider av psykisk ohälsa och suicidtankar än cispersoner, detta är även någonting som gäller för andra HBTQ-personer (Forte, 2018). I en undersökning av Folkhälsomyndigheten (2015) visade det sig att en tredjedel av transpersonerna i studien någon gång hade försökt att ta sitt liv och att deras allmänhälsa var betydligt sämre än den 9

övriga befolkningens. Linander (2018) upptäckte att en del transpersoner känner sig missnöjda med den transspecifika vården. Här uppdagades problem som långa väntetider, kunskapsbrist och stereotypa miljöer. Många ickebinära personer uttrycker en rädsla för att söka sig till den transspecifika vården då de är rädd för att bli avvisade eftersom att de inte passar in i den binära mallen och många avvaktar med att söka vård då de tror att det snarare kan skapa mer ohälsa för dem (Linander, Alm, Goicolea & Harryson, 2019). Kopplat till detta säger även Linander (2018) att trots att det är oerhört viktigt för många transpersoner att få könsbekräftande behandling så kan vägen till behandlingen ofta leda till försämrad psykisk hälsa. De flesta människor behöver aldrig fundera över sin könsidentitet då denna stämmer överens med det juridiska könet och hur andra tar för givet att en ska vara, det kan därmed liknas med ett trauma att bli bemött som fel kön (Löfgren-Mårtenson, 2013). I en undersökning om transpersoners upplevelser av den transspecifika vården i Sverige visade det sig att många upplevde det som viktigt att kunna passera som rätt kön och bli läst som det utan att behöva berätta om sin transbakgrund (Linander, m. fl., 2019). Många av personerna i undersökningen talade om att ett mål med behandlingen var just att kunna bli läst som den de är och bara få vara. 3. Teoretiska perspektiv I det här avsnittet kommer jag att lyfta fram olika teoretiska perspektiv och teorier som hjälper mig att analysera och förstå det material jag samlat in. 3.1 Kön och genus enligt Judith Butler Butler (2007) ställer sig mycket kritisk och ifrågasättande till det binära könssystemet och ställer sig frågor som vad kön egentligen är och om det ligger i hormoner eller kromosomer. Hon pratar om ett kulturellt betingat genus, och om genus är kulturellt betingat så kan det inte vara ett resultat av könet. Därmed för hon diskussionen att det inte finns något skäl till att det enbart ska finnas två genus och att genus därför kan ses som oberoende av kön och vara något flytande. Om genus är de kulturella betydelser som den könade kroppen antar, då kan ett genus på intet sätt sägas följa av ett kön. (Butler, 2007 s. 55). Hon diskuterar hur kön och genus kan ses som olika saker, där kön är någonting fast och oföränderligt medan genus enligt argumenten ovan ses som någonting flytande och att maskulin därmed lika gärna kan vara en beskrivning av en manlig som av en kvinnlig kropp. Butler (2007) argumenterar däremot för hur kön och genus även kan vara olika benämningar av samma sak, att kön har samma kulturella betydelse som genus. Här för hon tesen att kön kanske alltid har varit genus och att kön därmed är flytande och inte borde kunna kategoriseras i enbart man eller kvinna. En transperson kan överlag vara svår att placera i ett fack för kön, detta då de kan gå igenom kroppsliga förändringar som gör att de inte passar in i de stereotypiska facken för 10

man eller kvinna. Det kan också vara så att det fack deras kropp passar in i inte är detsamma som det fack de själva känner att de tillhör. En del transpersoner känner att de inte hör hemma i något av facken, deras könsidentitet kan upplevas som flytande, exempelvis kan de ena dagen känna sig mer manlig och andra dagen mer kvinnlig. Detta är exempel på olika faktorer som gör det svårt att placera en del transpersoner i fasta könade kategorier. 3.2 Sara Ahmeds queerteori Sara Ahmed är en forskare inom queerteorin som bland annat kopplar samman queerteorin med fenomenologin. Ahmed (2006) beskriver fenomenologin som en kroppslig utgångspunkt för människan genom vilken hen kan förstå sig själv och sin omvärld. Hon hävdar därmed att det enbart är genom den levda kroppen som vi kan nå kunskap om individens upplevelser. För att jag då ska kunna nå den kunskap som jag eftersträvar så behöver jag hämta informationen från individerna själva, det är enbart de som kan föra sin talan och berätta om sina erfarenheter och upplevelser. Ahmed (2006) pratar även om begreppet vithet eller whiteness, med det uttrycket så menar hon i första hand inte den fysiska hudfärgen vit. Det hon syftar på i sammanhanget är en social aspekt där den som faller utanför normen blir gruppens svarta får. Ahmed (2006) skriver: Bodies stand out when they are out of place. (s. 135). Här tar hon bland annat upp etnicitet och sexualitet som två exempel och förklarar att en kropps erkännande i en grupp beror på tid och rum, vilka de rådande normerna är och vad som anses vara godkänt eller inte i den aktuella situationen. För att exemplifiera detta; en transperson skulle stå ut och bli det svarta fåret i en grupp med enbart cispersoner, men i en grupp med enbart transpersoner skulle snarare en cisperson vara den avvikande. Så det beror på kontext vilka kroppar som blir accepterade och för att kunna förstå dem måste vi inhämta information från den levda kroppen. 4. Metod Jag har i min studie haft en kvalitativ ansats där jag samlat in empiriskt material i form av skrivna narrativ (berättelser). Under det här avsnittet kommer jag att presentera de metoder som jag använt mig av, jag kommer även att lyfta fram de etiska överväganden som jag gjort samt hur jag avgränsat målgruppen. 4.1 Tillvägagångssätt Jag startade arbetet med att söka efter liknande studier och få en bredare kunskapsbas. Sökningarna efter tidigare forskning gjordes mot Universitetsbibliotekets- och Google Scholars databaser, sökord som användes var bland annat; trans, transpersoner, transgender, ftm och mtf kombinerat med ord som; hälsa, sexuell hälsa, sexualitet, health, sexual health och sexuality. Dessa sökningar begränsades till att enbart innehålla vetenskapligt granskade artiklar. Vidare så söktes tryckt litteratur på biblioteket samt fakta på olika internetsidor som Folkhälsomyndigheten och RFSL. 11

När jag hade kunskapsbasen klar för mig så smalnade jag av just det område som jag önskade undersöka. Jag valde att använda mig av en enkät med öppna frågor för att samla in narrativ från informanter. Denna metod valde jag dels för att informanterna i lugn och ro skulle få formulera sina svar på ett sätt som passar dem, dels för att det är ett ganska känsligt ämne som kan vara svårt att prata om med en okänd person, och dels för att jag genom att samla in narrativ har möjligheten att ta med flera personers perspektiv. Enkäten utformades med några slutna svar för att få lite bakgrundsinformation om informanterna, detta gjordes för att kunna ge en kortfattad beskrivning av informanterna med exempelvis könsidentitet och ålder. Enkäten delades sedan tillsammans med ett informationsbrev (se bilaga 1) i två separata facebookgrupper där enbart transpersoner kan se det som skrivs. Facebookgrupperna som enkäten delades i är två grupper för svenska transpersoner, både binära och ickebinära. En av grupperna är hemlig vilket betyder att den inte går att söka efter, medlemmarna måste därmed läggas till i gruppen av någon som redan är medlem för att kunna se det som skrivs, den gruppen har ca 400 medlemmar. Den andra gruppen är sluten vilket gör att den går att hitta genom att söka efter den men det går inte att se innehållet eller vilka personer som är med i gruppen om man inte själv är medlem. Den gruppen är större och har ca 1100 medlemmar. Jag bestämde mig sedan för att ca tio svar från personer som föll inom rätt målgrupp var lagom, detta för att det inte skulle bli övermäktigt att analysera samt att det inte skulle bli för få svar för att kunna få ut någonting av dem. 4.2 Avgränsningar Jag valde att hålla åldersspannet öppet och innefatta personer från 15 år och uppåt, 15-årsgränsen finns då det är vid den åldern en person enligt lag får ha sexuella relationer med en person över 15 år vilket framgår i 6 kap. 4-10a brottsbalken (SFS 1962:700). Enligt 18 i lagen om etikprövning av forskning som avser människor behöver inte personer från 15 år ha vårdnadshavares godkännande för att delta i en studie (SFS 2003:460). Detta blir en ytterligare motivation för att denna åldersgräns sattes. Vidare satte jag ingen övre åldersgräns då sexuell hälsa är aktuellt och viktigt för människor i alla åldrar. När det kommer till könstillhörighet så valde jag att rikta mig till alla som identifierar sig som transpersoner, både binära och ickebinära. Slutligen så avgränsade jag målgruppen till personer som har avslutat könsutredning vid något av landets könsutredningsteam eller könsidentitetsteam och fått en diagnos. Detta för att de individerna har haft kontakt med specialistvården och kommit till ett läge där de (om de vill) får börja med behandling i form av exempelvis hormoner, hårborttagning och kirurgier (RFSL Ungdom, 2019). Jag är dock medveten om att jag exkluderade en del personer från min studie i och med att jag enbart valde att undersöka de som genomgått en könsutredning. Här exkluderades alla de transpersoner som känner sig som ett annat kön än de tilldelades vid födseln men som inte har något behov av att förändra sin kropp eller juridiska kön. 12

Totalt antal svar som kom in på enkäten var fjorton, av dessa svar var det tio som var klar med könsutredningen och hade fått diagnos. Därmed är det enbart de tio svaren som tas upp i resultatet och analyseras. 4.3 Analys För att analysera det insamlade materialet använde jag mig av innehållsanalys, Bryman (2018) beskriver att innehållsanalys är en analys av texter för att kunna få en objektiv och systematisk beskrivning av datan. Det är en flexibel metod där man kodar texter till kategorier och teman (Bryman, 2018). När svaren kommit in printade jag ut de svar som kom från personer inom målgruppen och började med analysen. Jag läste varje berättelse och skrev ner meningsbärande element från varje text, dessa element identifierades i form av enstaka ord (koder). När jag hade samlat in koder från varje enskild berättelse så kategoriserades dessa koder, kategorierna formade sedan centrala teman som blev till underrubriker under avsnittet resultat. Det blev totalt tre teman, bakom varje tema står två till tre kategorier och bakom varje kategori finns ett antal koder. Vissa av koderna nämndes i de flesta eller alla berättelser, medan andra koder enbart finns med i en eller ett par berättelser. Kodningsschemat i sin helhet hittas i bilaga 3. Här var jag mycket noga med att pendla mellan informanternas texter och de koder och kategorier jag fått fram. Detta gjorde jag för att säkerställa att alla koder och meningsbärande elemen som jag tog fram bottnade i informanternas texter och inte var en efterkonstruktion av mig själv. 4.4 Etiska aspekter Vetenskapsrådet (2002) har presenterat fyra forskningsetiska krav som alla forskare inom humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning måste förhålla sig till. Dessa krav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att deltagarna i en studie ska få information om studien och villkoren för deltagandet. De ska även informeras om eventuella risker för obehag eller skada som kan komma med studien (Vetenskapsrådet, 2002). För att ta hänsyn till det så skrev jag tydligt ut studiens syfte i informationsbrevet, jag skrev sedan ut mer information på enkätsidan där jag förutom syftet även presenterade informanternas rätt att ångra sitt deltagande och hur informationen skulle hanteras. Samtyckeskravet innebär att deltagarna i en studie ska ge sitt samtycke till deltagande. Här tas det även upp att deltagarna ska ha rätten att kunna strykas från studier även efter det att de lämnat sin information (Vetenskapsrådet, 2002). I enkäten hade jag en ruta som informanterna var tvungen att kryssa i för att visa att de samtycker till sitt deltagande, jag skrev även ut hur informanterna skulle gå tillväga om de ångrade sitt deltagande och ville strykas från studien. Konfidentialitetskravet handlar om behandlandet av känslig information som kan röja deltagarnas identitet, man ska därför se till att försvåra ett möjligt identifierande av deltagarna i en studie (Vetenskapsrådet, 2002). Meezan och Martin (2009) säger även att när man forskar med HBTQ-personer så är det av yttersta vikt att skydda informanterna från skada och exploatering. Genom att använda mig av en anonym internetenkät så visste inte jag alla gånger vilka informanterna var då de inte behövde lämna uppgifter som namn, mejladress eller bostadsort. För att sedan skydda deras 13

identiteter ytterligare valde jag att använda mig av könsneutralt pronomen om alla informanter i studien samt ge dem fingerade namn, detta gjordes för att inte en person ska kunna identifieras utifrån könsidentitet och berättelse. Vidare så har jag sett till att ta bort all information där informanterna pratar om specifika länder, städer eller annat som skulle kunna göra det enklare att identifiera dem. Det är bara jag som läst alla berättelser i sin helhet, vilket också är ett sätt att säkerställa informanternas integritet. Nyttjandekravet innebär att att materialet som samlas in om enskilda individer eller grupper enbart får användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet, 2002). Här har jag varit noga med att jag håller orginalmaterialet för mig själv och jag ser till att all information enbart används för den här studiens syfte. Meezan och Martin (2009) säger även att det är viktigt att forskaren själv har kunskap om HBTQ samt att forskaren är mycket medveten om sina egna fördomar likväl som medvetna och omedvetna upprätthållanden och förstärkanden av det hetero- och cisnormativa. Därför är det väldigt viktigt att under hela forskningsprocessen se till att texter, forskningsfrågor, intervjufrågor etc. hålls fri från det normativa (Meezan & Martin, 2009). Jag såg till att formulera frågorna i enkäten på ett öppet sätt och inte ta för givet att alla personer vill ha all form av könsbekräftande behandling. Jag identifierar mig själv som homosexuell transman och har därmed egen erfarenhet av HBTQ, men jag har även ett stort intresse och brinner för ämnet. Med tanke på min egen bakgrund och därmed närhet till forskningsfrågan så skulle man kunna ställa sig frågan hur pass lämpligt det är att jag undersöker det här ämnet. Men just på grund av min egen bakgrund så vet jag vart jag kan hitta respondenterna, jag har goda kunskaper om ämnet redan, känner till processen och kan förstå hur det går till. Vidare så kan jag förstå respondenterna på ett sätt som en cisperson inte kan vilket är till en fördel när jag ska sätta mig in i deras berättelser. Här kan man dock se farhågan att jag ska tolka in för mycket av mina egna erfarenheter i respondenternas berättelser och fylla ut deras berättelser med min egen. Men enligt den feministiska ståndpunktsteorin så är det snarare till min fördel att jag har en närhet till målgruppen jag undersöker då jag förstår dem på ett annat sätt än vad en utomstående person kan (Grahm & Lykke, 2015). Jag förstår de ord och begrepp som används av respondenterna, vad de syftar på när de pratar om specifika detaljer från könsutredningen. Min erfarenhet och bakgrund hjälper mig därmed att förstå berättelserna på ett djupare plan. Grundtanken med den feministiska ståndpunktsteorin är att synliggöra kvinnors erfarenheter och bidra till en ny förståelse av samhället. Kokushkin (2014) lyfter däremot fram hur ståndpunktsteorin utvecklats i och med nya feministiska forskare; man ser inte längre enbart fördelarna med att undersöka gruppen kvinnor utan även andra fält och målgrupper med kopplingar till feminismen. Man använder sig av samma teori och förhållningssätt men ser hur det går att applicera på fler målgrupper, gemensamt är dock att man intresserar sig för de grupper som står lite i utkanten av samhället och inte alltid har en naturlig och självklar plats (Kokushkin, 2014). Weeks (1996) säger att en ståndpunkt är konstruerad av en identitet och ståndpunkten kan variera över tid beroende på hur en person identifierar sig. I den här studien 14

grundar sig min ståndpunkt i min egen identitet som transperson. Weeks (1996) är även noga med att förtydliga att den feministiska ståndpunktsteorin inte handlar om kvinnors ståndpunkter utan feministiska ståndpunkter och att de därmed kan röra sig utanför forskning med kvinnor. Här kan man använda sig av feministiska ståndpunktsteorin för att bidra med en förståelse för samhället ur fler perspektiv som exempelvis transpersoners. Inom feministisk ståndpunktsteori så ser man positivt på att forskaren har en förankring i forskningskontexten, detta skiljer sig en aning mot andra teorier. Men här ser man snarare att det kan ha en positiv inverkan på forskningen och att forskarens reflektioner över forskningskontexten kan leda till mer objektiva samhällsanalyser (Grahm & Lykke, 2015). Så en ståndpunktsteoretiker skulle med andra ord se det som en positiv fördel att jag som transperson undersöker och analyserar empiriskt material skrivet av andra transpersoner. Under hela processen så har jag strävat efter objektivitet, att på ett objektivt sätt läsa informanternas berättelser utan att tolka in mer än vad som står skrivet. För att göra det så har jag ständigt återgått till informanternas texter och kontrollerat vad som står skrivet där, genom att göra det så har jag kunnat se när jag dragit iväg och när det är informanternas ord jag använt mig av. 4.5 Metoddiskussion Informationen som jag fått genom informanternas berättelser blir dels filtrerade genom dem, men också genom mig som forskare. Mina referensramar och kunskaper kommer därmed alltid att synas på ett eller annat sätt i det presenterade resultatet, huvudinnehållet finns alltid kvar, berättelserna ändras inte men sättet jag läser på påverkas av mina referensramar. Detta behöver dock inte vara till min nackdel utan jag tror som forskare inom den feministiska ståndpunktsteorin att närheten till forskningsområdet och målgruppen gör att jag kan förstå dem bättre. Med tanke på att innehållet i de narrativ jag fick in skiljde sig väldigt mycket i hur utförligt personerna skrivit så tror jag att min erfarenhet och bakgrund har hjälpt mig att kunna förstå kontexten av även de mer fåordiga berättelserna. Här fick jag dock pendla väldigt mycket mellan de olika berättelserna och se till att jag inte enbart inhämtade information från de utförliga texterna utan att alla informanter fick bli synliga i resultatet. Jag har under hela arbetet försökt att hålla mig objektiv och öppen när jag tagit del av informanternas berättelser utan att färgas för mycket av min egen erfarenhet eller av den tidigare forskningen. Jag är väl medveten om att inte alla individer delar samma uppfattning eller erfarenheter och har därmed varit väldigt noga med att alla informanter ska få ta plats i min undersökning. Här är jag även medveten om att informanternas berättelser är någonting annat än min egen, och trots att jag kan känna igen mig i erfarenheter som informanterna beskriver så ser jag till att lämna min egen berättelse utanför. För att säkerställa att jag håller mig till informanternas berättelser och erfarenheter så har jag gång på gång återvänt till deras berättelser, läst igenom dem och kontrollerat att jag inte fyllt ut berättelserna med mina egna erfarenheter. 15

Att arbeta med just skrivna berättelser utan att möta informanterna, kunna se dem när vi pratar eller kunna ställa följdfrågor har varit en utmaning. Men jag står fast vid att denna metod passar väl till min studie med de resurser och den tidsram som jag haft. Så här i efterhand skulle jag kunna se att jag kunde ha samla in narrativ från fler personer för att få ett större djup i resultatet. Jag tror att studien hade kunnat tjäna på att få fler perspektiv vilket också hade kunnat få plats inom ramen då flera berättelser var betydligt mer kortfattade än vad jag hade räknat med när jag utformade enkäten. Någonting som jag fått vara medveten om när jag inhämtat informationen från informanterna är att de berättelser som jag fått in kan vara fingerade, informanterna kan alltså ha hittat på det de skrivit. Jag tänker att det kan vara enklare att överdriva eller hitta på scenarion när man skriver en text men ser samtidigt att detta skulle kunna vara en möjlighet även om jag använt mig av intervjuer. Jag utgår dock från det material som jag fått in, att det materialet är informanternas egen sanning, men att denna sanning inte går att betrakta som en allmän sanning för alla transpersoner. Detta går i linje med vad Ekman (2018) konstaterade när hon gjorde en studie om ungdomars självskadebeteende där hon inhämtade narrativ från webforum. Att den information som framkommer inte går att applicera på den stora gruppen då det är en förhållandevis liten grupp som undersökts och inte hela målgruppen blivit tillfrågade. I hennes fall var det ungdomarna som skrev om sina erfarenheter online, i mitt fall är det de transpersoner som finns i dessa facebookgrupper och som själva kan tänka sig att dela med sig av sina erfarenheter. Men i min liksom Ekmans (2018) studie går det att se kopplingar mellan det som informanterna säger och det som framkommit i tidigare forskning. I ett arbete med mer tid och/ eller fler forskare hade man dock kunnat använda sig av semistrukturerade intervjuer iställer för att samla in narrativ. Det är en metod som jag tänker minskar risker för missförstånd och feltolkningar både från forskarens och informanten håll. Med den typen av metod så avlägsnar man även bortfallet där personer utanför målgruppen bidrar med sina berättelse som sedan tas bort då de inte kan användas i forskningen. Att använda mig av innehållsanalys anser jag att är väldigt passande för att analysera den här typen av empiriskt material, det är en metod som är väl anpassad för att analysera just text. Metoden har hjälpt mig att sortera och hitta likheter och skillnader mellan de olika berättelserna. 5. Resultat Här kommer resultaten från min studie presenteras, först presenteras bakgrundsinformation om informanterna samt hur individerna upplever sin egen sexuella hälsa, sedan presenteras de olika teman som resultatet mynnat ut i. Under dessa teman redovisar jag det som kommit fram mer ingående. Jag kommer använda mig av samma pronomen (hen) för alla personer oavsett könsidentitet, detta görs för att skydda personernas integritet. Jag har även valt att ge respondenterna i min studie fingerade namn när jag presenterar deras egna ord, namnen de har fått är: Adan, Alex, Angel, Deniz, Eli, Kim, Lo, Mio, Pim och Sam. Det största temat som resultatet mynnade ut i var Okunskap och de största kategorierna var Okunskap, 16

Oförståelse, Pronomen och Positiva känslor. Det minsta temat var Könande, det temat gick även in en hel del i de båda andra temana men det som särskiljer temat är att det enbart tar upp berättelser om könande, då det var ett så pass stort ämne som alla informanter pratade om blev det ett eget tema. 5.1 Bakgrundsinformation och sexuell hälsa De svarande var i åldern 18-43 år, två personer identifierar sig som kvinnor, fem identifierar sig som män och tre faller under paraplyet för ickebinär könsidentitet. Alla personer har fått hormoner utskrivet men en person har inte hunnit börja med dem än. Tre personer har fått nytt juridiskt kön och två av dessa har opererat om könsorganen. Fem personer har gjort mastektomi, det är en operation där bröstvävnad tas bort för att skapa en platt bröstkorg, operationen utförs av en plastikkirurg och erbjuds till både transkillar och ickebinära personer (RFSL Ungdom, 2018). Fyra individer beskrev att de blivit erbjuden stöd i sin sexuella hälsa under könsutredningen, den könsbekräftande behandlingen eller på annat vis kopplat till att de är trans, en av dessa personer kände inte behov av det och valde därmed bort det stödet. Det stöd de erbjöds var en informationstext från RFSL, gynekologiskt besök och psykologiskt stöd. Eli berättade att hen fick tips att gå till en sexolog men att det aldrig blev av då hen beskrev att sexologen enbart specialiserar sig i normala fall. och att det därmed inte var aktuellt för hen som transperson att gå dit. Vidare så visade det sig att nio personer skulle önska stöd från sjukvården i sin sexuella hälsa. Det stödet som personerna efterfrågade var bland annat psykologiskt stöd, kunskap kring preventivmedel som fungerar i kombination med hormonbehandling, var en kan vända sig om man utsätts för någonting, gynekolog- och sexolog med HBTQ-kunskap samt att bli erbjuden samma stöd som cispersoner får. Deniz nämnde flera gånger att hen skulle önska få tillgång till mer hjälpmedel (...) kunna bli hänvisad till någon hemsida eller liknande på tips på vad de kan finnas för hjälpmedel för specifikt transpersoner. sa hen. Deniz syftade då på sexuella hjälpmedel som är avsedda specifikt för transpersoner och som kan underlätta deras sexuella praktik samt minska dysforin. Två personer uppger att de har en bra sexuell hälsa, fem personer anser att deras sexuella hälsa är okej och tre personer tycker att de har en dålig sexuell hälsa. Kim tycker att det är extra viktigt för transpersoner att få hjälp med sin sexuella hälsa framförallt när det kommer till känslor som dysfori, skam och känslor av otillräcklighet. Vidare så beskrev Kim att hen har svårt att njuta av sex för tillfället trots att lusten finns, detta på grund av mycket självhat och äckelkänslor samt tankar som snurrar runt. Till exempel började jag gråta ett flertal gånger under sex, och det var väldigt läskigt i början, för det var nästan som ångestattacker. Detta berättade Kim och förklarade sedan att hen önskat någon att prata med då, någon som kunde hjälpa till att reda ut alla känslorna så att hen kunde förstå vad som hände och varför. Det känns jobbigt för mig, för jag känner mig dum och konstig när det händer. 17

En person känner inte att hen har några dåliga erfarenheter vid kontakten med sjukvården angående sin sexuella hälsa medan en annan person inte kan komma på några bra erfarenheter. De övriga personerna kunde komma på både positiva och negativa erfarenheter som de berättade om. 5.2 Att mötas av okunskap Okunskap är det första temat som jag kommer att presentera. En gemensam nämnare bland de olika berättelserna är att många upplever okunskap bland sjukvårdspersonalen. Det här temat präglas av dåliga erfarenheter i mötet med sjukvården, bra erfarenheter finns även de beskrivna men de tar plats under andra teman. Här beskrev personerna att sjukvårdspersonalen exempelvis inte känner till anatomin för en transperson och att de möts av frågor som inte är relevanta för den aktuella sjukvårdskontakten. Barnmorskan var väldigt okunnig när det kom till transpersoner, hon frågade bl.a om jag hade en slida och vilka operationer jag gjort trots att det inte alls var relevant för besöket Detta berättade Lo att hen fick erfara vid ett besök på sin ungdomsmottagning i ett ärende som inte var kopplat till att hen är transperson. Alex berättade om när hen skulle testa sig för könssjukdomar, sjukvårdspersonalen beskrev då hur hen skulle gå tillväga för ett könsorgan som hen inte hade Det var ganska roligt men även pinsamt säger Alex om händelsen. Det finns en tydlig rädsla bland informanterna i min studie, en rädsla inför hur de ska bli bemötta vilket leder till att flera personer avstår från att söka vård. (...) finns oron för att vårdaren man möter ska vara okunnig eller heteronormativ sa Angel, hen undviker att söka vård om hen får intima problem. (...) kunde hon inte heller svara på vilka preventivmedel jag kan använda när jag går på testosteron berättade Lo när hen beskrev ett möte med en barnmorska som hen bokat tid hos. Hen beskrev sedan att det är information som hen saknat och berättade: Jag hade gärna velat ha mer information om vilka preventivmedel som passar när man går på testosteron (...). Sam beskrev hur hen upplever att det även finns okunskap inom utredningsteamen (...) kompetensen inom transvård ännu inte kommit dit den borde även på de största utredningsklinikerna/sjukhusen.. Vidare så berättade Pim om en händelse där hen känt sig tvungen att ljuga för utredningsteamet för att vara säker på att få den vård hen ville ha och att det därmed blev svårt att tacka nej till annan vård. Jag var lite osäker på kastrationen, men vågade inte säga, därför att jag var mycket rädd att doktorn skulle tänka att jag inte var trans för riktigt. Pim genomgick därmed en operation trots att hen inte ville och inte hade tillräcklig information för att kunna fatta ett sådant beslut. Denna operation utfördes dock i ett annat EU-land där hen bodde för tillfället. Det var först efter det att Pim fått den vård hen ville ha som hen kände sig redo att berätta sanningen om sin könsidentitet och sexuella läggning. Pim berättade att det blivit svårt för hen att lita på sjukvården och uttryckte att hen ofta upplever mötet med sjukvården på följande vis: Det är svårt att lita på sjukvården, och stressande att alltid förklara för läkarna vad det betyder att vara trans (...) Ibland känns det som att jag måste nästan veta mer än läkarna. 18