NordGens potatissorter till distribution 2016 När inget annat anges är beskrivningarna hämtade från boken Potatis i Norden, utgiven av NordGen (då NGB) 2001. Congo. Foto: Svein Øivind Solberg Sammanställt av Ulrika Carlson-Nilsson, NordGen, januari 2016. 1
Bláar íslenskar NGB3304 ISL: Ferjunesbláar, NOR: Svart Valdres Sen sort med rund-ovala knölar som är blåvioletta till blå. Köttet är ljust men ofta med inslag av blåaktiga områden. Sorten har djupa ögon med framträdande ögonbryn. Ljusgroddarna är blåaktiga. Den har långa stoloner vilket medför att dotterknölarna ligger ganska långt från moderknölen. Vita blommor. Det har sagts att sorten är mottaglig för bladmögel men i övrigt är mycket litet känt om motståndskraften mot olika sjukdomar. Utmärkt matpotatis som har bra hållbarhet under lagring. Viss benägenhet till mörkfärgning efter kokning och ser inte aptitliga ut om de står framme för länge efter kokning. Okänt ursprung. De första årtiondena på 1900- talet var minst 3 sorter i odling på Island; Edzell Blue, som fick namnet Blálandsdrottning, Shetland Blue, som fick namnet Blálandskeisari samt slutligen Bláar íslenskar. På senare år är det vanligt att man kallar blå sorter Blálandsdrottning även om det ofta är tal om Bláar íslenskar. Sorten odlas fortfarande på enstaka ställen på Island och Norge. Congo NGB3312 DNK: Blå kartoffel FIN: Läpimusta NOR: Sort fra Aasven, Svartpotet SWE: Blå Congo, Svartpotatis Knölen är oval, ganska slät med medeldjupa ögon. Skalfärgen är mycket mörkt blå med färg både i och under korklagret. Köttfärgen är blåviolett med varierande marmorering och intensitet. Barklagret har ofta ljusare blå färg än de inre delarna. Färgämnet som ger den blå färgen är malvidin. Ljusgrodden är långsträckt, mörkt blåviolett och saknar nästan hår. Plantan är hög med öppet växtsätt. Starkt antocyanfärgad stjälk, bladnerv och foderblad. Congo ger ett intryck av vacker prydnadsväxt i rabatten med riklig blomning med mörkt blå blommor på brun botten. Sorten sätter rikligt med bär. Den är ganska mottaglig för brunröta. Congo har bra kokkvalitet. De, som vid första anblicken reagerar negativt för köttfärgen, ångrar sig snart, när de väl fått smaka kuriositeten. Sorten har okänd härstamning. Den har tagits med i NordGens samling som en kuriositet med tanke på köttfärgen. Congo har under senare år fått ganska stor spridning, bl a som delikatess och kuriosa och förekommer allt oftare i butiker med välsorterade grönsaksdiskar samt på en del restauranger. 2
Elin NGB3390 MPI 544 129/288 x CPC 2070 (59) Elin är en ganska sen matpotatissort. Knölarna är rundovala och släta med grunda ögon. Skalet är gult och köttet gulvitt. Ljusgrodden, som är kort med blåviolett färg har tät hårighet. Plantan är medelhög, täckande med småflikiga blad. Blomningen är riklig med vita blommor. Sorten är kräftimmun och ganska motståndskraftig mot bladmögel och brunröta. Elin är ganska mottaglig för krusssjuka (potatisvirus Y, PVY), som den reagerar mycket kraftigt för med tydliga strecksjukesymptom. Torrsubstanshalt likvärdig med Bintje. Mycket bra kokkvalitet med liten benägenhet för sönderfall och mörkfärgning. Sorten togs fram och lanserades av Svalöf AB, Sverige, 1984 och har odlats i de södra delarna av Sverige. Odlingsomfattningen har varit ganska liten. Sorten ströks ur sortlistan 1998. Lang svenske NGB3168 FIN: Aikion Puikula SWE: Kubbesvenske Halvsen sort. Knölarna är långa med blå skalfärg och gul köttfärg. Blåfärgad kärlsträngsring. Ljusgroddarna är blåvioletta. Plantorna har starkt antocyanfärgade stjälkar och bladskaft. Blommorna är vita. Lang svenske har ingen resistens mot potatiskräfta. Den har även dålig motståndskraft mot bladmögel och smittas lätt med potatisvirus Y (PVY). Knölarna har relativt hög torrsubstanshalt och håller god matkvalitet. Lang svenske är en lokal matpotatissort från Nordnorge. Den har odlats på spridda ställen under lång tid i norra Norge och Troms. 3
Pito NGB3493 Golden Wonder x Ella Pito är en höst- och vintermatpotatis med relativt små, avlånga, släta knölar med gult kött. Det är en mjölig potatis som lätt faller sönder vid kokning. Den har utmärkt smak och lämpar sig bäst till mos, ugnspotatis och bakning. Sorten är hållbar och anses relativt motståndskraftig mot sjukdomar (Källa: www.biolan.fi). Pito togs fram och lanserades av Lantbrukets Forskningscentral, Jokioinen, Finland, 1964. Sorten var en av de mest odlade i Finland under 1970- och 1980-talet men har därefter förlorat sin position. Posmo NGB21730 Erdkraft x Gineke Posmo är en tidig stärkelsepotatis med hög stärkelsehalt. Den blommar rikligt med rödvioletta blommor och ger rikligt med bär. Den har ljusröda, runda till rundovala knölar med ljusgult kött. Ögonen är grunda och ljusgroddarna rosa. Knölarna är medelstora till stora och har enhetlig form. Posmo har motståndskraft mot potatiskräfta men är mottaglig för potatiscystnematoder. Sorten är moderat mottaglig för bladmögel, vanlig skorv och virus Y (krussjuka, PVY) och PLRV (bladrullsvirus). På grund av sitt höga stärkelseinnehåll är knölarna känsliga för stötar vid sen upptagning i kall jord. Den har relativt kort groningsvila men har i övrigt bra groningsegenskaper. (Källa: European Cultivated Potato Database, https://www.europotato.org/display_descripti on.php?variety_name=posmo samt info från LKF Vandel) Posmo är en dansk sort från LKF Vandel som lanserades 1978. Sorten är en av LKF Vandels mest betydande stärkelsesorter och har odlats i stor omfattning i framför allt Danmark och Finland. 4
Rödbrokig svensk NGB3062 SWE: Knubbapotatis, Rödsprickler Sorten är en medelsen matpotatis. Knölen, som ofta blir storvuxen, är rund, bucklig med djupa ögon och insänkt navel. Skalet är mörkt rött, mest i kronändan, med stora skarpt markerade vita fält. Färgen ligger i korklagret. Köttfärgen är vit. Ljusgrodden är liten, mörkt rödviolett med ganska liten hårighet. Sent groende. Plantan är hög med ganska öppet växtsätt. Det förekommer rätt mycket antocyanfärgning på bladnerv och blomstjälk. Blomman är mörkt rödviolett, nästan utan vita spetsar. Sorten har ganska långa stoloner. Rödbrokig svensk är mycket mottaglig mot bladmögel, brunröta och krussjuka (PVY, potatisvirus Y) men motståndskraftig mot mop top (rostringar, PMTV) och Fusarium. Den har hög torrsubstanshalt, kokar lätt sönder och har mycket mjölig konsistens. Får betraktas som lantsort och har haft en begränsad odling, främst i Småland. Sort IV fra Aukrust NGB3210 Knölarna är små med primitiv form, djupa ögon och starkt insjunket navelfäste. Skalfärgen är röd och köttfärgen vit till svagt gul. Ljusgroddarna är rödvioletta. Blommorna är mörkt rödvioletta. Sorten är inte kräftresistent och har begränsad motståndskraft mot bladmögel och brunröta. Knölarna har medelhög till hög torrsubstanshalt. Och god matkvalitet. Okänt ursprung, lokalsort från fjällbygderna i södra Norge. 5
Sparrispotatis NGB3007 Knölen är mycket långsträckt och smal med korall- eller kotteliknande form samt kraftigt markerade trekantiga ögonbryn. Ljusgrodden är långsträckt med ljust rödviolett färg på basen, där det också finns ganska många korta hår. Plantan är sen i starten, men har sedan en frodig utveckling. Den har riklig blomning med rödvioletta blommor och rikligt med bär. Den sätter många, ofta små, knölar. Genom sina långa stoloner ger den ett primitivt intryck. Sparrispotatis är motståndskraftig mot bladmögel och brunröta samt mot bladrullsvirus (PLRV), mop top (rostringar, PMTV) och skorv, men mycket mottaglig för krussjuka (potatisvirus Y, PVY). Den är motståndskraftig mot Phoma, Fusarium och rattle (rostringar). Sorten har hög torrsubstanshalt, men är dock ganska fastkokande. Den har mycket hög halt av glykoalkaloider, ofta 5 gånger så hög som den tillåtna i matpotatis. Det är därför inte lämpligt att äta för stora mängder av sorten! Härstamningen är okänd. Sorten har odlats i liten omfattning i Sverige, mest som kuriositet och som delikatesspotatis. Gustav V lär ha tyckt om sorten. Tammiston Aikainen NGB3223 Up to date x Prof. Edler SWE: Finsk långoval Tidig sort med tämligen riklig knölsättning. Knölen är långoval, gul i skalfärgen och har grunda ögon. Köttet är starkt gult. Ljusgrodden är blåviolett, medeltjock. Blasten är ganska låg men bladrik. Blomningen är sparsam, blomman är mörkt blåviolett med lått bakkåtvikta vita spetsar. Sorten är enligt finska undersökningar inte resistent mot potatiskräfta. Den är mycket mottaglig för brunröta, mottaglig för skorv men mycket motståndskraftig mot potatisvirus Y (krussjuka). Knölarnas torrsubstanshalt är låg, konsistensen efter kokning fast och benägenheten för mörkfärgning ganska liten. Försäljningsperiod juli-augusti. Mycket omtyckt färskpotatissort ända till 1960-talet. Även senare har den överlievt i hembruk och torghandel. Efter den första sortstatistiken 1950 odlades den i en omfattning av 1,3 %, men hade 1960 sjunkit till 0,5 % av potatisarealen. Rekommenderades för odling ända till början av 1960-talet. 6
Tertus NGB3201 Lü 56.220/94 x Asparges Medeltidig matpotatissort med medelhög avkastning. Knölarna är rundovala till långovala med platta ögon, gult skal och creméfärgad till ljusgul köttfärg. Ljusgroddarna är rödvioletta med svag behåring. Plantan är mellanhög och något utbredd med ganska stora blad. Blommorna är vita med rödvioletta prickar på baksidan. Bär förekommer. Sorten är resistent mot potatiskräfta och den vanliga potatiscystnematoden (Ro1). Den är motståndskraftig mot Phomaröta och rostringar (rattle, TRV), men är mottaglig för rostringar (mop top, PMTV) och bladmögel. Förädlaren anger att den har hög motståndskraft mot mekaniska skador. Vidare att den tål torka bra, men att den är svår att lagra p g a blötröta. Tertus har medelhög torrsubstanshalt och är ganska fast vid kokning. Den har dock viss tendens till mörkfärgning efter kokning. Passar bra till bl a bakning och mos. Glykoalkalodiinnehållet är högt! Det är därför inte lämpligt att äta för stora mängder av sorten! Sorten är framtagen av LKF Vandel, Danmark och lanserades 1975. Har bara odlats i mindre omfattning i Danmark. 1978, då omfattningen var som högst utgjorde den 0,5 % av den samlade arealen. Tertus togs bort från sortlistan 1985. 7