1 26 september2015 Haazinu Fam. Narrowe -50 år i Sverige I. Inledning Rabbi Max Arzt Det finns en, kanske sann, men troligtvis apokryfisk historia från början av 1950-talet som Masortirabbiner berättar om Rabbin Dr. Max Arzt, en välkänd och framgångsrik församlingsrabbin och senare vice chancellor på Jewish Theological Seminary (JTS). Han skämtade ofta och lär efter en stor lunch vid en stor rabbinsk kongress på Hotell Concord i Catskills ha meddelat offentligt Och nu skall alla lyckliga rabbiner samlas. Mötet äger rum med detsamma efter lunch, på andra våningen i telefon kiosken. Detta var förstås före min tid på JTS och långt före 1965. Men under mina år i Stockholm skulle jag, med undantag av några få korta stunder, ha stått där i telefon kiosken. Jag ser idag tillbaka på mina år i Sverige som rabbin, överrabbin och överrabbin emeritus och är oerhört tacksam för att ni, min församling och våra vänner har gjort dessa år så innehållsrika och lyckliga för oss för mig, Judith, våra barn och barnbarn. Beviset ser jag dagligen tiden har gått så fort. Jag hoppas att alla vet hur det verkligen är med livet. Tiden går fort när man är lycklig men dröjer i all oändlighet när man lider och när man är olycklig. Så jag inleder dessa reflektioner idag med ett tack till er. Ni som är här idag och de många som har meddelat förhinder, för att de tyvärr inte kunde vara med oss idag. Tillsammans har vi alla åstadkommit mycket för judisk kultur i denna stad. Stockholms judiska församling är förhållandevis liten till antalet medlemmar men oerhört aktiv. Jag brukar jämföra dagens församling med hur det var år 1965. Då, när jag först kom till Stockholm, var församlingsledarna glada om vi hade ett kulturevenemang i veckan. Idag har vi åtminstone ett program varje dag, ibland har flera och det är ofta svårt att välja, så stort och bra är utbudet. II. Två reflektioner Förutom mitt behov att uttrycka min stora tacksamhet till er, har jag två viktiga funderingar som jag vill framföra och som jag vill be er att ta på allvar.
2 a.) FULLMÄKTIGE 1.) Först vill jag säga att det gör mig ont att dåvarande Mosaiska Församlingensoch nuvarande Judiska Församlingens sammanträden i fullmäktige inte ändrade karaktär under alla mina år i Stockholm. Jag har aldrig förstått, aldrig begripit, hur ett tjugotal trevliga, intelligenta, uppoffrande frivilliga män och kvinnor, som utanför fullmäktigesammanträden uppför sig hövligt och omtänksamt i alla möjliga situationer, kan när de sitter i sessionssalen som fullmäktigeledamöter så oförskämt tala så hårt och så gement till och om varandra. Och som sagt är detta inget nytt. Så var det även 1965. Dessa otrevliga uttrycksätt har under alla år överraskat mig. Det förgiftar stämningen och är egentligen ovärdigt vår församlings mål och mening. Dessa sammankomster har alltid gjort mig ont. Det hela är så konstigt. Ledamöterna har mycket av stort värde att diskutera. De representerar olika judiska teologier, filosofiska ställningstaganden och har olika prioriteringar för hur församlingen skall riktas och hur pengarna skall användas allt detta är inte bara legitimt utan sådana möten är nödvändiga och oersättliga. De frivilliga som sitter i fullmäktige, som ger av sin tid och möda, vill alla församlingens bästa. Ändå talar många vid dessa sammanträdde på ett sätt som antyder att den ena misstänkliggör den andras goda intentioner. I detta är vår fullmäktige som Israels Knesset och detta är inte något att vara stolta över. Jag blir ledsen. Det är klart att många duktiga människor inte vill ställa upp inte i Stockholm; ej heller i Israel. 2.) Jag hade en teori och vill framför den, även om jag vet att det inte är detta som egentligen ligger bakom fenomenet. Jag är inte glad för hur Alan Dershowitz, en kunnig och framgångsrik Harvardprofessor och en aktivist som betytt mycket för kampen för att befria sovjets judar, nästan ensamt förändrat och i mina ögon fördärvat ordet CHUTSPA (.(חוצפה Detta ord, Chutspa, (חוצפה) betyder fräckhet. Och under några tusentalsår var Chutspa ett negativt ord. En Chatsuf Panim tala skamlöst och oförskämt till sina föräldrar, sina mor- och farföräldrar, sin rabbin och andra äldre i samhället. Chutspa hade inget före Dersshowitz med att tala sanning till makten. Att våga säga sanningen och att stå för sina åsikter kräver mod och uppriktighet. Detta är inte Chutspa.(חוצפה)
3 Och tyvärr är det alltför mycket chutspa ( (חוצפה som jag såg, hörde och upplevde under mina aktiva år. Jag måste erkänna att jag efter pensioneringen pga. av mina negativa erfarenheter inte ofta besökt fullmäktigsammanträden. Om jag har fel och om jag inte korrekt beskriver dagens fullmäktige är jag glad och då ber jag på en gång om ursäkt. (En av de Al Chets som vi på Jom Kippur erkände och bad ursäkt om är Lashon HaRa לשון הרע förtal och hänsynslöst skvaller. Och detta är inte alls min mening med denna kritik. Der är inte skvaller att protestera mot Chutspa) b.) Tradition och Förändring Det andra som jag idag hoppas att ni också kommer att ta till hjärtat är en lärdom och tolkning grundad på dagens Toratext. I dikten Haazinu (5Mos. kapitel 32) står det så här: - זכור ימות עולם בינו שנות דור ודור שאל אביך ויגדך זקניך ויאמרו לך 5 Mos. 32:7 Tänk på svunna tider framfarna släktens år. Fråga din far, han kan berätta, de gamla, de vet att förklara. Rashi, som baserar sin tolkning på Midrash Sifre skriver så här: - Tänk på vad Herren gjorde i svunna tider. Hur han straffade Israel och andra folk för sina synder och hur han belönade dem som höll sin Toras bud och hur han Hur han kan göra gott mot er att han kan ge er en andel i ויש בידו להטיב לכם livet efter döden och också i ימות המשיח i den messianska tidsåldern. בידך läste jag בידו När jag först läste Rashis ord missförstod jag hans mening- För För i hans händer (som Rashi skrev) läste jag istället i dina händer (dvs. i människans händer); Men då hajade jag till. Jag hade lärt mig att begreppet utveckling, progress härstammar från upplysningstiden. Dessa begrepp finns inte i bibeln, inte hos de grekiska filosoferna och ej heller hos romarna. För alla visa män
4 och kvinnor i antiken och även under medeltiden ligger en bättre framtid för mänskligheter i Guds händer, inte i människans. Principen lät då - Det som har varit blir det som återigen kommer att ske - om inte Gud intervenerar. Varför är denna lärdom så viktig för mig? Tänk- ett judiskt generationsskifte i Stockholm äger rum varje tionde år. Efter tio år anser Stockholms judar att det som vi nu gör är det som vi alltid har gjort och att det alltid varit vår tradition. Se på mixed seating och egalitära gudstjänster i denna synagoga. och se på gudstjänsterna på Glämsta. Fråga tonåringar om dessa och de kommer att säga är att så gör vi det. Så är vår tradition. Fråga även vuxna judar. Hur många minns att på min tid satt pojkar och flickor tillsammans på Glämsta och att vi då läste dår i Glämstas synagoga en svensk haftara, och att detta lästes av en flicka. Och lika viktigt, om inte viktigare, - jag minns så väl när vi räddade synagogan Jeschurun, som tidigare var inhyst i en privatlägenhet på Nybrogatan. Jeschurun hade inte råd att betala den höga räntan. Vi, dvs. föreståndarna och fullmäktige placerade då synagogan i skolan. Och under diskussionen vid föreståndarnas sammanträdde sa jag så här-- församlingen måste rädda Jeschurun genom att placera den i skolan men att jag vet att framtida generationer kommer att glömma hur det gick till. De kommer att tro att Jeschurun är skolans synagoga. Det var som om jag redan då förutsåg dagens problem. Ju, jag ber Gud att ge våra rabbiner, kantorer, ledare och medlemmar att förstå att man måste: - Tänk på svunna tider framfarna släktens år. Fråga din far, han kan berätta, de gamla, de vet att förklara. Idag i likhet med Rashis tid på 1000-talet betyder att tänka på forna tider att vi måste funderar över vad det är som vi ska minnas och vad är bäst att glömma bort. Men jag ber alla att inte bara läsa som Rashi, nämligen att framtiden vilar i Guds händer. Nej vi är moderna människor och tror på progress/utveckling. För oss vilar framtidens utveckling också i våra händer. Det är så det är, framtiden vilar i våra händer och vi kan med Guds hjälp- gå framåt. Denna fina församling kan ni aktiva medlemmar göra ännu bättre.
5