Sundbyberg 2006-01-16 Vår referens: Ylva Branting Diarienummer 48 2005 Ange diarienummer vid all korrespondens Till Näringsdepartementet Enheten för transportpolitik 103 33 Stockholm Handikappförbundens samarbetsorgans yttrande över: Vägverkets uppdrag om parkeringstillstånd för rörelsehindrade Handikappförbundens samarbetsorgan, nedan kallat Handikappförbunden, är ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan för rikstäckande handikappförbund. Vi representerar 43 medlemsförbund med sammanlagt ca 480 000 enskilda medlemmar. Vägverkets rapport har sänts ut till våra medlemsförbund och en konferens har hållits kring frågan för att samla in synpunkter. Sammanfattning av förslaget Regeringen har gett Vägverket i uppdrag att utvärdera systemet för parkeringstillstånd för rörelsehindrade och hur det tillämpas. I uppdraget ingick även att lämna författningsförslag till de eventuella förändringar som övervägandena ger upphov till. De ska också jämföra de svenska reglerna med övriga länder i Europa. Vägverket skall även utreda lämpligheten att förändra dagens regler, t.ex. gällande avgiftsbefrielse och en utvidgad krets. En viktig del av uppdraget är att utreda om det finns behov av en nationell databas och om det finns andra sätt att förhindra missbruk och stöld av parkeringstillstånden. Vägverket föreslår att Undantag från lokala trafikföreskrifter om parkering bör införas för visst ändamål. Detta innebär att t.ex. personer med svåra mag- och tarmsjukdomar samt institutioner i vissa fall ges utvidgade parkeringsmöjligheter. Fortsatt utredning kring upprättandet av en nationell databas över utfärdade parkeringstillstånd för rörelsehindrade skall uppdras åt Vägverket. Kommunerna ges möjlighet att återkalla ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade om förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger eller om tillståndet inte används på föreskrivet sätt. Vägverket bör meddela verkställighetsföreskrifter om en nationell ansökningsblankett och dess utformning samt att ansökan skall åtföljas av ett läkarintyg. 1
Yttrande från Handikappförbundens samarbetsorgan Inledande synpunkter Handikappförbunden tycker i det stora hela att förslagen är bra. Vi ser inget hinder i att ha två typer av hanteringar enligt trafikförordningens kapitel 13. Ett tillstånd för de som behöver bred parkeringsplats och har nedsatt rörelseförmåga enligt 8.Ett undantag för de som behöver närhet och inte har möjlighet att leta parkeringsplats, enligt 3. Exempelvis personer med astma eller vissa mag- och tarmsjukdomar. Dessa personer ska dock inte behöva överklaga parkeringsböter utan ha ett särskilt tillstånd där det framgår att de har rätt att parkera. För att bevisa att man har undantag enligt 3 vill Vägverket att personerna lägger sitt beslut i vindrutan. Detta är vi tveksamma till ur integritetssynpunkt. Då måste besluten anges utan motivering vilket i sin tur känns rättsosäkert. Vi vill att man för denna undantagsgrupp tar fram ett särkilt tillstånd eller kort att lägga i vindrutan. Handikappförbunden anser att ordet gångförmåga bör strykas i förslag till skrivning i 13 kap 8. Skrivningen ger intryck av att Vägverket förvaltar ett förlegat synsätt. Handikappförbunden förordar istället begreppet Mobilitet som är ett mycket bättre ord och ligger mer i linje med dagens synsätt och vokabulär, exempelvis finns det i nya bilstödsutredningen. Mobilitetskedjan måste fungera och vara hel. Det handlar bland annat om hur man kliver i och ur bilen och hanterar sina hjälpmedel. Här nedan kommenterar vi de författningsändringar som Vägverket föreslår. Förslag till författningsändringar: Nivå och ansvar Handikappförbunden tycker det är bra att Vägverket ska meddela verkställighetsföreskrifter om en nationell ansökningsblankett och dess utformning. Det är bra och nödvändigt med enhetliga blanketter. Dagens system där kommunernas tjänstemän gör sina egna blanketter är högst otillfredsställande. Vissa innehåller frågor som helt missar att ringa in personens behov och målsättningen med parkeringstillstånden. Det är viktigt hur blanketten utformas. Självklart ska behovet styrkas av läkarintyg, men är funktionshindret varaktigt och livslångt torde det vara tillräckligt med ett läkarintyg vid nyprövningstillfället. Därefter borde det räcka med själva ansökan för omprövningar. Behovet måste styra När man bedömer behovet av parkeringstillstånd är det viktigt att det finns klara riktlinjer samt att bedömningen inte utgår från ett ögonblickstilstånd. Vi tycker man ska frångå den generella principen att personen ska kunna gå 200 meter på plan mark. Detta av den enkla anledningen att det i trafiken inte är plant över allt. Man måste också ta hänsyn till att Sverige har snöiga och hala vintrar. Frågan hur långt en person kan gå på slät mark är därför ett trubbigt instrument för att mäta rörelsehinder och gångförmåga. Det gäller inte bara att kunna gå två hundra meter från parkeringen och in i byggnaden. Förmodligen stannar inte personen precis innanför dörren utan ska kunna orka gå inne i byggnaden exempelvis handla och sedan ta sig 2
tillbaka till bilen. Vissa kroniska sjukdomar som KOL och Astma och vissa reumatiska sjukdomar påverkas också av kyla och då är inte heller 200 meters- testet rättvisande. Personer kan även behöva bära saker i och ur bilen som skrymmande hjälpmedel. Det är därför viktigt hur man utformar blanketten så att behovet blir ordentligt beskrivet och det kan göras en individuell prövning. Det måste finnas tydliga regler så att tjänstemännen kan bedöma vilka typer av rörelsehinder som föranleder behov av parkeringstillstånd. Man behöver höja kompetensen kring prövning. Vissa sjukdomar går alltid i skov. Många kroniska sjukdomar fungerar så att man ibland mår rätt bra, och ibland mår sämre. Prövningen kan därför inte avse hur man är en specifik dag utan det tillstånd som hos personen har mestadels av tiden. Det är viktigt at behoven kommer fram vid ansökningarna. Parkeringstillstånd för rörelsehindrade (krets) Begreppet rörelsehinder och gångförmåga Vi motsätter oss formuleringen att rörelsehindret ska avse gångförmågan, eftersom det är att snäva in begreppet för mycket. Handläggare kan förledas att tolka kriterierna som om det endast är personer med skador i benen som kan tillhöra kretsen. Begreppet rörelsehinder kan däremot vara kvar eftersom det handlar om att man har svårt att röra sig och kan innefatta grupper som hjärtsjuka och astmatiker eller personer med balanssvårigheter. Det är inte funktionshindret eller själva diagnosen som ska avgöra om man får parkeringstillstånd, utan behoven och det sker genom individuell prövning. Den fysiska utformningen av parkeringsplatser och parkeringsområden är avgörande när det gäller parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Det är mycket viktigt att parkeringsplatser för rörelsehindrade görs breda. Det är bra att Vägverket ska fortsätta se över detta. För personerna med rörelsehinder är ofta breda platser en grundförutsättning för att man ska kunna använda bilen och kunna ta sig i och ur. Det är märkligt att det inte tas hänsyn till personens förutsättningar att ta sig i och ur bilen när kommuner utfärdar tillstånd. Att ha nedsatt funktion i armar gör också att man inte kan bära saker. Då kan man behöva ha bilen nära ingång/utgång. Handikapparkeringsplatserna är ofta bredare och det måste de vara så att personen helt kan öppna dörren för att få ut rullstol. Många behöver kunna hänga på dörren om man ej kan stödja på benen. Att platserna är breda är också en säkerhetsfråga. När man kallar gatuparkeringsplatser för handikapparkering är det ibland vilseledande. Det behövs regler för vad man ska få kalla handikapparkeringsplats. Är platsen utformad så att man från förarsätet öppnar dörren ut mot hårt trafikerad gata kan det vara farligt. Behöver personen krypa ut eller sätta sig i en rullstol är risken överhängande att det inträffar en olycka eftersom personen befinner sig lägre än omgivande trafikmiljö. Även parkeringsplatsens längd har en viss betydelse om man t ex ska fälla ut en ramp och rulla ut baktill. Samma sak gäller om personen har en lift som ska plocka i och ur rullstolen. 3
Alternativa lösningar Förslaget om att för visst ändamål göra undantag från lokala trafikföreskrifter om parkering införas i 13 kap. 3 trafikförordningen anser vi vara ett steg på rätt väg. Det behöver dock utvecklas lite. Det kan behövas två olika lösningar, precis som rapporten konstaterar och föreslår. Ett sorts tillstånd (undantag) i syfte att personen ska kunna få parkera bilen tillfälligt utan att bli straffad. Man ska inte behöva tänka på något annat än att man inte utgör en trafikfara. Vi förutsätter att det är denna grupp som avses med de undantag som förs in i 13 kap 3. Det kan vara behovet av närhet till toalett som är avgörande för exempelvis vissa mag- och tarmsjuka eller personer med matallergier. Det gäller inte hela den gruppen utan bara de som har mycket svåra tillstånd. För dessa personer behövs inga breda platser, däremot en närhet till ingång. Vi ser gärna att det även kring undantagen utfärdas en slags tillstånd, men att detta tillstånd ser annorlunda ut. Att lägga beslutet i vidrutan är inte tillfredsställande eftersom beslutsmotiveringen kan innehålla känsliga uppgifter som man inte vill skylta med i vindrutan. Skulle besluten vara skrivna som ett vanligt dokument med svart text på vitt papper blir dessa också lätta att förfalska. Vi motsätter oss också att denna grupp skulle betala mer för sitt undantag från trafikförordningen, som beskrivs under kapitel 5.3 i rapporten om ekonomiska konsekvenser för enskilda. Se nedan. Nationell databas Vägverket har sett att det finns behov av en nationell databas för parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Det tycker Handikappförbunden är ett berömvärt initiativ. Det är väldigt bra att man får en kontroll på hur många tillstånd som utfärdats och vilka som har dessa. Det ska av kortet framgå att det är tillåtet med akut parkering och när det gäller passagerare. P-vakterna bör ha uppgifterna i sin handdator och där ska det framgå om det är anhörigtillstånd. P-vakternas befogenheter måste öka. Självklart ska de kunna kräva att den som har parkeringstillstånd legitimerar sig och visar kortets baksida. Det är oerhört viktigt att den som använder parkeringstillstånd verkligen får göra detta. Ansökningsavgift Vägverket ser inga skäl till att ändra dagens regler och låta kommunens hantering av ansökningar avgiftsbeläggas. Handikappförbunden tycker det är bra att själva ansökan hos kommunen inte avgiftsbeläggs. Parkeringstillstånd kan ses som ett hjälpmedel och när det gäller dessa föreslår en aktuell utredning att det inte ska förekomma avgifter. Det skulle för den enskilde innebära en merkostnad utifrån personens funktionshinder. Vägverket anser att det bör utredas ifall de personer som beviljas ett parkeringstillstånd för rörelsehindrad ska betala en avgift som täcker kostnader för tillverkning av tillståndet och för administration av en nationell databas. Handikappförbunden anser att det kan vara skäligt att ta ut en avgift för administration av den nationella databasen med cirka 50 kronor per år. Handikappförbunden har ett stort intresse av att databasen införs eftersom det kan leda till en minskning av olovlig parkering på reserverade platser. 4
Parkeringsavgift samt möjligheten för personer med rörelsehinder att betala. Vägverket anser att kommunerna även fortsättningsvis skall ha möjlighet att befria tillståndsinnehavarna från parkeringsavgift. De vill också att den fysiska möjligheten för personer med rörelsehinder att betala bör ses över. Handikappförbundens utgångspunkt är att personer med funktionshinder i princip ska betala samma avgifter som andra. Det som komplicerar bilden är att; för dessa personer ersätter bilen allmänna kommunikationer som inte är tillgängliga. Bilen är närmast att betrakta som ett nödvändigt hjälpmedel. En förutsättning för att erlägga parkeringsavgift är att det rent fysiskt går att betala. Är automaten långt ifrån parkeringen förlorar man själva poängen eftersom ett av tillståndets syfte är närhet. De kommuner som tar ut avgift måste ha automater som är tillgängliga. Det krävs idag ganska mycket för att lösa den frågan, även om det säkert kommer att lyckas i framtiden. Vägverket och kommunerna bör ges i uppdrag att ta fram riktlinjer för tillgängliga betalningssystem och enhetliga fungerande betalningsrutiner. Strävan är att det ska vara lika regler i hela landet vad gäller avgifter för handikapparkering. Innan tillgängliga betalningssystem finns ska parkeringen vara fri. Plats- och tidsbegränsade tillstånd Vägverket finner det inte lämpligt att införa parkeringstillstånd för rörelsehindrade med platsbegränsningar eller med andra giltighetstider än de som gäller idag. Handikappförbunden har förståelse för att man inte kan få parkeringstillstånd för kortare tid om exempelvis en person är under konvalescens en period. Kommunerna måste ta hänsyn till antalet tillstånd när de dimensionerar parkeringsplatserna. Däremot är det viktigt att, om man inte har tidsbegränsade tillstånd, ändå ta hänsyn till att vissa sjukdomar går i skov och att de personer som största delen av året behöver parkeringstillstånd då får tillstånd för helår. Har man ett stationärt sjukdomstillstånd och varaktigt funktionshinder anser vi dock att man inte behöver ha nytt läkarintyg varje gång tillståndet ska förlängas. Det bör då räcka med en ansökan från personen om läkare tidigare intygat att funktionshindret är stadigvarande. Säkerhetsåtgärder Möjligheten för kommunerna att återkalla parkeringstillstånd bör införas i 13 kap. 8 trafikförordningen om förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger eller om tillståndet inte används på föreskrivet sätt. Handikappförbunden anser att det är bra att kunna återkalla parkeringstillstånd som missbrukas. Det är oerhört allvarligt att det finns personer som utnyttjar andras situation för sin egen vinning. Vi är dock mer tveksamma till en spärrtid. Då måste det klargöras kring bevisbördor så att inte en person på felaktigt grunder får sitt tillstånd återkallat och sedan inte kan få ett nytt. 5
Ekonomiska konsekvenser av föreslagna ändringar De ekonomiska konsekvenser för enskilda som beskrivs på sidan 76 till 77 i rapporten är otydligt formulerade. I kontakt med Vägverket beskriver de konsekvenserna enligt följande: För personer med rörelsehinder av typ gångsvårigheter som erhåller parkeringstillstånd ska avgift ej tas ut. För personer med rörelsehinder som inte har tillstånd men som kan parkera tillfälligt enligt beslut om undantag enligt kap 13 3 tas en ansökningsavgift på 200 kronor ut. För övriga personer med funktionshinder, typ mag- och tarmsjuka, astmatiker och hjärtsjuka tillämpas avgiftsklass 4 som idag är 1650 kronor för att ansöka trots att man kan få ett avslag. Dessa avgiftsförslag kan vi inte ställa oss bakom. Vi motsätter oss att de grupper som inte behöver extra breda platser utan enbart närhet ska betala för ett undantag enligt trafikförordningens 13 kap 3. Däremot skulle det vara logiskt att det för juridiska personer, exempelvis transporter med fordon typ färdtjänstbuss och fordon som tillhör vårdhem och transportföretag, tas ut en avgift enligt avgiftsklass fyra. Sammanfattning Handikappförbunden anser att det bör finnas två typer av parkeringstillstånd. Ett tillstånd för rörelsehindrade som indikerar att det behövs extra breda parkeringsplatser enligt 13 kapitlet 8 trafikförordningen. En annan typ av tillstånd som är för andra former av funktionshinder där personerna behöver närhet till ingången i paritet med det undantag som föreslås införas i trafikförordningens 13 kapitel 3. Ansökning om parkeringstillstånd och det Vägverket kallar undantag enligt ovanstående paragrafer, ska vara avgiftsfria för privatpersoner. Vi välkomnar åtgärder som försvårar missbruk av parkeringstillstånd. Därför är det bra med en nationell databas. Vi vill också ge parkeringsvakter ökade befogenheter att kontrollera personers tillstånd. Vi tycker det är bra att Vägverket ser över parkeringsområden och möjligheter att betala. Där bör en enhetlighet eftersträvas. Med vänlig hälsning HANDIKAPPFÖRBUNDENS SAMARBETSORGAN - 43 handikappförbund i samverkan - Ingemar Färm Ordförande Stefan Eklund Åkerberg tf Generalsekreterare 6