Teckenspråkiga och den nordiska språkkonventionen i dag och i framtiden? Kaisa Alanne Finlands Dövas Förbund rf Dövas Nordiska Råd
Dövas Nordiska Råd (DNR) Dövas Nordiska Råd (DNR) är ett nordiskt samarbetsorgan grundat år 1907, där varje medlemsland representeras av det nationella dövförbundet. Motsvarande samarbetsorgan för döva unga är Dövas Nordiska Ungdoms Råd (DNUR). Det fyraåriga ordförande- och sekretarskapet för DNR och DNUR innehas av medlemsländerna i tur och ordning.
DNR:s och DNUR:s syfte DNR och DNUR arbetar för att främja nordiska dövas jämlikhet och delaktighet i samhället. Dessa kan förverkligas när teckenspråket har en stark ställning i samhället. Flerspråkighet är högt uppskattad i Norden och teckenspråken, som har använts i hundratals år, är en oersättlig del av den nordiska språkiga mångfalden. Strategiskt mål De nordiska teckenspråken införs i den nordiska språkkonventionen.
Bakgrund I början av 2000-talet lade DNR fram ett förslag till både Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet om att utreda frågan om att införa de nordiska teckenspråken i den nordiska språkkonventionen. På Nordiska rådets initiativ började Nordiska ministerrådet klarlägga på vilka premisser de nationella nordiska teckenspråken kunde inkluderas i den nordiska språkkonventionen. Nordiska språkrådet beställde en utredning av de nordiska teckenspråkens respektive teckenspråkigas situation (Hoyer & Alanne, 2008)
De nordiska teckenspråken Danskt teckenspråk (ca 10 000) färiskt teckenspråk (ca 30) och grönländskt teckenspråk (ca 35) Norskt teckenspråk (ca 16 500) Svenskt teckenspråk (ca 10 000 30 000) Finskt teckenspråk (ca 5 000 14 000) och finlandssvenskt teckenspråk (ca 300) Knappt något land har exakt statistik om antalet teckenspråksbrukare Teckenspråk har använts i Norden i omkring 150-250 år
De nordiska teckenspråkens status enligt lag Land Lagstiftning Finland Grundlag, 17 Rätt till eget språk och egen kultur (731/1995) Sverige Språklag (2009:600) Det svenska teckenspråket (9 ) Norge Danmark Färöarna Grönland - Island Læreplan i norsk tegnspråk (NOR4-04) Ændringsforslag til L 61 Forslag til lov om ændring af lov om Dansk Sprognævn (Varetagelse af dansk tegnsprog) 1 januari 2015 (folkeskoleloven, at døve har ret til at få undervisning i og på tegnsprog) Lög um stöðu íslenskrar tungu og íslensks táknmáls. (2011 No 61 7 June) (Act on the Status of the Icelandic Language and Icelandic Sign Language)
Vad mer finns i lagstiftningen? Lagar som gäller småbarnsfostran/förskolepedagogik Lagar som gäller utbildning Tolkutbildning och tolkningstjänster Teckenspråksforskning, språkvård och språkplanering TV- och medier, tillgång till information Lagar om social- och hälsovård Lagar som gäller fångvård M.m.
I praktiken Kännedomen om teckenspråken har ökat tack vare forskning och medieuppmärksamhet (t.ex. att teckenspråken inte är internationella). Tillämpandet av en teckenspråkslag är utmanande, då myndigheterna väldigt sällan vet hur teckenspråkiga ska beaktas i praktiken. Därför glömmer man ofta bort teckenspråken i lagstiftningen eller bakar in dem i övrig lagstiftning. Majoritetsbefolkningens inställning till teckenspråken har varit positiv men då det gäller döva barn ifrågasätts ofta bruket av teckenspråk. Teckenspråkigas rörlighet i Norden har ökat under det senaste årtiondet (studier, arbete, familj).
Den nuvarande nordiska språkkonventionen Deklaration om nordisk språkpolitik (2006): Bakgrunden till den första deklarationen om nordisk språkpolitik är behovet av en ny nordisk språkpolitik som skall säkra helheten och sammanhanget i Nordiska Ministerrådets språksatsningar. Dessutom finns det några språk med speciell ställning: meänkieli (tornedalsfinska), kvänska, romani i olika varieteter, jiddisch, tyska samt de olika nordiska teckenspråken. Det är viktigt att även teckenspråken tillerkänns en stark ställning. Den nordiska språkkonventionen omfattar de talade språken finska, isländska, norska, svenska och danska. Den gäller alltså muntliga och skriftliga kontakter med en myndighet eller annat offentligt organ, dock inte telefonkontakt. Begreppet alla nordiska språk avser i denna konvention de talade språken i Norden. Konventionen verkar för att avhjälpa nordiska medborgares språkproblem under vistelse eller besök i annat nordiskt land. Vid behov ordnar myndigheterna med tolkningstjänster för att kunna betjäna nordiska medborgare i t.ex. hälsovårds- och polisärenden m.m.
Konventionen gäller nu endast talade språk. En revidering avseende tecknade språk är ytterst angelägen. Ärendet påskyndas speciellt pga ratificeringen av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som erkänner dövas språkliga rättigheter, betonar tillgång till information och utbildning på teckenspråk samt erkännande och främjande av teckenspråk. I FN-konventionen nämns även vikten av tillgång till professionell teckenspråkstolkning och vikten av att stöda dövsamhällets kulturella och språkliga identitet. Konventionen definierar teckenspråken som språk som är likvärdiga med talade språk.
DNR framställer att möjligheten att använda teckenspråk alltid ska tryggas i alla de sammanhang som nämns i språkkonventionen. att teckenspråken i stället för i en särskild artikel (3) ska nämnas i artikel 1 tillsammans med de andra minoritetsspråken. Genom det skulle de tecknade nordiska språken erkännas likvärdiga med de talade språken. att teckenspråkstolkning alltid ska ordnas vid kontakter med myndigheter, på alla olika sätt som finns (personlig tolkning, distanstolkning). att man för tolkningstjänster anlitar utbildade översättare och tolkar.
Referenser Deklaration om nordisk språkpolitik (2006) Dövas Nordiska Råds mötesprotokoll. Finlands Dövas Förbundet (2010-2014) Hoyer, Karin & Alanne, Kaisa, 2008. Teckenspråkens och teckenspråkigas ställning i Norden. http://www.dnr.fi/uploads/files/teckensprakens_och_teckensprakigas _stallning_i_norden_1_.pdf Teckenspråksnämndens mötesprotokoll (möte 28/ 15.11.2004, möte 39/29.1.2009). Institutet för de inhemska språken.