Sonja Hagelstam Röster från kriget En etnologisk studie av brevdialoger mellan frontsoldater och deras familjer 1941 1944
Sonja Hagelstam (f. 1971) avlade sin filosofie magisterexamen inom ämnet etnologi vid Åbo Akademi år 1999 och påbörjade doktorandstudierna i slutet av år 2001. Åbo Akademis förlag Tavastgatan 13, FI-20500 Åbo, Finland Tfn +358 (0)2 215 3478 E-post: forlaget@abo.fi Försäljning och distribution: Åbo Akademis bibliotek Domkyrkogatan 2 4, FI-20500 Åbo, Finland Tfn +358 (0)2-215 4190 E-post: publikationer@abo.fi
RÖSTER FRÅN KRIGET
Röster från kriget En etnologisk studie av brevdialoger mellan frontsoldater och deras familjer 1914 1944 Sonja Hagelstam Åbo Akademis förlag Åbo Akademi University Press Åbo, Finland, 2014
CIP Cataloguing in Publication Hagelstam, Sonja. Röster från kriget : en etnologisk studie av brevdialoger mellan frontsoldater och deras familjer 1941 1944 / Sonja Hagelstam. - Åbo : Åbo Akademis förlag, 2014. Diss.: Åbo Akademi. - Summary. ISBN 978-951-765-724-2 ISBN 978-951-765-724-2 ISBN 978-951-765-725-9 (digital) Painosalama Oy Åbo 2014
Till mina brevskrivare
Det jag inte talar om har aldrig skett, det jag beskriver är det jag genomlever. (Krister Lundberg, Yarden. En berättelse 2009, 19) Varje berättelse som tecknas ned på en bit papper väljer också bort de andra berättelserna som inte får plats; men som man ändå, om man lyssnar riktigt noga, kan höra sorla mellan meningarna. (Krister Lundberg, Yarden. En berättelse 2009, 21)
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord...1 I INTRODUKTION... 3 Utgångspunkter...4 Avhandlingens syfte och problemställning...5 Forskningssammanhang...7 Material och källkritiska överväganden...18 Brevsamlingarna: urval och avgränsning...18 Kompletterande material och etiska frågor...22 Personliga brev krigstida brev...25 Teoretiskt ramverk, metod och begrepp...29 Dialog och dialogism...30 Sammansättningar och förbindelsetrådar...37 Analysmetod...41 Avhandlingens uppläggning...46 II ETT KRIG FEM SOLDATER... 48 Finland i krig...48 Översten: Sven Björkman...53 Löjtnanten: Ulf Segerstråle...55 Översergeanten: Curt Enroth...57 Två bröder: undersergeant Nils Sax och soldat Göran Sax...58 III KRIGET OCH BREVET... 61 Kommunikationens möjlighetsvillkor i krigstid...61 Fältposten under fortsättningskriget...61 Den krigstida postcensuren...64 Brevskrivandets kulturella praktiker i krigets kontext...68 Samtalssituationen i krig...69 Brevskrivandets överenskommelser...76 Tystnadens dimensioner: postcensur och en strategisk tystnad...80 Element i brevsammansättningen...88 Krigets språk. Språkliga markörer och delaktighetsstrategier...90 Från muntligt samtal till skriftlig dialog...90 Soldatslang grupptillhörighet, gränsdragning, protest...92 Soldatsspråket i breven hem: inkludering eller särskiljande?...94 Frontens språk i det civila rummet: tillägnan och tillämpning...98 Krigets brev...100
IV KRIGET OCH SOLDATEN... 103 I stridens hetta...103 I elden. Strider framställda i brev...104 Att beskriva det obeskrivbara...108 Fienden och ingenmansland element i krigets sammansättning...112 Stupade, sårade och risken att dö...118 Anpassning, kompetens och bemästrandestrategier i krigets rum...121 Familjen, brevet och bemästrandet av kriget...128 Ett liv i oro och ovisshet...134 Brevets krig...141 Soldater i krig...143 Mannen i ledet...147 Plikten framför allt. En reservofficer i fosterlandets tjänst...164 Kriget som arbete. En yrkesofficer vid fronten...182 Soldatroller i det dialogiska mellanrummet...199 V KRIGET OCH RUMMET... 202 Krigets landskap...202 Mötet med det främmande: krigets landskap och anti-landskap...204 Besätta, befästa, bygga. Att inta frontens främmande rum...212 Ett flyktigt rum...219 Krigets hem. Tältet, korsun, blockhuset...221 Hem och hem: ett språkligt besittningstagande av rummet...222 Att bygga upp ett hem vid fronten...225 Att skapa hemkänsla i frontens rum...233 Familjen och omboningsprojektet vid fronten...246 Rörelser i rummet...250 Tankarnas färd. Bilder av hemmet och hemtrakten...250 Tillfälliga övergångar i rummet: permissionen som möte och konfrontation...260 Rumsliga dimensioner i krigstid...278 VI KRIGET, FAMILJEN OCH DET CIVILA LIVET... 280 I nöd och lust. Ett gemensamt liv per brev...280 Genusrelationer och genuskontrakt i krig...281 Vardagen hemma. Mellan delaktighet och utanförskap...284 Kärlek, omsorg, stöd: ett känslomässigt upprätthållande av äktenskapet...297 Separationen och dialogens otillräcklighet...305 Söner i krig. Omsorgsinsatser och rollkontinuiteter...309 Ett steg ut i ovissheten. Att lämna familjen och hemmet...310
Föräldraskap på distans...313 Civila roller: kvarhållande och motvikt...320 Att upprätthålla nära relationer i krig...333 VII KRIGETS TID... 336 Kriget ett avbrott i det normala...336 Att situera sig i tiden...336 Att få grepp om krigets ovissa tid...339 Från normal till anormal tid...344 Krigets vardag...347 Brevet en brygga till det civila och normala...350 ENGLISH SUMMARY... 354 KÄLLOR OCH LITTERATUR... 360 Bilaga 1: Brevväxlingen mellan Sven och Rakel Björkman...384 Bilaga 2: Brevväxlingen mellan Ulf Segerstråle och familjen...385 Bilaga 3: Brevväxlingen mellan Curt och Martha Enroth...387 Bilaga 4: Brevväxlingarna mellan Nils och Göran Sax och familjen...388 Bilaga 5: Sammanställning av brevsamlingarna och brevskrivarna...389
Förord Förord Jag har under flera år suttit på ett tåg på ett avhandlingståg. Det har inte varit något snabbgående modernt tåg, utan ett gammalt ångtåg som tuffat på ibland i snabbare takt och ibland ganska långsamt. Under den långa resan har jag inte varit ensam. Jag har haft medresenärer som jag haft nöjet att samtala med. Jag har fått lyssna till dem och ta del av deras tankar, känslor, erfarenheter och jag har fått berätta om dem. Nu har jag har nått slutstationen och det är snart dags att stiga av, men jag är övertygad om att Sven och Rakel, Curt och Martha, Ulf, Nils, Göran och familjerna alltid kommer att vara en del av mitt liv. De har under många år varit mina följeslagare och mitt sällskap och jag kan i denna stund inte föreställa mig en tid utan dem. Det har varit ett stort privilegium att få ta del av och arbeta med det värdefulla brevmaterialet. Och därför känner jag en djup tacksamhet inför det förtroende jag fått av mina brevskrivare och av deras närmaste släktingar. Jag vill rikta mitt varmaste tack till Kristina Langenskiöld, Christine-Louise Gestrin, Hjördis Sax, Stefan Sax och Lars Illman, som med så stort engagemang följt mitt arbete. Tack för att ni tagit er tid att läsa och kommentera manuskript, att ni ställt upp på intervjuer, lånat ut fotografier. Och tack Harriet Willner-Illman för kartan! Det är dessutom många andra som suttit med på tåget ibland under kortare och ibland längre sträckor, och de har på många sätt hjälpt mig att nå målet. Allra först vill jag framföra ett stort tack till min professor och handledare Anna-Maria Åström, som under hela resan gett mig många värdefulla kommentarer, och dessutom inspirerat och uppmuntrat till att ta mig an nya utmaningar. Avhandlingens förhandsgranskare professor Lars-Eric Jönsson och professor Pirjo Korkiakangas vill jag varmt tacka för både kritiska och insiktsfulla kommentarer som på slutrakan förde arbetet framåt. Ett stort tack ska FD Tiina Kinnunen, FD Pia Olsson och FD Sanna Lillbroända-Annala ha, som i ett tidigare skede läste mitt manuskript och delade med sig av många konstruktiva och uppmuntrande synpunkter. FD Tiina Kinnunen och FD Ville Kivimäki vill jag tacka för de tillfällen de har erbjudit mig att publicera artiklar i samlingsverk som de initierat och redigerat. Seminarierna i anslutning till bokprojekten var inspirerande och gav fina tillfällen att diskutera den egna forskningen och att knyta kontakter till andra som forskar om krig. Mitt tack går självfallet även till personalen och mina forskarkolleger på etnologen vid Åbo Akademi som läst, kommenterat och diskuterat. Jag vill särskilt tacka Anna-Liisa Kuczynski, som jag tidigare hade nöjet att dela rum med, och Sanna Lillbroända-Annala, Lotta Wessberg och Niklas Huldén, som hjälpt mig med många praktiska saker. Tack för stöd och uppmuntran! Jag vill också tacka personalen på Handskrifts- och bildenheten vid Åbo Akademis bibliotek. Under 1
Förord avhandlingsarbetets första år tillbringade jag mycket tid i den hemtrevliga miljön och jag erbjöds mycket goda och flexibla möjligheter att arbeta med brevsamlingarna. Biblioteksamanuens Martin Ellfolk har också senare bistått mig med olika praktiska detaljer, vilket jag är glad och tacksam för. Flera ekonomiska bidrag har gjort det möjligt att forska på heltid. Jag var under tre år anställd av Svenska litteratursällskapet i Finland r.f. som Traditionsvetenskapliga nämndens forskare och sekreterare. Jag vill rikta ett varmt tack till alla nämndmedlemmar som gav mig detta tillfälle och förtroende, och som gjorde nämndarbetet så angenämt och givande. Jag vill också tacka alla på sällskapet som jag i olika sammanhang kom i kontakt med och särskilt forskningschef Christer Kuvaja, som jag kunde vända mig till i alla tänkbara frågor. Det var alltid lika trevligt att besöka SLS-huset i Helsingfors! Under åren 2003 2005 var jag antagen till forskarskolan för Identitet genesis, manifestation, metamorfos vilket gav en möjlighet att presentera och ta del av forskning i ett mångvetenskapligt sammanhang. Jag vill tacka kollegerna vid Jyväskylä universitet och Åbo Akademi för fruktbara diskussioner kring fenomenet och begreppet identitet. Jag har dessutom erhållit forskarstipendier från Victoriastiftelsen, från Ragnar, Ester, Rolf och Margareta Bergboms fond, Traditionsvetenskapliga nämnden, Oskar Öflunds stiftelse, Ella och Georg Ehrnrooths stiftelse, Svenska kulturfonden och Waldemar von Frenckells stiftelse. Jag vill rikta ett varmt tack till mina bidragsgivare! Sist men inte minst vill jag hjärtligt tacka mina vänner och min familj, särskilt mamma som alltid ställer upp när det behövs nu till sist med att läsa korrektur, och som så väl förstått att jag ibland har varit alldeles rysligt upptagen. Min egen familj, Petteri och Allu, har fungerat som världens bästa lilla underhållstrupp. Petteri har haft huvudansvaret för provianteringen, drillat mig i militärgrader och truppenheter och uppmuntrat till att kämpa vidare. Allu har sett till att jag varje dag kommit ut i friska luften. Tusen tack till alla! Åbo den 20 december 2013 Sonja Hagelstam 2
I Introduktion I INTRODUKTION När jag var ungefär tolv år visades den tyska serien Ein Stück Himmel på TV. 1 Serien handlade om den judiska flickan Janinas öden i andra världskrigets Polen. Med bävan och spänning följde jag programmet, men framför allt väcktes en djup undran över hur människorna alls kunde klara sig igenom något så förskräckligt som ett krig med bombardemang och judeförföljelser. I Finland har de flesta en far, bror, morfar, farfar eller annan nära släkting som deltagit i krigen 1939 1945. Många har därför nära personliga kopplingar till människor som genomlevt ett krig vid fronten. Min farfar, som var vid fronten, hade dött innan jag föddes och min morfar tjänstgjorde under kriget i handelsflottan. Jag har därför inte själv haft någon direkt beröring med män som var vid fronten under andra världskriget. Min mormor berättade ibland om hur det var att leva i Åbo under krigsåren. Hon berättade om bombardemang och om bristen på mat och förnödenheter. Under arbetet med avhandlingen har jag genom ett rikt brevmaterial fått tillfälle att följa fem soldater 2 och deras familjers liv mitt under brinnande krig. Jag har fått ta del av skribenternas personliga erfarenheter såsom de gestaltades i brevväxlingarna. Genom de upplevelser, tankar och känslor som breven förmedlar har jag fått en viss inblick i hur det är att leva under livshotande tider, även om breven inte ger tillgång till en oförvanskad bild av verkligheten under kriget. Jag är väl medveten om att det är omöjligt för en person som inte själv upplevt ett krig att verkligen nå full förståelse av hur det är att leva under dylika förhållanden. Hur ska jag någonsin kunna förstå hur det kändes att delta i hårda strider, att leva i ständig livsfara, att se hur kamraterna sårades och stupade, att på hemmafronten höra sirenerna tjuta då ryska bombplan närmade sig, att sitta i bombskydd när bomberna föll ner? Kommer jag verkligen att kunna förstå vad det betydde att ha sin man eller son vid fronten eller hur det kändes att få ett brev från fronten efter en lång paus? Att ta del av känslorna, reflektionerna, berättelserna i breven har ibland varit svårt. Men samtidigt har läsningen ingivit en känsla av förtröstan. Bre- 1 TV-serien Ein Stück Himmel (på finska Pala taivasta pala maata) från år 1982 baserade sig på Janina Davids självbiografi Ein Stück Himmel. Erinnerungen an eine Kindheit (1964). Serien i tio avsnitt visades i finsk TV år 1983 (se Yle.fi, Muistikuvaputki, hämtad 16.8.2011) 2 Jag använder termen soldat i betydelsen: person som tjänstgör i försvarsmakt och vid behov sätts in i strid (Norstedts Svensk ordbok, online). Jag kommer dessutom att variera med orden frontsoldat och frontman (frontmän). I Finland är frontman den officiella termen för en person som deltagit i fronttjänst under krigen 1939 1945. Ordet kommer från finskans rintamamies som både står för frontsoldat och krigsveteran. 3
I Introduktion ven visar att människan har en oerhörd förmåga och kraft att på något sätt ändå finna utvägar för att komma igenom mycket svåra och smärtsamma erfarenheter. I denna etnologiska avhandling om brevskrivande och krig analyserar jag de pågående samtalen mellan soldaterna och deras familjer som länge tvingades leva på olika håll under ett undantagstillstånd. Jag undersöker vilka handlingsstrategier brevskrivarna tillgrep inom ramen för brevdialogen för att försöka komma igenom kriget och för att upprätthålla den nära relationen avståndet och separationen till trots. Viken betydelse fick brevet, brevskrivandet och den regelbundna kontakten i denna bemästrandeprocess? Utgångspunkter Finland var under andra världskriget involverat i två krig mot Sovjetunionen. Det första av dessa var vinterkriget, som pågick i 105 dagar och som utkämpades mellan den 30 november 1939 och den 13 mars 1940. Efter en kort fredsperiod utbröt ett nytt krig den 25 juni 1941. Det nya kriget ansågs vara en fortsättning på vinterkriget och därför kom man att från början tala om fortsättningskriget. Till skillnad från vinterkriget blev fortsättningskriget en lång konflikt. Vapenvilan inleddes först efter drygt tre år den 4 5 september 1944. Under det långt utdragna kriget inföll intensiva stridsperioder, men också ett långt och relativt lugnt ställningskrig. Krig är en extrem krissituation och ett störningstillstånd som har en mycket djupgående inverkan både på samhälls- och individnivå. Jag uppfattar kriget som en brytpunkt och som en anormal tid, där dock också vardagliga strukturer uppstår då kriget pågår en längre tid. Det som är annorlunda och främmande blir med tiden något vardagligt då man beaktar att betydelsen av vad som var vardag och normalt delvis förskjuts. Tidigare kulturella handlingsmönster erbjöd dessutom olika sätt att handla under kriget och att hantera krigets påfrestningar. Eftersom krigsutbrottet utgjorde ett plötsligt intrång i människornas vardagsliv, skapade kriget tidslig diskontinuitet. Kriget förde dessutom med sig rumslig diskontinuitet då de inkallade männen förlades vid fronten. Livet vid krigsfronten 3 skiljde sig markant från ett liv i det civila, vilket gör att det är befogat att anta att det förutom den rumsliga distansen uppstod ett erfarenhetsmässigt avstånd mellan frontsoldaten och familjen. Detta avstånd måste människorna förhålla sig till och försöka hantera. Trots att krigstillståndet ledde till ett rumsligt och erfarenhetsmässigt avstånd hävdar jag att krigsfronten och hemmafronten inte bör betraktas som var- 3 Då jag talar om krigsfronten (krigsoperationsområdet) använder jag antingen ordet krigsfront eller endast front. För att variera språket använder jag också uttycken i fält, i (främsta) linjen. Då jag skriver om det civila Finland använder jag ordet hemmafront, som togs i bruk under första världskriget (Hagemann & Schüler-Springorum 2002, ix) eller bara ordet hemma särskilt om jag enbart avser mottagarens hem och närmiljö. 4
I Introduktion andras motpoler och som fullständigt separata sfärer, vilket varit en utgångspunkt i många tidigare undersökningar om soldater i krig. 4 Avhandlingen kommer att visa att det förekom överskridanden på många plan och dessutom medvetna försök att på olika sätt väva samman frontens och hemmets rum. Andra världskriget var ett totalt krig, vilket innebar att hela det finska samhället och hela befolkningen påverkades av krigstillståndet och att gränsen mellan det civila och militära blev mindre skarp. Även om hela samhället blev föremål för en militarisering och befolkningen på olika sätt mobiliserades i landets försvar betyder det inte att alla skulle ha delat likadana erfarenheter av kriget. Uppenbara skillnader rådde exempelvis mellan front och hemmafront, mellan soldater och civila, mellan män och kvinnor, mellan stad och landsbygd, mellan olika delar av landet. 5 Avhandlingens fyra brevsamlingar förmedlar några versioner av hur kriget och krigsvardagen upplevdes och bemästrades på individnivå samt hur olika soldatskap konstruerades per brev utifrån skribenternas olika positioner inom arméns hierarki. Avhandlingens syfte och problemställning Krigsutbrottet i slutet av juni 1941 innebar för en stor del av Finlands befolkning att familjerna splittrades då männen inkallades och förflyttades till krigsfronten. Under månader och år tvingades familjemedlemmarna leva på olika håll under riskfyllda och svåra förhållanden. I denna situation blev brevskrivandet det främsta sättet för frontsoldaterna att stå i personlig kontakt med sina närstående, vilket gjorde att brevväxlandet blev ett mycket utbrett fenomen under krigsåren. Avhandlingen handlar om förbindelsen mellan finländska frontsoldater och deras familjer under fortsättningskriget 1941 1944. Det övergripande syftet är att utgående från brevmaterialet analysera brevkontaktens betydelser för människor som länge tvingas leva åtskilda under en livshotande och anormal tid. I avhandlingen ses brevskrivandet som en kulturyttring och som en social och kulturell praktik som fick speciella betydelser i krigets kontext. Målsättningen är för det första att studera brevets och brevskrivandets roller och funktioner för skribenterna. Särskild fokus läggs på brevdialogens betydelser i försöken att bemästra krigets påfrestningar, och för upprätthållandet av de civila, nära relationerna samt för individens identitetsformering. Jag utgår från tanken att krigets påfrestningar, den militära livsformen samt separationen från de närmaste och det tidigare livet påverkade individens civila relationer och tillhörigheter på olika sätt. Det krävdes därför olika kulturella handlingsstrategier och tekniker för att hantera den nya påtvingade livssituationen. Bland annnat tog skribenterna i bruk 4 Se t.ex. Fussell 2000, 86 87; Leed 2009, 22, 204 207. Böckerna publicerades ursprungligen 1975 respektive 1979. 5 Junila 2012, 193 194; Leimu 1985, 35 36. 5
I Introduktion olika bemästrandestrategier samt avståndsminskande och upprätthållande strategier för att övervinna de påfrestningar och krav som krigstillståndet förorsakade. 6 Brevet ser jag med utgångspunkt i den ryske filosofen Michail Bachtins teorier som ett dialogiskt mellanrum där skribenternas relationer och tillhörigheter ständigt konstruerades, aktualiserades och besvarades. Enligt ett dialogiskt synsätt fungerar mottagaren som en medskapare 7 av brevtexten och därför formas innehållet i en brevväxling alltid ömsesidigt. Brevet var ett rum där skribenten i dialog med mottagaren reflekterade över vad han eller hon upplevde i krigets vardag. Genom dialogen erhöll skribenten dessutom den andres perspektiv på det egna livet och jaget. I avhandlingen studeras dialogen mellan söner och föräldrar och mellan man och hustru och samtidigt mellan soldater och civila, mellan krigsfronten och hemmafronten, mellan det militära och civila rummet, mellan det anormala och normala. Vilka konsekvenser fick detta för brevdialogen? På vilka sätt lyckades skribenterna upprätthålla kontakten och relationen under den långvariga separationen, och i en situation där de skildes åt av ett stort rumsligt och erfarenhetsmässigt avstånd och där kommunikation försiggick mellan två åtskilda och främmande världar? Vad krävdes av brevdialogen för att den skulle fortgå också under dessa premisser? Vad utmärkte dialogen per brev under krigsåren? Inspirerad av de franska filosoferna Gilles Deleuzes och Félix Guattaris tänkande om sammansättningar och rhizom eller förbindelsetrådar kommer jag att visa att skribenterna måste finna och skapa beröringspunkter eller kopplingar mellan sina åtskilda världar för att på så sätt försöka väva samman sina liv under separationen. Vilka strategier tog de i bruk för att försöka minska avståndet mellan de olika verkligheterna vid fronten och på hemmafronten? Avhandlingen har också ett innehållsanalytiskt syfte. Jag analyserar de personliga erfarenheterna av kriget och krigsvardagen så som de yttrar sig i brevdialogen mellan soldaten och familjen. Jag vill bidra med kunskap om och öka förståelsen av hur man på individnivå upplevde och bemästrade kriget och krigets tid. Breven med sina ofta detaljrika beskrivningar av händelser och erfarenheter, ger en god möjlighet att ge en nyanserad bild och en konkretion av livet under de exceptionella förhållandena. Hur utformades vardagen under krigsåren? Hur förhöll sig skribenterna till kriget, livet vid fronten, till soldatskapet, armén och till döden? Hur klarade skribenterna av den långa separationen och hur hanterade de rädsla, oro, ovisshet? På en mera övergripande nivå är avsikten ge kunskap om kriget som tid och som ett särskilt fenomen i det mänskliga livet. Det avbrott som kriget förorsakade både i tidsligt och rumsligt avseende försatte människorna i en ny och obekant livssituation. Avhandlingen kommer att bidra till förståelse av hur skribenterna upplevde och gestaltade den tid de levde i. Hur situerade skribenterna sig i tiden? 6 En något utförligare begreppsutredning följer senare i introduktionen. 7 Liljewall 2007, 15. 6
I Introduktion Hur positionerade de sig i relation till upplevelser av normalitet och anormalitet i vardagen, till fredstid och krigstid, till det civila och militära? Brev till och från fronten har inte tidigare nyttjats som primärt källmaterial i den omfattning och utifrån de metoder som används i det föreliggande arbetet. Avsikten är därför att belysa användningen av krigstida brev som källmaterial inom etnologisk forskning. Avhandlingen kommer att bidra med kunskap om vad som utmärker brev från krigsåren, vilka användningsmöjligheter ett krigstida brevmaterial kan erbjuda och hur man bör förhålla sig till detta material. Följaktligen behandlas och analyseras materialet ur många olika synvinklar, vilket innebär att arbetet präglas av ett holistiskt grepp. Michail Bachtins dialogism fungerar som en utgångspunkt för avhandlingens analysmetod. Enligt ett dialogiskt synsätt ingår forskaren i dialog med sitt material i detta fall med brevskrivarna och den text de producerat. Arbetet bidrar därför till en medvetenhet om det dialogiska i fråga om kommunikationen per brev, men också då det gäller förhållandet mellan forskaren och källmaterialet. I framställningen är dialogen mellan forskaren och materialet dock i hög grad underförstådd, men den kan utläsas genom det sätt som brevdialogerna analyserats, tolkats och framställts. Forskningssammanhang Avhandlingen utgör ett bidrag till krigets kulturhistoria ur ett individperspektiv. Här studeras kulturella processer och personliga erfarenheter av ett liv i krig såsom de framställdes i de utvalda brevväxlingarna. Inom etnologisk forskning har det funnits en viss tendens att undvika det onda och destruktiva. Det har bland annat haft att göra med etnologernas fokusering på vardagslivet. Konflikter, förtryck, fulhet och våld har betraktats som abnormiteter belägna utanför vardagen och kulturen och därför har dessa aspekter ofta uteslutits. 8 Med detta sagt bör dock framhållas att etnologer ingalunda bara sysslar med vad som ibland har kallats för trevlighetsforskning. Att så inte är fallet framgår också av den påföljande presentationen av etnologiska studier med relevans för detta arbete. Inom etnologin undersöks ofta olika fenomen i nutiden. Jag arbetar med ett historiskt material, och man kan fråga sig vad som är det etnologiska i den föreliggande undersökningen. Hur gör man etnologi av det förflutna och hur skiljer sig ett etnologiskt arbetssätt från ett inom historievetenskaperna? Etnologen Rebecka Lennartson framhåller att etnologiska och kulturanalytiska metoder kan bidra med viktiga och alternativa perspektiv på olika historiska epoker och fenomen, vilket jag instämmer i. Etnologens intresse för individen och vardagen leder till frågeställningar och problemformuleringar där fokus ligger på ett individnära plan och inte på 8 Ehn 1996, 172 174; Hallberg 2001, 213 214. 7
I Introduktion samhälleliga strukturer på makronivå. Ett grundläggande kunskapsmål inom etnologin är att studera de sociala aktörernas personliga sätt att förstå, tolka och förklara sitt liv och sin värld. För en etnolog är källor som kommer närmast det verkliga livet, närmast individen, därför de mest värdefulla. Etnologen är med andra ord intresserad av människornas egna versioner av verkligheten och därmed kan etnologiska studier bidra med kunskap som ligger på en vardaglig och konkret nivå. 9 Titeln Röster från kriget hänsyftar på avhandlingens individperspektiv och fokusering på individuella versioner av erfarenheter av livet under en livshotande tid. Den syftar också på de röster som finns bevarade som nedskrivna dialoger eller samtal i brevmaterialet och som läsaren nu får lyssna till. Eftersom en stor del av befolkningen brevväxlade under krigsåren var många olika röster involverade i brevsamtal och i detta arbete får några av dessa röster komma till tals. Med avhandlingens titel vill jag med andra ord lyfta fram det polyfona. Begreppet polyfoni lånade Michail Bachtin från musikens värld där det betyder flerstämmighet. Hos Bachtin står begreppet polyfoni för mångfald eller pluralism där alla röster är fullvärdiga och självständiga, och där det centrala är det som händer mellan dessa röster. 10 Jag utgår i linje med detta från en syn som betonar att kultur är något som delas av en grupp, men att denna delaktighet inte är total. Ett sådant kulturbegrepp strävar följaktligen till att beakta de individuella varianterna inom kulturen. Influenserna från postmodernismen har lett till en skepticism inom kulturvetenskaperna mot ett kulturbegrepp där kultur ses som en helhet eller totalitet ett kollektivt medvetande, gemensamma idéer, kunskaper, värdering, som omfattas av alla inom en bestämd grupp. 11 I stället för att enbart tala om kultur i termer av mönster eller system, borde man alltså lyfta fram de alternativa tolkningarna och förståelserna snarare än det enhetliga. 12 I den påföljande översikten över forskningsläget är avsikten inte att ge en fullständig redogörelse av forskningen hittills. I stället lyfter jag fram forskning som har relevans för det föreliggande arbetet och som fungerat som viktiga kunskaps- och inspirationskällor under arbetets gång. Genomgången kan te sig något fragmentarisk, vilket har sin främsta förklaring i att jag upplever avhandlingsämnet som något udda inom etnologin och att jag därför inte funnit en självklar hemvist. I stället finner jag starkare och svagare kopplingar till olika forskningsfält som därför presenteras här. 9 Lennartsson 2010, 57 60. Se också Arnstberg 1988, 8 9; Steinrud 2008, 24. 10 Bakthin 2003, 6, 36. Se också Morson & Emerson 1990, 231 240. Translitterationen av det ryska namnet är olika inom engelskan (Mikhail Bakhtin) och svenskan (Michail Bachtin). I den löpande texten använder jag den svenska stavningen, men i noterna använder jag det aktuella verkets stavning. Jag hänvisar nämligen till Bachtins verk både i svensk och i engelsk översättning. 11 Gerholm 1994, 18 27. 12 Löfgren 1996, 74. 8
I Introduktion Brevforskning Det har framförts att brev utgör en ypperlig källa för etnologiska studier. 13 Trots detta har brev inte använts i någon stor utsträckning inom ämnet. En förklaring kan kanske sökas i etnologernas relativt stora inriktning på nutidsstudier. Ämnets tidigare starka fokusering på den agrara kulturen kan också ses som en orsak till att brev endast i ringa grad utnyttjats som källmaterial. Även om det förekom ett folkligt brevskrivande är det främst brevväxlingar från de övre sociala klasserna som bevarats i arkiven. 14 Antologin När var tar sin (1988) innehåller artiklar där etnologer utgått från brevmaterial med avsikten att granska materialets användningsmöjligheter inom ämnet. Etnologen Angela Rundquist har i sin doktorsavhandling (1989/2001) analyserat brev, men också dagböcker och annat självbiografiskt material i sin undersökning om överklasskvinnornas livslopp och vardagsliv under senare hälften av 1800-talet. År 2008 utkom Marie Steinruds doktorsavhandling inom etnologi där hon främst utgående från ett brevmaterial studerade hur offentligt och privat tog sig uttryck i adelskvinnors liv under 1800-talet. Hennes målsättning var också att återskapa kvinnornas livshistoria att studera hur de berättade om sina liv inom ramen för brevväxlingarna. I sin bok Ack om du vore här (2007) behandlar historikern Britt Liljewall den folkliga brevkulturen under 1800-talet. Bokens tematik och perspektiv är av stort intresse också för en etnolog eftersom Liljewall fokuserar på brevskrivandets yttre förutsättningar och kulturella praktiker. Boken innehåller dessutom en relevant metodisk och teoretisk diskussion om brev som källmaterial. Historikern David A. Gerbers undersökning Authors of their lives (2006) innehåller likaså en mångsidig och utförlig metodisk diskussion, med stort värde för den aktuella avhandlingen. Gerber har undersökt emigrantbrev och det är utifrån dessa han tar upp olika aspekter på brev och brevskrivande. Han fokuserar bland annat på brevskrivandets praktiker och brevet som rum för identitetsskapande. I likhet med Gerber diskuterar folkloristen Knut Djupedal emigrantbrev i en artikel från 1989. Artikeln ger en god inblick i metodiska och källkritiska frågor angående privata brev. 15 Ett antal antologier innehåller intressanta artiklar om brevskrivande. Här bör särskilt nämnas antologierna Letter Writing as a Social Practice (2000), Brevkonst (2003) och Epistolary Selves. Letters and Letter-Writers 1600 1945 (1999). 13 Arnstberg 1988, 9. 14 Keravuori 2011, 164, 183 185; Liljewall 2007, 9 12. 15 I ett nordiskt sammanhang har flera litteraturvetenskapliga studier om brev och brevskrivande (t.ex. Dahlbäck 1994, Löwendahl 2007) publicerats. Litteraturvetarna studerar främst olika författares brev vilket medför att fokus ofta ligger på brevets litterära kvaliteter. Dessutom studeras brevet som genre och brevet som material för biografisk forskning. Även om fokus i dessa undersökningar delvis är ett annat, har de bidragit med viktiga synpunkter på brevets historia och på brevet som källmaterial. 9