Evangeliet enligt Johannes

Evangeliet enligt Johannes 1 Ordet blev människa 1 I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Det fanns i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. 4 I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. 6 Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 9 Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 10 Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 13 som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. 14 Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig. 16 Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. Johannes döparens vittnesbörd 19 Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: Vem är du? 20 Han bekände och förnekade inte, han bekände: Jag är inte Messias. 21 De frågade: Vad är du då? Är du Elia? Han svarade: Nej, det är jag inte. Är du Profeten? Nej, svarade han. 22 Då sade de: Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv? 23 Han sade: Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren, som profeten Jesaja har sagt. 24 Också några fariseer hade sänts ut, 25 och de frågade honom: Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten? 26 Johannes svarade: Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, 27 han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler. 28 Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. 29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: Där är Guds lamm som tar bort världens synd. 30 Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 1

går före mig, ty han fanns före mig. 31 Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten. 32 Och Johannes vittnade och sade: Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande. 34 Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde. De första lärjungarna 35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: Där är Guds lamm. 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. 38 Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: Rabbi (det betyder mästare), var bor du? 39 Han sade: Följ med och se! De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. 40 Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. 41 Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: Vi har funnit Messias (det betyder Kristus). 42 Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas (det betyder Petrus). 43 Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: Följ mig! 44 Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 45 Filippos träffade Natanael och sade till honom: Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret. 46 Natanael sade: Kan det komma något gott från Nasaret? Filippos svarade: Följ med och se! 47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: Där är en sann israelit, en som är utan svek. 48 Natanael frågade: Hur kan du känna mig? Jesus svarade: Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet. 49 Natanael svarade: Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung. 50 Då sade Jesus till honom: Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se. 51 Och han sade: Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen. 2 Bröllopet i Kana 1 På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2 Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. 3 Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: De har inget vin. 4 Jesus svarade: Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än. 5 Hans mor sade till tjänarna: Gör det han säger åt er. 6 Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. 7 Jesus sade: Fyll kärlen med vatten, och de fyllde dem till brädden. 8 Sedan sade han: Ös upp och bär det till bröllopsvärden, och det gjorde de. 9 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom men det visste tjänarna som Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 2

hade öst upp vattnet 10 ropade han på brudgummen och sade: Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu. 11 Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 12 Sedan gick han ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar. Templet rensas 13 Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14 I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. 15 Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, 16 och till dem som sålde duvor sade han: Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall. 17 Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig. 18 Judarna sade då till honom: Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här? 19 Jesus svarade: Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar. 20 Judarna sade: I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar! 21 Men det tempel han talade om var hans kropp. 22 När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt. 23 Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. 24 Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla 25 och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan. 3 Jesus och Nikodemos 1 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. 2 Han kom till Jesus en natt och sade: Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom. 3 Jesus svarade: Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike. 4 Nikodemos svarade: Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till? 5 Jesus svarade: Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. 7 Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden. 9 Nikodemos frågade: Hur är detta möjligt? 10 Jesus svarade: Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det! 11 Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 12 Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 3

13 Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. 14 Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas 15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. 17 Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. 19 Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill. Johannes döparens sista vittnesbörd 22 Sedan gick Jesus och hans lärjungar till Judeen, och där stannade han en tid med dem och döpte. 23 Också Johannes döpte; det var i Ainon nära Salim, där det var gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 24 Johannes hade nämligen ännu inte satts i fängelse. 25 Ett par av Johannes lärjungar kom att diskutera reningsbruken med några judar, 26 och de gick till Johannes och sade: Rabbi, han som var tillsammans med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper nu själv, och alla kommer till honom. 27 Johannes svarade: Ingen får något som inte ges honom från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias utan har blivit utsänd att gå framför honom. 29 Brudgum är den som har bruden. Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig åt brudgummens röst. Den glädjen har nu blivit min helt och fullt. 30 Han skall bli större och jag bli mindre. 31 Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen 32 vittnar om vad han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. 33 Den som tar emot hans vittnesbörd erkänner därmed att det Gud säger är sant. 34 Ty den som Gud har sänt talar Guds ord; Gud ger Anden utan att mäta. 35 Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. 4 Jesus och den samariska kvinnan 1 När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler 2 det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar 3 lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. 4 Han måste ta vägen genom Samarien 5 och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. 6 Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen. 7 En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: Ge mig Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 4

något att dricka. 8 Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. 9 Samariskan sade: Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna. (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) 10 Jesus svarade henne: Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten. 11 Kvinnan sade: Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12 Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap? 13 Jesus svarade: Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv. 15 Kvinnan sade till honom: Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten. 16 Jesus sade: Gå och hämta din man. 17 Kvinnan svarade: Jag har ingen man. Jesus sade: Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18 Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning. 19 Kvinnan sade: Herre, jag ser att du är en profet. 20 Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem. 21 Jesus svarade: Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22 Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning. 25 Kvinnan sade: Jag vet att Messias kommer (alltså den Smorde) och när han kommer skall han låta oss veta allt. 26 Jesus sade till henne: Det är jag, den som talar till dig. 27 I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28 Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: 29 Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias? 30 De gick ut ur staden för att söka upp honom. 31 Under tiden sade lärjungarna till honom: Rabbi, kom och ät. 32 Han svarade: Jag har mat att äta som ni inte känner till. 33 Lärjungarna sade då till varandra: Kan någon ha kommit med mat till honom? 34 Jesus sade: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35 Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. 36 Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. 37 Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 5

39 Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: Han har sagt mig allt som jag har gjort. 40 När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. 41 Många fler kom till tro genom hans egna ord, 42 och de sade till kvinnan: Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare. En ämbetsmans son botas 43 Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44 Han hade själv vittnat om att en profet inte har något anseende i sin hemtrakt. 45 När han nu kom till Galileen blev han väl mottagen, eftersom galileerna hade sett allt han hade gjort i Jerusalem under högtiden. De hade också firat högtiden där. 46 Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47 När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. 48 Jesus sade till honom: Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte. 49 Ämbetsmannen sade: Herre, kom innan mitt barn dör. 50 Jesus svarade: Gå hem, din son lever. Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. 51 När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. 52 Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: I går vid sjunde timmen lämnade febern honom. 53 Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: Din son lever, och han kom till tro liksom alla i hans hus. 54 Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen. 5 En sjuk man vid Betesda botas 1 Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2 Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, 3 och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. 5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: Vill du bli frisk? 7 Den sjuke svarade: Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig. 8 Jesus sade till honom: Stig upp, ta din bädd och gå. 9 Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen, 10 och judarna sade till honom som hade blivit botad: Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd. 11 Han svarade: Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå. 12 De frågade: Vem var det som sade åt dig att ta den och gå? 13 Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. 14 Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre. 15 Mannen gick då Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 6

och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16 Nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på en sabbat. 17 Men han sade till dem: Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag. 18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud. Vad Fadern gör, det gör också Sonen 19 Jesus vände sig till dem och sade: Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och ännu större gärningar skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. 21 Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill. 22 Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. 24 Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, 27 och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. 28 Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. 30 Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. Vittnesbördet tas inte emot 31 Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. 33 Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. 35 Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. 36 Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 37 Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt, 38 och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt. 39 Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, 40 men ni vill inte komma till mig för att få liv. 41 Människors ära vill jag inte ha, 42 men jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud. 43 Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 7

kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom. 44 Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden? 45 Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46 Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. 47 Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt? 6 Mat åt fem tusen 1 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. 2 Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. 3 Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 Det var strax före judarnas påskhögtid. 5 När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta? 6 Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippos svarade: Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var. 8 En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: 9 Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. 10 Men vad förslår det till så många? Jesus sade: Låt folket slå sig ner. Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner det var omkring fem tusen män. 11 Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. 12 När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars. 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit. 14 Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen. 15 Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet. Jesus går på vattnet 16 När det hade blivit kväll gick hans lärjungar ner till sjön 17 och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. 18 Det blåste hårt och vågorna gick höga. 19 När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, 20 men han sade till dem: Det är jag, var inte rädda. 21 Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg. Livets bröd 22 Nästa dag upptäckte folkmassan, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt där och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar i den utan att de hade gett sig av ensamma. 23 Men det kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där man hade ätit brödet, det som Herren Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 8

hade läst tacksägelsen över. 24 När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. 25 De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: Rabbi, när kom du hit? 26 Jesus svarade: Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. 27 Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill. 28 De frågade då: Vad skall vi göra för att utföra Guds verk? 29 Jesus svarade: Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt. 30 De sade: Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? 31 Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta. 32 Jesus svarade: Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. 33 Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv. 34 De bad honom då: Herre, ge oss alltid det brödet. 35 Jesus svarade: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 36 Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte. 37 Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. 38 Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. 39 Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. 40 Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen. 41 Judarna förargade sig över att han hade sagt: Jag är brödet som har kommit ner från himlen, 42 och de sade: Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen? 43 Jesus svarade: Var inte förargade. 44 Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 45 Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. 46 Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. 47 Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. 48 Jag är livets bröd. 49 Era fäder åt mannat i öknen och de dog. 50 Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51 Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva. 52 Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. 53 Jesus svarade: Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 55 Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 9

levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. 58 Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet. 59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum. Lärjungarna förargar sig över Jesu ord 60 Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom? 61 Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: Får det här er att vackla? 62 Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? 63 Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. 64 Men det är några av er som inte tror. Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. 65 Och han fortsatte: Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern. 66 Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. 67 Jesus sade till de tolv: Inte vill väl ni också gå er väg? 68 Simon Petrus svarade: Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69 och vi tror och vi förstår att du är Guds helige. 70 Jesus sade: Har jag inte själv valt ut er tolv? Och ändå är en av er en djävul. 71 Han menade Judas, Simon Iskariots son, ty denne skulle förråda honom, och han var en av de tolv. 7 I Jerusalem vid lövhyddefesten 1 Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen. I Judeen ville han inte vandra eftersom judarna var ute efter att döda honom. 2 Judarnas lövhyddefest närmade sig. 3 Hans bröder sade då till honom: Stanna inte här utan gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se dina gärningar. 4 Ingen verkar i skymundan om han vill bli allmänt känd. Om du gör sådana ting, visa dig då för världen. 5 Inte heller hans bröder trodde på honom. 6 Men Jesus sade till dem: Min tid är ännu inte inne, men för er är det alltid rätt tid. 7 Er kan världen inte hata, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8 Gå ni upp till högtiden. Jag gör det inte den här gången, min tid är ännu inte inne. 9 Och han stannade själv kvar i Galileen. 10 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11 Judarna sökte efter honom under högtiden och undrade var han fanns. 12 Det pratades mycket om honom bland folket; några sade att han var en bra människa, andra att han vilseledde folket. 13 Men ingen vågade tala öppet om honom av rädsla för judarna. 14 När halva högtiden redan var förbi gick Jesus upp till templet och började undervisa. 15 Judarna blev förvånade och sade: Hur kan han som inte har studerat vara så lärd? 16 Jesus svarade: Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. 17 Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18 Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 10

det finns ingen orättfärdighet hos honom. 19 Har inte Mose gett er lagen? Och ändå gör ingen av er vad lagen säger. Varför vill ni döda mig? 20 Folket svarade: Du är besatt. Vem vill döda dig? 21 Då sade Jesus: En sak har jag gjort som ni alla undrar över. 22 Mose har gett er omskärelsen fast den inte kommer bara från Mose utan från fäderna och ni omskär även på en sabbat. 23 Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten? 24 Döm inte efter skenet, utan döm rättvist. Olika uppfattningar om Jesus 25 Då sade några av jerusalemborna: Är det inte mannen som de vill döda? 26 Här står han och talar öppet, och de säger ingenting till honom. Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? 27 Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är. 28 Då ropade Jesus där han undervisade i templet: Ja, ni vet vem jag är och varifrån jag kommer. Men jag har inte kommit av mig själv; det finns förvisso en som har sänt mig, men honom känner inte ni. 29 Jag känner honom därför att jag kommer från honom och därför att han har sänt mig. 30 De ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom; hans stund var ännu inte inne. 31 Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: Inte kan väl Messias göra fler tecken, när han kommer, än den här mannen har gjort? 32 Fariseerna fick höra vad folket pratade om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut sina män för att gripa honom. 33 Jesus sade: Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. 34 Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma. 35 Då sade judarna till varandra: Vart tänker han gå, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl gå till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? 36 Vad menar han när han säger: Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma? 37 På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: Är någon törstig, så kom till mig och drick. 38 Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger. 39 Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. 40 Några i hopen som hörde detta sade: Han måste vara Profeten, 41 och några sade: Han är Messias. Men andra sade: Inte kommer väl Messias från Galileen? 42 Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde? 43 Så blev hopen oenig om honom. 44 Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom. 45 När deras folk kom tillbaka frågade översteprästerna och fariseerna: Varför har ni inte tagit hit honom? 46 De svarade: Aldrig har någon människa talat som han. 47 Då sade fariseerna till dem: Har ni också blivit vilseledda? 48 Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? 49 Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad. 50 Nikodemos, som själv Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 11

satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: 51 Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör? 52 De svarade: Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen. Äktenskapsbryterskan 8 [ 53 Alla gick hem, var och en till sitt, 1 men Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3 De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4 och sade: Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du? 6 Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7 När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne. 8 Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9 När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10 Jesus såg upp och sade till henne: Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig? 11 Hon svarade: Nej, herre. Jesus sade: Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer. ] Faderns vittnesbörd 12 Sedan talade Jesus till dem och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. 13 Fariseerna sade då: Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt. 14 Jesus svarade: Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15 Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. 16 Om jag ändå dömer är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig. 17 Och i er egen lag står det att vad två vittnar är giltigt. 18 Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig. 19 Då frågade de: Var finns din far? Jesus svarade: Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader. 20 Det var vid skattkammaren han sade detta, medan han undervisade i templet. Men ingen grep honom, hans stund hade ännu inte kommit. 21 Sedan sade han till dem: Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma. 22 Judarna sade då: Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går? 23 Han sade till dem: Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. 24 Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder. 25 De frågade: Vem är du då? Jesus svarade: Varför talar jag alls till er? 26 Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 12

talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen. 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28 Och Jesus sade: När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom. 30 När han sade detta kom många till tro på honom. Barn till Abraham 31 Till de judar som trodde på honom sade Jesus: Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria. 33 De sade: Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria? 34 Jesus svarade: Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. 35 Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. 36 Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. 38 Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader. 39 De svarade: Vår fader är Abraham. Då sade Jesus: Är ni Abrahams barn borde ni göra Abrahams gärningar. 40 Men nu vill ni döda mig den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör er faders gärningar. Då sade de: Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan. 42 Jesus svarade: Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. 44 Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. 45 Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte. 46 Kan någon av er bevisa att jag har syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig då inte? 47 Den som har Gud till fader, han lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte har Gud till fader. Jesus och Abraham 48 Judarna sade: Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt. 49 Jesus svarade: Jag är inte besatt, utan jag ärar min fader, men ni skymfar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden. 52 Judarna sade: Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. 53 Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är? 54 Jesus svarade: Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud. 55 Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 13

och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord. 56 Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig. 57 Judarna sade då till Jesus: Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham. 58 Han svarade: Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till. 59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet. 9 En blindfödd man botas 1 Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 2 Lärjungarna frågade honom: Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind? 3 Jesus svarade: Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4 Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5 Så länge jag är i världen är jag världens ljus. 6 Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 7 och sade: Gå och tvätta dig i Siloadammen. (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. 8 Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: Är det inte han som satt och tiggde? 9 Några sade: Jo, det är han, och andra: Nej, men han är lik honom. Själv sade han: Det är jag. 10 Då frågade de: Hur öppnades dina ögon? 11 Han svarade: Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se. 12 De frågade honom: Var är han? Han svarade: Jag vet inte. Fariseerna och den blindfödde 13 De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. 14 Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. 15 Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se. 16 Några fariseer sade: Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten. Men andra sade: Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken? De var alltså oeniga, 17 och därför frågade de den blinde en gång till: Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon? Han svarade: Att han är en profet. 18 Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar 19 och frågade dem: Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu? 20 Föräldrarna svarade: Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. 21 Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv. 22 Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 14

synagogan. 23 Det var därför som mannens föräldrar sade: Han är gammal nog. Fråga honom själv. 24 För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare. 25 Han svarade: Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se. 26 De frågade honom: Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon? 27 Han svarade: Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar? 28 Då snäste de av honom och sade: Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. 29 Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte. 30 Han svarade: Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. 31 Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. 32 Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. 33 Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting. 34 Då sade de till honom: Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss! Och de körde ut honom. 35 Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: Tror du på Människosonen? 36 Han svarade: Vem är han, herre? Jag vill tro på honom. 37 Jesus sade: Du har sett honom. Det är han som talar med dig. 38 Då sade han: Jag tror, herre och föll ner för honom. 39 Och Jesus sade: Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda. 40 Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: Är kanske vi också blinda? 41 Jesus svarade: Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar. Liknelsen om fåren och den gode herden 10 1 Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom grinden är fårens herde. 3 För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. 4 När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster. 6 Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade. 7 Sedan sade Jesus: Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. 8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. 11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Han är ju lejd Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 15

och bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. 18 Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig. 19 De orden gav upphov till ny oenighet bland judarna. 20 Många sade: Han är besatt och från sina sinnen. Hur kan ni höra på honom? 21 Andra sade: Så talar inte den som är besatt. Kan en demon öppna ögonen på blinda? Judarnas otro 22 Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, 23 och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. 24 Då omringade judarna honom och sade: Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet. 25 Jesus svarade: Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. 26 Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28 Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29 Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. 30 Jag och Fadern är ett. 31 Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom. 32 Jesus sade till dem: Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig? 33 Judarna svarade: Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa. 34 Jesus sade: Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? 35 Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. 36 Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. 37 Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig. 38 Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern. 39 De försökte återigen gripa honom, men han kom undan. 40 Sedan begav han sig på nytt till den plats på andra sidan Jordan där Johannes först hade döpt. Där stannade han, och många kom till honom. 41 De sade att Johannes visserligen inte hade gjort något tecken men att allt som han hade sagt om Jesus var sant. 42 Och många kom där till tro på honom. Lasaros uppväcks 11 1 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. ( 2 Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.) Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 16

3 Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: Herre, din vän är sjuk. 4 När Jesus hörde det sade han: Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den. 5 Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. 6 När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, 7 men sedan sade han till lärjungarna: Låt oss gå tillbaka till Judeen. 8 Lärjungarna sade till honom: Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit! 9 Jesus svarade: Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. 10 Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom. 11 Efter att ha sagt detta fortsatte han: Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom. 12 Då sade lärjungarna: Herre, sover han, så blir han frisk. 13 Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. 14 Då sade Jesus rent ut till dem: Lasaros är död. 15 Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom. 16 Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: Låt oss gå med för att dö med honom. 17 När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. 18 Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, 19 och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. 20 När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. 21 Marta sade till Jesus: Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 22 Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om. 23 Jesus sade: Din bror kommer att uppstå. 24 Marta svarade: Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen. 25 Då sade Jesus till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26 och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta? 27 Hon svarade: Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen. 28 Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: Mästaren är här och kallar på dig. 29 När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. 30 Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. 31 Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. 32 När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, 34 och han frågade: Var har ni lagt honom? De sade: Herre, kom och se. 35 Jesus föll i gråt. 36 Då sade judarna: Se, hur mycket han höll av honom. 37 Men några av dem sade: Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö? 38 Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. 39 Jesus sade: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sade då: Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar. 40 Jesus sade till henne: Har jag inte sagt dig att om du tror, Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 17

skall du få se Guds härlighet? 41 De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig. 43 Sedan ropade han med hög röst: Lasaros, kom ut. 44 Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: Gör honom fri och låt honom gå. Rådet planerar att döda Jesus 45 Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. 47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. 48 Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk. 49 En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: Ni förstår ingenting. 50 Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under. 51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, 52 och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. 53 Från den dagen var de fast beslutna att döda honom. 54 Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. 55 Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden? 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom. Maria i Betania smörjer Jesu fötter 12 1 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. 3 Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. 4 Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: 5 Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga? 6 Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. 7 Men Jesus sade: Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. 8 De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid. 9 En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 18

för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10 Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11 eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus. Intåget i Jerusalem 12 Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13 tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung. 14 Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: 15 Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna. ( 16 Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) 17 Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 18 När folk hörde att han hade gjort detta tecken drog de ut för att möta honom. 19 Men fariseerna sade till varandra: Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom. Jesus talar om sin död 20 Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. 21 De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: Herre, vi vill gärna se Jesus. 22 Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. 23 Och Jesus svarade dem: Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24 Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. 25 Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. 26 Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom. 27 Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. 28 Fader, förhärliga ditt namn. Då hördes en röst från himlen: Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt. 29 Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. 30 Jesus sade: Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. 31 Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. 32 Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig. 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. 34 Folket sade till honom: Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson? 35 Jesus svarade: Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner. När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen. 37 Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på ho- Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 19

nom, 38 ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? 39 De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: 40 Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. 41 Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. 42 Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 De älskade äran från människor högre än äran från Gud. Tro och otro 44 Jesus ropade: Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45 och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46 Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 47 Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. 48 Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. 49 Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. 50 Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig. Jesus tvättar lärjungarnas fötter 13 1 Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet. 2 De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3 Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. 4 Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. 5 Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 6 När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: Herre, skall du tvätta mina fötter! 7 Jesus svarade: Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det. 8 Petrus sade: Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter! Jesus sade till honom: Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig. 9 Då sade Simon Petrus: Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet. 10 Men Jesus sade till honom: Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla. 11 Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena. 12 När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. 14 Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta var- Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 20

andras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16 Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17 Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så. Jesus utpekar förrädaren 18 Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som äter mitt bröd har lyft sin häl mot mig. 19 Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. 20 Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. 21 När Jesus hade sagt detta skakades han i sitt innersta och vittnade: Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig. 22 Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. 23 En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. 24 Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. 25 Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: Herre, vem är det? 26 Jesus svarade: Han som får brödet som jag nu doppar. Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27 När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: Gör genast vad du skall göra! 28 Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. 29 Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. 30 Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt. Ett nytt bud 31 När Judas hade gått sade Jesus: Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. 32 Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. 33 Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. 34 Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35 Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. Jesus förutsäger Petrus förnekelse 36 Simon Petrus frågade: Vart går du, herre? Jesus svarade: Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig. 37 Petrus sade: Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig. 38 Då sade Jesus: Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 21

AVSKEDSTALET (kap. 14 17) Vägen till Fadern 14 1 Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2 I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? 3 Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. 4 Och vägen dit jag går, den känner ni. 5 Tomas sade: Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? 6 Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom. 8 Filippos sade: Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss. 9 Jesus svarade: Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. 11 Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. 12 Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 13 och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det. Hjälparen, den heliga anden 15 Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. 16 Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: 17 sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. 18 Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. 19 Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. 20 Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. 21 Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom. 22 Judas inte Judas Iskariot frågade: Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen? 23 Jesus svarade: Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. 24 Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. 27 Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. 28 Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 22

29 Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett. 30 Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. 31 Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Kom, låt oss gå härifrån. Liknelsen om vinstocken 15 1 Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. 2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. 3 Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. 4 Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. 6 Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. 7 Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. 9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Älska varandra 11 Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. 12 Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. 13 Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra. Världens hat 18 Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. 19 Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. 20 Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert. 21 Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. 22 Om jag inte hade kommit och talat till dem skulle de vara utan synd. Nu har de ingen ursäkt för sin synd. 23 Den som hatar mig hatar också min fader. 24 Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan gjort, skulle de vara utan synd. Nu har de sett dem, och de hatar både mig och min fader. 25 Men ordet som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: De har hatat mig utan grund. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 23

16 26 När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. 27 Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början. 1 Detta har jag sagt er för att ni inte skall komma på fall. 2 De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud. 3 Och detta skall de göra därför att de inte har lärt känna Fadern och inte heller mig. 4 Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det. Sanningens ande Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. 5 Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 6 utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. 7 Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, 8 och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. 9 Synd: de tror inte på mig. 10 Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. 11 Dom: denna världens härskare är dömd. 12 Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. 13 Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. 14 Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. 15 Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta. En kort tid 16 En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen. 17 Då sade några av lärjungarna till varandra: Vad menar han när han säger: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen, och när han säger: Jag går till Fadern? 18 De sade: Vad menar han med en kort tid? Vi förstår inte vad han säger. 19 Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: Ni undrar varför jag sade: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen? 20 Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. 21 När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. 22 Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. 23 Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. 24 Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 24

Stunden då lärjungarna skall skingras 25 Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. 26 Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, 27 ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. 28 Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern. 29 Lärjungarna sade: Nu talar du med klara ord och inte i bilder. 30 Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud. 31 Jesus svarade: Nu tror ni. 32 Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. 33 Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen. Talets slut: Jesu förbön för dem som är hans 17 1 Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; 2 du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. 4 Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. 5 Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till. 6 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. 7 Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. 8 Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig. 9 Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10 Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. 11 Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. 12 Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. 13 Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt. 14 Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 15 Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. 16 De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17 Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. 18 Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 25

världen, 19 och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen. 20 Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. 21 Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. 22 Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, 23 jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig. 24 Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. 25 Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. 26 Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem. Jesus fängslas 18 1 När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. 2 Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. 3 Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. 4 Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: Vem söker ni? 5 De svarade: Jesus från Nasaret. Han sade: Det är jag. Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. 6 När Jesus nu sade: Det är jag vek de tillbaka och föll till marken. 7 Han frågade dem igen: Vem söker ni? och när de svarade: Jesus från Nasaret 8 sade han: Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå. 9 Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad. 10 Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. 11 Jesus sade då till Petrus: Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig? Förhöret hos översteprästen. Petrus förnekar Jesus 12 Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom 13 och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. 14 Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket. 15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, 16 men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vak- Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 26

tade porten och tog med sig Petrus in. 17 Men flickan vid porten sade till Petrus: Hör inte du också till den där mannens lärjungar? Han svarade: Nej, det gör jag inte. 18 Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem. 19 Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. 20 Jesus sade: Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt. 22 En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: Skall du svara översteprästen på det sättet? 23 Jesus sade: Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig? 24 Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas. 25 Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom: Hör inte du också till hans lärjungar? Petrus förnekade det: Nej, det gör jag inte. 26 Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av: Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården? 27 Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp. Jesus inför Pilatus 28 Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. 29 Pilatus gick då ut till dem och frågade: Vad anklagar ni den här mannen för? 30 De svarade: Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig. 31 Pilatus sade: Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag. Men judarna svarade: Vi har inte rätt att döda någon. 32 Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö. 33 Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade: Så du är judarnas konung? 34 Jesus svarade: Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig? 35 Pilatus sade: Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort? 36 Jesus svarade: Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag. 37 Pilatus frågade: Du är alltså kung? Jesus svarade: Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst. 38 Pilatus sade till honom: Vad är sanning? Jesus skymfas. Pilatus villrådighet Sedan gick han ut igen till judarna och sade: Jag kan inte finna honom skyldig till något. 39 Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung? 40 Då ropade de igen: Inte honom, utan Barabbas! Barabbas var en rövare. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 27

19 1 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. 2 Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. 3 De gick fram till honom och sade: Var hälsad, judarnas konung, och de gav honom örfilar. 4 Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något. 5 Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: Här är mannen. 6 Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: Korsfäst, korsfäst! Pilatus sade: Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något. 7 Judarna svarade: Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son. 8 När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. 9 Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: Varifrån är du? Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sade då: Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig? 11 Jesus svarade: Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld. 12 Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren. Domen och korsfästelsen 13 När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. 14 Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: Här ser ni er kung. 15 Då ropade de: Bort med honom! Korsfäst honom! Pilatus frågade: Skall jag korsfästa er kung? Översteprästerna svarade: Vi har ingen annan kung än kejsaren. 16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig. 17 Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. 18 Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. 19 Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. 20 Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. 21 Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung. 22 Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. 23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. 24 De sade därför till varandra: Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den. Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 28

Jesu död Det var vad soldaterna gjorde. 25 Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: Kvinna, där är din son. 27 Sedan sade han till lärjungen: Där är din mor. Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. 28 Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: Jag är törstig. 29 Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet sade han: Det är fullbordat. Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. 31 Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten det var en stor sabbat bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. 32 Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. 33 Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, 34 utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. 35 Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. 37 Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat. Gravläggningen 38 Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. 39 Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. 41 Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära. Maria från Magdala och två lärjungar vid graven 20 1 Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. 2 Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom. 3 Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. 4 De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. 6 Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, 7 liksom duken som hade täckt huvudet, men Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 29

den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. 8 Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. 9 Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Lärjungarna gick sedan hem igen. Maria från Magdala och Herren 11 Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in 12 och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. 13 Och de sade till henne: Varför gråter du, kvinna? Hon svarade: De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom. 14 När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sade till henne: Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter? Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom. 16 Jesus sade till henne: Maria. Hon vände sig om och sade till honom: Rabbouni! (det är hebreiska och betyder mästare). 17 Jesus sade: Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud. 18 Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne. Den uppståndne visar sig. Tomas tvivlar 19 På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: Frid åt er alla. 20 Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21 Jesus sade till dem igen: Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er. 22 Sedan andades han på dem och sade: Ta emot helig ande. 23 Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden. 24 En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: Vi har sett Herren, men han sade: Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte. 26 En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: Frid åt er alla. 27 Därefter sade han till Tomas: Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro! 28 Då svarade Tomas: Min Herre och min Gud. 29 Jesus sade till honom: Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 30

Slutord 30 Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31 Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn. Den uppståndne och lärjungarna vid Tiberiassjön 21 1 Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: 2 Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. 3 Simon Petrus sade till de andra: Jag ger mig ut och fiskar. De sade: Vi följer med dig. De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. 4 När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. 5 Och Jesus frågade: Mina barn, har ni ingen fisk? De svarade nej, 6 och han sade: Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni. De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. 7 Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: Det är Herren! När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. 8 De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. 9 Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. 10 Jesus sade till dem: Hämta några av fiskarna som ni just fick. 11 Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder. 12 Jesus sade till lärjungarna: Kom och ät. Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. 13 Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. 14 Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda. Den uppståndne och Petrus 15 När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör? Simon svarade: Ja, herre, du vet att jag har dig kär. Jesus sade: För mina lamm på bete. 16 Och han frågade honom för andra gången: Simon, Johannes son, älskar du mig? Simon svarade: Ja, herre, du vet att jag har dig kär. Jesus sade: Var en herde för mina får. 17 Och han frågade honom för tredje gången: Simon, Johannes son, har du mig kär? Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: Har du mig kär? och han svarade: Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär. Jesus sade: För mina får på bete. 18 Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill. 19 (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: Följ mig! 20 Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. 21 När Petrus såg honom frågade han Jesus: Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 31

Herre, hur blir det med honom? 22 Jesus svarade: Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig. 23 Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Avslutning 24 Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. 25 Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 32