Ti m S a ll y o c h C ill a fr å n K o r e a Hej! Det är jag som är huvudpersonen i den här berättelsen jag heter. Jag har en tvillingbror som heter. Jag tävlar i slalom-åkning och tävlar i snowboard-åkning, typ eller nåt. Det värsta jag vet det är dom som fuskar. Dom vill jag bara rensa bort från jorden. Fast om jag skulle göra det skulle jorden vara smått befolkad. Min pappa äger en skidbacke och vi bor 20 meter från backens slut. Jag och tränar 7 dagar i veckan nu när det är snö, fast vi gör ju konstgjord snö. Jag ramlar ofta. Jag har brutit högerarmen 4 gånger och vänsterarmen 2 gånger. Ha Ha! Jag är 14 år och är 45 minuter yngre än. Bara för det mopsar han upp sej och kallar mej lillasyrran Usch jag hatar det! Min fiende är en tjej som heter Sanna, hon fuskar i allt! Åååå jag önskar att hon aldrig fötts. Hon är så...åååå! Jag önskar att jag kan tävla i mästerskap när jag blir äldre. För mycket information. Jag berättar mer nån annan gång. Jag står högst uppe i backen. Helt nyplogad backe härligt. kastar sej först och jag tätt intill. Jag kommer först, skriker. Jag vågade inte säga emot, för han kom faktiskt först. Ha Ha! Jag kom föörst, sjunger. Jag gör en grimas mot. Han bara skrattar åt mej. Men nästa gång vinner jag det vet du ju, Säger jag. blir helt röd som en tomat i ansiktet. Jag vet att han tycker det är pinsamt. Men varför? Hej jag är fröken Lull-Lulls storebrossa. Ha, hon hatar när jag kallar henne lilla-syrran! Ha hon blir så förbannad. tycker Sanna är så elak. Hur kan hon tycka det? Hon är ju så snygg! Vi står högst uppe på backen. Nyplogad backe, perfekt. Nu kan jag slå henne. Jag kastar mej först. Jag kommer föörst! Skriker jag. är tätt intill. Nu du...! säger jag för mej själv. Och jag kom faktiskt först.
Jag kom föörst, sjunger jag rakt upp i s ansikte. Då gör värdens fulaste grimas. Ha, hon ser ut som en gris. Så jag kan inte göra nåt annat än skratta. Men nästa gång vinner jag, det vet du ju! Värsta skriker hon. Jag känner hur het jag blir i ansiktet. Där går Sanna, fy vad pinsamt! Hjälper du mej med maten,! Säger pappa när jag går förbi köket. OK, suckar jag. Jag ska bara... Du får skynda dej, 3-minuters-makaronerna är snart klara. Jag dukar fram glas. Då kommer in i rummet. Han ser mer än glad ut. Vad är det? frågar jag. Inget! Säger väldigt fort. OK, säger jag. Jag fattar ingenting! OK, hej då, säger Sanna. Ja, hej då, säger jag. Jag går in i huset och hänger av mej mina saker och går in i köket. Tänk att jag ska gå ut med Sanna imorgon. Vad är det? frågar då. Inget! säger jag så fort jag kan. Om får reda på det gräver hon ett djupt hål och stoppar mej i det. Jag går snabbt in på mitt rum. Så det är här du åker!? säger Sanna högt. Japp! Bästa backen i stan, säger jag för att verka cool. Vad skulle jag annars säga. Det skulle vara coolt med ett gupp här...säger Sanna. Ja kanske det, men om vi ska ha ett gupp måste vi gräva en grop med en sten i så vi inte behöver använda så mycket el. Jag vet...då börjar vi, säger Sanna och går uppåt i backen. Men...ääääeeee OK...? säger jag bara. Vi går upp till stugan. Usch vad jobbigt det är..., säger Sanna och stönar. Vi hämtar spadar och går ner IGEN!
Vi gräver en grop att lägga stenen i. Nej! säger Sanna och knuffar in mej i en buske. Ett helt hav av snö faller över oss. Vill du ha köttbullar eller korv till makaronerna, frågar pappa. Tre-minuters-makaroner igen? Suckar jag. Men det är skillnad på dom här. Det enda som är skillnad är att dom ena är kokade hemma och dom andra är kokade här i skidstugan, suckar jag. Uuuhhää, gråter min lilli syster Cilla.!Informationstime! Jag har en adopterad lillasyster. Hon är från. Korea. Vi fick henne när hon bara var 2 månader gammal. Vi var faddrar till hennes familj, sen blev alla i hennes familj ihjälskjutna och vi erbjöd oss att ta hand om henne. Nu är hon 6 månader gammal. Så ja, tröstar jag Då väljer jag köttbullar, retas pappa. Cilla slutar skrika. Jag tar en sväng i backen...säger jag och går ut och tar på mej mina skidor och så. Jihu! Jag åker säkert 110 km/h ner för backen. Vänta vad är det? Åååå nej! Det är! Jag hinner inte svänga. Brak! Det var ljudet jag inte fick höra. Nej! s skida! Vad har jag gjort. Hi hi hi, fnissar Sanna. Såg du vilken kullerbytta, viskar hon i mitt öra. Kom! Men...Sanna smiter iväg. När vi är en bit in i skogen säger Sanna, Var det inte kul? Nja... Åå men herre gud! Stönar hon. Vi ska nog gå hem...
-Aj! Skidan är av, NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ! Vad ska pappa säga? Eller pappa kommer säga: Kom, vi kokar tre-minuters-makaroner. Jag tar av mej skidorna, en är sprucken och den andra har blivit två. NEEEEEEJ! Jag går in på mitt rum och lägger mej på sängen. Helt plötsligt är jag inte kär i Sanna längre. Jag kanske till och med hatar henne. Nej jag låter ju som. Det var säkert Sanna, skriker jag i min kudde....med du, vet du att jag ska vara med i mästerskapet i Goodstad..., säger sanna i telefonen. Men är det inte fullt. Vi tog ju dom sista platserna, svarar jag. Men ska väl inte vara med nu när...hi hi när hennes skidor är av. Men...jag vet inte. Jaha måste sluta, Hej då! Säger Sanna och lägger på. Jag måste få nya skidor! Tjatar jag på pappa. Du vet att det väldigt dyrt,. Men då! Annars kan jag inte vara med och tävla, gnäller jag och hoppar upp och ner. Vi får se,. 2 veckor senare.! Skriker jag och springer in i hennes rum. Hon tittar inte ens på mej. Vad vill du i denna dumma skidsaknande värld? Tävlingen är inställd! På tre millisekunder sitter upp. Va?! Den blev inställd för domarna fick reda på fusk, säger jag och blinkar
lite förnurligt. Va?! Och gissa mer... jag är inte kär i Sanna längre. Var du kär i Sanna?! ryter det var inget, piper jag. Och gissa mer, Usch, jag låter som en cirkusdirektör. Ska jag få nya skidor? Ha ha ha! Nej! Skrattar jag. Då kommer Cilla in i rummet och sätter sej på golvet. Skida, säger hon och håller i en prislapp. kollar på lappen. Ha jag ska visst få ett par nya skidor, säger hon och pekar på prislappen och ler stort.