Byggnadsdokumentation Akademiska sjukhuset, byggnad T1 F.d. sjuksköterske- och elevhem Johan Dellbeck(text) Olle Norling (foto) september 2001
Akademiska sjukhuset i Uppsala Byggnad T1, f.d. sjuksköterske- och elevhem Dokumentationen är utförd i maj och juni 2001 av Upplandsmuseet på uppdrag av Landstingsservice i Uppsala län. Den är gjord med anledning av att byggnaden skall rivas. Byggnaden är klassad som kulturhistoriskt värdefull. I denna rapport presenteras ett urval ur ett större bildmaterial. T1 uppfördes som sjuksköterske- och elevhem efter ritningar från 1934 av arkitekten Viktor Holmgren från Uppsala. Huset stod färdigt 1935. Det är något märkligt med denna byggnads stil och form. 1930-talet har gått till arkitekturhistorien som funktionalismens årtionde, den tid då den nya sakliga stilen slog ut den gamla, dekorativa stilen. Ändå byggdes här en stor byggnad i en rent klassicistisk och nationalromantisk stil som stilmässigt skulle kunna höra hemma i 1910- och 20-talet. Så säger i alla fall regelboken. Tittar man närmare på vad som egentligen byggdes under 1930-talet så finns det många exempel på kvardröjande drag av äldre stilar i arkitekturen. Det kan också konstateras att bara två år efter T1 byggdes en ny lungklinik på Akademiska sjukhuset som invigdes 1937. Den var utförd i en rent funktionalistisk stil, ritad av Gustaf Birch-Lindgren och riven 1975. Beskrivning Byggnad T1 är belägen i den östra delen av sjukhusområdet. Bebyggelsen är uppdelad i tre sammanlänkade byggnadskroppar eller flyglar. Den längsta flygeln går i nordsydlig riktning parallellt med Sjukhusvägen och är byggd i fyra våningar. Denna del innehöll från början elevrum placerade längs en mittkorridor. En tvärställd flygel är byggd i rät vinkel mot den långa delen. Den är uppförd i tre våningar och innehöll i bottenvåningen samlingssal och kapell mm. I övre våningarna fanns sjuksköterskerum längs med mittkorridor. I södra delen av T1 ligger en tredje flygel som är snedställd i 45 graders vinkel gentemot den långa delen. T1 famnar en gård i väster. Den hade ursprungligen en parkliknande prägel med gräsmattor, träd och grusgångar. De utsmyckade putsade fasaderna skapade tillsammans med gården en klosterlik prägel fjärran från dagens moderna storsjukhus. Byggnaden är delvis grundlagd genom pålning till fast grund. Den norra tvärgående flygeln är ej pålad och här har uppstått sättningsskador med sprickor i fasaderna. Källaren är gjuten i betong. Huset är byggt med tegelstomme och försett med betongbjälklag. Fasaderna är slammade med kalkputs och avfärgade i ockragult med kalkfärg. Fönstren har varierande former men vanliga tvåluftsfönster med spröjsade kopplade bågar finns till alla f.d. bostadsrum. Rundbågsfönster förekommer vid biblioteksutbyggnaden och i arkadmotivet på gårdssidan. Fasaderna är gestaltade med många dekorativa detaljer såsom ankarslutar i smide, burspråk, kakelsatta mönster på gavlar mm. Extra omsorg har ägnats portarna. Takfallen är täckta med enkupiga tegelpannor. Den översta våningen på varje byggnadsdel är indragen över takfot och avskiljs gentemot resten av fasaden med ett litet tegeltäckt takfall. Den indragna övervåningen är delvis byggd i korsvirke med tjärade trädelar och utfackningar i slammat tegel.
Invändigt är byggnaden delvis välbevarad i originalskick. Det gäller framförallt samlingssalen/direktionsrummet på bottenvåningen i den norra tvärgående flygeln. I denna del finns en påkostad träinredning. I anslutning till samlingssalen finns förrum och förstuga med kryssvälvda tak. De gamla sjuksköterske- och elevrummen är ombyggda till kontor med mittkorridorsplanlösning. I vissa av kontorsrummen har den gamla skåpinredningen bevarats. Utvändigt ger byggnaden ett mycket autentiskt intryck eftersom alla delar är bevarade i originalskick. Invändigt har trapphusen, samt samlingssalen med kapellet och förrum bevarat ursprunglig stil. Byggnaden som helhet måste bedömas äga ett stort arkitektur- och kulturhistoriskt värde samt även ett socialhistoriskt värde då den speglar sjukvårdsutvecklingen under det tidiga 1900-talet under en tid då ett stort antal tjänstebostäder fanns på varje större sjukhus. Detaljer att bevara Samtliga ursprungliga snickerier bör tas tillvara vid rivning av huset. I synnerhet fönster och dörrar bör kunna återanvändas på annan plats. Om huset är förbrukat innebär det inte att byggnadsdelarna är förbrukade. Fönstersnickerier från 1900-talets början är vanligen av hög kvalitet och har en livslängd på ett par hundra år om de underhålls på ett riktigt sätt. Även naturstenspartier i trapphus kan tas tillvara för återanvändning. Ursprungliga inredningsdetaljer som belysningsarmaturer bevaras lämpligen. Smidesdetaljer likaså såsom ankarslutar och räcken. En rivning kan utföras varsamt så att även murtegel kan tas tillvara. Detta är möjligt så länge murarna är fogade med kalkbruk, vilket de är i detta fall.
Översiktsbild i fågelperspektiv. Vy från söder. Gården framför byggnaden nyttjas till stor del som bilparkering. Här ses sprickorna i muren på norra fasaden.
I norra hörnet finns denna envåniga utbyggnad för biblioteket. Fasaderna är slammade med en tunn puts genom vilken tegelmurarna kan skönjas. Slamningen är målad med ockragul kalkfärg. Fasaden mot norr pryds av smidda ankarslutar. Översta våningen, byggd i korsvirkeskonstruktion, är indragen över ett sluttande parti med taktegel.
Burspråket med snidade träkolonner och tegeltak markerar platsen för kapellet. Porten vid huvudentrén. Massiva ekdörrar med konstfullt smidda gångjärn i barockstil.
Vy från söder. Den korta flygeln till vänster innehöll ursprungligen en sjukavdelning. Den långa flygeln med fasad mot Sjukhusvägen innehöll elevrum. I vinkeln mellan flyglarna finns en tornliknande byggnadsdel med balkonger. Trapphusen är ljusa och luftiga och har påkostade material som kalkstensgolv, smidesräcken och fernissade, höga fönster.
Korridor med glasat träparti till ett av dagrummen som var till för de boende på elevhemmet. Vestibulen framför det södra trapphuset. Golv och socklar i rödbrun kalksten. Det glasade träpartiet med svängdörrar är bevarat i originalskick.
Detalj av fönster med utanpåliggande, förnicklade spanjoletter som var vanliga på 1930-talet. Vestibulen i tornkroppen där de bägge flyglarna möts i söder. Glasdörren leder ut till en av balkongerna.
Direktionsrummet benämndes på originalritningarna som samlingssal. Rummet har den mest påkostade inredningen i huset. Brädgolvet är lagt i ett rutmönster. Träinredningen är mattfernissad i mörkbrunt. Dörrarna i fonden är skjutdörrar in till det lilla kapellet som kunde öppnas vid större samlingar. En detaljbild på inredningen i samlingssalen. Träkolonnerna bär upp takbjälkarna som är brädinklädda och försedda med profilerade lister.
Kökstrappan i västra delen av den tvärgående norra flygeln. Trappan har en enklare utforrmning än de stora trapporna. Golv och trappa har beläggning av konststen. Trappräcket är av smide. Biblioteket på bottenvåningen är beläget i anslutning till samlingssalen i den envåniga utbyggnaden mot norr med platt tak.
Kapellet med en ambo uppställd i en absidliknande utbyggnad som på utsidan har formen av ett burspråk. Förrummet utanför samlingssalen. De putsade ytorna och det kryssvälvda taket ger rummet en högtidlig prägel.
Förrummet har ett stort blyspröjsat rundbågsfönster som också det bidrar till den högtidliga prägeln. Korridoren i den norra tvärställda flygeln kantas av enkelrum ursprungligen byggda för sköterskor. De används idag som kontor. Korridoren vidgar sig här till en hall med en öppen spis.
Skorsten och ventilationshuv på taket. Även en sådan teknisk detalj är ritad av arkitekten. Skorstenen faller även den in i det nationalromantiska formspråket. Balkongen är inte använd på länge. Källaren med stomme i betong och stål.
Ett före detta elevrum med ursprunglig skåpinredning. Används idag som kontor. Översta våningen på den snedställda flygeln är indragen över ett sluttande parti med taktegel. Ytterväggarna är byggda med korsvirke och utfackningarna är murade i tegel som slammats.
Gavlarna på den långa flygeln är försedda med dekorationer i kakel i form av blå kors mot gul cirkel.