Skogshönsinventering vid Storåsen i Ånge kommun 2018 PROJEKT: VINDKRAFTSETABLERING VID STORÅSEN 2018-07-24 Fredrik Litsgård ECOCOM AB Stortorget 38 392 31 Kalmar 0761-75 03 00 info@ecocom.se www.ecocom.se
Innehåll Uppdrag... 4 Syfte... 4 Utredningsområdet... 4 Bakgrund... 5 Lagstiftning om fågelfaunan... 5 Hönsfåglar... 5 Fluktuerande populationer hos skogshöns... 5 Risker med vindkraftsutbyggnad... 6 Rekommendationer... 6 Metod och utförande... 7 Helikopter... 7 Kontrollbesök... 7 Resultat... 7 Tjäder... 7 Orre... 7 Slutsats... 9 Rekommendationer... 10 Referenser... 11 Beställare: NV Nordisk Vindkraft AB Projekt nr: 17274 Genomförande konsult: Ecocom AB Uppdragsledning & rapport: Fredrik Litsgård Kvalitetssäkring: Marcus Arnesson Fältarbete helikopter: Erik Aretorn, Älgflyg AB. Fältarbete spelplatsbesök: Björn Sjögren Framsida, bildtext: Tjädertupp på spelplats (arkivbild) Framsida, fotograf: Fredrik Litsgård. Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 2 av 11
Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 3 av 11
Uppdrag Föreliggande rapport gällande skogshöns vid Storåsen, Ånge kommun, är framtagen av Ecocom AB 2018 på uppdrag av NV Nordisk Vindkraft AB. Rapporten är ett underlag till beslutsprocessen gällande en vindkraftspark vid Storåsen i Ånge kommun inför planerad vindkraftsanläggning. Syfte Inventeringens syfte är att kartlägga förekommande spelplatser för tjäder och orre inom utredningsområdet, vilket omfattar projektområdet samt en buffertzon om en kilometer utanför projektområdet. Utredningsområdet Det inventerade utredningsområdet vid Storåsen ligger cirka 22 km sydöst om Ånge, i den sydöstra delen av Ånge kommun i Västernorrlands län (figur 1). Naturen i projektområdet domineras av barrskog med tydlig påverkan av aktivt skogsbruk. Hela projektområdet ägs av skogsbolag och stora ytor är avverkade eller utgörs av unga skogsplanteringar. Myrar och våtmarker förekommer relativt sparsamt i området och är nästan helt begränsade till dalgångar och andra lågpunkter i landskapet. I anslutning till myrarna finns en högre variation i trädskiktet med avseende på artsammansättning och åldersstruktur. Figur 1. Utsnitt i Sverigekartan som visar lokaliseringen av utredningsområdet vid Storåsen. Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 4 av 11
Bakgrund Omkring 250 fågelarter häckar regelbundet i Sverige, och förutom dessa arter tillkommer årligen ett antal mer eller mindre vanligt förekommande tillfälliga besökare. På den svenska rödlistan (ArtDatabanken 2015) finns 97 fågelarter upptagna, varav 60 bedöms ha sämre bevarandestatus än nära hotad (NT). Rödlistningen innebär dock inte något formellt skydd utan är endast en riktlinje som beskriver artens bevarandestatus. 66 svenska häckfåglar är dessutom upptagna i EU:s fågeldirektiv, bilaga 1 (Council Directive 2009/147/EC), vilket innebär att dessa arter anses viktiga och att särskilda skyddsområden skall utpekas för dem. Lagstiftning om fågelfaunan Den svenska lagstiftningen för skydd av fågelfaunan baseras i hög grad på EU:s fågeldirektiv. Direktivet är införlivat i den svenska lagstiftningen, bland annat genom artskyddsförordningen (SFS 2007:845) och Naturvårdsverkets förteckning (NFS 2010:11) över naturområden som avses i 7 kapitlet, 27 miljöbalken. Artskyddsförordningen innehåller de i svensk lagstiftning mest detaljerade riktlinjerna för skydd av fågelfaunan i samband med exploateringar. Artskyddsförordningen innebär ett generellt förbud mot att avsiktligt fånga, döda, skada eller störa fåglar. Enligt Naturvårdsverkets handbok till artskyddsförordningen (Naturvårdsverket 2009) skall påverkan från verksamheter eller åtgärder bedömas utifrån riksdagens mål om gynnsam bevarandestatus på populationen och inte utifrån påverkan på individnivå. Mot bakgrund av detta är det viktigt att i utredningsarbetet och vid bedömning av påverkan fokusera på att skydda djurens fortplantningsområden och viloplatser samt att undvika påverkan på särskilt hotade arter med en negativ populationsutveckling. Hönsfåglar Hönsfåglar inkluderar fälthöns som rapphöna, vaktel och fasan, samt skogshöns som tjäder, orre, järpe, fjällripa och dalripa. Rapphöna och vaktel är upptagna på den svenska rödlistan som nära hotade (NT). Orre, järpe och tjäder är upptagna i fågeldirektivets bilaga 1. Gemensamt för hönsfåglar är att de har dålig manövreringsförmåga i flykten och riskerar att kollidera med konstruktioner som master, ledningar och vindkraftverk. Vid olika typer av exploateringar finns även risk för att arternas livsmiljö försämras, exempelvis genom störningseffekter från exploateringen eller verksamheten eller genom avverkning av träd i för arterna känslig områden. Framför allt anses lek- och spelplatser för tjäder och orre vara känsliga för förändringar (Zeiler & Grünschachner-Berger 2009, Rydell m fl 2011). Fluktuerande populationer hos skogshöns Det finns många djurgrupper vars populationsstorlekar fluktuerar kraftigt mellan olika år. Att antalet skogshöns kan variera kraftigt mellan år är känt sedan länge även om de exakta mekanismerna bakom de storskaliga fluktuationerna inte är kända (Angelstam 1983, Rydell m fl 2011, 2017). Statistik från Viltdata (Viltdata 2017) visar att avskjutningen av skogshöns under de senaste fyra åren har varit betydligt lägre än under tidigare år, vilket vanligen betraktas som ett indirekt index på populationsstorlek. Att populationerna av skogshöns har minskat i landet under senare år stöds dessutom av resultat från Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram för fåglar (Green m fl 2016). Skogshönsen är dock jaktbart vilt och i Sverige bedöms inte jakten vara reglerande för populationsutvecklingen, utan styrs främst av interaktioner med andra arter, som påverkar födotillgång och predation (tex Small m.fl 1993). Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 5 av 11
Tjäderpopulationen i landet bedömdes som stabil eller svagt minskande under perioden 1977-2006 (Ottvall m fl 2008). Under den senaste tioårsperioden är trenden mer tydligt vikande, framför allt i de norra delarna av landet (Green m fl 2016). Orrens populationsstorlek i landet minskade under perioden 1977-2006 (Ottvall m fl 2008), och minskningen har fortsatt under de senaste tio åren, framförallt i de södra delarna av landet. (Green m fl 2016). Risker med vindkraftsutbyggnad Effekter av vindkraftsutbyggnad på fåglar består av tre huvudsakliga faktorer: kollisionsrisk, störning, och habitatförlust. Hönsfåglar kolliderar oftare än förväntat med vindkraftverk (Dürr 2016). Svenska och norska studier har visat att fjällripa är en art som regelbundet påträffas förolyckad under vindkraftverk (Bevanger m.fl. 2010, Falkdalen m.fl. 2013). Kollisioner tycks främst ske med vindkraftsverkets torn och i mindre utsträckning med rotorbladen (Falkdalen m fl 2009, Bevanger m fl 2010). Påverkan genom störning och/eller habitatförstöring blir extra känslig vid spellokaler för de spelande skogshönsarterna tjäder och orre (Zeiler & Grünschachner-Berger 2009, Rydell m fl 2011). Men det finns få studier från miljöer som är jämförbara med svenska skogar och som beskriver hur spelplatser för orre och tjäder påverkas av vindkraft. Två inventeringar vid svenska vindkraftsparker visar dock att spelplatser med orrspel finns inom 250 m respektive 100 m från vindkraftverk. I en av dessa studier har det också noterats en viss minskning av antalet spelande orrar i och kring vindkraftsparken i samband med anläggningsfasen, men därefter en återhämtning sedan parken väl togs i drift (Pettersson 2013, EKOM AB 2013). Studier av en lövskogslevande underart av tjäder som finns i Spanien visade att arten tydligt undvek vindkraftsområden (Gonzalez m.fl. 2016). Om resultaten direkt kan överföras till våra nordiska barrskogar är oklart. En svensk studie med yttäckande linjetaxeringar visade inte på någon skillnad i antalet tjädrar med och utan vindkraftverk (EKOM AB 2013). Inte heller specifika kontroller av spelplatser gav några tecken på undanträngande av tjäder. I Sverige har tjäderspelplatser som närmast påträffats på ca 350 m avstånd från vindkraftverk (Pettersson 2013). Rekommendationer I Rydell m.fl. (2011) och i SOF-BirdLifes vindkraftspolicy rekommenderas skyddszoner på en km från spelplatser med mer än fem tjädertuppar eller fler än tio orrtuppar (Rydell m.fl. 2011) eller fem orrtuppar (SOF-BirdLife). I Rydell m.fl. (2017) ges rekommendationer utan tydlig koppling till buffertzoner runt spelplatser. Fokus är istället de aktuella skogshönsens livsmiljöer, d.v.s. spelplatser, miljöer där hönorna föder upp ungar samt miljöer där vuxna skogshöns spenderar övriga delar av året. Rydell m.fl. (2017) förordar att sådana miljöer bör, i och i anslutning till vindkraftsparker i skogsmiljö, skötas på ett sätt som gynnar skogshöns. Vidare föreslår författarna att villkor om sådan skogsskötsel skulle kunna kopplas till tillståndsgivande på samma sätt som exempelvis skyddsavstånd kopplas till tillståndsgivande idag. För lämplig skogskötsel hänvisas i syntesrapporten till Skogsstyrelsens vägledningar för hänsyn till fåglar: https:// www.skogsstyrelsen.se/lag-och-tillsyn/artskydd/. Här anges bl.a. att avverkningsytor större än 5 ha bör undvikas inom 500 m från tjäderspelplats, att man bör bevara variationsrika kantzoner vid fuktiga områden och spara lövträd, kjolgranar och tjäderbetade tallar samt undvika avverkning inom 300 m från orrspelplatser under perioden 1 mars 31 maj. Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 6 av 11
Metod och utförande I inventeringen av spelplatser för tjäder och orre vid Storåsens planerade vindkraftsanläggning har spelplatser eftersökts från helikopter och påträffade spelplatser har därefter kontrollerats med ett fältbesök i skymning alternativt gryning. Inventeringen har skett inom 1 km från de planerade vindkraftverken (Rydell m fl 2011, 2017), se tabell 1. Helikopter Metoden att inventera tjäderspelplatser från helikopter är en utveckling från konceptet att inventera älgpopulationen från helikopter. Helikopterinventering av tjäderspelplatser genomförs under morgontimmarna vid tjäderns normala spelperiod. Inventeringen förutsätter att det inventerade området är täckt av åtminstone ett tunt lager snö. Helikoptern flyger fram och tillbaka över inventeringsområdet i transekter och inventeraren spanar efter tjädertuppar mellan träden samt ansamlingar av tjäderhönor i trädkronorna. Tjädertuppar på marken är anmärkningsvärt lätta att upptäcka från helikopter, men att exakt räkna antalet spelande tuppar är betydligt svårare och ett angivet antal är mycket osäkert. Vid samtliga noterade spelande tjädertuppar tas en GPSpunkt vid en uppskattad centrumpunkt av spelplatsen och antalet synliga tuppar samt hönor noteras. I praktiken noteras endast om det är en tupp eller minst två tuppar, då platser med minst två tuppar skall återbesökas av fältpersonal. Helikopterinventeringen vid Storåsen genomfördes av personal från Älgflyg AB, vilka utvecklat inventeringsmetoden, under tidig morgon 3 och 4 maj 2018. Kontrollbesök De platser som av helikopterinventeringen identifierats som spelplatser med minst två tuppar återbesöks av fältinventerare på marknivå, för att fastslå hur många tuppar som nyttjar tjäderspelplatsen. Fältbesök görs med fördel under skymning för att räkna antalet tuppar som anländer till spelplatsen alternativt under gryning för att räkna antalet spelande tuppar. Resultat Tjäder Totalt identifierades från helikoptern två spelplatser för tjäder, varav en spelplats hyste minst två spelande tjädertuppar och en spelplats hyste en ensamspelande tjäder, se tabell 2 och karta i figur 4. Vid Övre Kulltjärn noterades från helikoptern en ensam tjädertupp i myrkanten. Tuppen upptäcktes den 3 maj och platsen kontrollerades även den 4 maj. Mellan Vålåsen och Vallberget noterades en tjäderspelplats med flera tuppar den 3 maj och platsen kontrollerades från helikoptern även den 4e maj. Denna spelplats besöktes i fält och antalet tuppar räknades till sju stycken. Orre I området sågs små grupper av spelande orrtuppar på flera platser, framför allt på de stora hyggen som förekommer inom utredningsområdet. Ingen större spelplats med fler än Figur 2: Tjäderspår vid spelplatsen vid Vålåsen. Foto Björn Sjögren Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 7 av 11
fem spelande orrtuppar noterades under inventeringen, vare sig på hyggen, vägar eller på myr/mosse. Tabell 1. Redovisning av identifierade tjäderspel vid Storåsen. ID Helikopter Kommentar Fältinventering marknivå Kommentar Koordinater X/Y (Sweref 99TM) 1 Minst 2 Dimma på platsen vid tuppar 7 tuppar helikopterinventeringen Gryningsbesök 552535; 6915642 2 1 tupp Ej kontrollerad i fält 551885; 6917528 Figur 3: Spillningshög med blindtarmstömning vid spelplatsen sydost om Vålåsen. Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 8 av 11
Figur 4. Karta över undersökningsområdet med markerade platser för identifierade spelplatser för tjäder. Antalet tuppar vid spelplatsen anges vid varje punkt, för mer information se tabell 2. Hänsynsbuffert på 500 m runt spelplats med fler än 5 tuppar anges med svart linje. Inom 1 km från spelplatsen markeras ett hänsynsområde om 200 m runt myrar, sumpskogar och kantzoner som bedöms utgöra skogshönsbiotoper av betydelse med korslagda snedstreck i blått. Hänsynsområdet runt våtmarken söder om spelplatsen har anpassats så att avverkade ytor har exkluderats. All yta där etablering av vindkraftverk avråds har markerats med korslagda snedstreck i svart (inom 500 m) eller blått (200 meter från habitat). Slutsats I inventeringen av skogshöns vid Storåsen 2018 noterades två tjäderspelplatser och flera platser relativt jämt spridda i inventeringsområdet med små orrspel, dvs. platser med 2-5 spelande orrtuppar. Orre förekommer således med förhållandevis jämn täthet i hela inventeringsområdet. Enligt rekommendationer från Vindval (Rydell m fl 2011, 2017) och praxis gällande hänsynstagande till skogshöns vid vindkraftsetableringar bör det utgå någon form av hänsyn till den större tjäderspelplatsen med sju tuppar, sydost om Vålåsen. Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 9 av 11
Rekommendationer Hur och i vilken grad en vindkraftsetablering påverkar skogshönsen orre och tjäder beror delvis på placering av vindkraftverk. Det finns inventeringar vid svenska vindkraftsparker som visar att spelplatser med orrspel finns inom 250 m respektive 100 m från vindkraftverk (Pettersson 2013, EKOM AB 2013) och tjäderspelsplatser har påträffats på ca 350 m avstånd från vindkraftverk (Pettersson 2013). Samtidigt anser Sveriges Ornitologiska Förening Birdlife Sverige att en skyddszon om minst 1 km bör omgärda spelplatser med fem eller flera tuppar, vilket gäller både tjäder och orre. Generella riktlinjer kring buffertavstånd har dock tagits bort i den uppdaterade versionen av Naturvårdsverkets syntesrapport (Rydell m.fl. 2017). Rydell m.fl. (2017) fokuserar mer på helheten av skogshönsens livsmiljöer och hänvisar till Skogsstyrelsens vägledningar för hänsyn till fåglar. För tjäder och orre anger Skogsstyrelsen rekommendationer i faktabladen Vägledning för hänsyn till fåglar (Skogsstyrelsen 2016a, Skogsstyrelsen 2016b). Rekommendationerna fokuserar på skogsbruksåtgärder och syftar till stor del till att bevara funktionella kantzoner vid fuktiga områden, öka mängden björk och andra triviallövträd, spara viktiga trädtyper för tjäder och orre samt skydda spelplatserna från störning och avverkning. Utifrån utförd inventering och de observationer som har gjorts av områdets förutsättningar att hysa skogshöns samt med hänsyn till Skogsstyrelsens rekommendationer (Skkogsstyrelsen 2016 A, 2016 B) föreslås att en zon om minst 500 m lämnas fri från vindkraftverk runt tjäderspelsplatsen vid Vålåsen. Vidare rekommenderas att ett större område, inom 1 km från tjäderspelplatsen, i anslutning till större våtmarker norr och öster om Vålåsen, söder om Storåsen samt mellan skogsbilvägen och Vallberget undantas från etablering av vindkraftverk, med syfte att bevara enhetliga livsmiljöer för skogshöns i dessa områden, se karta i figur 4. I anslutning till dessa fuktiga områden bör all form av påverkan ske med försiktighet så att inte hydrologiska förhållanden förändras eller så att kantzoner samt andra för skogshöns betydelsefulla skogsmiljöer påverkas. De områden som ingår i den rekommenderade hänsynsåtgärderna ovan har anpassats så att områden som redan har avverkats har exkluderats, vilket är anledningen till att hänsynsområdet runt våtmarken söder om spelplatsen har oregelbunden form och helt saknas runt våtmarken omkring 1 km väster om spelplatsen. Hänsynsavståndet om 200 m från våtmarker syftar främst till att bevara hydrologiska förhållanden. I det aktuella projektet kan det i vissa fall vara möjligt att anlägga vindkraftverk inom 200 m från någon av de markerade våtmarkerna. Avståndet till spelplatsen skall vara minst 500 m och avståndet till våtmarken skall vara minst 150 m och det skall visas att ingen risk för negativ hydrologisk påverkan på våtmarker föreligger. Dessutom skall en okulär bedömning av kvalitén på den mest närliggande våtmarkens kantzoner genomföras med fokus på områdets funktion för skogshöns. När det gäller risken för störning vid spelplatsen är det framförallt viktigt att störning kan undvikas under den mest intensiva spelperioden som i denna del av landet bedöms vara 10 april 20 maj för tjäder. Därför skall inte något anläggningsarbete genomföras inom 500 m från spelplatsen under den angivna perioden. Planerat löpande arbete skall inte genomföras inom 500 m från spelplatsen före kl 09:00 under den angivna perioden. Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 10 av 11
Referenser Ahlén, I. 2010. Fågelarter funna under vindkraftverk i Sverige. Vår Fågelvärld 69(4):8 11. ArtDatabanken 2015. Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken SLU, Uppsala. Artportalen. 2011. Rapport om en död tjädertupp med bifogad bild. Rapportör Benny Ahlnér. Bevanger, K., Berntsen, F., Clausen, S., Dahl, E.L., Flagstad, Ø., Follestad, A., Halley, D., Hanssen, F., Johnsen, L., Kvaløy, P., Lund-Hoel, P., May, R., Nygård, T., Pedersen, H.C., Reitan, O., Røskaft, E., Steinheim, Y., Stokke, B. & Vang, R. 2010. Pre- and postconstruction studies of conflicts between birds and wind turbines in coastal Norway (BirdWind). Report on findings 2007-2010. - NINA Report 620. 152 pp. Cramp, S. & Simmons, K.E.L. 1980. The Birds of the Western Palearctic, Volume II. Oxford University Press, Oxford. Dürr, T. 2017. Bird fatalities at windturbines in Europe. http://www.lugv. brandenburg.de/cms/detail.php/bb1.c.312579.de (1 Augusti 2017) EKOM AB. 2013. Kontrollprogram fåglar Stor-Rotlidens vindkraftspark. Slutrapport 2009 2012. Falkdalen, U., Falkdalen-Lindahl, L. & Nygård, T. 2009. Fågelundersökningar vid Storruns vindkraftsanläggning, Jämtland. Falkdalen, U., Falkdalen Lindahl, L. & Nygård, T. 2013. Fågelundersökning vid Storruns vindkraftsanläggning, Jämtland. Naturvårdsverket, Rapport 6574 Gonzalez, M.A., García-Tejero, S., Wengert, E. & Fuertes, B. 2016. Severe decline in Cantabrian Capercaillie Tetrao urogallus cantabricus habitat use after construction of a wind farm. Bird Conservation International 26, 256 261. Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2016. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2015. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet. 88 pp. Ottvall, R., Edenius, L., Elmberg, J., Engström, H., Green, M., Holmqvist, N., Lindström, Å., Tjernberg, M. & Pärt, T. 2008. Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige. Naturvårdsverket rapport 5813. Pettersson, J. 2013. Fågelstudie Korpfjället 2013 andra säsongen med vindkraftverk. JP Fågelvind, Rapport skriven på uppdrag av Korpfjället Vind AB. Färjestaden 2013-12-30. Rydell, J., Engström, H., Hedenström, A., Kyed Larsen, J., Pettersson, J., Green, M. 2011. Vindkraftens påverkan på fladdermöss och fåglar syntesrapport. Vindval. Rydell, J., Ottvall, R., Pettersson, S., Green, M. 2017. Vindkraftens påverkan på fladdermöss och fåglar Uppdaterad syntesrapport. Vindval. Skogsstyrelsen. 2016a. Vägledning för hänsyn till fåglar Orre. 2016-06-21 Skogsstyrelsen. 2016b. Vägledning för hänsyn till fåglar Tjäder. 2016-06-21 Skogsstyrelsen, Hjorth, I. 1992 Tjädern och skogsbruket. SOF Birdlife Sweden. 2014. Rekommendationer för planering och handläggning av vindkraft för att begränsa negativ påverkan på fåglar (maj 2014) Viltdata. 2017. www.viltdata.se/avskjutningsrapporten/rptcounty.aspx. Zeiler, H. & Grünschachner-Berger, V. 2009. Impact of wind power plants on black grouse Luryrgus tetrix in Alpine regions.artdatabanken 2012. Inventering av skogshöns vid Storåsen 2018 Sida 11 av 11