Litterär förmedling på gymnasiet En läromedelsanalys av tre antologier avsedda för gymnasieskolans svenskämne

Linköpings universitet Lärarprogrammet Johan Nicklasson Litterär förmedling på gymnasiet En läromedelsanalys av tre antologier avsedda för gymnasieskolans svenskämne Examensarbete 15 hp LIU-LÄR-L-EX--10/17--SE Handledare: Bengt-Göran Martinsson Institutionen för kultur och kommunikation

Institutionen för beteendevetenskap och lärande 581 83 LINKÖPING Seminariedatum 15 april 2011 Språk Rapporttyp ISRN-nummer Svenska/Swedish Examensarbete grundnivå LIU-LÄR-L-EX--11/17 SE Titel: Litterär förmedling på gymnasiet - En läromedelsanalys av tre antologier avsedda för gymnasieskolans svenskämne Title: Literary intermediation - an analysis of three anthologies designed for the subject Swedish at the upper secondary school. Författare: Johan Nicklasson Sammanfattning Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att göra en läromedelsanalys av tre antologier vars målgrupp är elever som läser svenska på gymnasiet. Till analysen har tre antologier från tre olika förlag valts ut, Dialog från Natur och Kultur, Källan från Bonnier Utbildning AB och Levande texter från Liber AB. Uppsatsen tar sin bakgrund i liknande analyser av antologier som tidigare gjorts, vilka dock har en betydligt större omfattning. Analysen syftar till att undersöka vilken litterär förmedling som sker i dessa antologier. Vidare är analysen av antologierna i första hand kvantitativ och berör innehållet i antologierna med avseende på författare, epoker och genrer. Viss hänsyn tas också till hur innehållet är strukturerat. I analysen framkommer att urvalet av primärtexter skiljer sig mer åt ju längre fram i litteraturhistorien som nedslaget görs och att urvalet av texter från 1900-talet och fram till nutid därför skiljer sig mycket åt i de olika antologierna. Vidare framkommer att kvinnliga författare i alla tre antologier är klar underrepresenterade och att utländska författare dominerar över svenska. I litteraturgenomgången framkommer att styrdokumenten hos många lärare upplevs som diffusa i sin karaktär och öppna för tolkning varför tryckta läromedel, som ofta utgör stommen i undervisningen, kommer att fungera normerande. Mot bakgrund av detta kommer den litteraturförmedling som sker i antologierna att ligga till grund för den uppfattning av litteraturhistorien som skapas hos såväl elever som lärare. Då antologierna i mycket visar sig skilja sig åt beträffande urval kommer alltså litteraturhistorien att beskrivas och uppfattas olika beroende på vilka antologier som används i undervisningen. Litteraturundervisningen i skolan har, med den litteratursyn som kan skönjas i kursplanerna, flera dimensioner varav litteraturhistoria är en. Samtliga tre antologier kan utifrån detta fungera som instrument för ett litteraturhistoriskt orienterande men är allt för fragmentariska i urvalet för att läsningen av dessa texter ska kunna ersätta läsningen av hela verk. Nyckelord: Antologi Läromedel Kanon - Gymnasiet

Innehåll 1. Inledning...5 2. Syfte och frågeställning...6 2.1 Syfte...6 2.2 Frågeställningar...6 3. Urval...7 3.1 Dialog...7 3.2 Källan antologi...9 3.3 Levande texter... 10 4. Metod och metodproblem... 11 5. Avgränsningar... 12 6. Litteraturgenomgång... 13 6.1 Litterär förmedling och litteratursyn... 14 6.1.1 Bengt-Göran Martinsson - Tradition och betydelse... 14 6.1.2 Boel Englund- Skolans tal om litteratur... 15 6.2 Gymnasiets litterära kanon och tidigare gjorda analyser av skolantologier... 16 6.2.1 Lars Brink - Gymnasiets litterära kanon... 16 6.2.2 Annica Danielsson- Tre antologier - tre verkligheter... 18 6.2.3 Christoffer Dahl- Ett annorlunda Brus... 20 6.2.4 Jan Thavenius- Svenskämnets historia... 21 6.2.5 Charlotte Flyckeberg och Inga-Lena Gulllbrand- Kanon eller kakafoni... 21 6.3 Kursplanerna för svenskas tal om litteraturundervisning... 22 7. Resultat... 23 7.1 Författarna... 24 7.1.1 Fördelning av författarna med avseende på nationalitet... 24 7.1.2 Fördelning av författarna med avseende på könstillhörighet... 27 7.1.3 De mest förekommande författarna... 29 7.2 Epoker... 36 7.3 Sammanfattande resultat... 46 8. Diskussion... 48 3

8.1 Urvalet/Författarurvalet... 48 8.1.2 Urvalet i förhållande till kursplanerna... 50 8.2 Författarnas könstillhörighet... 50 8.3 Författarnas nationalitet... 52 8.4 Resultatet i förhållande till tidigare forskning... 53 8.5 Litterär förmedling och antologiernas relevans för undervisningen... 55 8.6 Slutdiskussion:... 58 Referenser... 61 Bilagor... 63 4

1. Inledning Efter fem års studier på lärarprogrammet har jag hunnit med att besöka och vara verksam på ett flertal gymnasieskolor. Detta har främst skett under den verksamhetsförlagda utbildningen men även, under den sista tiden, då jag har börjat min egentliga lärarprofession på en gymnasieskola. I svenskämnet har jag vid dessa tillfällen stött på en ansenlig mängd av olika typer av läromedel. Då det på större skolor har funnits mycket olika läromedel att tillgå har urvalet väckt en del frågor hos mig. Dessa frågor har handlat om hur valen av läromedel påverkar undervisningens innehåll. Då det gäller svenskämnets litteraturundervisning har mitt intresse främst riktats mot den omfattande flora av olika antologier som finns att tillgå. Vid en ytlig överblick av de på skolorna mest frekvent förekommande antologierna ger dessa intrycket av att i mycket likna varandra. Vid en närmare granskning framgår det ganska snart att antologierna skiljer sig en hel del åt såväl när det gäller omfattning, kompletterande texter och uppgifter som när det gäller antologiernas urval av texter. Jag har vid denna insikt ställt mig frågan vad läromedlens likheter och olikheter får för betydelse i undervisningen. Lars Brink (1991) menar i Gymnasiets litterära kanon: Urval och värderingar i läromedel 1910-1945 att kursplanerna för svenskämnet är diffusa i sin karaktär och öppna för tolkning varför läroböckerna i mycket blir styrande för verksamheten (s.191 f). Även Gun Malmgren menar, i Svenskämnets historia (1999), på samma grunder att läromedlen blivit betydelsefulla för hur undervisningen utformas (s.90 ff). Kanske är det så att läromedel blir en norm och ett rättesnöre då styrdokumenten ses som så tolkningsbara. I förlängningen blir då antologiernas innehåll styrande för litteraturundervisningens innehåll och antologiernas urval blir, i ett sådant resonemang, en norm för en litterär kanon i skolan. Med utgångspunkt i att läromedel i mycket styr och påverkar undervisningen och att då antologier i förlängningen i mycket påverkar vilken litteraturhistoria och kanske även litteratursyn som förmedlas till eleverna vill jag med detta arbete göra en analys av några på marknaden förekommande antologier. Till analysen har valts Källan antologi från Bonnier utbildning, Levande texter från Liber AB och Dialog från Natur och kultur. Ett förtydligande och en motivering av urvalet följer i Urval. 5

2. Syfte och frågeställning 2.1 Syfte Utgångspunkten för studien är att antologier i undervisningen används som komplement till annan läsning och inte själva utgör för stoffet i litteraturundervisningen. Ingen av de i studien ingående antologiernas författare utger sig heller för att täcka hela litteraturhistorien. Syftet med jämförelsen av de tre antologierna är därför att utröna hur relevanta dessa antologier är för användning i gymnasieskolans litteraturundervisning och vilken roll antologierna kan spela i densamma. Vidare är syftet att utröna vilken bild av litteraturhistorien och litteraturen som sådan dessa antologier förmedlar. 2.2 Frågeställningar Ovanstående syfte har resulterat i följande frågeställningar: Vad skiljer de olika antologierna åt i fråga om urval och innehåll vad avser författare, litterära verk och litteraturhistoriska epoker och vilken är således den litteraturhistoria som via dessa parametrar målas upp i de tre antologierna? Är dessa antologier relevanta att använda som undervisningsmaterial i gymnasieämnet Svenskas litteraturundervisning? 6

3. Urval För att göra en analys av antologier med gymnasieelever som åsyftad målgrupp har jag varit tvungen att göra ett urval. Detta då en analys av samtliga på marknaden förekommande antologier av flera och uppenbara skäl är omöjlig. Ett tänkbart tillvägagångssätt skulle därför kunna vara att utgå från de mest sålda antologierna på marknaden. De mest sålda läromedlen skulle kunna antas vara de mest använda varför de av detta skäl skulle ha relevans för den typ av analys som här ämnas. Dock visade det sig för mig omöjligt att få tillgång till några tillförlitliga data kring försäljning av läromedel då förlagen själva ställer sig ovilliga till att lämna ut en sådan information. Även Brink (1991, s.187 f) betonar svårigheten i urvalet då ingen statistik finns att tillgå beträffande försäljning av antologier. Ett annat scenario skull kunna vara att helt enkelt göra en undersökning på ett representativt antal skolor för att få en bild av vilka antologier som är de mest förekommande och lästa. Detta skulle dock för mig hamna utanför ramarna för den tidsåtgång som det aktuella arbetet givits. Jag har därför gjort ett på flera sätt subjektiv urval, baserat på mina egna erfarenheter. Jag har helt enkelt valt de antologier som jag själv stött på i undervisningssituationer och på de skolor som jag i olika sammanhang har besökt. Jag har även tagit hänsyn till att de är utgivna på stora och väletablerade förlag vilket borde borga för att de också, utan att som tidigare nämnts ha tillgång till någon försäljningsstatistik, har stor genomslagskraft på marknaden. Vidare har jag valt antologier som ingår i större läromedelspaket och som utgivits under en relativt sett lång tidsrymd varför de också för mig upplevs som bekanta. Jag har i urvalsprocessen även varit i kontakt med de respektive förlagen för att få en bild av hur de själva uppfattar sina antologier och vilken målgrupp de har. De tre antologierna som jag slutligen valt är Dialog från förlaget Natur och Kultur, Källan från Bonnier Utbildning AB och Levande texter från Liber AB. De tre valda antologierna får en närmre presentation nedan. 3.1 Dialog Den antologi som i fortsättningen kommer att benämnas Dialog består av två delar. Dialog klassikerna och Dialog 1900-tal ingår i ett läromedelspaket från förlaget Natur och kultur. Läromedelspaketet utkom första gången i slutet av 70-talet och har reviderats ett antal 7

gånger sedan dess. I paketet ingår, förutom de två valda antologierna, Litteraturhistoria klassikerna, Litteraturhistoria 1900-tal samt en lärarhandledning. Antologierna är uppdelade på samma sätt som litteraturhistorian, det vill säga med en del för det som man kallar för klassikerna och en del för 1900-talet. Den senaste upplagan av läromedelspaketet, ur vilken de behandlade antologierna är hämtade, utkom 2000. Dialog klassikerna omfattar 352 numrerade sidor och Dialog 1900-talet omfattar exakt lika många vilket tillsammans gör att den heltäckande antologin omfattar 704 sidor. Antologins indelning har gjorts såväl tematiskt som efter epoker. Framförallt är det i den andra delen, den som rör 1900-talet, som de flesta kapitlen har en tematisk rubrik. Exempel på sådana tematiskt samlade kapitelrubriker är 1900-tal, Världskrigens tid och Framtider. Förutom kapitelindelningen har man i innehållsförteckningen samlat kapitlen under vilka år de berör. Varje presenterad epok åtföljs av en studiehandledning som består av textfrågor, fördjupningsuppgifter och lästips. Många av kapitlen avslutas med kuriosa i form av visdomsord från den aktuella epoken. Illustrationsmaterialet i Dialog - antologierna liknar i mycket det som finns i Källan. I den första delen finns mest målade konstverk medan illustrationerna i 1900-talsantologin mest består av fotografier. Författare till den första delen, Dialog klassikerna, är Dick Widing, Lars Berglund och Lena Schlagerström. Författare till den andra delen, Dialog 1900-tal, är Runo Lindskog och Anna Widing Niemelä. Via en av mig initierad mejlkonversation kommenterar Martina Lorentsson, redaktör på förlaget Natur och Kultur Dialog-serien så här: Det här materialet har ett ganska traditionellt upplägg med historisk bakgrund och författarporträtt som åtföljs av utdrag ur världslitteraturen. Målgruppen finns huvudsakligen på de studieförberedande programmen. (Lorentsson, 2010). I förordet till den första av de två delarna i antologin poängteras att endast prosa och lyrik finns representerat medan dramat finns i en separat antologi. Vidare hänvisar författarna till utrymmesskäl när de berättar att de fokuserat på den klassiska europeiska litteraturen. Även här hänvisar de till andra antologier från samma förlag. Författarna visar också i förordet på att de utländska författarna har en särställning gentemot de svenska genom att de nyöversatts och därmed också presenteras med ett modernare och för eleverna mer lättillgängligt språk. 8

Den stora skillnaden på den andra delen av antologin är enligt förordet att antologiförfattarna nu försöker att ringa in fler kulturformer än de rent litterära. Man betonar också att urvalet är subjektivt varför några namn kan upplevas som saknade och att en del av det som tidigare upplevts som radikalt och nyskapande i dag ses som klassiskt medan annat helt har glömts bort. 3.2 Källan antologi Källan antologi är uppdelad i två delar, Antologi 1 sträcker sig från forntiden till och med romantiken och Antologi 2 behandlar Realismen fram till och med modern tid. Den andra delen behandlar dessutom drama från forntiden fram till idag. Källan skiljer sig på så sätt markant från de två andra antologierna genom att ha en tydlig genreindelning. Hela den första delen, och stora delar av den andra delen, tillskrivs epik och lyrik. På slutet av den andra antologin behandlas sedan dramat som en egen fristående del. I denna del görs ett kronologiskt urval av dramatexter, från antiken och fram till idag. Huvudrubrikerna i Källan antologi har främst satts efter en etablerad norm för epokindelning. I några fall, främst i underrubrikerna till de större avsnitten (epokerna) finns dock indelningar av mer tematisk karaktär. Illustrationsmaterialet i Källan är rikt med en blandning av målad konst och fotografier. Författare till Källan Antologi 1 är Anita Kretz under medverkan av Hans Johansson, Susanne Staf och Eva Töllner. Även till den andra delen, Källan Antologi 2, är Anita Kretz författare, nu under medverkan av Hans Johansson, Susanne Staf, Mariann Thorin och Eva Töllner. Lena Rydorff på Bonnier utbildning säger vid en mejlkonversation följande om Källan Antologi 1 & 2: För att effektivisera arbetet och underlätta planeringen, har vi valt att lägga upp Källan antologi i två avsnitt: Epiken och lyriken behandlar det skrivna ordet och dramatiken och det talade ordet. Litteraturhistoriens män och kvinnor presenteras medvetet mer som de verkligen var, än som upphöjda diktarfurstar eller sångmör. Många verk refereras utförligt. Varje epok inleds med en fyllig historisk bakgrundsbeskrivning, eftersom alla elever inte läser historia. Historiska tidslinjer klarlägger placeringen i tid. Ordförklaringar och faktarutor kompletterar texten. Illustreringen i 4-färg, oftast konstverk, belyser tiden, stämningarna och trenderna. Ett omfattande register ingår. (Rydorff, 2010). 9

Förordet till antologin, där det för övrigt fokuseras mer på antologins plats i läromedelspaketet än hur urvalet av texter har gjorts, bekräftar det Rydorff säger med tillägget att antologin främst lämpar sig för de studieförberedande programmen. Den utgåva av Källan som behandlas här utgavs 1999 men finns fortfarande kvar i oförändrad tappning. 3.3 Levande texter Levande texter ingår i en serie av flera antologier och handböcker med Ulf Jansson som ensam författare. Då jag kontaktar förlaget Liber AB för information och rekommendationer kring antologin blir jag hänvisad till deras hemsida där alla deras läromedelspaket finns beskrivna. Dock har man där inte gjort några direkta uttalande om urvalsprinciper eller vilka elever antologierna främst lämpar sig för. Dock ges en del kommentarer kring den till antologin tillhörande handboken Levande litteratur som i stort behandlar samma texter och författare som antologin. Här menar man bland annat att: Tyngdpunkten ligger på litteratur från 1800-talet och framåt. Presentationen av nyare författarskap har utformats för att passa A-kursens nedslag i modern litteratur. (Jansson, 1998). Aya Stehager på Liber AB ger vid en kontakt via mejl inga ytterligare kommentarer annat än att hon menar att Levande texter främst lämpar sig för de yrkesförberedande programmen. I antologins förord finns i stort sett samma information och hänvisningar som det gör på förlagets hemsida. Angående urvalet har man dock gjort ett tillägg: I en enda volym blir antalet texter något begränsat. För att i gengäld stimulera till mer av närläsning och fördjupad diskussion av texterna är varje text försedd med ett flertal frågor av olika slag. (Jansson, 1998). Antologin är i stort detta helt fri från illustrationer, endast ett fåtal foton finns i boken. Efter de flesta av texterna finns frågor av två slag. Först kommer frågor som mer är av instuderingstyp och fokuserar på texten som sådan vilka benämns Vad står det? Efter dessa kommer frågor av lite vidare slag vilka, Tänk vidare. Utöver detta finns i bokens slut en tematisk översikt över de i boken ingående texterna samt ytterligare instuderingsfrågor. Den version av Levande texter som här behandlas är utgiven 1998 men antologin lever kvar i en version som omarbetades 2004. 10

4. Metod och metodproblem Studien och jämförelsen av de tre antologierna har såväl kvalitativa som kvantitativa drag. Det kvantitativa består av de beräkningar som gjorts kring textutdragen i de respektive antologierna. Med textutdrag menas här de delar av antologierna som består av utdrag ur primärtexter. Beskrivning av kvantitativa och kvalitativa metoder finns bland annat i Alan Brymans Samhällsvetenskapliga metoder (2002). Det kvantitativa mått som här används är antal sidor, vilket får en närmare förklaring nedan. Den kvalitativa aspekten av studien handlar om de bedömningar som jag gör av antologiernas innehåll och struktur. Mitt arbetssätt är i mycket inspirerad av det sätt på vilket bland annat Danielsson (1988) gör kvalitativa bedömningar av antologier och handlar om kapitelindelning, epokindelning, författarurval etc. För att hitta ett sätt att kvantitativt jämföra de tre antologierna har jag valt att lyfta ur all den textmassa i de respektive antologierna som består av textutdrag från primärtexter. Med textmassa menas här all den text som endast består av utdrag från primärtexter och textmassan måttenhet är spaltcentimeter. Spaltcentimetrar har sedan omvandlats till antal sidor ren textmassa, för en närmare beskrivning av detta, se bilaga 2. Både Danielsson och Brink drar sina slutsatser kring undersökta antologier utifrån det kvantitativa måttet antal sidor men de använder olika sätt att beräkna detta. Det finns en rad parametrar att ta hänsyn vid en konstruktion av en sådan metod och en viss skevhet i resultaten kommer alltid att finnas i och med de inneboende felmarginalerna som finns i olika mätmetoder. Brink talar i detta sammanhang bland annat om begreppet typrum med vilket åsyftas det sätt på vilket typerna är fördelade över sidorna, vilket ofta kan skilja sig åt mellan olika antologier (s.194). De tre olika antologierna som jag analyserat liknar i mycket varandra i fråga om storlek på sidorna, sidmarginaler och teckenstorlek. I den komparativa aspekten av den aktuella studien har jag främst fokuserat på den procentuella fördelningen av de olika granskade kvantiteterna. Därför har jag gjort bedömningen att ingen större hänsyn behöver tas till de 11

eventuella skillnader som råder antologierna emellan med avseende på sidlayout och typrum (Brink, s.194). Gällande epokerna så skulle det utrymme de fått helt enkelt kunna läsas av i de olika antologiernas innehållsförteckning vilket skulle vara tillräckligt för en komparativ studie böckerna emellan. Här har jag dock gjort bedömningen att det mått som här används, antal sidor ren textmassa, blir mer exakt och paralleller kan sedan dras till de antal sidor som de respektive epokerna spänner över. I Källan finns en del texter som bryter den litteraturhistoriska kronologin genom att vara presenterade under fel epok. Dessa texter är på något sätt inspirerade av eller anknyter till den aktuella epoken. På så sätt återfinns exempelvis moderna författare som Eyvind Johnsson och Hjalmar Gullberg under antiken. Detta beroende på att de texter som de här representeras av är starkt inspirerade av antika texter, i dessa fall Odysséen. I dessa fall har texturdragen räknats till den epok under vilken de är representerade. 5. Avgränsningar Vid arbetet med de tre antologierna har jag funnit att den här typen av läromedelsanalys kan ge upphov till en mängd olika angreppsvinklar och jämförelser. Med bakgrund av resultatet och tidigare forskning skulle exempelvis kanonbegreppet kunna problematiseras och analyseras på ett betydligt mer utförligt sätt än vad som här görs. Jag har istället försökt att fokusera på vad dessa tre antologier innehåller och vilken relevans de har för ett användande i litteraturundervisningen. Att helt utesluta att diskutera och beröra frågor som rör kanon och kanonisering ser jag dock som omöjligt. Ett självklart alternativ till den undersökning som kommer att presenteras här skulle vara att göra en komparativ och historisk studie av antologier. Så har tidigare gjorts av bland annat Annica Danielsson i Tre antologier - tre verkligheter (1988) och Lars Brink i Gymnasiets litterära kanon (1992). Då Brink behandlar åren 1910-1945 och Danielsson åren 1945-1975 vore det intressant att undersöka vad som har hänt från 1975 fram till idag. Att i en analys av antologier även behandla de tillhörande handböckerna skulle kunna ge en ännu bredare 12

bas för att diskutera förmedlad litteratursyn och kanon. Vidare skulle analysen av antologierna kunna göras mer tematisk, på det sätt som Danielsson har gjort där hon fokuserar mycket på vilket kulturarv som förmedlas genom antologierna. I en jämförelse av olika på marknaden existerande antologier vore det också av relevans att knyta en sådan studie till hur frekvent använda dessa antologier är och på vilket sätt de används i undervisningen. Då det, som tidigare påvisats, inte går att få fram någon statistik på försäljning av den här typen av undervisningen skulle ett tänkbart upplägg vara att helt enkelt fråga ett urval av gymnasielärare vilka antologier som finns på skolorna och vilka som verkligen används. Från detta skulle sedan en kartläggning kring på vilket sätt dessa antologier används i undervisningen kunna göras. Christoffer Dahl (2010) menar i inledningen till Ett annorlunda Brus, en läromedelsanalys som bland annat diskuterar litteratursyn i det nämnda läromedlet, att hänsyn måste tas till en rad faktorer för att kunna göra en bedömning av ett läromedels förmedlade litteratursyn (s.27). Dessa faktorer presenteras nedan i litteraturgenomgången där det visas att en av dessa faktorer handlar om urval. I mitt arbete är det just urvalet som får huvudsakligt fokus och arbetet kommer därför att handla mycket om vad de analyserade antologierna innehåller. För att ge en mer rättvisande bild av den förmedlade litteratursynen skulle därför hänsyn behöva tas till allt annat som antologierna innehåller, främst då kanske de till texterna hörande arbetsuppgifterna. Ett ännu mer vidgat perspektiv vore att även analysera de till antologierna hörande handböckerna. I dessa finns ofta introduktioner till författare och epoker och dessa introduktioner skulle kunna jämföras med de textutdrag som presenteras i de tillhörande antologierna. Av tidsskäl har dock detta för mig omöjliggjorts. 6. Litteraturgenomgång Vid en övergipande genomgång av litteratur och forskning framträder mycket som till synes rör det aktuella fältet. Vid en närmare granskning visar det sig dock att den forskning som i sak rör just antologier för gymnasieskolan kvantitativt sett är starkt begränsad. Om blicken lyfts lite finns en mängd av forskning kring kanonbildning, litteraturläsning, litteraturundervisning etc. men i fråga om just studier kring antologier är det ett fåtal verk som framkommer. Att forskningen kring detta fält inte är så omfattande märks bland annat 13

på att samma namn återkommer i samtliga de avhandlingar som finns tillgängliga. Bengt- Göran Martinsson (1989) menar i Tradition och betydelse, visserligen så tidigt som 1989, att beskrivningen av gymnasieundervisningens litterära repertoar bara är i sin början (s.160). Då jag försökt överskåda den aktuella forskningen på ämnet har jag funnit att inte så mycket har hänt sedan dess. De studier som gjorts har dessutom ofta betydande inslag av historiska återblickar och jämförelser medan den studien jag själv här kommer att presentera behandlar tre antologier som alla är utgivna inom loppet av tre år. Jag ska nedan kort redogöra för den forskning jag funnit relevant som utgångspunkt för min egen studie. 6.1 Litterär förmedling och litteratursyn Vid läsning av antologier i skolan sker en litterär förmedling till de elever som texterna presenteras för. Den litterära förmedlingen kan också sägas vara det som antologiernas existens bygger på. Vad som förmedlas och hur detta görs är i mycket beroende av vilken litteratursyn som tillåts råda. Dessa ovanstående begrepp är följaktligen viktiga att ta hänsyn till vid en bedömning och analys av antologier. 6.1.1 Bengt-Göran Martinsson - Tradition och betydelse Bengt-Göran Martinsson har i Tradition och betydelse - Om selektion, legitimering och reproduktion av litterär betydelse i Gymnasiets litteraturundervisning 1865-1968 (1989) bland annat undersökt studentuppsatser och läroverksstadgar och gjort en översikt över den litteraturpedagogiska debatten. I avhandlingen presenterar Martinsson, utifrån ovan nämnda bakgrund, olika förhållningssätt till litteraturen. I detta framkommer två huvudsakliga ståndpunkter till litteraturhistoriens plats i skolans litteraturundervisning (s.133 ff). Den första hävdar att litteraturhistorien har en självklar plats i litteraturundervisningen medan den andra menar att litteraturhistorien delvis är ett hot mot läsning av enskilda verk (s.113 f). Ur dessa förhållningssätt till litteraturens plats i undervisningen framkommer också, menar Martinsson, två olika föreställningar om litteratur (s.114). Det ena förhållningssättet handlar om att sätta litteraturen som sådan i fokus och att 14

låta verken själva och i sin helhet vara det huvudsakliga ändamålet för litteraturstudier. Det andra förhållningssättet är mer historiskt betingat och ser litteraturhistorien som en viktig del av vårt kulturella arv som har en naturlig plats i den övriga historien (s.115 ff). Det framkommer alltså att litteraturhistorien kan ses som ett hinder eller som ett hjälpmedel för litteraturundervisning i skolan. Dessa två förhållningssätt lever vidare och Martinsson visar på hur de återkommande har varit ett inslag i den litteraturpedagogiska debatten (s.132 ff). Martinsson menar vidare att det verkar som om det finns ett samband mellan vad som läses och hur detta läses. Den litterärt rådande samhällsnormen torde således påverka samhällsmedborgarnas perception av litteraturen. Martinsson menar dock att det en del problem uppstår då man ska fastställa vad som faktiskt läses i ett skolsammanhang. Den sammanlagda repertoaren av tillgänglig litteratur, antologier inkluderat, är ju inte likställt med det som faktiskt läses utan ytterligare ett urval måste göras i undervisningssituationen. Martinsson hävdar dock att den norm som styr det första urvalet också i mycket styr det andra urvalet, den litteratur som faktiskt läses. Vidare menar Martinsson att vissa författare ofta får stort utrymme i antologier medan deras verk sällan läses i sin helhet. Han poängterar därför att man bör vara försiktig med att fastställa en litterär repertoar utifrån enbart antologier (s.155f). Ett konstaterande som är av högsta relevans för min undersökning. 6.1.2 Boel Englund- Skolans tal om litteratur I avhandlingen Skolans tal om litteraturen (1997) gör Boel Englund en jämförelse mellan skolantologier och litteraturläroböcker i Sverige och Frankrike och hur litteratur via dessa medier förs vidare till nästa generation. I sin avhandling konstaterar Englund bland annat: ( ) att betrakta en skolantologi som en textuell helhet innebär emellertid också att se till relationerna mellan dessa valda litterära texter och andra typer av texter eller meningsbärande inslag i den texthelhet som boken utgör. (s.88). Med detta påvisar Englund den redaktionella betydelsen för hur texterna uppfattas och förs vidare till eleverna vilka därmed bidrar till ett kulturellt återskapande. 15

Englund visar också i avhandlingen, i likhet med vad som framkommer i Danielsson (1988) och som nedan kommer att visas, hur läroböcker i början av 1900-talet via sin litteraturförmedling betonade nationalism, moraliska aspekter samt sökte att verka karaktärsdanande (s.127). 6.2 Gymnasiets litterära kanon och tidigare gjorda analyser av skolantologier Som tidigare nämnts är forskningen kring skolantologier kvantitativt sett relativt begränsad och vid en översikt av fältet figurerar ett fåtal författare som i hög grad också refererar till varandra. Nedan följer en kortfattad genomgång av några tidigare gjorda analyser av antologier. I sammanhang av gymnasieantologier är det omöjligt att inte diskutera kanon som begrepp. Begreppet är djupt komplext och har olika innebörd i olika sammanhang. I Gymnasiets litterära kanon, vilken kommer att redovisas närmre nedan, gör Lars Brink (1992) en översiktlig utredning av kanonbegreppet. Brink redogör här för den ursprungliga etymologiska betydelsen och för den metaforiska betydelsen som litteraturvetenskapen sedermera tillämpat (s.232 f). I min undersökning är kanon förpassad främst till ett skolsammanhang och representeras av de texter som uppträder i de respektive antologierna. Påpekas bör dock att denna kanon inte säger allt om en i samhället allmänt rådande kanon, vilket senare åter kommer att poängteras. 6.2.1 Lars Brink - Gymnasiets litterära kanon Lars Brink har i Gymnasiets litterära kanon- Urval och värderingar i läromedel 1910-1945 (1992) gjort en analys av såväl litteraturhistorier, fristående verk som antologier under den aktuella perioden. De tre antologier som Brink behandlat är Översikt, Svensk litteratur, Emil Hildebrand läsebok och Svensk diktning. Dessa antologier är utgivna, i tur och ordning, under åren 1906-1908, 1917-1919, 1897-1919 och 1939-1931. Samtliga dessa fyra antologier har ett rikt omfång med mellan 841 och 1765 sidor. Även Brink väljer att som ett jämförelsemått undersöka hur många sidor som tilldelats varje författare och antalet sidor varierar från 12,1 till 22,1 (s.193 f). Brink menar att en stor skillnad mellan dessa fyra antologier och mer 16

nutida antologier är att författarna numer känner sig tvungna att i böckerna bifoga olika typer av studieanvisningar medan sådana i de äldre antologierna nästan helt utelämnats (s.196 f). Detta stämmer överens med den utveckling som Danielsson (1988) beskriver i Tre antologier - tre verkligheter, vilken närmare kommer att presenteras nedan, där den senare av de tre undersökta antologierna har betydligt fler studieanvisningar än den första (s.249 ff). Vid analysen av de fyra antologierna använder Brink begreppen adaption och didaktisering för att beskriva hur textens urval anpassats för att underlätta för eleven och hur studieanvisningar givits (s.196 f). Han menar vidare att kursplanerna under den aktuella perioden (1910-1945) verkade förutsätta att alla elever hade tillgång till en antologi. Däremot verkar det inte framgå hur dessa antologier ska vara strukturerade och vilket stoff de ska innehålla. Detta medför att utgivare av antologier på grundval av detta kan ta sig friheten att inte bara lägga tonvikt på vissa perioder utan även helt utesluta en eller flera perioder för att sedan anta att eleverna tillgodogör sig dessa perioder på annat sätt. Med bakgrund av detta kan jämförelser antologier emellan, enligt Brink, tendera att bli missvisande då utgivarna av dessa har olika intentioner med sina antologier och kanske inte alls gör anspråk på att täcka hela litteraturhistorien (s.195 f). I en avslutande del behandlar Brink begreppet litterär kanon. Han gör först en utredning av begreppet som sådant där han först redogör för ordets etymologiska betydelse och sedan för den metaforiska användning som litteraturvetenskapen tillämpat (s.232 f). Brink fortsätter sedan med en redogörelse av gymnasiets litterära kanon enligt vad som framkommer i de fyra undersökta antologierna (s.245 ff). Av de kvantitativa framkomna resultaten finns bland annat en tabell där de författare som sammantaget getts mest utrymme i de fyra antologierna listats. Dessa författare är, i nämnd ordning: Tegnér, Geijer, Kellgren, Wallin, Stagnelius, Atterbom, Leopold, Lenngren och Thorild (s.245). Brink visar i sin sammanfattning att enligheten mellan de fyra antologiernas urval är stor. Tyngdpunkten ligger på 1700- och 1800-talslitteratur, till stor del lyrik, medan äldre litteratur och 1900-talslitteratur nästan helt utelämnats (s.279 f). Angående antologiernas roll i undervisningen så menar Brink, vilket tidigare nämnts i Inledning, att den vaga skrivningen i kursplaner och stadgor gör att läroböckerna blir mycket styrande för verksamheten (s. 191). Även Gun Malmgren är inne på samma linje då 17

hon i Svenskämnets historia (Thavenius, 1999) kritiserar kursplanerna för att vara alltför svårtolkade och diffusa. Hon menar därför, i enighet med Brink, att läromedlen får ett stort inflytande över undervisningen (s.103). 6.2.2 Annica Danielsson- Tre antologier - tre verkligheter I den mesta av den litteratur som jag funnit och som på olika sätt behandlar litteratururval för gymnasieskolans litteraturundervisning refereras det till Annica Danielssons Tre antologier - tre verkligheter (1988). I studien, som är en doktorsavhandling vid Lunds Universitet, gör Danielsson en undersökning av gymnasiets litteraturförmedling under åren 1945-1975. Danielsson gör i avhandlingen en komparativ studie mellan Äldre svensk litteratur och Svensk litteratur, Dikt och tanke samt Svenska för gymnasiet. Avhandlingen inleds med ett historiskt perspektiv på svenskämnet med avseende på stadgor, läroplaner och direktiv. I denna bakgrund talar Danielsson bland annat om olika aspekter av svenskämnet och belyser litteraturens ställning i ämnet (s.18ff). Hon visar här på en tendens inom ämnet där fokus har förskjutits från de språkliga studierna till litteraturen som sådan (s.19). Därefter följer en beskrivning av de tre antologierna i ett litterärt och i ett tematiskt perspektiv. I den resultatdel som presenteras, som också har betitlat avhandlingen (Tre antologier - tre verkligheter), menar Danielsson att stora skillnader föreligger mellan antologierna, såväl litterärt som tematiskt (s.249). Svensk litteratur, som är den äldsta av de behandlade antologierna, kan ses som representativ för en för skolbruk väletablerad kanon med huvudsakligen nationell prägel där författare som Tegnér, Geijer, Rydberg och Kellgren ges stort utrymme (ibid). Texturdragen presenteras i kronologisk ordning och tyngdpunkten ligger på 17- och 1800-talslitteratur. Poesin har en kvantitativ särställning gentemot prosan och dramatiken får lite utrymme. Av de 72 förekommande författarna är endast 7 kvinnor. Den genomsnittliga textmängden per författare är 14 sidor. Vidare visar Danielsson på att modernistisk litteratur i stort sett lyser med sin frånvaro (ibid). Tematiken i Svensk litteratur har i mycket anknytning till det religiösa området och har en patriotiskt danande karaktär, samhällsfrågor ges dock mindre utrymme (s.249 f). Danielsson visar också på att antologin ställer höga krav på sina läsare genom att återge texter utan att modernisera språket. Den har dessutom få studieanvisningar och de beskrivningar som finns av författarna har en 18

vetenskaplig karaktär (ibid). När Danielsson sammanfattar den litterära och tematiska granskningen av Svensk litteratur gör hon det genom att visa på en nationell, borgerlig och konservativ hållning till litteratururvalet (s.250). Hon menar vidare att dessa ideal avslöjar att antologin utkom i en tid då begreppet litterär kanon inte problematiserats på samma sätt som det idag gjorts. Den andra antologin som Danielsson behandlar är Dikt och tanke och denna har enligt Danielsson ett bredare utbud såväl genremässigt som när det gäller texternas kulturella och geografiska härkomst (s.250). Även denna är kronologiskt ordnad, dock har tyngdpunkten förflyttats fram till 18- och 1900-talslitteratur. Texturvalet är här mindre omfattande än i Svensk litteratur och omfattar 199 författare som i snitt ges knappt sex sidor var. Endast 14 av de 199 författarna är kvinnor. Vidare så har den modernistiska litteraturen och arbetarlitteraturen här fått mer utrymme (s.250 f). Vad gäller tematiken så kan den även här betecknas som religiös, dock med en mer problematiserande hållning där människan framställs som en sökare, där existentiella frågor lyfts och där religionen inte ses som lika självklar (s.250). Dikt och tanke har, enligt Danielsson, inte heller samma nationalistiska prägel som Svensk litteratur, även om det även här är författare som Tegnér, Rydberg, Almqvist och Kellgren som får det största utrymmet (ibid.). Den tredje antologin som ingår i Danielssons avhandling är Svenska för gymnasiet. I denna antologi presenteras 201 författare varav 16 är kvinnor. Danielsson poängterar det anmärkningsvärda i att denna antologi, som är utgiven senare, har en mindre andel kvinnliga författare än Svensk litteratur (s.252). Antologin är kronologiskt uppbyggd och prosan har fått en ännu starkare ställning, delvis på bekostnad av lyriken (s.252 f). Varje författare ges i snitt fyra sidor och de författare som får mest utrymme är Strindberg, Almqvist, Harry Martinsson och Fröding. Arbetarförfattarna tycks vidare skattas högt och ges mycket utrymme medan den modernistiska litteraturen ges relativt lite utrymme. Jämfört med de två andra antologierna minskar de äldre texterna avsevärt, fokus har här istället hamnat på 1900-talsförfattarna (s.252). Den religiösa tematiken är heller inte alls lika framträdande och texter som på olika sätt ställer sig kritiska till den kristna läran har tagits med. På samma sätt har den nationalistiska prägeln och den borgliga, idylliska bilden av familjen nästan helt 19

försvunnit. Svenska för gymnasiet förmedlar överlag en mörkare och mer komplex bild av samhället och samtiden än vad de två andra antologierna gör (s.253). Sammanfattningsvis så menar Danielsson att en jämförelse mellan de tre antologierna och de stadgor, läroplaner och anvisningar som fanns vid tiden för de olika antologiernas uppkomst visar att antologiförfattarna tagit stor hänsyn till dessa faktorer. De värderingar som råder i de ovan nämnda officiella dokumenten är i mycket de som framkommer i antologiernas texturval (s.254 f). Danielsson noterar också den viktiga skillnaden att de två första antologierna verkar ha som huvudsakligt syfte att förmedla ett litterärt kulturarv, med de värderingar som där följer, medan den senare snarare fokuserar strömningar i samtiden och läsupplevelser (s.255 f). 6.2.3 Christoffer Dahl- Ett annorlunda Brus I Ett annorlunda Brus (2010) har Christoffer Dahl analyserat det populistisk a- och populära - läromedelspaketet för svenska, BRUS. Dahl beskriver läromedlet som liknande inget annat läromedel och ger en översikt över den läromedelsanalytiska debatt som Brus skapat (s.11 f). Dahl menar att tryckta läromedel, trots allt är det viktigaste och mest använda läromedlet i skolan. Dahl anger följande legitimerande funktioner som skäl till det tryckta läromedlets popularitet: Läromedlen har en kunskapsgaranterande - auktoriserande roll. Läromedlen har en gemensamhetsskapande - sammanhållande roll, både tankemässigt - ideologiskt och praktiskt. Läromedlen underlättar genom kombinationen av de två förstnämnda funktionerna utvärderingen av eleverna och deras kunskaper för lärarna. Läromedlen underlättar i övrigt arbetet och livet först och främst för lärarna, men också för eleverna. Läromedlen har slutligen en disciplinerande roll. (s.13). 20

Dahl uppmärksammar vidare tre aspekter att ta hänsyn till då en uppfattning om litteratursyn i ett läromedel ska utrönas: Hur litteraturen förmedlas till läsaren, vilken litteratur som förmedlas och hur litteraturen diskuteras (s.27). Den första aspekten handlar om allt som finns runtomkring primärtexten, det vill säga förord, författarpresentationer, omslag, illustrationer etc. Den andra aspekten handlar helt enkelt om vilket urval som gjorts. Den tredje aspekten handlar om hur författare, urval och litterära epoker knyts samman med primärtexterna (ibid.). 6.2.4 Jan Thavenius- Svenskämnets historia I Jan Thavenius historiska överblick Svenskämnets historia (1999) figurerar samtliga de namn som nämnts i litteraturgenomgången ovan. I kapitlet Gymnasiets litterära kanon gör Thavenius en genomgång av forskningen i ämnet där han främst utgår från de titlar som nämnt ovan. Thavenius konstaterar i boken bland annat att första hälften av 1900-talet ofta ses som litteraturundervisningens storhetstid. Den svenska litteraturen från 1700- och 1800- talet var då dominerande i undervisningen och bestod främst av en kärna av författare till vilka Tegnér, Geijer, Runeberg och Rydberg hörde (s.120 ff). Detta stämmer väl överens med de resultat som Danielsson (1988) uppvisar där den äldsta av de tre antologierna är den som har mest fokus på 1700- och 1800-tal. Till den ovan nämnda författarstaben kan Homeros, Sofokles, Shakespeare och Goethe fogas och hela litteraturhistorien hölls samman av en kronologisk ram (s.124). Efter första världskriget förändrades så synen på kanon och det som tidigare tagits för givet var inte längre lika självklart (s.127). Det är bland annat denna utveckling som Danielsson behandlar i Tre antologier - tre verkligheter (1988). 6.2.5 Charlotte Flyckeberg och Inga-Lena Gulllbrand- Kanon eller kakafoni Charlotte Flyckeberg och Inga-Lena Gulllbrand har i sin magisteruppsats Kanon eller kakafoni (1998) gjort en historisk överblick över antologier för den svenska gymnasieskolan. Den undersökta perioden för antologiernas utgivande är kortare, endast 25 år, än den som exempelvis Danielsson undersökt. Dock menar Flyckeberg & Gullbrand att de även under 21

denna korta period, från 70- till 90-talet, kan urskilja en tydlig utvecklingslinje. De menar att den upplösning av kanon som forskningen visar på efter andra världskrigen fortsätter i oförminskad takt, vilket de kan se i sin analys av antologierna (s.89). 6.3 Kursplanerna för svenskas tal om litteraturundervisning Kursplanerna för svenska i gymnasiet (Skolverket, 2000) talar lite om vad litteraturundervisningen i skolan ska innehålla och mer om vad den bör resultera i och vilka färdigheter och erfarenheter eleven bör uppnå genom litteraturundervisningen. Nedan kommer jag att lyfta fram det som tydligast och explicit finns uttryckt om litteratur i kursplanerna. I den allmänna delen, den som rör alla inom svenskämnet ingående kurser, betonas, under Ämnets syfte, litteraturens roll som identitetsskapare men även som förmedlare av ett kulturarv: Den kulturella identiteten uttrycks bl.a. i språket och litteraturen. Mötet med språk, litteratur och bildmedier kan bidra till mognad och personlig utveckling. Utbildningen i ämnet svenska syftar till att ge eleverna möjligheter att ta del av och ta ställning till kulturarvet och att få uppleva och diskutera texter som både väcker lust och utmanar åsikter. Under rubriken Mål att sträva mot står vidare att eleven: [ ]utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att tillägna sig skönlitteratur i skilda former från olika tider och kulturer och stimuleras till att söka sig till litteratur och bildmedier som en källa till kunskap och glädje. och att eleven: [ ] får möjlighet att utveckla en beläsenhet i centrala svenska, nordiska och internationella verk och att tillägna sig kunskap om författarskap, epoker och idéströmningar i kulturer från olika tider[ ] Under rubriken Ämnets karaktär och uppbyggnad beskrivs sedan hur litteratur och språk inte kan hållas isär som enskilda enheter utan att dessa tillsammans och i symbios bidrar till kommunikationsämnet svenska. 22

I kursplanen för Svenska A finns, även om dessa två beståndsdelar, enligt Skolverket, svårligen låter sig skiljas, mer språkliga än litterära aspekter av ämnet. Under Mål som eleverna ska ha uppnått efter avslutad kurs står emellertid att läsa att eleverna ska: [ ] kunna formulera egna tankar och iakttagelser och göra egna bedömningar vid läsning av saklitteratur och litterära texter från olika tider och kulturer. och att eleverna ska: [ ] känna till några vanliga myter och motiv i litteraturen, vilka speglar frågor som har sysselsatt människor under olika tider. I kursplanen för Svenska B, som enligt den beskrivningen av de enskilda kurserna innehåller en större andel litteraturundervisning, står att läsa att eleven ska: [ ] kunna jämföra och se samband mellan litterära texter från olika tider och kulturer samt mellan texter med anknytning till vald studieinriktning[ ] och att eleven ska: [ ] ha tillägnat sig och ha kunskap om centrala svenska, nordiska och internationella verk och ha stiftat bekantskap med författarskap från olika tider och epokerna. 7. Resultat Nedan kommer merparten av de kvantitativa resultaten att redovisas. De kvantitativa resultaten består i huvudsak av jämförelse mellan de olika antologiernas innehåll beträffande författare och epoker samt hur sidorna i antologierna är fördelade med hänsyn till dessa två parametrar. Resultaten redovisas med hjälp av diagram och tabeller för att förtydliga och för att underlätta en jämförelse mellan antologierna. Då resultaten presenteras kommer jag även att föra en diskussion kring urvalet av texter och författare, uppdelning av kapitel och epoker samt vilket intryck de olika kapitlen ger. Resultatredovisningen nedan kommer främst att inriktas på författare och epoker och hur epokerna delas in och kategoriseras. Då epokerna presenteras görs också en övergripande analys av vilka genrer som förekommer och vilken/vilka genrer som är dominerande. Kring detta finns dock inga exakta tal eller grafiska redogörelser. I presentationen av författarna 23

kommer främst de mest frekvent förekommande författarna att behandlas. En komplett förteckning över de i antologierna ingående författarna finns i bilaga 1. 7.1 Författarna De två faktorer som tydligast skiljer olika författare åt och som jag finner ha relevans för en klassificering är könstillhörighet och nationell härkomst. Även om dessa faktorer inte säger något om den litteratur och de texter som författarna i antologierna representeras av kan dessa faktorer belysa hur författarurvalet har gjorts. 7.1.1 Fördelning av författarna med avseende på nationalitet Alla tre antologier består till allra största delen av europeiska författare. I vissa kapitel gör man, som kommer att visas då epokerna redovisas, en tydlig skillnad mellan den aktuella epokens svenska och utländska del medan svenska och utländska författare i vissa kapitel uppträder sida vid sida. Då de flesta utländska författare är av europeisk härkomst har jag funnit det mest relevant att titta på förhållandet mellan svenska och utländska författare utan att göra någon mer exakt indelning av den senare kategorin av författare. Nedan presenteras hur fördelningen mellan svenska och utländska författare ser ut i de respektive antologierna. De verk som har anonyma eller okända författare har av naturliga skäl inte räknats med här. 24

Fördelning av författarna med avseende på nationalitet: Levande texter 0% 52 37 Svenska författare Utländska författare Figur 1: Fördelning av svenska och utländska författare i Levande texter, avseende antal författare. Fördelning av författarna med avseende på nationalitet: Dialog 72 43 Svenska författare Utländska författare Figur 2: Fördelning mellan svenska och utländska författare i Dialog, avseende antal författare. 25

Fördelning av författarna med avseende på nationalitet: Källan 128 95 Svenska författare Utländska författare Figur 3: Fördelning mellan svenska och utländska författare i Källan, avseende antal författare. För att förtydliga och för att skapa möjlighet till jämförelse finns ovanstående uppgifter sammanfattade i figuren nedan. 70 60 58 Procentuell fördelning av svenska och utländska författare 63 57 50 40 30 20 42 37 43 Svenska författare Utländska författare 10 0 Levande texter Dialog Källan Figur 4: Tabellen visar den procentuella fördelningen mellan svenska och utländska författare i samtliga de tre antologierna. 26

Ovanstående figur visar att Dialog, som ju är den mest omfångsrika antologin, har den klart största andelen utländska författare. Däremot är det ju Källan som sammantaget har det största antalet författare. Källan hamnar dock mellan Levande texter och Dialog i den procentuella fördelningen av svenska och utländska författare. Det verkat alltså inte finnas något samband mellan hur många författare som finns representerade och hur fördelningen mellan svenska och utländska författare ser ut. Samtliga tre antologier har fler utländska än svenska författare representerade. 7.1.2 Fördelning av författarna med avseende på könstillhörighet Kvinnornas frånvaro, eller på senare tid relativt låga närvaro, i litteraturhistorien och därmed också deras representation i olika antologier har omdebatteras flitigt. Även om författarens kön kan ses som av ringa betydelse för hur en text läses ser jag ändå som relevant ur ett litteraturhistoriskt perspektiv att titta på hur fördelningen mellan manliga och kvinnliga författare ser ut i de undersökta antologierna. Nedan följer därför en presentation av fördelningen av antalet kvinnliga och manliga författare i de olika antologierna samt en beskrivning av den procentuella fördelningen. Fördelning av författarna med avseende på könstillhörighet: Levande texter 17 Kvinnliga författare Manliga författare 72 Figur 5: Inbördes fördelning mellan manliga och kvinnliga författare i Levande texter, avseende antal författare. 27