Bakgrund Varje år avlider ca 1500 personer till följd av självmord Gruppen efterlevande barn är osynlig Forskning visar att det är en högriskgrupp för psykisk ohälsa, självmordsförsök och fullbordade självmord Tonåren är en särskilt sårbar tid i livet Tonåringar och unga vuxna kan berätta om sina erfarenheter
Tidigare forskning Inriktad på vuxna anhöriga t.ex. föräldrar, partners Sorgen efter självmord skiljer sig från sorg vid andra, mera naturliga, dödsfall Komplicerad sorg - inslag av skuld, skam, ilska, övergivenhetskänslor och varför frågor Självmord kan leda till problem för enskilda familjemedlemmar och för hela familjen Forskning om tonåringar är ffa inriktad på psykiatriska symptom upp till 2 år från förlusten Forskning saknas som studerar sorgeprocess över tid Forskning saknas som studerar tonåringars egna berättelser
Studiens syfte Genom ett antal enskilda berättelser nå fördjupad kunskap om hur det kan upplevas att som ung kvinna i tonåren förlora sin pappa i självmord Ett särskilt fokus på sorgens process och innehåll, förlustens konsekvenser på kort och lång sikt samt på stödbehov i relation till familj, socialt nätverk och samhälle
Problemformulering och frågor Vad kan några unga förlustdrabbade kvinnor låta oss förstå om hur det är att förlora en pappa i självmord under tonåren? 1. Vilka aspekter av erfarenheten av att under tonåren ha förlorat sin pappa i självmord framträder som centrala i kvinnornas berättelser? 2. Vad beskrivs ha fungerat underlättande (stödjande) respektive försvårande (hindrande) för sorgeprocessen? 3. Hur beskrivs erfarenheten av att ha förlorat sin pappa i självmord ha påverkat de unga kvinnornas självbild och livsinnehåll?
Metod Narrativ forskningsmetod är väl lämpad för att förstå och ge röst åt marginaliserade grupper och individer som inte hörs eller syns i samhället och vars problem och livssituation ofta riskerar att förbi dold (Larsson, Sjöblom och Lilja 2008, s. 29)
Urval Fyra unga kvinnor i åldrarna 19-27 år Själva tagit initiativ till att delta Alla har förlorat en pappa i självmord Tiden från förlusten varierar från 7 månader till 10 år
1. En livslinje används för att åskådliggöra kontexten och få vetskap om tidigare betydelse fulla händelser i livet 2. Inledande fråga: Var vill du börja med att berätta om förlusten av din pappa? då börjar vi där!
Karolinas berättelse 27 år lever tillsammans med pojkvän Har en mamma och en yngre bror som är 23 år Jobbsökande Förlorade sin pappa i självmord som 16-åring Pappans självmord var den viktigaste vändpunkten Karolina hade en mycket nära relation till sin pappa som utgjorde ett stort känslomässigt stöd i livet
Sofias berättelse 19 år lever tillsammans med sin mamma och 15- årige lillebror Har precis tagit studenten Förlorade sin pappa i självmord för 7 månader sedan Viktigaste vändpunkten var när hon som 12-åring fick vetskap om sin pappans depression Bar på en ständig rädsla att pappan skulle ta sitt liv Sofia hade en ambivalent relation till sin pappa från att tidigare varit pappans prinsessa hade de p.g.a. depressionen inte mycket kontakt
Emelies berättelse 19 år och har precis tagit studenten Bor tillsammans med sin mamma, lillebror som är 17 år, sin styvpappa och sina båda styvsyskon Föräldrarna skilde sig när Emelie var 11 år Förlorade sin pappa i självmord som 15-åring Emelie bodde hos pappan varannan helg Dagen då hon fick beskedet om pappans död är den största vändpunkten i livet Emelie hade en ambivalent relation till sin pappa som inte var känslomässigt närvarande i hennes liv
Miras berättelse 27 år och lever ensam Kommer från ett utomeuropeiskt land där hennes mamma och 16-årige lillebror bor kvar Studerar Förlorade sin pappa i självmord när hon var 18 år Flera svåra livshändelser i livet före och efter pappans död Mira hade en nära relation till pappan som byggde på att hon var den omhändertagande
Resultat centrala teman i berättelserna Relationen till pappan före och efter döden Pappans självmord som en traumatisk händelse Sorgereaktioner som är komplicerade och relaterade till självmord som dödsorsak Socialt stöd från familj, släkt, kompisar och professionella Pappaförlustens inverkan på självbild och livsinnehåll Underlättande och försvårande faktorer i sorgen
Underlättande faktorer i sorgen Socialt stöd från socialt nätverk: familj, släkt, vänner, professionella. Möjlighet till minnesskapande och meningsskapande som psykologisk process och social aktivitet Information om depression som orsak till självmord
Försvårande faktorer i sorgen Bristande stöd och/eller negativa reaktioner från familj och socialt nätverk Pappans självmord som en traumatisk händelse Komplicerade sorgereaktioner; varför-frågor skam, skuld, övergivenhetskänslor, ilska En ambivalent relation till pappan före och efter döden (men även en god relation kan upplevas komplicerad att sörja) Livsstressorer: dålig ekonomi, kvarvarande förälders sjukdom, arbetslöshet och missbruk
Hur självbild och livsinnehåll beskrivs ha påverkats Känsla av att vara annorlunda (olik jämnåriga) Negativ och/eller stigmatiserad självbild Ökad mognad försvårar mötespunkter med jämnåriga Ökad självtillit Oro för att förlora någon annan närstående Omvärdering av vad som är viktigt i livet: nära relationer värderas högre liksom att vara hjälpsam mot andra
Det professionella stödet Skammen beskrivs som hindrande för kvinnorna att söka och att få socialt stöd Att få möjlighet att dela sorgen inom familjen, ffa med den kvarvarande föräldern, framhålls som det allra viktigaste En professionell kontakt beskrivs bli viktig när familjen inte räcker till En förutsättning för professionell hjälp har varit att det har erbjudits Den professionella kontakten beskrivs som avlastning i sorgen Den professionella kontakten beskrivs som möjlighet till bearbetning av särskilt svåra aspekter av dödsfallet: skuld, skam, övergivenhet, ilska och varför frågor
Pågående studier En studie av hur unga sörjande efter ett självmord i familjen kommunicerar med andra via chatt på internet Analys av en ung kvinnas teaterföreställning om hennes erfarenhet av att ha förlorat sin mamma i självmord under tonåren
Sång till mamma Kanske ditt hjärta längtade efter något annat än mitt. Kanske det fick dig att välja bort ditt liv och lämna mig här. Jag önskar såå att allt hade varit på ett annat sätt, på ett annat sätt, på ett annat sätt. Jag har så många frågor som jag aldrig kan ställa till dig eller få svar på. Jag önskar så att jag fick krama dig, bara för en sista gång, bara för en sista gång. Smärtan och det stora svarta hålet som du har lämnat efter dig, tror aldrig någonsin att du kan föreställa dig. Ett avgrundshål utan botten, ett mörker som bara pekar tillbaks till mig (skriker). Jag önskar så att jag fick hålla om dig, bara för en sista gång, bara för en sista gång. Låta endorfinerna flöda. Det här är något som jag bara kan drömma om. I min inre värld. Jag önskar så att jag fick krama dig, bara för en sista gång, bara för en sista gång. Ja jag önskar så
Tack för er uppmärksamhet! anneli.silven.hagstrom@liu.se