2005 TIDNINGEN FÖR DJURSKYDDET SVERIGE NO. 4 ÅRGÅNG 113 Renen-ett djur i politisk hetluft Hundens historiska klassresa För en bättre djurskyddslag i Egypten TEMA: Kultur
DJURSKYDDET Nr 4 2005 Årgång 113 Ansvarig utgivare Sven Stenson Redaktör Elsa Frizell Webmaster Viktor Hedén Förbundssekreterare Lena Hallberg Kansliansvarig Åsa Hedberg Djur och kultur Att enkelt försöka definiera kultur är ingen lätt uppgift. Att skriva om kopplingen mellan djur och kultur är än svårare. Men jag ska ändå försöka, för hur vi värderar och behandlar djur är nära förknippat med den kultur vi lever i. Kultur är ursprungligen latin och betyder odling. Idag används ordet mer i betydelsen människans andliga odling och civilisation. Man kan förklara ordet som grundläggande antaganden, vad som tas för givet som sanning i ett samhälle. På dessa grundläggande antaganden baseras värderingar och normer. Normer är vad samhället tycker är rätt och fel, det vill säga lagar och sociala regler. Värderingar är vad du och jag tycker är rätt och fel. Vad har då kultur med djurskydd att göra? Mycket, att arbeta med djurskydd är på sätt och vis som att arbeta med kulturpåverkan, stor del av djurskyddsarbetet går ju ut på att förändra människors värderingar och normer. Utgångspunkten i en kultur måste vara att djur har ett värde i sig själva. Att kunskap om djurs beteende och behov styr hur djur behandlas. Inte som i de flesta kulturer idag där människans behov styr djurens värde. Adress kansliet Markvardsgatan 10 113 53 Stockholm Tel: 08-673 35 11 Fax: 08-673 36 66 info@djurskyddet.se www.djurskyddet.se Postgiro: 1499-3 Bankgiro: 677-8047 Bli medlem Som medlem har du möjlighet att påverka det lokala djurskyddsarbetet och du får varje år fem nummer av Djurskyddet. Kontakta en förening nära dig, läs på sidorna 24-25 för att se vilken förening du tillhör! Att bli direktansluten medlem till riksförbundet kostar 100 kronor som sätts in på pg 1499-3. Centralstyrelsen Sven Stenson, ordförande Björn-Fredrik Tollin, vice ordförande. Ledamöter: Gabrielle Rosendahl, Björn Dahlén, Jan-Åke Hillarp, Anders Jarkiewicz, Eva Norberg, Gunnela Ståhle, Lars Lindqvist. Suppleanter: Kerstin Malm, Ingrid Redbo, Henriette Westholm. Material Redaktionen ansvarar inte för insänt, ickebeställt material. Tryckeri Globalt företagstryck Annonsansvarig Kenneth Persson, 040-16 54 86 kenneth.persson@ardeo.se Djurskyddet Sverige är en ideell organisation som i mer än hundra år arbetat med att skapa opinion för bättre djuromsorg. Detta har bland annat resulterat i en förbättrad djurskyddslagstiftning. Synen på djur och djurhållning förändras med samhällsutvecklingen. Djurskyddet Sveriges arbete är viktigt i den utvecklingen. Vår uppfattning bygger så långt som möjligt på vetenskap, beprövad erfarenhet och etiska värderingar. Vi arbetar genom kampanjer, rådgivning, remissarbete, representation i arbetsgrupper och kommittéer, ekonomiskt stöd till olika verksamheter och samarbete med andra organisationer och myndigheter. Omslagsfoto Jan-Åke Hillarp Manusstopp för nummer 5 25 oktober 2005
INNEHÅLL Renen-ett djur i politisk hetluft 4 Hundens historiska klassresa 6 4 För en djurskyddslag i Egypten 8 Boktipset 10 6 Fågeljakten på Malta 12 Kampanj för att höja kattens status 15 8 Okunnighet är den största boven Insänt 18 20 12 Landet runt 22 18
TEMA Renen - ett djur i politisk hetluft Rennäringen är en viktig del av det samiska kulturarvet. Den är inte bara ett sätt att hitta en inkomst, den är också bärare av en lång kulturell tradition och samisk identitet. Staten har ett övergripande ansvar för att rennäringen ska fortleva som en del av kulturen. Men hur blir det när viss del av de kulturella inslagen innebär lidande för djuren? Text: Elsa Frizell Foto: Jan-Åke Hillarp Djurskyddet Sverige har fått flera signaler att det finns djurskyddsproblem inom rennäringen. Framförallt handlar det om hållande av ren i hägn, bristande tillsyn, och kastrering av hanren. Men det finns en stor försiktighet hos berörda myndigheter, frågan är känslig. Ofta kommer djurskyddsproblemen inte ens upp på ansvarig myndighets bord. -Min erfarenhet är att djurskyddstillsynen är minimal från kommunernas sida. De tänker inte på renen som ett tillsynsobjekt. På så vis är det ju svårt att överhuvudtaget upptäcka brister, säger Karina Burlin länsveterinär i Stockholms län men som under många år arbetat som länsveterinär i Norrbottens och Västerbottens län. Hållande i hägn Renar hålls i hägn inför transport och vid märkning. Men i en del fall även innan slakt då vissa områden i Sverige fortfarande har problem med nedfall från Tjernobyl. För att köttet inte ska innehålla för hög halt av cesium utfodras renar i hägn en viss tid innan slakt. Hållande i hägn har dock visat sig innebära en del problem ur djurskyddssynpunkt. För ett par år sedan rapporterades från länsstyrelsen i Västerbotten till Jordbruksverket att en del renar dött i hägn på grund av uttorkning. - Fallet blev infekterat eftersom renskötarna fick ersättning för de döda renarna från Jordbruksverket och myndigheterna tog inte tag i frågan, säger Karina Burlin. Djurskyddsmyndigheten har nyligen anslagit pengar för att ta fram föreskrifter för hållande av ren i hägn. Bristande tillsyn -Under min tid som länsveterinär i Norrbotten fick jag vara med om att åtskilliga djur svalt ihjäl och ett stort antal renar blev påkörda av bilar och tåg, säger Karina Burlin. Problematiken är mångfacetterad. Centralt är synen på renen som ett vilt djur. Malin Brännström förbundsdirektör på Samernas riksförbund menar att renen inte är ett tamt djur. -Tillsyn som handlar om att man hela tiden ska se djuren är stressande för dem. Renen är ett vilt djur som inte ska bevakas hela tiden, säger hon. Men renen omfattas av djurskyddslagen och därför gäller bestämmelserna i lagen och djurskyddsförordningen även för den som håller eller hanterar ren. Detta betyder bland annat att renar ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom, de får inte överansträngas och de får inte hållas bundna på ett plågsamt sätt. Man kallar renen för semidomesticerad, nästan domesticerad. På Djur-
TEMA skyddsmyndigheten menar man att renen är ett husdjur och att se till att djuren har tillräckligt med foder och vatten är en skyldighet varje djurägare har. - Man kan inte se till alla renar, alla dagar men tillsynen av dem måste bli bättre. Renen är inte mer vild än ett nötkreatur som går i ranchdrift, säger Åsa Regnander-Dahl på Djurskyddsmyndigheten. Antal renar och tillgång på bete är centralt när det gäller tillsynen. Malin Brännström menar att antalet renar beror på betestillgången. -Förr reglerades antalet renar av sig självt när det blev för många renar och beteskris. Idag försöker man stödutfodra om betet är dåligt. Men det är inte lätt, vissa renar äter inte av fodret. En del samebyar anser också att man inte ska stödutfodra, säger hon. Idag försöker man hålla ned antalet renar men det finns en gräns för hur få renar man kan ha för att kunna leva på dem, säger Malin Brännström. -Varje ren är märkt och ägs av människor som har ansvar för dem. Ett djur med ägare ska inte behöva svälta ihjäl. Är det till exempel dåligt med bete så att djuren svälter måste de stödutfodras eller slaktas, säger Karina Burlin. Kastrering av ren -I tillämpningen av djurskyddslagen har ibland mer hänsyn tagits till produktionssättet än till djuren. Kastreringen av ren är ett exempel på när större hänsyn har tagits till produktionsförhållandena än till att man tillfogar stor smärta på renen när man kastrerar utan bedövning, säger Karina Burlin. Kastrering av sarv, hanren, har lång tradition inom renskötseln. Sarven kastreras framförallt av två anledningar. Dels därför att den annars går ned för mycket i vikt under sommarens brunstperiod, dels för att underlätta tämjningen till drag- och skällrenar (de renar som leder flocken under vandring mellan betena). Att använda sarven för slakt är inte lika vanligt idag eftersom det oftast är kalvarna som slaktas. I de nordligast belägna samebyarna är sarvslakten dock fortfarande viktig eftersom kalvarna inte blir tillräckligt stora för att slakten ska löna sig. För att utföra kastreringen fångas sarven (hanrenen) in och läggs ned på sidan. En person håller renens bakben och den som ska utföra ingreppet placerar en tång om den ena sidans sädessträng och sluter samman tången. Tången hålls sammanpressad i cirka fem sekunder varefter en ny avklämning görs någon centimeter från den första. Därefter görs likadant med den andra sädessträngen. Renskötarna själva kan utföra ingreppet som görs utan bedövning. Detta är ett undantag i lagen. Inga andra djur förutom grisar får kastreras av andra än veterinärer. Kastrering utreds Kastreringen av ren har på senare år uppmärksammats av myndigheterna. Jordbruksverket föreslog i en skrivelse till Jordbruksdepartementet 2001 att djurskyddsförordningen skulle ändras så att det inte länge skulle vara tillåtet att kastrera handjur av ren utan att veterinär anlitas. Frågan utreds nu på Jordbrukdepartementet och utredningen kommer att vara färdig i november. Att kastreringen har fått utföras av renskötarna själva har delvis varit en kulturell men och praktisk fråga. Kastreringen utförs under senvåren då renarna hålls i hägn i samband med flyttningen eller under sommaren då de hålls i hägn under kalvmärkningen. Det är svårt och dyrt att få veterinärer till samlingsplatserna som ofta ligger otillgängligt och det är också svårt för renskötarna att veta när samlingen av renarna är klar. -Jag tycker att man i så fall kan fråga sig om renarna behöver kastreras överhuvudtaget. Jag är helt emot att man får kastrera djur utan bedövning, oavsett anledning. Varför har renen inte samma rättigheter som andra djur. Vad är det som gör att renen är mindre värd? säger Karina. I Norge får bara veterinär utföra kastrering på djur och där är det också hårdare reglerat när ingreppet får ske. Där har man tagit den principiella ståndpunkten att djuren inte ska anpassas till rådande drifts- och produktionsförhållanden utan att det är dessa som ska ändras så att ingrepp som inte kan motiveras av veterinärmedicinska skäl kan undvikas. Djurskyddet Sverige vill arbeta för en linje som den norska.kastrering av ren ska bara ske i undantagsfall. Renen ska vara bedövad och ingreppet ska utföras av veterinär. -Djurskyddsproblem med ren blir en politisk brännbar fråga eftersom det handlar om vår ursprungsbefolkning som vi genom historien har behandlat illa. Men kan staten subventionera kulturellt bevarande när de kulturella inslagen innebär lidande för djuren? Oavsett om det handlar om minoriteter eller inte så ska djurskyddslagen följas. Kulturen. får åsidosättas om djurskyddslagen inte följs, säger Sven Stenson ordförande i Djurskyddet Sverige. FAKTA OM RENEN Renarna är hjortdjur som lever i flock. Den art som finns i norra Skandinavien kallas tundraren. Det finns cirka 220 000 renar i Sverige. Renen är det enda hjortdjuret där båda könen har horn. Tjuren, sarven och kon, vajan, fäller sina horn varje år. Renen är anpassad efter klimatet med en päls där håren sitter tätt för isoleringen och med stora klövar som de kan springa på snön med. Djuren blir cirka 85-120 centimeter höga. Läs mer: www.same.se www.sjv.se www.regeringen.se
TEMA Hundens historiska klassresa Värdet av ett djur är långt ifrån konstant utan skiftar i olika tider och från kultur till kultur, beroende på vilken funktion de har i det givna samhället. Ett exempel på det är hur sällskapsdjuren sedan 1800-talet i vår kultur på allvar tagit sin plats i människans hem och hjärtan. Text: Monica Libell doktor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet Foto: Elsa Frizell Historiskt sett har det alltid funnits sällskapsdjur i någon bemärkelse och i vår kultur har deras roll blivit alltmer framskjuten. Bland sällskapsdjuren intar hundar och katter en särställning. Denna relation mellan människa och djur är ett samhällsfenomen som fascinerar i sin spännvidd, stabilitet och djup. Även om det fanns sällskapsdjur i förhistorisk och i antik tid, så är vår tids relation till dem ganska modern. Först under 1800-talet utvecklade man i västerlandet den emotionella relation till dem som vi ser idag. Dessförinnan hade de mer blandade roller. De flesta användes till mer praktiska och samhällsekonomiskt nyttiga uppgifter. Precis som idag använde man hundar som vakthundar, fårhundar, polishundar, blindhundar, men de sattes också i arbete i den tidiga industrin, där de bland annat fick dra mindre kvarnar. Katter användes främst som rått och musfångare i hus och lador. Och när djurens krafter var slut eller de blev sjuka gick de samma öde till mötes som alla andra arbetsdjur, då som nu. De avlivades och deras kött, päls och fett togs om hand i hushållet. Hunden blir sällskapsdjur Hästen var länge statusdjuret som var dyr i drift men oumbärlig som drag- och riddjur. Under 1800-talet började dock hunden att konkurrera med hästen om människans gunst. Efterhand som industrin utvecklas och hunden och hästens arbetsuppgifter alltmer övertogs av maskiner, blev hundens roll som sällskapsdjur allt vanligare. Medan hundar länge varit vanliga i hemmen i de övre samhällsskikten, blev de allt populärare i städernas borgarhem. Till skillnad från hästar gjorde hundars storlek dem lämpade för att ligga vid eldstaden. Hästarna fick nöja sig med stallet, på avstånd från bostadshuset. Som alltmer oviktig för samhällsekonomin i den nya industrikulturen, kunde hunden bana sin väg in i husen och in i människors hjärtan. Hundar uppvärderades då de blev upptagna som familjemedlemmar, gavs namn och individualitet. De hade en förmåga att anpassa sig till familjeliv och en inomhustillvaro. Deras storlek gjorde dem behändiga och deras gruppinstinkt gjorde dem lätta för den mänsklige ledaren att styra. Eftersom förmågan att behärska sina naturliga instinkter ansågs utgöra en av de viktigaste skiljelinjerna mellan natur och kultur, fungerade hundars läraktighet som ett bevis för att de var förmer än djur. Med hundars insteg i hemmen, gavs människor möjlighet till nära umgänge med dem. Genom deras påtagliga närhet kunde man studera dem på ett helt annat sätt än vad som var vanligt med nötboskap eller grisar. I dem såg man alltmer en spegel av det mänskliga jaget. Liksom människor uppvisade de personliga karaktärsdrag och ett helt känsloregister, såsom rädsla, sorg, aggressivitet, glädje, lekfullhet, tillgivenhet. För många besatt hundar tom egenskaper som knappast fanns hos människan som osviklig lojalitet och villkorslös kärlek. Detta innebar bland annat att personer i maktposition gärna höll sig med hundar. Människor i deras omgivning uppfattade de lätt som falska och opålitliga, endast hundarnas kärlek var äkta. Blir civiliserade Hundars uppvärdering särskilt i förhållande till katter låg framförallt i deras utvecklade sociala och mentala förmågor som gjorde dem människolika och enkla att uppfostra och användbara för en rad olika ändamål. Man brukade särskilt peka på hundars förmåga att bli civiliserade, det vill säga att man kunde förfina och förädla deras beteende. Deras naturliga instinkter kunde tämjas, vilket gjorde att de avgjort skilde sig från andra djur. Djur var generellt sett hänvisade till indiskreta instinkter: de tömde sig i tid och otid, åt glupskt och uppvisade ogenerat parningsbeteende. Hundar däremot kunde i viss utsträckning läras att kontrollera olämpligt kroppsbeteende. Eftersom förmågan att behärska sina naturliga instinkter ansågs utgöra en av de viktigaste skiljelinjerna mellan natur och kultur, fungerade hundars läraktighet som ett bevis för att de var förmer än djur. De var samhällsvarelser och befann sig i en mellanposition, mellan människor och djur. Alltså kunde man inte längre behandla dem som vilka djur som helst längre. Hundkött blev en omöjlighet och slakt av hundar stämplades som tabu. Katter blev visserligen också väldigt populära under 1800-talet. Men de upplevdes inte kunna anpassa sig lika bra till de krav vår kultur ställde på sina medlemmar. De lydde inte under någon annan än sig själva och uppvisade inte samma lojalitet och hängivenhet till sin ägare. Dessutom var de nyckfulla, lättretade och som nattdjur genererade de misstänksamhet och sällsam mystik. Deras värde ökade knappast heller med associationen till det kvinnliga. Hundar liksom hästar, var kodade som manliga och många menade att endast män kunde civilisera hundar. Kvinnor ansågs inte besitta tillräcklig
TEMA Värdet av ett djur är långt ifrån konstant utan skiftar i olika tider och från kultur till kultur, beroende på vilken funktion de har i det givna samhället handlingskraft och bestämdhet för att civilisera hunden. Priviligierade djur Idag har vi kvar synen på hundar och katter som privilegierade djur. Medan många oreflekterat äter gris- och nötkött är motståndet mot hund och kattkött lika starkt idag som det blev under slutet av 1800-talet. Trots att forskning pekar på grisars stora likheter med hundars sociala, mentala och känslomässiga förmågor, skulle få vilja se hundar ges den behandling grisar utsätts för. Kaniner och marsvin säljs och hålls instängda i små burar i djurhandeln men liknande hantering av hundar och katter (som förvisso sker i södra Europa) skulle för många nordbor te sig inhumant. Kaniner och marsvin anses lämpliga som leksaker åt barnen, men endast hundar och katter är värdigt sällskap för vuxna människor. Ändå har kaniner personlighet och lika stort territoriellt behov som katter och är oftast mer sociala än katter. En klassresa Hunden har i vår kultur gjort en häpnadsväckande klassresa från bruksdjur till högt värderad familjemedlem och nära vän. Medan grisars och nötboskaps och andra förbrukningsdjurs värde ligger i den fysiska kroppen som råvara, såsom kött, päls etc, så ligger sällskapsdjurens värde generellt i deras mentala förmågor. Den känslomässiga investering vi gör i sällskapsdjuren ger dem ett mervärde i förhållande till andra djur. Värdet av ett djur är alltså långt ifrån konstant utan skiftar i olika tider och från kultur till kultur, beroende på vilken funktion de har i det givna samhället. Därför är det inte konstigt att Indiens syn på heliga kor som religiösa symboler eller Koreas mer samhällsekonomiska syn på hundar och katter skiljer sig från den västerländska synen. Man kan då påminna sig att hundar för inte alltför länge sedan hanterades som andra bruksdjur och att deras höga värde i vår kultur är en ganska senkommen uppgradering..
TEMA För en djurskyddslag i Egypten Egyptens fem djurrättsorganisationer har gått samman för att arbeta för en djurskyddslag och bättre kontroll över förhållandena på slakterierna. Den islamska lagen Sharia säger att man ska visa barmhärtighet mot djur. Nu behöver de islamska reglerna föras in i den civila lagstiftningen. Text och foto : Bengt Sigvardsson frilansjournalist Slaktdjuren står i floder av blod och urin i väntan på att gå samma öde till mötes som djuren framför dem; att få halsarna avskurna utan bedövning. Slaktknivarna är inte speciellt vassa; det krävs både tre och fyra snitt innan djuren faller ihop och förblöder. Detta berättas av en anonym person som besökte ett egyptiskt slakteri. På djurrättsorganisationen SPARE (The Society for the Protection of Animal Rights, Egypt), i Sakkara utanför Kairo, blir det liv i luckan när de får höra talas om förhållandena på slakteriet. Inte minst för att djur i Egypten ska halalslaktas. -Vår profet Muhammed gav tydliga instruktioner om hur djur ska behandlas innan de slaktas, säger Amina Abaza, SPARE: s president och grundare. Hon är medveten om att halal-slakt betraktas som plågsam av många i väst, likaså gör den judiska rituella koscherslakten. Halal och koscher Traditionell muslimsk slakt kallas zabiha. Kött från djur som slaktats enligt denna metod är halal, tillåten mat för muslimer. Den judiskt rituella slakten heter shechitah och den tillåtna maten är kosher. Därför brukar muslimernas respektive judarnas slakt kallas för halaloch koscherslakt. Slaktmetoderna är tusentals år gamla och enligt de ortodoxa skolorna går de inte att reformera, såvida inte gud själv ingriper. Reglerna för halal-slakt och halal-mat finns i Koranen och i den muslimska lagen Sharia. För koscherslakt finns lagarna i Torah vilket är benämningen på de fem första Moseböckerna och judisk lära överlag. Vilka djur, samt vilka delar av dem, som är tilllåtna att äta skiljer sig mellan muslimer och judar, men slaktmetoderna är desamma och utförs genom skäktning, det vill säga att djuret förblöder efter att dess halspulsåder skurits av. Halal-slakten föregås av att djuret får dricka rikligt med vatten eftersom inget djur får dö törstigt. Slaktdjuret måste stå i riktning mot muslimernas heligaste stad, Mecka, och orden i Guds namn, Gud är störst ska uttalas under slakten. Inga andra djur får bevittna slakten och kniven måste döljas för djuret. Slaktaren ska vara en pålitlig och rättrogen muslim, även om vissa hävdar att slaktaren även kan tillhöra Bokens Folk, det vill säga kristna och muslimer. Även koscherslakten bör utföras av en speciellt utbildad shochet, slaktare, och en välsignelse ska uttalas under slakten. Dödandet ska ske med ett horisontellt och djupt snitt med en extremt vass kniv över djurets strupe. -ETT snitt över halspulsåder, matoch luftstrupe så att djuret dör omedelbart, betonar Amina. Slaktmetoden innebär att blodet sprutar ut ur halspulsådern med väldig kraft och snabbt tömmer djuret på blod, vilket är nödvändigt eftersom blodmat är förbjudet för rättrogna judar och muslimer. Bedövning Enligt de ortodoxa skolorna får inte djuret vara bedövat, vilket går stick i stäv med svensk djurskyddslagstiftning. Därmed är koscher- och halal-slakt utan bedövning förbjudet i Sverige. Fjäderfän och kaniner är dock undantagna om hela huvudet snabbt skiljs från kroppen. Bland muslimer går åsikterna isär huruvida köttet från ett djur som bedövats före slakt är halal. Vissa hävdar att fallet är så förutsatt att djuret lever när halsen skärs av. Det är denna typ av halalslakt som förekommer i Sverige. Andra muslimer anser att bedövning innebär en traumatisk skada och eftersom ett slaktdjur inte får vara skadat är inte dess kött halal. Inom ortodox judendom är man mer överens; slakt som föregås av bedövning kan inte klassas som shechitah-slakt och därmed är inte köttet koscher. Försvarare av den ortodoxa typen av halal- och koscherslakt menar att den snabba blodförlusten efter knivsnittet gör att djuret blir medvetslöst på några sekunder och därmed är naturligt bedövat när det dör. När det gäller koscherslakt finns det dessutom en annan etisk aspekt; merparten av köttet från ett slaktat djur godkänns inte som mat enligt ortodox judisk tro vilket medför att det skulle säljas på den öppna marknaden och kanske hamna i grytor hos folk som motsätter sig slakt genom skäktning. Religiösa regler förbises Oavsett om rätt utförd halal- och koscherslakt är plågsam eller inte skvallrar både smygfilmningar från koscherslakterier och vittnesmålet från det egyptiska halal-slakteriet om att de religiösa reglerna inte alltid följs. En snabb sökning på Internet ger flera träffar där judiska rabbiner fördömer förhållandena på de smygfilmade koscherslakterierna. Likaså medlemmarna i SPARE menar att vittnesmålet från det egyptiska slakteriet går stick i stäv mot vad den islamiska lagen Sharia säger. - I islam är det är absolut förbjudet att plåga djur. Det finns till exempel en hadith (hadither är profeten Muhammeds sedvänjor) som berättar att profeten såg en man som drog våldsamt i en get på väg till slakt. Profeten sa till mannen Sluta, du ska inte döda geten två gånger, säger Amina. Islam och djurrätt PÅ SPARE hävdar man att i själva verket går djurrätt och islam hand i hand, men att de flesta egyptier inte känner till detta. -Det är chockerande hur lite folk känner till om djurrätt i islam. Jag förstår inte varför de muslimska instituten inte tar upp mer om detta, säger Mona Khalil, vicepresident i SPARE. I egyptiska byar och städer används ofta åsnor och andra dragdjur som transport-
TEMA TEMA Amina Abaza, till höger är SPARE: s president och grundare. Mona Khalil till vänster är vicepresident i SPARE. Egyptens fem djurrättsorganisationer har nyligen bildat en federation som arbetar för en djurskyddslag. och arbetsmedel. Överlastning, långa arbetsdagar och piskrapp tillhör vardagen för många av dem. En stormufti i Kairo sammanställde 1913 en samling om djur i Koranen och profetens uttalanden om dem. (En mufti är en muslimsk lärd som tolkar islams lagar). SPARE använder sig flitigt av citat från samlingen i broschyrer som delas ut till djurplågare. Mona berättar om hur profeten Muhammed ingrep mot djurplågeri och nöjesjakt. Under det abbassidiska kalifatet (år 749 till 1258) fanns det sjukhus, härbärgen och religiösa välgörenhetsstiftelser (waqf) för herrelösa hundar och katter. Det berättas till och med om en kvinna som hamnade i Helvetet för att hon hade svultit sin katt till döds. Eftersom merparten av egyptierna är djupt religiösa är det mest effektiva sättet att ändra på folks attityder att hänvisa till islam. -Börjar jag prata etik med djurplågare blir jag utskrattad, men om jag nämner profeten och Koranen, då tar de mig på allvar. Det enda sättet att sprida djurrätt i Egypten är att ta upp hur djur behandlades under tidig islamsk tid under till exempel fredagsbönen i moskén. Nästan inga egyptier läser tidningar, de bara glor på TV eller går till moskén, säger Amina. Ingen plats i kulturen SPARE lägger mycket energi på att besöka muslimska shejker, och även kristna präster, för att övertala dem att ta upp djurrätt med sina församlingar. -Upplysningarna måste ske från högsta instans, till exempel i statliga moskéer, säger Mona. Hon menar även att skolorna måste ta sitt ansvar. -Nationalsporten bland egyptiska barn är att binda stenar kring halsen på hundar och kasta dem i kanalen, säger Amina ilsket. -Djuren har ingen plats i vår kultur längre. Barn får till exempel inte lära sig något om djur i skolan. Det mest effektiva skulle vara om man pratade om djurrätt under religionstimmarna, då kan ingen säga emot. Eller att man lär ut djurkärlek på ett indirekt sätt, som till exempel genom sagan om Askungen. Problemet är att det finns ytterst få egyptiska djursagor, säger hon. En djurskyddslag SPARE är en av Egyptens fem djurrättsorganisationer som nyligen har bildat en federation. Högst på prioriteringslistan står bättre kontroll över förhållandena på slakterierna och en djurskyddslag. Idag finns bara en lantbrukslag som behandlar de ekonomiska aspekterna i djurskötsel. En av de starkaste drivkrafterna för en djurskyddslag är juristen Ahmad Shirbini, president i organisationen Animal Friends. -Det måste bli en effektiv djurskyddslag som behandlar djurtransporter, förhållandena i slakterier, djuraffärer med mera, säger Ahmad och fortsätter: -Det är inte lätt att jobba för en djurskyddslag eftersom folk inte är familjära med djurrätt, å andra sidan är det inget omöjligt arbete eftersom islam tvingar oss att vara barmhärtiga mot djur. Något som tydligen inte många egyptier känner till. -För några månader sedan deltog jag i en konferens där jag tog upp vikten av en djurskyddslag. Jag blev omedelbart anklagad för att försöka amerikanisera och västinfluera Egypten. Det vill jag inte alls, jag vill snarare att vi ska bli riktiga muslimer. En djurskyddslag skulle inte vara något nytt påhitt, allt finns redan. i Sharia. Det enda man behöver göra är att föra in de islamska reglerna i den civila lagstiftningen, avslutar Ahmad. RELIGIÖS SLAKT I SVERIGE Djurskyddsmyndigheten fick 2004 i uppdrag att studera, analysera och utvärdera de slaktmetoder och synsätt som gäller vid religiös slakt i andra länder. Arbetet inom uppdraget har innefattat möten med muslimska och judiska företrädare, berörda myndigheter och djurskyddsorganisationer. Djurskyddet Sverige har varit representerat under dessa möten. Nu är Jordbruksdepartementets rapport ute på remiss. Yttandena kommer sedan att sammanställas och ges till beslutsfattande politiker. Djurskyddet Sverige anser att alla djur ska vara bedövade före slakt. Läs mer om djurksyddsarbetet i Egypten: www.sparealife.org/ www.animalfriends.info/
DJURSKYDDET RECENSERAR BOKTIPSET Berättelsen om Pi, Yann Martel (Brombergs, 2001. Ca 351 sidor) Om de bara kunde tala James Herriot ( Iris Förlag till ljudbok 1998. 6 kassetter) Hundhistorier (Richter Pocket, 1970. Ca 432 sidor) Hongkong, Staffan Heimerson, W&W 1991 pocket Text: Birgitta Imander Hongkong Då Djurskyddets tema denna gång är kultur vill jag inte undanhålla er en glimt från Hongkong, förmedlad av journalisten och författaren Staffan Heimerson (känd som Rösten från Östern ). Det handlar om den bekymrade restaurangägaren, nödsakad att utöka menyn. Gästerna hade tröttnat på det gängse utbudet av tvättbjörn, hund och orm. Fantasifullt tillagad råtta var den nya attraktionen. Vad tyckte då Heimerson? Jo, att det mest smakade som kyckling Förresten - varför anser vi det ok att äta vissa djur, men inte andra? Ett svar kan vara just den rådande kulturen. Jag avundas er som har Heimersons reportageböcker olästa. Med sin rappa stil, ofta med både humor och självironi, tar han oss med till jordens alla hörn (och jag menar verkligen alla) där han bott och arbetat. Ibland dyker det upp ett och annat djur, t ex familjens egen Misse-Mjau globetrotter även han! Staffan Heimersson har, tillsammans med Anna-Lena Brundin, också skrivit boken En god katt förlänger livet. Berättelsen om Pi Yann Martel belönades med Bookerpriset 2002 och blev positivt bemött av recensenter på kultursidor och i TV-soffor. Så det gladde mig lite extra att få boken i handen av vännerna på Djurskyddet Sverige. Läs den här!, sa de. Den handlar om människa och djur. Jag skred till verket och lärde känna Pi. Som en nutida Robinson Crusoe, är den 16-årige pojken ende överlevande människa från en fartygsolycka. Dagar och nätter driver han i en livbåt - i sällskap med en hyena, en orangutang, en zebra och en imponerande bengalisk tiger vid namn Richard Parker. Naturen har sin gång även mitt ute på oceanen. Den starkare överlever, sägs det. Eller den som bäst kan anpassa sig. Men hur? Med en aldrig sinande kreativitet och överlevnadsinstinkt vänder Pi nederlag till triumf. Och det mer än en gång. (Måste erkänna att jag inte förstått om det hela verkligen är en extraordinär händelse eller ren fantasi. Men verkligheten kan ju som bekant överträffa dikten.) Om de bara kunde tala- Hundhistorier Ljudböcker är en av mina senaste förälskelser (och förhoppningsvis en bestående sådan!). I början fick jag nästan skuldkänslor för min slöhet att bara lyssna. Men de fungerar bra även vid t ex bilkörning och trädgårdsarbete. I (ljud)boken Om de bara kunde tala (av James Herriot) är det skådespelaren Helge Skoog som läser - med den äran. Man vill bara fortsätta att lyssna och få veta vad som händer den unge nyutexaminerade veterinären James Herriot. Året är 1937 när han anländer till sin första anställning som assistent ute på landsbygden i engelska Yorkshire. I Hundhistorier har Herriot samlat sina bästa upplevelser av möten med favoritskyddslingen. Rader av patienter och djurägare (såväl den oroliga som den allvetande sorten) passerar revy tillsammans med bybor, pubgäster och allehanda original. Ta del av hans berättelser! De är roliga, de är rörande och så underhållande. Bara hans språk är en ren njutning. Ja, du kan se fram emot riktiga högtidsstunder! Blivande veterinärer borde kanske läsa några volymer av Herriot s penna; veterinärhistoria och människokännedom. Veterinären och författaren James Herriot (eg James Alfred Wright) levde under åren 1917-1995 och skrev ett 15-tal böcker.
Där!...det finns alltid ett SPECIFIC foder som innehåller det din hund behöver. Prata med din veterinär! VetXX Sweden AB Carlsgatan 12 A 211 20 Malmö Tel 040-699 89 00, Fax 040-699 89 01 info.se@vetxx.com www.specific-diets.com ~ Första hjälpen för alla djurägare & uppfödare ~ Vårt populära Mellan Kit till intropris 270 kr: Sax, pincett, termometer + skydd, engångshandskar, torkar, öronpinnar, kompresser, fixeringslinda, veterinär -bandage, fetvadd, microporetejp, blodstoppsvadd, natriumklorid, plastpåsar, gummiband, sårtvättare, desinfektions- & våtservett. Totalt 48 artiklar! Förpackningen är en stark wellpapplåda där produkterna ligger i fack (7 st). Frakt tillkommer, samtliga priser inkl moms Som Kit-köpare (med kundnr) hos oss har du 10% rabatt på refillprodukter Specialpris på PlaqueOff Animal. 139 kr INKL frakt! Handväskor och plånböcker med naturtrogna hundmotiv finns! VI TÅL ATT JÄMFÖRAS! Vara Djurkitets Annan Du Antal Pris leverantör Antal Pris tjänar Natriumklorid 6 x 30 ml 25 kr Apoteket 6x30 ml 49 kr 24 kr Blodstillande vadd 5 st 40 kr Apoteket 5 st 42 kr 2 kr - - 10 st 75 kr Apoteket 2x5 st 84 kr 9 kr Fetvadd Ca 50 gr 13 kr Apoteket Ca 50 gr 20 kr 7 kr Engångshandske 10 par 20 kr Apoteket 10 par 51 kr 31 kr Torkar, sterila, 50 fp/säljes 200 Simonsen Minst 219 kr 19 kr 5-pack om 10 fp kr 50 fp Tass-salva 100 ml 60 kr Canis 100 ml 75 kr 15 kr Kontakta oss för mer info/utförlig prislista: DjurKitet, Box 5017, 194 05 Upplands Väsby. Tele/Fax: 08 590 322 46, E-post: info@djurkitet.se www.djurkitet.se
Stefan Hamnstedt till höger tillsammans med maltesiska kollegor Polisen har snabba båtar och terrängbilar för att kunna ta upp jakten på de som jagar illegalt. Fågeljakten på Malta Stefan Hamnstedt, ordförande i Djurskyddet Uppsala län och kriminalpolis i Uppsala åkte med polisens miljöbrottsenhet i Uppsala till Malta för att studera polisverksamheten där. Här berättar han om sina erfarenheter från landet. Text och foto: Stefan Hamnstedt, kriminalpolis i Uppsala och ordförande i Djurskyddet Uppsala län. Avsikten med denna studieresa var att på plats se och uppleva hur man där hade lyckats med att implementera EU:s miljölagstiftning. Vi var också nyfikna på hur våra kollegor på plats arbetade med jaktbrotten och brotten mot CITES-lagstiftningen. Att vi valde just Malta var givetvis för att man där har ett ganska solkigt rykte när det gäller miljöfrågor och kanske främst när det gäller den så omtalade fågeljakten. En av mina kollegor är sedan 30 år gift med en maltesiska vilket gör att han kan seder och bruk och hittar på ön. En annan av mina arbetskamrater känner via en del gemensamma utbildningar i EU: s regi den polis som är chef för Maltas poliser som arbetar med miljöbrott. Sammantaget gjorde detta att vi hade en bra utgångspunkt för våra studier av landet. Mer resurser Malta var tidigare en brittisk koloni vilket har satt sina spår på många vis. Idag är dock landet självständigt. Malta är bara 316 kvadratkilometer stort eller om man så vill en tjugondel av Uppsala läns storlek. Man har en befolkning på 390 000 invånare, det vill säga något fler än i Uppsala län. Statsskicket är republik och språket är maltesiska och engelska. Varför jag har valt att göra jämförelsen med Uppsala län är för att visa hur man på Malta satsar på de miljörelaterade brotten. I Uppsala län är vi fyra man som arbetar med miljöbrott, arbetsmiljöbrott, grova jaktbrott, CITES-brott, djurplågerier och fornminnesbrott. På Malta är man 36 man som arbetar med i princip samma typer av brott. Skillnaden mot vårt sätt att arbeta är att man på Malta arbetar mer förebyggande och kontrollerande. På Malta har man också en något enklare lagstiftning att hålla sig till. Vid de flesta brotten fungerar polisens avdelningschef som åklagare. Bara vid misstanke om brott som kan ge mer än tio års fängelse går en åklagare in. Detta medför att chefen för Maltas miljöbrottsavdelning är i rätten nästan varje dag. Just när det gäller fågeljakten är man hos den maltesiska polisen noga med att framhålla att man inte kan göra särskilt mycket åt den lagliga jakten men att man däremot tar krafttag mot den illegala jakten. Så gott som varje dag tjänstgör flera poliser med att per båt patrullera runt Malta för att bland annat kontrollera den illegala jakten. Man har flera snabbgående båtar vilket behövs för att kunna genskjuta de man vill kontrollera. Man har också flera terränggående bilar för att kunna köra i oländig terräng. För ett år sedan hade polisen dock behov av ytterligare en snabbgående båt men saknade statliga medel för ett inköp. När den lokala naturskyddsorganisationen Birdlife Malta fick veta detta satte man igång att söka pengar för polisens räkning. Man vände sig till sin egen moderorganisation i Storbritannien och lyckades därifrån utverka medel så att man kunde köpa in en snabbgående båt med en 225 hästars utombordsmotor som man sedan skänkte till poliskåren. Genom att gynna polisen gagnades djuren och naturen på ön. Gammal tradition Det råder nog ingen tvekan om att det just fågeljakten som är det största problemet i relationerna med omvärlden, främst Europa. Traditionen med att både skjuta och fånga fåglar av olika slag är mycket gammal. Många fåglar som fångats säljs levande som sällskapsdjur, vi såg många bofinkar och steglitser som salufördes öppet på marknaden i huvudstaden Valetta. Dessa fåglar satt i mycket små burar på ett för oss oacceptabelt sätt. Vad som var än mer skrämmande var att många höll till exempel bofinkar i lika små burar permanent i hemmen. Man håller ofta sjungande fåglar av hankön ensamma i små burar och lockar dem på detta vis att sjunga
KATTFRÅGAN Illegalt jagade och uppstoppade fåglar som tagits i beslag. Marknad i Valetta där fåglar helt öppet säljs illegalt. På bilden syns fåglarnas små burar. så att de kan roa sina ägare. Fåglarna som skjuts tror man konserveras och säljs till övriga Europa. Man har dock bara en licensierad konservator på Malta. Vi fick vid vårt besök se en mängd beslagtagna uppstoppade fåglar. Många av de arter som är fridlysta och som vi vårdar ömt fanns representerade. Malta fungerar ju som ett transitland för våra flyttfåglar då de rör sig mellan Afrika och Europa. Det finns 11000 licensierade jägare på Malta, dessutom 4000 licensierade fångstmän. Lägg därtill att man officiellt har 80 000 handeldsvapen i landet så förstår man att det finns en stor jaktpotential. Just fågelfångsten med nät har EU-dispens och kommer att upphöra från 2008. Liknande straff Brott mot jaktlagen straffas på liknande vis som hos oss. Straffet är från böter upp till fem års fängelse. Man hade nyligen haft ett fall med två män som hade skjutit två svanar. Rätten såg i detta fall allvarligt på det inträffade och dömde den ene till sex månaders fängelse och den andre till nio månader. På Malta har polisen också laglig rätt att utöver vapen vid jaktbrott också ta andra hjälpmedel i beslag såsom båt eller bil om dessa används vid brottet. Under förra året hade man under en pågående utredning om ett jaktbrott tagit en snabbgående båt i beslag. Polischefen begärde sedan i rätten att båten skulle förverkas och att båten skulle tillfalla polisen vilket domstolen så småningom gick med på. Poliserna målade sedan om båten och utrustade den för polisiärt bruk och nu är denna båt i tjänst hos den maltesiska polisen. Mycket praktiskt, skulle nog inte gå i Sverige. Arbetar förebyggande Min uppfattning är att man nu efter EUinträdet så småningom kommer att närma sig övriga Europa i alla frågor som rör miljön, så även när det gäller fågeljakten. Alla på Malta verkar medvetna om omvärldens avsky för denna jakt och jag tror därför att man så småningom kommer att lagstifta för att bli av med denna alltför nöjesbetonade jakt. Det är förstås helt orimligt att man på Malta lagligt kan skjuta de fåglar som hos oss ges skydd genom fridlysning. När man nu tillhör EU-gemenskapen kommer man på sikt att tvingas anpassa sin lagstiftning på miljöområdet så att den harmoniserar med övriga EU och inte minst CITES-bestämmelserna. Dock kan jag från polisiärt håll konstatera att rättsväsendet på Malta gör så gott man kan under rådande omständigheter. I många fall är det nog dessutom så att svensk polis har en del att lära framförallt om hur man kan jobba aktivt och förebyggande på fältet. Hos oss tenderar man mer att sitta och vänta tills brottet redan har inträffat för att då starta en utredningen vid till exempel jaktbrott. Så gör man inte på Malta. Där är man ute och förebygger brott genom att röra sig i terrängen och genom att kontrollera licenser och vapen hos jägare. Man uppdagar också de flesta brotten själva. Hos oss. anmäls ju de flesta miljörelaterade brott från olika tillsynsmyndigheter, kanske främst kommunernas miljökontor. CITES CITES (Convention on International Trade Endangered Species) är en FN konvention som reglerar den illegala handeln med djur. I konventionen är de hotade djuren listade efter tre skyddsnivåer 1-3, där nivå 1 innebär att all slags handel med djuret är förbjudet. CITES har i dagsläget undertecknats av 158 stater som därmed har förbundit sig att följa avtalet.
NOTISER Nordiska Djurskyddsrådets årsmöte i Danmark Sven Stenson, Gunnela Ståhle och Lena Hallberg representerade Djurskyddet Sverige på Nordiska Djurskyddsrådets (NDR) årsmöte i Danmark. Andy Ottaway från den internationella djurskyddsorganisationen World Society for the Protection of Animals (WSPA) presenterade resultatet från Internationella Valkommissionens årsmöte och NDR:s viktiga roll i kampen mot valfångsten. Den danska värdorganisationen, Dyrenes Beskyttelse, presenterade sin kvalitetsmärkning av mat som ska hjälpa danska konsumenter att konsumera djurvänligt. Gunnela Ståhle från Djurskyddet Sverige ska undersöka möjligheterna för ett samarbete. Andra frågor och problem som diskuterades var pälsindustrin och religiös slakt. Nordiska Djurskyddsrådet är en sammanslutning av nordiska djurskyddsorganisationer i Danmark, Island, Finland, Norge och Sverige. Djurskyddet Sverige är en av medlemsorganisationerna som representerar Sverige. Viktor Hedén Ann-Christin Nykvist svarar om EUs exportbidrag Med anledning av EUs exportbidrag har Djurskyddet Sverige skickat ett brev till bland andra jordbruksminister Ann-Christin Nykvist med en uppmaning att ta krafttag mot transporterna av svenska kvigor till tredje land. Ann-Christin Nykvist har svarat att hon håller med om att det nuvarande systemet bör upphöra och att kommissionens ståndpunkt är att EU på sikt har åtagit sig att avskaffa exportbidragen. Vidare ifrågasätter jordbruksministern, som Djurskyddet Sverige, de långa transporterna. Hon skriver att hon kommer att fortsätta arbeta vidare med transportfrågan. När det gäller slaktmetoderna i tredje land kan den svenska regeringen inte göra mycket. Här spelar djurskyddsorganisationer med global förankring en viktig roll, skriver Ann-Christin Nykvist. Viktor Hedén Djurskyddet Sverige deltog i möte om kvigexporter Djurens Rätt bjöd in till möte om kvigexporter till tredje land. Bland de inbjudna fanns bland annat Djurskyddet Sverige, Riksdagens Djurskyddsforum, Sveriges Veterinärförbund, LRF och Svenska Djurskyddsföreningen. Alla på mötet var överens om att hanteringen av djuren är oacceptabel. Transporterna kan vara upp till 14 dagar och djuren slaktas utan bedövning. Man kom fram till att en förändring kan ske genom en gemensam insats med information till allmänheten och lobbying mot producenterna. En journalist från LRF och en forskare från SLU ska följa med under en båttransport för att dokumentera resan. Viktor Hedén Foto: Arkiv Mulesing-metoden kan försvinna Omfattande protester mot mulesing-metoden (en arbetsmetod där bönder fixerar får och skär bort köttstycken från fårens bak utan bedövning för att ullen ska hålla god kvalité), har gett resultat. Den amerikanska djurrättsorganisationen PETA, People for the Ethical Treatment of Animals, startade den internationella kampanjen mot Benetton för att de använder sig av ull från får som behandlats med mulesing. Nu har PETA stämt en överenskommelse med AWGA, Australian Wool Growers. Om överenskommelsen godkänns av AWGA:s parter ska mulesing-metoden försvinna helt år 2010. Djurskyddet Sverige är en av alla djurskyddsorganisationer som slutit upp i kampanjen mot Benetton. Uppmana Jordbruksdepartementet att utreda kattfrågan! Nu har vi verkligen en chans att förändra situationen för Sveriges hemlösa katter. Det finns en önskan på Jordbruksdepartementet att närmare utreda kattfrågan. Djurskyddet Sverige har dock fått signaler om att det saknas resurser för en sådan utredning. Nu behövs allmänhetens påtryckningar för att frågan ska få en högre prioritet. PROTESTLISTA För att påverka departementet till att ta upp frågan har kansliet tagit fram en protestlista, där de undertecknade namnen kräver lagstiftning om märkning och registrering av katt. Vi uppmanar så många medlemmar som möjligt att samla underskrifter och skicka dessa till kansliet senast den 7 november. Listorna kommer att överlämnas till Jordbruksdepartementet i november. Vi tror att det krävs minst 50 000 namn. Riv ut sidan till höger, kopiera den och samla så många underskrifter som möjligt. Listan finns även att ladda ner på www.djurskyddet.se HJÄLP VÅRA KATTER 1. Riv ut sidan till höger 2. Samla namnunderskrifter 3. Skicka in till kansliet innan 7 nov Adress: Djurskyddet Sverige Markvardsgatan 10 113 53 Stockholm Foto: Elsa Frizell Viktor Hedén
Skickas senast den 7 november till Djurskyddet Sverige, Markvardsgatan 10, 113 53 Stockholm NOTISER Vi kräver lagstiftning om märkning & registrering av katt I Sverige finns det tiotusentals övergivna katter. Lidandet för de hemlösa katterna, som blir fler och fler, är stort. Denna negativa utveckling måste stoppas. Kattens status måste höjas och djurägarna måste ta sitt ansvar. Djurskyddet Sverige kräver en lagstiftning om märkning och registrering av katt. Namn Telefon/E-post
Naturligt fodertillskott till den äldre stela hunden Högt innehåll av glukosamin och kondroitinsulfat Innehåller dessutom gurkmejaextrakt som är en kraftfull naturlig antioxidant Hög kvalitet Tuggtabletter som de flesta tar som en godbit Kan köpas hos din veterinär För mer information: Tel. 040 23 34 00 Fax. 040 97 27 50 abcd Effektivt mot alla 18 kända virusfamiljer! Effektivt mot bakterier och svamp! Skonsamt mot djur och människor! 1 tablett räcker till 1/2 liter vatten. Tel. 042-38 54 50 www.pharmaxim.com
NOTISER En av våra stora förkämpar har gått ur tiden! Millert Tjernberg gick bort den 15 augusti efter en längre tids sjukdom. Millert var under många år med i centralstyrelsen i Djurskyddet Sverige och i styrelsen för Djurhemsföreningen. Sedan år 2000 var han hedersmedlem i Djurskyddet Sverige. Med en juristexamen och mångårigt arbete som polis bakom sig hade han framstående kunskaper i lagar och lagarnas tillämpning och han använde sin gedigna kunskap att arbeta för ett bättre skydd för djuren. Men han har också arbetad för människor genom det stöd han gett oss i djurskyddsarbetet. Framförallt genom sin långa erfarenhet och sitt aldrig sinande förråd av historisk kunskap vilket han också visade prov på genom boken SDR 100 år 1897-1997 som sammanställdes av Millert Tjernberg. Boken är en mycket informativ och välformulerad beskrivning av förbundets 100 åriga historia. Vi kommer att sakna Millert med sin humor och knivskarpa förmåga till analys och kloka råd. Centralstyrelsen, kansliet och många djurvänner runt om i Sverige Foto: WSPA Djurskyddet Sverige bidrog till seger för valarna På den näst sista dagen på Internationella Valkommissionens (IWC) möte i Sydkorea tog Sveriges representanter initiativ till en resolution som skulle kunna innebära ett stort hot mot valarna. Men efter att Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt utfört påtryckningar i Sverige beordrade miljödepartementet den svenska delegationen att dra tillbaka sitt stöd till resolutionen. Flera andra länder som också stod bakom resolutionen följde Sveriges exempel och resolutionen röstades ner. Kontentan av IWCs möte blev positiv för valarna. Förbudet mot valfångst finns fortfarande kvar trots valfångstnationernas ansträngningar att motarbeta förbudet. EU-direktiv för slaktkyckling EU-kommissionen har tagit fram ett förslag om djurskydd för slaktkycklingar. I Sverige är det Jordbruksdepartementet som har ansvar för att ge Sveriges officiella synpunkter på förslaget. Därför har Jordbruksdepartementet gett Djurskyddsmyndigheten i uppgift att ta fram ett underlag för de svenska synpunkterna. Djurskyddsmyndigheten har tillfrågat berörda i frågan, bland annat Djurskyddet Sverige. Djurskyddet Sverige anser bland annat att slaktkycklingarna ska ha en större yta att röra sig på än vad som anges i förslaget. Näbbtrimning och kastrering bör heller inte tillåtas. En översyn av avelsarbetet bör ske omgående med förslag till åtgärder för att komma tillrätta med den snabba tillväxtens problem som bensvaghet och cirkulationsrubbningar. Viktor Hedén Hagelförbud skjuts på framtiden Förbudet mot blyhagel vid jakt skulle träda i kraft vid årsskiftet. Lantbrukarnas Riksförbund, jägarorganisationer och skogsindustrin har ifrågasatt beslutet. Bland annat för att den alternativa ammunitionen inte passar alla vapen. Nu har förbudet skjutits på framtiden ända till den 1 januari 2008. Viktor Hedén Foto: Elsa Frizell Viktor Hedén Ursprungsmärkning av skinn- och pälsprodukter Jordbruksverket har fått i uppgift av regeringen att utreda möjligheterna för frivillig ursprungsmärkning av skinn och pälsprodukter. Bakgrunden till utredningen är förekomsten av hund- och kattskinn från Asien där djuren plågas till döds för sina skinn. Jordbruksverkets utredare Gunnela Ståhle, även ledamot i Djurskyddet Sverige, har haft överläggningar med organisationen Svensk Handel som medgav att frågan måste behandlas. Viktor Hedén Foto: Elsa Frizell Kronfågel bromsar planer på halalslaktade kycklingar Kronfågel hade för avsikt att införa halalslakt på sin kycklinganläggning i Kristianstad från och med den 1 juli. Men så blir det inte. Istället ska Kronfågel undersöka marknaden och efterfrågan av halalslaktade kycklingar i Sverige och internationellt. Med anledning av uppståndelsen kring Kronfågels planer på halalslakt har Djurskyddsmyndigheten publicerat en sammanställning av vad som gäller för halalslakt enligt svensk djurskyddslag. Djurskyddsmyndigheten skriver att det är förbjudet att slakta djur utan bedövning i Sverige. Den vanligaste bedövningsmetoden av fjäderfä i Sverige är el-bedövning. Och eftersom elbedövning accepteras av många muslimer skulle den användas som bedövningsmetod även i halalslakt. Utöver bedövningsmetoden finns regler för vem som får utföra halalslakt. Men det innebär i sig inte en djurskyddskonflikt. Vad som är viktigt är att den som sköter bedövning och slakt har den erfarenhet och kunskap som krävs. Viktor Hedén Foto: Johan Beck-Friis
PORTRÄTT Okunnighet är den största boven Folk som inte bryr sig om vad de köper för livsmedel gör henne arg, liksom den långsamma byråkratin i djurskyddsfrågor och nöjesjakten. Djurskyddet har träffat Emma Håkanson från Sunne Djurskyddsförening i Värmland. Text och foto: Elsa Frizell Jag träffade Emma på årskonferensen på Gotland. Dit hade hon nära eftersom hon bor på Gotland för att studera. -Jag ska bli föremålsantikvarie. Man läser bland annat om arkitektur och konst, jag hoppas på att kunna arbeta på museum sedan, säger Emma Håkanson. Under sommaren flyttade hon tillbaka till Värmlands skogar och till sin förening. Sedan tre år är Emma kassör och medlemsansvarig. Den stora årliga aktiviteten i föreningen är kattkastreringskampanjen. Föreningen subventionerar kastrering av katter och kampanjen brukar bli väldigt populär. -Jag är stolt över vår kampanj, den ger konkret resultat. Jag ser det som att för varje kastrerad katt slipper 120 oönskade kattungar födas. Inför nästa år planerar vi att utöka kampanjen. Allt tar tid Emma Håkanson blev medlem i Sunne Djurskyddsförening för fyra år sedan. -Jag hade sett en annons i den lokala tidningen. Jag hade länge tänkt engagera mig så jag ringde upp ordförande och fick reda på när nästa möte skulle vara. Föreningen har runt 55 medlemmar men bara 4-5 stycken av dessa är aktiva. Till hösten ska därför föreningen satsa på att bli fler så att det blir mindre tungt för de som arbetar. Som i de flesta föreningar finns frustrationen över att allt går långsamt och att det är svårt att hjälpa djuren. -Jag upprörs över att allting måste ta sådan tid! Att det måste vara så byråkratiskt. Som det här med tidelag, det fanns ju en lag och så tog man bort den. Nu håller man på och utreder om den ska komma tillbaka eller inte, säger Emma. Hon tycker att det är anmärkningsvärt att det ska vara så svårt att fälla någon för brott mot djur. Hon nämner bland annat bönder som inte sköter sina djur och som ändå inte får djurförbud. Finns det djurskyddsfrågor som är särskilt aktuella i Värmland? -I så fall den infekterade rovdjursdebatten. Vi har mycket varg och lo här i Värmland och det är inte populärt bland folk. Många tycker att det är obehagligt med rovdjuren och vill ha bort dem helt. Jag förstår att folk blir rädda för att deras husdjur ska bli rivna. Men jag anser absolut att de ska vara kvar. Det måste finnas lösningar, med stängsel och annat. Föreningen har inte gett sig in i debatten men Emma är intresserad av att lyfta frågan. Men det är inte helt lätt, särskilt som att Värmland är en region med många jägare. -Jägarna är ju inte glada för rovdjuren. De konkurrerar om viltet tycker de. Men jag förstår inte hur deras ekvation om rovdjur-bytesdjur går ihop. Istället för att trappa ned på avskjutningen av älg väljer de att jaga de naturliga predatorerna. Vad får dem att tro att människor kan reglera kretsloppet bättre än naturen själv? Är det verkligen intresset för viltvård som driver dagens jägare? -Jaktfrågan är något som upprör mig väldigt. Jag tycker att viss jakt ska finnas men jakten borde vara mycket mer kontrollerad. Jag tror å det bestämdaste att det inte går rätt till på jakten alla gånger. Jag tror inte de rapporterar alla djur de skjuter eller eftersöker skadeskjutna djur alla gånger. Nöjesjakten borde förbjudas helt, säger Emma. Hur ser du på relationen mellan djur och människa? -Jag tror att människan mår bra av att ha kontakt med djur. Men alltför ofta blir det på människans villkor och många djur far illa. Människan har tagit sig rätten att äga djurens liv och förvalta det efter eget behag. I ett bättre samhället skulle en del av denna stulna rättighet tas tillbaka till djuren. Vi människor måste ändra på oss för att djuren ska få det bättre. Är du noga med vilka livsmedel du köper? - Jag är noga med vad jag köper för livsmedel och vad jag äter. Folk som inte bryr sig om vad de äter gör mig förbannad, att folk lika gärna kan äta en dansk gris som svensk, att det är priset som får styra, huvudsaken biffen är billig och mör. Jag blir arg över folks likgiltighet, folk blundar för att må bra. Jag kan inte blunda. När jag var liten hade vi ett slakteri precis bredvid vår grundskola, där stod vi på rasterna och såg hur djuren lastades av. Jag tror att det kan ha påverkat mig när jag bestämde mig för att bli vegetarian redan när jag var tolv år. Hur skulle ett samhälle som är bra för djuren se ut? -Ett samhälle som inte drivs av maktkamp och girighet skulle resultera i bättre levnadsförhållanden för såväl människor som djur. Att pengar ska styra hur livet ser ut för miljontals individer är bisarrt och att människor väljer att blunda för sanningen, för att slippa den påträngande känslan av olust, är ynkligt. Om alla istället lät sig informeras och hade viljan att förändra och förbättra skulle vi kunna nå så mycket längre. Okunnighet är den största boven. Hur ska man sprida kunskapen? -Djurskyddsorganisationerna, de lokala för-
PORTRÄTT eningarna, internationella organisationer, regeringen och landets medier borde lägga stor vikt vid att upplysa och engagera folket. Det är svårare att blunda för något man fått skymten av! -Min vision är ett samhälle där vi inte skulle exploatera och missbruka djuren ens till en hundradel av den utsträckning vi gör idag. De skulle få vara sina egna och leva efter sina speciella behov och deras existens skulle inte gå ut på att bli livsmedel eller kläddetaljer. Min dröm är ett samhälle där sympati och förståelse utgör byggstenarna för civilisationen, ett samhälle där det finns respekt för allt levande. Emma menar att det i det samhället inte behövs några djurskyddslagar och förordningar eftersom det sunda förnuftet och medmänskligheten skulle råda. -Det finns så ofantligt mycket som borde förändras runt om i världen, sådant som vi människor ställt till med och därför borde ta ansvaret för att rätta till. Jag har en blåögd tro på att om alla bara lade manken till, och om människorna som har makten fokuserade på allas väl, skulle vi kunna prestera och förändra. Om folk ruckade en smula på bekvämligheten, tonade ned attityden och lade. energi på vad som egentligen är viktigt skulle vi kunna åstadkomma storverk. Om folk ruckade en smula på bekvämligheten, tonade ned attityden och lade energi på vad som egentligen är viktigt skulle vi kunna åstadkomma storverk.
INSÄNT Angående tävlingsdjur DET ÄR ETT LYCKAT drag att ge ut temanummer. Det finns så oändligt många aspekter på alla de olika djurarternas skyddsbehov att man ibland är frestad ge upp. Det känns därför bra att få koncentrera sig på ett ämne i taget som i nr 2 på tävlingar med djur. I KALLELSEN TILL VÅRT junisammanträde var en punkt diskussion om tävlingsdjur. Om evolutionen skapat en tävlingsinstinkt hos arten människa vill vi låta vara osagt, men att vi har en tendens att i vår tävlingsnit gå till starka överdrifter står klart! Och vi drar oss inte för att också använda oss av djur. Finns då också penningvinster att hämta försvinner ofta det uns av övertänkt moral vi annars gärna berömmer oss att ha. ATT FÅ BORT TRAV och galopp tror vi inte är möjligt men vår gemensamma ståndpunkt är att som djurskyddare tar vi avstånd från dessa s k sporter. De värsta avarterna måste bekantgöras för en bred allmänhet och modiga banveterinärer stödjas. DET FINNS OCKSÅ SKÄL att vara misstänksam mot hundkapplöpningar nu när också pengar är inblandade där. Se vad som händer avdankade hundar i bland annat USA och England! ÄN SÅ LÄNGE TYCKER nog hundar att agility är roligt och så länge också ägarna nöjer sig med att det bara är roligt är det ok. Men, men obligatorisk banveterinär behövs nog också där, i preventivt syfte inte minst. UTSTÄLLNINGAR AV HUND och katt är i högsta grad djurskyddsfrågor. Människans fåfänga tar sig där de mest märkliga uttryck! Man avlar fram extrema exteriörer till förfång för djurens anatomi, förmåga att föda normalt, nedärvning av sjukdomar etc. Uppskattar djuren att ideligen resa runt, visas upp, tvingas träffa artfränder under för dem onormala förhållanden? Och varför plågas varje sommar hundar instängda i heta bilar på utställningsplatser? Hundmänniskor om några borde veta bättre! TÄNK OM ALLA LOKALFÖRENINGAR ville ta upp en fråga i taget och vi fick en allmän debatt som kunde leda fram till en gemensam syn. Centralstyrelsen skulle då i sitt handlande veta att den har alla medlemmar bakom sig. Och vi på lokalplanet skulle kunna svara på frågor från folk, att så här och så här är vår policy inom Djurskyddet Sverige. Det hänger på oss i lokalföreningarna om det skall kunna råda ett reciprokt (inbördes växelverkan) förhållande mellan centralstyrelsen och oss på golvet. Och det förhållandet skall utvecklas under hela året och inte bara manifesteras under årsmötet. DISKUTERA, SKRIV I TIDNINGEN Djurskyddet, hör av er till centralstyrelsen, skriftligt eller muntligt. Styrelsen för Djurskyddet Oskarshamn genom Sif Strand-Rönnbäck (ordf) Svar till insändaren Drick mera mjölk I EN INSÄNDARE i senaste numret av Djurskyddet hävdas att djurindustrins verksamhet syftar till att maximera djurens liv och välmående. Något mer bisarrt har jag sällan läst. Det är mer än lite naivt att tro att en industri vars marknadsidé är att föda upp och ta livet av så många djur som möjligt, med så stor vinst som möjligt, skulle ha ett genuint intresse av att djur ska ha det bra. DESSUTOM SÄGS I insändaren att slakt inte är något moraliskt problem. Åsikten att dödande inte spelar någon roll kan motiveras utifrån en utilitaristisk tankemodell, där det enda som spelar roll är att maximera lycka, men aldrig utifrån en rättighetsetisk, där individer har ett värde i sig. Uppenbarligen är insändarskribenten utilitarist men bör då ha problem dels med dagens industriella djuruppfödning (speciellt av grisar och kycklingar) och dels med den lyckoförstörande aspekten av slakt. Döden kommer sällan snabbt och smärtfritt i den moderna djurindustrin - tvärtom är dödandet nästan alltid förknippat med stressande transporter, trängsel med andra djur och skrämmande upplevelser på slakterierna. DET BÖR OCKSÅ NOTERAS att idén om djurindustrin som en gullig idyll med lyckliga djur förutsätter en dramatisk minskning av köttätandet. Det går inte att föda upp över 80 miljoner djur per år i Sverige, om alla djuren ska leva bra liv i enlighet med sina intressen och behov. Karin Granström Har du något du vill debattera? Skicka din insändare till Djurskyddet före den 25 oktober. Djurskyddet Sverige Markvardsgatan 10 113 53 Stockholm info@djurskyddet.se Utställningar av hund och katt är i högsta grad djurskyddsfrågor tycker insändarskribenten.