Arkeologisk utredning Näs-Söderby s:1 Uppsala-Näs socken Uppsala kommun Uppland Hans Göthberg 2002:10
Arkeologisk utredning Näs-Söderby s:1 Uppsala-Näs socken Uppsala kommun Uppland Hans Göthberg 1
Rapport 2002:10, avdelningen för arkeologiska undersökningar Utgivning och distribution: Upplandsmuseet S:t Eriks gränd 6 753 10 Uppsala Tel 018 16 91 00 (vx) Fax 018 69 25 09 www.uppmus.se Upplandsmuseet, 2002 Planer: Hans Göthberg Allmänt kartmaterial: Copyright Lantmäteriverket. Medgivande 507-98-3212. 2
Inledning 4 Målsättning och metod 4 Topografi 6 Historiska uppgifter och kartor 6 Fornlämningsmiljö, arkeologiska undersökningar och lösfynd 6 Resultat fältinventering 7 Jämförelse mellan fornlämningar och förslag till golfbana 9 Sammanfattning 11 Tekniska och administrativa uppgifter 11 Referenser 11 3
Upplandsmuseet utförde i april 2002 en arkeologisk utredning föranledd av planer på en golfbana vid Söderby i Uppsala-Näs socken (fig. 1). Utredningen gjordes på uppdrag av Söderby golfklubb och efter tillstånd i beslut från Länsstyrelsen i Uppsala län (lstn dnr 220-3485-02). I utredningen deltog Hans Göthberg och Dan Fagerlund, varav den förre var projektledare. Figur 1. Översiktskarta som visar utredningsområdets läge i förhållande till Uppsala. Utredningsområdet ligger i den norra delen av Uppsala-Näs socken, invid väg 55 mellan Uppsala och Enköping. Det omfattade drygt 80 hektar och hade en något oregelbunden form om 1200 x 900 m (fig. 2). I nordväst begränsades området av väg 55. Syftet med utredningen var att klarlägga fornlämningssituationen inför den detaljerade planeringen av golfbanan. Den arkeologiska utredningen omfattade en fältinventering med en okulärbesiktning av utredningsområdet samt en byråinventering. I den senare ingick en genomgång av kamerala uppgifter och äldre lantmäterikartor för de berörda fastigheterna. Dessutom ingick också en genomgång av uppgifter om arkeologiska fynd från området och dess allra närmaste omgivning vid Statens Historiska Museum i Stockholm (SHM) och Museum Gustavianum i Uppsala (UMF). 4
Figur 2. Utsnitt ur ekonomiska digitala kartan med utredningsområdet, tidigare kända fornlämningar samt fornlämningar som framkommit vid utredningen. 5
Utredningsområdet ligger i den norra delen av en dalgång som leder från Mälaren och utgör den centrala bygden i Uppsala-Näs socken. Ån som avvattnar dalgången löper öster om utredningsområdet. Utredningsområdet utgörs idag till större delen av åkermark med inslag av inte odlingsbara åkerholmar av olika storlek. I utredningsområdets södra del finns också ett större område med skogsmark, som ingår i den skog som skiljer Uppsala-Näs från Ramsta och Dalby socknar. Nivåerna inom området ligger på nivåer mellan 25 och 35 m.ö.h. Utredningsområdet berör delar av ägoområdena för byarna Söderby och Ubby. De ligger i de yttre delarna av ägoområdet, på upp till 0,5 km avstånd från byläget som de är kända från lantmäterikartor från 1700-talet. Byarna har namn av äldre, troligen förhistorisk karaktär. Namnet Söderby finns nämnt som Sutherby i ett brev från 1369. Ubby benämns som Vbby i ett brev från 1399. Båda byarna bestod på 1500-talet av två gårdar vardera (DMS 1984 s. 113). En studie av en arealavmätning från 1724 över Söderby och Ubby visade stora skillnader mot den nuvarande markanvändningen. Stora delar av den nuvarande åkermarken utgjordes då av betesmark eller ängsmark. Detta var mycket tydligt i utredningsområdets västra del där den del av åkern som har namnet Rothugget anges som röjningsmark. I områdets östra del fanns ängsmark. Av den nuvarande åkermarken användes generellt enbart de högre belägna delarna som åkermark 1724. Däremot visar häradskartan över Ulleråker från 1861 att de låglänta markerna hade odlats upp till åkermark. Kartan 1724 visade också att det fanns två torp inom utredningsområdet. Häradskartan över Ulleråker från 1861 visade att det fanns ett torp och en backstuga inom utredningsområdet. Ytterligare en detalj på kartan från 1724 är att den både visar byläget för Söderby och Ubby. Söderby har samma läge som idag, medan däremot Ubby låg på en åkerholme 300 m nordväst om Söderbys byläge, d.v.s. inom eller i anslutning till gravfältet nr. 94. Samma läge ska Ubby ha haft på 1600-talet att döma av en karta från 1641 (DMS 1984 s. 113). Det innebär att den markering för Ubby gamla tomt, fornlämning nr. 160, som anges i fornlämningsregistret och ekonomiska kartan är felaktig (se fig. 2). Kartan från 1724 visar inte heller någon bebyggelse på platsen för den sistnämnda. Ett annat inslag var att landsvägen mellan Uppsala och Enköping enligt både kartan från 1724 och häradskartan från 1861 hade en sträckning som berörde utredningsområdets nordvästra del. Inom utredningsområdet finns flera fornlämningar av olika karaktär registrerade i fornlämningsregistret (tab. 1). Lämningarna har både förhistorisk och sentida karaktär. 6
Tabell 1. Fornlämningar inom utredningsområdet. Nr Typ 97 Runsten (U894) 99 Stensättning 100 Stensättning 135 Stensättning 138 Bebyggelselämning, sentida, backstuga 139 Bebyggelselämning, sentida, Lurbo backstuga 140 Älvkvarnsförekomst i berghäll 159 Stensättning 164 Bebyggelseplats, Lurbo torp 168 Bebyggelselämning, bortodlad, torpet Röde Grind 169 Bebyggelseplats sentida torp, Kuckutorpet Fornlämningarna av förhistorisk karaktär utgörs av glest spridda stensättningar och en runsten, medan övriga lämningar kan knytas till bebyggelse från 1700-tal och senare tid. I utredningsområdets omgivning finns fornlämningar av delvis annan karaktär. Nordost om utredningsområdet, i omgivningen till Söderby gård finns två gravfält, nr. 91 och 94 (fig. 2). Där finns också en skärvstenshög, nr. 93, och en stensträng, nr. 158. Längre norrut finns ytterligare gravfält, nr. 120 och 121 och en undersökt skärvstenshög, nr. 132. Därtill finns omedelbart nordost om utredningsområdet nr. 147, en boplatsyta där skörbränd sten, fragment av kvarts och flinta har påträffats. Inom utredningsområdet har inga arkeologiska undersökningar förekommit. Något längre norrut, vid Skärfälten, gjordes däremot sådana 1966 av delar av nr. 120 och 121 SHM 29704 (Gezelius & Cedrenius 1971). Ytterligare en undersökning gjordes 1974, då av den skadade återstoden av nr. 132 (Söderberg 1977). Båda undersökningarna föranleddes av vägarbeten på väg 55. Från Söderby finns uppgifter om fynd av två holkyxor av brons i Museum Gustavianum (UMF 4168, 5201). Fynden saknar dock uppgift om fyndplats, varför det är lika sannolikt att de härrör från utredningsområdet som från någon annan del av Söderbys ägor. Holkyxorna kan dateras till yngre bronsålder. Fornlämningarna, de arkeologiska undersökningarna och fynden ger sammantaget en bild av att det har funnits bosättningar vid Söderby från bronsålder och framåt. Det finns emellertid en skillnad mellan Söderbys ägor i sin helhet jämfört med utredningsområdet. Gravfälten och de andra fornlämningarna i omgivningen till Söderby gård antyder en både långvarig och intensiv bosättning. Denna har rötter i bronsålder, men härrör särskilt från järnålder med fortsättning i medeltid och sen tid. I utredningsområdet är däremot lämningar med förhistorisk karaktär är relativt få med en gles placering. Slutligen finns sentida lämningar som kan knytas till expansionen av torp och backstugor under de senaste århundradena. Inom utredningsområdet finns 4 stensättningar nr. 99, 100, 135, 159 (fig. 2). Av dessa har enbart nr. 99 en röseliknande form, medan de återstående är relativt låga. Storleksmässigt är nr. 99 och 159 störst med diameter på 10-12 m, medan de andra enbart är 4-5 m. Ett gemensamt drag är att de ligger på krön med en god utsikt över omgivningen. Allra mest tydligt är detta för nr. 159 där nivåskillnaden mot den omgivande terrängen i norr är 10-15 m. 7
Till de förhistoriska fornlämningarna hör runstenen nr. 97 och älvkvarnsförekomsten nr. 140. Runstenen hittades i åkermark, sprängdes och lades i en brotrumma i den gamla landsvägen. Den ihopsattes och restes senare på en backe invid vägen. Den ursprungliga platsen för runstenen är därmed inte känd (Wessén & Jansson 1951 s. 602 ff.). Något längre norrut på samma impediment finns nr. 140. Den utgörs av två älvkvarnar i en berghäll som omges av numera ej odlad åkermark. Till lämningar av förhistorisk karaktär hör också den nyupptäckta stensträngen B, som ligger nordväst om stensättningen nr. 100 (fig. 2). Stensträngen är minst ca 60 m lång och har en orientering i nordnordväst-sydsydost. Den är ca 0,5-1,5 m bred och vanligen 0,5 m hög, samt består av ca 0,5-1,0 m stora stenar. I både norr och söder är avslutningen otydlig på grund av troliga täkter. I norr har stensträngen möjligen anslutit till en naturlig samling stenblock nedanför en klippa. I söder ansluter också stensträngen till en bergkant, som dock är väsentligt lägre och knappast har utgjort något hinder för boskap. I stensträngens södra del finns ett omkring 10 m brett uppehåll för en stig. Åkermarken inom utredningsområdet besiktigades för att kontrollera förekomsten av överplöjda lämningar. Mindre delar av åkermarken är planterade med gran, varför inga iakttagelser kunde göras. Andra delar av åkermarken hade höstsåtts, men växtligheten var så pass gles att förutsättningarna för att iaktta eventuella spår var goda. Besiktningen koncentrerades till de högre belägna delarna av åkermarken, medan de låglänta delarna endast besiktigades i mindre utsträckning. I utredningsområdets nordöstra hörn observerades skärvsten och ett fragment flinta, vilket antyder att boplatsen nr. 147 tangerar utredningsområdet. Omkring 50-100 m längre åt nordväst och i anslutning till utredningsområdets östra kant observerades ytterligare skärvstenar, vilket utgör indikationer på en boplatsyta E (fig. 2). Märkbart är att de förekommer på åkermarkens högsta del med en antydan till en dragning åt sluttningen mot nordost, men inte i sluttningen mot sydväst. De kan antyda att det finns en förhistorisk boplats i åkermarken i sluttningen ner mot skärvstenshögen nr. 93 och gravfälten nr. 91 och 94, d.v.s utanför utredningsområdet. Till de sentida lämningarna hör främst bebyggelser. Synliga lämningar av sådana finns endast vid nr. 138 och 139. På dessa finns en husgrund efter en backstuga respektive källargrop och syrenbuskar vid Lurbo backstuga. Ytterligare tre bebyggelseplatser finns registrerade, nr. 164, 168, 169 (fig. 2). På ingen av dessa finns några synliga lämningar av bebyggelse, antingen på grund av bortodling (nr. 164, 168), eller på grund av överlagring av odlingssten (nr. 169). Andra lämningar av sentida typ är väglämningar A och C (fig. 2). Väglämningen A är synlig som ett ca 150 m långt stråk med kraftig förekomst av sten över åkern i utredningsområdets nordvästra hörn. Stenarna är troligen de enda synliga lämningarna av en bortplöjd vägbank. De ansluter till en fortfarande bevarad vägbank både i öster och väster. Vägen har att döma av lantmäterikartan från 1724 och häradskartan från 1861 varit en del av landsvägen mellan Uppsala och Enköping. Väglämningen C har nästan hålvägskaraktär, är ca 60 m lång och 1,5 m bred och 0,2-0,3 m djup. Den går tvärs över en moränrygg, mellan några åkrar. Vägen återfinns på kartan från 1724 och häradskartan från 1861 som en förbindelseväg mellan landsvägen och Söderby. På kartan från 1861 verkar den ha karaktär av brukningsväg. Enligt uppgift av Jonas och Erik Ekström på Söderby gård var vägen ännu i bruk under 1950-1960-talet. I utredningsområdets södra hörn påträffades gränsmärket D i en kraftledningsgata (fig. 2). Det är ett femstenarör med en bevarad rest mittsten, omgiven av fyra andra resta stenar. En av de sistnämnda har dock rivits bort. Gränsmärket har stått på sockengränsen mellan Uppsala- Näs och Ramsta socknar och Söderby respektive Bärby, Bodarna och Kibrunna byar. 8
I kanten av skogsmark i anslutning till platsen för nr. 169 observerades stenröjda ytor och röjningsrösen F (fig. 2). Delvis ligger dessa lämningar i en tät granplantering, vilket försvårade avgränsningen av lämningarna. De är spår efter odlingar, vars ålder är okänd. Anslutningen till den nuvarande åkermarken, bebyggelselämningen nr. 169 och fåtalet förhistoriska lämningar tyder på att de är sentida. För detta alternativ talar också den i övrigt kraftiga uppodlingen inom Söderbys marker. Generellt verkar stora delar av granplanteringen närmast åkermarken vara relativt stenfri, vilket möjligen kan tyda på att den tidigare varit uppodlad. Enligt Jonas och Erik Ekström vid Söderby gård användes marken som betesmark innan granarna planterades. Figur 3. Söderby Golfklubbs förslag till placering av hål m.m. inom golfbanan enligt ansökan till länsstyrelsen. Skala 1:10000. Söderby Golfklubbs förslag till anläggning av golfbanan ingick i en bilaga till länsstyrelsens beslut (fig. 3). En jämförelse mellan planförslaget och de registrerade fornlämningarna samt de lämningar och indikationer som framkommit vid utredningen ger en preliminär bild av i vilken grad de sammanfaller (fig. 4). I förteckningen tas de (ban)hål upp som berör, tangerar eller ligger i den närmaste omgivningen till fornlämningar. Bedömningen av i vilken grad golfbanans anläggningar berör fornlämningsområde görs av länsstyrelsens kulturmiljöenhet. 9
Hål 1 utslagsplats tangerar indikation på boplats E. Hål 3 utslagsplats tangerar boplats nr. 147. Hål 3 green ligger i närheten av stensättningen nr. 159, men på en betydligt lägre nivå. Hål 4 utslagsplats ligger i närheten av stensättningen nr. 159, men på en lägre nivå. Hål 8 fairway berör den utplöjda vägbanken A. Hål 8 green berör bebyggelseplatsen nr. 164 och ligger i närheten av älvkvarnsförekomsten nr. 140. Hål 11 utslagsplats ligger i närheten av älvkvarnsförekomsten nr. 140. Hål 11 green berör bebyggelselämningen nr. 139. Hål 13 utslagsplats ligger mellan stensättningen nr. 100 och stensträngen B. Hål 18 fairway ligger i nuvarande åkermark, men i närheten av röjningsrösena och de röjda ytorna F i skogsmark, men väsentligt lägre. Gångväg mellan klubblokal och hål 1 och 18 tangerar boplatsindikation E. Större delen av åkermarken låg i träda varför en bedömning av gångvägens hela sträckning inte kunde göras vid utredningen. Figur 4. Jämförelse mellan banförslag (se fig. 3) och fornlämningar samt indikationer på fornlämningar inom utredningsområdet. 10
På grund av planer på en golfbana vid Söderby i Uppsala-Näs socken har en arkeologisk utredning gjorts av Upplandsmuseet. I utredningen ingick en genomgång av arkivmaterial och en fältinventering. Inom utredningsområdet finns av förhistoriska lämningar fyra stensättningar, som var kända sedan tidigare. Vid utredningen påträffades dessutom en stensträng. Området tangerar dessutom en boplatsyta och en yta med boplatsindikationer, varav den förra var känd sedan tidigare. Av sentida lämningar finns två bebyggelselämningar och tre platser för bebyggelse. Vid utredningen påträffades dessutom två väglämningar, stenröjda ytor och röjningsrösen samt ett gränsmärke. Undersökningstyp: Utredning Orsak till utredningen: Planering för golfbana Beställare: Söderby Golfklubb Plats: Näs-Söderby s:1 Fältarbetsperiod: 29 och 30 april 2002 Projektdeltagare: Hans Göthberg (projektledare), Dan Fagerlund Upplandsmuseets diarienummer:796-2002 Upplandsmuseets projektnummer: 8029 Länsstyrelsens beslutsdatum och diarienummer: 22 april 2002, 220-3485-02 Lantmäterimyndigheten i Uppsala län Lantmäteriakter Uppsala-Näs socken Söderby, Ubby 1724 Arealavmätning akt 9 DMS., 1984. Det Medeltida Sverige. Band 1 Uppland: 2 Tiundaland: Ulleråker,Vaksala, Uppsala stad. Dahlbäck, G., Ferm, O., Rahmqvist, S. Rahmqvist, S. (red). (Riksantikvarieämbetet). Stockholm. Gezelius, L. & Cedrenius, L., 1971. Rapport over undersökta fornlämningar inom Skärfälten 1 1 och Söderby 1 1, 2 1, Ubby 1 1, 2 1 samt Lörsta 1 2, Uppsala-Näs sn, Uppland. (Upplandsmuseet, arkiv). Söderberg, S., 1977. Rapport, Skärvstenshög, Fornl 132, Lörsta 1:2 (Skärfälten), Uppsala-Näs sn, Uppland, 1974. (Riksantikvarieämbetet). Wessén, E. & Jansson, S.B.F., 1951. Upplands Runinskrifter. Tredje delen. I. Text. (KVHAA). Stockholm. 11