Social Insurance Report Analyser av sjukförsäkringens utveckling 2013 ISSN 1654-8574
Utgivare: Upplysningar: Webbplats: Försäkringskassan Analys och prognos Peje Bengtsson 010-116 90 62 Pererik.bengtsson@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 2 (176)
Förord Denna socialförsäkringsrapport består av tre delrapporter som under 2013 lämnats från Försäkringskassan till regeringen som svar på regeringsuppdrag. De publiceras i sina originalversioner i den form de hade vid rapporteringen. Det gemensamma temat för rapporterna är analyser av sjukfrånvarons utveckling. Den första lämnades i mars 2013, den andra i juni 2013 och den tredje i november 2013. Analyserna omfattar olika aspekter av den aktuella utvecklingen. Genomgående teman är hur inflödet av nya sjukfall, sjukfallens varaktighet och antalet pågående sjukfall utvecklats över tid. Detta beskrivs för olika grupper av försäkrade bland annat baserat på kön, sysselsättning, ålder och diagnos. Dessutom sker fördjupade analyser av olika frågeställningar i de olika rapporterna. Tillsammans ger de ett brett faktaunderlag för alla som är intresserade av sjukförsäkringen och dess utveckling. De publiceras i sin ursprungliga form vilket innebär att det finns innehållsförteckningar för respektive rapport inne i de tre rapporterna. Den sidnumrering som dessa innehållsförteckningar refererar till återfinns längst upp till höger i sidhuvudet. Om man önskar gå direkt till en av rapporterna så startar den första på sidan 5 med sidnumrering längst ned på sidan, och den andra rapporten på sidan 55, och den tredje på sidan 101 med motsvarande sidnumrering. Vår förhoppning är att dessa rapporter bidrar till diskussionen om en av de centrala delarna i välfärdspolitiken, sjukförsäkringen. Stockholm maj 2014 Laura Hartman Chef för Avdelningen för analys och prognos Försäkringskassan 3 (176)
Innehåll Delrapport 1, mars 2013... 5 Delrapport 2, juni 2013... 55 Delrapport 3, november 2013... 101 Sidhänvisningarna i denna innehållsförteckning syftar på den sidnumrering som finns i nederkant på sidorna. Mer detaljerade innehållsförteckningar återfinns i respektive delrapport, och hänvisar till sidnumreringen i sidhuvudet 4 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 1 (49) Socialdepartementet 103 33 Stockholm Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling Delredovisning 1 av regeringsuppdrag år 2013 Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Vasagatan 16 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521 5 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 2 (49) Inledning Den plan för uppföljning av sjukfrånvarons utveckling som Försäkringskassan lämnade till regeringen den 15 februari 2013 innehöll redovisningar vid tre tillfällen, i mars, juni och november. Grunden för redovisningarna utgår från utvecklingen av sjukpenningtalet, nybeviljad sjuk- och aktivitetsersättning per 1000 invånare och ohälsotalet. De tre redovisningarna kommer dock att ha olika fokus: Mars Analys av inflödet av nya sjukfall, sjukfallens varaktighet och de pågående sjukfallens utveckling. Juni Särskilt fokus på de individer som uppnått maximal tid i sjukförsäkringen, både för första och andra gången. Uppföljning över tre års tid av sjukfall som under olika år passerade 1 års sjukskrivning. Kombinerat med eventuella nya eller uppdaterade kunskaper utifrån analysen i marsrapporten. November Marsrapportens analyser uppdateras och kompletteras med analyser av hur regelförändringarna kring sjukersättning påverkat utvecklingen inom sjukskrivningsområdet, samt fördjupade analyser av faktorer som påverkat sjukfallens varaktighet under olika år. Detta är den första av årets tre rapporter som lämnas till regeringen. Sammanställningar och analyser har gjorts av Peje Bengtsson, Sofia Bill, Andreas Ek, Erik Jönsson och Patric Tirmén vid Försäkringskassans avdelning för analys och prognos. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Dan Eliasson i närvaro av rättschef Eva Nordqvist, försäkringsdirektör Laura Hartman, försäkringsdirektör Birgitta Målsäter, försäkringsdirektör Svante Borg, verksamhetsområdeschef Jan Larsson och analytiker Peje Bengtsson, den senare som föredragande. Dan Eliasson Peje Bengtsson Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Vasagatan 16 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521 6 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 3 (49) Innehåll Inledning... 2 Sammanfattning... 4 1. Ohälsotalets utveckling... 6 2. Utvecklingen av Sjuk- och Aktivitetsersättningen... 7 3. Utvecklingen av sjukskrivningarna... 13 4. Analys av den aktuella uppgången av sjukfrånvaron... 14 4.1 Sjukpenningtalet och pågående sjukfall... 14 4.2 Inflödet av nya sjukfall... 21 4.3 Sjukfallens varaktighet... 25 4.4 Inflödets respektive varaktighetens betydelse... 28 5. Kommentarer och diskussion... 30 5.1 Vad har kommit fram i denna studie?... 30 5.2 Hur ser orsakerna bakom utvecklingen ut?... 30 5.3 Kommer uppgången att fortsätta?... 32 Bilaga... 33 7 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 4 (49) Sammanfattning I föreliggande rapport analyseras sjukfrånvarons utveckling utifrån inflödet av nya sjukfall, dess varaktighet och sammansättningen av de pågående sjukfallen. Analysen görs för att utveckla det underlag som behövs för att förstå drivkrafterna bakom den nuvarande uppgången. Den av Försäkringskassan ersatta sjukfrånvaron nådde en rekordlåg nivå under 2010 efter en sjuårig nedgångsperiod. Därefter har sjukpenningtalet och antalet sjukfrånvarande ökat under en period. Dagens nivå ligger dock fortfarande under den som vi hade i mitten av 1990-talet och långt under den vi upplevde under inledningen av 2000-talet. Försäkringskassans analys så här långt pekar på att den nuvarande utvecklingen drivs av olika faktorer för olika grupper av sjukskrivna. Det är en större ökning i sjukpenningtalet för kvinnor än för män. Den absolut största gruppen, ca ¾ av de pågående sjukfallen, utgörs av personer som är anställda. För de anställda har det inte skett någon kraftig uppgång i sjukfallens varaktighet. Däremot ökar inflödet av nya sjukfall. På årsbasis rör det sig om ökningar på ca 6 procent de senaste åren, och jämfört med inledningen av 2010 ligger dagens årsinflöde ca 15 procent högre. Ökningen i inflödet av anställda, både avseende män och kvinnor, inleddes i åldrarna över 30 år, men den relativa ökningen under senaste ett och halvt åren har varit kraftigast bland 20-29-åringar. För de arbetslösa sjukskrivna, som utgör knappt en femtedel av de pågående sjukfallen, är mönstret ett annat. De senaste åren har inflödet av nya sjukfall i denna kategori varit relativt konstant medan sjukfallens varaktighet däremot ökat mycket kraftigt. De individer som uppnår maxtiden i sjukförsäkringen och återvänder som sjukskrivna, har betydligt längre sjukfall än övriga kategorier. De återvänder också till största delen som arbetslösa sjukskrivna. Återvändarnas andel bland de pågående sjukfallen för arbetslösa är betydligt mycket större än bland de anställda. Årsinflödet av återvändare nådde sin högsta nivå i inledningen av 2011, men har därefter minskat. De psykiska diagnosernas andel i de pågående fallen ökar. De utgör den största diagnosgruppen för anställda kvinnor liksom för både de arbetslösa kvinnorna och männen. För de anställda männen utgör fortfarande sjukdomarna i rörelseorganen den största gruppen, men de psykiska ökar mest och är i stort sett uppe i samma antal som rörelseorganens. Om vi studerar inflödet av nya sjukfall bland de anställda med sjuklön utifrån diagnosgrupper så är det mest utmärkande för kvinnorna den kraftiga uppgången i inflödet av psykiska diagnoser från 2010. Antalet ligger idag i stort sett på samma nivå som 2005. Det sker också uppgångar i rörelseorganens sjukdomar och övriga diagnoser men inte alls så markerat som för de psykiska. För anställda män så är uppgången i inflödet likartad för diagnoserna inom rörelseorganens sjukdomar, psykiska sjukdomar och övriga diagnoser, men samtliga ligger fortfarande under den nivå som gällde 2005. Det skedde också en viss uppgång inom skador som har planat ut från mitten av 2011. 8 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 5 (49) Det som kan noteras när det gäller diagnosfördelningen i inflödet bland de arbetslösa är att de psykiska diagnoserna utgör den största gruppen för båda könen, vilket blir än mer uttalat om återvändarna räknas in. De skärpta kriterierna för att beviljas sjukersättning och avskaffandet av den tidsbegränsade sjukersättningen leder till att antalet pågående sjukfall ökar. Fler står kvar i sjukpenningen i stället för att gå över i sjukersättning. Rapporten avslutas med en diskussion kring olika tänkbara orsaker till de förändringar i inflöde och varaktighet som identifierats i analysen. Diskussionsavsnittet pekar på viktiga frågeställningar att studera vidare för att nå ny kunskap. Rapporten kan också användas som underlag för diskussionen inom Försäkringskassan eller hos andra intresserade kring orsaker bakom utvecklingen och vad som kan göras för att sjukfrånvaron ska hållas på en låg nivå. 9 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 6 (49) 1. Ohälsotalets utveckling Ohälsotalet visar antalet ersatta nettodagar under ett år från sjukförsäkringen per inskriven försäkrad. 1 Om vi följer ohälsotalet från slutet av 1990-talet så syns uppgången i både sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning (SA) 2 fram till 2002. Därefter fortsätter uppgången i SA-delen av ohälsotalet fram till och med 2005. Sjukpenningdelen av ohälsotalet sjönk kontinuerligt från 2003 fram till slutet av 2010. Från 2011 fram till idag sker en ökning. För SA-delen inleds nedgången först 2006. Den har pågått fram till idag och förväntas fortsätta under flera år. Sammantaget har ohälsotalet fortsatt sjunka trots uppgången i sjukpenningdelen under de senaste två åren. Diagram 1. Ohälsotalet 1998-2012 Uppgången i ohälsotalet under slutet av 90-talet och inledningen av 00-talet har sin grund i ökningen av sjukfrånvaron. De pågående sjukfallen ökade markant från 1998 till 2002. I en skrift till den förra Socialförsäkringsutredningen i serien Samtal om Socialförsäkring diskuteras uppgången i sjukskrivningar. Där görs också en skattning av inflödet av nya sjukfalls respektive sjukfallens varaktighets betydelse för utvecklingen. För anställda sjukskrivna skattas två tredjedelar av ökningen i sjukfrånvaro bero på att sjukfallen i genomsnitt blivit längre, 1 Ohälsotalet = Antal utbetalda dagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning samt sjukersättning/ aktivitetsersättning (före år 2003 förtidspension/ sjukbidrag) från socialförsäkringen relaterat till antal registrerade försäkrade (befolkningen)16-64 år. Alla dagar är omräknade till nettodagar, t.ex. TVÅ dagar med halv ersättning blir EN dag. 2 Före 2003 förtidspension och sjukbidrag. 10 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 7 (49) medan en tredjedel på att fler blev sjukskrivna. För de sjukskrivna arbetslösa förklaras ökningen helt av längre sjukfallstider. 3 För nedgången mellan 2002-2005 görs ingen motsvarande skattning, då den använda metoden inte är tillämplig för år 2005, då den förutsätter balans mellan in- och utflöde under året. Författarna konstaterar dock, baserat på skattningar av varaktigheten hos sjukfallen, att den sjunkande sjukfrånvaron måste vara en konsekvens av ett lägre inflöde. En förändring av sjukfrånvaron har en direkt effekt på ohälsotalet men samtidigt också en effekt på sjuk- och aktivitetsersättningen. Om många individer är sjukfrånvarande och under längre perioder, så ökar sannolikheten för att fler en tid därefter kommer att ha sjukersättning genom en ökning av beviljandet. På motsvarande sätt slår med stor sannolikhet en nedgång i sjukskrivningarna igenom i ett minskat antal nybeviljade sjukersättningar. Båda dessa fenomen syns i diagram 2, där ökningen i ohälsotalets SA-del kommer efter ökningen i sjukpenningdelen. När sjukpenningdelen efter 2003 börjar minska så följer SA-delen efter med ett par års fördröjning. Inledningsvis relativt marginellt men från 2007 som den viktigaste förklaringen till ohälsotalets fortsatta minskning. Tillsammans med regeländringarna 2008 har det inneburit en mycket kraftig nedgång i nybeviljandet av sjukersättning. På motsvarande sätt har förändringar i reglerna kring sjukersättningen effekt på sjukpenningdelen av ohälsotalet. När reglerna skärptes 2008 bör det påverka sammansättningen av ohälsotalet, och också förklara en del av uppgången i sjukpenningdelen från 2010. 2. Utvecklingen av Sjuk- och Aktivitetsersättningen Antalet personer som har sjukersättning bestäms av antalet långa sjukfall, nybeviljandet och övergångarna till ålderspension som beror på ålderssammansättningen bland de som uppbär ersättningen. Många långa sjukfall ökar sannolikheten för fler nybeviljanden av sjukersättning. Är nybeviljandet större än antalet som lämnar ersättningen ökar antalet som uppbär den. Och omvänt, om nybeviljandet är lägre än antalet som går över till ålderspension så minskar antalet personer med sjukersättning. Sedan 2008 har antalet individer med sjuk- eller aktivitetsersättning minskat kraftigt. Det är sjukersättningen som står för hela minskningen medan antalet individer som får aktivitetsersättning ökat sedan förmånen infördes år 2003. 33 Socialförsäkringsutredningen (2006): Nya siffror om socialförsäkringarna, s. 40-43. Skrift nr 14 i serien Samtal om socialförsäkring 11 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 8 (49) Diagram 2. Antalet personer med sjukersättning och aktivitetsersättning 2003-2012 Bakom nedgången ligger en minskning i nybeviljandet av sjukersättning från 2005 fram till 2011. Nedgången har förstärkts av regelförändringarna i juli 2008 då kraven för att beviljas sjukersättning tills vidare skärptes och den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffades. Under en tid efter reformen fanns möjligheten att bevilja den tidsbegränsade ersättningen under en övergångsperiod. Nu har dock förmånen helt och hållet fasats ut ur försäkringen. Övergångarna till ålderspension från sjukersättning har legat på mellan 30 och 40 000 personer under de senaste åren, och förväntas ligga över 20 000 per år de kommande åren (prognos från 2013 och framåt): 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 36836 38219 36661 34791 32269 29400 26600 23900 21800 20700 Nybeviljandet under de senaste åren har legat under detta utflöde till ålderspension och förväntas göra det de kommande åren också. I nybeviljandet som beskrivs i nästa figur väger sjukersättningarna tyngst. Från den högsta nivån på nybeviljandet per 1000 inskrivna försäkrade år 2004 har nybeviljandet minskat drastiskt, med undantag för en tillfällig uppgång inför regelförändringarna i juli 2008. Kvinnors och mäns nivå på nybeviljandet har närmat sig varandra och låg som lägst 2010 på knappt 3 nybeviljanden per 1000 försäkrade. Därefter har det skett en viss ökning. Ökningen har varit större för kvinnorna än för männen. 12 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 9 (49) Diagram 3. Nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar per 1000 försäkrade 2000-2012 Vändningen i nybeviljandet efter 2004 var en direkt effekt av nedgången i sjukskrivningarna från 2002 och 2003. Därefter har den fortsatta nedgången i sjukfrånvaron ytterligare drivit på nedgången i nybeviljandet av sjukersättning. Utvecklingen förstärktes ytterligare i samband med förändringarna i sjukförsäkringens regler 2008. Orsaken till det senaste årets svaga uppgång i nybeviljandet återstår att analysera, men kan vara en effekt av den tidigare kraftiga nedgången till följd av regelskärpningarna och att de som återkommer i försäkringen efter att ha uppnått maxtiden och genomgått arbetslivsintroduktionen vid Arbetsförmedlingen i större omfattning bedöms uppfylla kriterierna för varaktig nedsättning av arbetsförmågan och att möjligheterna till rehabilitering anses uttömda. I tabell 1 och 2 redovisas de senaste årens nybeviljande av sjukersättning fördelat på kön och åldersgrupper. Den nedgång i nybeviljandet som skedde från 2007 till 2011 fördelade sig relativt jämt över åldersgrupperna, vilket också gäller för uppgången under 2012. För männen ligger 30-39-åringarnas andel av nybeviljandet på samma nivå 2012 som 2007, efter ha varit som lägst 2009. Detsamma gäller i stort sett för 40-49-åringarna. För de två äldsta åldersgrupperna ökade däremot deras andelar av nybeviljandet fram till 2009 för att sedan minska. För 50-59-åringarna är dock deras andel högre 2012 jämfört med 2007, medan för de över 60 år är andelen lägre 2012 jämfört med 2007. Den genomsnittliga åldern vid nybeviljandet ökade något fram till 2009 (ca 54 år), men ligger i dag i stort sett lika med 2007 (ca 52 år). 13 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 10 (49) Tabell 1. Nybeviljandet av sjukersättning för män 2007-2012 Ålder 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60 år och äldre Totalt År Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel 2007 1 992 12% 3 578 21% 6 298 37% 5 035 30% 16 903 100% 2008 1 458 12% 2 582 21% 4 481 36% 3 757 31% 12 278 100% 2009 558 8% 1 331 18% 3 010 41% 2 357 32% 7 256 100% 2010 385 10% 735 19% 1 595 41% 1 173 30% 3 888 100% 2011 411 11% 779 21% 1 458 40% 1 041 28% 3 689 100% 2012 544 12% 995 22% 1 762 39% 1 232 27% 4 533 100% För kvinnorna ser utvecklingen från 2007 fram till 2012 lite annorlunda ut när man studerar respektive åldersgrupps andel av det totala nybeviljandet. För åldersgruppen 30-39 år ligger deras andel av nybeviljandet i dag på en lägre nivå än 2007. 40-49-åringarnas och 50-59-åringarnas andelar ligger idag högre än 2007, medan andelen för de över 60 år ligger lägre 2012 jämfört med 2007. Precis som för männen ökade den genomsnittliga åldern vid nybeviljandet fram till 2009 (ca 52 år), men ligger fortfarande över 2007 års nivå, ca 51 mot 50 år. Tabell 2. Nybeviljandet av sjukersättning för kvinnor 2007-2012 Ålder 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60 år och äldre Totalt År Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel 2007 3 751 16% 6 357 26% 8 529 35% 5 463 23% 24 100 100% 2008 2 672 15% 4 414 25% 6 058 35% 4 195 24% 17 339 100% 2009 861 10% 1 985 23% 3 363 39% 2 384 28% 8 593 100% 2010 470 12% 1 010 25% 1 632 40% 958 24% 4 070 100% 2011 509 12% 1 133 28% 1 628 40% 830 20% 4 100 100% 2012 670 12% 1 602 29% 2 148 39% 1 116 20% 5 536 100% Det kan också vara intressant att studera nybeviljandet utifrån diagnosfördelningen. I tabell 3 redovisas fördelningen vartannat år från 2004 fram till 2012. Tabell 3. Diagnosfördelning vid nybeviljandet av sjukersättning 2004-2012 Diagnoskapitel 2004 2006 2008 2010 2012 II Tumörer (C00-D48) 2,7% 3,1% 3,7% 5,8% 4,8% V Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (F00-F99) 28,9% 34,8% 34,8% 35,4% 40,4% VI Sjukdomar i nervsystemet (G00-G99) 3,6% 4,3% 5,1% 10,4% 9,2% IX Cirkulationsorganens sjukdomar (I00-I99) 6,5% 7,1% 7,1% 11,9% 9,4% X Andningsorganens sjukdomar (J00-J99) 1,3% 1,6% 1,5% 2,0% 2,0% XIII Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven (M00-M99) 37,3% 34,2% 29,9% 17,6% 17,9% XIX Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker (S00-T98) 4,1% 3,8% 3,3% 3,6% 2,9% Övriga diagnoskapitel 10,7% 10,3% 9,5% 8,9% 9,4% Saknas/Felaktig 4,8% 0,7% 5,1% 4,3% 3,8% Samtliga/Totalt 100,0% 100,0% 100,0% 100,0% 100,0% Totalt antal 68 720 42 107 29 617 7 958 10 069 14 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 11 (49) De mest centrala förändringarna i diagnosfördelningen vid nybeviljandet av sjukersättning är uppgången i de psykiska diagnosernas andel, samtidigt som de muskuloskeletala sjukdomarnas andel minskat. Samtidigt kan det vara viktigt att notera att förändringarna i andelar måste relateras till antalet nybeviljanden under olika år. T.ex. rörde det sig om nästan 20 000 individer som nybeviljades sjukersättning med psykiska diagnoser år 2004 och nästan 15 000 personer 2006, men betydligt färre år 2012, drygt 4 000 individer. Vi går nu vidare och studerar nybeviljandet av aktivitetsersättning per 1000 inskrivna försäkrade. Diagram 4. Nybeviljandet av Aktivitetsersättning per 1000 inskrivna Det sker en uppgång i nybeviljandet per 1000 försäkrade för båda könen fram till 2007. Därefter har männen stannat på den nivån, ca 5,5 nybeviljanden per 1000 försäkrade. Kvinnorna har inte haft en lika stor förändring. De låg något över männen fram till 2007. Därefter låg de på ungefär samma nivå 2007 och 2008 för att därefter minska i förhållande till männen till en nivå på 4,5-5 nybeviljanden per 1000 inskrivna. Tabell 4. Nybeviljandet av aktivitetsersättning för män 2007-2012 Förlängd skolgång Nedsatt arbetsförmåga År Totalt Antal Andel Antal Andel Antal Andel 2007 1 481 43% 1 932 57% 3 413 100% 2008 1 579 49% 1 645 51% 3 224 100% 2009 1 889 55% 1 516 45% 3 405 100% 2010 1 989 60% 1 334 40% 3 323 100% 2011 2 126 60% 1 440 40% 3 566 100% 2012 2 039 57% 1 555 43% 3 594 100% 15 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 12 (49) Tabell 5. Nybeviljandet av aktivitetsersättning för kvinnor 2007-2012 Förlängd skolgång Nedsatt arbetsförmåga År Totalt Antal Andel Antal Andel Antal Andel 2007 1 021 31% 2 246 69% 3 267 100% 2008 1 107 37% 1 916 63% 3 023 100% 2009 1 362 45% 1 636 55% 2 998 100% 2010 1 459 51% 1 381 49% 2 840 100% 2011 1 568 52% 1 446 48% 3 014 100% 2012 1 533 50% 1 524 50% 3 057 100% För båda könen ökar andelen som nybeviljas aktivitetsersättning pga. förlängd skolgång. Inom nybeviljandet av aktivitetsersättning dominerar diagnoser inom Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (F00-F99). För varje år från 2004 till 2012 omfattar 70-75 procent av de nybeviljade ärendena detta diagnoskapitel. Försäkringskassan analyserar i en särskild studie 4 situationen för unga som beviljats aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga. Den centrala slutsatsen i rapporten är att samhället kan göra betydligt mer för att unga med funktionsnedsättningar ska komma in på arbetsmarknaden. Redan under skolgången är det många av dessa ungdomar som inte får det stöd som behövs. De insatser som görs för att ge dessa ungdomar möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden, och den samordnande roll Försäkringskassan har måste utvecklas. Det finns ett behov att intensifiera insatserna från både de offentliga aktörerna som det lokala näringslivet. Nio av tio som har aktivitetsersättning fram till 30 års ålder övergår till sjukersättning. Studien visar att det finns en hög risk för lång och varaktigt låg ekonomisk standard för denna grupp. 4 Försäkringskassan (2013): Tio år med aktivitetsersättning. En studie av sitautionen för unga med aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga, Socialförsäkringsrapport 2013:2. 16 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 13 (49) 3. Utvecklingen av sjukskrivningarna Sjukpenningtalets utveckling 5 redovisas i nästa diagram. Där syns uppgången till och med 2002 liksom nedgången till 2010 och uppgången fram till idag. I diagram B2 i bilagan redovisas sjukpenningtalets utveckling för olika åldersgrupper. Mönstret för de olika åldersgrupperna är likartat, även om de ligger på olika nivåer. De följer varandra i upp- och nedgångar med 40-49-åringarna i mitten, med de yngre under och de äldre över. Diagram 5. Sjukpenningtalet 1994-2012 Kring skiftet från 1900- till 2000-tal ökade sjukskrivningarna markant. Inflödet ökade men framför allt blev sjukfallen längre. Troligen samverkade flera olika faktorer kring ökningen. Förklaringar som framförts är förändringar i den psykosociala arbetsmiljön, konsekvenser av 90-talets ekonomiska kris och nedskärningar i offentlig verksamhet, bristande rehabiliteringsinsatser, förändringar i attityderna till sjukskrivning och ett överutnyttjande av försäkringen. På motsvarande sätt kan troligen nedgången från 2003 och framåt förklaras av olika samverkande faktorer. Faktorer som förts fram är: Förändringar i attityden till sjukskrivningar från allmänhetens sida men också från centrala aktörers sida i sjukskrivningsprocessen som Försäkringskassan och Hälso- och sjukvården Olika former av samverkan mellan t.ex. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, mellan Försäkringskassan och Hälso- och sjukvården samt finansiell samordning. Arbetsgivarnas medfinansieringsansvar vid sjukskrivning och satsningen på deltidssjukskrivning. Resursförstärkning inom Försäkringskassans arbete med sjukförsäkringen och nationell satsning på att halvera sjukfrånvaron. 5 Sjukpenningtalet: Antal utbetalda dagar med sjukpenning och rehabiliteringspenning per registrerad försäkrad i åldrarna 16-64 år exklusive försäkrade med hel sjukersättning eller aktivitetsersättning (före år 2003 hel förtidspension eller helt sjukbidrag). Alla dagar är omräknade till nettodagar, t.ex. TVÅ dagar med halv ersättning blir EN dag. 17 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 14 (49) Det försäkringsmedicinska beslutsstödet. Införandet av den s.k. sjukskrivningsmiljarden och rehabiliteringsgarantin. Rehabiliteringskedjans införande och införandet av maxtiden i sjukpenningen. Den lägstanivå som nåddes under 2010 är också en effekt av två andra fenomen kopplade till 2008 års reformer. Dels att reformerna inom sjukpenningen inte bara omfattade sjukfall som startade efter reformens införande utan också alla de som var pågående den 1 juli 2008. Effekten av detta var att en stor grupp av försäkrade nådde maxtiden i sjukpenning samtidigt runt årsskiftet 2009/10. Ett stort antal nettodagar lyftes därigenom bort från sjukpenningtalet och den fulla effekten av detta nåddes mot slutet av 2010. Dels genom en kraftig ökning i nybeviljandet av sjukersättning före reformens ikraftträdande, dvs. individer som annars skulle fortsatt generera sjukpenningdagar beviljades tidsbegränsad sjukersättning. Därefter ingick de någon gång från årsskiftet 2009/10 i den grupp som hade haft en sista period med tidsbegränsad sjukersättning och då övergick i arbetslivsintroduktionen vid Arbetsförmedlingen. I denna rapport kommer de senaste årens utveckling och den aktuella uppgången av sjukfrånvaron att analyseras mer utförligt med hjälp av information om de pågående sjukfallen, om inflödet av nya sjukfall och sjukfallens längd. 4. Analys av den aktuella uppgången av sjukfrånvaron Inledningsvis beskrivs varför vi i den fortsatta analysen övergår från att studera sjukpenningtalet till antalet pågående sjukfall. Därefter ges beskrivningar av de pågående fallen utifrån olika grupper, t.ex. utifrån anställda respektive arbetslösa, för kvinnor och män, åldersgrupper och diagnos. På motsvarande sätt ges beskrivningar av inflödet. Sjukfallens varaktighet diskuteras främst utifrån anställda och arbetslösa. Avslutningsvis diskuteras i detta kapitel inflödets respektive varaktighetens påverkan på sjukpenningtalet över tid. 4.1 Sjukpenningtalet och pågående sjukfall Bakom sjukpenningtalet ligger de pågående sjukfallen som genererar dagarna med ersättning. För att analysera utvecklingen sker här en övergång från sjukpenningtal till pågående fall. Orsaken är att Försäkringskassans analysdatabas för sjukfall, Mi- DAS 6, gör det möjligt att beskriva olika former av karaktäristika för sjukfallen. Det möjliggör analyser utifrån andra aspekter som t.ex. utvecklingen för anställda respektive arbetslösa eller olika diagnosgrupper. Korrelationen mellan sjukpenningtalet och det genomsnittliga antalet pågående sjukfall under den senaste 12-månadersperioden är mycket stark, i stort sett fullständig (r = 0,99). De slutsatser om utvecklingen som baseras på analyserna av sjukfallen bör därför kunna gälla för sjukpenningtalets utveckling. Utvecklingen av antalet pågående fall i olika fallängder visar ett par kända, men intressanta mönster. Det första är säsongsvariationerna som är kraftigare ju kortare fallängden är. Det andra är hur ned- och uppgångar fortplantas genom de olika fallängderna med start i de kortaste, t.ex. hur nedgången som inleddes i 6 MiDAS står för MikroData för Analys av Socialförsäkringen, och är en vidareförädling av registerdata i Försäkringskassans datalager STORE. 18 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 15 (49) början av 2002 för fallen upp till 180 dagar sedan med några månaders förskjutning slår igenom i fallen 181-364 dagar osv. På motsvarande sätt syns hur uppgången som inleds i den kortaste fallängden under första halvan av 2010 därefter slår igenom i de längre fallängderna. Diagram 6. Pågående sjukfall uppdelat på fallängd I rapporten så kommer diagram att presenteras som beskriver utvecklingen i antalet pågående fall. Eftersom antalet pågående sjukfall uppvisar sådana kraftiga säsongsvariationer, framförallt i de kortare fallängderna, så visar diagrammen det totala antalet pågående sjukfall i utjämnade tidsserier, i form av det genomsnittliga antalet pågående sjukfall under den senaste 12- månadersperioden. Bakom dessa till synes väldigt jämna kurvor ligger alltså de verkliga fluktuationerna månad för månad. Utjämningen med hjälp av 12 månaders glidande medelvärden illustreras i diagram 7. Diagram 7. Pågående sjukfall 2005-2012 Månadsvärden och utjämnade värden (rullande 12 månaders medelvärden) Månadsvärden Utjämnad serie 12- månaders medelvärden I det följande används en utjämning som mer direkt ansluter till sjukpenningtalet, genom att den senaste 12-månadersperiodens genomsnitt redovisas vid den sista månaden i mätperioden. Det innebär att vi får en viss förskjutning åt höger 19 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 16 (49) i den utjämnade kurvan, men samtidigt en mer direkt koppling till sjukpenningtalets nivå vid samma tidpunkt. Vi studerar den utjämnade serien över antalet pågående sjukfall från 2005 till 2012 och fördelar dem på de som hade en anställning med eller utan sjuklöneperiod 7 vid sjukfallets start, de som var arbetslösa, övriga (egenföretagare, föräldralediga eller studerande) och de som kommit tillbaka till sjukförsäkringen efter att ha uppnått maxtiden i sjukförsäkringen (s.k. återvändare). Då får vi följande diagram. Diagram 8. Pågående sjukfall 2005-2012 Rullande 12 månaders medelvärden Nedgången i det genomsnittliga antalet pågående sjukfall inleddes 2002 och fortsatte fram till slutet av 2010. Under 2010 låg det genomsnittliga antalet pågående sjukfall per månad på drygt 100 000 individer. I april 2010 återkommer de första försäkrade som tidigare uppnått maxtiden i sjukförsäkringen som nya sjukskrivningar. Hösten 2012 ligger genomsnittet för den senaste 12-månadersperioden på ca 135 000 sjukfall och de s.k. återvändarnas andel ligger på ca 12 procent. Som framgår av diagram 8 kan ökningen av antalet pågående sjukfall bara delvis förklaras av återvändarna. Det sker samtidigt, från slutet av 2010, en ökning främst bland de som vid sjukfallets start var anställda. En viss ökning sker också för de som var arbetslösa vid sjukfallets start, men den är betydligt mer begränsad jämfört med de anställdas. I diagram 9 och 10 redovisas utvecklingen för anställda respektive arbetslösa fördelat på kvinnor och män. 7 Anställda utan sjuklön utgörs av behovsanställda och de med kortare anställning än 3 veckor. 20 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 17 (49) Diagram 9. Pågående sjukfall 2005-2012 (anställda vid sjukfallets start) Rullande 12 månaders medelvärden. a) Kvinnor anställda med sjuklön b) Män anställda med sjuklön Ökningen i de pågående sjukfallen är betydligt kraftigare för kvinnor jämfört med män bland de anställda. Detsamma gäller för antalet återvändare, som är betydligt fler bland kvinnorna. Diagram 10. Pågående sjukfall 2005-2012 (arbetslösa vid sjukfallets start) Rullande 12 månaders medelvärden. a) Kvinnor arbetslösa b) Män arbetslösa Ökningen i de pågående sjukfallen bland arbetslösa liknar den för de anställda om återvändarna exkluderas. Ökningen är kraftigare för kvinnor jämfört med män. Om återvändarna tas med i bilden så är det en mer dramatisk förändring. Återvändarnas andel bland de pågående sjukfallen för arbetslösa är betydligt mycket större jämfört med de anställda. Bland de arbetslösa kvinnorna utgör de ca 45 procent jämfört med ca en tredjedel bland männen. Medan de bland de anställda kvinnorna endast utgör 8 procent och bland de anställda männen 5 procent av de pågående sjukfallen. De som återvänder till sjukförsäkringen efter att ha uppnått maxtiden i den gör det i mycket stor utsträckning som arbetslösa sjukskrivna. Antalet sjukskrivna i de olika grovt indelade diagnoskapitlen har varierat kraftigt över tid, med undantag för de diagnoser som ryms inom Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker (S00-T98). Dessa har för både anställda kvinnor och män legat på ett genomsnittligt antal per månad på ca 5 000 individer. För de arbetslösa har däremot antalet individer med diagnoser relaterade till skador i stort sett halverats under den observerade tidsperioden. 21 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 18 (49) För skador syns inga större skillnader om återvändarna inkluderas, se diagram B1 i bilagan. För de psykiska diagnoserna, sjukdomarna i rörelseorganen och övriga diagnoser så sker det kraftiga nedgångar i antalet sjukskrivna från 2005 till 2010 för både anställda som arbetslösa och för båda könen. För kvinnorna ökar sedan de psykiska diagnoserna kraftigast, följt av rörelseorganens sjukdomar och övriga diagnoser. Särskilt markerad är ökningen av de psykiska diagnoserna för arbetslösa kvinnor. Om återvändarna inkluderas så är det fler sjukskrivna arbetslösa kvinnor i dessa diagnoser idag jämfört med 2005. De psykiska diagnoserna har ökat sin andel av de pågående fallen. I oktober 2006 utgjorde de knappt 35 procent av de pågående fallen och i oktober 2012 är deras andel drygt 40 procent. Redan 2006 utgjorde de psykiska diagnoserna den största gruppen bland kvinnorna och det mönstret har förstärkts fram till idag (tabell B1 i bilagan). Bland männen som är anställda och sjukskrivna är ökningen från 2010 i de psykiska diagnoserna, rörelseorganens sjukdomar och övriga diagnoser mer likartad. Det som framförallt hänt jämfört med 2005 är att rörelseorganen inte längre är den största diagnosgruppen. Den har minskat kraftigt och omfattar idag ungefär samma antal sjukskrivna anställda män som de psykiska sjukdomarna. Diagram 11. Diagnoser i pågående sjukfall 2005-2012 (exkl. återvändare) Rullande 12 månaders medelvärden. a) Kvinnor anställda (exkl. återvändare) b) Män anställda (exkl. återvändare) c) Kvinnor arbetslösa (exkl. återvändare) d) Män arbetslösa (exkl. återvändare) Bland de arbetslösa männen som är sjukskrivna överensstämmer däremot diagnosmönstret mer med kvinnorna. Här har de psykiska diagnoserna dominerat under hela tidsperioden och den uppgång i antalet sjukskrivna som skett sedan 22 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 19 (49) 2010 är starkast inom denna diagnosgrupp. Om återvändarna inkluderas bland de arbetslösa så är ökningen än mer markerad och når nästan upp till 2005 års nivå (diagram B1 i bilagan). I tabell B1 i bilagan görs en jämförelse vad gäller de sjukskrivnas sammansättning i oktober 2006, 2009 och 2012. Där syns att 2012 utgör de psykiska diagnoserna den största gruppen även för männen bland de pågående sjukskrivningarna. Antalet pågående sjukfall i de olika åldersklasserna har i huvudsak förändrats på ett likartat sätt över tid. Däremot har deras andelar av det totala antalet pågående fall förändrats över tid, vilket också framgår av tabell B1 i bilagan. I diagram 12 redovisas förändringarna i det genomsnittliga antalet pågående sjukfall för olika åldersgrupper. Här syns att uppgången inleds under 2010 i åldersgrupperna från 30 år och äldre. Från slutet av 2011 tillhör dock 20-29- åringarna en av de åldersgrupper med störst relativ ökning. I antal räknat ligger den yngsta gruppen, precis som de övriga, fortfarande en bra bit under 2005-2008 års nivå. Diagram 12. Åldersfördelning i pågående sjukfall 2005-2012 Rullande 12 månaders medelvärden. Sjukfrånvaron på de svenska arbetsplatserna, inklusive korttidsfrånvaron, kan studeras utifrån SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU). 8 I diagram 13 speglas sjukfrånvarons utveckling för anställda i privat, kommunal och statlig sektor samt egna företagare. 8 Uppgifterna och diagrammet har hämtats från en bearbetning av SCB:s AKU i en pm: Sjukfrånvarons utveckling under senare år (Hans Olsson 2012-11-19) 23 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 20 (49) Diagram 13. Sjukfrånvaron i olika sektorer 2005-2012 Procent av överenskommen arbetstid Källa: Beräkningar från SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) Mönstret är detsamma som för det genomsnittliga antalet pågående sjukfall i Försäkringskassans register. Det sker en nedgång fram till 2010 och därefter en uppgång. Mönstret gäller för både kvinnor och män, med kvinnorna på en betydligt högre nivå. Försäkringskassan har i en rapport 9 visat att den ersatta sjukfrånvaron har minskat kraftigt för alla studerade yrkesgrupper och yrken under 2000-talet, och särskilt för de yrken som hade en hög nivå av ersatt sjukfrånvaro år 2002. I samband med detta har den relativa spridningen mellan olika typer av yrken minskat. Likaså har skillnaderna mellan anställda kvinnor och män i samma yrke minskat. Det kvarstår dock fortfarande vissa tydliga skillnader mellan olika typer av yrken liksom mellan kvinnor och män i samma yrke. Försäkringskassans rapport om sjukskrivningar i olika yrken omfattar inte den senaste uppgången. Mot bakgrund av den likartade utvecklingen i olika sektorer baserad på AKU kan man anta att också ökningen slår igenom i de flesta yrkesgrupper. Att utvecklingen i olika sektorer är likartad: med fallande sjukfrånvaro fram till 2010 följt av en viss uppgång de senaste två åren talar för att det ligger allmänt verkande faktorer bakom utvecklingen. Dessa kan handla om demografi och arbetskraftens sammansättning, liksom folkhälso- konjunktur-, attityd-, regeleller praxisförändringar. Utvecklingen av antalet pågående sjukfall bestäms av inflödet av nya sjukfall och sjukfallens varaktighet. Vi går därför vidare för att i de två följande avsnitten studera inflödets och varaktighetens utveckling över tid. 9 Utvecklingen av sjukskrivningarna i olika yrken under det inledande decenniet av 2000-talet analyseras i rapporten: Sjukskrivningar i olika yrken under 2000-talet. Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd år 2002 2010 (Socialförsäkringsrapport 2012:14). 24 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 21 (49) 4.2 Inflödet av nya sjukfall Om vi studerar inflödet av nya sjukfall utifrån de fyra karensdagstyperna och återvändare, så ser vi att inflödet sjönk markant från 2005 fram till inledningen av 2010. Då vände det och inflödet har därefter ökat fram till idag. Nivån på det samlade inflödet närmar sig 2007/08:s nivåer, med ett årsinflöde på ca 500 000 nya sjukfall. Det är dock långt kvar till 2005 års nivå på nästan 600 000. Den viktigaste förändringen i inflödet att notera är den som gäller för anställda med sjuklön. Det är dessa som står för den absoluta merparten av den ökning som skett sedan inledningen av 2010. Inflödet av återvändare fr.o.m. april 2010 har bidragit, men inte i samma utsträckning som de anställda. Diagram 14. Inflödet av sjukfall 2005-2012 Rullande 12 månaders summering Det totala årsinflödet var ungefär 463 000 sjukfall i februari 2010 (201002 i digrammet), dvs. under perioden från mars 2009 till februari 2010. Därefter ökade det fram till januari 2011 då det låg på ca 485 000 nya sjukfall. Efter en kortare nedgångsperiod fram till sommaren 2011 ökade inflödet återigen, och låg i slutet av år 2012 på strax under 500 000. Det innebär att det totala årsinflödet har ökat med 35 000 sjukfall från inledningen av 2010 till hösten 2012, vilket motsvarar en ökning på 8 procent. Det årliga inflödet av nya sjukfall för anställda med sjuklön har ökat med ungefär 50 000 personer, från ca 350 000 till 400 000, vilket motsvarar en ökning på ca 15 procent. De anställda utan sjuklön har en uppgång på ca 10 procent, från 10 000 till 11 000 sjukfall. De arbetslösa har haft en nedgång på 7 procent eller närmare 3 000 sjukfall och gruppen övriga har haft den största procentuella förändringen på minus 37 procent eller nästan 24 000 färre sjukfall i årsinflöde idag jämfört med i början av 2010. 25 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 22 (49) Utöver detta har vi inflödet av återvändare som av naturliga skäl var lika med noll när det totala inflödet var som lägst i februari 2010, eftersom de första återvändarna kom tillbaka i sjukförsäkringen senare under våren 2010. Årsinflödet av återvändare var som störst i mars 2011, ett år efter de börjat komma tillbaka, och låg då på lite över 19 000 individer. Merparten hade tidigare tillhört den stora gruppen som uppnådde maxtiden runt årsskiftet 2009/10. Efter mars 2011 har årsinflödet från återvändarna sakta med säkert minskat och låg i oktober 2012 på knappt 9 000 nya sjukfall. I diagram 15 syns att uppgången är kraftigare i antal för kvinnorna jämfört med för männen. Den relativa förändringen är dock likartad för båda könen. Det syns också att återvändarna utgör en mycket begränsad grupp med liten betydelse för det ökade inflödet av sjukskrivna anställda. För kvinnorna var ökningen i inflödet inledningsvis mest markerat i åldrarna över 30 år och inleddes redan under slutet av 2009. Därefter planade ökningen ut för åldersgruppen över 59 år, men fortsätter för de övriga. Från inledningen av 2011 ökar också inflödet av 20-29-åringar. Det är den åldersgrupp, bland anställda kvinnor, som har den kraftigaste relativa ökningen av inflödet från den tidpunkten även om det samtidigt är den åldersgrupp som utgår från den lägsta nivån på inflödet av nya sjukfall (diagram B3 i bilagan). Diagram 15. Inflödet av sjukfall 2005-2012 (anställda med sjuklön vid sjukfallets start) Rullande 12 månaders summering. a) Kvinnor anställda med sjuklön b) Män anställda med sjuklön Männen, som är anställda med sjuklön, uppvisar ett likartat mönster som kvinnorna om än på en antalsmässigt lägre nivå. Ökningen inleds med grupperna över 30 års ålder, men från slutet av 2010 är den relativa ökningen kraftigast för gruppen 20-29 år, och även här är det den åldersgrupp som utgår från den antalsmässigt lägsta nivån (se diagram B3 i bilagan). Om vi studerar de anställda med sjuklön utifrån diagnosgrupper så är det mest utmärkande för kvinnorna den kraftiga uppgången i inflödet av psykiska diagnoser från 2010. Antalet ligger idag i stort sett på samma nivå som 2005. Det sker också uppgångar i rörelseorganens sjukdomar och övriga diagnoser men inte alls så stora som för de psykiska (se diagram B4 i bilagan). För anställda män så är uppgången i inflödet likartad för diagnoserna inom rörelseorganens sjukdomar, psykiska sjukdomar och övriga diagnoser, och ligger samtliga fortfarande under den nivå som var 2005. Det skedde också en viss uppgång inom skador som har planat ut från mitten av 2011. 26 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 23 (49) Studeras inflödet för de arbetslösa så ser vi en helt annan utveckling jämfört med den för anställda med sjuklön. Studeras inflödet exklusive återvändarna så syns hur den mycket kraftiga nedgången i inflödet från 2005 fram till slutet av 2008 därefter planat ut på en mycket lägre nivå, och till viss del fortsatt svagt nedåt fram till idag. Om vi däremot väger in återvändarna i analysen så ser vi en mycket kraftigt markerad uppgång i inflödet bland arbetslösa i samband med att de första som uppnått maxtiden i försäkringen åter kunnat komma tillbaka i sjukskrivning. Denna uppgång är allra mest markerad för kvinnorna. Efter den inledande uppgången under ca ett års tid, som drevs av den mycket stora s.k. årsskiftesgruppen 10, så kännetecknas dock även inflödet för arbetslösa återvändare av ett minskande antal. Sammanfattningsvis kan konstateras att den nuvarande uppgången i antalet pågående sjukfall och sjukpenningtal inte drivs av ett ökat inflöde av arbetslösa sjukskrivna. När det gäller diagnosfördelningen i inflödet bland de arbetslösa utgör de psykiska diagnoserna den största gruppen för båda könen, vilket blir än mer uttalat om återvändarna räknas in (se diagram B6 i bilagan). Diagram 16. Inflödet av sjukfall 2005-2012 (arbetslösa vid sjukfallets start) Rullande 12 månaders summering. a) Kvinnor arbetslösa b) Män arbetslösa De anställda utan sjuklön är i förhållande till de arbetslösa och anställda med sjuklön en relativt liten grupp. Inflödet per år ligger på ca 11 000 sjukfall och de pågående i genomsnitt per månad på ca 2 500. Därför kan det svara svårt att observera förändringar för den gruppen när den redovisas tillsammans med de andra. Om vi däremot studerar den separat uppdelat på kön, så ser vi att för kvinnorna har det skett en relativt kraftig ökning i inflödet de senaste två åren. Idag är det genomsnittliga inflödet i nivå med vad det var 2005. 10 Årsskiftesgruppen utgjordes av de som när de uppnådde maxtiden i sjukförsäkringen inte bara utgjordes av de som hade 914 dagars långa sjukfall, utan i många fall mycket längre sjukfall än så bakom sig. 27 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 24 (49) Diagram 17. Inflödet av sjukfall 2005-2012 (anställda utan sjuklön vid sjukfallets start) Rullande 12 månaders summering. a) Kvinnor anställda utan sjuklön b) Män anställda utan sjuklön Bland de anställda utan sjuklön utgör kvinnorna i åldern 20-29 år de med störst inflöde. Åldersgruppen har över tid haft störst inflöde, vilket inte är fallet inom någon annan karenstyp. Samtidigt som de står för den kraftigaste ökningen i inflödet under de senaste åren. Diagram 18. Inflödet av sjukfall för anställda kvinnor utan sjuklön vid sjukfallets start 2005-2012 Rullande 12 månaders summering. Två tredjedelar av de unga anställda kvinnorna utan sjuklön har sjukfall kortare än 30 dagar. För de sjukfall som blir längre sker den kraftigaste ökningen för sjukdomar i rörelseorganen, därefter de psykiska sjukdomarna och övriga diagnoser. Troligen är den uppgång i inflödet av yngre kvinnor bland anställda som saknar sjuklön inte så alarmerande som det inledningsvis såg ut. Det rörde sig till stor del om kortare sjukfall och ökningen inom den psykiska ohälsan var inte lika kraftig som för många andra grupper. Det är dock en grupp som bör följas även fortsättningsvis. 28 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 25 (49) 4.3 Sjukfallens varaktighet Ju större andel av sjukfallen som passerar olika fallängder, ju längre kommer sjukfallen att vara i genomsnitt, dvs. deras varaktighet ökar. I diagram 19 och 20 redovisas hur stor andel av nystartade sjukfall som passerar 90, 180, 365 respektive 914 dagars sjukskrivning. I diagrammen redovisas också en utjämning av månadsvärdena med hjälp av 12 månaders glidande medelvärden. I diagrammen syns att för anställda sjukskrivna så minskade andelen som passerade dessa fallängder för sjukfallen som startade fram tom. hösten 2009, för att i stort sett ligga på oförändrade nivåer fram till 2012, med en svag ökning av andelarna mot slutet av den studerade perioden. Diagram 19. Andelen nya startade sjukfall under olika månader som passerar 90, 180, 365 respektive 914 dagars sjukskrivning (Anställda, exklusive återvändare) För arbetslösa sjukskrivna minskade andelen som passerade de aktuella fallängderna för sjukfall startade fram till slutet av 2009, för att därefter stiga på ett markant sätt. Diagram 20. Andelen nya startade sjukfall under olika månader som passerar 90, 180, 365 respektive 914 dagars sjukskrivning (Arbetslösa, exklusive återvändare) 29 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 26 (49) För att beskriva utvecklingen av varaktigheten har vi här valt att redovisa medianfallängden för sjukfall som passerar 14 dagars sjukskrivning i de olika karensdagsgrupperna. Det görs för att göra de olika grupperna jämförbara. Annars skulle jämförelsen snedvridas av det faktum att vi inte har information om utflödet före dag 15 för de anställda med sjuklön. Vidare har dessa varaktigheter beräknats för inflödet under 12- månadersperioderna fram till de datum som redovisas i diagram 21. Det innebär att när vi studerar varaktigheten för ärenden i t.ex. december 2005 så är det varaktigheten för alla startade sjukfall under hela 2005 som passerar 14 dagars sjukskrivning. På motsvarande sätt omfattar augusti 2012 samtliga startade sjukfall som passerar 14 dagar under 12-månadersperioden från september 2011 till augusti 2012. Det val vi gjort när det gäller beräkningen innebär att förändringarna i varaktighet får effekt på antalet pågående fall och sjukpenningtal med en förskjutning framåt i tiden. Varaktigheten ligger på olika nivåer för arbetslösa, anställda respektive övriga karensdagstyper, och de arbetslösa har genomgående längre fallängder. Övrigtgruppen ligger under hela den studerade tidsperioden något över de anställda. De arbetslösas varaktighet ökar något från 2005 till mitten av 2007, avtar därefter fram till inledningen av 2010 för att därefter öka relativt kraftigt fram till idag. För de anställda minskar varaktigheten svagt från inledningen av 2006 fram till slutet av 2009 för att därefter öka mycket svagt fram till idag. För gruppen övriga ser utvecklingen likadan ut som för anställda med en något tydligare ökning från inledningen av 2010 fram till idag. Sammantaget för alla sjukskrivna innebär det att varaktigheten inledningsvis är relativt konstant, för att minska från mitten av 2006 fram till inledningen av 2010 och därefter öka fram till idag. Räknas återvändarna in i skattningarna så förstärks ökningen i varaktigheten för de arbetslösa ytterligare, den blir något kraftigare för gruppen övriga men påverkas inte nämnvärt för de anställda. Motsvarande utveckling beskrivs i diagram B11 i bilagan. Där redovisas överlevnadskurvorna för sjukfall startade år 2005, 2007, 2009 och 2011, dels för samtliga sjukfall, dels för anställda respektive arbetslösa. Diagrammen beskriver andelen sjukfall som fortfarande är pågående vid olika tidpunkter efter deras start. De visar hur varaktigheten minskat för sjukfallen startade 2009 jämfört med 2007 och 2005, för att därefter ökat 2011 jämfört med 2009. Den kraftigare ökningen i varaktighet för de arbetslösa jämfört med för de anställda syns tydligt i de två nedersta diagrammen. 30 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 27 (49) Diagram 21. Sjukfallens varaktighet Medianfallängd (exklusive återvändare) Anm. För att få jämförbarhet mellan Anställda med eller utan sjuklön, arbetslösa och övriga sker skattningarna baserat på sjukfall som passerar 14 dagars sjukskrivning. De sker baserat på nya startade sjukfall under en 12-månadersperiod fram till det datum som redovisas i diagrammet. Ett problem med att redovisa varaktigheter i form av medianfallängder är att de beräknas i den punkt där hälften av fallen är kortare och hälften är längre. Det innebär att kanske främst förändringar i den övre hälften av fallen inte påverkar skattningen. Då vi vill fånga så aktuella förändringar som möjligt och samtidigt behålla jämförbarheten över tid så har det varit svårt att kombinera med t.ex. redovisningar av övre kvartil eller liknande, då det inte skulle gått att göra dessa skattningar för alla kategorier i närtid. I avvägningen mellan aktualitet och att ändå fånga förändringar i varaktigheten har vi valt att också göra skattningar av medellängden för sjukfallen i olika kategorier. De sammanfattande slutsatserna av dessa skattningar i kombination med medianberäkningarna är följande: - Varaktigheterna ökar kraftigt för de arbetslösa sjukskrivna, ökningen i medelfalltid ligger på ca 60 procent exklusive återvändarna och räknas de in fördubblas varaktigheten från slutet av 2009 till hösten 2012. - Även om medianfallängden inte påverkas särskilt mycket för de anställda med sjuklön så sker det en ökning i medelfallängden på ca 5 procent från inledningen av 2009 till hösten 2012. Den påverkas inte nämnvärt då återvändarna inkluderas, eftersom de utgör en mycket liten andel av de anställda med sjuklön. - Anställda utan sjuklön har en större ökning i medelfalltiden, + 25 procent, jämfört med de anställda med sjuklön. Denna ökning blir något större då återvändarna inkluderas i denna grupp. - För övriga så ökar medelfalltiden med drygt 50 procent oavsett om återvändarna inkluderas eller inte. I den största gruppen, anställda med sjuklön, skedde det en nedgång i medelfalltiden från 2005 till våren 2009. Den var större än den ca 5-procentiga uppgången från våren 2009 till hösten 2012. Samma mönster syns för de övriga grupperna, men med den skillnaden att nedgången i varaktighet fortsatte något 31 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 28 (49) längre och vände först i slutet av 2009 eller början av 2010. En annan skillnad är att uppgången i varaktighet för arbetslösa och övriga därefter varit kraftigare fram till hösten 2012 jämfört med nedgången från 2005 till 2009/10. För återvändarna är varaktigheten betydligt längre än för de andra sjukfallen. Ca 90 procent av återvändarnas sjukfall passerar 90 dagars sjukskrivning, ca 80 procent passerar 180 dagar och ca 60 procent passerar 365 dagar. Det innebär att deras medianfallängd ligger över 365 dagar. I diagram B7-B10 redovisas andelen sjukfall som passerar olika fallängder utifrån diagnos och ålder för anställda respektive arbetslösa kvinnor och män. För anställda med psykiska diagnoser och sjukdomar i rörelseorganen ser andelen sjukfall som passerar olika fallängder likartad ut för kvinnor och män. De psykiska diagnoserna kännetecknas dock av längre varaktighet än rörelseorganens sjukdomar. Detsamma gäller för arbetslösa, men här ligger varaktigheten för respektive diagnosgrupp på en högre nivå än för anställda. Bland anställda sjukskrivna har äldres sjukfall längre varaktighet jämfört med yngres. Denna skillnad är mer markerad för anställda män. För de arbetslösa sjukskrivna är inte skillnaderna mellan yngre och äldre lika markerad. Den större varaktigheten slår igenom oavsett åldersgrupp. 4.4 Inflödets respektive varaktighetens betydelse Om vi försöker kommentera inflödets respektive varaktighetens betydelse på sjukpenningtalets utveckling, utan att exakt kvantifiera påverkan från respektive faktor, så kan diagram 22 delas in i ett antal perioder, A-D. Diagram 22. Sjukpenningtalet 1997-2012 A B C D 32 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 29 (49) Period: A. 1998-2002. I den tidigare refererade skriften till den förra Socialförsäkringsutredningen i serien Samtal om Socialförsäkring 11 så skattas inflödet av nya sjukfalls respektive sjukfallens varaktighets betydelse för uppgången i sjukskrivningarna från 1997 till 2002. För anställda sjukskrivna skattas två tredjedelar av ökningen i sjukfrånvaro bero på att sjukfallen i genomsnitt blivit längre, medan en tredjedel på att fler blev sjukskrivna. För de sjukskrivna arbetslösa förklaras ökningen helt av längre sjukfallstider. B. 2003-2005 För nedgången mellan 2002-2005 konstaterar författarna att den sjunkande sjukfrånvaron måste vara en konsekvens av ett lägre inflöde. C. 2006-2010 Inledningsvis under denna period som ingår i analysen i denna rapport, så minskar inflödet medan några förändringar i varaktigheten som kan slå igenom på sjukpenningtalet inte kan fastställas. Det innebär att under 2006 och en bit in på 2007 bör den fortsatta nedgången i sjukpenningtalet fortsatt drivas av ett sjunkande inflöde. Under 2007 börjar nedgången i varaktighet både bland anställda och arbetslösa att bidra, vilket innebär att både inflöde och varaktighet påverkar den fortsatta nedgången i sjukpenningtalet. Från våren 2010 till slutet av året måste den fortsatta nedgången i sjukpenningtalet helt drivas av varaktighetsminskningen, eftersom inflödet vänder uppåt från inledningen av 2010. D. 2011-2012 Uppgången i sjukpenningtalet beror inledningsvis på att varaktigheten har ökat, men från mitten av 2011 drivs ökningen av både inflöde och varaktighet. För de arbetslösa är det framför allt varaktigheten som ökar, medan för de anställda så sker det en svag uppgång i varaktigheten. Samtidigt ökar inflödet relativt kraftigt för de anställda, med ca 20 000 sjukfall på årsbasis från oktober 2010 till oktober 2011 och lika mycket under nästa 12- månadersperiod, medan det avtar för de arbetslösa. Under den aktuella perioden bör inflödets betydelse för ökningen av sjukpenningtalet ha blivit större och större, eftersom de anställda med sjuklön utgör en så stor andel av det sammanlagda antalet sjukfall. Uppgången i sjukpenningtalet är också en effekt av att kriterierna för att beviljas stadigvarande sjukersättning skärpts och att den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffats. Det leder till att fler uppbär sjukpenning i stället för att ha sjukersättning. 11 Socialförsäkringsutredningen (2006): Nya siffror om socialförsäkringarna, s. 40-43. Skrift nr 14 i serien Samtal om socialförsäkring 33 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 30 (49) 5. Kommentarer och diskussion Den av Försäkringskassan ersatta sjukfrånvaron nådde en rekordlåg nivå under 2010 efter en sjuårig nedgångsperiod. Därefter har sjukpenningtalet och antalet sjukfrånvarande ökat under en period. Dagens nivå ligger dock fortfarande under den som vi hade i mitten av 1990-talet och långt under den vi upplevde under inledningen av 2000-talet. 5.1 Vad har kommit fram i denna studie? Den genomförda analysen kan sammanfattas i följande punkter: - Den nuvarande utvecklingen drivs av olika faktorer för olika grupper av sjukskrivna. - Uppgången i sjukpenningtal drivs inte av ett ökat inflöde av arbetslösa sjukskrivna. - Varaktigheten i de arbetslösas sjukfall ökar kraftigt, även om återvändarna exkluderas. - Inflödet av anställda sjukskrivna ökar kraftigt. - För anställda handlar det om mindre ökningar i sjukfallens varaktighet. - Årsinflödet av återvändare nådde sin högsta nivå i inledningen av 2011, och har därefter minskat. Däremot har återvändarna i genomsnitt mycket långa sjukfall då de återvänder som sjukskrivna. De återvänder också till största delen som arbetslösa sjukskrivna. - Ökningen i inflödet av anställda, både män och kvinnor, inleddes i åldrarna över 30 år, men den relativa ökningen under senaste ett och halvt åren har varit kraftigast bland 20-29-åringar. - Ökningen i inflöde är mest markerad för de psykiska diagnoserna. Den genomsnittliga varaktigheten för sjukfall i dessa diagnoser är också längre än i t.ex. rörelseorganens sjukdomar, vilket innebär att de psykiska diagnosernas andel av de pågående fallen ökar och utgör den största diagnosgruppen både för kvinnorna (40 procent) och männen (30 procent). - Det är en större ökning i sjukpenningtalet för kvinnor än för män. - De skärpta kriterierna för att beviljas sjukersättning och avskaffandet av den tidsbegränsade sjukersättningen leder till att antalet pågående sjukfall ökar. Fler står kvar i sjukpenningen i stället för att gå över i sjukersättning. 5.2 Hur ser orsakerna bakom utvecklingen ut? I detta avsnitt kommenterar vi en del av det vi sett och försöker förstå vad som kan ligga bakom utvecklingen och peka på frågor som är viktiga att studera mer. Vad beror ökningen i inflödet av anställda med nya sjukfall under de senaste åren på? Utvecklingen berör både kommunal, statlig och privat sektorer. Det kan vara allmänt verkande faktorer bakom utvecklingen som påverkar oavsett sektor. De psykiska diagnoserna har ökat mest i inflödet av anställda. 34 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 31 (49) I OECD:s rapport 12 om psykisk hälsa och arbete i Sverige tas bland annat arbetslivets förändring upp med ökade krav på de mentala förmågorna. Det är i mötet mellan den enskildes nedsättningar i olika förmågor och arbetslivets krav eller villkor som arbetsoförmågan uppkommer. I SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) kan sömnbesvär ses som en indikator för mental belastning eller ansträngning. I befolkningen har andelen som upplever besvär med sömnen ökat över tid och är mer frekvent bland kvinnor (diagram B12, bilagan). 13 Den psykiska ohälsan tillsammans med kraven i arbetslivet och dess påverkan på sjukfrånvaron utgör helt klart ett område som är viktigt att studera vidare. Inte minst mot bakgrund av att det ser ut att vara en generell ökning av sjukfrånvaron som uppträder över hela arbetsmarknaden. Det finns indikationer på att den tidigare negativa samvariationen mellan sjukfrånvaro och arbetslöshet inte längre gäller eller har försvagats (diagram B13, bilagan). I diagrammet syns hur nedgången i sjukfrånvaron under en period 2005-2008 uppträdde jämsides med en nedgång i arbetslösheten. 2009 bröts det genom att arbetslösheten steg kraftigt, men de senaste åren har arbetslösheten gått ner samtidigt med sjukfrånvaron, och uppgången i sjukfrånvaron från 2010 har skett parallellt med en uppgång i arbetslösheten. Är detta ett förändrat mönster, och vad betyder det i så fall för relationen mellan arbetsmarknad och sjukfrånvaro? Tidigare förklarades den negativa samvariationen mellan arbetslöshet och sjukfrånvaro med främst två hypoteser, den s.k. sammansättnings- respektive disciplineringshypotesen. Det mönster vi ser idag är svårt att förklara utifrån dessa hypoteser. Den första tänker sig att i goda tider kommer individer med större risk för ohälsa i arbete med ökande sjukfrånvaro som följd, och i sämre tider får dessa grupper först lämna jobben. Den andra att i tider av ökande arbetslöshet undviker anställda sjukskrivning för att inte riskera jobben medan den risken minskar i goda tider. I dag ser vi dock en ökning i sjukfrånvaron bland anställda, främst i form av ett ökat inflöde, samtidigt med en uppgång i arbetslösheten. Fortsatta analyser av dessa frågor kan ge underlag för att förstå hur och i vilken omfattning ökningen i sjukfrånvaron har ett samband med utvecklingen på arbetsmarknaden. Det kan handla om sammansättningen av de som är i arbetskraften där styrkan, eller tryggheten, i anknytningen till arbetsmarknaden kan spela en större roll. Det kan spela roll för den utveckling vi sett för de yngre i denna rapport. Även detta är ett område för fortsatta studier. Kvinnornas sjukfrånvaro ökar snabbare än männens. En av nycklarna till att förstå sjukfrånvaro och sjukfrånvarons utveckling ligger i att bättre förstå mekanismerna bakom kvinnors sjukfrånvaro. Kvinnors och mäns ohälsa ser olika ut. Kvinnor uppger i högre utsträckning än män att de lider av psykisk ohälsa 14 i form av ängslan, oro, ångest eller sömnproblem. Förekomsten av exempelvis depression har i flera studier både i Sverige och i andra länder - rapporterats vara dubbel så hög för kvinnor som för män 15. Att mental ohälsa är vanligare 12 OECD (2013): Mental Health and Work: Sweden, OECD Publishing. http://dx.doi.org/10.1787/9789264188730-en 13 SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC). 14 Socialstyrelsen (2012) Folkhälsan i Sverige Årsrapport 2012 15 Häggström L. Magnil M, 2011, Förstämningssyndrom, i Läkemedelsboken 2011-2012, Läkemedelsverket 35 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 32 (49) bland kvinnor än bland män återspeglas också i sjukskrivningsstatistiken där mer än dubbelt så många kvinnor som män är sjukskrivna för psykiska diagnoser (se tabell B1, bilagan). Försäkringskassan kommer att bidra i arbetet för att öka kunskapen om kvinnors sjukskrivning inom ramen för de uppdrag regeringen gett till ett antal myndigheter och forskare. Ytterligare en faktor som kan påverka sjukfrånvaron är hur Försäkringskassan tillämpar sjukförsäkringens regelverk. Myndigheten befinner sig i en stark förändring med ett tydligt fokus på verksamhetens värde för kunden och att kundens möte med Försäkringskassan ska upplevas positivt. Kan detta fokus ha haft en effekt på tillämpningen så att sjukfrånvaron påverkats? Försäkringskassan kommer att analysera även denna frågeställning i fortsatta studier. 5.3 Kommer uppgången att fortsätta? Kommer den nuvarande uppgången i sjukpenningtalet att fortsätta? Det råder ingen tvekan om att den nedåtgående trenden brutits och sjukfrånvaron ökar. Hur länge och i vilken omfattning är dock osäkert. Det är beroende av om inflödet i sjukskrivning från anställda fortsätter att öka eller om det stabiliseras. Vidare är det beroende om den begränsade uppgången i varaktighet för de anställdas sjukfall påverkas av det ökade inflödet eller inte. På motsvarande sätt beror den fortsatta uppgången i sjukpenningtalet på den fortsatta utvecklingen av varaktigheten i de arbetslösas sjukfall och om den nuvarande nivån på inflödet förändras. Exakt när i tiden den nuvarande uppgången kan förväntas upphöra går det alltså inte att ha en bestämd uppfattning om. Försäkringskassan bedömer dock risken för att vi ska komma att uppleva nivåer i närheten av de som rådde i början av 2000-talet som mycket liten. Försäkringskassan grundar den bedömningen på den aktuella analysen av utvecklingen. För det första ligger varaktigheten i de anställdas sjukfall än så länge relativt stabilt, och det sker samtidigt som det inte sker några dramatiska ökningar i nybeviljandet av sjukersättning. Det måste tolkas som att dessa sjukskrivningar i mycket högre utsträckning, jämfört med inledningen av 2000- talet, avslutas med återgång i arbete. Det tyder på att dagens processer och aktiviteter kring sjukskrivning från Försäkringskassans, och övriga aktörers, sida tydligare motverkar lång sjukskrivning bland anställda. Det talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än den som gällde i slutet av 1990-talet. Den ökande varaktigheten i de arbetslösas sjukfall tyder på att arbetsoförmågan för de arbetslösa inte motverkas lika effektivt som för de anställda. Detta är ett allvarligt problem. Samtidigt utgör de arbetslösa en mindre del av de sjukskrivna, ca 20 procent, och så länge inflödet inte ökar i denna grupp så begränsas påverkan på sjukpenningtalet. De nuvarande reglerna, med en begränsning av antalet dagar med sjukpenning, medför också att varaktigheten inte kan öka hur mycket som helst. Även det talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än i slutet av 1990-talet. En realistisk bedömning är också att en kvarstående nedsättning av arbetsförmågan under längre tid kommer att resultera i en viss uppgång i nybeviljandet av sjukersättning. 36 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 33 (49) Bilaga Diagram B1. Diagnoser i pågående sjukfall 2005-2012 (inkl. återvändare) Rullande 12 månaders medelvärden. a) Kvinnor anställda (inkl. återvändare) b) Män anställda (inkl. återvändare) a) Kvinnor arbetslösa (inkl. återvändare) c) Män arbetslösa (inkl. återvändare) Diagram B2. Sjukpenningtalet i olika åldrar 1994-2012 37 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 34 (49) Diagram B3. Inflödet av sjukfall för anställda med sjuklön 2005-2012 fördelat på åldergrupper (Exklusive återvändare) Rullande 12 månaders summering. a) Kvinnor b) Män Diagram B4. Inflödet av sjukfall för anställda med sjuklön 2005-2012 fördelat på diagnosgrupper (Exklusive återvändare) Rullande 12 månaders summering. a) Kvinnor b) Män Anm. Diagnosfördelningen gäller för de sjukfall som passerat 30 dagars sjukskrivning. 38 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 35 (49) Diagram B5. Inflödet av sjukfall för arbetslösa 2005-2012 fördelat på åldergrupper (Exklusive återvändare) Rullande 12 månaders summering. c) Kvinnor d) Män Diagram B6. Inflödet av sjukfall för arbetslösa 2005-2012 fördelat på diagnosgrupper (Exklusive återvändare) Rullande 12 månaders summering. c) Kvinnor d) Män Anm. Diagnosfördelningen gäller för de sjukfall som passerat 30 dagars sjukskrivning. 39 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 36 (49) Diagram B7. Andelen nya startade sjukfall under olika månader som passerar 90, 180, 365, 720 respektive 914 dagars sjukskrivning (Anställda med sjuklön) utifrån diagnos Övre kurvan i diagrammen är alltid andelen som passerar 90 dagar, därefter följer kurvorna för andelen som passerar 180, 365, 720 och 914 dagar. a) Kvinnor, anställda, psykisk diagnos (exkl. återvändare) b) Män, anställda, psykisk diagnos (exkl. återvändare) c) Kvinnor, anställda, sjukdom i rörelseorganen (exkl. återvändare) d) Män, anställda, sjukdom i rörelseorganen (exkl. återvändare) 40 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 37 (49) Diagram B8. Andelen nya startade sjukfall under olika månader som passerar 90, 180, 365, 720 respektive 914 dagars sjukskrivning (Arbetslösa) utifrån diagnos Övre kurvan i diagrammen är alltid andelen som passerar 90 dagar, därefter följer kurvorna för andelen som passerar 180, 365, 720 och 914 dagar. a) Kvinnor, arbetslösa, psykisk diagnos (exkl. återvändare) b) Män, arbetslösa, psykisk diagnos (exkl. återvändare) c) Kvinnor, arbetslösa, sjukdom i rörelseorganen (exkl. återvändare) d) Män, arbetslösa, sjukdom i rörelseorganen (exkl. återvändare) 41 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 38 (49) Diagram B9. Andelen nya startade sjukfall under olika månader som passerar 90, 180, 365, 720 respektive 914 dagars sjukskrivning (Anställda) utifrån ålder Övre kurvan i diagrammen är alltid andelen som passerar 90 dagar, därefter följer kurvorna för andelen som passerar 180, 365, 720 och 914 dagar. a) Kvinnor, anställda, under 40 år (exkl. återvändare) b) Kvinnor, anställda, 40 år och äldre (exkl. återvändare) a) Män, anställda, under 40 år (exkl. återvändare) b) Män, anställda, 40 år och äldre (exkl. återvändare) 42 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 39 (49) Diagram B10. Andelen nya startade sjukfall under olika månader som passerar 90, 180, 365, 720 respektive 914 dagars sjukskrivning (Arbetslösa) utifrån ålder Övre kurvan i diagrammen är alltid andelen som passerar 90 dagar, därefter följer kurvorna för andelen som passerar 180, 365, 720 och 914 dagar. a) Kvinnor, arbetslösa, under 40 år (exkl. återvändare) b) Kvinnor, arbetslösa, 40 år och äldre (exkl. återvändare) c) Män, arbetslösa, under 40 år (exkl. återvändare) d) Män, arbetslösa, 40 år och äldre (exkl. återvändare) 43 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 40 (49) Diagram B11. Överlevnadskurvor för sjukfall startade 2005, 2007, 2009 och 2011 (inklusive återvändarna) a) Alla sjukfall b) Anställda sjukfall med sjuklön c) Arbetslösa sjukfall 44 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 41 (49) Diagram B12. Andel som uppger ha besvär med sömnen 1980/81-2010/11 a) Kvinnor b) Män Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC). Diagram B13. Sjukfrånvaro och arbetslöshet 1994-2012 Sjukpenningtal Relativ arbetslöshet Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningarna (AKU) och Försäkringskassan. 45 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 42 (49) Tabell B1 De pågående sjukfallens sammansättning i oktober 2006, 2009 och 2012 Kvinnor 2006 2009 2012 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Ålder 0-19 år 336 0,3% 248 0,3% 203 0,2% 20-29 år 12411 9,6% 8090 11,1% 8359 9,4% 30-39 år 31268 24,2% 17857 24,5% 19799 22,2% 40-49 år 35195 27,2% 19756 27,1% 26591 29,8% 50-59 år 37550 29,0% 19415 26,6% 24982 28,0% 60- år 12650 9,8% 7512 10,3% 9390 10,5% Civilstånd Efterlevande 3241 2,5% 1627 2,2% 1728 1,9% Gift/Partner 62135 48,0% 32966 45,2% 39488 44,2% Ogift 39027 30,2% 24279 33,3% 30578 34,2% Skild 24892 19,2% 13915 19,1% 17336 19,4% Saknas 115 0,1% 91 0,1% 194 0,2% Barn 0-17 år Ja 54244 41,9% 30310 41,6% 35811 40,1% Utlandsfödd Ja 19562 15,1% 12267 16,8% 15288 17,1% Födelseregion Afrika söder om Sahara 624 0,5% 414 0,6% 576 0,6% Asien utan Mellanöstern 1510 1,2% 1142 1,6% 1506 1,7% EU 25 utom Norden 2887 2,2% EU 27 utom Norden 2027 2,8% 2442 2,7% MENA + Turkiet 3745 2,9% 2644 3,6% 3648 4,1% Nordamerika 259 0,2% 219 0,3% 244 0,3% Norden utom Sverige 5495 4,2% 2683 3,7% 3036 3,4% Oceanien 24 0,0% 19 0,0% 21 0,0% Sverige 109848 84,9% 60611 83,2% 74036 82,9% Sydamerika 1102 0,9% 790 1,1% 856 1,0% Övriga 2 0,0% 3 0,0% 4 0,0% Övriga Europa 3914 3,0% 2326 3,2% 2955 3,3% Län Blekinge 2241 1,7% 1184 1,6% 1315 1,5% Dalarna 4304 3,3% 2180 3,0% 2725 3,1% Gotland 642 0,5% 405 0,6% 473 0,5% Gävleborg 3655 2,8% 1936 2,7% 2622 2,9% Halland 3869 3,0% 2147 2,9% 2650 3,0% Jämtland 2665 2,1% 1330 1,8% 1570 1,8% Jönköping 3692 2,9% 2592 3,6% 3161 3,5% Kalmar 3462 2,7% 1795 2,5% 2265 2,5% Kronoberg 2468 1,9% 1603 2,2% 1808 2,0% Norrbotten 4158 3,2% 1929 2,6% 2306 2,6% Skåne 17196 13,3% 9150 12,6% 10174 11,4% Stockholm 24410 18,9% 16325 22,4% 19133 21,4% Södermanland 3963 3,1% 2065 2,8% 2493 2,8% Uppsala 4570 3,5% 2902 4,0% 3348 3,7% Värmland 4159 3,2% 1804 2,5% 2388 2,7% Västerbotten 4294 3,3% 2208 3,0% 2732 3,1% Västernorrland 4579 3,5% 2347 3,2% 2422 2,7% Västmanland 3808 2,9% 2002 2,7% 2527 2,8% Västra Götaland 20869 16,1% 11242 15,4% 16369 18,3% Örebro 4150 3,2% 2530 3,5% 3036 3,4% Östergötland 6074 4,7% 3088 4,2% 3593 4,0% Saknas 182 0,1% 114 0,2% 214 0,2% Total 129410 100,0% 72878 100,0% 89324 100,0% 46 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 43 (49) Forts. Tabell B1 De pågående sjukfallens sammansättning i oktober 2006, 2009 och 2012 Kvinnor 2006 2009 2012 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Huvuddiagnos F00-F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar 43077 34,8% 24905 34,9% 35416 40,1% M00-M99 Sjukdomar i muskulosketala systemet och bindväven 38352 31,0% 18824 26,4% 22195 25,1% C00-D48 Tumörer 5990 4,8% 5368 7,5% 5992 6,8% S00-T98 Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker 6279 5,1% 4196 5,9% 4771 5,4% I00-I99 Cirkulationsorganens sjukdomar 4060 3,3% 2411 3,4% 2474 2,8% G00-G99 Sjukdomar i nervsystemet 3796 3,1% 2635 3,7% 3380 3,8% R00-R99 Symtom, sjukdomstecken, onormala kliniska fynd som ej klassificeras annorstädes 5372 4,3% 2556 3,6% 2992 3,4% K00-K93 Matsmältingsorganens sjukdomar 2132 1,7% 1322 1,9% 1467 1,7% E00-E90 Endokrina sjukdomar, nutritionsrubbningar och ämnesomsättningssjukdomar 1422 1,1% 968 1,4% 1112 1,3% J00-J99 Andningsorganens sjukdomar 1925 1,6% 1146 1,6% 1249 1,4% O00-O99 Graviditet, förlossning och barnsängstid 3850 3,1% 3119 4,4% 3350 3,8% Övrigt 7552 6,1% 3963 5,5% 3969 4,5% Saknas (borttagen från basen vid beräkning av andelar) 5603 4,3% 1465 2,0% 957 1,1% SGI 100000 6717 5,2% 3941 5,4% 4463 5,0% 100001-300000 107695 83,2% 55188 75,7% 61157 68,5% 300001-450000 13389 10,3% 12153 16,7% 20820 23,3% >450000 1609 1,2% 1596 2,2% 2884 3,2% Karensdagstyp Anställd med sjuklön 102026 83,8% 57198 84,1% 66229 78,1% Anställd utan sjuklön 1352 1,1% 1018 1,5% 1707 2,0% Arbetslös 18367 15,1% 9820 14,4% 16860 19,9% Övriga 7665 6,3% 4842 7,1% 4528 5,3% Återvändare Ja 11957 13,4% Antal historiska sjukfall senaste 24 mån 0 56513 43,7% 32850 45,1% 44456 49,8% 1-2 58130 44,9% 31999 43,9% 38640 43,3% >2 14767 11,4% 8029 11,0% 6228 7,0% Antal historiska sjukdagar senaste 24 mån 0 56513 43,7% 32850 45,1% 44456 49,8% 1-30 11434 8,8% 7437 10,2% 8421 9,4% 31-90 19948 15,4% 11016 15,1% 12078 13,5% 91-180 13929 10,8% 7278 10,0% 7909 8,9% >180 27586 21,3% 14297 19,6% 16460 18,4% Antal historiska sjukfall längre än 180 dagar senaste 24 mån 0 104552 80,8% 59516 81,7% 73223 82,0% 1-2 24492 18,9% 13086 18,0% 16077 18,0% >2 366 0,3% 276 0,4% 24 0,0% Total 129410 100,0% 72878 100,0% 89324 100,0% 47 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 44 (49) Tabell B1 De pågående sjukfallens sammansättning i oktober 2006, 2009 och 2012 Män 2006 2009 2012 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Ålder 0-19 år 252 0,3% 218 0,5% 197 0,4% 20-29 år 6637 8,8% 4689 10,2% 4527 9,1% 30-39 år 13667 18,1% 7905 17,2% 8287 16,7% 40-49 år 19448 25,8% 11851 25,8% 12863 26,0% 50-59 år 25328 33,6% 14375 31,3% 15913 32,1% 60- år 10029 13,3% 6840 14,9% 7714 15,6% Civilstånd Efterlevande 795 1,1% 451 1,0% 429 0,9% Gift/Partner 34903 46,3% 19877 43,3% 20685 41,8% Ogift 27412 36,4% 17858 38,9% 19981 40,4% Skild 12144 16,1% 7544 16,4% 8124 16,4% Saknas 107 0,1% 148 0,3% 282 0,6% Barn 0-17 år Ja 28512 37,8% 16637 36,3% 17210 34,8% Utlandsfödd Ja 13373 17,7% 8541 18,6% 9713 19,6% Födelseregion Afrika söder om Sahara 458 0,6% 315 0,7% 364 0,7% Asien utan Mellanöstern 561 0,7% 430 0,9% 546 1,1% EU 25 utom Norden 1789 2,4% EU 27 utom Norden 1208 2,6% 1439 2,9% MENA + Turkiet 3821 5,1% 2659 5,8% 3155 6,4% Nordamerika 173 0,2% 124 0,3% 174 0,4% Norden utom Sverige 2811 3,7% 1531 3,3% 1546 3,1% Oceanien 22 0,0% 15 0,0% 14 0,0% Sverige 61988 82,3% 37337 81,4% 39788 80,4% Sydamerika 589 0,8% 411 0,9% 459 0,9% Övriga 1 0,0% 4 0,0% 9 0,0% Övriga Europa 3148 4,2% 1844 4,0% 2007 4,1% Län Blekinge 1307 1,7% 768 1,7% 756 1,5% Dalarna 2698 3,6% 1376 3,0% 1403 2,8% Gotland 419 0,6% 258 0,6% 291 0,6% Gävleborg 2150 2,9% 1320 2,9% 1519 3,1% Halland 2305 3,1% 1441 3,1% 1561 3,2% Jämtland 1528 2,0% 792 1,7% 831 1,7% Jönköping 2525 3,4% 1769 3,9% 1916 3,9% Kalmar 2130 2,8% 1215 2,6% 1313 2,7% Kronoberg 1428 1,9% 966 2,1% 1056 2,1% Norrbotten 2266 3,0% 1145 2,5% 1198 2,4% Skåne 10080 13,4% 5753 12,5% 5694 11,5% Stockholm 12896 17,1% 9496 20,7% 10128 20,5% Södermanland 2284 3,0% 1272 2,8% 1425 2,9% Uppsala 2848 3,8% 1939 4,2% 1854 3,7% Värmland 2484 3,3% 1160 2,5% 1297 2,6% Västerbotten 2524 3,3% 1411 3,1% 1403 2,8% Västernorrland 2442 3,2% 1433 3,1% 1415 2,9% Västmanland 2294 3,0% 1279 2,8% 1304 2,6% Västra Götaland 12694 16,8% 7379 16,1% 9154 18,5% Örebro 2280 3,0% 1532 3,3% 1605 3,2% Östergötland 3616 4,8% 2009 4,4% 2072 4,2% Saknas 163 0,2% 165 0,4% 306 0,6% Total 75361 100,0% 45878 100,0% 49501 100,0% 48 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 45 (49) Forts. Tabell B1 De pågående sjukfallens sammansättning i oktober 2006, 2009 och 2012 Män 2006 2009 2012 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Huvuddiagnos F00-F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar 18987 26,5% 11920 26,7% 14736 30,2% M00-M99 Sjukdomar i muskulosketala systemet och bindväven 22879 32,0% 12131 27,2% 12818 26,2% C00-D48 Tumörer 3134 4,4% 2975 6,7% 3189 6,5% S00-T98 Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker 7687 10,7% 5649 12,6% 5839 12,0% I00-I99 Cirkulationsorganens sjukdomar 6005 8,4% 3953 8,8% 3884 7,9% G00-G99 Sjukdomar i nervsystemet 2173 3,0% 1630 3,6% 1826 3,7% R00-R99 Symtom, sjukdomstecken, onormala kliniska fynd som ej klassificeras annorstädes 2576 3,6% 1316 2,9% 1469 3,0% K00-K93 Matsmältingsorganens sjukdomar 1695 2,4% 1143 2,6% 1109 2,3% E00-E90 Endokrina sjukdomar, nutritionsrubbningar och ämnesomsättningssjukdomar 897 1,3% 562 1,3% 551 1,1% J00-J99 Andningsorganens sjukdomar 1262 1,8% 772 1,7% 729 1,5% O00-O99 Graviditet, förlossning och barnsängstid 24 0,0% 6 0,0% 4 0,0% Övrigt 4266 6,0% 2615 5,9% 2705 5,5% Saknas (borttagen från basen vid beräkning av andelar) 3776 5,0% 1206 2,6% 642 1,3% SGI 100000 3512 4,7% 2442 5,3% 2530 5,1% 100001-300000 54676 72,6% 28345 61,8% 25438 51,4% 300001-450000 14423 19,1% 12762 27,8% 18197 36,8% >450000 2750 3,6% 2329 5,1% 3336 6,7% Karensdagstyp Anställd med sjuklön 57035 82,0% 34792 83,3% 36314 78,7% Anställd utan sjuklön 576 0,8% 465 1,1% 694 1,5% Arbetslös 11943 17,2% 6530 15,6% 9143 19,8% Övriga 5807 8,3% 4091 9,8% 3350 7,3% Återvändare Ja 4836 9,8% Antal historiska sjukfall senaste 24 mån 0 39141 51,9% 24929 54,3% 27898 56,4% 1-2 29766 39,5% 17350 37,8% 19189 38,8% >2 6454 8,6% 3599 7,8% 2414 4,9% Antal historiska sjukdagar senaste 24 mån 0 39141 51,9% 24929 54,3% 27898 56,4% 1-30 5948 7,9% 3863 8,4% 3625 7,3% 31-90 10204 13,5% 5821 12,7% 5746 11,6% 91-180 6954 9,2% 3894 8,5% 3869 7,8% >180 13114 17,4% 7371 16,1% 8363 16,9% Antal historiska sjukfall längre än 180 dagar senaste 24 mån 0 63354 84,1% 39078 85,2% 41352 83,5% 1-2 11825 15,7% 6664 14,5% 8131 16,4% >2 182 0,2% 136 0,3% 18 0,0% Total 75361 100,0% 45878 100,0% 49501 100,0% 49 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 46 (49) Tabell B2 De nya sjukfallens (inflödets) sammansättning under 12-månadersperioden tom. oktober 2006, 2009 och 2012 Kvinnor 2006 2009 2012 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Ålder 0-19 år 1674 0,5% 1179 0,4% 1218 0,4% 20-29 år 52727 14,5% 41641 14,4% 44698 14,0% 30-39 år 97921 26,9% 73530 25,5% 76153 23,9% 40-49 år 87533 24,0% 71721 24,8% 81908 25,7% 50-59 år 89851 24,6% 69712 24,2% 80782 25,3% 60- år 34932 9,6% 30845 10,7% 34345 10,8% Civilstånd Efterlevande 6533 1,8% 4800 1,7% 5055 1,6% Gift/Partner 168317 46,2% 132939 46,1% 144025 45,1% Ogift 130616 35,8% 104725 36,3% 117632 36,9% Skild 58508 16,0% 45413 15,7% 51499 16,1% Saknas 664 0,2% 751 0,3% 893 0,3% Barn 0-17 år Ja 172849 47,4% 134378 46,6% 141147 44,2% Utlandsfödd Ja 51687 14,2% 42632 14,8% 49477 15,5% Födelseregion Afrika söder om Sahara 2059 0,6% 1904 0,7% 2260 0,7% Asien utan Mellanöstern 4917 1,3% 4609 1,6% 5349 1,7% EU 25 utom Norden 7447 2,0% EU 27 utom Norden 7103 2,5% 8193 2,6% MENA + Turkiet 9569 2,6% 8440 2,9% 10869 3,4% Nordamerika 899 0,2% 759 0,3% 902 0,3% Norden utom Sverige 14809 4,1% 10313 3,6% 10347 3,2% Oceanien 85 0,0% 66 0,0% 67 0,0% Sverige 312951 85,8% 245996 85,2% 269627 84,5% Sydamerika 3175 0,9% 2978 1,0% 3271 1,0% Övriga 6 0,0% 6 0,0% 17 0,0% Övriga Europa 8721 2,4% 6454 2,2% 8202 2,6% Län Blekinge 6244 1,7% 4739 1,6% 5210 1,6% Dalarna 11972 3,3% 8978 3,1% 10490 3,3% Gotland 2608 0,7% 1914 0,7% 1982 0,6% Gävleborg 12054 3,3% 8678 3,0% 9155 2,9% Halland 11724 3,2% 9000 3,1% 10013 3,1% Jämtland 5373 1,5% 4020 1,4% 4580 1,4% Jönköping 11245 3,1% 9614 3,3% 11459 3,6% Kalmar 9287 2,5% 6830 2,4% 7358 2,3% Kronoberg 6900 1,9% 5490 1,9% 5858 1,8% Norrbotten 10235 2,8% 7637 2,6% 8188 2,6% Skåne 43233 11,9% 34168 11,8% 38600 12,1% Stockholm 76657 21,0% 65346 22,6% 69699 21,8% Södermanland 10929 3,0% 8310 2,9% 9367 2,9% Uppsala 12554 3,4% 10284 3,6% 11495 3,6% Värmland 11753 3,2% 7971 2,8% 9298 2,9% Västerbotten 9168 2,5% 8117 2,8% 9331 2,9% Västernorrland 10238 2,8% 7254 2,5% 7990 2,5% Västmanland 11466 3,1% 8773 3,0% 9054 2,8% Västra Götaland 63378 17,4% 49348 17,1% 55580 17,4% Örebro 12035 3,3% 9438 3,3% 10052 3,2% Östergötland 14559 4,0% 11791 4,1% 13339 4,2% Saknas 1026 0,3% 928 0,3% 1006 0,3% Total 364638 100,0% 288628 100,0% 319104 100,0% 50 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 47 (49) Forts. Tabell B2 De nya sjukfallens (inflödets) sammansättning under 12-månadersperioden tom. oktober 2006, 2009 och 2012 Kvinnor 2006 2009 2012 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Huvuddiagnos F00-F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar 69673 22,8% 51894 21,2% 72066 24,9% M00-M99 Sjukdomar i muskulosketala systemet och bindväven 79806 26,1% 58655 23,9% 70104 24,2% C00-D48 Tumörer 10970 3,6% 11618 4,7% 12874 4,4% S00-T98 Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker 24707 8,1% 23190 9,5% 25748 8,9% I00-I99 Cirkulationsorganens sjukdomar 9409 3,1% 6683 2,7% 6750 2,3% G00-G99 Sjukdomar i nervsystemet 10609 3,5% 9881 4,0% 11956 4,1% R00-R99 Symtom, sjukdomstecken, onormala kliniska fynd som ej klassificeras annorstädes 14136 4,6% 9260 3,8% 10866 3,8% K00-K93 Matsmältingsorganens sjukdomar 9723 3,2% 7989 3,3% 8449 2,9% E00-E90 Endokrina sjukdomar, nutritionsrubbningar och ämnesomsättningssjukdomar 4231 1,4% 4969 2,0% 6481 2,2% J00-J99 Andningsorganens sjukdomar 18706 6,1% 16078 6,6% 19047 6,6% O00-O99 Graviditet, förlossning och barnsängstid 25941 8,5% 22157 9,0% 21949 7,6% Övrigt 27720 9,1% 22712 9,3% 23355 8,1% Saknas (borttagen från basen vid beräkning av andelar) 59007 16,2% 43542 15,1% 29459 9,2% SGI 100000 43854 12,0% 32630 11,3% 37134 11,6% 100001-300000 292589 80,2% 214842 74,4% 211926 66,4% 300001-450000 25279 6,9% 36797 12,7% 62204 19,5% >450000 2916 0,8% 4359 1,5% 7840 2,5% Karensdagstyp Anställd med sjuklön 265434 82,7% 219254 87,1% 256611 87,9% Anställd utan sjuklön 7676 2,4% 7477 3,0% 8442 2,9% Arbetslös 47903 14,9% 25029 9,9% 26721 9,2% Övriga 43625 13,6% 36868 14,6% 27330 9,4% Återvändare Ja 5872 1,8% Antal historiska sjukfall senaste 24 mån 0 172481 47,3% 140473 48,7% 165460 51,9% 1-2 147461 40,4% 110020 38,1% 114667 35,9% 3-5 31114 8,5% 24419 8,5% 22831 7,2% >5 13582 3,7% 13716 4,8% 16146 5,1% Antal historiska sjukdagar senaste 24 mån 0 172481 47,3% 140473 48,7% 165460 51,9% 1-30 50052 13,7% 42938 14,9% 44052 13,8% 31-90 60116 16,5% 47128 16,3% 50229 15,7% 91-180 34461 9,5% 24989 8,7% 27301 8,6% >180 47528 13,0% 33100 11,5% 32062 10,0% Antal historiska sjukfall längre än 180 dagar senaste 24 mån 0 317370 87,0% 256452 88,9% 291932 91,5% 1-2 47252 13,0% 32167 11,1% 27164 8,5% >2 16 0,0% 9 0,0% 8 0,0% Total 364638 100,0% 288628 100,0% 319104 100,0% 51 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 48 (49) Tabell B2 De nya sjukfallens (inflödets) sammansättning under 12-månadersperioden tom. oktober 2006, 2009 och 2012 Män 2006 2009 2012 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Ålder 0-19 år 1501 0,7% 1246 0,7% 1299 0,7% 20-29 år 27077 11,8% 21518 11,8% 23316 13,0% 30-39 år 46891 20,5% 34227 18,8% 31850 17,8% 40-49 år 59437 26,0% 47208 26,0% 44462 24,8% 50-59 år 65006 28,4% 51152 28,1% 51336 28,7% 60- år 28628 12,5% 26534 14,6% 26783 15,0% Civilstånd Efterlevande 1729 0,8% 1348 0,7% 1197 0,7% Gift/Partner 99287 43,4% 79519 43,7% 75543 42,2% Ogift 94943 41,5% 74891 41,2% 76800 42,9% Skild 31885 14,0% 25178 13,8% 24615 13,7% Saknas 696 0,3% 949 0,5% 891 0,5% Barn 0-17 år Nej 132862 58,1% 108207 59,5% 111720 62,4% Ja 95678 41,9% 73678 40,5% 67326 37,6% Utlandsfödd Nej 193164 84,5% 153207 84,2% 149288 83,4% Ja 35376 15,5% 28678 15,8% 29758 16,6% Födelseregion Afrika söder om Sahara 1510 0,7% 1299 0,7% 1478 0,8% Asien utan Mellanöstern 1769 0,8% 1501 0,8% 1858 1,0% EU 25 utom Norden 4883 2,1% EU 27 utom Norden 4624 2,5% 4751 2,7% MENA + Turkiet 9475 4,1% 8571 4,7% 8839 4,9% Nordamerika 627 0,3% 525 0,3% 586 0,3% Norden utom Sverige 7957 3,5% 5407 3,0% 4872 2,7% Oceanien 92 0,0% 74 0,0% 73 0,0% Sverige 193164 84,5% 153207 84,2% 149288 83,4% Sydamerika 2071 0,9% 1704 0,9% 1872 1,0% Övriga 2 0,0% 15 0,0% 31 0,0% Övriga Europa 6990 3,1% 4958 2,7% 5398 3,0% Län Blekinge 4224 1,8% 2939 1,6% 2912 1,6% Dalarna 7776 3,4% 5469 3,0% 5761 3,2% Gotland 1716 0,8% 1333 0,7% 1098 0,6% Gävleborg 7922 3,5% 6409 3,5% 5862 3,3% Halland 7351 3,2% 6002 3,3% 6080 3,4% Jämtland 3347 1,5% 2508 1,4% 2727 1,5% Jönköping 7679 3,4% 6789 3,7% 7006 3,9% Kalmar 6307 2,8% 4577 2,5% 4442 2,5% Kronoberg 4537 2,0% 3680 2,0% 3531 2,0% Norrbotten 5872 2,6% 4316 2,4% 4512 2,5% Skåne 28335 12,4% 22978 12,6% 22686 12,7% Stockholm 42267 18,5% 37466 20,6% 35060 19,6% Södermanland 6902 3,0% 5312 2,9% 5403 3,0% Uppsala 7758 3,4% 6491 3,6% 6427 3,6% Värmland 7327 3,2% 4793 2,6% 5007 2,8% Västerbotten 6017 2,6% 4967 2,7% 4940 2,8% Västernorrland 6471 2,8% 4711 2,6% 4756 2,7% Västmanland 7389 3,2% 5510 3,0% 5283 3,0% Västra Götaland 41628 18,2% 31408 17,3% 31225 17,4% Örebro 7456 3,3% 5688 3,1% 5544 3,1% Östergötland 9213 4,0% 7427 4,1% 7831 4,4% Saknas 1046 0,5% 1112 0,6% 953 0,5% Total 228540 100,0% 181885 100,0% 179046 100,0% 52 (176)
2013-03-22 Dnr 3023-2013 49 (49) Forts. Tabell B2 De nya sjukfallens (inflödets) sammansättning under 12-månadersperioden tom. oktober 2006, 2009 och 2012 Män 2006 2009 2012 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Huvuddiagnos F00-F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar 32601 17,2% 23465 15,5% 29473 17,6% M00-M99 Sjukdomar i muskulosketala systemet och bindväven 56853 30,0% 42779 28,3% 48016 28,6% C00-D48 Tumörer 6070 3,2% 6254 4,1% 6915 4,1% S00-T98 Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker 32547 17,2% 29086 19,2% 31010 18,5% I00-I99 Cirkulationsorganens sjukdomar 12122 6,4% 10083 6,7% 10159 6,1% G00-G99 Sjukdomar i nervsystemet 5138 2,7% 4961 3,3% 5494 3,3% R00-R99 Symtom, sjukdomstecken, onormala kliniska fynd som ej klassificeras annorstädes 6643 3,5% 4384 2,9% 4952 3,0% K00-K93 Matsmältingsorganens sjukdomar 10254 5,4% 8447 5,6% 8214 4,9% E00-E90 Endokrina sjukdomar, nutritionsrubbningar och ämnesomsättningssjukdomar 2067 1,1% 1847 1,2% 2268 1,4% J00-J99 Andningsorganens sjukdomar 10191 5,4% 8322 5,5% 9082 5,4% O00-O99 Graviditet, förlossning och barnsängstid 82 0,0% 28 0,0% 29 0,0% Övrigt 14687 7,8% 11744 7,8% 12004 7,2% Saknas (borttagen från basen vid beräkning av andelar) 39285 17,2% 30485 16,8% 11430 6,4% SGI 100000 28068 12,3% 23163 12,7% 25089 14,0% 100001-300000 166043 72,7% 112256 61,7% 89545 50,0% 300001-450000 29811 13,0% 40507 22,3% 55646 31,1% >450000 4618 2,0% 5959 3,3% 8766 4,9% Karensdagstyp Anställd med sjuklön 166269 84,4% 133640 87,9% 148145 89,1% Anställd utan sjuklön 3169 1,6% 3277 2,2% 3360 2,0% Arbetslös 27490 14,0% 15176 10,0% 14792 8,9% Övriga 31612 16,1% 29792 19,6% 12749 7,7% Återvändare Ja 2591 1,4% Antal historiska sjukfall senaste 24 mån 0 124650 54,5% 101540 55,8% 109344 61,1% 1-2 77425 33,9% 57928 31,8% 53739 30,0% 3-5 17110 7,5% 13852 7,6% 8160 4,6% >5 9355 4,1% 8565 4,7% 7803 4,4% Antal historiska sjukdagar senaste 24 mån 0 124650 54,5% 101540 55,8% 109344 61,1% 1-30 29774 13,0% 25300 13,9% 18564 10,4% 31-90 34071 14,9% 26542 14,6% 23487 13,1% 91-180 17626 7,7% 13403 7,4% 12769 7,1% >180 22419 9,8% 15100 8,3% 14882 8,3% Antal historiska sjukfall längre än 180 dagar senaste 24 mån 0 206762 90,5% 167637 92,2% 166457 93,0% 1-2 21772 9,5% 14244 7,8% 12586 7,0% >2 6 0,0% 4 0,0% 3 0,0% Total 228540 100,0% 181885 100,0% 179046 100,0% 53 (176)
54 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 1 (46) Socialdepartementet 103 33 Stockholm Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling Delredovisning 2 av regeringsuppdrag år 2013 Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Vasagatan 16 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521 55 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 2 (46) Inledning Den plan för uppföljning av sjukfrånvarons utveckling som Försäkringskassan lämnade till regeringen den 15 februari 2013 innehöll redovisningar vid tre tillfällen, i mars, juni och november. Grunden för redovisningarna utgår från utvecklingen av sjukpenningtalet, nybeviljad sjuk- och aktivitetsersättning per 1000 invånare och ohälsotalet. De tre redovisningarna kommer dock att ha olika fokus: Mars Analys av inflödet av nya sjukfall, sjukfallens varaktighet och de pågående sjukfallens utveckling. Juni Särskilt fokus på de individer som uppnått maximal tid i sjukförsäkringen, både för första och andra gången. Uppföljning över tre års tid av sjukfall som under olika år passerade 1 års sjukskrivning. Kombinerat med eventuella nya eller uppdaterade kunskaper utifrån analysen i marsrapporten. November Marsrapportens analyser uppdateras och kompletteras med analyser av hur regelförändringarna kring sjukersättning påverkat utvecklingen inom sjukskrivningsområdet, samt fördjupade analyser av faktorer som påverkat sjukfallens varaktighet under olika år. Detta är den andra av årets tre rapporter som lämnas till regeringen. Sammanställningar och analyser har gjorts av Carlos Arreyes, Axel Arvidsson, Peje Bengtsson, Sofia Bill, Andreas Ek och Erik Jönsson vid Försäkringskassans avdelning för analys och prognos. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Dan Eliasson i närvaro av rättschef Eva Nordqvist, försäkringsdirektör Laura Hartman, försäkringsdirektör Birgitta Målsäter, försäkringsdirektör Svante Borg, verksamhetsområdeschef Jan Larsson och analytiker Peje Bengtsson, den senare som föredragande. Dan Eliasson Peje Bengtsson Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Vasagatan 16 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521 56 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 3 (46) Innehåll Inledning... 2 Sammanfattning... 4 1. De centrala ohälsomåttens utveckling... 6 2. Inflöde, varaktighet och sjukfrånvarons utveckling... 7 2.1 Centrala slutsatser i senaste rapporten...7 2.2 En uppdatering av slutsatserna från förra rapporten...7 2.3 Regionala variationer... 10 2.4 Inrikes och utrikes födda... 13 3. Analys av de som nått maxtiden i sjukförsäkringen... 16 3.1 Flöden efter uppnådd maxtid... 17 3.2 Inkomster och ekonomi efter uppnådd maxtid... 20 3.3 Maxtid för andra gången... 26 4. Vad händer med sjukfallen som passerar ett år?... 27 5. Utvecklingen av avslag och indragen sjukpenning... 30 6. Sannolikheten att gå från sjukskrivning till arbetslöshet... 32 7. Diskussion... 34 Bilaga... 35 57 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 4 (46) Sammanfattning I denna delrapport sammanfattas de centrala ohälsomåttens utveckling. Tidigare analyser av inflödets, varaktighetens och de pågående sjukfallens utveckling uppdateras och kompletteras med analyser av eventuella regionala skillnader och för försäkrade med olika härkomst. Vidare analyseras hur inkomster och ekonomi utvecklats över tid för de försäkrade som uppnått den maximala tiden i sjukförsäkringen fram till den sista december 2011. Därefter presenteras en analys av utvecklingen över tid för sjukfall som passerat ett års sjukskrivning under olika år under inledningen av 2000-talet. Avslutningsvis redovisas en inledande analys av utvecklingen med avseende på avslag och indrag av sjukpenning, samt hur sannolikheterna för övergång från sjukskrivning till arbetslöshet utvecklats. Sjukfrånvaron i form av sjukskrivningar visar en fortsatt svag ökning, nybeviljandet av sjukersättningar är sakta på väg uppåt, men genomslaget på ohälsotalet motverkas fortfarande av fortsatt stora grupper med sjukersättning som uppnår den allmänna pensionsåldern. Vilket innebär att den sammanlagda sjukfrånvaron, i form av ohälsotalet, fortfarande minskar. De slutsatser som formulerades i den förra rapporten kring inflöde, varaktighet och pågående sjukfall håller fortfarande. Det är i huvudsak samma mönster som kan iakttas. Men ökningen i de arbetslösas varaktighet kan vara på väg att stagnera medan den för de anställda visar tecken på en svag ökning. Detta bör tas på allvar och noga följas upp framöver. Den aktuella utvecklingen av inflöde och varaktighet pekar i riktning mot en avtagande ökning i antalet pågående sjukfall. Ökningstakten i det totala antalet pågående sjukfall är sedan mitten av 2012 i avtagande. Det handlar dock fortfarande om en ökning i medelantalet pågående fall för varje månad. Den regionala spridningen i sjukpenningtalet minskade mycket tydligt under nedgångsperioden fram till 2010. Den nuvarande uppgången har inte kombinerats med en motsvarande uppgång i variationen mellan länen. I rapporten jämförs länen utifrån nivån på sjukpenningtalet 2010 och förändringen i detsamma fram till april 2013. Vi kan se en variation, men ingen konsekvent sådan, t.ex. baserad på att län med högre eller lägre sjukpenningtal 2010 skulle ha en gemensam utveckling i form av en kraftigare eller svagare ökning fram till april 2013. De regionala variationer i inflöde, varaktighet, pågående sjukfall och sjukpenningtal som vi kan observera framstår inte som systematiska i den meningen att samma län konsekvent avviker i de olika dimensionerna och över tid. Utvecklingen med avseende på den försäkrades bakgrund har också studerats. Vi har valt att inleda med att analysera eventuella skillnader mellan försäkrade som är födda i Sverige eller i något annat land. Skillnader mellan inrikes och utrikes födda syns främst i varaktigheten för arbetslösa sjukskrivna. En slutsats som kan dras är att sammansättningen av gruppen arbetslösa och sjukskrivna, oavsett ursprung, troligen har förskjutits så att försäkrade med svagare anknytning till arbetsmarknaden utgör en större andel. I analysen av hur inkomsterna utvecklats för de som uppnått den maximala tiden i sjukförsäkringen har vi haft möjligheter att också lägga på inkomstuppgifter för 2011, vilket gör det möjligt att studera förändringarna från inkomståret 2009 till 2011. För årsskiftesgruppen blir resultatet att andelen med en minskad 58 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 5 (46) förvärvsinkomst är lika med 13-18 procent beroende på vilket krav på inkomstförändring som väljs, andelen med oförändrad förvärvsinkomst är 42-52 procent och andelen med ökad inkomst ligger på 35-40 procent. För gruppen som uppnådde maxtiden under resterande delen av 2010 upplevde 9-13 procent en minskning i förvärvsinkomsten från 2009 till 2011 och 30-37 procent en ökning. Andelen med en oförändrad inkomst var då 50-61 procent. Den lägre andelen med ökad inkomst jämfört med årsskiftesgruppen påverkas av att denna grupp uppnådde maxtiden under hela 2010 och därmed har kortare tid för att eventuella förändringar ska slå igenom. Det kommer därför att vara av stort intresse att i framtiden se hur förändringarna ser ut för inkomståret 2012. Det sker en ökning i andelen med ekonomiskt bistånd efter att den maximala tiden i sjukförsäkringen nåtts. För årsskiftesgruppen sker en uppgång i andelen från 2009 (6,1 %) till 2010 (11,3 %) och därefter en nedgång år 2011 (7,9 %). För dem som uppnådde maxtiden under resten av 2010 ökar andelen med ekonomiskt bistånd från 2009 (8,6 %) till 2010 (14,6 %) men ingen nedgång år 2011 (14,5 %). Den tredje gruppen som studeras, som uppnådde maxtiden under år 2011, har en uppgång från 2010 (8,4 %) till 2011 (15,5 %). Utvecklingen för sjukfall som passerat ett års sjukskrivning analyseras utifrån fyra kohorter, de som passerade ett års sjukskrivning 2003, 2005, 2007 samt 2009. Den centrala förändringen i utvecklingen för de studerade kohorterna kännetecknas främst av att andelen som har sjukersättning eller befinner sig i sjukskrivning tre år senare har minskat. I och med att vi samtidigt har haft en kraftig minskning i antalet försäkrade som passerar ett års sjukskrivning innebär det att antalet som övergår från sjukskrivning till sjukersättning minskat i betydande utsträckning från mitten av 00-talet fram till idag. Vilket är en utveckling som är väl känd när vi följer utvecklingen av nybeviljandet av sjukersättning antingen i absoluta tal eller i relation till 1000 inskrivna försäkrade. Avslag och indragningar av sjukpenning redovisas för åren 2009 till 2012. Både som antal och andelar av totala antalet ärenden har avslag och indragningar minskat påtagligt under perioden. En förklaringsfaktor är förändringar i diagnossammansättningen, med en hela tiden ökande andel psykiska diagnoser bland de pågående fallen. Påverkan från rehabiliteringskedjans tidsgränser för olika bedömningar av rätten till sjukpenning markeras tydligt i sannolikheten för övergång till arbetslöshet i anslutning till dag 90, 180 och 365. Men det har skett en förändring över tid, som är tydlig för sjukfallen som startades 2012. Sannolikheten för övergångar till arbetssökande är tydligt lägre i samband med 180- och 365- dagarsbedömningarna för dessa sjukfall jämfört med tidigare år. Vid rehabiliteringskedjans tidsgränser runt dag 180 och 365 handlar det framförallt om övergång till öppen arbetslöshet, vilket bör ha en starkare koppling till själva sjukpenningrättsbedömningen. Detta talar för att sambanden mellan dessa övergångar, indragningarna och den förändrade diagnossammansättningen utgör en relevant hypotes för att förklara utvecklingen. I det avslutande diskussionsavsnittet pekar vi på områden och frågeställningar som är centrala för att fortsätta fördjupa analysen av utvecklingen inom sjukförsäkringen. 59 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 6 (46) 1. De centrala ohälsomåttens utveckling Ohälsotalet fångar utvecklingen inom hela sjukförsäkringen. Ohälsotalet har minskat med en tiondels dag från årsskiftet till april. Det fortsätter att minska på grund av att nedgången i ohälsotalets sjuk- och aktivitetsersättningsdel är större än uppgången i sjukpenningdelen. Diagram 1. Utvecklingen av ohälsotalet, sjukpenningtalet och nybeviljandet av sjuk- respektive aktivitetsersättning. a) Ohälsotalet b) Sjukpenningtalet c) Nybeviljade sjukersättningar per 1000 d) Nybeviljade aktivitetsersättningar per 1000 Sjukpenningtalet ökar fortfarande. Från årsskiftet 2012-13 fram till april 2013 är ökningen 0,2 dagar. Nybeviljade sjukersättningar har sedan april 2012 ökat med 0,7 personer per 1000 försäkrade för kvinnor och med 0,3 för män. Under samma period har förändringarna i nybeviljade aktivitetsersättningar för kvinnor respektive män varit plus 0,1 respektive minus 0,1 personer per 1000 försäkrade. Nivån på nybeviljandet av aktivitetsersättning har legat på en relativt stabil nivå sedan 2007. Sammanfattningsvis innebär detta att sjukfrånvaron i form av sjukskrivningar visar en fortsatt svag ökning, att nybeviljandet av sjukersättningar sakta är på väg uppåt, men att genomslaget på ohälsotalet fortfarande motverkas av fortsatt stora grupper med sjukersättning som uppnår den allmänna pensionsåldern. Vilket innebär att den sammanlagda sjukfrånvaron fortfarande minskar. 60 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 7 (46) 2. Inflöde, varaktighet och sjukfrånvarons utveckling I detta kapitel sker en uppdatering av den analys som presenterades i den första delrapporten i mars. Analysen kompletteras också med ett par ytterligare dimensioner, den regionala utvecklingen samt inrikes och utrikes födda. 2.1 Centrala slutsatser i senaste rapporten Några av de mest centrala slutsatserna i delrapport 1 som lämnades i mars är: - Den nuvarande uppgången i sjukfrånvaron drivs av olika faktorer för olika grupper av sjukskrivna. - Uppgången i sjukpenningtal drivs inte av ett ökat inflöde av arbetslösa sjukskrivna. Däremot ökar varaktigheten i de arbetslösas sjukfall kraftigt, även om återvändarna exkluderas. - Inflödet av anställda sjukskrivna ökar kraftigt. För anställda handlar det om mindre ökningar i sjukfallens varaktighet. - Ökningen i inflödet av anställda, både män och kvinnor, inleddes i åldrarna över 30 år, men den relativa ökningen under senaste ett och halvt åren har varit kraftigast bland 20-29-åringar. - Ökningen i inflöde är mest markerad för de psykiska diagnoserna. Den genomsnittliga varaktigheten för sjukfall i dessa diagnoser är också längre än i t.ex. rörelseorganens sjukdomar, vilket innebär att de psykiska diagnosernas andel av de pågående fallen ökar och utgör den största diagnosgruppen både för kvinnorna (40 procent) och männen (30 procent). - Det är en större ökning i sjukpenningtalet för kvinnor än för män. - De skärpta kriterierna för att beviljas sjukersättning och avskaffandet av den tidsbegränsade sjukersättningen leder till att antalet pågående sjukfall ökar. Fler står kvar i sjukpenningen i stället för att gå över i sjukersättning. 2.2 En uppdatering av slutsatserna från förra rapporten I den nu genomförda analysen har slutsatserna från förra rapporten följts upp och aktualiserats. De slutsatser som formulerades i den förra rapporten håller fortfarande. Det är i huvudsak samma mönster som kan iakttas. Inflöde: Ökningen i inflödet av nya sjukfall har främst drivits av anställda med sjuklön. Det kan noteras att ökningstakten för de anställda kan ha dämpats. Den idag tillgängliga statistiken om utvecklingen under inledningen av 2013 indikerar ett årsinflöde som ligger runt 400 000 nya sjukfall, se diagram B1 i bilagan. Kommande uppdateringar av statistiken kan dock leda till andra slutsatser då det kan finnas variationer i eftersläpningen i tiden då informationen är fullständig. För de arbetslösa, inklusive återvändarna, är det ett i stort sett stabilt årligt inflöde av nya sjukfall på ca 42 000, se diagram B2 i bilagan. Exklusive återvändarna syns dock en tendens till ökat inflöde sedan slutet av 2011. I och med att det totala inflödet för arbetslösa ligger relativt stabilt innebär det att inflödet av återvändare har minskat i stort sett i motsvarande grad. I diagram B3 i bilagan beskrivs inflödet av arbetslösa återvändare separat. Även dessa slutsatser är preliminära med samma förklaring som gäller för inflödet av anställda. 61 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 8 (46) Diagram 2. Inflödet av sjukfall 2005 februari 2013 Rullande 12 månaders summering Slutsatserna kring inflödets utveckling i olika åldersgrupper och olika diagnosgrupper kvarstår. Men den möjliga tendensen till avtagande ökningstakt i inflödet avspeglas i samtliga diagnos- och åldersgrupper. Varaktighet: Slutsatserna kring skillnaderna mellan anställda och arbetslösa sjukskrivna kvarstår. I diagram 3 redovisas varaktigheten både i form av skattningar av median- och medelfallängden. Redovisningen av medelfallängden ska enbart ses som ett analytiskt komplement till skattningarna av medianfallängden. Skattningarna görs med Kaplan-Meiermetoden och baseras på alla startade sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning under 12-månadersperioden före det datum som anges i diagrammet. Fallen följs 365 dagar framåt i tiden och fall som inte avslutats censureras vid dag 365. Det innebär goda skattningar av medianen, men konsekventa underskattningar av medelvärdet. Med antagandet att dessa underskattningar inte uppvisar stora variationer över tid så bedömer vi att de kan fånga förändringar i de längre fallens utveckling som är av värde i analysen, dvs. nivån på skattningarna kan innehålla fel men de är av samma karaktär så att förändringar i nivån kan användas som en tillräckligt bra indikator för riktningen på utvecklingen. För arbetslösa sjukskrivna rör det sig om en mycket kraftig uppgång i sjukfallens varaktighet som avspeglas i både median- som medelfalltiden. För de anställda sjukskrivna har däremot medianfalltiden i stort sett varit oförändrad sedan 2006. Medelfalltiden sjönk samtidigt fram till 2010 med ca 20 procent och har därefter ökat med nästan 7 procent. 62 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 9 (46) Sammanfattningsvis kan ökningen i de arbetslösas varaktighet vara på väg att stagnera medan den för de anställda visar tecken på en svag ökning. Detta bör tas på allvar och noga följas upp framöver. Diagram 3. Sjukfallens varaktighet (exklusive återvändare) Skattningar baserade på årsinflödet av sjukfall fram till angivet datum i diagrammen*. a) Medianfallängd b) Medelfallängd * I skattningarna ingår alla sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning. De har följts ett år framåt i tiden och censurerats vid dag 365. Skillnader i varaktighet mellan olika diagnosgrupper står sig från analysen i föregående rapport, se diagram B5 i bilagan. Sjukfallens varaktighet är längre i de psykiska diagnoserna jämfört med rörelseorganens sjukdomar och övriga diagnoser. Pågående sjukfall: Den aktuella utvecklingen av inflöde och varaktighet pekar i riktning mot en avtagande ökning i antalet pågående sjukfall. Utvecklingen går också i den riktningen. Ökningstakten i det totala antalet pågående sjukfall är sedan mitten av 2012 i avtagande. Det handlar dock fortfarande om en ökning i medelantalet pågående fall för varje månad. Från januari till februari 2013 är ökningen 0,5 procent i pågående sjukfall under den senaste 12-månadersperioden. Denna slutsats bygger på att inflödet efter årsskiftet 2012/13 inte skrivs upp mycket vid uppdateringar av den statistiska informationen (se förklaringen på sid. 7 i avsnittet om inflödet). 63 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 10 (46) Diagram 4. Pågående sjukfall 2005- februari 2013 Rullande 12 månaders medelvärden 2.3 Regionala variationer Inledningsvis åskådliggörs utvecklingen från 2005 fram till idag med hjälp av de länsvisa sjukpenningtalen. Diagram 5. Sjukpenningtalet för landets län från januari 2005 april 2013. Den regionala spridningen minskade mycket tydligt under nedgångsperioden fram till 2010. Den nuvarande uppgången har inte kombinerats med en motsvarande uppgång i variationen mellan länen. Den absoluta variationen mellan länen är beroende av sjukpenningtalets nivå. För att jämföra variationen med hänsyn tagen till nivåskillnaderna över tid beräknas den relativa variationsvidden. Högsta och lägsta sjukpenningtal divideras med rikets sjukpenningtal varje månad. Sedan summeras dessa till den to- 64 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 11 (46) tala relativa variationsvidden. 1 Den nuvarande relativa variationsvidden ligger på 0,456, vilken t.ex. kan jämföras med maj 2009 då sjukpenningtalet på riksnivå låg på samma nivå som nu, 7,9, och då den relativa variationsvidden var större, 0,499. Variationen mellan länen var också större i både absoluta och relativa mått under sjukpenningtalets högsta nivåer i inledningen av 2000-talet, men lägre när sjukpenningtalet var som lägst i slutet av 2010, se diagram B7 i bilagan. Om man studerar utvecklingen av antalet pågående fall så framgår mycket klart betydelsen av utvecklingen i de stora länen för utvecklingen i hela riket. Det genomsnittliga antalet pågående sjukfall har i Stockholms län ökat med 6012 (26,7 procent) från 2010 till 2012. Motsvarande ökning för Västra Götalands län är 7145 (40,7 procent) och för Skåne län 2847 (29,4 procent). För de tre största länen är den sammanlagda ökningen 16005 sjukfall vilket motsvarar en ökning på 30,4 procent. För de övriga 18 länen handlar det om en sammanlagd ökning på 15005 sjukfall eller 29,4 procent. Diagram 6. Pågående sjukfall i länen från 2005 februari 2013. Rullande 12 månaders medelvärden I diagram 7 jämförs länen utifrån nivån på sjukpenningtalet 2010 och förändringen i detsamma fram till april 2013. Vi kan se en variation, men ingen konsekvent sådan, t.ex. baserad på att län med högre eller lägre sjukpenningtal 2010 skulle ha en gemensam utveckling i form av en kraftigare eller svagare ökning fram till april 2013. I stället så är det ett blandat mönster, bland län med ett lägre sjukpenningtal i utgångsläget finns både exempel på kraftigare och svagare ökningar och motsvarande gäller för län med högre sjukpenningtal i utgångsläget. 1 Exempel april 2013: Rikets sjukpenningtal var 7,9 och länet med lägsta hade 7,0 och det med högsta 10,6. 7,9-7,0=0,9 i avstånd till riksgenomsnittet från det lägsta och 10,6-7,9=2,7 för det högsta sjukpenningtalet. 0,9+2,7=3,6 i absolut variation runt riksgenomsnittets 7,9, och den relativa variationsvidden ges av 3,6/7,9=0,456. Ju större värde, ju större är variationen med hänsyn taget till nivån på sjukpenningtalet. 65 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 12 (46) Diagram 7. Sjukpenningtalet december 2010 och dess förändring till april 2013 för landets län. Inflöde: Utvecklingen av inflödet av nya sjukfall uppvisar likartade mönster även om tidpunkten för och kraften i förändringar uppvisar variationer. Om vi ser på de större länen så kan vi notera att t.ex. Västra Götalands län haft en längre period och kraftigare trend av ökat inflöde. Diagram 8. Inflödet av sjukfall i länen från 2005 februari 2013. Rullande 12 månaders summering 66 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 13 (46) Varaktighet: Sjukfallens varaktighet per län är mycket likartad. Det är endast Jämtland som avviker från det generella mönstret med en varaktighet som sedan 2005 legat högre än övriga län. Diagram 9. Sjukfallens varaktighet för länen. Medianfallängd Jämtland Dessa regionala variationer i inflöde, varaktighet, pågående sjukfall och sjukpenningtal som vi kan observera framstår dock inte som systematiska i den meningen att samma län konsekvent avviker i de olika dimensionerna och över tid. Kommande studier bör analysera hur stor del av variationen som förklaras av skillnader i sjukfallens sammansättning med avseende på andra faktorer som vi studerat, t.ex. diagnoser, sysselsättning, ålder och kön. Vi kommer att fördjupa analyserna av inflöde och varaktighet där samtidig hänsyn tas till olika faktorers betydelse för utvecklingen. Då kommer ny kunskap att kunna presenteras bland annat kring den regionala variationen. 2.4 Inrikes och utrikes födda Utöver de faktorer vi hittills analyserat har vi också studerat utvecklingen med avseende på den försäkrades bakgrund. Vi har valt att inleda med att studera eventuella skillnader mellan försäkrade som är födda i Sverige eller i något annat land. Inflöde: Den relativa ökningen i inflödet bland anställda sjukskrivna från slutet av 2010 är något större för utrikes jämfört med inrikes födda. Minskningen i inflödet för arbetslösa under motsvarande tidsperiod är något mindre för utrikes jämfört med inrikes födda. Skillnaderna motsvarar 5 respektive 4 procentenheter. Förändringarna i inflödet för försäkrade som är födda i Sverige eller utomlands uppvisar ganska små skillnader. 67 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 14 (46) Diagram 10. Inflödet av sjukfall för inrikes och utrikes födda från 2005 februari 2013. Rullande 12 månaders summering a) Anställda med sjuklön b) Arbetslösa Varaktighet: För anställda är det ingen skillnad i sjukskrivningarnas varaktighet mellan inrikes eller utrikes födda. Detta gäller oavsett om skattningarna görs inklusive eller exklusive återvändarna. När det gäller arbetslösa sjukskrivna så har ökningstakten varit kraftigare för utrikes födda sedan inledningen av 2010. Denna utveckling är ytterligare markerad då återvändarna ingår i skattningarna. Skillnaden i varaktigheten för arbetslösa är av en sådan storlek att den bör uppmärksammas mer än de mindre skillnaderna i inflödet. Diagram 11. Sjukfallens varaktighet för inrikes och utrikes födda. a) Exklusive återvändare b) Inklusive återvändare Pågående: Utvecklingen av inflöde och varaktighet för inrikes och utrikes födda sammanfattas i utvecklingen bland de pågående sjukfallen. I tabell 1 ser vi för de två stora grupperna, anställda med sjuklön respektive arbetslösa, att ökningen i pågående fall är större för de utrikes födda främst inom gruppen av arbetslösa sjukskrivna. 68 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 15 (46) Tabell 1. Pågående sjukfall utifrån karensdagstyp fördelat på inrikes och utrikes födda december 2010 och december 2012. Rullande 12 månaders medelvärden Anställda med sjuklön Anställda utan sjuklön Arbetslösa Övriga Inrikes Utrikes Inrikes Utrikes Inrikes Utrikes Inrikes Utrikes Dec 2010 67 706 12 635 1 052 316 11 815 3 425 5 713 1 433 Dec 2012 82 795 15 777 1 706 477 20 115 6 420 6 246 1 761 Ökning 15 089 3 143 654 162 8 300 2 995 533 328 Ökning (%) 22,3% 24,9% 62,1% 51,2% 70,3% 87,5% 9,3% 22,9% Skillnader mellan inrikes och utrikes födda syns främst i varaktigheten för arbetslösa sjukskrivna. En slutsats som kan dras är att sammansättningen av gruppen arbetslösa och sjukskrivna, oavsett ursprung, troligen har förskjutits så att försäkrade med svagare anknytning till arbetsmarknaden utgör en större andel. En sådan tolkning stöds av det Arbetsförmedlingen skriver i sin arbetsmarknadsrapport 2013 om att antalet inskrivna arbetssökande med en förhållandevis svag ställning på arbetsmarknaden personer med lägre utbildning, utrikes födda, och personer med en arbetsmarknadsrelaterad funktionsnedsättning har ökat kraftigt. Sedan 2008 har antalet personer som tillhör dessa grupper nästintill fördubblats och utgör numera majoriteten av dem som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. 2 2 Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsrapport 2013, http://www.arbetsformedlingen.se/om- oss/var-verksamhet/rapporter/arbetsmarknadsrapport/5-2-2013-arbetsmarknadsrapport- 2013.html. 69 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 16 (46) 3. Analys av de som nått maxtiden i sjukförsäkringen Från och med juli 2008 infördes som en del i det nya regelverket inom sjukförsäkringen en maxgräns för antalet dagar som kunde ersättas med sjukpenning. Samtidigt beslutades att den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffades. Detta resulterade i att försäkrade för första gången i anslutning till årsskiftet 2009/10 upplevde att ersättningen från sjukförsäkringen upphörde under en pågående ersättningsperiod. Tanken var att byta ut sjukskrivning med aktivitet hos Arbetsförmedlingen som syftade till att ta reda på individernas möjligheter att tillgodogöra sig åtgärder i Arbetsförmedlingens eller andra aktörers regi. Syftet var att fler sjukskrivna individer åter skulle komma ut i arbete genom införandet av maxtiden. Vidare antogs att ingen försäkrad skulle förlora ekonomiskt på övergången från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Från årsskiftet 2009/10, då de första försäkrade nådde maxtiden i försäkringen i enlighet med de nya reglerna som infördes den 1 juli 2008, fram till och med den sista december 2011 är det 76 507 personer som nått den bortre gränsen för antalet dagar som kan betalas ut. Av dessa är det 354 personer som nått maxtiden i båda de aktuella förmånerna. Detta har inträffat vid olika tidpunkter, så totalt baseras den aktuella analysen på 76 861 observationer. Utvecklingen för dessa kommer att studeras baserat på tre grupper: 1) Årsskiftesgruppen, dvs. de som uppnådde maxtiden den 31 december 2009 till den 2 januari 2010, som omfattar 17 633 observationer. 2) 2010 års grupp som uppnådde maxtiden från den 3 januari till den 31 december 2010, som omfattar 36 541 observationer. 3) 2011 års grupp som uppnådde maxtiden från den 1 januari till den 31 december 2011, som omfattar 22 687 observationer. Orsaken till indelningen är att skapa förutsättningar för att identifiera skillnader i utvecklingen mellan de tre grupperna. Sådana kan förväntas, eftersom årsskiftesgruppen till övervägande del bestod av försäkrade som kom från sjukpenning och vars ersättningsperioder var väsentligt längre än två och ett halvt år. Den andra uppdelningen motiveras av att erfarenheterna från drygt ett års verksamhet hos både Försäkringskassans som Arbetsförmedlingen bör ha kunnat förändra innehåll och omhändertagande av den aktuella målgruppen. De tre grupperna kommer att analyseras utifrån hur många de var som uppnådde maxtiden, hur många som i anslutning till den beviljades sjukersättning eller sjukpenning enligt något av de undantag som infördes, hur många som gick till Arbetslivsintroduktion respektive lämnade ersättningen från sjukförsäkringen men inte kom till Arbetsförmedlingen. Därefter beskrivs statusen för individerna i de tre olika grupperna ett antal år efter maxtiden, så långt fram i tid det går att följa dem och identifiera deras status. Därefter kommer de tre grupperna att analyseras utifrån förändringar i deras inkomster och ekonomiska villkor. För årsskiftegruppen och 2010 års grupp kommer inkomster och utbetalt försörjningsstöd att studeras avseende åren 2009, 2010 och 2011. För 2011 års grupp kommer motsvarande analys att göras avseende år 2010 och 2011. Avslutningsvis kommer vi i detta kapitel att redovisa antalet individer som uppnått maxtiden en andra gång, och information om deras status därefter så långt det är möjligt att fånga den relevanta informationen. 70 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 17 (46) 3.1 Flöden efter uppnådd maxtid Antalet personer som uppnått maxtiden från sjukpenning är under den studerade perioden 30 176 och från tidsbegränsad sjukersättning 46 685. Den första gruppen som upplevde detta, den s.k. årsskiftesgruppen, bestod till nästan 94 procent av försäkrade som kom från sjukpenning. Under resten av 2010 och 2011 har det däremot varit fler personer som kommit från den tidsbegränsade sjukersättningen, 80 respektive drygt 72 procent. Tabell 2. Antal som uppnått maxtiden Grupp Från sjukpenning Från sjukersättning Totalt Antal Andel Antal Andel Antal Andel Årsskiftesgruppen 16 545 93,8% 1 088 6,2% 17 633 100% Resten av 2010 7 316 20,0% 29 255 80,0% 36 541 100% Gruppen 2011 6 315 27,8% 16 372 72,2% 22 687 100% Samtliga 30 176 39,3% 46 685 60,7% 76 861 100% Anm. 354 individer har uppnått maxtid i både sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning, vilket innebär att det är 76 507 individer som uppnått maxtiden. Partiella ersättningar förekom i 31 procent av personernas ärenden i årsskiftesgruppen och under resten av 2010, och i 28 procent under 2011. Detta gäller för både de som kom från sjukpenning som tidsbegränsad sjukersättning. Att uppnå maxtiden är inte detsamma som att lämna ersättningen från sjukförsäkringen. I samband med att maxtiden uppnås utreds också rätten till fortsatt ersättning från sjukförsäkringen, antingen baserat på något av undantagen som ger fortsatt rätt till sjukpenning eller sjukersättning. Eftersom utredning och beslut inte alltid kan göras i direkt anslutning till att maxtiden uppnås, så kan personer ha gått över till Arbetslivsintroduktionen på Arbetsförmedlingen för att sedan få beslut om ersättning från sjukförsäkringen. Detta resulterar i viss överlappning av uppgifter i redovisningen av antalet som övergått till Arbetsförmedlingen och de som erhållit fortsatt ersättning från Försäkringskassan. I de flöden som redovisas i diagram 12 och tabell 3 har hänsyn tagits till denna eftersläpning och retroaktiva utbetalningar, vilket innebär att de som gått över till Arbetsförmedlingen men sedan erhållit sjukpenning eller sjukersättning redovisas på någon av dessa förmåner vid tidpunkten t=0 i diagrammen och tabellerna. I flödesbeskrivningarna i diagram 12 så innebär det att för årsskiftesgruppen redovisas att 64 procent som uppnått maxtiden gått till arbetslivsintroduktionen. Andelen inskrivna var drygt 78 procent. Det innebär att skillnaden på 14 procentenheter, motsvarande nästan 2500 individer, fick ersättning från sjukförsäkringen efter maxtiden men att beslutet inte var klart vid övergången till arbetslivsintroduktionen. Under resten av 2010 är motsvarande andelar 59 procent jämfört med ca 74 procent, en skillnad på ca 16 procentenheter motsvarande drygt 5800 försäkrade. Ökningen förklaras med stor säkerhet av att fler kommer från tidsbegränsad sjukersättning och att de beviljats stadigvarande sjukersättning, men att utredning och beslut fattats efter övergången till arbetslivsintroduktionen och utbetalats retroaktivt. För 2011 års grupp handlar det i flödesdiagrammen om 63 procent som gått över till Arbetsförmedlingen, medan 79 procent skrivits in. Skillnaden är även här ca 16 procentenheter, och förklaringen densamma som ovan. Dessa 16 procent motsvarar 3600 personer. Utifrån detta kan vi gå över och beskriva flödena utifrån diagram 12. Siffrorna som figurerna baseras på redovisas i direkt anslutning till dessa i tabell 3. De kategorier som redovisas baseras på att varje individ hänförs till endast en kategori. Har individen ersättning från sjukförsäkringen, även partiell, så klassi- 71 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 18 (46) ficeras han eller hon i sjukersättning eller sjukpenning. Om man inte har det, men är inskriven på Arbetsförmedlingen så klassificeras man som inskriven där. Har den försäkrade uppnått 65 års ålder 3 och inte uppbär ersättning från sjukförsäkringen eller är inskriven på Arbetsförmedlingen så hamnar individen i denna kategori. Avslutningsvis har vi kategorin Övrigt. De individer som inte kunnat klassificeras i någon annan kategori placeras här. I figurerna och tabellerna som redovisas i diagram 12 och tabell 3 så redovisas vilken kategori individerna som uppnått maxtiden tillhör i anslutning till uppnåendet av maxtiden samt för årsskiftesgruppen också ett, två respektive tre år därefter. För gruppen som uppnådde maxtiden under resten av 2010 så sker uppföljningen ett och två år efter tidpunkten för att maxtiden uppnåddes, och för 2011 års grupp har uppföljningen kunnat ske ett år efter maxtiden. Det rör sig om 24-29 procent av de personer som uppnått maxtiden som omfattats av fortsatt ersättning från sjukförsäkringen, 3 procent har fått någon form av sjukpenning och 21-26 procent har beviljats sjukersättning. Det innebär att i årsskiftesgruppen så lämnade 76 procent av de som uppnådde maxtiden ersättningen från Försäkringskassan, under resten av 2010 var det 71 procent och under 2011 72 procent. De som lämnade ersättningen från Försäkringskassan utgjorde för den studerade perioden knappt 56000 av de nästan 77000 som uppnådde maxtiden. Merparten av dessa skrev in sig på Arbetsförmedlingen. Av alla som uppnådde maxtiden utgjorde de 64, 59 respektive 63 procent i de tre studerade grupperna. Ett år senare var andelen inskrivna vid Arbetsförmedlingen 29, 28 respektive 25 procent, och efter två år 24 och 21 procent för de två grupper som kunnat följas upp under så lång tid. Tre kategorier ökar under uppföljningsperioden. Det är dels andelen individer med sjukersättning och de som blivit 65 år. Dels de som hänförs till kategorin Övrigt. Den består av individer som i samband med att maxtiden uppnåddes inte skrev in sig på arbetslivsintroduktionen. De hade inte heller någon fortsatt ersättning från sjukförsäkringen. Övrigt-gruppens ökning över tid betyder att det sker övergångar till den från grupperna som är sjukskrivna och inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Analysen i nästa avsnitt kommer att ge oss mer information kring hur denna kategori försörjer sig, vilka inkomster de har från arbete, samt i vilken omfattning de har haft ekonomiskt bistånd från kommunen. Avslutningsvis kan noteras att andelen inskrivna på arbetsförmedlingen ökar från år 2 till 3 för årsskiftesgruppen, samtidigt som andelen med sjukpenning minskar. Detta är inget konstigt utan en direkt följd av att ett antal individer i denna grupp upplevt maxtiden för andra gången. Av de nästan 5500 personerna i årsskiftesgruppen som är sjukskrivna vid årsskiftet 2011/12 är det ungefär hälften som fortfarande är sjukskrivna vid nästa årsskifte, vilket stämmer väl överens med det antal som uppnått maxtiden och lämnat ersättningen från sjukförsäkringen för andra gången under hösten 2012. I detta kapitels tredje avsnitt kommer vi kort att redovisa det vi i dagsläget känner till om deras antal, övergången till Arbetsförmedlingen och eventuell återkomst i sjukförsäkringen efter deltagandet i arbetslivsintroduktionen. 3 Till denna kategori hänförs också ett fåtal personer som avlidit. 72 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 19 (46) Diagram 12. Status för individer i anslutning till uppnådd maxtid (t=0) samt ett, två och tre år efter denna tidpunkt. a) Årsskiftesgruppen 2009/10 Årsskiftesgruppen Tabell 3. Status för individer i anslutning till uppnådd maxtid (t=0) samt ett, två och tre år efter denna tidpunkt. t=0 09/10 t=1 10/11 t=2 11/12 t=3 12/13 Sjukskrivning 3% 33% 30% 15% Sjukersättning 21% 23% 26% 31% Inskriven AF 64% 29% 24% 30% Övrigt 11% 13% 15% 17% Blivit 65 0% 2% 4% 7% År 09/10 10/11 11/12 12/13 b) Resten av 2010 Resten av 2010 t=0 2010 t=1 2011 t=2 2012 Sjukskrivning 3% 28% 26% Sjukersättning 26% 28% 34% Inskriven AF 59% 28% 21% Övrigt 12% 15% 17% Blivit 65 0% 1% 3% År 2010 2011 2012 c) Gruppen 2011 Gruppen 2011 t=0 2011 t=1 2012 Sjukskrivning 3% 32% Sjukersättning 25% 30% Inskriven AF 63% 25% Övrigt 9% 12% Blivit 65 0% 2% År 2011 2012 73 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 20 (46) 3.2 Inkomster och ekonomi efter uppnådd maxtid Detta avsnitt baseras på information kring förvärvsinkomster och ekonomiskt bistånd under åren 2009, 2010 och 2011 för de personer som uppnått maxtiden i sjukförsäkringen från årsskiftet 2009/10 till och med den sista december 2011. Redovisningen sker som tidigare i de tre grupperna: gruppen runt årsskiftet 2009/10 (årsskiftesgruppen), resten av de individer som uppnådde maxtiden under året 2010 och de som uppnådde maxtiden under år 2011. Förvärvsinkomsterna (definieras här som inkomster som är pensionsgrundande) utgörs främst av lön från anställning och inkomst som egen företagare. Ersättningar från Försäkringskassan (t.ex. sjukpenning eller sjukersättning) liksom ålderspension och ekonomiskt bistånd ingår inte i de förvärvsinkomster vi studerar här. I och med att de grupper som studeras har uppnått maxtiden i sjukförsäkringen, så bör inte ersättningarna från Försäkringskassan vara det centrala intresset utan snarare hur förvärvsinkomster och ekonomiskt bistånd förändrats. Vi har valt att redovisa dessa per kalenderår för att kunna jämföra dem, eftersom informationen kring förvärvsinkomsterna endast finns per kalenderår. I kommande analyser kommer vi att återkomma till frågan om pensionsutbetalningar vilket kan vara särskilt intressant för de som var 60-64 år i samband med att den maximala tiden uppnåddes. 3.2.1 Hur har förvärvsinkomsterna förändrats för årsskiftesgruppen och de övriga två grupperna? Förändringarna redovisas utifrån andelen med minskad, ökad eller oförändrad förvärvsinkomst. Tre alternativa beräkningar görs med olika stor förändring i förvärvsinkomsten för att klassificeras som en förändring. De valda nivåerna är 5000, 12000 och 19000 kronor. I det första alternativet krävs det alltså en förändring i förvärvsinkomsten på minst 5000 kronor för att klassificeras som en ökning eller minskning av inkomsten mellan två år, i det andra 12000 kronor och i det tredje 19000 kronor. Det ger en uppfattning om hur känsliga slutsatserna om förändringarna är beroende på vilken gräns man väljer på förändringen. 4 Beräkningarna baseras på alla som uppnått maxtiden, exklusive de som blivit 65 år under det andra inkomståret som jämförs. Förändringarna i förvärvsinkomster i gruppen som inte återfinns hos Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen, dvs. den grupp som har benämningen Övrigt i uppföljningen efter tidpunkten då maxtiden uppnåddes, redovisas också. 4 I bilagans tabeller B1-B5 ges mer detaljerade beskrivningar av förändringar i förvärvsinkomster utifrån olika nivåer på inkomsterna i utgångsläget. 74 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 21 (46) Diagram 13. Förändring av förvärvsinkomster för årsskiftesgruppen. Förändring större än 5000, 12000 respektive 19000 kronor för att klassificeras som ökning eller minskning av förvärvsinkomsten. a) Från 2009 till 2010 (exkl. de som blivit 65 år) n = 17252 b) Från 2009 till 2011 (exkl. de som blivit 65 år) n = 16879 Inspektionen för socialförsäkringen, ISF (2013), har redovisat en uppföljning av de personer som lämnade sjukförsäkringen under 2010. 5 Den gruppen motsvarar den vi i denna analys delat i två grupper, årsskiftesgruppen och resten av de som uppnådde maxtiden under 2010. ISF hade i sin analys tillgång till inkomstuppgifter för 2009 och 2010. I deras jämförelse som enbart omfattade de som lämnade sjukförsäkringen skattade andelen med lägre, oförändrade eller ökade inkomster till ca en av tio, sex av tio respektive tre av tio personer, med en gräns för förändringens storlek på 12000 kronor. Detta stämmer väl med de skattningar som vi redovisar baserat på samtliga individer som nådde maxtiden. Resultaten kan betraktas som relativt stabila när vi varierar kravet på inkomstförändringen mellan 5-19000 kronor. I denna analys har vi haft möjligheter att också lägga på inkomstuppgifter för 2011, vilket gör det möjligt att studera förändringarna från inkomståret 2009 till 2011. För årsskiftesgruppen blir resultatet att andelen med en minskad förvärvsinkomst är lika med 13-18 procent beroende på vilket krav på inkomstförändring som väljs, andelen med oförändrad förvärvsinkomst är 42-52 procent och andelen med ökad inkomst ligger på 35-40 procent. För gruppen som uppnådde maxtiden under resterande delen av 2010 upplevde 9-13 procent en minskning i förvärvsinkomsten från 2009 till 2011 och 30-37 procent en ökning. Andelen med en oförändrad inkomst var då 50-61 procent. Den lägre andelen med ökad inkomst jämfört med årsskiftesgruppen påverkas av att denna grupp uppnådde maxtiden under hela 2010 och därmed har kortare tid för att eventuella förändringar ska slå igenom. Det kommer därför att vara av stort intresse att i framtiden se hur förändringarna ser ut för inkomståret 2012. 5 ISF: Rapport 2013:6, Personer som uppnår maximal tid i sjukförsäkringen. 75 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 22 (46) Diagram 14. Förändring av förvärvsinkomster för gruppen som uppnådde maxtiden under resten av 2010. Förändring större än 5000, 12000 respektive 19000 kronor för att klassificeras som ökning eller minskning av förvärvsinkomsten. a) Från 2009 till 2010 (exkl. de som blivit 65 år) n = 36138 b) Från 2009 till 2011 (exkl. de som blivit 65 år) n = 36138 Den grupp som uppnådde maxtiden under 2011 är till stor del jämförbar med den som omfattar de som under 2010 inte tillhörde årsskiftesgruppen. Vi kan också se att förändringarna i inkomster från året före till det under vilket maxtiden uppnåddes är mycket likartade. För 2011 års grupp minskade de för 8-12 procent (2010-gruppen: 8-13 %), ökade för 20-29 procent (22-30 %) och var oförändrad för 58-71 procent (58-70 %). Diagram 15. Förändring av förvärvsinkomster för gruppen som uppnådde maxtiden under 2011. Förändring större än 5000, 12000 respektive 19000 kronor för att klassificeras som ökning eller minskning av förvärvsinkomsten. a) Från 2010 till 2011 (exkl. de som blivit 65 år) n = 22687 b) Kan inte följa förändringen av inkomster för denna grupp under 2 år. 3.2.2 Hur har förvärvsinkomsterna utvecklats för gruppen som i uppföljningar vid olika tidpunkter efter maxtiden inte återfinns med ersättning från Försäkringskassan eller som inskriven vid Arbetsförmedlingen? Den aktuella gruppen klassificeras i kategorin Övrigt eftersom vi i uppföljningssammanhang ofta inte vet hur de får sin försörjning. De kan vara i arbete och egenförsörjning genom arbetsinkomster. Men inom denna kategori kan vi också ha försäkrade som varit hänvisade till ekonomiskt bistånd från kommunen, som lämnat arbetsmarknaden och försörjs av närstående eller genom att ta ut pension i olika omfattning. 76 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 23 (46) Diagram 16. Förändring av förvärvsinkomster för de i årsskiftesgruppen som ett respektive två år senare klassificeras i kategorin Övrigt. Förändring större än 5000, 12000 respektive 19000 kronor för att klassificeras som ökning eller minskning av förvärvsinkomsten. a) Från 2009 till 2010 (n = 2213) b) Från 2009 till 2011 (n = 2711) Det är ett helt annat mönster som framträder för denna grupp jämfört med för hela gruppen som uppnår maxtiden. Majoriteten av individerna i denna grupp upplever ökade inkomster, andelen från 2009 till 2010 är på 61-68 procent och 2009 till 2011 är den 64-69 procent i årsskiftesgruppen. Andelen med minskade inkomster ligger runt 10 procent, precis som för hela årsskiftesgruppen. Det är viktig information att skillnaden i utfall mellan denna grupp och hela gruppen gäller förskjutningar i andelarna mellan oförändrad och ökad förvärvsinkomst, medan andelen med minskad i stort sett är densamma. Diagram 17. Förändring av förvärvsinkomster för de i gruppen som uppnådde maxtiden under resten av 2010 som ett respektive två år senare klassificeras i kategorin Övrigt. Förändring större än 5000, 12000 respektive 19000 kronor för att klassificeras som ökning eller minskning av förvärvsinkomsten. a) Från 2009 till 2010 (n = 5378) b) Från 2009 till 2011 (n = 5378) För den övriga gruppen som uppnådde maxtiden under 2010 är andelen med ökad förvärvsinkomst något lägre än för årsskiftesgruppen, från 2009 till 2010 handlar det om 44-53 procent och från 2009 till 2011 om 44-54 procent. Samtidigt är andelen med oförändrad inkomst högre. En del av denna effekt ligger i det tidigare påtalade faktumet att maxtiden inföll under hela år 2010 för denna grupp. Annars är utvecklingen väldigt likartad med den för årsskiftesgruppen. 77 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 24 (46) Diagram 18. Förändring av förvärvsinkomster för de i gruppen som uppnådde maxtiden under 2011 som ett år senare klassificeras i kategorin Övrigt. Förändring större än 5000, 12000 respektive 19000 kronor för att klassificeras som ökning eller minskning av förvärvsinkomsten. a) Från 2010 till 2011 (n = 2718) Andelen med ökad inkomst från 2010 till 2011 för 2011 års grupp är väldigt lik förändringen mellan 2009 och 2010 för 2010 års grupp med en andel på 44-54 procent. Även här är det av stort intresse att i framtiden se hur förändringarna ser ut för inkomståret 2012. Kommer utvecklingen fortsatt att vara likartad med den för 2010 års grupp och i dess förlängning med årsskiftesgruppen? 3.2.3 Förändringar i ekonomiskt bistånd Förändringarna i ekonomiskt bistånd skiljer sig mellan de tre studerade grupperna. En hypotes, som vi inte haft utrymme att testa till denna rapport, men som vi avser att återkomma till, är att de tre gruppernas olikheter i sammansättning påverkar de skillnader i utfall vi kan se. 6 I årsskiftesgruppen kom en stor majoritet av personerna från sjukpenning medan personer från tidsbegränsad sjukersättning utgjorde majoriteten i de två andra grupperna. I denna rapport begränsar vi oss till att beskriva utvecklingen, se tabell 4 och 5. För årsskiftesgruppen ökade andelen med ekonomiskt bistånd från 6,1 procent året före maxtiden inföll till 11,3 procent år 2010 och 7,9 procent år 2011. Motsvarande andelar för dem med ekonomiskt bistånd under minst sex månader respektive år var 2,0, 3,8 och 2,9 procent. 6 En hypotes som stöds av de resultat som redovisas i ISF:s tidigare refererade rapport, ISF: Rapport 2013:6, Personer som uppnår maximal tid i sjukförsäkringen. 78 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 25 (46) Tabell 4. Ekonomiskt bistånd för de som uppnått den maximala tiden i sjukförsäkringen. a) Årsskiftesgruppen År 2009 År 2010 År 2011 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Har haft ekonomiskt bistånd under året 1 052 6,1% 1 955 11,3% 1 332 7,9% Har haft ekonomiskt bistånd under minst 6 månader under året 349 2,0% 662 3,8% 613 3,6% Utbetalningar på upp till 20 000 kr 693 4,0% 1 011 5,8% 626 3,7% Utbetalningar på minst 40 000 kr 187 1,1% 493 2,9% 445 2,6% b) Resten av 2010 års grupp År 2009 År 2010 År 2011 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Har haft ekonomiskt bistånd under året 3 113 8,6% 5 268 14,6% 5 225 14,5% Har haft ekonomiskt bistånd under minst 6 månader under året 923 2,6% 1 592 4,4% 2 916 8,1% Utbetalningar på upp till 20 000 kr 1 888 5,2% 2 770 7,7% 1 930 5,3% Utbetalningar på minst 40 000 kr 613 1,7% 1 154 3,2% 2 273 6,3% c) 2011 års grupp År 2010 År 2011 Antal Andel Antal Andel Har haft ekonomiskt bistånd under året 1 897 8,4% 3 527 15,5% Har haft ekonomiskt bistånd under minst 6 månader under året 582 2,6% 1 222 5,4% Utbetalningar på upp till 20 000 kr 1 119 4,9% 1 804 8,0% Utbetalningar på minst 40 000 kr 409 1,8% 792 3,5% För gruppen som uppnådde maxtiden under resten av år 2010 hade 8,6 procent ekonomiskt bistånd någon gång under år 2009. Andelen var 14,6 procent år 2010, dvs. under det år då maxtiden uppnåddes, och år 2011 var den 14,5 procent. Andelen som hade ekonomiskt bistånd under minst 6 månader år 2009 uppgick till 2,6 procent. Denna andel ökade år 2010 till 4,4 procent och till 8,1 procent år 2011. För 2011 års grupp jämförs året före maxtiden uppnåddes, 2010, med året då maxtiden inföll. Det var 8,4 procent i denna grupp som hade haft ekonomiskt bistånd någon gång under år 2010 och andelen steg till 15,5 procent år 2011. Andelen som haft ekonomiskt bistånd under minst 6 månader år 2010 var 2,6 procent och den andelen ökade år 2011 till 5,4 procent. Av särskilt intresse kan vara att redovisa motsvarande tabeller för den grupp som inte återfinns hos Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen ett respektive två år efter att den maximala tiden i sjukförsäkringen uppnåtts. Den skillnad som kan noteras vid en jämförelse mellan den senare, s.k. Övrigtgruppen, och hela årsskiftesgruppen är att andelen som haft ekonomiskt bistånd över huvud taget ligger lägre för Övrigt-gruppen. Däremot är andelen med utbetalningar under minst sex månader större år 2011. För resten av 2010 års Övrigt-grupp ökar andelen som haft ekonomiskt bistånd från 2009 till 2010 och 2011 och för de som haft det under minst 6 månader något mer jämfört med hela 2010 års grupp. För 2011 års grupp kan en jämförelse enbart göras mellan året före (2010) och det år maxtiden uppnås (2011). Här är ökningen något lägre i Övrigt-gruppen jämfört med hela 2011 års grupp. 79 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 26 (46) Tabell 5. Ekonomiskt bistånd för de som uppnått den maximala tiden i sjukförsäkringen och som ett respektive två år därefter inte finns hos Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. a) Årsskiftesgruppen År 2009 År 2010 År 2011 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Har haft ekonomiskt bistånd under året 80 3,6% 161 7,3% 170 6,3% Har haft ekonomiskt bistånd under minst 6 månader under året 28 1,3% 80 3,6% 113 4,2% Utbetalningar på upp till 20 000 kr 48 2,2% 57 2,6% 39 1,5% Utbetalningar på minst 40 000 kr 18 0,8% 79 3,6% 119 4,4% b) Resten av 2010 års grupp År 2009 År 2010 År 2011 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Har haft ekonomiskt bistånd under året 478 8,9% 747 13,9% 820 15,2% Har haft ekonomiskt bistånd under minst 6 månader under året 173 3,2% 296 5,5% 636 11,8% Utbetalningar på upp till 20 000 kr 249 4,6% 289 5,4% 120 2,2% Utbetalningar på minst 40 000 kr 134 2,5% 285 5,3% 592 11,0% c) 2011 års grupp År 2010 År 2011 Antal Andel Antal Andel Har haft ekonomiskt bistånd under året 232 8,5% 367 13,5% Har haft ekonomiskt bistånd under minst 6 månader under året 84 3,1% 161 5,9% Utbetalningar på upp till 20 000 kr 118 4,3% 133 4,9% Utbetalningar på minst 40 000 kr 70 2,6% 145 5,3% Sammanfattningsvis kan konstateras att det sker en ökning i andelen med ekonomiskt bistånd efter att den maximala tiden i sjukförsäkringen nåtts. För årsskiftesgruppen sker en uppgång i andelen från 2009 till 2010 och därefter en nedgång år 2011, dock inte tillbaka till 2009 års andel. De som haft ekonomiskt bistånd under året utgjorde 2009 6,1 procent, 2010 var de uppe i 11,3 % och 2011 7,9 %. Utvecklingen är annorlunda för resten av 2010 års grupp där andelen inte minskar igen år 2011. Gruppen som uppnådde maxtiden år 2011 har en utveckling som liknar 2010 års grupp. 3.3 Maxtid för andra gången Från september 2012 fram till årsskiftet uppnådde 2607 personer (1860 kvinnor och 747 män) maxtiden i sjukförsäkringen för andra gången. Av dessa så fick 369 kvinnor (20 procent) och 149 män (20 procent) fortsatt ersättning från sjukförsäkringen, antingen någon form av sjukpenning eller sjukersättning. Det är 1610 kvinnor och 634 män som skrivit in sig på arbetslivsintroduktionsprogrammet på Arbetsförmedlingen. Det innebär att det är en något högre andel, 86 procent, bland de som uppnått maxtiden för andra gången som gått över till arbetslivsintroduktionen jämfört med de som nådde den för första gången, då dessa andelar låg på mellan 74-79 procent. Hur stor andel som åter kommer att få ersättning från Försäkringskassan efter deltagandet i arbetslivsintroduktionen är det för tidigt att uttala sig om. 80 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 27 (46) 4. Vad händer med sjukfallen som passerar ett år? Under 2003 passerade nästan 98 000 sjukfall ett års sjukskrivning, under 2005 var de nära 73 000, under 2007 knappt 56 000 och 2009 blev drygt 28 000 sjukfall längre än ett år. Det är en dramatisk minskning i sjukskrivningarna. Samtidigt kan vi förvänta oss att det skett förändringar i dessa sjukfalls utveckling över tid. I diagram 13 så utgår vi från det totala antalet sjukfall som under det aktuella året passerar ett års sjukskrivning (ettårsfallen). Dessa utgör den population som studeras, lika med 100 procent vid startåret. Sedan undersöker vi vilken kategori de tillhör, ett, två och tre år därefter. Sjukförsäkringens regelverk har sett olika ut för de fyra studerade kohorterna. Ettårssjukfallen 2003 och 2005 har för den studerade uppföljningsperioden aldrig omfattats av rehabiliteringskedjans regler eller begränsningen av tidsperioden som sjukpenning kan utbetalas. Det är också bara ungefär hälften i 2005 års kohort som omfattas av förändringarna i reglerna för sjukersättning när det gått tre år efter de att de passerat ett års sjukskrivning (t=3 i diagrammet, 2008). För 2007 års fall så kom de att omfattas av rehabiliteringskedjans regler mellan tidsperioderna t=1 (2008) och t=2 (2009) i figuren, och de fortfarande pågående sjukfallen uppnådde maxtiden i sjukpenning mellan t=2 (2009) och t=3 (2010). Hälften av ärendena i denna kohort omfattas av förändringarna i reglerna för sjukersättning från t=1 (2008) och den andra hälften från tidpunkten t=2 (2009). Hälften av sjukfallen som passerade ett års sjukskrivning 2009 omfattas av rehabiliteringskedjans regler, liksom av förändringarna av sjukersättningsreglerna, från t=0 (2009) och den andra mellan denna tidpunkt och t=1 (2010) i diagrammet. De uppnådde den eventuella maxtiden mellan t=1 (2010) och t=2 (2011). Dessa skillnader i regelverket för de fyra kohorterna kommer att ha betydelse för de skillnader i utveckling vi kommer att redovisa. Den andra centrala faktorn som kommer att ha betydelse är storleken på antalet individer som passerar ett års sjukskrivning, då långvarig sjukskrivning är den främsta källan till sjukersättning. Sjukfallen som passerade ett års sjukskrivning under 2003, 2005, 2007 och 2009 fördelade sig på följande sätt tre år senare, dvs. under år 2006, 2008, 2010 och 2012: 2003 2005 2007 2009 Sjukskrivna 14 % (13 490) 13 % (9 558) 8 % (4 456) 19 % (5 415) Sjukersättning 43 % (41 725) 35 % (25 695) 26 % (14 417) 18 % (5 136) Inskrivna hos Af 9 % (8 (98) 7 % (5 399) 16 % (8 898) 16 % (4 599) Blivit 65 år 9 % (9 159) 11 % (7 659) 13 % (7 080) 16 % (4 420) Arbete 7 26 % (25 029) 34 % (24 433) 37 % (20 746) 31 % (8 849) 7 Kategorin innehåller de individer som avslutat sin sjukskrivning och inte tillhör någon av de andra kategorierna. Den består till övervägande delen av de som åter är i arbete. Andelen med en pensionsgrundande inkomst över 200 000 kr vid t=3 (för kohorten 2009 vid t=2 då pgi-uppgifter finns tillgängliga fram till 2011) i respektive kohort är 67 %, 74 %, 75 % och 72 %. Andelarna med en pensionsgrundande inkomst över 100 000 kr vid t=3 (för kohorten 2009 vid t=2 då pgiuppgifter finns tillgängliga fram till 2011) i respektive kohort är 86 %, 87 %, 87 % och 85 %. 81 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 28 (46) Diagram 13. Utvecklingen under de kommande tre åren för sjukfall som passerade 1 års sjukskrivning 2003, 2005, 2007 och 2009. År 2003 2004 2005 2005 2005 2006 2007 2008 År 2007 2008 2009 2010 2009 2010 2011 2012 Det finns ett antal förändringar mellan de studerade åren som framträder som särskilt intressanta. Det gäller först och främst utvecklingen av övergångarna till sjukersättning. I 2003 och 2005 års grupper har 23 procent av de ursprungliga fallen ett år senare beviljats sjukersättning, två år senare är det 38 respektive 32 procent och efter tre år handlar det om 43 respektive 35 procent. Tre år efter att fallen blivit ett år så är andelen sjukskrivna eller i sjukersättning 57 procent för 2003 års kohort och 48 procent för 2005 års. Om vi jämför detta med utvecklingen för 2007 och 2009 års kohorter så ser vi att i dessa så har 23 respektive 14 procent sjukersättning ett år senare. Här syns direkt effekten av skärpningen i reglerna för att beviljas sjukersättning genom den skillnad som uppträder mellan dessa kohorter. Samtliga sjukfall i den senare omfattas vid den aktuella tidpunkten av de nya reglerna medan detta inte gäller för sjukfallen i 2007 års kohort. Efter två år är andelen med sjukersättning 27 och 18 procent. Nu omfattas båda av det nya regelverket och ökningen ligger i båda grupperna på fyra procentenheter. Tredje året är andelarna 26 re- Samtidigt är andelarna med en pensionsgrundande inkomst över 300 000 kr vid t=3(för kohorten 2009 vid t=2 då pgi-uppgifter finns tillgängliga fram till 2011) i respektive kohort: 22 %, 30 %, 35 % och 36 %. 82 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 29 (46) spektive 18 procent. Andelen sjukskrivna eller i sjukersättning är vid denna tidpunkt 34 procent för 2007 års och 37 procent för 2009 års kohort. Utfallet tre år efter sjukfallens passage av ett års sjukskrivning skiljer sig för det första åt mellan kohorterna för 2003 och 2005 å ena sidan och kohorterna för 2007 och 2009 å den andra. I de två första är ca hälften av de ursprungliga sjukfallen kvar i sjukskrivning eller har beviljats sjukersättning. I de två senare handlar det om drygt en tredjedel, och det handlar främst om skillnader i andelarna som har sjukersättning. Den andra väsentliga förändringen gäller andelen inskrivna på Arbetsförmedlingen. Andelarna skiljer sig markant åt för det tredje året. Det är inte bara en direkt effekt av införandet av maxtiden i sjukförsäkringen. För 2007 års kohort syns effekten av maxtiden vid tidpunkten t=3 (2010). För 2009 års kohort inträffar det dock redan till tidpunkten t=2 (2011), men det intressanta är effekten på andelen inskrivna vid AF redan vid tidpunkten t=1 (2010) vilket inte är kopplat till uppnåendet av maxtiden. Den tredje huvudsakliga iakttagelsen gäller andelen som nått 65 års ålder under den studerade tidsperioden. Detta kan inte tolkas som annat än ett uttryck för att antalet sjukskrivna som passerat 1 års sjukskrivning de aktuella åren inte bara minskat drastiskt utan också att deras ålderssammansättning har förskjutits uppåt i åldrarna. Tabell 6. Andel individer i två sammanfattande kategorier tre år efter den tidpunkt de passerat ett års sjukskrivning. Passerade ett års sjukskrivning år: Status 2003 2005 2007 2009 Arbete, blivit 65 år eller inskriven hos Af 44% 52% 66% 63% Sjukskrivning eller sjukersättning 57% 48% 34% 37% I tabell 6 sammanfattas den centrala förändringen i utvecklingen för de studerade kohorterna. Den kännetecknas främst av att andelen som har sjukersättning eller befinner sig i sjukskrivning har minskat över tid för de sjukfall som passerar ett års sjukskrivning. I och med att vi samtidigt har haft en kraftig minskning i antalet försäkrade som passerar ett års sjukskrivning innebär det att antalet som övergår från sjukskrivning till sjukersättning minskat i betydande utsträckning från mitten av 00-talet fram till idag. Vilket är en utveckling som är väl känd när vi följer utvecklingen av nybeviljandet av sjukersättning antingen i absoluta tal eller i relation till 1000 inskrivna försäkrade. 83 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 30 (46) 5. Utvecklingen av avslag och indragen sjukpenning I detta kapitel beskrivs utvecklingen för avslag och indrag av sjukpenning. Beskrivningen kompletteras med en analys av eventuella förändringar i dessa besluts karaktär. Diagram 14. Avslag och indragningar av sjukpenning januari 2008 mars/april 2013. a) Avslag b) Indragningar Andelen avslag och indragningar av sjukpenning ligger på en fortsatt lägre nivå än 2009-2011 och det är ännu för tidigt att säga om den antydan till vändning i diagram 14 beror på en faktisk ökning eller är ett resultat av tillfälliga fluktuationer. Sammansättningen av gruppen som får avslag har inte förändrats nämnvärt över tid (se tabell B6 i bilagan). Utrikes födda får i större utsträckning avslag på sin sjukpenningansökan än vad svenskfödda får. Under perioden 2009 till 2012 utgörs 15-16 procent av inflödet av nya sjukfall av utrikes födda personer medan det i gruppen som får avslag är mellan 24-26 procent som inte är födda i Sverige. Tydliga skillnader mellan gruppen som beviljas sjukpenning och gruppen som får avslag syns även i diagnos. Sjukdomar i muskuloskeletala systemet är den vanligaste diagnosen bland nya sjukfall och ligger på omkring 22-24 procent den studerade perioden. Sett till gruppen som får avslag har andelen med muskuloskeletala diagnoser dock ökat från 27 procent 2009 till 32 procent 2012. Psykiska sjukdomar, som också utgör en stor andel av sjukfallen, har ökat sin andel av inflödet från 17 procent 2009 till 21 procent 2012. Under samma period har dock andelen som får avslag med psykiska diagnoser legat relativt konstant runt 28 procent. Personer med diagnoser såsom skador och förgiftningar, sjukdomar i andningsorganen och cirkulationsorganen, graviditetsrelaterade diagnoser samt tumörer får i mindre utsträckning avslag på sin sjukpenningansökan och det förhållandet gäller även över den studerade tidsperioden. Skillnaderna för gruppen som får sin sjukpenning indragen gentemot de som inte får det uppvisar liknande mönster som i avslagsstatistiken (se tabell B7 i bilagan). Jämförelsen för indragningar görs uppdelat på olika fallängder som motsvarar tidsgränserna för de olika bedömningsgrunderna i rehabiliteringskedjan: sjukfall som uppnår maximalt 90 dagar, 91-180 dagar, 181-365 dagar och mer än 365 dagar. Kvinnor får i mindre utsträckning sin sjukpenning indragen än vad män får, men utvecklingen de senaste åren (2009-2012) går mot en könsfördelning av indragen som bättre motsvarar könsfördelningen av de pågående fallen. Skill- 84 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 31 (46) naderna är som mest markanta för de kortare sjukfallen som blir maximalt 90 dagar och för sjukfall som ligger i intervallet 181-365 dagar. Skillnader i åldersfördelningen mellan de två grupperna blir tydligare för de längre sjukfallen. Efter dag 180 får exempelvis än större andel av de som är över 60 år sin sjukpenning indragen. Liksom för avslagen så är utrikesfödda överrepresenterade bland dem som får sin sjukpenning indragen. För varje fallängdsintervall utgör utrikesfödda cirka 15-19 procent av de pågående fallen och i gruppen som får indragning är 24-29 procent födda utomlands. Detta förhållande har heller inte förändrats under den studerade perioden. Personer sjukskrivna i diagnoser som rör det muskuloskeletala systemet får indrag i större utsträckning än andra diagnoskapitel. Skillnaden är som mest markant för sjukfall som blir mellan 181-365 dagar. För personer med psykiska sjukdomar är förhållandet i stort sett det omvända, det vill säga att man får indrag i mindre utsträckning och skillnaden är som störst för dag 181-365. En anledning till detta kan vara att personer med sjukdomar i det muskuloskeletala systemet som inte kan klara sitt ordinarie arbete på grund av den fysiska nedsättningen kan bedömas ha arbetsförmåga för andra normalt förekommande arbeten som inte kräver samma fysiska förmåga och det är i sådant fall efter dag 180 som denna prövning sker. För psykiska sjukdomar, där det vanligtvis inte är den fysiska arbetsbelastningen som är avgörande, är det istället mer troligt att arbetsförmågan bedöms vara nedsatt även gentemot normalt förekommande arbete om den bedöms vara det för det ordinarie arbetet. I övrigt liknar diagnosfördelningen det mönster som syns för avslagen. Tumörer utgör exempelvis en väldigt liten andel av dem som får sin sjukpenning indragen jämfört med andelen som uppnår olika fallängder bland de längre sjukfallen över 90 dagar ligger tumörer på runt 7-8 procent medan de bland indragen utgör cirka 1-3 procent över tidsperioden. För skador och förgiftningar däremot, där avslagen var mindre vanliga, är det dock en större andel som får sin sjukpenning indragen oavsett fallängd. För arbetslösa gäller andra bedömningsregler än för anställda arbetsförmågan prövas mot normalt förekommande arbete redan från första dagen. Således förväntas arbetslösa få sin sjukpenning indragen i större utsträckning under dag 1-180 jämfört med anställda. År 2009 utgjorde arbetslösa 12 procent av de pågående fallen dag 1-90 och 22 procent av dem som får sin sjukpenning indragen i samma fallängdsintervall. Tre år senare, 2012, är andelen arbetslösa bland de pågående fallen dag 1-90 fortfarande 12 procent, men har ökat till att utgöra 27 procent av indragen. För dag 91-180 har arbetslösa gått från 13 till 17 procent av de pågående fallen sen 2009 fram till 2012 och utgör under samma tidsperiod runt 15 procent av indragen. För fallängder efter dag 180 får arbetslösa sin sjukpenning indragen i mindre utsträckning. Både som antal och andelar av totala antalet ärenden har avslag och indragningar minskat påtagligt under perioden. Mot bakgrund av denna analys så är förändringar i diagnossammansättningen en förklaringsfaktor till utvecklingen, med en hela tiden ökande andel psykiska diagnoser bland de pågående fallen. 85 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 32 (46) 6. Sannolikheten att gå från sjukskrivning till arbetslöshet I detta kapitel beskrivs hur sannolikheten att övergå från sjukskrivning till att vara arbetssökande förändrats över tid. Diagram 15 och 16 redovisar sannolikheten att sjukfall där den försäkrade är anställd, som är pågående vid den aktuella fallängden, inom de närmaste 30 dagarna avslutas i kombination med en övergång till att vara arbetssökande (två definitioner, öppen arbetslöshet respektive öppen arbetslöshet eller sökande i program med aktivitetsstöd). Påverkan från rehabiliteringskedjans tidsgränser för olika bedömningar av rätten till sjukpenning markeras tydligt i diagrammet i anslutning till dag 90, 180 och 365. Men det har skett en förändring över tid, som är tydlig för sjukfallen som startades 2012. Sannolikheten för övergångar till arbetssökande är tydligt lägre i samband med 180- och 365-dagarsbedömningarna för dessa sjukfall jämfört med tidigare år. Det är mycket som talar för att detta har en direkt koppling till nedgången i förekomsten av indragningar av sjukpenning, och den hypotes till förklaring som restes där, dvs. att den förändrade diagnossammansättningen av de pågående sjukfallen, med en ökande andel psykiska diagnoser, även påverkar sannolikheten att övergå från sjukskrivning till arbetslöshet. Vid en jämförelse mellan diagram 15 och diagram 16 är det tydligt att övergångens karaktär förändras över tid. Vid rehabiliteringskedjans tidsgränser runt dag 180 och 365 handlar det framförallt om övergång till öppen arbetslöshet, vilket bör ha en starkare koppling till själva sjukpenningrättsbedömningen. Detta talar för att sambanden mellan dessa övergångar, indragningarna och den förändrade diagnossammansättningen utgör en relevant hypotes för att förklara utvecklingen. Diagram 15. Den betingade sannolikheten att gå från sjukskrivning till öppen arbetslöshet för sjukfall påbörjade under åren 2008-2012 8 8 För 2012 används endast fall startade under första halvåret för att minska sannolikheten data saknar information om övergångar. Beräkningarna är baserade på Försäkringskassans flödesdatabas. 86 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 33 (46) Diagram 16. Den betingade sannolikheten att gå från sjukskrivning till öppen arbetslöshet eller sökande i program med aktivitetsstöd för sjukfall påbörjade under åren 2008-2012 Initialt sker alltså övergången framförallt till öppen arbetslöshet men allt eftersom fallen blir längre ökar sannolikheten att övergången istället sker till arbetssökande i program med aktivitetsstöd. Av naturliga skäl är detta särskilt tydligt för fall som når 914 dagar, men är tydligt markerat även dessförinnan. Det innebär att när rehabiliteringskedjans tidsgränser passerats så avtar kopplingen mellan sjukpenningrättsbedömningen och övergången till arbetslöshet, och det blir i allt högre grad fråga om en övergång till förberedande eller direkta arbetslivsinriktade åtgärder hos Arbetsförmedlingen. 87 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 34 (46) 7. Diskussion När det gäller analyser av sjukfrånvarons utveckling pekar de analyser som hittills under året genomförts från Försäkringskassans sida på behovet av multivariata sambandsanalyser. De analyser som gjorts har bidragit med viktig information, men för att komma vidare i kunskapsbyggandet måste de kompletteras med sambandsanalyser där samtidig inverkan från flera faktorer hanteras i analysen. Två uppenbara områden rör inflödet av nya sjukfall och varaktigheten i de pågående sjukfallen. Försäkringskassan har för avsikt att återkomma med separata analyser av faktorer som driver inflödet respektive påverkar varaktigheten i sjukfallen. Det återstår analyser att göra på det underlag vi har kring försäkrade som nått den maximala tiden i sjukförsäkringen. Analysen av inkomsternas och de ekonomiska villkorens utveckling för gruppen kan fördjupas. Ett område utgörs t.ex. av i vilken omfattning de som nått maxtiden och är över 60 år tar ut ålderspension i olika grad. Likaså kan analysen kring det ekonomiska biståndet från kommunerna fördjupas, även här har denna rapport enbart inlett vägen till en ökad kunskap. De särskilda studier som genomförs kring psykisk ohälsa och kring kvinnors sjukskrivning kommer ytterligare att fördjupa kunskapen kring sjukförsäkringens utveckling. I förra rapporten lyftes också behovet av ny kunskap kring det aktuella sambandet mellan arbetsmarknaden och sjukförsäkringen. Slutsatser i dagens rapport kring de skillnader som finns mellan inrikes och utrikes födda understryker detta behov. 88 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 35 (46) Bilaga Diagram B1. Inflöde anställda Rullande 12 månaders summering a) Kvinnor b) Män Diagram B2. Inflöde arbetslösa Rullande 12 månaders summering a) Kvinnor b) Män 89 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 36 (46) Diagram B3. Inflöde av återvändare Rullande 12 månaders summering a) Arbetslösa b) Anställda Diagram B4. Sjukfallens varaktighet (inklusive återvändare) Skattningar baserade på årsinflödet av sjukfall fram till angivet datum i diagrammen*. a) Medianfallängd b) Medelfallängd * I skattningarna ingår alla sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning. De har följts ett år framåt i tiden och censurerats vid dag 365. 90 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 37 (46) Diagram B5. Sjukfallens varaktighet i olika diagnoser (exklusive återvändare) Skattningar baserade på årsinflödet av sjukfall fram till angivet datum i diagrammen*. a) Medianfallängd b) Medelfallängd * I skattningarna ingår alla sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning. De har följts ett år framåt i tiden och censurerats vid dag 365. Diagram B6. Pågående sjukfall Rullande 12 månaders medelvärden a) Anställda med sjuklön b) Arbetslösa 91 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 38 (46) Diagram B7. Relativa variationsvidden i sjukpenningtalet mellan länen 1995 till april 2013. 92 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 39 (46) Tabell B1. Förvärvsinkomst 2009 och 2010 för personer under 65 år som vid årsskiftet 2009/2010 nådde maxtiden i sjukförsäkringen. Förvärvsinkomst år 2009 Totalt 0 kr 0 kr 1-50000 kr 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 200001-250000 kr Antal 6593 1206 475 297 168 86 32 30 8887 % 38,2% 7,0% 2,8% 1,7% 1,0% 0,5% 0,2% 0,2% 51,5% 1-50000 kr Antal 778 1370 436 361 201 117 51 45 3359 250001-300000 kr 300001 kr- 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 200001-250000 kr 250001-300000 kr Förvärvsinkomst år 2010 % 4,5% 7,9% 2,5% 2,1% 1,2% 0,7% 0,3% 0,3% 19,5% Antal 188 259 330 365 200 101 44 34 1521 % 1,1% 1,5% 1,9% 2,1% 1,2% 0,6% 0,3% 0,2% 8,8% Antal 87 100 150 523 349 165 77 46 1497 % 0,5% 0,6% 0,9% 3,0% 2,0% 1,0% 0,4% 0,3% 8,7% Antal 31 35 43 118 364 256 119 68 1034 % 0,2% 0,2% 0,2% 0,7% 2,1% 1,5% 0,7% 0,4% 6,0% Antal 7 19 17 21 63 192 100 71 490 % 0,0% 0,1% 0,1% 0,1% 0,4% 1,1% 0,6% 0,4% 2,8% Antal 8 * * 9 11 27 89 91 240 % 0,0% 0,0% 0,0% 0,1% 0,1% 0,2% 0,5% 0,5% 1,4% % 0,1% 0,0% 0,0% 0,0% 0,0% 0,0% 0,1% 1,0% 1,3% Antal 7703 2992 1457 1699 1364 952 531 554 17252 % 44,6% 17,3% 8,4% 9,8% 7,9% 5,5% 3,1% 3,2% 100,0% * I celler med mindre än 6 individer redovisas inte antalet Totalt Tabell B2. Förvärvsinkomst 2009 och 2011 för personer under 65 år som vid årsskiftet 2009/2010 nådde maxtiden i sjukförsäkringen. Förvärvsinkomst år 2009 Totalt 0 kr 0 kr 1-50000 kr 300001 kr- Antal 11 * * * 8 8 19 169 224 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 200001-250000 kr Antal 6069 796 565 519 330 232 128 97 8736 % 36,0% 4,7% 3,3% 3,1% 2,0% 1,4% 0,8% 0,6% 51,8% 1-50000 kr Antal 1245 807 344 340 208 154 91 83 3272 300001 kr- Antal 12 8 6 9 8 12 14 145 214 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 250001-300000 kr 300001 kr- 200001-250000 kr 250001-300000 kr Förvärvsinkomst år 2011 % 7,4% 4,8% 2,0% 2,0% 1,2% 0,9% 0,5% 0,5% 19,4% Antal 286 205 271 296 176 122 78 46 1480 % 1,7% 1,2% 1,6% 1,8% 1,0% 0,7% 0,5% 0,3% 8,8% Antal 163 140 107 431 270 177 102 72 1462 % 1,0% 0,8% 0,6% 2,6% 1,6% 1,0% 0,6% 0,4% 8,7% Antal 65 53 61 117 246 224 148 92 1006 % 0,4% 0,3% 0,4% 0,7% 1,5% 1,3% 0,9% 0,5% 6,0% Antal 21 25 18 25 57 132 110 90 478 % 0,1% 0,1% 0,1% 0,1% 0,3% 0,8% 0,7% 0,5% 2,8% Antal 14 8 7 12 13 26 58 93 231 % 0,1% 0,0% 0,0% 0,1% 0,1% 0,2% 0,3% 0,6% 1,4% % 0,1% 0,0% 0,0% 0,1% 0,0% 0,1% 0,1% 0,9% 1,3% Antal 7875 2042 1379 1749 1308 1079 729 718 16879 % 46,7% 12,1% 8,2% 10,4% 7,7% 6,4% 4,3% 4,3% 100,0% Total 93 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 40 (46) Tabell B3. Förvärvsinkomst 2010 och 2011 för personer under 65 år som under 2010 nådde maxtiden i sjukförsäkringen. Förvärvsinkomst år 2010 Totalt 0 kr 0 kr 1-50000 kr 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 200001-250000 kr Antal 16185 1856 673 407 214 104 40 34 19513 % 44,8% 5,1% 1,9% 1,1% 0,6% 0,3% 0,1% 0,1% 54,0% 1-50000 kr Antal 1804 2148 725 585 261 141 71 51 5786 250001-300000 kr 300001 kr- 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 200001-250000 kr 250001-300000 kr Förvärvsinkomst år 2011 % 5,0% 5,9% 2,0% 1,6% 0,7% 0,4% 0,2% 0,1% 16,0% Antal 371 443 754 596 304 168 69 54 2759 % 1,0% 1,2% 2,1% 1,6% 0,8% 0,5% 0,2% 0,1% 7,6% Antal 158 210 301 1376 681 312 122 81 3241 % 0,4% 0,6% 0,8% 3,8% 1,9% 0,9% 0,3% 0,2% 9,0% Antal 59 84 87 239 833 598 235 112 2247 % 0,2% 0,2% 0,2% 0,7% 2,3% 1,7% 0,7% 0,3% 6,2% Antal 29 27 30 52 140 542 416 179 1415 % 0,1% 0,1% 0,1% 0,1% 0,4% 1,5% 1,2% 0,5% 3,9% Antal 22 6 14 21 28 64 253 274 682 % 0,1% 0,0% 0,0% 0,1% 0,1% 0,2% 0,7% 0,8% 1,9% % 0,0% 0,0% 0,0% 0,0% 0,0% 0,1% 0,1% 1,0% 1,4% Antal 18646 4782 2591 3288 2479 1950 1241 1161 36138 % 51,6% 13,2% 7,2% 9,1% 6,9% 5,4% 3,4% 3,2% 100,0% Totalt Tabell B4. Förvärvsinkomst 2009 och 2011 för personer under 65 år som under 2010 nådde maxtiden i sjukförsäkringen. Förvärvsinkomst år 2009 Totalt 0 kr 0 kr 1-50000 kr 300001 kr- Antal 18 8 7 12 18 21 35 376 495 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 200001-250000 kr Antal 15931 2367 1037 933 509 325 181 170 21453 % 44,1% 6,6% 2,9% 2,6% 1,4% 0,9% 0,5% 0,5% 59,4% 1-50000 kr Antal 1867 1669 605 575 378 249 122 120 5585 300001 kr- Antal 33 8 * * 8 11 22 165 256 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 250001-300000 kr 300001 kr- 200001-250000 kr 250001-300000 kr Förvärvsinkomst år 2011 % 5,2% 4,6% 1,7% 1,6% 1,1% 0,7% 0,3% 0,3% 15,5% Antal 454 372 563 558 308 199 97 75 2626 % 1,3% 1,0% 1,6% 1,5% 0,9% 0,6% 0,3% 0,2% 7,3% Antal 222 253 257 998 659 416 197 104 3106 % 0,6% 0,7% 0,7% 2,8% 1,8% 1,2% 0,6% 0,3% 8,6% Antal 82 85 78 162 521 436 273 152 1789 % 0,2% 0,2% 0,2% 0,5% 1,4% 1,2% 0,8% 0,4% 5,0% Antal 35 22 35 43 79 281 256 215 966 % 0,1% 0,1% 0,1% 0,1% 0,2% 0,8% 0,7% 0,6% 2,7% Antal 22 6 11 15 17 33 93 160 357 % 0,1% 0,0% 0,0% 0,0% 0,1% 0,1% 0,3% 0,4% 1,0% % 0,1% 0,0% 0,0% 0,0% 0,0% 0,0% 0,1% 0,5% 0,7% Antal 18646 4782 2591 3288 2479 1950 1241 1161 36138 % 51,6% 13,2% 7,2% 9,1% 6,9% 5,4% 3,5% 3,2% 100,0% * I celler med mindre än 6 individer redovisas inte antalet Totalt 94 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 41 (46) Tabell B5. Förvärvsinkomst 2010 och 2011 för personer under 65 år som under 2011 nådde maxtiden i sjukförsäkringen. Förvärvsinkomst år 2010 Totalt 0 kr 0 kr 1-50000 kr 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 200001-250000 kr Antal 11300 1535 504 276 94 30 20 21 13780 % 49,8% 6,8% 2,2% 1,2% 0,4% 0,1% 0,1% 0,1% 60,7% 1-50000 kr Antal 901 1661 480 287 141 51 13 10 3544 300001 kr- Antal 11 11 * 7 * 6 19 156 220 50001-100000 kr 100001-150000 kr 150001-200000 kr 200001-250000 kr 250001-300000 kr 300001 kr- 250001-300000 kr Förvärvsinkomst år 2011 % 4,0% 7,3% 2,1% 1,3% 0,6% 0,2% 0,1% 0,0% 15,6% Antal 169 287 421 342 151 63 18 21 1472 % 0,7% 1,3% 1,9% 1,5% 0,7% 0,3% 0,1% 0,1% 6,5% Antal 60 119 189 869 363 111 36 16 1763 % 0,3% 0,5% 0,8% 3,8% 1,6% 0,5% 0,2% 0,1% 7,8% Antal 31 36 61 131 491 257 82 30 1119 % 0,1% 0,2% 0,3% 0,6% 2,2% 1,1% 0,4% 0,1% 4,9% Antal 13 9 19 22 54 264 122 51 554 % 0,1% 0,0% 0,1% 0,1% 0,2% 1,2% 0,5% 0,2% 2,4% Antal 7 * * 8 * 31 99 77 235 % 0,0% 0,0% 0,0% 0,0% 0,0% 0,1% 0,4% 0,3% 1,0% % 0,1% 0,1% 0,0% 0,0% 0,0% 0,0% 0,1% 0,7% 1,0% Antal 12492 3663 1682 1942 1304 813 409 382 22687 % 55,1% 16,2% 7,4% 8,6% 5,7% 3,6% 1,8% 1,7% 100,0% * I celler med mindre än 6 individer redovisas inte antalet Totalt 95 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 42 (46) Tabell B6. Fördelning för samtliga startade sjukfall (Inflöde) med beviljad sjukpenning och för avslag under 2009 9-2012. Kön 2009 2010 2011 2012 Inflöde Avslag Inflöde Avslag Inflöde Avslag Inflöde Avslag Kvinna 61,3% 63,3% 63,0% 63,4% 64,0% 65,9% 64,1% 64,1% Man 38,7% 36,7% 37,0% 36,6% 36,0% 34,1% 35,9% 35,9% Ålder 0-19 år 0,5% 0,7% 0,5% 0,6% 0,5% 0,6% 0,5% 0,6% 20-29 år 13,1% 15,4% 12,2% 13,7% 13,1% 14,2% 13,7% 15,3% 30-39 år 22,8% 23,5% 22,3% 22,0% 21,8% 21,4% 21,7% 20,0% 40-49 år 25,6% 27,2% 25,8% 27,0% 25,7% 27,0% 25,3% 26,7% 50-59 år 25,8% 23,4% 26,6% 25,7% 26,6% 25,9% 26,5% 26,4% 60- år 12,1% 9,9% 12,6% 11,1% 12,3% 10,9% 12,3% 10,9% Utrikesfödd Nej 84,6% 74,1% 84,6% 75,3% 84,4% 75,1% 84,0% 74,9% Ja 15,4% 25,9% 15,4% 24,7% 15,6% 24,9% 16,0% 25,1% Diagnos Muskuloskeletala 22,2% 26,8% 23,4% 27,3% 23,4% 29,5% 23,8% 31,5% Psykiska sjukdomar 16,5% 27,5% 18,4% 27,9% 19,4% 28,7% 20,5% 27,3% Skador, förgiftningar etc. 11,3% 5,4% 11,5% 6,0% 12,1% 7,0% 11,5% 7,5% Andningsorganens sjukdomar 4,8% 1,4% 4,8% 1,7% 5,8% 1,9% 5,3% 1,6% Graviditet, förlossning 4,6% 3,2% 4,5% 3,3% 4,4% 3,7% 4,4% 3,6% Tumörer 3,9% 0,5% 4,0% 0,9% 4,1% 0,9% 3,9% 0,9% Cirkulationsorganens sjukdomar 3,6% 2,1% 3,6% 2,5% 3,5% 2,1% 3,4% 2,3% Övriga 18,8% 14,8% 18,6% 14,9% 19,0% 16,6% 18,8% 15,3% Saknas 14,3% 18,5% 11,2% 15,6% 8,4% 9,7% 8,4% 9,9% Antal fall 333 199 11 453 480 862 15 700 480 124 15 027 497 930 12 387 9 Årsgruppen 2009 utgörs av startade sjukfall samt avslag under april-december 2009 p.g.a. byte av datakälla i mars 2009. 96 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 43 (46) Tabell B7. Fördelning för samtliga pågående sjukfall (Pågående) som uppnår olika fallängder och för indragningar under 2009 10-2012. Kön Dag 1-90 2009 2010 2011 2012 Pågående Indrag Pågående Indrag Pågående Indrag Pågående Indrag Kvinna 61,3% 54,0% 62,7% 55,5% 64,1% 61,3% 64,3% 61,5% Man 38,7% 46,0% 37,3% 44,5% 35,9% 38,7% 35,7% 38,5% Ålder 0-19 år 0,4% 0,8% 0,4% 0,5% 0,5% 0,8% 0,5% 1,0% 20-29 år 12,6% 15,6% 12,3% 14,3% 12,9% 15,0% 13,3% 17,3% 30-39 år 23,1% 24,9% 23,1% 20,8% 22,4% 19,8% 22,1% 19,9% 40-49 år 25,6% 25,9% 25,8% 26,1% 25,8% 26,5% 25,7% 26,6% 50-59 år 26,5% 22,8% 26,2% 25,4% 26,4% 25,9% 26,5% 23,5% 60- år 11,7% 10,0% 12,1% 12,9% 12,0% 12,0% 11,9% 11,7% Utrikesfödd Nej 84,3% 73,6% 84,3% 73,1% 84,1% 74,5% 83,7% 73,1% Ja 15,7% 26,4% 15,7% 26,9% 15,9% 25,5% 16,3% 26,9% Diagnos Muskuloskeletala 21,1% 26,9% 21,8% 31,7% 22,2% 34,6% 22,6% 34,7% Psykiska sjukdomar 19,3% 18,4% 19,1% 18,2% 20,6% 19,4% 22,1% 21,5% Skador, förgiftningar etc. 8,9% 11,9% 10,1% 12,0% 10,8% 12,4% 10,1% 13,2% Andningsorganens sjukdomar 3,6% 2,5% 3,9% 2,2% 4,7% 2,2% 4,4% 2,4% Tumörer 4,3% 0,8% 4,2% 0,7% 4,4% 1,2% 4,2% 1,0% Graviditet, förlossning 3,5% 2,5% 3,7% 2,5% 3,8% 2,3% 3,7% 3,6% Cirkulationsorganens sjukdomar 3,8% 1,7% 3,6% 2,6% 3,5% 2,3% 3,5% 1,5% Övriga 15,3% 14,8% 16,4% 14,7% 17,0% 16,7% 16,9% 13,3% Saknas 20,1% 20,5% 17,2% 15,3% 12,9% 9,0% 12,6% 8,7% Karensdagstyp 11 Anställd med sjuklön 70,6% 49,2% 72,7% 54,2% 76,3% 53,5% 76,3% 53,8% Anställd utan sjuklön 2,3% 7,5% 2,5% 6,9% 2,6% 10,8% 2,8% 14,4% Arbetslös 11,6% 22,3% 11,5% 24,0% 11,3% 29,7% 11,6% 26,5% Övriga 15,5% 20,9% 13,4% 14,8% 9,9% 5,9% 9,4% 5,4% Antal fall 392 408 1 545 658 753 1 929 648 128 1 719 684 139 1 348 10 Årsgruppen 2009 utgörs av pågående sjukfall samt indrag under juni-december 2009 p.g.a. byte av datakälla. 11 De som saknar en angiven karensdagstyp är borttagna från basen 97 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 44 (46) Forts. tabell B7 Kön Dag 91-180 2009 2010 2011 2012 Pågående Indrag Pågående Indrag Pågående Indrag Pågående Indrag Kvinna 61,2% 57,6% 61,4% 57,6% 62,4% 59,8% 63,1% 56,0% Man 38,8% 42,4% 38,6% 42,4% 37,6% 40,2% 36,9% 44,0% Ålder 0-19 år 0,4% 0,6% 0,3% 0,3% 0,3% 0,4% 0,3% 0,3% 20-29 år 10,5% 10,1% 9,9% 8,5% 9,5% 7,5% 9,7% 9,1% 30-39 år 21,0% 18,9% 21,0% 17,6% 20,0% 15,9% 20,1% 13,5% 40-49 år 26,1% 24,0% 26,8% 25,2% 27,2% 24,5% 27,5% 27,1% 50-59 år 29,3% 26,9% 28,7% 27,8% 29,3% 31,6% 29,1% 31,7% 60- år 12,7% 19,6% 13,3% 20,6% 13,6% 20,2% 13,2% 18,3% Utrikesfödd Nej 82,8% 72,3% 82,8% 73,9% 82,9% 74,4% 82,6% 73,6% Ja 17,2% 27,7% 17,2% 26,1% 17,1% 25,6% 17,4% 26,4% Diagnos Muskuloskeletala 27,3% 42,9% 26,4% 45,6% 26,0% 49,3% 26,0% 46,5% Psykiska sjukdomar 31,2% 22,8% 32,7% 19,3% 34,3% 17,6% 35,9% 19,8% Skador, förgiftningar etc. 8,2% 12,1% 8,6% 10,7% 8,7% 10,5% 8,2% 11,4% Andningsorganens sjukdomar 1,2% 1,4% 1,1% 1,2% 1,1% 1,4% 1,1% 1,6% Tumörer 6,7% 1,3% 7,0% 1,0% 7,0% 1,0% 6,4% 0,9% Graviditet, förlossning 2,5% 0,7% 2,8% 0,8% 2,8% 0,4% 2,7% 0,7% Cirkulationsorganens sjukdomar 5,3% 3,0% 5,1% 3,4% 4,9% 3,3% 4,6% 3,0% Övriga 14,2% 13,7% 13,4% 12,8% 13,1% 13,2% 13,1% 13,1% Saknas 3,4% 2,1% 2,8% 5,2% 2,0% 3,2% 1,8% 3,0% Karensdagstyp 12 Anställd med sjuklön 78,9% 75,7% 77,3% 74,0% 76,9% 74,8% 76,1% 75,5% Anställd utan sjuklön 1,1% 2,2% 1,2% 1,5% 1,2% 2,1% 1,6% 1,8% Arbetslös 13,1% 13,3% 15,0% 17,3% 16,0% 16,7% 16,6% 14,7% Övriga 7,0% 8,9% 6,6% 7,2% 5,9% 6,4% 5,7% 8,0% Antal fall 165 856 900 218 771 1 547 222 903 1 299 246 661 1 115 12 De som saknar en angiven karensdagstyp är borttagna från basen 98 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 45 (46) Forts. tabell B7 Kön Dag 181-365 2009 2010 2011 2012 13 Pågående Indrag Pågående Indrag Pågående Indrag Pågående Indrag Kvinna 61,6% 52,3% 61,9% 53,3% 63,2% 58,1% 64,1% 59,8% Man 38,4% 47,7% 38,1% 46,7% 36,8% 41,9% 35,9% 40,2% Ålder 0-19 år 0,3% 0,1% 0,3% 0,2% 0,2% 0,1% 0,2% 0,2% 20-29 år 9,1% 7,2% 8,5% 7,1% 7,6% 5,2% 7,6% 6,5% 30-39 år 20,6% 15,4% 20,4% 15,4% 19,3% 13,4% 19,5% 12,5% 40-49 år 27,1% 22,8% 28,2% 23,9% 28,7% 25,2% 29,3% 24,0% 50-59 år 30,6% 30,3% 30,0% 30,6% 30,8% 34,8% 30,6% 35,2% 60- år 12,3% 24,2% 12,6% 22,9% 13,3% 21,3% 12,8% 21,7% Utrikesfödd Nej 82,2% 72,6% 81,9% 74,0% 82,0% 73,1% 81,7% 74,9% Ja 17,8% 27,4% 18,1% 26,0% 18,0% 26,9% 18,3% 25,1% Diagnos Muskuloskeletala 26,9% 48,1% 25,1% 48,8% 24,5% 49,5% 24,5% 51,1% Psykiska sjukdomar 33,2% 16,9% 36,0% 18,3% 37,8% 18,3% 39,2% 19,0% Skador, förgiftningar etc. 6,6% 12,3% 6,4% 10,8% 6,3% 10,1% 6,1% 10,9% Andningsorganens sjukdomar 1,3% 1,2% 1,2% 1,1% 1,2% 1,6% 1,2% 1,1% Tumörer 7,5% 2,1% 8,3% 1,1% 8,5% 1,3% 7,8% 1,3% Graviditet, förlossning 0,6% 0,2% 0,8% 0,0% 0,8% 0,2% 0,7% 0,1% Cirkulationsorganens sjukdomar 5,6% 4,3% 5,4% 3,8% 5,2% 3,6% 4,9% 3,0% Övriga 14,8% 12,4% 14,0% 12,5% 13,8% 12,0% 13,8% 10,7% Saknas 3,5% 2,5% 2,7% 3,5% 2,0% 3,5% 1,7% 2,9% Karensdagstyp 14 Anställd med sjuklön 76,9% 82,6% 74,0% 82,8% 72,9% 80,5% 71,8% 83,0% Anställd utan sjuklön 1,1% 1,3% 1,2% 1,1% 1,2% 1,2% 1,5% 0,9% Arbetslös 15,0% 7,6% 18,3% 7,7% 20,0% 10,5% 21,1% 9,7% Övriga 7,0% 8,6% 6,6% 8,4% 5,9% 7,9% 5,7% 6,4% Antal fall 127 777 1 681 151 419 2 638 153 478 2 640 158 302 2 380 13 Observera att andelarna av pågående fall i de längre fallängderna för 2012 inte är slutgiltiga då det förekommer fall som påbörjats under 2012 och som ännu inte uppnått de längre fallängderna. 14 De som saknar en angiven karensdagstyp är borttagna från basen 99 (176)
2013-06-14 Dnr 3023-2013 46 (46) Forts. tabell B7 Kön Dag 366-2009 2010 2011 2012 15 Pågående Indrag Pågående Indrag Pågående Indrag Pågående Indrag Kvinna 62,4% 60,9% 62,7% 60,3% 63,9% 62,2% 65,0% 64,1% Man 37,6% 39,1% 37,3% 39,7% 36,1% 37,8% 35,0% 35,9% Ålder 0-19 år 0,3% 0,0% 0,2% 0,0% 0,2% 0,0% 0,2% 0,0% 20-29 år 8,9% 3,3% 8,2% 4,7% 6,8% 3,1% 6,3% 3,3% 30-39 år 21,0% 13,8% 21,0% 15,4% 19,6% 13,6% 19,6% 14,0% 40-49 år 28,1% 28,6% 29,3% 29,5% 29,9% 27,2% 31,1% 30,4% 50-59 år 31,3% 35,9% 30,5% 31,9% 31,5% 34,1% 31,5% 32,4% 60- år 10,5% 18,4% 10,8% 18,5% 11,9% 22,0% 11,3% 19,8% Utrikesfödd Nej 81,6% 74,8% 80,8% 75,5% 80,9% 74,8% 80,4% 72,9% Ja 18,4% 25,2% 19,2% 24,5% 19,1% 25,2% 19,6% 27,1% Diagnos Muskuloskeletala 26,4% 42,8% 23,9% 38,6% 22,8% 42,8% 22,9% 40,7% Psykiska sjukdomar 34,3% 24,5% 37,9% 29,8% 40,0% 25,6% 41,2% 26,4% Skador, förgiftningar etc. 5,7% 8,7% 5,1% 8,0% 4,8% 8,3% 4,7% 8,9% Andningsorganens sjukdomar 1,3% 1,1% 1,3% 0,8% 1,2% 1,0% 1,2% 1,0% Tumörer 7,0% 2,8% 8,1% 2,6% 8,4% 3,1% 7,8% 2,5% Graviditet, förlossning 0,2% 0,0% 0,2% 0,1% 0,2% 0,0% 0,1% 0,1% Cirkulationsorganens sjukdomar 5,9% 4,0% 5,9% 3,8% 5,8% 4,0% 5,4% 3,6% Övriga 15,3% 12,0% 14,8% 13,1% 14,8% 11,4% 14,8% 12,9% Saknas 3,9% 3,9% 2,9% 3,1% 2,0% 3,9% 1,8% 3,9% Karensdagstyp 16 Anställd med sjuklön 74,1% 82,6% 69,3% 75,8% 67,5% 81,0% 65,2% 74,8% Anställd utan sjuklön 1,1% 0,8% 1,3% 0,8% 1,4% 1,3% 1,4% 1,3% Arbetslös 17,7% 10,4% 22,7% 14,9% 25,2% 10,3% 27,7% 17,2% Övriga 7,2% 6,3% 6,8% 8,4% 5,9% 7,5% 5,7% 6,7% Antal fall 93 290 2 532 99 166 2 784 97 792 1 459 85 092 1 344 15 Observera att andelarna av pågående fall i de längre fallängderna för 2012 inte är slutgiltiga då det förekommer fall som påbörjats under 2012 och som ännu inte uppnått de längre fallängderna. 16 De som saknar en angiven karensdagstyp är borttagna från basen 100 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 1 (75) Socialdepartementet 103 33 Stockholm Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling Delredovisning 3 av regeringsuppdrag år 2013 Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Vasagatan 16 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521 101 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 2 (75) Inledning Den plan för uppföljning av sjukfrånvarons utveckling som Försäkringskassan lämnade till regeringen den 15 februari 2013 förutskickade redovisningar vid tre olika tillfällen, i mars, juni och november. Grunden för redovisningarna utgår från utvecklingen av sjukpenningtalet, nybeviljad sjuk- och aktivitetsersättning per 1000 invånare och ohälsotalet. De tre redovisningarna kommer dock att ha olika fokus: Mars Analys av inflödet av nya sjukfall, sjukfallens varaktighet och de pågående sjukfallens utveckling. Juni Särskilt fokus på de individer som uppnått maximal tid i sjukförsäkringen, både för första och andra gången. Uppföljning över tre års tid av sjukfall som under olika år passerade 1 års sjukskrivning. Kombinerat med eventuella nya eller uppdaterade kunskaper utifrån analysen i marsrapporten. November Marsrapportens analyser uppdateras och kompletteras med analyser av hur regelförändringarna kring sjukersättning påverkat utvecklingen inom sjukskrivningsområdet, samt fördjupade analyser av faktorer som påverkar sjukfallens varaktighet och risken för sjukskrivning. Detta är den tredje av årets tre rapporter som lämnas till regeringen. Sammanställningar och analyser har gjorts av Carlos Arreyes, Axel Arvidsson, Peje Bengtsson, Sofia Bill, Andreas Ek, Erik Jönsson, Bahjat Khaledi, Marie Mulder, Petra Ornstein och Trude Warner vid Försäkringskassans avdelning för analys och prognos. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Dan Eliasson i närvaro av rättschef Eva Nordqvist, försäkringsdirektör Laura Hartman, försäkringsdirektör Birgitta Målsäter, försäkringsdirektör Svante Borg, verksamhetsområdeschef Jan Larsson och analytiker Peje Bengtsson, den senare som föredragande. Dan Eliasson Peje Bengtsson Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Vasagatan 16 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521 102 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 3 (75) Innehåll Inledning... 2 Sammanfattning... 4 1. De centrala ohälsomåttens utveckling... 9 2. Europa och Sverige... 11 3. Inflöde, varaktighet och sjukfrånvarons utveckling... 11 3.1 Inflödet av nya sjukskrivningar... 12 3.2 Faktorer som påverkar risken för sjukskrivning (inflödet)... 16 3.3 Sjukskrivningarnas varaktighet... 18 3.4 Faktorer som påverkar sjukskrivningarnas varaktighet... 19 3.5 De pågående sjukskrivningarna... 21 3.6 Sjukskrivningarnas utveckling i olika yrken 2010-2012... 24 4. Årsskiftesgruppens och sjukersättningsreglernas påverkan på sjp-talet... 27 4.1 Effekten av årsskiftesgruppen... 27 4.2 Effekten av förändringarna i sjukersättningsreglerna... 28 4.3 En kalkyl av den sammanlagda effekten... 29 5. Inflöde och diagnossammansättning påverkar pågående fall... 30 6. Avslutsanledningar hur avslutas sjukfallen?... 31 7. Uppnår maxtid, lämnar ersättningen och återvänder... 32 8. Avslag och indrag regionala variationer... 33 9. Avslutande diskussion... 36 Bilaga 1. Tabeller och diagram... 40 Bilaga 2. Effekter på sjukpenningtalet av ändringar i reglerna för sjukersättning... 44 Bilaga 3. PM om sjukfrånvarons utveckling år 2010-2012 i olika yrken och sektorer... 55 Bilaga 4. Årsskiftesgruppens påverkan på sjp-talet... 69 Bilaga 5. Logistisk regression av relativ risk för sjukskrivning... 70 Bilaga 6. Cox regression - Sannolikheten för avslut... 73 103 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 4 (75) Sammanfattning Ohälsotalet fångar utvecklingen inom hela sjukförsäkringen. Det har minskat med två tiondels dagar från årsskiftet till september. Det fortsätter att minska på grund av att nedgången i ohälsotalets sjuk- och aktivitetsersättningsdel är större än uppgången i sjukpenningdelen. Det innebär att den sammanlagda sjukfrånvaron fortfarande minskar. Det vi ser är en omfördelning inom ohälsotalet från dess sjukersättningsdel till dess sjukpenningdel. Sjukfrånvaro på europeisk nivå Den nedgång i sjukfrånvaron som Sverige upplevde från 2003 och framåt innebar att Sverige nådde genomsnittet för åtta jämförbara europeiska länder 2009 och har därefter legat strax under deras genomsnitt. Den uppgång i sjukfrånvaron som Sverige upplevt sedan 2010 syns också för Tyskland och Frankrike från 2006, och därigenom för den genomsnittliga sjukfrånvaron för de studerade länderna som har en ökande trend sedan 2006. Centrala slutsatser kvarstår Försäkringskassan har i sina tidigare rapporter pekat på att uppgången drivs av olika faktorer för olika grupper. Inflödet av anställda sjukskrivna har ökat, medan varaktigheten för dessa sjukfall tidigare bara visat en svag ökning. För arbetslösa sjukskrivna ökar inte inflödet. Däremot har det skett kraftiga ökningar i dessa sjukfalls varaktighet. Ökningen från 2010 är som i tidigare uppgångar av sjukfrånvaron kraftigast för kvinnor. Ökningen i inflöde är mest markerad för de psykiska diagnoserna. Den genomsnittliga varaktigheten för sjukfall i dessa diagnoser är också längre än i t.ex. rörelseorganens sjukdomar, vilket innebär att de psykiska diagnosernas andel av de pågående fallen ökar och utgör den största diagnosgruppen både för kvinnorna och för männen. De centrala slutsatserna från de tidigare delrapporterna kvarstår i huvudsak. Särskild uppmärksamhet bör dock fästas på det faktum att varaktigheten i de anställdas sjukfall uppvisar en ökning främst bland de längre fallen. Inflödet i sjukskrivning Det sker en uppgång i sjukfrånvaron under sjuklöneperioden. Uppgången sker inom alla sektorer. Det är en generell förändring som förstärks från 2010 och ett par år framåt. Denna ökning avtecknas i det ökade inflödet till Försäkringskassan. Kvinnor och män uppvisar olika mönster om inflödet studeras för olika åldersgrupper. För kvinnorna inleds uppgången tidigare än för männen och inledningsvis främst i åldrarna från 40-59 år. För männen är uppgången i inflödet inte alls så markerad för dessa åldrar förrän en bit in på 2011. Däremot så ser vi ett likartat mönster för den yngsta åldersgruppen, upp till 30 år, där vändningen i inflödet kommer under hösten 2010 för både kvinnor som män. Den variation i inflödet som finns mellan länen ligger mellan 85 till 103 nya sjukfall under ett år per 1 000 inskrivna försäkrade. Variationen med hänsyn tagen till nivån på inflödet, den relativa variationsvidden, har varierat över tid men ligger nu på den lägsta nivån över hela den studerade perioden från 2005 till idag. I rapporten redovisas en analys där olika faktorers betydelse för nya sjukskrivningar skattas för år 2006, 2009 och 2012 i en modell där samtidig hänsyn tas till de övriga faktorerna. Resultatet av analysen kan sammanfattas på följande sätt. 104 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 5 (75) En högre risk för sjukskrivning finns för anställda inom kommuner och landsting samt inom statliga och kommunala bolag, inom kvinnodominerade vård- och omsorgsyrken samt mansdominerade arbetaryrken. Kvinnor har en högre risk jämfört med män, liksom individer med inkomster från 142 000 till 312 000 kronor per år, samt personer med en lägre utbildningsnivå. Andra faktorer som ökar risken för sjukskrivning är utländsk bakgrund, att vara skild, att ha en mer omfattande sjukhistorik eller partiell sjuk- eller aktivitetsersättning. Sjukfallens varaktighet Medianfallängden för arbetslösa ligger fortsatt på en mer än dubbelt så hög nivå som för de anställda. Den ökning för de arbetslösa som vi uppmärksammat sedan 2010 verkar sedan slutet av 2012 ha planat ut. För de anställda sker det dock en viss ökning i varaktigheten. Även när det gäller varaktigheten så ser vi en ganska enhetlig utveckling mellan länen. Historiskt, och idag, är det egentligen bara ett län som ligger över de övriga. Även när det gäller varaktigheten redovisas skattningar av olika faktorers betydelse för sjukfallens längd. Dessa skattningar görs för år 2006, 2009 och 2012 i en modell där samtidig hänsyn tas till de övriga faktorerna. Resultatet visar att kvinnor och män har snarlika avslutssannolikheter. Sjukfall i yngre åldrar har högre sannolikhet att avslutas än äldre. Gruppen med förgymnasial utbildning har lägre sannolikhet för avslut jämfört med de övriga utbildningsgrupperna. Sjukhistoriken har stor påverkan på sannolikheten för avslut. Trots att historiskt långa sjukfall ökar sannolikheten för att bli kvar i sjukskrivning längre så ser vi inte samma sak för gruppen med partiell sjuk- eller aktivitetsersättning (SA). Psykiska och rörelseorganens diagnoser samt skador har alla lägre sannolikhet för avslut än gruppen med övriga diagnoser. Det finns en viss geografisk variation på länsnivå men den är mindre år 2012 än vad den var 2006. Anknytningen till arbetsmarknaden påverkar sannolikheten för avslut. Samtliga kategorier (arbetslösa, anställda utan sjuklön och gruppen med övriga) har lägre sannolikheter jämfört med anställda som har sjuklön. Samtliga sektorer har lägre sannolikhet jämfört med privata företag. Högre inkomst ger högre sannolikhet för kortare sjukfall. De pågående sjukfallen Det finns mycket som talar för att vi i analytiskt syfte kan behandla återvändare i fallängder kortare än två år som om de egentligen tillhörde sjukfallen längre än 2 år. Analysen visar att om man endast ser till antalet pågående sjukfall längre än två år ligger antalet på en historiskt låg nivå även om antalet ökat något sedan bottennoteringen 2010 och 2011. Räknar man även samtliga återvändare från sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning som sjukfall längre än två år ligger antalet istället på ungefär samma nivå som i slutet av 2009 då de första personerna uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen. Även om detta ger en mer rättvisande bild av utvecklingen av antalet långa sjukfall över tid så kan denna typ av redovisning utvecklas. Tidigare övergick många långa sjukfall till tidsbegränsad sjuk- eller aktivitetsersättning (före 2003 sjukbidrag). Idag är den 105 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 6 (75) tidsbegränsade sjukersättningen helt avskaffad vilket ökar antalet sjukfall längre än två år. Därför redovisas samtliga individer som har tidsbegränsad sjukersättning, aktivitetsersättning eller sjukbidrag och som inte samtidigt har sjukpenning, som sjukfall längre än två år. Med detta sätt att redovisa antalet långa sjukfall ser man att den långvariga nedgång som inleddes 2006 fortfarande pågår även om nedgången nu tycks plana ut. Utvecklingen i olika yrken 2010-2012 Tidigare har Försäkringskassan redovisat utvecklingen från 2002 till 2010. Här redovisas för första gången hur utvecklingen sett ut under uppgångsperioden från 2010-2012. Den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan har ökat i alla yrkesgrupper och sektorer mellan år 2010 och 2012. Ökningen har varit som störst i service-, omsorgs- och försäljningsyrken (exempelvis inom vård- och omsorg) samt i arbeten utan krav på yrkesutbildning (exempelvis bland städare och renhållnings- och återvinningsarbetare). De sektorer där sjukfrånvaron har ökat mest är inom kommuner och aktiebolag. Inom aktiebolag är det särskilt bland de anställda kvinnorna som sjukfrånvaron ökar, medan det bland anställda män i aktiebolag inte ses en lika tydlig utveckling. I huvudsak tycks det vara anställda inom aktiebolag verksamma inom service-, omsorg och försäljningsarbeten samt arbeten utan krav på yrkesutbildning som ökat sjukfrånvaron mest. Några faktorer som påverkar nivån på sjukpenningtalet Sjukpenningtalet har sedan slutet av 2010 ökat från 6,0 ersatta nettodagar per inskriven försäkrad till 8,2 i september 2013. Vid de senaste omfattande regelförändringarna den 1 juli 2008 låg sjukpenningtalet på 9,6. Den del av regelförändringarna 2008 som avsåg införandet av den s.k. maxtiden omfattade även sjukfall som pågick vid tidpunkten för införandet. Det ledde till att en stor grupp med långa eller mycket långa sjukfall uppnådde maxtiden vid samma tidpunkt i anslutning till årsskiftet 2009/2010. Den fulla effekten av detta med avseende på sjukpenningtalet slår igenom i december 2010. Storleken av denna effekt på sjukpenningtalet har skattats. Slutsatsen är att den var 0,7 dagar. Det betyder att ett sjukpenningtal på ca 6,7, snarare än 6,0, utgör en mer realistisk nivå för jämförelser av utvecklingen över tid. Förändringarna i regelverket kring sjukersättningarna, avskaffandet av den tidsbegränsade ersättningen och skärpningen av reglerna för att beviljas stadigvarande ersättning, har inneburit fler pågående sjukskrivningar och därigenom ett högre sjukpenningtal. Det dröjer innan effekterna av reformen av sjukersättningen har en större inverkan på sjukpenningtalet. Våra beräkningar ger att sjukpenningtalet efter ett år ökat med 0,4 per person och år på grund av reformerna av sjukersättningen. Efter två år skattar vi sjukpenningtalet till 0,8 högre per person och år på grund av reformerna. Förändringstakten avstannar över tid. Efter 4,5 år ger våra beräkningar att reformerna inneburit en ökning av sjukpenningtalet med 1,3 per person och år. Räknat i pågående sjukfall så motsvarar skillnaden i sjukpenningtal på 1,3 dagar ca 21 000 pågående sjukfall längre än 180 dagar. Den sammanlagda effekten på sjukpenningtalet av dessa båda faktorer har också beräknats i rapporten. Det mest intressanta med sjukpenningtalet när det justerats för effekterna av årsskiftesgruppen och de ändrade sjukersättningsreglerna är den förändrade bilden av ökningen i sjukfrånvaron från december 2010 fram till idag. Det vi ser i det justerade 106 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 7 (75) sjukpenningtalet är en mindre kraftig ökning från december 2010 fram till juni 2013 (+0,9 dagar, eller +15 procent) jämfört med det officiella sjukpenningtalet (+2,0 dagar, eller +33 procent). Inflöde och diagnossammansättning påverkar pågående fall Effekterna på antalet pågående sjukfall av det ökade inflödet och förändringarna i diagnossammansättningen har analyserats. Utvecklingen givet att inflödet respektive diagnossammansättningen konstanthållits har simulerats fram till december 2012. I december 2010, då sjukpenningtalet var som lägst, låg det genomsnittliga antalet pågående sjukfall under de senaste 12 månaderna på 99 000 sjukfall. I december 2012 var motsvarande antal 124 000 sjukfall. Det är en ökning med 25 000 sjukfall (ca 25 procent). Den sammanlagda effekten av det ökade inflödet och den förändrade sammansättningen av diagnoserna är i storleksordningen 12 procent, vilket motsvarar en ökning med ca 12 000 sjukfall från de 99 000 sjukfallen i december 2010. Inflödesökningen har större betydelse än den förändrade diagnossammansättningen, vilket poängterar inflödets betydelse för den aktuella utvecklingen. En avslutande diskussion Den ökning av sjukpenningtalet som vi sett från 2010 fram till idag uppvisar några väsentliga skillnader jämfört med vändningen uppåt i slutet av 90-talet. En stor del av uppgången består idag av en omflyttning av sjukfrånvaron från sjukersättning till sjukpenning samtidigt som vi har en fortsatt nedgång i den totala sjukfrånvaron uttryckt i ohälsotalet. Vi har i rapporten också visat att uppgången inte är lika stor om hänsyn tas till den engångseffekt på sjukpenningtalet som det faktum att 17 000 pågående sjukfall samtidigt nådde maxtiden vid årsskiftet 2009/10 hade. Vid vändningen i slutet av 90-talet så kombinerades en uppgång i varaktigheten med ett kraftigt ökat inflöde runt 1997/98. Dessa skillnader, framförallt att förändringen i inflödet inte är lika dramatisk nu, talar emot en återupprepning av den utveckling som vi upplevde då. Det som därutöver talar emot att sjukpenningtalet riskerar samma nivåer som vid inledningen av 2000-talet är att det nuvarande regelverket tillsammans med dagens processer och aktiviteter kring sjukskrivning på ett tydligare sätt motverkar längre sjukskrivningar bland anställda. De nuvarande reglerna, med en begränsning av antalet dagar med sjukpenning, medför också att varaktigheten inte kan öka hur mycket som helst. Även det talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än i slutet av 1990-talet. En realistisk bedömning är också att en kvarstående nedsättning av arbetsförmågan under längre tid kommer att resultera i en viss uppgång i nybeviljandet av sjukersättning. Samtidigt är det viktigt att överväga hur den nuvarande uppgången i inflödet av anställda sjukskrivna som vi kunnat rapportera och som vi ser i sjuklönestatistiken tillsammans med det faktum att varaktigheten i de längre sjukfallen bland anställda uppvisar en ökning ska värderas i ljuset av det vi vet om den historiska utvecklingen. Därför fokuseras den avslutande diskussionen i rapporten på vändningarna i sjukpenningtalet runt 1997, 2003 och 2010. 107 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 8 (75) Det mönster som framträder i samband med vändningarna både uppåt och nedåt är att inflödet tycks spela en viktig roll. Även om vi idag inte har kunskap om de exakta mekanismerna bakom detta mönster så ger det ändå ett underlag för en diskussion om hur administrationen bör agera i den nuvarande uppgången. För att nå en stabil sjukfrånvaro på en låg nivå måste särskilt fokus fästas på faktorer och aktiviteter som kan påverka inflödet, eftersom det tycks spela en så central roll i sjukfrånvarons förändring. Centrala insatser i ett sådant arbete är förstärkt dialog med hälso- och sjukvården, att hålla diskussionen utifrån det försäkringsmedicinska beslutsstödet levande, att fortsätta fokusera på sjukskrivningarnas roll i vård och behandling och betona betydelsen av en restriktiv hållning i sjukskrivningssituationen vilket betyder att behovet av sjukskrivning liksom eventuella risker med en sådan rekommendation noga övervägs av läkarna. Förnyade insatser i relation till arbetsgivarna bör också ingå i arbetet med inflödet. Betydelsen av förebyggande arbete, arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering och anpassning av arbetsuppgifter vid sjukdom måste betonas. Inte minst mot bakgrund av ökningen i sjukfrånvaron under sjuklöneperioden och ökningen av sjukskrivningarna i psykiska diagnoser. De olika aktörernas ansvar gäller givetvis också när det kommer till att understödja arbetsåtergång och att förkorta de sjukskrivningar där det är möjligt. Inslag i detta arbete kan vara att arbetsåtergång integreras som en parameter i uppföljningen av resultat inom medicinska behandlingar och åtgärder. Att medicinsk behandling och rehabilitering kan ske parallellt med hel eller delvis arbetsåtergång. Arbetsgivarnas insatser för att de anställdas sjukskrivningsperioder ska förkortas måste lyftas fram. På samma sätt måste effektiviteten i insatserna inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen säkerställas. Här finns det en stor potential att åstadkomma mer. Det förutsätter dock att båda myndigheterna skärper sitt arbete. Försäkringskassan måste bidra genom ett förbättrat utredningsarbete och därigenom identifiering av de försäkrade som är i behov av insatser inom ramen för samarbetet och som kan förväntas tillgodogöra sig dem. Arbetsförmedlingen måste säkra resurserna för samarbetet så att väntetiderna till de gemensamma kartläggningarna minimeras och utveckla eller förstärka de åtgärder som erbjuds så att de kan förväntas ge större effekter. Då ges också möjlighet att anpassa existerande eller utveckla nya insatser, hos alla de inblandade aktörerna, som också bidrar till att förkorta sjukskrivningarna. Försäkringskassans eget ansvar för att utveckla arbetssätten och verktygen vid rehabiliteringskedjans kontrollstationer bör på motsvarande sätt sättas i centrum, liksom kunskapsuppbyggnad kring effekter av administrationens förhållningssätt och ageranden i sjukskrivningsprocessen. Insatserna, med fokus på inflödet, kan vara avgörande för att skapa det utrymme som krävs för att utveckla administrationens förmåga att bidra till att förkorta sjukskrivningarna. Då ges också möjlighet att anpassa existerande eller utveckla nya insatser, hos alla de inblandade aktörerna, som också bidrar till att förkorta sjukskrivningarna. 108 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 9 (75) 1. De centrala ohälsomåttens utveckling Ohälsotalet fångar utvecklingen inom hela sjukförsäkringen. Ohälsotalet har minskat med två tiondels dagar från årsskiftet till september. Det fortsätter att minska på grund av att nedgången i ohälsotalets sjuk- och aktivitetsersättningsdel (-0,7) är större än uppgången i sjukpenningdelen (+0,5). Det vi ser är en omfördelning inom ohälsotalet från dess sjukersättningsdel till dess sjukpenningdel. Sjukersättningsdelen har gått ner och fortsätter ner på grund av att övergångarna till ålderspension är större än nybeviljandet. Men, vilket framgår tydligt i diagram 1a, ohälsotalets minskningstakt har varit avtagande sedan 2010. Diagram 1. Utvecklingen av ohälsotalet, sjukpenningtalet och nybeviljandet av sjukrespektive aktivitetsersättning. a) Ohälsotalet b) Sjukpenningtalet c) Nybeviljade sjukersättningar per 1000 d) Nybeviljade aktivitetsersättningar per 1000 I Försäkringskassans senaste utgiftsprognos, oktober 2013, förväntas de samlade utgifterna för sjukskrivning tillsammans med sjuk- och aktivitetsersättning öka med ca 0,5 procent de närmaste två åren i löpande priser. I fasta priser innebär det en minskning med ca 2 procent, vilket talar för en fortsatt svag minskning i ohälsotalet med 0,2-0,3 dagar per år. 109 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 10 (75) Sjukpenningtalet ökar fortfarande. Från årsskiftet 2012-13 fram till september i år har det ökat med 0,5 dagar från 7,7 till 8,2. Här förväntas en fortsatt ökning det närmaste året men med en avtagande ökningstakt. Därefter säger prognosen att det sker en utplaning av nivån på sjukpenningtalet. Det finns flera faktorer som talar för att den nuvarande uppgången inte kommer att resultera i en liknande utveckling som i slutet av 1990-talet. Dagens processer och aktiviteter kring sjukskrivning motverkar på ett tydligare sätt längre sjukskrivningar bland anställda vilket talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än den som gällde i slutet av 1990-talet. De nuvarande reglerna, med en begränsning av antalet dagar med sjukpenning, medför också att varaktigheten inte kan öka hur mycket som helst. Även det talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än i slutet av 1990-talet. En realistisk bedömning är också att en kvarstående nedsättning av arbetsförmågan under längre tid kommer att resultera i en viss uppgång i nybeviljandet av sjukersättning. I bilaga 1 redovisas sjukpenningtalet för olika åldersgrupper och variationen mellan länen. Sjukpenningtalet är högre vid högre ålder. Upp- och nedgångarna följer varandra över tid för de olika åldersgrupperna. Den relativa ökningen i sjukpenningtalet sedan 2010 är störst i åldern 40-49 år. Sedan mitten av 2012 har däremot den kraftigaste relativa uppgången skett i åldrarna under 40 år. Variationen mellan länen är betydligt lägre idag jämfört med år 2008 och tidigare i relation till den aktuella nivån på rikets sjukpenningtal. Nybeviljade sjukersättningar har vänt uppåt från en låg nivå, som lägst i april 2011 med 1,9 nybeviljanden per 1000 inskrivna kvinnor och 1,7 per 1000 inskrivna män. I september 2013 handlar det om 3,5 nybeviljanden per 1000 inskrivna kvinnor och 2,6 per 1000 inskrivna män. Mot bakgrund av hur återflödet till sjukförsäkringen ser ut bland försäkrade som uppnått maxtiden och den nuvarande utvecklingen av antalet pågående sjukfall så måste denna ökning betraktas som förväntad och kommer sannolikt att fortsätta en tid. Nivån på nybeviljandet av aktivitetsersättning har legat på en relativt stabil nivå sedan 2007. Andelen som nybeviljas aktivitetsersättning för förlängd skolgång, och inte för nedsatt arbetsförmåga, ligger hittills i år på 47 procent för kvinnorna och 55 procent för männen. År 2012 var motsvarande andelar 50 respektive 57 procent. Sammanfattningsvis innebär detta att sjukfrånvaron i form av sjukskrivningar och nybeviljandet av sjukersättningar fortsätter att öka, men att genomslaget på ohälsotalet fortfarande motverkas av fortsatt stora grupper med sjukersättning som uppnår den allmänna pensionsåldern. Det innebär att den sammanlagda sjukfrånvaron fortfarande minskar. Det är dock ett läge där relativt små förändringar i sjukskrivningarna och sjukrespektive aktivitetsersättningen kan leda till att den nu drygt 10-åriga kontinuerliga nedgången i ohälsotalet bryts. I nästa avsnitt gör vi en kort Europautblick för att sedan återvända till den aktuella utvecklingen med avseende på inflödet i sjukskrivningar, sjukfallens varaktighet och nivån på antalet pågående sjukfall. 110 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 11 (75) 2. Europa och Sverige Svensk sjukfrånvaro har kännetecknats av stora variationer och en nivå som legat över genomsnittet vid jämförelser med andra europeiska länder. Dessa jämförelser baseras de arbetskraftsundersökningar som genomförs på ett likartat sätt. I diagram 2 jämförs den svenska utvecklingen från slutet av 1980-talet fram till 2012 med sju andra europeiska länder. Diagram 2. Sjukfrånvaron bland arbetande i åtta europeiska länder 1987-2012 Källa: Eurostat Den nedgång i sjukfrånvaron som Sverige upplevde från 2003 och framåt innebar att Sverige nådde genomsnittet för de åtta länderna 2009 och har därefter legat strax under detsamma. Den uppgång i sjukfrånvaron som Sverige upplevt sedan 2010 gäller också för Tyskland och Frankrike från 2006, och därigenom för den genomsnittliga sjukfrånvaron för de studerade länderna som har en ökande trend sedan 2006. 3. Inflöde, varaktighet och sjukfrånvarons utveckling I detta kapitel sker en uppdatering av de analyser som presenterats i de två tidigare delrapporterna i mars och juni. Försäkringskassan har i sina tidigare rapporter pekat på att uppgången drivs av olika faktorer för olika grupper. Inflödet av anställda sjukskrivna har ökat, medan varaktigheten för dessa sjukfall tidigare bara visat en svag ökning. För arbetslösa sjukskrivna ökar inte inflödet. Däremot har det skett kraftiga ökningar i dessa sjukfalls varaktighet. Ökningen från 2010 är som i tidigare uppgångar av sjukfrånvaron kraftigast för kvinnor. Ökningen i inflöde är mest markerad för de psykiska diagnoserna. Den genomsnittliga varaktigheten för sjukfall i dessa 111 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 12 (75) diagnoser är också längre än i t.ex. rörelseorganens sjukdomar, vilket innebär att de psykiska diagnosernas andel av de pågående fallen ökar och utgör den största diagnosgruppen både för kvinnorna och för männen. De centrala slutsatserna från de tidigare delrapporterna kvarstår i huvudsak. Särskild uppmärksamhet bör dock fästas på det faktum att varaktigheten i de anställdas sjukfall nu pressas uppåt bland de längre fallen, vilket inte fångas i beräkningar av medianfallängderna men syns tydligt i fallängderna vid tredje kvartilen och i medelvärdesberäkningar. 3.1 Inflödet av nya sjukskrivningar Inflödet på årsbasis har haft en ökande trend sedan inledningen av 2010 och varit särskilt kraftig för anställda med sjuklön. Sedan inledningen av 2013 finns en tendens till avmattning i ökningen, men det återstår att se om det är ett trendbrott eller enbart en tillfällig fluktuation, då det samtidigt sker en fortsatt ökning i antalet sjukfall som passerar 30 dagars sjukskrivning. Diagram 3. Inflödet av sjukfall 2005 juli 2013 Rullande 12 månaders summering I diagram 4 redovisas utvecklingen uppdelat på anställda med sjuklön respektive arbetslösa fördelat på kön. Slutsatsen är som tidigare att ökningen i inflödet främst gäller för anställda medan inflödet av arbetslösa varit relativt konstant sedan 2008. 112 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 13 (75) Diagram 4. Inflödet för anställda och arbetslösa per kön 2005 juli 2013 Rullande 12 månaders summering a) Anställda kvinnor b) Anställda Män c) Arbetslösa kvinnor d) Arbetslösa män För de anställda spelar återvändarna en begränsad roll för att förklara ökningen i inflödet. För de arbetslösa har de däremot haft en större betydelse. Som syns i diagrammen 4c och d gäller detta främst från våren 2010 och en bit in på 2011. Därefter driver knappast dessa återvändare inflödet av arbetslösa sjukskrivna. Några andra aspekter avseende inflödet kan också vara intressanta att redovisa. Det har skett en ökning i inflödet till sjukpenning från anställda sjukskrivna sedan inledningen av 2010. I diagram 5 redovisas sjukfrånvaron under sjuklöneperioden från 2007 till 2013. Det sker en uppgång i sjukfrånvaron under sjuklöneperioden över hela den redovisade perioden. Uppgången sker inom alla sektorer. Det är en generell förändring som förstärks från 2010 och ett par år framåt. Denna ökning avtecknas i det ökade inflödet till Försäkringskassan. Försäkringskassan kommer att genomföra nya analyser kring kopplingen 113 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 14 (75) mellan förändringar i frånvaron under sjuklöneperioden och inflödet i sjukpenning. En avsikt med dessa är att se om det över tid skett förändringar i sannolikheterna att gå från sjuklön till sjukpenning eller om dessa övergångssannolikheter är konstanta över tid. Diagram 5. Frånvaro under sjuklöneperioden 2007 2013 Antal sjukfall per anställd och år i olika sektorer Anm.: Värdena som visas är årsmedelvärden baserade på rullande kvartalssummor. T.ex. beräknas värdet för andra kvartalet 2008 som summan av det genomsnittliga antalet startade sjukfall från och med det tredje kvartalet 2007 fram till och med det andra kvartalet 2008. Källa: SCB, sjuklönestatistik Kvinnor och män uppvisar olika mönster när inflödet studeras för olika åldersgrupper. För kvinnorna inleds uppgången tidigare än för männen och inledningsvis främst i åldrarna från 40-59 år. För männen är uppgången i inflödet inte alls så markerad för dessa åldrar förrän en bit in på 2011. Diagram 6. Ålder vid inflödet a) Kvinnor b) Män 114 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 15 (75) Däremot så ser vi ett likartat mönster för den yngsta åldersgruppen där vändningen i inflöde kommer ungefär samtidigt under hösten 2010 för både kvinnor som män. De yngre åldersgrupperna består av relativt stora kohorter, men ökningen är procentuellt sett störst för denna åldersgrupp även när ökningen ställs i relation till antalet försäkrade som i sjukpenningtalet. I de tidigare delrapporterna har vi inte redovisat diagnosfördelningens utveckling i inflödet. Orsaken är främst att diagnoser inte finns i de kortaste sjukfallen eftersom de är kopplade till kravet på läkarintyg från dag 8 i ett sjukfall. I diagram 7 så presenteras diagnoserna i de sjukfall som passerar 14 dagars sjukskrivning. Diagram 7. Diagnoser i inflödet Sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning a) Kvinnor b) Män Anm.: Kategorin Saknas innebär enbart att diagnosen saknas i analysdatabasen MiDAS, och inte i läkarintyget, som används för att kunna genomföra dessa former av analyser av sjukfrånvarons utveckling. För kvinnorna är ökningen av de psykiska diagnosernas andel i inflödet mest tydlig. Det gäller även för männen tillsammans med ökningen i inflödet av rörelseorganens sjukdomar. En annan frågeställning kring sjukförsäkringen som alltid är aktuell och relevant gäller utvecklingen i olika delar av landet. I diagram 8 redovisas utvecklingen av inflödet för länen. För att underlätta jämförelser av utvecklingen så relateras antalet nya sjukfall under varje 12- månadersperiod till 1 000 inskrivna försäkrade i respektive län. I diagrammet syns hur de generella trenderna omfattar samtliga län, och hur de ligger på en ganska enhetlig nivå när antalet nya sjukfall relateras till de inskrivna försäkrade. Den variation som finns mellan länen ligger mellan 85 till 103 nya sjukfall under ett år per 1 000 inskrivna försäkrade. Variationen med hänsyn tagen till nivån på inflödet, den relativa variationsvidden, har varierat över tid men ligger nu på den lägsta nivån över hela den studerade perioden från 2005 till idag, se diagram B4 i bilaga 1. De faktorer som vi har studerat här, som sysselsättning, ålder, kön, diagnos och geografi samspelar på olika sätt. Därför redovisar vi i nästa avsnitt en analys där de olika faktorernas betydelse skattas i en logistisk regressionsmodell där samtidig hänsyn tas till de övriga faktorerna. 115 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 16 (75) Diagram 8. Inflödet av nya sjukfall per 1000 inskrivna försäkrade per län 2005-2013 Summerat antal nya sjukfall under senaste 12-månadersperioden per 1000 inskrivna försäkrade 3.2 Faktorer som påverkar risken för sjukskrivning (inflödet) Risken för sjukskrivning har skattats med logistisk regression för tre år (2006, 2009 och 2012). Risknivåer och förändrade risker har studerats. När risken för inflöde i sjukpenning ska studeras måste en riskpopulation definieras och i detta fall används Försäkringskassans databas över uppskattade sjukpenningförsäkrade individer per år. Genom att utgå från populationen som år t-1 har skattats vara sjukpenningförsäkrad har risken för inflöde år t studerats. Vidare har individer med pågående sjukfall eller hel SA vid årsskiftet mellan år t och t-1 exkluderats. Resultatet visar att närheten till arbetsmarknaden har stor påverkan på hur risken för sjukskrivning varierar. Icke sysselsatta har betydligt lägre risk än sysselsatta att starta ett sjukfall över samtliga år. Detta kan troligtvis delvis förklaras av att skattningen av sjukpenningförsäkrade (år t-1) inte är optimal för att definiera den sjukpenningförsäkrade delen av populationen år t. Risken har också minskat under den studerade perioden, från ca 27 procents lägre relativ risk 2006 till 31 procents lägre relativ risk år 2012 jämfört med sysselsatta. Vidare har anställda inom privata företag lägre risk än statligt-, kommunalt- och landstingsanställda. Det sker dock inte några förändringar över den studerade perioden utan de relativa riskerna mellan olika sektorer håller sig konstanta. De relativa riskerna för olika yrkeskategorier följer tidigare kända mönster. Det är framförallt kvinnodominerade vård- och omsorgsyrken och klassiskt mansdominerade arbetaryrken som 116 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 17 (75) uppvisar högre relativa risker. Det är framförallt dessa yrken som även uppvisar ökande relativa risker över studieperioden. Här är det viktigt att lyfta fram den största yrkesgruppen, Service-, omsorgs- och säkerhetsarbete, eftersom den utgör en mycket stor andel av alla anställda. Inkomst (i termer av PGI justerat för transfereringar) indelat i kvintiler 1 visar att höginkomsttagare (de två högsta inkomstgrupperna) har 5 respektive 17 procent lägre relativ risk än medianinkomstgruppen att starta ett sjukfall. Detsamma gäller för den lägsta inkomstgruppen som har 23 procent lägre relativ risk än medianinkomstgruppen. Den högsta och lägsta inkomstkvintilen har även minskat sina relativa risker över studieperioden. Kvinnors relativa risk för sjukskrivning är 21 procent högre än männens. Över studieperioden har kvinnors risk ökat marginellt från 18 till 21 procent. Utbildning (indelat i tre kategorier; för-, efter- och gymnasial nivå) visar att förgymnasial nivå har överrisker (5 procent) och eftergymnasial nivå har underrisker (7 procent) jämfört med gymnasial nivå. Gruppen med eftergymnasial nivå har ökat sin risk över perioden och närmar sig alltså gruppen med gymnasial utbildningsnivå. Åldersfördelningen följer tidigare resultat. Risken ökar med ålder till och med omkring 60 års ålder varvid den minskar igen. Anledningen att de äldsta har lägre risk beror troligen på att de personer som har högre risk för sjukfall i denna åldersgrupp har sjukersättning eller har gått i pension före 65 års ålder och därför inte är inkluderade i riskpopulationen. Personer med utländsk bakgrund har en överrisk (3 procent) år 2012. Den har däremot minskat från 8 procent sedan 2006. Vad gäller län finns det en viss geografisk spridning i risken för sjukskrivning. Spridningen har dock minskat sedan 2006. Kommungruppindelningen enligt SKL visar inte på några större skillnader mellan de olika indelningarna av landet. Sjukhistoriken har stor påverkan på den relativa risken. Gruppen med ett tidigare fall (längre än 14 dagar) inom de fem senaste åren har 39 procent högre relativ risk att starta ett sjukfall än gruppen utan sjukhistorik. Gruppen med två eller fler sjukfall har 64 procent högre relativ risk att starta ett sjukfall än gruppen utan sjukhistorik. Det har inte skett någon större förändring över studieperioden. Även personer med pågående partiell sjuk- eller aktivitetsersättning (SA) har en högre relativ risk år 2012. Resultatet är däremot inte lika tydligt som för sjukpenninghistorik då gruppen år 2006 hade en underrisk (8%) som sedan gått mot överrisk (7%). I bilaga 5 redovisas samtliga skattningarna av de relativa riskerna för de studerade åren. 1 PGI utgörs i praktiken av taxerad förvärvsinkomst. Här ingår även förvärvsrelaterade sociala ersättningar som sjukpenning och föräldrapenning. Den pensionsgrundande inkomsten har justerats för att motsvara den faktiska förvärvsinkomsten. Indelning i fem grupper där den första kvintilen omfattar den femtedel (20 %) av individerna med lägst inkomst osv. upp till femte kvintilen som omfattar de 20 procenten av individerna med högst inkomst. 117 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 18 (75) 3.3 Sjukskrivningarnas varaktighet Medianfallängden för arbetslösa ligger fortsatt på en mer än dubbelt så hög nivå som för de anställda. Den ökning för de arbetslösa som vi uppmärksammat sedan 2010 verkar sedan slutet av 2012 ha planat ut. För de anställda med sjuklön sker det en märkbar ökning i varaktigheten vilket inte fångas i beräkningarna av medianfallängderna. När däremot medelfalltiden för varaktigheten eller antalet dagar vid tredje kvartilen 2 studeras, vilket redovisas i bilaga 1 (diagram B5), så syns ökningen i varaktigheten för de anställda. Det rör sig om en ökning på ca 7 procent från 2010 för medelfalltiden och ca 12 procent för tredje kvartilen. Särskild uppmärksamhet bör fästas på det faktum att varaktigheten i de anställdas sjukfall uppvisar en ökning främst bland de längre fallen. Denna ökning ska inte underskattas eller bortses ifrån. Diagram 9. Sjukfallens varaktighet, medianfallängd i dagar (exklusive återvändare) Skattningar baserade på årsinflödet av sjukfall fram till angivet datum i diagrammen*. * I skattningarna ingår alla sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning. Även när det gäller varaktigheten så ser vi en ganska enhetlig utveckling mellan länen (diagram 10). Över den tid som redovisas i diagrammet är det egentligen bara Jämtlands län som ligger över de övriga. På samma sätt som för inflödet samspelar olika faktorer. Därför redovisar vi i nästa avsnitt en analys där de olika faktorernas betydelse för varaktigheten skattas i en Coxregressionsmodell där samtidig hänsyn tas till de övriga faktorerna. 3 2 Det antal dagar där 75 av sjukfallen har en kortare varaktighet och 25 procent en längre. 3 Cox Proportional Hazard regression. 118 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 19 (75) Diagram 10. Sjukfallens varaktighet, medianfallängd i dagar (exklusive återvändare) Skattningar baserade på årsinflödet av sjukfall fram till angivet datum i diagrammen*. * I skattningarna ingår alla sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning. De har följts ett år framåt i tiden och censurerats vid dag 365. 3.4 Faktorer som påverkar sjukskrivningarnas varaktighet För att studera sannolikhetan att avsluta sjukfall har en population med startade sjukfall för 2006, 2009 och 2012 tagits ut. Skattningarna redovisas som hasardkvoter, som anger den procentuella effekten på sannolikheten att avsluta en sjukskrivning i förhållande till en jämförelsegrupp. Hasardkvoterna är höga vid stor sannolikhet för avslut och låga vid liten sannolikhet för avslut. Resultatet visar att kvinnor och män har snarlika avslutssannolikheter. Skattningarna visar att det inte var någon skillnad mellan kvinnor och män år 2006 men att år 2012 har kvinnor en något högre sannolikhet för avslut än män. Sjukfall i yngre åldrar har högre sannolikhet att avslutas än äldre. Detta har även förstärkts under perioden. Utbildningsnivån visar att gruppen med förgymnasial utbildning har 4 procent lägre sannolikhet för avslut jämfört med de övriga utbildningsgrupperna och denna skillnad har varit konstant över perioden. 119 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 20 (75) Sjukhistoriken har stor påverkan på sannolikheten för avslut. Gruppen där det genomsnittliga sjukfallet de senaste fem åren ligger mellan 31 och 180 dagar har 13 procent lägre sannolikhet för avslut och gruppen där det genomsnittliga sjukfallet är längre än 180 dagar har 37 procent lägre sannolikhet för avslut jämfört med gruppen utan historik. Intressant nog har gruppen med historik, men med fall kortare än 30 dagar, en något högre sannolikhet (4 procent) för avslut än gruppen utan historik. Utvecklingen över studieperioden visar att sjukhistorik har större betydelse år 2012 jämfört med tidigare år. Trots att historiskt långa sjukfall ökar sannolikheten för att bli kvar i sjukskrivning så ser vi inte samma resultat för gruppen med partiell sjuk- eller aktivitetsersättning (SA). Det finns ingen ökad sannolikhet för längre sjukfall för gruppen med partiell SA jämfört med gruppen som inte har partiell SA. Diagnos har en stor inverkan på sannolikheten för avslut. Psykiska och rörelseorganens diagnoser samt skador har alla lägre sannolikhet för avslut än gruppen med övriga diagnoser. Störst påverkan har psykiska diagnoser med 43 procent lägre sannolikhet jämfört med jämförelsegruppen, övriga diagnoser. Utvecklingen över tid visar också att psykiska diagnoser och skador har större betydelse år 2012 för att ge längre sjukfall än vad de hade 2006. Det finns en viss geografisk variation på länsnivå men de är mindre år 2012 än vad den var 2006. Kommungruppindelningen enligt SKL visar inte på några stora skillnader eller förändringar över tid. Anknytning till arbetsmarknaden har påverkan på sannolikheten för avslut. Samtliga kategorier (arbetslösa, anställda utan sjuklön och gruppen med övriga) har lägre sannolikheter jämfört med anställda som har sjuklön. Arbetslösa har även en försämrad sannolikhet för avslut mellan 2006 och 2012, dvs. sannolikheten för längre sjukfall har ökat över tid även med hänsyn tagen till övriga faktorer som kontrolleras för i modellen. Olika sektorer uppvisar skilda sannolikheter för avslut. Samtliga sektorer har lägre sannolikhet jämfört med privata företag. Dessa skillnader har varit konstanta över tid. De lägre inkomstklasserna har lägre sannolikhet för avslut jämfört med medianinkomstklassen. Vidare har de högre inkomstklasserna högre sannolikhet för avslut. Vad gäller yrke ger skattningarna i denna rapport ett intressant resultat som bör studeras mer. Kvinnodominerade vårdyrken samt klassiskt mansdominerade arbetaryrken hade överrisker för att sjukskrivas, men när det gäller sjukfallslängden så framträder ett annat mönster. Deras avslutssannolikheter är tillsammans med lågkvalificerade yrken högre än övriga yrken. Det tyder på att dessa yrkesgrupper genererar många sjukskrivningar men inte nödvändigtvis väldigt långa. I bilaga 6 redovisas skattningarna av hasardkvoterna för de studerade åren. 120 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 21 (75) 3.5 De pågående sjukskrivningarna De beskrivningar som redovisats i tidigare rapporter kring sjukförsäkringens utveckling gäller fortfarande. Det är en ökande trend i antalet pågående sjukfall. Kvinnornas andel ökar liksom de psykiska diagnosernas andel. I denna rapport kommer vi däremot att uppehålla oss kring några andra frågeställningar som rör de pågående sjukfallen och därigenom nivån på sjukfrånvaron. Som kunde konstateras i delrapport 1 så visar utvecklingen av antalet pågående fall i olika fallängder ett par kända, men intressanta mönster. Det första är säsongsvariationerna som är kraftigare ju kortare fallängden är. Det andra är hur ned- och uppgångar fortplantas genom de olika fallängderna med start i de kortaste, t.ex. hur nedgången som inleddes i början av 2002 för fallen upp till 180 dagar sedan med några månaders förskjutning slår igenom i fallen 181-364 dagar osv. På motsvarande sätt syns hur uppgången som inleds i den kortaste fallängden under första halvan av 2010 därefter slår igenom i de längre fallängderna. Diagram 11. Pågående sjukfall i olika fallängder januari 2000 - september 2013 Det kan vara värt att ägna särskild uppmärksamhet åt ett par andra fenomen som kan utläsas ur diagram 11. I diagrammet syns ett dramatiskt fall i antalet fall längre än 2 år i januari 2010. Det är en direkt effekt av att de nya sjukförsäkringsreglerna om en maximal tid i sjukpenningen för första gången tillämpas. Det är ca 17 000 sjukfall som vid ett och samma tillfälle, den 2 januari 2010, uppnår maxtiden. 4 Samtidigt är den förändring som uppträder i fallen kortare än 180 dagar från april till juni 2010 lika intressant. Här förändras det mycket likartade säsongsmönstret under några månader. Den tidigare flacka eller svagt nedåtgående utvecklingen efter januari bryts för en uppgång under tre månader. Det är en direkt effekt av återflödet bland de som uppnådde maxtiden vid årsskiftet. Det innebär att dessa sjukfall i denna form av statistik nu betraktas 4 Alla sjukfall på minst 914 dagar omfattades vid denna tidpunkt. 121 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 22 (75) som nya och korta sjukfall. Hur även denna förändring fortplantar sig uppåt i fallängderna kan utläsas i dragrammet. Det sker en uppgång i längdklassen 181-364 några månader senare, i fallängden 1-2 år runt april 2011 och i sjukfallen över 2 år syns skiftet i nivå ett år senare. Det vi ser är hur de s.k. återvändarna vandrar ett nytt varv genom systemet. I diagram 12 åskådliggörs detta på ytterligare ett sätt. Här redovisas antalet individer i respektive längdklass och det antal som utgörs av återvändare. Diagram 12. Pågående sjukfall i juli respektive år (streckad yta avser återflöde) Det finns mycket som talar för att vi i analytiskt syfte kan behandla återvändare i fallängder kortare än två år som om de egentligen tillhörde sjukfallen längre än 2 år. Det ger bättre perspektiv på utvecklingen över tid. En sådan redovisning kan motiveras utifrån att återvändarna har en lång sjukhistorik bakom sig innan de uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen. Detta redovisas i diagram 13 nedan. 122 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 23 (75) Diagram 13. Antal pågående fall över 2 år och återflödet Ser man endast till antalet pågående sjukfall längre än två år ligger antalet på en historiskt låg nivå även om antalet ökat något sedan bottennoteringen 2010 och 2011. Räknar man även samtliga återvändare från sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning som sjukfall längre än två år ligger antalet istället på ungefär samma nivå som i slutet av 2009 då de första personerna uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen. Den minskning av antalet långa sjukfall som kan noteras i slutet av serien kan förklaras av att personer uppnått maximal tid i sjukpenning en andra gång och av att fler beviljats sjukersättning tills vidare. I diagrammet räknas samtliga personer som startat ett nytt sjukfall inom 15 månader efter att de avslutat ett fall med tidsbegränsad sjuk- eller aktivitetsersättning som sjukfall längre än två år oavsett om de uppnått maximal tid eller inte. Detta för att ge en rättvisande jämförelse över tid då det redan innan maxgränserna infördes förekom övergångar från tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning (innan 2003 sjukbidrag) till sjukpenning. Även om den typ av redogörelse som illustreras i diagram 13 ger en mer rättvisande bild av utvecklingen av antalet långa sjukfall över tid så kan denna typ av redovisning utvecklas. Tidigare övergick många långa sjukfall till tidsbegränsad sjuk- eller aktivitetsersättning (före 2003 sjukbidrag). Idag är den tidsbegränsade sjukersättningen helt avskaffad vilket innebär att denna, förr tämligen vanliga, övergång för långa sjukfall inte längre är möjlig vilket ökar antalet sjukfall längre än två år. I diagram 14 nedan redovisas därför samtliga individer som har tidsbegränsad sjukersättning, aktivitetsersättning eller sjukbidrag och som inte samtidigt har sjukpenning som sjukfall längre än två år. 123 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 24 (75) Diagram 14. Korrigerat antal pågående sjukfall över 2 år (inkl. återflödet), tillsammans med tidsbegränsad sjukersättning, aktivitetsersättning eller sjukbidrag* * Sjukbidragen upphörde när sjuk- och aktivitetsersättningen infördes 2003, och från januari 2013 består den redovisade kurvan enbart av aktivitetersättningen eftersom den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffats. Med detta sätt att redovisa antalet långa sjukfall ser man att den långvariga nedgång som inleddes 2006 fortfarande pågår även om nedgången nu tycks plana ut. Värt att notera är också hur ökningen av antalet personer med tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning tar fart i början av 2004 i samband med att minskningen av antalet sjukfall längre än 2 år inleds. Från detta går vi över till en beskrivning av de pågående fallen utifrån vilka yrken och sektorer som de pågående sjukfallen tillhör. 3.6 Sjukskrivningarnas utveckling i olika yrken 2010-2012 Försäkringskassan har tidigare i en särskild Socialförsäkringsrapport beskrivit utvecklingen från 2002-2010. 5 Här redovisas för första gången hur utvecklingen sett ut under uppgångsperioden från 2010-2012. I bilaga 3 redovisas en utförligare beskrivning av utvecklingen från 2010 till 2012 för olika yrken och sektorer. Den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan har ökat i alla yrkesgrupper och sektorer mellan år 2010 och 2012. Ökningen har varit som störst i service-, omsorgs- och försäljningsyrken (exempelvis inom vård- och omsorg) samt i arbeten utan krav på yrkesutbildning (exempelvis bland städare och renhållnings- och återvinningsarbetare). Då vård- och omsorgspersonal utgör en stor yrkesgrupp med många anställda har ökningen här 5 Socialförsäkringsrapport 2012:14. 124 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 25 (75) haft en stor inverkan på den ökade sjukfrånvaron totalt sett (oavsett yrke). Ökningen av ersatt sjukfrånvaro har också varit högre för kvinnor än för män i alla yrkesgrupper. Diagram 15. Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd i olika yrkesgrupper, år 2002-2012 De sektorer där sjukfrånvaron har ökat mest är inom kommuner och aktiebolag. Inom aktiebolag är det särskilt bland de anställda kvinnorna som sjukfrånvaron ökar, medan det bland anställda män i aktiebolag inte ses en lika tydlig utveckling. I huvudsak tycks det vara anställda inom aktiebolag verksamma inom service-, omsorgs- och försäljningsarbeten samt arbeten utan krav på yrkesutbildning som ökat sjukfrånvaron mest. Trots ökningen ligger dock fortfarande nivån av ersatt sjukfrånvaro lägre bland anställda i aktiebolag än vad den gör för alla anställda (oavsett yrke och sektor). Skillnaderna i ersatt sjukfrånvaro har ökat mellan olika yrkesgrupper sedan år 2010. I alla yrkesgrupper har också måtten antal startade sjukskrivningar per 1 000 anställda och genomsnittligt antal sjukskrivningsdagar per sjukskriven ökat. Detta indikerar att en ökning i både inflödet och durationen har haft en betydelse för den ökade sjukfrånvaron i alla yrken. 125 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 26 (75) Diagram 16. Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd i olika sektorer, år 2002-2012 Trots att den ersatta sjukfrånvaron ökat kraftigt mellan 2010 och 2012 så ligger fortfarande nivån av ersatt sjukfrånvaro betydligt lägre än vad den gjorde då sjukfrånvaron kulminerade år 2002. Det vill säga att trots den senaste ökningen så är antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd ännu inte i närheten av vad den var då sjukfrånvaron stod som högst i början av 2000-talet. 126 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 27 (75) 4. Årsskiftesgruppens och sjukersättningsreglernas påverkan på sjp-talet Sjukpenningtalet har sedan slutet av 2010 ökat från 6,0 ersatta nettodagar per inskriven försäkrad till 8,2 i september 2013. Vid de senaste omfattande regelförändringarna den 1 juli 2008 låg sjukpenningtalet på 9,6. Det finns åtminstone två intressanta aspekter vad gäller perioden från juli 2008 fram till i dag, markerad med en rektangel i diagrammet nedan. Dels handlar det om hur relevant lägstanivån under oktober till december 2010 är att använda vid jämförelser både före och efter den tidpunkten. Dels handlar det om hur stora effekter förändringarna av regelverket kring sjukersättningen haft för nivån på sjukskrivningarna och sjukpenningtalet. Diagram 17. Sjukpenningtalet januari 2000 september 2013. 4.1 Effekten av årsskiftesgruppen Den del av regelförändringarna som avsåg införandet av en begränsning av den tid sjukpenning kan betalas ut, den s.k. maxtiden, kom även att omfatta de sjukfall som pågick vid tidpunkten för införandet. Det ledde till att en stor grupp med långa eller mycket långa sjukfall uppnådde maxtiden vid samma tidpunkt i anslutning till årsskiftet 2009/2010. Det rörde sig om närmare 17 000 individer. Ca 16 000 av dessa lämnade också sjukpenningen. Den fulla effekten av detta med avseende på sjukpenningtalet slår igenom i december 2010 6 vilket innebär att den nivån på sjukpenningtalet till en del är en engångseffekt av förändringarnas införande. I bilaga 4 redovisas hur effekten på sjukpenningtalet beräknats. Slutsatsen är att den i december var 0,7 dagar. Det betyder att ett sjukpenningtal på ca 6,7, snarare än 6,0, utgör en mer realistisk nivå för jämförelser av utvecklingen över tid. 6 Genom att sjukpenningtalet beräknas som antalet ersatta nettodagar under den senaste 12-månadersperioden dividerat med antalet inskrivna försäkrade exklusive antalet individer med hel sjukersättning. 127 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 28 (75) Diagram 18. Sjukpenningtalet justerat för effekten av årsskiftesgruppen 4.2 Effekten av förändringarna i sjukersättningsreglerna Förändringarna i regelverket kring sjukersättningarna, avskaffandet av den tidsbegränsade ersättningen och skärpningen av reglerna för att beviljas stadigvarande ersättning har verkat i motsatt riktning. Det har inneburit fler pågående sjukskrivningar och därigenom ett högre sjukpenningtal. I bilaga 2 redovisas en promemoria som analyserar hur stor denna påverkan på sjukpenningtalet är. Slutsatserna sammanfattas i det följande. I Diagram 19 redovisas sjukpenningtalet från mitten av 2007 till mitten av 2013. I diagrammet visas även sjukpenningtalet som det enligt analysen skulle ha varit om sjukersättningen inte reformerats 2008. Det tydligaste i diagrammet är den generella trenden med en kraftigt minskande sjukfrånvaro till och med 2010, och en lite mindre kraftig ökning sedan dess. Vi kan också se att det justerade sjukpenningtalet som förväntat är lägre än det faktiska. Våra beräkningar ger att sjukpenningtalet efter ett år ökat med 0,4 per person och år på grund av reformerna av sjukersättningen. Efter två år skattar vi sjukpenningtalet till 0,8 högre per person och år på grund av reformerna. Förändringstakten avstannar över tid. Efter 4,5 år ger våra beräkningar att reformerna inneburit en ökning av sjukpenningtalet med 1,3 per person och år. Räknat i pågående sjukfall så motsvarar skillnaden i sjukpenningtal på 1,3 dagar ca 21 000 pågående sjukfall längre än 180 dagar. Vi ser alltså att reformerna av sjukersättningen har en kraftig inverkan på sjukpenningtalet och antalet pågående sjukfall. 128 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 29 (75) Diagram 19. Effekterna på sjukpenningtalet från regelförändringarna av sjukersättningarna 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12-12 0 12 24 36 48 60 antal månader sedan maj 2008 Sjukpenningtalet Sjukpenningtalet justerat för reformer 4.3 En kalkyl av den sammanlagda effekten Effekten av årsskiftesgruppen på sjukpenningtalet innebär att det skulle ha varit högre från januari 2010 till december 2011. Effekterna av de förändrade sjukersättningsreglerna går i motsatt riktning. Givet de gamla reglerna skulle sjukpenningtalet varit lägre från inledningen av 2009 fram till idag. I diagram 20 presenteras den sammanlagda effekten av båda dessa faktorer. Av intresse är att vi ser en längre period, från november 2010 till april 2012, med ett relativt stabilt justerat sjukpenningtal runt 5,7-5,8. Därefter ökar det justerade sjukpenningtalet med i genomsnitt en dag fram till juni 2013. Samma ökning sker i det verkliga sjukpenningtalet men på en högre nivå. Differensen ligger precis som i skattningen av sjukersättningsreglernas effekt på ca 1,3 dagar och motsvarar i början av 2013 ca 21 000 sjukfall längre än 180 dagar. Det mest intressanta med sjukpenningtalet när det justerats för effekterna av årsskiftesgruppen och de ändrade sjukersättningsreglerna är den förändrade bilden av ökningen i sjukfrånvaron från december 2010 fram till idag. Det vi ser i det justerade sjukpenningtalet är en mindre kraftig ökning från december 2010 fram till juni 2013 (+0,9 dagar, eller +15 procent) jämfört med det officiella sjukpenningtalet (+2,0 dagar, eller +33 procent). 129 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 30 (75) Diagram 20. Den sammanlagda effekten på sjukpenningtalet från årsskiftegruppen och regelförändringarna av sjukersättningarna 5. Inflöde och diagnossammansättning påverkar pågående fall Försäkringskassan har inför den här delrapporten också analyserat effekterna på sjukpenningtal och pågående sjukfall av förändringarna i inflödet och i diagnossammansättningen. Det har skett en ökning i inflödet av anställda sjukskrivna från inledningen av 2010. Tidigare i diagram 5 har vi redovisat sjukfrånvaron under sjuklöneperioden från 2002 till 2013. Vi kan notera en stadig uppgång särskilt markerad från 2010. Uppgången sker inom alla sektorer. Det är en generell och kraftig förändring. Försäkringskassan är inte inblandad i dessa sjukskrivningar. Det är denna ökning som kommer över i Försäkringskassans verksamhet. Ökningen skapas alltså inte när sjukfallen kommit över till Försäkringskassan utan kan identifieras redan under sjuklöneperioden, däremot har ett ökat inflöde i sjuklöneperioden stor påverkan på utvecklingen av den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan. Den förskjutning i diagnossammansättningen i inflödet av nya sjukfall som skett har tidigare i rapporten illustrerats i diagram 7. Det mest uppenbara är ökningen i de psykiska diagnosernas andel, från 18 procent 2009 till 22 procent 2012. Olika diagnoser uppvisar olika varaktigheter. Vid en grov diagnosgruppering så har de psykiska diagnoserna längst varaktighet, rörelseorganen har något över ett genomsnitt för samtliga diagnoser, och övriga diagnoser sammantaget något under genomsnittet. Detta påverkar sjukfrånvarons utveckling, både i pågående fall och i sjukpenningtalet. Effekterna på antalet pågående sjukfall av inflödesökningen och förändringarna i diagnossammansättningen har analyserats till denna rapport. Den utveckling som skulle blivit givet att inflödet respektive diagnossammansättningen konstanthållits har simulerats fram till december 2012. 130 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 31 (75) I december 2010, då sjukpenningtalet var som lägst, låg det genomsnittliga antalet pågående sjukfall under de senaste 12 månaderna på 99 000 sjukfall. I december 2012 var motsvarande antal 124 000 sjukfall. Det är en ökning med 25 000 sjukfall (ca 25 procent). Den sammanlagda effekten av det ökade inflödet och den förändrade sammansättningen av diagnoserna är i storleksordningen 12 procent, vilket motsvarar en ökning med ca 12 000 sjukfall från de 99 000 sjukfallen i december 2010. Inflödesökningen har större betydelse än den förändrade diagnossammansättningen, vilket poängterar inflödets betydelse för den aktuella utvecklingen. Diagram 21. Effekterna på antalet pågående sjukfall av det ökade inflödet och den förändrade diagnossammansättningen 6. Avslutsanledningar hur avslutas sjukfallen? De allra flesta sjukfall avslutas med tillfrisknande och att arbetsförmågan därigenom återställs och individen kan gå tillbaka till sin tidigare verksamhet. Andelen som återgår i arbete, arbetslöshet, studier eller arbete i eget företag efter en sjukskrivning har över tid legat konstant på 85-89 procent. Det innebär att det sammantaget är mellan 11-15 procent som avslutas av någon annan anledning, ca 4 procent övergår till föräldra- eller graviditetspenning, knappt 2 procent avslutas numera med övergång till sjukeller aktivitetsersättning, avslagen och indragen omfattar ca 3 procent och de resterande 5 procenten har olika andra avslutsanledningar där det främst handlar om övergångar till aktivitetsstöd. Detta utgör viktiga fakta vid beskrivningar av och diskussioner om sjukförsäkringens utveckling och motiverar därigenom sin plats i denna rapportering. 131 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 32 (75) Diagram 22. Sjukfallens avslutsanledningar september 2012 juli 2013. a) Andel sjukfall som avslutas som arbetsföra b) Andel sjukfall som avslutas med avslag eller indragning, övergång till sjuk- eller aktivitetsersättning, övergång till föräldra- eller graviditetspenning samt övrigt. 7. Uppnår maxtid, lämnar ersättningen och återvänder Vid årsskiftet 2009/2010 nådde de första försäkrade maxtiden i sjukförsäkringen. Fram till den sista december 2012 kunde det maximala antalet ersättningsdagar nås från både sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning. Därefter enbart från sjukpenning eftersom den tidsbegränsade sjukersättningen fasats ut under en övergångsperiod. Fram till och med juni 2013 är det 96 200 fall som nått maxtiden, vilket motsvarar 93 100 individer. 7 Av dessa är det 73 500 fall eller 71 000 individer som också lämnat ersättningen från Försäkringskassan, vilket motsvarar ca 76 procent av de som uppnått maxtiden. Övriga har beviljats fortsatt sjukpenning eller stadigvarande sjukersättning. Det stora flertalet av de som lämnat har övergått i Arbetsförmedlingens program Arbetslivsintroduktion (ALI) med ersättning i form av aktivitetsstöd. Därefter är det 36 300 individer som efter minst tre månader åter beviljats sjukpenning. Av dessa har ca 15 000 individer pågående sjukfall idag. Tabell 1. Försäkrade som uppnått maxtiden, lämnat ersättningen från Försäkringskassan från årsskiftet 2009/10 juni 2013 och de som återvänt Uppnått maxtid Lämnat Återvänt hittills Från Sjukpenning 45 800 38 800 22 900 Från tidsbegr. Sjukersättning 50 400 34 700 15 800 Totalt 96 200 73 500 38 700 Antal unika individer 93 100 71 000 36 300 Bland de som återvänt genom att beviljas en ny period med sjukpenning är det lite fler än 3 800 personer som fram till och med april 2013 uppnått maxtiden för andra gången. Det är ca 80 procent av dessa som också lämnat sjukpenningen. Bland dessa är det betydligt 7 Ett antal individer har uppnått maxtiden i både sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning. 132 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 33 (75) vanligare, än bland dem som lämnat ersättningen en gång, att återigen beviljas sjukpenning efter minst tre månader med ersättning i form av aktivitetsstöd. Tabell 2. Sjukfall som uppnått maxtiden för andra gången från september 2012 april 2013 Återvänt hittills Uppnått maxtid Lämnat Antal Andel Sep 2012 - dec 2012 2 616 2 075 1 496 72% Sep 2012 - apr 2013 3 811 3 055 2 104 69% Det är viktigt att komma ihåg att sifferuppgifterna i tabell 1 och 2 kan förändras vid senare uppdateringar av informationen allt eftersom utbetalningar av olika ersättningar registreras och därefter finns tillgängligt i statistikdatabaserna. Tabell 1 och 2 representerar den aktuella bilden som kunde skapas med tillgänglig information i början av november. Av de drygt 3 800 sjukfallen som uppnådde maxtiden för andra gången från september 2012 till april 2013 så kom 72 procent från sjukpenning och 28 procent från tidsbegränsad sjukersättning den första gången de nådde maxtiden. Kvinnorna utgör 72 procent av gruppen och männen 28 procent. Åldersfördelningen var 1 procent upp till 29 år, 14 procent i åldern 30-39 år, 37 procent 40-49 år, 33 procent i åldersgruppen 50-59 år och 15 procent var 60 år eller äldre. 8. Avslag och indrag regionala variationer Andelen avslag och indrag minskar. I denna delrapport redovisas och diskuteras utvecklingen fr.o.m. 2009. Från 2010 kan man som framgår av diagrammen nedan konstatera en fallande trend. För helåret 2012 noterades 12 402 avslag (2,4 procent). Hittills under 2013 (t.o.m. september) har 7 806 avslag noterats (2,1 procent). För 2013 ligger avslagen (januariseptember) på en lägre nivå per månad både i antal och i procent vilket indikerar att helåret 2013 kommer ha färre avslag och en lägre andel avslag än 2012. Diagram 23. Antal och andel avslag och indrag 2009-2013 a) Avslag b) Indrag Andel: Avslag i relation till antalet ansökningar. Andel: Indrag i relation till ant. avslut under månaden före. 133 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 34 (75) Andelen indrag har haft en nedåtgående trend sedan 2009 och för helåret 2009 var antalet indrag 10 010 (2,4 procent), 2012 var det 6 192 (1,4 procent). Under 2013, januari till augusti, ligger indragningarna på 3 974 (1,2 procent) vilket indikerar att även indragningarna kommer att utgöra en lägre andel jämfört med 2012. I delrapport 2 kring sjukförsäkringens utveckling så var en av slutsatserna att åtminstone en del av den trendmässiga nedgången är ett resultat av förändringar i sammansättningen av sjukfall. Detta förklaras bland annat av en förändrad diagnossammansättning med en ökande andel sjukfall med psykiska diagnoser. Försäkringskassans arbete med att utveckla nya metoder för bedömning av arbetsförmåga ger exempelvis för handen att nedsättningar avseende psykisk aktivitetsförmåga i hög utstäckning leder till arbetsoförmåga. 8 Det finns också bland inblandade aktörer en osäkerhet kring hur man kan se på och värdera psykisk ohälsa ur ett arbetsförmågeperspektiv. En annan faktor som kan bidra till nedgången i avslag och indrag handlar om successiv anpassning till nya förutsättningar. Antalet indrag och avslag 2009 och 2010 låg på en högre nivå än idag. Detta kan delvis sammanhänga med de nya regler som infördes 2008. Reglerna tolkades inledningsvis med ledning av förarbetena tämligen strikt. Det är oklart om, och i vilken utsträckning, delar av detta var oönskade eller oväntade konsekvenser av de nya reglerna. För en sådan tolkning talar hur som helst det faktum att reglerna ändrats vid fem tillfällen. Syftet med ändringarna har i samtliga fall varit att i olika avseenden öppna för en mer generös tillämpning vilket rimligtvis förklarar en del av det ökade antalet bifall och minskade antalet indrag. Till detta kommer att tillämpningen numera har satt sig som en följd av att Försäkringskassan anpassat sig till de domar som kommit under perioden. Försäkringskassan har t.ex. från 2010 tills nu haft anledning att ge ut ett 50-tal Domsnytt enbart inom det här området. Oavsett om de behandlar domar där den enskilde beviljas eller nekas sjukpenning så innehåller de ställningstaganden som ringar in Försäkringskassans bedömningsutrymme och på så sätt styr mot en enhetligare tillämpning. Möjligheterna för en enhetlig och korrekt rättstillämpning tog stora steg framåt genom enmyndighetsreformen av administrationen år 2005. På flera områden inom sjukförsäkringen ser vi uttryck för detta. Främst när det gäller den minskade spridningen mellan olika regioner både vad gäller sådant vi studerat i dessa rapporter som inflöde, varaktighet eller sjukpenningtal. Men också i tidigare uppföljningar av sjukförsäkringsreformerna, t.ex. med avseende på användningen av särskilda skäl i samband med sjukpenningrättsbedömningarna. En fråga som ställs är om nedgången är ett tecken på bristande likformighet eller avsteg från en korrekt tillämpning. Om det är så borde det leda till en ökad geografisk variation. Det är orimligt att anta att sådana praxisförändringar, i form av avsteg från en korrekt tillämpning, skulle accepteras och slå igenom på samma sätt och samtidigt över hela riket. Mot bakgrund av detta har den regionala utvecklingen med avseende på indragningarna studerats. Motsvarande regionala analys kan inte göras för avslagen eftersom dessa beslut är koncentrerade till ett antal särskilda försäkringscentra. Någon sådan ökad regional variation återfinns inte i data. Utvecklingen avseende indragningarna är påfallande enhetlig sett ur ett geografiskt perspektiv. Detta talar starkt 8 Metoder för bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen slutrapport, jan 2013 (dnr 088713-2010). 134 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 35 (75) emot att någon glidande praxisförändring skulle ha en avgörande betydelse för den sjunkande indragsfrekvensen. I diagram 24 redovisas utvecklingen för de fyra verksamhetsområdena (VO) inom LFC-organisationen, och i bilaga 1 redovisas utvecklingen på länsnivå inom respektive VO. Diagram 24. Andel indrag per verksamhetsområde (VO) 2009-2013 Frågan om eventuella praxisförskjutningar bör dock tas på allvar och studeras på ett så seriöst sätt som möjligt. Försäkringskassan kommer att fortsätta analysera eventuella förändringar i hur handläggare bedömer sjukskrivningsärenden. Frågor som har med kvalitet i Försäkringskassans tillämpning av regler att göra är av så avgörande betydelse att all ny kunskap även om den måste hanteras utifrån de metodmässiga begränsningar som finns när det gäller att kunna analysera eventuella förändringar i tillämpningen över tid har ett stort värde. Försäkringskassan har därför inlett arbetet för att genomföra aktstudier av ärenden både bifall och avslag - från två olika tidpunkter för att analysera eventuella förändringar. 135 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 36 (75) 9. Avslutande diskussion Den ökning av sjukpenningtalet som vi sett från 2010 fram till idag uppvisar några väsentliga skillnader jämfört med vändningen uppåt i slutet av 90-talet. En stor del av uppgången består idag av en omflyttning av sjukfrånvaron från sjukersättning till sjukpenning samtidigt som vi har en fortsatt nedgång i den totala sjukfrånvaron uttryckt i ohälsotalet. Vi har i rapporten också visat att uppgången inte är lika stor om hänsyn tas till den engångseffekt på sjukpenningtalet som det faktum att 17 000 pågående sjukfall samtidigt nådde maxtiden vid årsskiftet 2009/10 hade. Vid vändningen i slutet av 90-talet så kombinerades en uppgång i varaktigheten med ett kraftigt ökat inflöde runt 1997/98. Dessa skillnader, framförallt att förändringen i inflödet inte är lika dramatisk nu, talar emot en återupprepning av den utveckling som vi upplevde då. Diagram 25. Inflödet i sjukskrivning 1995-2013 Summerat rullande 12-månadersperioder Det som därutöver talar emot att sjukpenningtalet riskerar samma nivåer som vid inledningen av 2000-talet är att det nuvarande regelverket tillsammans med dagens processer och aktiviteter kring sjukskrivning på ett tydligare sätt motverkar längre sjukskrivningar bland anställda. De nuvarande reglerna, med en begränsning av antalet dagar med sjukpenning, medför också att varaktigheten inte kan öka hur mycket som helst. Även det talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än i slutet av 1990-talet. En realistisk bedömning är också att en kvarstående nedsättning av arbetsförmågan under längre tid kommer att resultera i en viss uppgång i nybeviljandet av sjukersättning. Samtidigt är det viktigt att överväga hur den nuvarande uppgången i inflödet av anställda sjukskrivna som vi kunnat rapportera och som vi ser i sjuklönestatistiken tillsammans med det faktum att varaktigheten i de längre sjukfallen bland anställda uppvisar en ökning ska värderas i ljuset av det vi vet om den historiska utvecklingen. Därför kommer den avslutande diskussionen att ske med särskilt fokus på vändningarna i sjukpenningtalet runt 1997, 2003 och 2010. 136 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 37 (75) Diagram 26. Sjukpenningtalet 1997-2012 B A C Vid vändningen 1997 (A) skedde det en uppgång i inflödet av nya sjukfall samtidigt som varaktigheten fick störst betydelse för hela uppgången fram till 2002. I ett av underlagen till den förra Socialförsäkringsutredningen 9 skattas två tredjedelar av hela ökningen för anställda från 1997 till 2002 bero på varaktigheten. För de arbetslösa är ökningen i varaktighet helt avgörande. Går vi sedan till vändningen runt 2002/2003 (B) sker det inledningsvis en minskning i inflödet. Därefter fortsätter inflödet att minska både för anställda och arbetslösa. Från 2007 kommer också en nedgång i varaktigheten att bidra till den fortsatta utvecklingen. Varaktigheten minskar för både anställda och arbetslösa. Under 2010 drivs den fortsatta nedgången i sjukpenningtalet helt av varaktigheten, samtidigt som inflödet redan börjat verka i motsatt riktning. Det är framförallt inflödet av anställda som föregår vändningen i slutet av 2010 (C). Samtidigt förändras inflödet av arbetslösa mycket litet om man bortser från återflödet från de som uppnått maxtiden i sjukförsäkringen. Inflödet av anställda har fortsatt öka och nu ser vi också starkare tendenser till ökad varaktighet för de anställda samtidigt som varaktigheten för de arbetslösa lagt sig på en historiskt sett mycket hög nivå. Det mönster som framträder i samband med vändningarna både uppåt och nedåt är att inflödet tycks spela en viktig roll. Vid vändningen nedåt under 2002 förändrades inflödet först och vid senaste uppgången ökar det redan före vändningen. Efter vändningarna har sedan varaktigheten påverkats och förstärkt både upp- och nedgångar i sjukpenningtalet. Vid vändningen i slutet av 90-talet föregicks vändningen inte lika tydligt av en uppgång i inflödet. Däremot är den dramatiska förändringen i inflödet kraftig och sker snabbt. Mycket talar för att de båda faktorerna samverkade på ett sådant sätt att ökningen i sjukfrånvaron ledde till en historiskt hög nivå. 9 Socialförsäkringsutredningen (2006): Nya siffror om socialförsäkringarna, s. 40-43. Skrift nr 14 i serien Samtal om socialförsäkring. 137 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 38 (75) Även om vi idag inte har kunskap om de exakta mekanismerna bakom detta mönster så ger det ändå ett underlag för en diskussion om hur administrationen bör agera i den nuvarande uppgången. För att nå en stabil sjukfrånvaro på en låg nivå måste särskilt fokus fästas på faktorer och aktiviteter som kan påverka inflödet, eftersom det tycks spela en så central roll i sjukfrånvarons förändring. Detta betonar betydelsen av att alla aktörer i sjukskrivningsprocessen lever upp till sitt ansvar. Det gäller Försäkringskassan, hälso- och sjukvården, arbetsgivarna liksom Arbetsförmedlingen. Centrala insatser i ett sådant arbete är förstärkt dialog med hälso- och sjukvården, att hålla diskussionen utifrån det försäkringsmedicinska beslutsstödet levande, att fortsätta fokusera på sjukskrivningarnas roll i vård och behandling och betona betydelsen av en restriktiv hållning i sjukskrivningssituationen vilket betyder att behovet av sjukskrivning liksom eventuella risker med en sådan rekommendation noga övervägs av läkarna. Förnyade insatser i relation till arbetsgivarna bör också ingå i arbetet med inflödet. Betydelsen av förebyggande arbete, arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering och anpassning av arbetsuppgifter vid sjukdom liksom arbetsmiljön måste betonas. Inte minst mot bakgrund av ökningen i sjukfrånvaron under sjuklöneperioden och ökningen av sjukskrivningarna i psykiska diagnoser. Det är den frånvaron som vi sedan kan följa i uppgången av den av Försäkringskassan ersatta sjukfrånvaron. Och dessa aspekter bör aktivt föras fram i det offentliga samtalet från Försäkringskassans sida, vilket troligen har större påverkan på den framtida utvecklingen än diskussioner kring antalet eller andelen avslag i sjukpenningen som aldrig legat på en sådan nivå att de spelat en avgörande roll för sjukfrånvarons utveckling. Den försäkringsmässiga bedömningen utgör alltid grunden för administrationen av sjukförsäkringen oavsett den aktuella nivån på, eller utvecklingen av, sjukfrånvaron. Insatserna, med fokus på inflödet, kan vara avgörande för att skapa det utrymme som krävs för att utveckla administrationens förmåga att bidra till att förkorta sjukskrivningarna. De olika aktörernas ansvar gäller givetvis också när det kommer till att understödja arbetsåtergång och att förkorta de sjukskrivningar där det är möjligt. Inslag i detta arbete kan vara att arbetsåtergång integreras som en parameter i uppföljningen av resultat inom medicinska behandlingar och åtgärder. Att medicinsk behandling och rehabilitering kan ske parallellt med hel eller delvis arbetsåtergång. Arbetsgivarnas insatser för att de anställdas sjukskrivningsperioder ska förkortas måste lyftas fram. På samma sätt måste effektiviteten i insatserna inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen säkerställas. Här finns det en stor potential att åstadkomma mer. Det förutsätter dock att båda myndigheterna skärper sitt arbete. Försäkringskassan måste bidra genom ett förbättrat utredningsarbete och därigenom identifiering av de försäkrade som är i behov av insatser inom ramen för samarbetet och som kan förväntas tillgodogöra sig dem. Arbetsförmedlingen måste säkra resurserna för samarbetet så att väntetiderna till de gemensamma kartläggningarna minimeras och utveckla eller förstärka de åtgärder som erbjuds så att de kan förväntas ge större effekter. 138 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 39 (75) Då ges också möjlighet att anpassa existerande eller utveckla nya insatser, hos alla de inblandade aktörerna, som också bidrar till att förkorta sjukskrivningarna. Försäkringskassans eget ansvar för att utveckla arbetssätten och verktygen vid rehabiliteringskedjans kontrollstationer bör på motsvarande sätt sättas i centrum, liksom kunskapsuppbyggnad kring effekter av administrationens förhållningssätt och ageranden i sjukskrivningsprocessen. Detta fokus på inflödet kombinerat med insatser för att korta sjukfallens varaktighet bör också utgöra centrala inslag i den framtida interna uppföljningen av administrationen. 139 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 40 (75) Bilaga 1. Tabeller och diagram Diagram B1. Sjukpenningtalet i olika åldersgrupper Diagram B2. Relativa variationsvidden* i sjukpenningtalet för rikets län * Beräknas som differensen mellan länet med det högsta och det lägsta sjukpenningtalet dividerat med rikets sjukpenningtal. Ju större värde, ju större är variationen med hänsyn taget till nivån på sjukpenningtalet. 140 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 41 (75) Diagram B3. Diagnoser i pågående sjukfall Pågående sjukfall i genomsnitt under senaste 12-månadersperioden a) Anställda - Kvinnor (exkl. återvändare) b) Anställda Män (exkl. återvändare) c) Arbetslösa - Kvinnor (exkl. återvändare) d) Arbetslösa - Män (exkl. återvändare) e) Återvändare - Kvinnor f) Återvändare - Män Diagram B4. Relativ variationsvidd mellan länen i inflödet per 1000 försäkrade 141 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 42 (75) Diagram B5. Varaktighet utifrån olika perspektiv B5a) Tredje kvartil anställda kvinnor och män B5b) Medelvärdet* för varaktigheten anställda kvinnor och män * Beräkningen av medelvärdet underskattar nivån, men ger en korrekt trend för utvecklingen. B5c) Diagnoser kvinnor (Medelvärdet för varaktigheten) B5d) Diagnoser män (Medelvärdet för varaktigheten) 142 (176)
2013-11-29 Dnr 3023-2013 43 (75) Diagram B6. Andel indrag för länen inom VO Nord Diagram B7. Andel indrag för länen inom VO Syd Diagram B8. Andel indrag för länen inom VO Väst Diagram B9. Andel indrag för länen inom VO Öst 143 (176)