En fysisk analys med GPS som verktyg

Svenska Bandyförbundet En fysisk analys med GPS som verktyg Elitbandyspelarna inom svensk dambandy Projektledare: Martin Nyman Assisteneter: Cassi Hemlin, Karolina Degermo och Stefan Lindqvist Kompetensgrupp: Peter Rönnqvist, Anna Lundin, Anna Jepson

Innehåll 1 Inledning... 2 2 Bakgrund... 3 2.1 SOKs fysprofil... 3 2.2 Svenska bandyförbundets fysprofil... 3 3 Material och metod... 4 3.1 Matchanalys... 4 4 Resultat... 5 4.1 Åksträcka... 5 4.2 Maxhastighet... 6 4.3 Snitthastighet... 7 4.4 Antal accelerationer i de fyra snabbaste hastighetszonerna... 8 4.5 Tid på accelerationerna... 9 4.6 Tid per hastighetszon... 10 4.7 Sträcka i de fyra snabbaste hastighetszonerna... 11 4.8 Bytesfrekvens... 12 5 Diskussion... 13 5.1 Skillnader och likheter mellan de olika spelarpositionerna... 13 5.1.1 Det aeroba kravet på spelarna... 13 5.1.2 Acceleration och behov av explosivitet... 13 5.2 Tillämpade träningsmetoder för maximal effekt baserade på studiens resultat... 14 5.3 Att ligga i framkant... 15 1

1 Inledning Under åren 2004-2005 och 2010-2011 genomförde Svenska bandyförbundet två separata studier av spelarnas rörelsemönster på landets absoluta toppspelare inom svensk herr bandy. Inför säsongen 2011-2012 valde förbundet att genomföra en likande studie för damerna där spelarna hämtades direkt ur den yppersta eliten. Det finns stora utvecklingsmöjligheter inom svensk dambandy varför en studie som denna kan vara en pusselbit för att nå dit. Studien skall ses som en kartläggning av hur landets bästa dambandy spelare rör sig på isen. Syftet är att se likheter men också olikheter mellan de olika spelar positionerna för att därigenom besvara följande frågeställningar - Finns det några likheter/skillnader bland spelarpositionerna? - Finns det anledning att omarbeta nuvarande kravprofiler för att bättre möta kravet på is? - Kan resultaten från GPS analysen användas till att förändra eller styra träningen så den blir mer effektiv och mer position specifik? För att möjliggöra denna studie har Cassi Hemlin, Carolina Degermo och Stefan Lundqvist från Jakobsbergs folkhögskola engagerats i arbetet till vilka jag riktar ett stort tack. Peter Rönnqvist, Ana Jepson och Anna Lundin, alla från AIK dambandy, har utgjort den expertgrupp vars analyser varit ovärderliga i studiens slutskede. 2

2 Bakgrund Under flera år har Svensk bandy strävat efter att vara den ledande nationen inom sin idrott. Att mäta prestationen och sträva mot optimala kravprofiler är ett av de områden förbundet aktivt jobbar med. I dagsläget finns det kravprofiler till alla landslagen något som gör det möjligt att träna både effektiv individualiserat. Dessutom är detta transparent mellan de olika åldrarna vilket medför att man förbereder spelarna fysiskt redan vid 15 år ålder för så småningom nå en optimal fysisk status när spelaren når seniorålder. 2.1 SOKs fysprofil SOK (Sveriges olympiska kommitté) har legat i framkant när det gäller skapande och utformning av idrottsrelaterade kravprofiler. Syftet med dessa är, oavsett idrott, att ha mätbara fysiska krav som är kopplade till en för idrotten aktuell kravprofil. Utifrån resultaten är det sedan möjligt att träna rätt kvalité i rätt omfattning. Med detta synsätt effektiverseras träningen och varje individ får ut maximalt utifrån sig egen status. 2.2 Svenska bandyförbundets fysprofil De senaste 10 åren har tester varit ett sätt för svensk bandy att optimera träningen för den enskilde spelaren. Från att initialt ha använt den profil som SOK byggt upp har steget gått mot en mängd förändringar i syfte att utveckla sporten. Det är framförallt tidsaspekten och den särskillnad av krav inom lagdelarna som skiljer sig åt. När det gäller tidsaspekten finns stort motstånd att lägga två dagar till fysiska tester. Detta kräver både resurser i form av tid och pengar. Förbundet har valt att genomföra testerna på en dag, detta på plats hos respektive förening (detta naturligtvis om rätt lokaliteter finns tillgängligt). Det blir mer kostandseffektiv samtidigt som det är tidsbesparande. Spelarpositionsbestämda kravprofiler upplevs idag som ett måste. Det är väldigt stor variation på de krav som ställs på de olika spelarna utifrån dess position. Detta är nog den enskilt viktigaste delen i den framtida utvecklingen av svensk elitbandy. Att träna lika har ersatts av att träna rätt utifrån position och egen fysisk status. Att skapa en vettig kravprofil bygger på analys av de bästa spelarna i världen, både genom vanliga fysiska tester och på senare år även via GPS analyser i tävlingssituationer. 3

3 Material och metod Under säsongen 2011-2012 har Svenska bandyförbundet med hjälp av Martin Nyman och tre elever från Jakobsbergs Folkhögskola genomfört en omfattande GPS analys av spelare hämtade ur de fyra förväntade topplagen AIK, Sandviken, Kareby och Tranås. Spelarna har valts ut med hjälp av förbundskapten Oscar Pettersson och AIKs tränare Peter Rönnqvist. För att genomföra studien har viss teknisk utrustning varit nödvändig. Som verktyg för GPS analyserna har Garmin Forerunner 305 använts. För analyser har sedan Sporttracks 3,0 och Garmin training center använts. För att underlätta arbetet med alla accelerationsanalyser har Oscar Larsson, KTH, byggt ett datorbaserat analysprogram vilket underlättat accelerationsanalyserna enormt. 3.1 Matchanalys Studien påbörjades under hösten 2011 och var en direkt fortsättning på den studie som genomfördes på herrarna säsongen dessförinnan. Projektets avsikt var att stärka och komplettera de kravprofiler som finns för svensk dambandy. Montering av GPS klockan gjordes uppe på hjälmen, ett drag som fallit ut väl. Det blev inga störande moment för spelarna vilket naturligtvis är en förutsättning för studiens genomförande. Spelaren förseddes även med ett pulsband. Efter insamling av data överfördes informationen till de analysprogram som använts. Här gjordes en mängd analyser - Åksträcka (totalt, per halvlek) - Max hastighet - Snitthastighet - Antal accelerationer - Längd på accelerationer - Aktivitetstid - Vilotid - Antal byten per match 4

4 Resultat Till resultaten finns en expertkommentar knuten. Expertkommentatorerna är en reflektion av AIK tränarens Peter Rönnqvist tillsammans med AIK spelarna Anna Jepson och Anna Lundin. Syftet med dessa är att få en direkt feedback från resultaten. 4.1 Åksträcka Den totala, genomsnittliga åksträckan för respektive spelarposition presenteras nedan. Mellan den spelarposition som åkte längst (mitt) och den som åkte minst (back) skiljer det 17,21%. I studien på herrsidan var motsvarande skillnad 21,42%. 20,00 19,27 19,00 18,65 18,00 17,00 17,41 16,44 16,48 Åksträcka i km 16,00 15,00 LIBRO BACK HALV MITT FORWARD Figur 1 visar hur långt de olika spelarpositionerna åker i snitt under en match. Den spelare som åkte längst oavsett position åkte hela 24,79 km. Expertkommentarer: Att mittfältare och halv åker längst är ingen överraskning då dessa spelare har hela planens djup som arbetsyta och deltar i stor utsträckning både offensivt och defensivt. Intressant att notera är att en libro åker så pass mycket längre än en back. Detta kan rimligen bero på (1) att en libro arbetar över hela planens bredd medan en back i högre grad rör sig på en kant, (2) att en libro i damallsvenskan deltar mer i det offensiva spelet än majoriteten backar och (3) att urvalet är relativt litet (det finns endast en libro per lag) varför en enskild libro med exceptionella fysiska kvaliteter och annorlunda rörelsemönster kan ha stark positiv påverkan på resultatet. Anmärkningsvärt är även att forwards åker så pass mycket kortare än halv och mittfältare. Detta har sannolikt sin förklaring i att forwards byter oftare för att kunna hålla en högre hastighet och göra fler accelerationer när de väl är på isen. 5

Hastihet i km/h 4.2 Maxhastighet Den maximala hastigheten som uppnås under match varierar väldigt lite mellan de olika spelarpositionerna bortsett från backarna. Maxhastighet Snitt Maxhastighet Topp 34,75 34,95 34,65 35,37 31,17 32,44 32,03 32,39 28,95 27,67 LIBRO BACK HALV MITT FORWARD Figur 2 visar både den maximala snitt hastighet samt den enskilt högsta hastigheten per spelarposition. Noterbart är den låga variationen i de båda staplarna. Endast backarna utmärker sig negativt. Expertkommentarer: Värt att notera är att backarnas maxhastighet är avsevärt lägre än övriga positioners. Detta känns oroväckande då det rimligen borde vara så att backarna kunde mäta sig med forwards då dessa ofta ställs mot varandra. Om begränsningen är kopplat till den fysiska prestationen är dock oklart. 6

Hastighet i km/h 4.3 Snitthastighet 14,00 12,69 13,03 13,58 12,00 10,88 10,46 10,00 Snitthastighet km/h 8,00 6,00 LIBRO BACK HALV MITT FORWARD Figur 3 visar hur de olika spelarpositionernas medelhastighet är under match. Expertkommentarer: Intressant att notera är att forwards, som ju tillsammans med backarna har den kortaste åksträckan, är den spelartyp som har den högsta snitthastigheten. Att libro och back har den lägsta snitthastigheten faller sig naturligt då försvarsspelare oftast spelar hela matchtiden utan att byta samt att försvarsspelare vid vissa matchsituationer (då det egna laget är i anfall på offensiv planhalva) har ett ganska begränsat rörelseschema runt mittlinjen. Det tål dock att fundera på vilka vinster det skulle medföra om försvarspelarnas totala åksträcka ökade. Att involvera försvarsspelarna mer i det offensiva spelet skulle kunna utgöra en möjlig förbättringspotential hos lagets totala insats. 7

Antal accelerationer 4.4 Antal accelerationer i de fyra snabbaste hastighetszonerna Medelintensiv åkning åkning (15-20 km/h) TOTALT Sprint (25-30 km/h) TOTALT TOTALT ANTAL SPRINTS Snabb åkning (20-25 km/h) TOTALT Maxsprint 30- km/h) TOTALT 700 600 500 400 300 200 100 0 584 602 514 397 376 343 361 371 313 292 172 166 178 67 67 52 44 46 15 3 14 0 16 13 8 LIBRO BACK HALV MITT FORWARD Figur 4 visar antalet accelerationer i de olika hastighetszonerna. Siffrorna säger inget om accelerationens insats, dvs. om det var en explosiv eller mindre explosiv sådan. Expertkommentarer: Antalet accelerationer som de olika positionerna genomför följer samma mönster som snitthastigheten. Noterbart är även att försvarsspelare gör majoriteten, knappt 80 %, av sina accelerationer upp till den lägsta hastighetszonen (medelintensiv åkning) medan motsvarande siffra för halv, mittfältare och forward är ca 60 %. Att försvarare gör lägst antal accelerationer beror sannolikt på att deras sprints till stor del initieras av motståndarnas anfall. Återigen är det värt att fundera på om försvarsspelare skulle kunna delta mer i anfallsspelet och därigenom sprida ut de fysiskt krävande accelerationerna på fler spelare. Mot bakgrund av att forwards har den kortaste åksträckan, men den högsta snitthastigheten och genomför flest sprints under en match så är det värt att fundera på om man skulle kunna förbättra forwardens fysiska förmåga och därigenom förlänga speltiden och åksträckan utan att göra avkall på hastighet och antal accelerationer. 8

Tid i sekunder 4.5 Tid på accelerationerna Tiden för accelerationerna uppmäta i respektive hastighetszon. Accelerationstiden är mätt från det att accelerationen startar oavsett tidigare hastighet. FORWARD 2,955 3,126 2,669 2,159 MITT 4,048 3,306 2,782 2,442 HALV 3,537 3,474 2,767 2,337 Maxsprint 30- km/h) TOTALT Sprint (25-30 km/h) TOTALT Snabb åkning (20-25 km/h) TOTALT BACK 0,000 2,902 3,530 4,823 Medelintensiv åkning åkning (15-20 km/h) TOTALT LIBRO 2,598 3,000 3,818 4,767 0,000 1,000 2,000 3,000 4,000 5,000 6,000 Figur 5 visar hur lång tid varje acceleration pågick då de avslutades i respektive hastighetszon. Expertkommentarer: Att de flesta accelerationer varar så kort tid som 2-5 sekunder ger anledning att fundera på hur fysträningen på och utanför isen bedrivs. Lägg därtill att antalet accelerationer under en match kan uppgå till 600 stycken så torde riktigt många, korta intervaller utgöra viktiga inslag i träningen. 9

Tid i respektive hastighetszon 4.6 Tid per hastighetszon Maxsprint 30- km/h) Snabb åkning (20-25 km/h) Sprint (25-30 km/h) Medelintemsiv åkning (15-20 km/h) FORWARD 00:00:17 00:01:27 00:08:41 00:25:14 MITT 00:00:18 00:01:40 00:08:12 00:27:30 HALV 00:00:16 00:01:56 00:08:03 00:23:28 BACK 00:00:00 00:00:32 00:02:47 00:15:59 LIBRO 00:00:16 00:00:35 00:02:57 00:16:36 Figur 6 visar hur länge de olika spelartyperna upprätthöll sig i respektive hastighetszon. Expertkommentarer: Återigen framträder två distinkta kategorier med libro och back i den ena och halv, mittfältare och forwards i den andra. Försvarsspelarna befinner sig väsentligt kortare tid i alla de snabbare hastighetszonerna, vilket ger upphov till frågan om det skulle gå att få ut mer av förvarsspelarna. Om det vore möjligt hur skulle då spelet kunna utvecklas? 10

Sträcka i km 4.7 Sträcka i de fyra snabbaste hastighetszonerna Medelintemsiv åkning (15-20 km/h) Sprint (25-30 km/h) Snabb åkning (20-25 km/h) Maxsprint 30- km/h) 6,73 7,80 7,25 4,65 4,49 2,94 3,00 3,16 1,07 1,01 0,260,14 0,23 0,00 0,86 0,73 0,65 0,18 0,24 0,20 LIBRO BACK HALV MITT FORWARD Figur 7 visar hur långt de olika spelartyperna åkte i respektive hastighetszon. Expertkommentarer: Precis som på föregående bild så visar det sig att forward, mitt och halv rör sig i en högre hastighet och därmed också längre åksträcka. 11

Tid iminuter 4.8 Bytesfrekvens Spelarpositionerna nyttjas väldigt olika i en match. Allt från liberon som är inne hela matchen utan byte till forwarden som är inne 5,5 gånger per match. 5,50 1,00 1,43 2,43 Antal pass 3,25 01:40:48 01:35:53 01:26:24 01:12:00 00:57:36 01:07:55 01:02:11 00:43:12 00:42:55 Tid innan byte 00:28:48 00:14:24 00:14:29 00:00:00 LIBRO BACK HALV MITT FORWARD Figur 8 Visar hur ofta de olika spelarpositionerna byter under match samt hur länge de var inne isen vid varje tillfälle. Att total speltid överstiger 90 minuter har med alla tidstillägg att göra. Expertkommentarer: Att bytesfrekvensen uppvisar denna trend är ingen överraskning med tanke på resultaten avseende åksträcka, hastighet och accelerationer. Den här studien reser dock en hel del frågor som t.ex. huruvida försvarsspelare skulle kunna göra fler accelerationer eller huruvida forwards skulle kunna spela mer och därigenom åka längre. Kanske skulle ett annat mönster vad gäller åksträcka, hastighet, accelerationer och bytesfrekvens för vissa spelartyper kunna bidra till lagets totala prestation. Frågan man bör ställa sig är hur den optimala kombinationen av vila och aktivitet ser ut för respektive spelartyp och sedan anpassa träningen därefter. 12

5 Diskussion Hur skall resultaten tolkas och användas för att gagna svensk bandy på bästa sätt? Denna frågeställning är helt central i den diskussion som följer. Flera delmoment i studien stärker bilden av krav på spelberoende kravprofiler, något som tydligt märktes även i herrans studie från 2010-2011. Studien ger också en bra fingervisning om hur träningen bör bedrivas för att närma sig spelet på is. 5.1 Skillnader och likheter mellan de olika spelarpositionerna Granskar man de parametrar som analyserats i resultatdelen finns vissa slutsatser att dra. Det finns anledning att göra åtminstone tre separata kravprofiler men jag har för avsikt att göra fem, dvs. en för varje spelarposition. Mitt och halv har relativt snarlika resultat och utmärker sig framför allt genom långa åksträckor och relativt många hastighetsförändringar. Back och libero är också relativt nära varandra vad gäller rörelsen på isen. Back som spelarposition utmärker sig dock genom svaga prestationer i de flesta jämförelser som gjorts. Min bild är dock att kraven trots detta skall likställas med liberon. En ökad förmåga hos backarna torde kunna förändra spelet ganska radikalt vilket känns både lockande och utvecklande. Trots de många likheter som finns mellan spelarna så fastnar jag för olikheterna. Att göra fem kravprofiler är nog i sig något unikt och förhoppningsvis utvecklande. Till stor del kommer dessa se snarlika ut men vissa skillnader kommer särskilja dem åt, precis som spelarna skiljer sig åt på isen. 5.1.1 Det aeroba kravet på spelarna Analysen beträffande åksträcka visar på en skillnad motsvarande 17,41% mellan den spelarposition som åkte längst respektive kortas. Det går också att se vissa likheter dem emellan. Att halv och mitt åker betydligt längre än de övriga förfaller rimligt med tanke hur dagens spel ser ut. De fysiologiska kraven mellan de olika spelarpositionerna bör differentieras med utgångspunkt från nedlagd åksträcka. Förslagsvis så bör både halv och mitt ha en större aerob kapacitet än de övriga. Tidigare profiler varit uppbyggd på en differentiering av kraven, något som stärks även av denna studie. Det vore rimligt att anta att kravet på en god syreupptagning skall vara högre för en mittfältare jämfört med både forward och försvarare. Min rekommendation kommer ha ett spann på mellan 52-56 ml/kg*min, där mittfältaren får det största kravet och backarna det lägre. 5.1.2 Acceleration och behov av explosivitet Forwarden är den spelare som visar upp en mer explosiv och accelerationsrik kvalité. Det syns på det stora antal hastighetsvariationer som spelartypen genomför under match. Dessutom sker detta under korta sekvenser på mellan 2-4 sekunder. Det är också den spelarposition som oftast gör byten under match. Korta byten med högt tempo tillsammans med ovan nämnda resonemang speglar forwardens aktivitet på isen mycket väl. Det vore därav rimligt att anta att denna position vida skiljer sig från bl. a back och libro som har ett helt annat rörelseschema. Back och libero rör sig i och för sig ungefär lika långt men detta sker i ett betydligt lägre tempo och med betydligt färre accelerationer. Jag skulle vilja påstå att den bild som ges av framför allt backarna inte känns optimal. På nästan varje analys som studien belyser finner man backen i botten. Två frågor dyker initialt upp; är backen sämre tränad än de övriga spelarna eller är kravet på isen så pass lågt att 13

just backarna ej jobbar med maximal insats? Om så vore, vad skulle hända med spelet, inte bara på backnivå utan på flera av de andra positionerna om dessa rörde sig annorlunda? Både fysisk och taktik skulle härigenom bädda för alternativa spelsätt. 5.2 Tillämpade träningsmetoder för maximal effekt baserade på studiens resultat Under åren har metoderna för träning likväl kravet på styrka respektive kondition varierat kraftigt. Hela tiden har dock träningsmetoderna speglats mot en tänkt kravbild och därigenom varierat kraftigt. Genom att granska denna studie framgår tydligt ett antal variabler som är bra att ha med sig i sin träning vare sig den sker på is eller barmark. Att det krävs en god konditon framgår att tidigare resonemang, se under Det aeroba kravet på spelarna. Det framgår dessutom att behovet av korta accelerationer är stort då det tydligt avspeglas i spelet på is. Frågan är om man med hjälp av dessa data samt övriga resultat kan dra fler slutsatser för att systematisera träningen effektivt? Jag tycker det finns ett par nyckelbegrepp som är av stor betydelse för en effektiv träning av bandyspelare. 1. En bra och väl avvägt kravprofil som spelar de olika spelarpositionerna är en viktig pusselbit i att effektivisera träningen. Genom att varje spelare kan spegla sin egen prestation mot en tänkt världsspelare möjliggör en mer individuell och effektiv träning på individnivå. Om man dessutom lägger till brist på tid som en del så blir det rimligt att den tid som faktiskt läggs ner är gynnsam för den enskilde individen. Detta är enligt min åsikt långt viktigare än att driva träningen kollegialt, även om det finns andra viktiga aspekter bakom att träna även så. 2. En metod för träning som tar hänsyn till hur spelet ser ut på is. Det vore väl fantastiskt om träningen under försäsong och till viss under säsong kunde speglas mot en matchsituation. Att notera hur långa accelerationerna är, hur ofta man byter och hur länge man aktivt är på isen innan byter torde vara nästa pusselbit som ligger till grund för en effektiv och utvecklande träning. Om vi exempelvis tittar på forward som spelarposition så framgår tydligt att dessa gör accelerationer i ca 2-4 sekunder. Dessa kommer väldigt frekvent men det finns naturligtvis situationer då dessa görs med hög intensitet och med lägre intensitet. En annan aspekt bakom just de högintensiva accelerationerna är att de kräver en relativt lång vila, detta för att kroppen skall hinna återhämta sig innan nästa acceleration kommer. Rimligt vore att vilan ligger någonstans på 8-12 gånger aktivitetstiden. Att även granska bytesfrekvens och aktivitetstid är viktigt för att spegla spelet. Det visar sig att forwarden är inne vid ca 5-6 gånger under match och att varje tillfälle på isen är ca 14:30 minuter. Forwardens träning bör då speglas mot detta vilket innebär att denne skall träna intervaller i ca 14-15 minuter där passet stimuleras med korta accelerationsinslag som motsvararar ca 2-4 sekunder högintensivt arbete för att sedan återgå till ett lugnare tempo. Att träna denna typ av intervallform 5-6 gånger speglar dessutom bytesfrekvensen väldigt bra. Viktigt är att hela tiden variera både tid för återhämtning och tid på accelerationerna. 14

Att träna på detta sätt kräver en bra förberedelse och rekommendationen är att närma sig detta mot slutet av försäsongsträningen alternativt när fysisken tillåter. Det är ett pass som kräver mycket av utövaren varför denne dessutom skall vara mentalt förberedd på insatsen. 5.3 Att ligga i framkant Genom att analysera spelet på is med hjälp av bl. a GPS klockor så har det skapats nya träningsmetoder och nya sätt att utveckla svensk bandy. Den satsning som förbundet nu gjort under ett par års tid med hjälp av RFs elitutvecklingsbidrag har varit till stor hjälp i detta arbete. Att utveckla bandyn är viktigt om Sverige fortfarande vill ligga i framkant som bandynation. Att fortsätta arbetet med implementering och utbildning av både tränare och fysiska rådgivare är nästa steg för att få ett bredare utfall av arbetet. När spelet i framför allt de högsta serierna på både dam- och herrnivå nu tenderar att flytta inomhus är det viktigt att fundera över hur liknande projekt kan vidareutvecklas för att utveckla sporten än mer. 15