Sten Carl Bielkes och Pehr Kalms försöksodlingar vid Lövsta

Sten Carl Bielkes och Pehr Kalms försöksodlingar vid Lövsta Agrarhistoria II 10p Vt 2005 SLU Malin Eriksson

Innehåll 1. Inledning 3 1.2. Frågeställning 3 1.3. Avgränsningar 3 2. Undersökning 4 2.1. Ägodelningskarta från 1748 4 2.1.1. Presentation av källan 4 2.1.2. Metod och bearbetning 4 2.2.Herbationsprotokoll från 1747 6 2.2.1. Presentation av källan 6 2.2.2. Metod och bearbetning 6 2.3.Herbationsprotokoll från 1758 7 2.3.1. Presentation av källan 7 2.3.2. Metod och bearbetning 7 2.4. Pehr Kalms brev till Bielke 8 2.4.1. Presentation av källan 8 2.4.2. Metod och bearbetning 8 2.5. Kungliga vetenskapsakademiens handlingar, 1747 10 2.5.1. Presentation av källan 10 2.5.2. Metod och bearbetning 10 3. Avslutning 11 4. Referenser 13 1

2

1. Inledning Det här är ett Agrarhistoriskt PM inom kursen Agrarhistoria II, 10 poäng, på SLU, Ultuna. PM: et utgör 5 poäng av kursen. Det är en jämförande studie av flera samtida källor som behandlar Sten Carl Bielkes försöksodlingar vid Lövsta under 1740- talet. Lövsta ligger en mil öster om Uppsala i Funbo socken, Rasbo Härad, Uppsala län och ägs idag av Sveriges lantbruksuniversitet. Sten Carl Bielke (1709-1753) hade omfattande försöksodlingar av nyttoväxter, främst vallväxter, på Lövsta. Bielke hade goda kontakter med Linné och tillsammans grundade de Kungliga Vetenskapsakademin 1739. Den internationellt kände Linnélärjungen Pehr Kalm bodde på Lövsta under åren 1741-1747 då han studerade i Uppsala. Han insamlade många av de växter som odlades på Lövsta och skötte försöksodlingarna åt Bielke. Det finns ett behov av information om försöksodlingarna bland annat i det arbete som pågår med Linnéminnen kring Uppsala inför 300- årsjubileet 2007. Lövsta har potential att bli ett viktigt turistmål, framför allt finns intresse från USA, men även Canada, Ryssland och Finland. ( Manktelow, 2004) Många av strukturerna i 1700-talets odlingslandskap vid Lövsta är tydliga än idag. En jämförelse mellan de historiska kartorna visar att åkrarnas läge och form har varit konstant under lång tid. 1600-talets åkrar nyttjades fortfarande under 1800-talets mitt. Fram till 1900-talets mitt, då den tidiga ekonomiska kartan gjordes, övergavs flera av de gamla åkrarna. Fram tills idag har åkerbruket upphört på uppskattningsvis hälften av 1600- talets åkermark. Åkerbruket har i stor utsträckning ersatts med bete och tack vare detta är många av de gamla åkrarna med dess dikessystem väl bevarade och synliga. Den mäktiga Lövstaslätten söder om herrgården är idag åker. Under 1600- och 1700- talet nyttjades slätten till betes- och ängsmark. Ängsmarken var till en början delvis trädbeväxt, men blev sedan, som idag, helt öppen. Under 1800-talet påbörjades omvandlingen av bete och äng till åker. Öppenheten gör det lätt att föreställa sig 1700- talets landskap ( B21-26:A5:114-16, 1640, B21-26:1, 1748, J1.1.2 84-8a, 1859-63, ekonomiska kartan). En stor del av Lövstas marker är idag beväxt med tät barrskog. 1600- talskartan visar att en stor del av backarna var skoglösa och den skog som fanns var sannolikt gles på grund av bete och uttag av virke. 1700- talskartans protokoll beskriver skogen som mycket ung. Den bestod då huvudsakligen av gran, tall och björk. Jordbrukets utveckling på Lövsta har i stora drag följt den generella utvecklingen, men skiljer sig när det gäller de tidiga försöksodlingarna som Bielke anlade vid 1700- talets mitt. 1.2. Frågeställning Målsättningen med uppsatsen är att utreda hur försöksodlingarna var inrättade. På så sätt ska den kunna ge vägledning kring var Bielkes växter kan ha överlevt och vilka platser som är viktigast att ta till vara vid en utveckling av platsen som Linnéminne. Min frågeställning består av följande delfrågor; - Hur omfattande var försöken på Lövsta? - Var låg försöksodlingarna? 1.3. Avgränsningar Min frågeställning kring försökens omfattning har en formulering som tillåter stor variation i svaret. Jag har inte lyckats hitta någon som skrivit något om omfattningen av försöksodlingarna på Lövsta tidigare och har därför varit osäker både på verksamhetens storlek och på dess vetenskapliga värde. Jag har valt att inte precisera formuleringen därför att den ska kunna fånga flera olika typer av information kring anläggningen. Jag vill bland annat samla information kring antalet arter som testades och vilka olika typer av försöksytor som förekom. Vilka arter som förekom i försöken är en central fråga och samtliga arter som i källorna omnämns i samband med försöken listas därför. Jag kommer inte att försöka mig på en modern översättning av de latinska namn som förekommer i källorna, därför kommer de arter som påträffas listas så som de förekommer i källan. I de fall de svenska namnen anges eller en modern tolkning av namnen finns, anges även dessa. Växter vars namn förekommer med olika stavning, i förkortad form eller med helt olika namn sammanförs endast under ett och samma namn i det fall det är uppenbart att det rör sig om samma växt. Frågeställningen kring försöksodlingarnas läge sammanfaller delvis med föregående fråga genom att bestämningen av odlingarnas läge också beskriver omfattningen av den geografiska utbredningen. Bestämningen av läget har dock en sådan central roll för tolkningen och förståelsen av dagens landskap att frågan behöver hanteras separat. 3

2. Undersökning Det källmaterial som jag har använt mig av består av en ägodelningskarta över Lövsta från 1748, brev som Kalm skickat till Bielke under sina år i Uppsala, en artikel ur Kungliga vetenskapsakademiens handlingar 1747 skriven av Kalm, ett herbationsprotokoll från 1747 och ett från 1758. Kartan har bearbetats digitalt och rektifierats mot moderna, digitala kartor. Den rektifierade kartan används sedan för att identifiera de platser som omnämns i övrigt material. 2.1. Ägodelningskarta från 1748 2.1.1. Presentation av källan Från 1748 finns en Ägodelningskarta ( B21-26:1) över Lövsta med tillhörande protokoll. Det är en karta som upprättades i samband med ett privat initiativ för att genomföra ett skifte av jord. Kartan är mycket informationsrik och väl inmätt. Den har i första hand använts för att identifiera platsnamn och markslagens utbredning. Resultatet används som underlag för informationen i övriga källor. I kartan finns även en hel del information om vegetationen. Syftet med kartans upprättande var varken att beskriva vegetation eller att återge de lokala namnen utan endast att beskriva och fördela byns olika markslag. Det är därför troligt att det som återges här är bara en bråkdel av de namn som användes och att beskrivningen av vegetationen är mycket allmänt hållen. Avvikelser från den lokala i namnsättningen kan mycket väl förekomma, detta gäller i första hand namnen som anger ett väderstreck, till exempel Västra gärdet. Ägodelningskartan har här kompletterats med en röd skraffering av de områden som tillhörde hemman A, det vill säga herrgården. De områden som behandlas i bearbetningsavsnittet nedan har markerats med röda fält. Namnen på de behandlade områdena har skrivits in i kartan. Hägnan Trädgården Trädgården vid ruddammen 2.1.2. Metod och bearbetning Bearbetningen av kartan består av två delar, rektifiering av kartbilden, det vill säga anpassning av den äldre kartan till nutida kartor, och sammanställning av fakta från protokollet. Den digitala bearbetningen av kartan har utförts i GIS- programmet ArcView 8.3. Metoden som använts går ut på att med hjälp av gemensamma punkter, i äldre och nyare kartmaterial, töja den äldre kartan så att mätfelen försvinner. Punkter som använts är till exempel impediment, diken och andra landskapsformer som uppenbart är desamma. Metodens svaghet är att den inte tar hänsyn till att mätfelen är mycket oregelbundna. Täcker kartan ett större geografiskt område blir mätfelen många och fler punkter krävs. De punkter som väljs kan ibland motverka varandra och resultatet blir att datorn väljer ett medelvärde vid rektifieringen. Då kartan är rektifierad fixeras den i samma koordinatsystem som de moderna kartorna. Det är möjligt att lägga flera kartor ovanpå varandra i olika lager. Genom att göra vissa lager något genomsiktliga och släcka andra kombineras kartbilder med önskad information fram. Exaktheten i kartan gjorde att det i det här fallet var möjligt att arbeta med kartan i endast två större delar. Rektifieringen inriktades på att återge markslagens utbredning så exakt som möjligt. Valet av rektifieringspunkter har därför främst inriktats på åkrarnas former och impediment. Mindre hänsyn har tagits till gränssträckningar och vägar, säkerheten i kartbilden är därför mindre för dessa än för åkrarna. Metodens precision är mindre än med en manuell rektifiering. Den färdiga kartbilden innehåller därför en del förskjutningar som i bildens utkant uppgår till några meter på vissa ställen. Metodens fördelar är att den är snabbare, tillåter stora bearbetningsmöjligheter och ger mer lättolkade kartbilder för ett otränat öga. För att underlätta en jämförelse mellan den rektifierade kartan och övriga källor har den kompletterats med namn från protokollet (se karta på sida 5). Den nya ägoindelningen är betydelsefull för att bestämma försöksytornas läge. Indelningen är synlig i kartbilden, men har markerats för att göras tydligare. Vilka ytor som användes till försöksodlingarna har med all säkerhet varierat, men bör av praktiska skäl ha varit relativt permanenta. En intensivare skötsel, eventuella skillnader i brukningsrytm samt gynnsamma markförhållanden för experiment är faktorer som talar för att odlingarna i stor utsträckning låg inom samma område år efter år. Kartan är upprättad året efter Kalms avresa och skiftet bör därför inte ha 4 påverkat försöksodlingarnas läge då dessa anlades långt tidigare. Däremot bör försöksodlingarnas läge kunnat påverka skiftets utseende. Bielke ägde fem av byns sex hemman och det bör därmed ha varit möjligt att fördela jorden så att försöksytorna hamnade inom hans skiften. Då övriga hemman brukades av andra bör försöksytorna i första hand ha funnits inom de områden som tillföll herrgården, hemman A, vid ägodelningen (se karta på sida 5). Kartprotokollet beskriver tre platser, Hägnan och två trädgårdar, på ett sätt som gör att det finns anledning att tro att de ingick i försöksytorna. Hägnan är ett område beläget intill herrgårdens trädgårds norra gräns, det sträcker sig upp till Klackmyran. Den beskrivs så här i kartprotokollet; Hägnan som består af en mycket bergbunden mark bewuxen med litet ung granskog, som till ingen särdeles nytta har kunnat brukas utan tilförene legat för fäfot är blefwen för några år sedan inhägnad och med en myckenhet trän af åtskilliga slag så inhemska som utländska planterad, ock den unga då varande granskogen underqwistad. Av detta framgår att Bielke hade försöksodling av olika trädslag och att Hägnan användes till detta.

Ägodelningskartan har här kompletterats med en röd skraffering av de områden som tillhörde hemman A, det vill säga herrgården. De namn som förekommer i kartans protokoll har skrivits in i kartbilden. Trädgården låg väster och söder om herrgårdsbyggnaden och omgavs av en mur. Den beskrivs så här i kartprotokollet; En trädgård med åtskilliga rara inhemska och utländska fruktbärande trän, och en myckenhet af utländska gräsarter uti Texten visar att det i trädgården fanns försöksodlingar av såväl träd som gräs. Det fanns ytterligare en trädgård. Den låg söder om den föregående och bestod enligt kartprotokollet av; En Ruddam ock deromkring upodlat en wacker trä- och krydd- gård på fin lott af Tomthagarne No 15 Det framgår inte av texten om den här trädgården hade försöksodlingar. Det är dock möjligt att Bielke använde även denna trädgård för att odla nya växter även om det huvudsakligen var den andra trädgården som användes. 5

2.2.Herbationsprotokoll från 1747 2.2.1. Presentation av källan Sten Carl Bielkes försöksodlingar var ett av Linnés besöksmål under hans herbationer och beskrivs bland annat i ett protokoll från 23/6 1747. Protokollet finns avskrivet i Herbationes Upsaliensis, utgiven av Linnésällskapet 1950-51 (s.47-51). Jag har använt mig av den tryckta avskriften i mitt arbete. Protokollet innehåller värdefull information om flera av de försöksytor som fanns på Lövsta och räknar upp en lång rad växter. Herbationens mål var försöksodlingar belägna på Klackmyren och beskrivningen av myren är därför mest detaljerad. Växternas namn bör i den här källan stämma överens med tidens nomenklatur då det var Linné själv som undervisade. Listan där arterna i odlingsytorna beskrivs visar troligen inte en komplett bild av vad som odlades på myren. Växter som gåtts igenom under andra föreläsningar hoppades säkert över för att spara tid, antingen av Linné eller av den student som förde protokollet. Ägodelningskartan har här kompletterats med en röd skraffering av de områden som tillhörde hemman A, det vill säga herrgården. De områden som behandlas i bearbetningsavsnittet nedan har markerats med röda fält i de två fall där läget är säkert. För de områden där det finns alternativa lägen är markeringen violett. Namnen på de behandlade områdena har skrivits in i kartan. Klackmyren Klackmyrsbergen Humlegårdar 2.2.2. Metod och bearbetning Herbationsprotokollets information sammanställs genom att Klackmyrens omnämnda arter listas i tabellform och information kring platser analyseras med hjälp av kartan. Protokollet innehåller såväl en lista med arter från Klackmyren som intressant information om andra områden. Trädgården Trädgård vid ruddamm Kalvhagar Tomthagar vret Protokollet inleds med en beskrivning av ett av Bielkes försöksområden. Just det här försöket innefattar dock inte någon inplantering av växter. Det beskrivs så här; under wägen wistes oss en strax wid gården belägen torr backe, som förr endast med liung warit bewuxen, men för få år af Herr Baron hägnad, utan att betas eller bergas, på hwilken korta tid gräset så ansenligen tiltagit, att det til största delen förqwaft liungen, som allenast stod her och der någon klase af. Backens läge bör vara i anslutning till vägen mellan herrgården och Klackmyran. Vid en första anblick av kartan verkar Hägnan vara det troligaste läget med tanke på namnet och placeringen nära herrgården. Området sägs dessutom i kartprotokollet nyligen ha blivit inhägnat. Mycket talar dock emot detta. Hägnan ligger endast i anslutning till vägen en kort sträcka närmast herrgården, området är här lågt beläget och har idag en frisk vegetation. Det är heller inte troligt att läget för den torra backe som här beskrivs skulle sammanfalla med de trädplanteringar som beskrivs i kartprotokollet. Troligen är backen som beskrivs Klackmyrsbergen, ett område som ligger strax öster om Hägnans norra del. Det är idag betydligt torrare än Hägnan och har i anslutning till större hällpartier en vegetation med mycket lavar och ljung. Klackmyrsbergen beskrivs i kartprotokollet som mestadels släta utan skog, men är idag planterade med tall och gran. En kraftigare solexponering bör ha medfört torrare förhållanden än idag och det är därför sannolikt att ett hårt betestryck kan ha medfört att ljungen brett ut sig. Klackmyrsbergen var inte hägnade på kartan från 1748, men områdets läge mellan andra hägnader medförde att arbetsinsatsen för att komplettera hägnaderna var relativt liten. I protokollet framgår inte om hägnaden stod kvar eller inte och det är därför rimligt att anta att den togs bort igen då gräset kom tillbaka. Klackmyren beskrivs ingående, här framgår att Bielke anlagt planteringar av olika gräsarter i Klackmyren. Gräsen har han med Kalms hjälp hämtat från bland annat norra Ryssland. Protokollet redovisar 35 arter (se tabell i bilaga på sida 7) som ingick i försöksodlingarna och ytterligare ett antal som i beskrivningen används som indikatorer på hur ofruktsam myren varit innan den odlades upp. Uppodlingen av myren beskrivs ha skett genom utdikning med ett stort huvuddike och en till två alnar djupa tvärdiken. Marken har sedan bränts och upphackats och därefter har råg såtts innan man sått gräs. Bielke sägs ha kommit på att man genom att tillsätta lera kunde förbättra jorden där den var för lös. Herbationsprotokollet beskriver kortfattat ett besök i trädgården; i trädgården, derest en hop örter woro planterade, dem Herr Archiatern förut så wäl i sina privata som publica lectioner wisat. Det är svårt att med den här informationen avgöra vilken av trädgårdarna det handlar om.efter besöket i trädgården fortsatte man till ytterligare några odlingar. Så här beskrivs det i herbationsprotokollet; Derigenom färdes wi igenom några små hagar, hwilka för gräsplanteringar warit inrettade, och än en del qwar, till en liten instängd täppa på en torr stenig backe, der det Siberiska Bohwetet wäl wäxte och trefs, då af Herr Baron nämndes des stora nytta och förmån. För de småhagar som passeras finns tre möjliga alternativ, humlegårdarna öster om bytomten, kalvhagarna strax söder om humlegårdarna och tomthagarna strax söder om bytomten. Inget av lägena ligger intill något som stämmer riktigt överens med beskrivningen av Bovetesodlingen. I anslutning till humlegårdarna och kalvhagarna finns flera mindre åkrar som markerats med stenrösen, dessa skulle ha kunnat uppfattas 6

2.3.Herbationsprotokoll från 1758 2.3.1. Presentation av källan Från 1758 finns ytterligare ett studentprotokoll från en av Linnés exkursioner till Lövsta (KBX651). Protokollet innehåller endast två uppgifter om arter, men är intressant eftersom det beskriver försöken fem år efter Bielkes död. I protokollet finns uppgifter om hur odlingarna var inrättade, dessutom riktas en del kritik mot Bielke på ett sätt som troligen inte skulle ha kunnat göras då Bielke levde. Protokollet utgör därför ett värdefullt komplement till övriga källor när det gäller kritisk granskning av odlingarna. 2.3.2. Metod och bearbetning Den första delen i bearbetningen blev att tolka skribentens handstil i protokollet. Innehållet har sedan jämförts med kartan. Protokollet innehåller mycket få uppgifter om de arter som odlades. Det innehåller en hel del intressant information om själva odlandet. Tabell med de försöksväxter som tas upp i herbationsprotokollet 1747. som torra steniga backar, men ingen av dem har markerats som inhägnad på kartan. Vid tomthagarna fanns en vret med två åkrar. Speciellt intressant i sammanhanget är den lilla åkern i det nordöstra hörnet eftersom den tillkommit sedan 1640 och som sedan tas ur bruk före upprättandet av häradskartan (B21-26:A5:114-16, J1.1.2 84-8a). Jag upplever att det är en viss skillnad i betydelsen av orden täppa och vret. Vreten är i det här fallet ganska stor och det är tveksamt om den skulle kunna beskrivas som en täppa. En detaljerad beskrivning av det sibiriska bovetets fördelar gentemot andra sorter antyder här att det bör ha funnits försök också med dessa sorter. Vägen mellan Hägnan och Klackmyrsbergen. I förgrunden syns den gamla vreten, längre bort öppnar sig Klackmyren också idag används som åker. Om Klackmyren beskrivs att den under de första åren efter utdikningen fick en mycket god tillväxt av gräs. Sedan uppkom problem med att myren frös och gräsväxten påstås ha blivit så dålig efter det att odlingarna inte längre var bättre än på andra ängar. Här framgår att mycket av gräsen insamlades av Kalm, främst under hans resa till Bohuslän, men även från många andra orter. Det framgår också att Kalm samlade in olika sorters örter. Kritik riktas mot Bielkes sätt att bearbeta myren då tjälen inte ska ha gått ur marken förrän vid midsommartid. Det sägs även vara oklokt att anlägga odlingar på eller nära myrar då dessa håller kylan kvar över sommaren. I Trädgården beskrivs att det där fanns en fröskola där Bielke undersökte vilka gräs som växte frodigast och att dessa sedan såddes ut på Klackmyren. 1758 hade et slag avena och Festuca Sibirica Tagit över hela trädgården och kvävt de andra arterna. Hur myrar ska bearbetas för att bli bra beskrivs här. Först ska utdikning ske och därefter ska alla rötter huggas in och tuvorna tas bort. Då rötterna förmultnat skulle märgel påföras. Myren skulle sedan ställas under vatten vart tredje eller fjärde år. Att ställa den under vatten rekommenderades även vintertid, vattnet skulle avtappas då tjälen gått ur marken. De borttagna tuvorna kunde blandas med gödsel och läggas i högar och skulle efter åtta år vara bra att gödsla åkrar med. 7

2.4. Pehr Kalms brev till Bielke 2.4.1. Presentation av källan 61 av de brev som skrivits av Pehr Kalm till Sten Carl Bielke under Kalms tid på Lövsta finns bevarade i den Gyllenborgska samlingen i Uppsala universitetsbiblioteks handskriftssamling. För att effektivisera läsningen har jag främst använt mig av Carl Skottsbergs tryck från 1960, Pehr Kalms brev till friherre Sten Carl Bielke ur serien Pehr Kalms brev till samtida. Skottsberg har återgivit breven i sin helhet med samma stavning som originalen. Förändring av orden har endast skett då det i breven står vanligt förekommande förkortningar, dessa har skrivits ut som hela ord. Tolkningen av texten bör därför inte ha medfört någon förlust av information. Ägodelningskartan har här kompletterats med en röd skraffering av de områden som tillhörde hemman A, det vill säga herrgården. De områden som behandlas i bearbetningsavsnittet nedan har markerats med röda fält. Namnen på de behandlade områdena har skrivits in i kartan. Klackmyren Breven innehåller stora mängder information både kring odlingarnas läge och vilka växter som odlades. Breven har delvis använts som ett sätt för Kalm att rapportera hur odlingarna sköts och hur växterna utvecklas under de perioder Bielke befunnit sig på annan ort. Detta innebär att det finns detaljerad information främst om de odlingar som Bielke visste lite om. Det finns ibland uppgifter om att Kalm följt de instruktioner han fått av Bielke och han nöjer sig då med att mycket kort konstatera detta. Ofta omnämns endast ett fåtal växter i samma brev, det är därför troligt att många arter aldrig omnämns trots att de varit vanliga. Det är mycket svårt att uppskatta hur stort antalet växter som aldrig omnämns skulle kunna vara. När det gäller namnsättningen på växter tycks den vara något inkonsekvent, Kalm använder ibland flera namn på samma växt och det finns dessutom namn som tycks vara påhittade av honom själv. Broby äng Hägnan Humlegården Trädgården Trädgården vid ruddammen 2.4.2. Metod och bearbetning Information kring de platser som omnämns i samband med försöksodlingar har sammanställts och platserna har lokaliserats med hjälp av kartan. Samtliga växter som omnämns i sådana sammanhang att det framgår att de insamlats till försöksodlingarna eller att de odlats har listats. Breven beskriver utöver försöksodlingar av gräs också odling av örter, träd och buskar. Försök med vete och korn från andra orter gjordes på åkern. Även prydnadsväxter verkar ha förekommit. Tulpaner och andra blomsterlökar omnämns och det ska ha funnits vackra blomster vid ett av fönstren på herrgården (54, 142, 167, 168). Försöksodlingar beskrivs på en rad olika platser, varav de vanligast förekommande och till synes viktigaste är Klackmyren och trädgården. Av informationen i breven framgår att trädgården var indelad i kvarter och att dessa i sin tur var indelade i sängar, gångarna var grusade. Det fanns även drivbänkar. I den nedre delen av trädgården låg en brunn som var omgiven av odlingar. Lister omnämns på flera ställen i breven, troligen är det en typ av lägre häckar som ramade in kvarteren. I breven omnämns endast ett träd i trädgården, ett äppelträd. Av ordet trädgård framgår ändå att det fanns flera träd, detta framgår även av kartans protokoll.(s. 59, 129-133, 165-177) Trädgården vid dammen omnämns endast i två brev, men det framkommer Trädgårdens växter är de som oftast namnges i breven. Jag har hittat inte mindre än 87 namn (se tabell th) som jag har tolkat som skilda arter/ sorter. Det förekommer ibland information som ger en bild av hur trädgården såg ut. Det har funnits minst två planer över hur trädgården var utformad som ska ha skickats med breven, dessa finns tyvärr inte kvar bland breven och inte heller i kart- och bildarkivet på Uppsala universitetsbibliotek. 8

Min tolkning av hur trädgården kan ha sett ut. Trädgården omgavs av en mur, den var indelad i kvarter och hade grusade gångar. I trädgården odlades träd, buskar, gräs och örter. Det fanns även prydnadsväxter. Hägnan som låg bakom trädgården är idag skogsbeväxt. På Bielkes tid växte endast mycket ung och gles granskog där. Bielke planterade även in olika trädarter. Det fanns troligen endast några få stora träd. Landskapet upplevdes därför betydligt öppnare kring herrgården. omtalas. Tabell med de försöksväxter som omnämns i samband med trädgården i breven. *översättning Herbationes Upsaliensis att det även där odlades gräs, bland annat Arundo vulg. Vid dammen planterades även korgpil, om pilen var av något särskilt slag och ingick i ett försök eller om den endast odlades för husbehov framgår inte av texten. (s. 53, 101) Humlegården användes till försöksodlingar. De uppgifter som finns om Humlegården är från 1747. Det växte då mycket Vitrot på platsen som måste rensas bort innan man kunde så. Hedysarum skulle ha såtts där, men såddes istället i trädgården då Humlegården inte blev färdig för sådd i tid. En säng besåddes sedan med Vicia grisea och övriga sängar med Sibiriskt bohvete. Alopecurus och Lathyrus lut insåddes i bovetet (s.170, 177). Herbationsprotokollet från samma år omnämner en instängd täppa med Sibiriskt bovete (jämför 2.2.3 ), det kan vara Humlegården som Från Klackmyren omnämns i breven endast 10 arter(se tabell th), varav en med svenskt namn och övriga på latin. Tre av dessa, olika typer av Vicia, skriver Kalm att han ska så på åkern. Det är mycket osäkert om det då är Klackmyren som avses. En förklaring till att så få arter omnämns i samband med myren bör vara att den troligen hade betydligt färre arter än trädgården. Många arter som odlades i trädgården ansågs troligen inte vara lämpliga och därför planterades de aldrig ut på myren (jämför 2.3.3). En annan aspekt är att beskrivningarna av Klackmyren ofta tar upp andra frågor och ger en mer generell bild av odlingarna som sällan innehåller specifika artnamn. Herbationsprotokollet från 1747 innehåller betydligt fler arter som kan knytas till Klackmyren än breven gör. Av breven framgår att det fanns försöksodlingar strax söder om Klackmyrsholmen och vid källan i den sydligaste delen av klackmyren. Av sammanhanget framgår även att dessa endast utgjorde en del av de odlingar som fanns på platsen. Troligen användes hela det område som på kartan markerats som äng till Bielkes försök. (s.137) 9 Tabell med de försöksväxter som omnämns i samband med Klackmyren i breven. *översättning Herbationes Upsaliensis Endast två av Hägnans växter omnämns i breven. Clymenum och nötter af de öländska var planterade i Hägnan. Den plantering av träd som enligt Ägodelningskartan skett där antyds vara relativt omfattande genom att Linné genom Kalm säger sig vilja hämta några av de små träden som planterats vid Lövsta till den akademiska trädgården. Helst ville han ha två eller flera av varje slag. Under sommaren 1743 röjdes och brändes det i Hägnan, detta bör sannolikt ha efterföljts av sådd.(s. 24, 58, 136, 172)

2.5. Kungliga vetenskapsakademiens handlingar, 1747 Av gårdens ängar omnämns endast Broby äng i samband med odlingarna. Det antyds att flera olika arter såddes där, men endast Jämtlands korn, Poa Griselhamnoch Poa arist. Maj. namnges i breven. (s.166, 167, 173). Då målet med försöksodlingarna var att förbättra avkastningen såddes det med största sannolikhet även in främmande arter i andra ängar på Lövsta. Två av vretarna omnämns på ett intressant sätt i breven. Vreten mellan bergen, det vill säga vreten strax nedanför Klackmyren hade dåliga odlingsförutsättningar, där växte Poa culmo compresso. Lilla wreten eller täppan bestod av vall 1742 och isåddes under hösten med råg (s.55, 58). Vilken vret som avses är osäkert, men det kan vara den som ligger i Klackmyren. Vreten kan ha haft försöksodlingar. Att den kallas för täppan är intressant eftersom det i herbationsprotokollet från 1747 står att bovete odlades på en instängd täppa. Oavsett om ordet täppan är ett platsnamn eller ett beskrivande ord ger det stöd för förslaget att täppan låg i en vret (jämför 2.2.3.). I breven förekommer 32 arter som antingen anges ha samlats in eller såtts, men där platsen de såtts på inte anges (se tabell th). 2.5.1. Presentation av källan Bielke och Kalm har båda publicerat texter i Kungliga vetenskapsakademiens handlingar vid flera tillfällen. Jag har tittat närmare på en av Kalms texter från 1747 (s.57-67), Rön om några synnerliga örters nytta til förkofring af Landt- Hushållningen. Kalm har här beskrivit 21 av de växter som odlades vid Lövsta (se tabell nedan). Namnsättningen bör i det här fallet stämma väl överens med tidens nomenklatur eftersom Kalm troligen varit noggrann då texten skulle tryckas. Texten är mycket värdefull därför att Kalm valt ut vilka av försöksodlingarnas växter han skulle beskriva. Urvalet bör spegla vilka arter han själv ansåg vara de bästa under sitt sista år på Lövsta. 2.5.2. Metod och bearbetning Omnämnda arter i artikeln har listats och information om försöken har sammanställs. Kalm beskrev i texten Bielkes avsikt med försöksodlingarna, han ville... samla försöka och förmera... växter som kunde användas till att förbättra lanthushållningen. Växterna samlades in på olika nordligt belägna orter, många av dem i norra Asien. De växter Kalm valt att beskriva här var insamlade i Sverige, Finland, Estland och norra Asien. Tabell med de försöksväxter som omnämns i samband med försöksodlingarna men som inte knyts till någon plats. I beskrivningen har Kalm delat in i växterna tre användningskategorier, sådana som var nyttiga för industrin, som människoföda och som vallväxter. Därmed sätter han ord på tre skilda inriktningar på Lövstas försöksverksamhet. I beskrivningen av växterna tas de markförhållanden de föredrar med. Det kan till exempel stå att växten passar bra på upptagna kärr, gamla svedjeland eller på backar. Det är sannolikt att beskrivningen bygger på experiment med sådd på olika jordmåner som utförts på Lövsta. I förgrunden syns det som var Lövstas ängar, de gick ner till vattendraget Samnan eller Danmarksbäcken. I skogsbrynet skymtar herrgården. Tabell med de försöksväxter som omnämns i Kalms text i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar. 10

3. Avslutning Den första av mina två frågor var Hur omfattande var försöken på Lövsta?. Jag har funnit att försöksytorna förekommit i stor skala och på många ställen i Lövstas marker och att en stor mängd arter har planterats in. Bielke ägnade sig åt flera olika typer av experiment, gemensamt för dem var att de alla hade som syfte att förbättra lantbruket. Han genomförde såväl markförbättringsförsök som studier av proveniensens betydelse vid inplantering av nya arter. Bielkes mest omfattande markförbättringsförsök var utdikningen och uppodlandet av Klackmyren. Jorden gjordes där bördig genom rotgödsling bränning och tillsats av lera. Han undersökte även effekten av vila för överbetade områden. Växtförsöken skedde med såväl svenska som utländska arter. I de källor som använts i det här arbetet omnämns över hundra arter, hur många som utelämnats är mycket svårt att avgöra. Växterna hämtades bland annat från Finland, Estland och norra Ryssland. Försöken innefattar gräs (även sädesslag), örter, träd och buskar. Hur de skulle användas varierade, en stor del skulle förbättra höskörden på ängarna, medan andra skulle användas som människoföda eller inom industrin. Bielke verkar också ha haft intresse för prydnadsväxter. Jag har inte kunnat fastställa försökens omfattning i tid annat än att de fanns under Kalms tid på Lövsta, 1741-1747. Utdikningen av Klackmyren omnämns inte i breven och har troligen skett före Kalms ankomst. Försöken upphörde sannolikt vid Bielkes död 1753. Belägg för att skötseln av trädgården upphört finns i herbationsprotokollet från 1758. Min andra fråga, Var låg försöksodlingarna?, har i de flesta fall kunnat besvaras. Många av de namn som används i de övriga källorna återfinns i 1700- talskartan. Alternativ för var de platser som beskrivs, men inte namnges fanns har tagits fram. Försöksverksamhet var koncentrerad till ett nordsydligt band i byns mitt. Försöksytorna har sammanställts i kartan på sida 12. Jag har under arbetets gång upptäckt en rad områden där det behövs mer kunskap för att det ska vara möjligt att vårda och utveckla Lövsta som kulturmiljö. Det i det här läget viktigaste steget är att få till stånd en grundlig inventering av 1700- talets växter. En första inventering pågår nu som en del i Päivi Hennolas examensarbete i botanik på Uppsala universitet. Vid en insamling av information inför utvecklandet av Lövsta som besöksmål är en utredning kring andra tidsskikt än 1700- talets viktig. Information kring Bielkes herrgård och läget på trädgårdens brunn saknas i dagsläget. Användandet av lera som jordförbättringsmedel i myren bör innebära att det finns märgelgravar i dess närhet, dessa skulle vara intressanta att lokalisera. Jag har inom ramen för det här arbetet inte kunnat följa upp alla de uppslag jag fått. Jag vill därför peka på följande källor som möjliga vägar att fördjupa kunskapen om Lövsta och dess växter. - Kungliga vetenskapsakademins handlingar. Jag har bara använt mig av en av Kalms publicerade texter, både han och Bielke, kanske även Linné har skrivit flera texter med intressant rubrik. Vetenskapsakademin har troligtvis även ha besökt Lövsta och ett protokoll kan finnas från ett sådant besök. - Handlingar kring den Akademiska trädgårdens träd. Jag har inte hittat någon beskrivning av vilka trädarter som planterades i Hägnan. Linné bad om att få träd av varje sort till den Akademiska trädgården 1742. Träden kan därför finnas på ritningar eller i texter om trädgården. - Kalms reseberättelse från Bohuslän. Resan gick delvis ut på att samla växter åt Bielke, fler arter kan vara omnämnda i reseberättelsen. - Gustaf Gottfrid Reuterholms reseskildring från 1750. Reseskildringen ska innehålla en beskrivning av Lövsta. - Carl von Linnés brev. Jag har inte tittat på brev till och från Linné, sådana skulle kunna innehålla information om Lövsta. - Torp och hus med trädgårdar kring herrgården. Kalms och Bielkes växter kan ha överlevt genom att de flyttats till närbelägna trädgårdar. - De Geers parker. Det framgår i breven att det fanns nära kontakter med bruksägarfamiljen de Geer i norra Uppland, Charles de Geer satt även med i Kungliga Vetenskapsakademien. Parker anlades vid bruken Lövsta Österby och Forsmark under 1700-talet och kontakten med Bielke och Linné kan ha utnyttjats för att få tag på spännande växter. Charles de Geer ägde under den här tiden Örbyhus slott, även den parken kan ha påverkats. Parkerna har sedan byggts om, men växter kan finnas kvar. Inventeringar av de här parkernas växtlighet finns troligen redan. 11

Broby äng Broby äng är den enda äng som omnämns i Källorna. Den ingick i försöksodlingarna och man odlade bland annat Jämtlands korn, Poa Griselhamn och Poa arist. Maj. här. Det är möjligt att även de övriga ängarna såddes, men det kanske inte var en del i ett försök utan en tillämpning av det man kommit fram till. Det här är ortofotot med de områden som behandlats i PM:et markerade med rött, de områden som är säkra har skrafferats. Förstoringar av de områden som behandlas är gjorda med ägodelningskartan från 1748 som förgrund och ortofotot som bakgrund. Gränserna på områdena har markerats med röd linje. Hägnan Här fanns försöksodling av träd, bland annat Nötter af de öländska. Några av träden flyttades till den akademiska trädgården 1742. Här såddes även Clymenum. Klackmyren och vretarna På myren odlades de växter som visat sig vara bäst i trädgården. Vretarna kan ha haft försöksodlingar, men det är osäkert. Trädgårdarna Den övre trädgården låg vid herrgården. Den hade fruktträd, buskar, gräs och örter med såväl svenskt som utländskt ursprung. Närmare hundra arter som odlats här omnämns i källorna. Trädgården vid ruddammen hade träd och kryddodlingar. Den användes endast ibland till försök. Bland annat odlades en korgpil här. Humlegårdarna och kalvhagarna De här platserna är alternativ till den plats där några småhagar som använts till gräsodling låg nära en torr instängd täppa där sibiriskt bovete odlades. Humlegården användes till försöksodling bland annat av Vicia grisea, sibiriskt bovete, Alopecurus och Lathyrus lut. Tomthagarna och vreten De här platserna är ett alternativ till den plats där några småhagar som använts till gräsodling låg nära en torr instängd täppa där sibiriskt bovete odlades. 12

4. Referenser Tryck Kalm, 1747, Rön om några synnerliga örters nytta til förkofring af Landt- Hushållningen, Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar vol VIII.IX Skottsberg, 1960, Pehr Kalms brev till samtida, Pehr Kalms brev till friherre Sten Carl Bielke Svenska Linnésällskapet, 1950-51, Herbationes Upsaliensis protokoll över Linnés exkursioner i Uppsalatrakten, Herbationerna 1747. Kartor Ägodelning 1748, B21-26:1 Geometrisk avmätning, 1640,B21-26:A5:114-16 Häradskartan, 1859-63, J1.1.2 84-8a Ekonomiska kartan Övriga Herbationsprotokoll KBX651, 1758 Manktelow, 2004, Bielkes och Kalms Funbo- Lövsta 13