Gör mig delaktig i min vård!

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Gör mig delaktig i min vård! En litteraturstudie om bedsiderapportering Författare Karl Boman Christoffer Orre Handledare Ann-Christin Karlsson Examinator Helena Volgsten Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2018

SAMMANFATTNING Bakgrund: Personcentrerad omvårdnad är något som läggs stor vikt vid i dagens sjukvård. I och med detta får sjuksköterskor större ansvar genom att sätta patienten i fokus. Traditionella överrapporteringar utförs utan patientens närvaro samtidigt som det finns en rapporteringsmetod som istället inkluderar patienten, vilket är bedsiderapportering. Bedsiderapportering är relativt nytt och forskning har främst undersökt sjuksköterskornas perspektiv. Dessutom är traditionella överrapporteringar inte i enlighet med de lagar som styr vården idag. Syfte: Syftet var att belysa patientens upplevelse av bedsiderapportering inom slutenvården. Metod: En litteraturstudie med 10 kvalitativa studier, som kvalitetsgranskades. Resultatanalysen gjordes med hjälp av en kvalitativ metod. Resultat: Generellt upplevde patienter en aktiv delaktighet samtidigt som önskan även framkom om mera delaktighet medan andra uppskattade en mer passiv roll. Språket som sjuksköterskor använde under överrapporteringen upplevdes som svårförståeligt. Bedsiderapportering möjliggjorde för patienter att få mer kunskap om sin vård och om sjuksköterskornas arbete. Patienter upplevde att sjuksköterskor skyddade deras integritet, samtidigt som andra patienter upplevde att sjuksköterskor inte uppmärksammade patienten som en person. Patienter förklarade att de kände sig mer trygga med sin vård då de visste att informationen från föregående sjuksköterska hade överlämnats till den kommande sjuksköterskan. Patienter upplevde att de behandlades som en person i första hand och en patient i andra hand. Slutsats: Eftersom patienter upplevde bedsiderapportering som inkluderande så kan metoden för överrapportering mellan sjuksköterskor ses som ett alternativ till den traditionella för att vården ska vara uppdaterad i enlighet med Patientlagen. Patienter upplevde inte att integriteten var ett bekymmer, vilket tidigare forskning har spekulerat som problematiskt. Mera forskning behövs utifrån patientens upplevelse av bedsiderapportering då forskning saknas. Nyckelord: Bedsiderapportering, delaktighet, patientlag, personcentrerad vård, upplevelse. 2

ABSTRACT Background: Person-centered nursing is something that attaches great importance to today's healthcare. With this, nurses become more responsible by focusing on the patient. Traditional nursing handovers are performed without the patient's attendance while there is a reporting method that includes the patient, which is bedside nursing handover. Bedside nursing handover is relatively new and research has primarily examined the nurses' perspective. In addition, traditional nursing handover are not in accordance with the laws governing health care today. Aim: The aim was to illuminate the patient's experience of bedside nursing handover in the field of primary care. Method: A literature study with 10 qualitative studies was used, which was quality-reviewed. The results analysis was done using a qualitative method. Results: Generally, the patients experienced active participation, while also wishing to see more involvement while others appreciated a more passive role. The language that nurses used during the handover were perceived as difficult to understand. Bedside nursing handover enabled patients to gain more knowledge about their care and the nurses' work. Patients perceived that nurses protected their privacy while other patients experienced that nurses did not pay attention to the patient as a person. Patients explained that they felt more secure with their care as they knew that the information from the previous nurse had been handed over to the oncoming nurse. Patients felt that they were treated as a person primarily and a patient secondly. Conclusion: Since patients experienced bedside nursing handover as inclusive, the method of handover between nurses can be seen as an alternative to the traditional nursing handover in care since it is updated in accordance with the Patient Act. Patients did not experience integrity as a concern, as previous research has speculated as problematic. More research on the patient's experience of bedside nursing handover is needed as research is lacking. Keywords: Bedside nursing handover, experience, participation, patient act, person-centered care. 3

INNEHÅLLSFÖRETÄCKNING BAKGRUND... 5 Överrapportering... 5 Bedsiderapportering... 5 Forskning om bedsiderapportering... 6 Delaktighet, integritet och sammanhang... 6 Teoretisk utgångspunkt... 7 Problemformulering... 7 Syfte... 8 METOD... 8 Design... 8 Sökstrategi... 8 Urval... 8 Tillvägagångssätt... 8 Forskningsetiska överväganden... 9 Bearbetning och analys... 9 Kvalitetsgranskning... 9 Resultatanalys... 10 RESULTAT... 10 Patientens upplevelse av delaktighet... 11 Aktiv delaktighet... 11 Passiv delaktighet... 13 Icke upplevd delaktighet... 13 Patientens upplevelse av informationsutbytet... 14 Patientens upplevelse av kommunikationen... 14 Patientens kunskap om sin vård... 15 Patientens upplevelse av integritet... 16 Patienters upplevelse av samspelet med sjuksköterskor... 17 Person i första hand och patient i andra hand... 17 Patientens upplevelse av sjuksköterskans roll... 18 Patientens upplevelse av trygghet... 18 DISKUSSION... 19 Resultatdiskussion... 20 Hur upplever patienten sin delaktighet vid bedsiderapportering?... 20 Vilka fördelar upplever patienten av bedsiderapportering?... 21 Vilka nackdelar upplever patienten av bedsiderapportering?... 22 Metoddiskussion... 23 Slutsats... 25 REFERENSER... 26 BILAGA 1... 31 BILAGA 2... 32 4

BAKGRUND Överrapportering Överrapportering mellan sjuksköterskor från ett skift till ett annat är en central del inom sjukvården. Syftet med överrapportering är att ge följande sjuksköterska som ska ansvara för patientvården rätt information och förståelse om patienten innan personen startar sitt arbete. Det görs varje pass och är fundamentalt för patientens vård och säkerhet (Sabet Sarvestani, Moattari, Nikbakht Nasrabadi, Momennasab & Yektatalab, 2013). Inom vården finns det olika system som följs för att rapportera från ett skift till ett annat. Ett sådant verktyg kan vara SBAR-rapporten som står för situation, bakgrund, aktuellt och rekommenderat och syftar då till att ge en övergripande sammanfattning av patientens hälsotillstånd (SKL, 2017). Den traditionella överrapporteringen, som är den vanligaste, utförs från en sjuksköterska till en annan sjuksköterska. Detta görs då muntligen på sjuksköterskeexpeditionen utan patientens närvaro. Här rapporteras aktuell information om hur patientens välbefinnande och hälsa har varit under arbetspasset, utan patientens närvaro. Dessutom rapporteras utförda och planerade aktiviteter samt undersökningar. Överrapporteringen kan variera mellan olika sjukhus och avdelningar. Sjuksköterskorna kan t.ex. välja en muntlig överrapportering som kan ta varierande lång tid. Syftet är att vara så patientcentrerad som möjligt för att ge information som är viktig och väsentlig kring patientens hälsotillstånd (Labriole, MacAulay, Williams, Bunting & Pettorini-D Amico, 2018; Sabet Sarvestani et al., 2013). En studie av Milesky, Baptiste och Shelton (2017) visade att mycket tid gick åt till överrapportering samt att rapporten ofta blev avbruten. Detta stämmer överens med en kvantitativ studie (Meißner et al., 2007) som undersökte sjuksköterskors upplevelser och anledning till missnöje mot överrapportering inom Europa. Bedsiderapportering Ett annat sätt för sjuksköterskor att rapportera på är bedsiderapportering. Bedsiderapportering innebär att föregående sjuksköterska rapporterar till kommande sjuksköterska om information kring patienten tillsammans med patienten. Det innebär att patienten inkluderas i rapporten vilket gör att patienten får möjlighet att vara lika uppdaterad som sjuksköterskorna kring sin hälsa och vård. Möjlighet ges till patienten att ge ytterligare information som eventuellt förbisetts och även att ställa frågor. En annan benämning på bedsiderapportering i Sverige är, enligt Karlsson (2016), personcentrerad överlämning. Anledningen till det nya begreppet är 5

att understryka att patienten är en person och dessutom delaktig i överrapporteringen och att tillfället inte behöver utföras vid sängen. Bedsiderapportering ger ökad möjlighet till kommunikation mellan patient och vårdpersonal eftersom sjuksköterskor och patienter dagligen jobbar tillsammans inom sjuksköterskors överrapportering. Bedsiderapporteringen blir på så sätt personcentrerad samtidigt som den är patientcentrerad för att uppnå bästa information, vård och hälsa (Anderson & Mangino, 2006). Utförandet av bedsiderapportering beskrivs som det främsta sättet att säkerställa att patienten är en central del av sin vård och att information som rör patientens vård delas med patienten (Chaboyer, McMurray & Wallis, 2008). Forskning om bedsiderapportering Främst har forskning om bedsiderapportering gjorts ur sjuksköterskans perspektiv och inte i lika stor utsträckning utifrån ett patientperspektiv (Tobiano, Bucknall, Sladdina, Whittyd & Chaboyer, 2018). Sjuksköterskor i en studie (Chaboyer, McMurray & Wallis, 2010) upplevde att bedsiderapporteringen utvecklade en patientcentrerad vård samt att rapportens noggrannhet ökade. Studien visade även att patienter var aktivt delaktiga i mindre än hälften av de 532 bedsiderapporteringarna som undersöktes. Enligt Vines, Dupler, Van Son och Guido (2014) minskade kommunikationsbrister samtidigt som ökat samarbete och respekt mellan personalen uppnåddes när bedsiderapportering implementerades. Andra sjuksköterskor spekulerade att patientens integritet kränks under bedsiderapporteringen (Grimshaw, Hatch, Willard & Abraham, 2016). Delaktighet, integritet och sammanhang Patientens delaktighet i sin egen vård har blivit allt mer viktig i vårt samhälle och är även lagstadgad i Patientlagen (SFS, 2014:821), vilket innebär att patienten har rätt till både delaktighet och information om t.ex. sitt hälsotillstånd, vård och behandling. Dessutom ska det ges möjlighet till patienten att medverka i sin egen vård. Angående patientens vård så bestämmer även Patientsäkerhetslagen (SFS, 2017:786) att vård och omsorg av patienten ska formas och utföras i samförstånd med patienten så genomförbart som möjligt. En annan lag som styr hur arbetet inom slutenvården ska utföras är Patientdatalagen (SFS, 2008:355). Lagen skyddar bland annat personuppgifter och då även patienters integritet. Även Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) anger att sjukvård ska bygga på respekt och 6

patientens rätt till självbestämmande och integritet. Dessutom ska goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen främjas. Goda kontakter ger möjlighet till sammanhang för patienten. Enligt Antonovsky (2005) kan en känsla av sammanhang leda till ökad meningsfullhet. Detta kan mätas i något som heter KASAM och kan delas upp i tre delar som berör olika komponenter inom meningsfullhet. En person med hög KASAM har teoretiskt en bättre känslomässig förberedelse för kommande svårigheter i livet och gör att personen lägger ner mera energi och kraft för att överkomma svårigheterna. Teoretisk utgångspunkt Den teoretiska utgångspunkten för arbetet är begreppet personcentrerad omvårdnad (Edvardsson, 2010). Innebörden av personcentrerad omvårdnad är att personen sätts i fokus, inte patientens sjukdom, symtom eller diagnos. Strukturen inom begreppet personcentrerad omvårdnad bygger på konsensusbegreppen människa, omvårdnadshandlingar, hälsa och miljö. Värdegrunden börjar med att se människan bakom sjukdomen, vilket innebär att synliggöra och bekräfta att personen är i centrum och i och med det förstå hur personens livssituation ser ut, alltså se det personen ser ur sitt perspektiv, oavsett situation. Stora krav läggs på förståelse och kännedom om personen och dennes intressen. Livsberättelser uttrycker de drömmar och förhoppningar personen har. Begreppet hälsa är att ge personen möjligheter och rätt villkor för att själv kunna ta beslut kring sin hälsa (Edvardsson, 2010; Eldh, 2014). Aspekten miljö omfattar både den objektiva och den subjektiva känslan för miljön. Objektivt är hur miljön beskrivs vilket ofta är mätbart. Subjektivt handlar det om upplevelsen av att vistas i t.ex. ett rum på sjukhuset. Genom detta är miljön en viktig aspekt för att göra en person mer delaktig i sin omvårdnad och vård (Wijk, 2010). Personcentrerad omvårdnad är därför det teoretiska ramverk för detta arbete, då delaktigheten ur ett patientperspektiv vid bedsiderapportering ligger i fokus. Problemformulering Patientlagen är relativt ny och det gör att många metoder idag inte är anpassade för patienterna, som t.ex. rapporteringsmetoder. Det har gjorts flertaliga studier och forskning på bedsiderapportering, men då främst ur ett sjuksköterskeperspektiv. Andra studier visar att patienter upplever att deras integritet inte skyddas av bedsiderapportering. För att vården av patienten genom bedsiderapportering ska vara i samförstånd och anpassad för patienten så behövs kunskaper om hur den upplevs ur ett patientperspektiv. 7

Syfte Syftet var att belysa patientens upplevelse av bedsiderapportering inom slutenvården. Frågeställningar Hur upplever patienten sin delaktighet vid bedsiderapportering? Vilka fördelar upplever patienten av bedsiderapportering? Vilka nackdelar upplever patienten av bedsiderapportering? METOD Design Studien har genomförts som en litteraturstudie som inkluderade studier med kvalitativ design samt att en induktiv ansats användes. Litteraturen genomsöktes, granskades och sammanställdes beskrivande utifrån publicerade studier, varmed ny kunskap erhölls (Forsberg & Wengström, 2015). Sökstrategi Urval PubMed, CINAHL och PsycINFO var de valda databaserna för insamling av kvalitativ data, då de ansågs ha flest vetenskapliga artiklar relevanta för syftet. Sökord (se tabell 1 i bilaga 1), definierades utifrån syftet för att svara på frågeställningarna som sedan översattes med hjälp av MeSH och fritext. För att få högst antal relevanta artiklar per sökning så användes booleska termerna AND, OR och NOT i söksträngen. Även trunkering användes för att, enligt Östlundh (2012), öka mängden relevanta artiklar. Urval av artiklar gjordes utifrån bestämda inklusions- och exklusionskriterier samt litteraturens design. Inklusionskriterierna var att patienter skulle ha en ålder på 18 år eller över, både män och kvinnor, artiklar skrivna på engelska, kvalitativa studier och referentgranskade, artiklarna publicerade från år 2007, fri tillgång via universitetsbiblioteket samt artiklar ur patientens perspektiv. Exklusionskriterier var artiklar utifrån sjuksköterskeperspektiv. Tillvägagångssätt Efter att ha sökt på två olika söksträngar så lästes först varje artikels titel för att få en uppfattning om vad artikeln handlade om. Om artikelns titel passade in på syftet så öppnades länken för att kortfattat läsa abstract. Om abstract var relevant för syftet så valdes artikeln för 8

granskning. Sedan jämfördes varje söksträng individuellt från de tre olika databaserna för att få fram så många artiklar som möjligt som svarade på syftet. Det förekom att samma artiklar fanns i de tre databaserna. Då jämfördes de mot varandra för att manuellt sortera ut dubbletter. När detta var gjort så återstod ett antal på 30 artiklar som sedan kunde genomgå en kvalitetsgranskning. För att se den slutgiltiga databassökningen, (se tabell 1 i bilaga 1). Forskningsetiska överväganden Forskningsetiska överväganden innebär att inkludera all forskning, både det som i detta arbete speglar fördelar och nackdelar med bedsiderapportering. Förväntan på betydelsen av bedsiderapportering inom dagens hälso- och sjukvård undveks därför vid sökning, analys och sammanställning av artiklar. Det är viktigt, enligt Forsberg och Wengström (2015), att alla resultat som framkommit i litteraturen granskats etiskt, dvs. att en etisk kommitté givit tillstånd eller att författarna till artiklarna gjort egna etiska överväganden. Det är även viktigt att presentera resultat som både stöder och inte stöder syftet med arbetet, då det är oetiskt att enbart presentera studier som baseras på forskarens åsikt. Bearbetning och analys Kvalitetsgranskning För att kvalitetsgranska artiklarna har ett protokoll från SBU (2014) använts. Enligt Willman, Bahtsevani, Nilsson och Sandström (2016) ska protokollet till kvalitetsgranskningen kompletteras och anpassas för användning. Därför har en poängskala inkluderats för att kunna kvalitetsgradera artiklarna. Frågorna kunde besvaras som ja, nej eller vet ej. Ja gav ett poäng per fråga samtidigt som nej och vet ej gav 0 poäng. Kvalitetsgraderingen var från hög till medelhög till låg. Kvalitetsgranskningen kunde maximalt ge 21 poäng, där 16-21 poäng gav hög kvalitet, 10-15 gav medelhög kvalitet och 0-9 gav låg kvalitet. Strävan var att 10-15 artiklar med hög kvalitet och som svarade på syftet skulle väljas i första hand för att ingå i resultatanalysen och sedan skulle artiklar med medelhög kvalitet inkluderas. Efter slutgiltig kvalitetsgranskning återstod 10 artiklar, varav sju artiklar höll hög kvalitet medan tre artiklar höll medelhög kvalitet. De medelhöga artiklarna svarade på syftet och blev på så vis även inkluderade i resultatet. En artikel (Cahill, 1998) inkluderades trots att den inte föll inom den valda tidsramen då den svarade på syftet och höll medelhög kvalitet i övrigt. De granskade artiklarna utgjorde all befintlig forskning, som svarade mot syftet, under den tid då sökningen gjordes. 9

Resultatanalys Resultatanalysen av artiklarna har utförts enligt Friberg (2012) metod. Metoden gjordes stegvis (se figur 1) där steg 1 började med att läsa artiklarnas resultat flera gånger för att få en uppfattning om innehållet. Steg 2 var att leta efter nyckelfynd, i artiklarnas resultatdel, som svarade till syftet. I steg 3 undersöktes likheter och olikheter mellan nyckelfynden, för potentiella namn till subteman. I steg 4 gjordes en sammanställning av de funna nyckelfynden från alla artiklar till subteman. I steg 5 grupperades liknande subteman och därefter formulerades en beskrivning av de nya sammanställda subteman under teman. Figur. 1 Analysprocessen. RESULTAT Resultatet som sammanställts bestod utav 10 kvalitativa studier (se tabell 2 i bilaga 2). Efter resultatanalysen har tre teman och nio subteman sammanställts (Figur 2). 10

Figur 2. Översikt av teman respektive subteman Patientens upplevelse av delaktighet Aktiv delaktighet Det fanns en samstämmighet bland patienter att bedsiderapportering var positivt och effektivt eftersom de upplevde en aktiv delaktighet (Bruton, Norton, Smyth, Ward & Day, 2016; Jeffs et al., 2013; Kerr, McKay, Klim, Kelly & McCann, 2013; Lu, Kerr & McKinlay, 2014; Lupieri, Creatti & Palesea, 2016; McMurray, Chaboyer, Wallis, Johnson & Gehrke, 2010). Samtidigt framkom det att upplevelsen av bedsiderapportering varierade där patienter kände sig delaktiga men även hade önskemål om mera delaktighet (Bruton et al., 2016). En patient ansåg att det var trevligt att bli inkluderad i samtalen, för att inte känna sig som en skyltdocka i sängen medan sjuksköterskorna pratade om personen (Lu et al., 2014). Ett sätt att uppleva delaktighet och att vara inkluderad beskrevs som möjligheten att kunna rätta sjuksköterskorna när de sagt fel eller när de glömt att delge information under bedsiderapporteringen (Benham-Hutchins, Staggers, Mackert, Johnson & debronkart, 2017; Bruton et al., 2016; Cahill, 1998; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). Patienter upplevde att de hade en aktiv roll vid bedsiderapportering 11

som innebar att de fick säkerställa noggrannheten av informationen mellan sjuksköterskorna (Jeffs et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010; Tobiano, Bucknall, Marshall, Guinane & Chaboyer, 2016). I en situation framkom hur patienten fick stoppa sjuksköterskan när sjuksköterskan förväxlat patienten med en annan patient (Lu et al., 2014). Aktiv delaktighet kunde innebära att patienter kunde lägga till viktig information samt dela med sig av sin uppfattning till sjuksköterskorna (Jeffs et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Som exempel därpå berättade en patient för sjuksköterskorna under bedsiderapporteringen om sin uppfattning angående ett specifikt läkemedel (Jeffs et al., 2013). Bedsiderapportering upplevdes som en dialog mellan sjuksköterskorna, men att patienterna samtidigt hade möjlighet att avbryta och delge information vid behov (Bruton et al., 2016; Tobiano et al., 2016). Det var betydelsefullt för patienten att uppleva sig delaktig, d.v.s. att patienter får höra och veta om vikten av sin medverkan (Benham-Hutchins et al., 2017; Bradley & Mott, 2013; Kerr et al., 2013). Det speglar vad andra patienter upplevde då sjuksköterskor oftast aktivt uppmanade patienten att vara delaktig (Benham-Hutchins et al., 2017; McMurray et al., 2010). Delaktigheten resulterade i en mer personlig upplevelse av bedsiderapporteringen (Lu et al., 2014). Känsla av kontroll och ökat självförtroende utvecklades efter aktiv medverkan inom bedsiderapportering, vilket bidrog till patienters känsla av betydelse (Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014). Generellt föredrog patienter att vara en del av bedsiderapporteringen (Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014). En patient var fast besluten att vara delaktig i bedsiderapporteringen, vilket personen blev efter en incident, där sjuksköterskan trodde att patienten var orolig medan patienten i själva verket hade frågor att ställa. Missuppfattningen resulterade i att patienten blev mer involverad. En aktiv delaktighet från patientens sida underlättades av förbättrad fysisk status, jämfört med de som upplevde det som svårt att medverka när det var sjuka (Cahill, 1998). Det visade sig vara viktigt för patienten att dennes kunskap är av betydelse vid bedsiderapporteringen. Detta ökade utbytet av kunskap mellan sjuksköterska och patienter samt gjorde det möjligt för patienter att bli en samarbetspartner med sjuksköterskan (Cahill, 1998; McMurray et al., 2010; Tobiano et al., 2016). För att aktivt bli involverad var det viktigt för patienter att bli inbjudna till delaktighet (Benham-Hutchins et al., 2017). Generellt 12

upplevde patienter bedsiderapportering som mer fördelaktig än den traditionella överrapporteringen eftersom de kunde vara med och lyssna när rapporten utfördes (Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016). Upplevelsen var att patienters åsikter, känslor och inflikningar beaktades av den kommande sjuksköterskan (Jeffs et al., 2013). Möjligheten att ställa frågor under bedsiderapporteringen var en viktig och värdefull del för patienter (Bradley & Mott., 2013; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). Andra upplevde bedsiderapportering som underlättande för sjuksköterskan att ställa frågor (Bradley & Mott, 2013; Lu et al., 2014). Delaktighet i bedsiderapportering underlättade för patienten att få så god insyn i och kännedom om sin sjukdom, planering och kommande aktiviteter som möjligt (Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; McMurray et al., 2010), vilket gjorde att en patient beskrev det som känslan av att känna sig empowered (Jeffs et al., 2013). Passiv delaktighet När sjuksköterskor utförde bedsiderapportering upplevde en del patienter att de hade en roll som passiva lyssnare (Jeffs et al., 2013; McMurray et al., 2010; Tobiano et al., 2016), detta i synnerhet då tekniska frågor diskuterades (Cahill, 1998). Delaktigheten upplevdes begränsad med endast ett skenbart engagemang i bedsiderapportering (Lupieri et al., 2016). Möjlighet att få höra om sitt tillstånd men att inte att vara involverad i bedsiderapporteringen uppskattades (Bruton et al., 2016), samtidigt som vissa patienter föredrog att observera och höra att all relevant information blev överförd till den kommande sjuksköterskan (Kerr et al., 2013). Sjukdomstillståndet upplevdes som en möjlig anledning till passiv delaktighet (Bruton et al., 2016). En patient upplevde det besvärligt att förklara information vid bedsiderapporteringen och beskrev det som sjuksköterskornas uppgift och inte patientens (Tobiano et al., 2016). Icke upplevd delaktighet Överlag önskades mer inbjudan till delaktighet vid bedsiderapportering (Benham-Hutchins et al., 2017; Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010) samtidigt som andra inte hade intresse av att delta (Bruton et al., 2016; Cahill, 1998; Kerr et al., 2013; McMurray et al., 2010). Patienter blev inte alltid välinformerade om sin vårdsituation även fast de ansåg sig ha rätt att få veta om sin sjukdomsstatus och vårdplan (Lupieri et al., 2016). Fortsättningsvis uppmärksammade inte sjuksköterskor att patienten lyssnade eller eftersträvade mer information (Lupieri et al., 2016). När personal pratade om patienten i tredje person så uppmuntrades inte patienten till delaktighet (McMurray et al., 2010). Bedsiderapporteringen förekom allt för ofta från sängen mot korridoren och sjuksköterskorna 13

ansågs inte uppmärksamma patienten då de talade sinsemellan eller ut mot fönstret (Cahill, 1998). I ett fall inbjöds inte patienten till delaktighet eftersom sjuksköterskan visste att patienten var blyg att tala inför människor eller personer som patienten inte kände. Detta upplevdes av patienten som en stor lättnad (Cahill, 1998). Andra patienter upplevde delaktighet som en distraktion för sjuksköterskorna och att de inte borde lägga sig i deras arbete (Bruton et al., 2016; McMurray et al., 2010). Behovet av bedsiderapportering dagligen ansågs som överflödigt (Jeffs et al., 2013) och patienter som legat inne en längre tid på sjukhuset hade ingen önskan att delta eller bli väckta för en bedsiderapportering (Bruton et al., 2016; Jeffs et al., 2013). Traumatiserade patienter var en grupp som svårligen gick att göra delaktiga i bedsiderapportering (Cahill, 1998). Smärtstillande läkemedel upplevdes skapa ett tillstånd av koncentrationssvårigheter vilket gjorde det svårt att delta (Benham-Hutchins et al., 2017). Patientens upplevelse av informationsutbytet Patientens upplevelse av kommunikationen En aspekt inom kommunikationen var hur svårt det kunde vara för patienten att förstå terminologin och därmed också att tillgodogöra sig innehållet av informationen under bedsiderapportering (Benham-Hutchins et al., 2017; Cahill, 1998; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016). Patienter upplevde att när sjuksköterskor talade om deras vård så använde de ett svårförståeligt språkbruk som de uppfattades som teknisk jargong. Svårigheten med språkbruket uppfattades inte av sjuksköterskan (Benham-Hutchins et al., 2017; Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016) vilket resulterade i att patienten upplevde oro (Kerr et al., 2013). Det kunde även uppstå missförstånd när sjuksköterskor använde sig av medicinska termer. En patient berättade om en händelse där han uppfattade att en sjuksköterska beskrev honom som en cabbage och att patienten skulle till en operation. Det resulterade i att patienten kände sig förolämpad och sårad då han uppfattade att sjuksköterskorna upplevde honom som dum. Patienten förstod inte att cabbage var smeknamnet för en operation (Cahill, 1998). Även förvirring uppstod när olika versioner av information presenterades. Dessutom rapporterade patienter att viktiga detaljer för deras vård utelämnades (Cahill, 1998). Önskemål fanns att sjuksköterskorna inte skulle använda så många ord utan istället samtala tydligt och enkelt (Kerr et al., 2013). När sjuksköterskor blev upptagna med 14

bedsiderapporteringen så ansåg patienter som inte deltog i överrapporteringen att sjuksköterskorna inte fanns tillgängliga på avdelningen (Bruton et al., 2016). Patienternas åldersskillnad påverkade också hur de förstod det fackliga språk som sjuksköterskorna använde under bedsiderapporteringen. Äldre patienter upplevde innehållet svåruppfattat medan yngre patienter hade lättare att tillgodogöra sig innehållet (Lupieri et al., 2016). Samtidigt upplevde patienter att det fackliga språket kunde bli svårförståeligt för yngre sjuksköterskor (Lu et al., 2014), medans andra patienter upplevde språket vid bedsiderapporteringen som lämpligt (McMurray et al., 2010). En patient beskrev kommunikationen mellan två sjuksköterskor under bedsiderapporteringen som fantastisk (Lupieri et al., 2016). Patientens kunskap om sin vård Bedsiderapportering möjliggjorde för patienter att höra och förstå vilken vård som utförts och vilken som planerades att utföras (Bradley & Mott, 2013; Cahill, 1998; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Möjligheten att få kunskap om sin vård var bra till skillnad från den traditionella överrapporteringen då patienten behövde be om till exempel testresultat (Bradley & Mott, 2013; Cahill, 1998). Bedsiderapporteringen upplevdes säkerställa kontinuitet mellan olika skift (Cahill, 1998). En fördel var att inte behöva upprepa sig, eftersom den kommande sjuksköterskan fick veta allt som hänt från föregående sjuksköterska (Kerr et al., 2013). Patienter önskade kunskap om åtgärder och hur deras sjukdomstillstånd såg ut. Bedsiderapportering upplevdes möjliggöra för patienten att få den informationen (Lu et al., 2014). Dessutom hjälpte bedsiderapportering patienten att förstå sitt vårdförlopp (Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Det fanns en upplevelse av ökad kontroll över sin situation och sin vård efter att de hört och förstått bedsiderapporteringen (Lu et al., 2014). Vetskapen om vem som har varit och framförallt vem som kommer att vara den kommande sjuksköterskan beskrevs som en viktig del av bedsiderapporteringen (Bruton et al., 2016; Jeffs et al., 2013; Lu et al., 2014). Bedsiderapporteringen möjliggjorde för patienten att få veta vad som har utförts tidigare, då detaljer ofta glömdes av sjuksköterskor (Bruton et al., 2016). Dessutom krävdes mer information eftersom de inte alltid varit informerade om sitt tillstånd eller sin vårdplanering (Lu et al., 2014). Bedsiderapportering upplevdes inte som positivt när information som patienten inte redan kände till diskuterades (Kerr et al., 2013). Patienter 15

kunde inte se någon anledning till bedsiderapportering då sjuksköterskorna redan hade all information angående patienterna i anteckningarna vilket resulterade i att patienterna tröttnade på att lyssna på bedsiderapporteringen (Benham-Hutchins et al., 2017; Cahill, 1998). Fortsättningsvis upplevde en annan patient att samma information sades upprepade gånger vid varje bedsiderapportering och antog att bedsiderapporteringen skulle fasa ut till slut (Jeffs et al., 2013). Patientens upplevelse av integritet Integritet och konfidentialitet upplevdes inte äventyras när informationen delades under bedsiderapportering (Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). En anledning till en patients tillit till sina sjuksköterskor var att sjuksköterskorna inte fördjupade sig i patientens privata angelägenheter (McMurray et al., 2010). Enligt patienter så talade sjuksköterskor generellt med en kontrollerad ton så att inte andra kunde höra samt att de inte tillät obehöriga att delta eller lyssna (Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016). En del patienter var inte bekväma med bedsiderapporteringen då de upplevde att deras integritet inte skyddades (Cahill, 1998; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). Det upplevdes som obekvämt när informationsutbytet skedde vid sängen (Jeffs et al., 2013). Dessutom fanns en oro för att den personliga informationen kunde spridas vidare under bedsiderapporteringen vilket kunde leda till en känsla av diskriminering och ilska hos patienten (Cahill, 1998; Lu et al., 2014). Vid tillfällen då sjuksköterskor pratade relativt högt vid bedsiderapporteringen upplevde en del patienter en oro för att obehöriga kunde ta del av deras personliga situation (Jeffs et al., 2013). En generell oro upplevdes av att andra patienter i en flerbäddssal kunde höra informationsutbytet. Fortsättningsvis förklarade patienter att planlösningen och miljön var viktiga faktorer på grund av integritetsriskerna (Cahill, 1998; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). Bedsiderapportering upplevdes negativt av patienter när den skedde utanför patienternas bås eftersom andra personer då kunde höra om deras privata situation (Kerr et al., 2013). En patient upplevde sig som ett objekt på en utställning när en bedsiderapportering skedde och patienten var föremål för inlärning (Cahill, 1998). Några patienter ville inte att familjemedlemmar eller vänner skulle vara närvarande när bedsiderapporteringen skedde. Patienterna ville bli tillfrågade av sjuksköterskorna om de önskade ha närstående närvarande (Kerr et al., 2013). 16

Möjligheten att få höra om sig själv kunde upplevas av patienten som viktigare än integritetsbehovet. Eftersom patienter upplevde att de var i samma situation och på så vis skulle andra patienter ändå inte vara intresserade av konversationen (Cahill, 1998; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016). Vissa patienter var inte bekymrade över antalet medverkande personer under bedsiderapporteringen (Cahill, 1998). Bevarande och skyddande av patientens integritet och sekretess upplevdes som viktigt (Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016). Ett sätt som kunde bevara patientens integritet var när bedsiderapporteringen skedde innanför deras bås (Kerr et al., 2013). Patienters upplevelse av samspelet med sjuksköterskor Person i första hand och patient i andra hand Sjuksköterskor som spenderade lite mer tid med patienterna uppskattades av patienter. Det gjorde att patienter kunde koppla ett ansikte till namnen på sjuksköterskorna (Bradley & Mott, 2013; Jeffs et al., 2013; Lu et al., 2014). Detta möjliggjorde i sin tur att mötet med sjuksköterskorna under bedsiderapporteringen upplevdes som mer personligt (Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Patienter upplevde att de sågs som en person i första hand och som en patient i andra hand (McMurray et al., 2010). Sjuksköterskorna introducerade inte patienten som ett nummer eller en patient utan istället som en person med ett namn (Kerr et al., 2013; McMurray et al., 2010). Det fanns upplevelse av att sjuksköterskorna blev tvungna att arbeta mer personligt med patienten vilket skapade större utrymme för anknytning mellan parterna (Jeffs et al., 2013). Fortsättningsvis upplevdes en känsla av att vara behövd och att patienten inte bara var en patient i en säng (McMurray et al., 2010). Patienters åsikter och känslor upplevdes ha betydelse då sjuksköterskorna verkade bry sig om patienterna (Bradley & Mott, 2013; Lupieri et al., 2016). Det som uppskattades mest av vissa patienter var att sjuksköterskorna visade mänsklighet under bedsiderapporteringen (Lupieri et al., 2016). Däremot upplevde vissa inte bedsiderapportering som personlig eftersom sjuksköterskor inte verkade ha tid att prata mer än ytligt med patienten. En patient uttryckte att sjuksköterskorna borde fråga hur patienten mådde, inte bara fråga hur såret upplevdes (Cahill, 1998). 17

Patientens upplevelse av sjuksköterskans roll Förtroendet för sjuksköterskorna förbättrades efter att patienter bevittnat när sjuksköterskor utfört bedsiderapporteringen (Bruton et al., 2016; Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016). Patienter upplevde att sjuksköterskor hade hög skicklighet och kunskap vad gällde patientens vård (Cahill, 1998; Lupieri et al., 2016). Patienter förklarade att de kände sig mer trygga med sin vård då de visste att informationen från föregående sjuksköterska hade överlämnats till den kommande sjuksköterskan (Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016). Patienter upplevde tacksamhet för att få kunskap samtidigt som de betonade att sjuksköterskor måste leverera information med professionalism, humanism och känslighet, särskilt vid dåliga nyheter. Sjuksköterskors vänlighet, uppmärksamhet och beröring gjorde att patienter kände sig bekväma med att lämna över ansvaret till sjuksköterskorna (Lupieri et al., 2016). Sjuksköterskorna upplevdes veta exakt hur de skulle vårda patienten (Lu et al., 2014). Informationen som rapporterades samt hur lyckad rapporten blev berodde på vem som utförde bedsiderapporteringen (Cahill, 1998; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). Fortsättningsvis upplevdes det inte att bedsiderapporteringen utfördes under en längre tid än två minuter (Cahill, 1998). Tydlig uppdelning mellan sjuksköterskor och patienter upplevdes under bedsiderapporteringen av patienter. Ibland var det svårt för patienter att skilja på sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal, oftast så blandade patienten ihop sjuksköterskor med läkare (Lupieri et al., 2016). Osäkerhet upplevdes i de fall när sjuksköterskan inte verkade ha kunskap om patientens vård och behandling (Bruton et al., 2016). Vid tillfällen då sjuksköterskor försummade dokumentationen upplevde patienten en känsla av osäkerhet eftersom all information då inte blev överförd till kommande sjuksköterska (Cahill, 1998). Sjuksköterskor kunde koppla ihop anteckningarna med den fysiska patienten och på så vis se vad som hände (Lu et al., 2014). När sjuksköterskor inte använde anteckningar så upplevdes det att många viktiga detaljer utelämnades från bedsiderapporteringen (Cahill, 1998). Patientens upplevelse av trygghet Det fanns en generell upplevelse av trygghet och säkerhet vid bedsiderapportering då patienterna fick säkerställt att sjuksköterskorna hade vården under kontroll (Bruton et al., 2016; Jeffs et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016). Fortsättningsvis förklarade 18

patienter att när sjuksköterskor pratade med dem om vårdsituationen och de planerade aktiviteter så minskade deras oro för sin hälsa (Jeffs et al., 2013; Lupieri et al., 2016). Detta gjorde även att patienterna upplevde att de fick den bästa möjliga vård (Jeffs et al., 2013). Noggrannheten i den rapporterade informationen upplevdes som en lättnad av patienter (Lupieri et al., 2016). Samtidigt så upplevdes patienter vara på sin vakt och värna om sin säkerhet (Tobiano et al., 2016). Enligt andra patienter så fanns en känsla av osäkerhet och oro för att de skulle få höra dåliga nyheter under bedsiderapporteringen (Lupieri et al., 2016). DISKUSSION Syftet var att undersöka upplevelsen av bedsiderapportering ur patientens perspektiv. Generellt upplevde patienter bedsiderapportering som positiv, bra och inkluderande till delaktighet (Bruton et al, 2016; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Hur kommunikationen vid bedside upplevdes av patienten varierade då patienter, vid en del tillfällen, upplevde språket och därmed innehållet av informationen som svårförståelig (Benham-Hutchins et al., 2017; Cahill, 1998; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016). Samtidigt så gavs patienten en möjlighet att få en samlad kunskap om sin vård (Bradley & Mott, 2013; Cahill, 1998; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). De upplevde att de blev bemötta som en person i första hand och som en patient i andra hand (McMurray et al., 2010). Dessutom framkom det hur viktig integritet var för patienten och att vissa upplevde att bedsiderapporteringen inte alltid skyddade den (Cahill, 1998; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). Fortsättningsvis beskrev andra patienter ett förtroende för att integriteten skyddades väl av sjuksköterskan och att integriteten inte upplevdes som lika viktig som möjligheten att få kunskap om sin vård (Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Generellt upplevdes trygghet vid bedsiderapportering då patienterna fick säkerställt att sjuksköterskorna hade vården under kontroll (Bruton et al., 2016; Jeffs et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016). Samtidigt gav den en större inblick i hur sjuksköterskorna arbetade (Bruton et al., 2016; Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016). 19

Resultatdiskussion Hur upplever patienten sin delaktighet vid bedsiderapportering? Studiens resultat visar att de flesta patienterna upplevde en aktiv delaktighet (Bruton et al, 2016; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010) medan andra föredrog en mer passiv roll som lyssnare (Jeffs et al., 2013; McMurray et al., 2010; Tobiano et al., 2016). Samtidigt fanns det undantag då patienter inte upplevde sig delaktig när bedsiderapporteringen skedde (Benham-Hutchins et al., 2017; Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Den aktiva delaktigheten innebar möjligheten att fylla i information eller avbryta rapporten när informationen kändes inkorrekt (Benham- Hutchins et al., 2017; Bruton et al., 2016; Cahill, 1998; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). Det innebär att bedsiderapportering följer Patientlagens riktlinjer som kräver att vården ska bedrivas i samråd med patienten och inkludera denne så mycket som möjligt (SFS 2014:821). Dessutom innebär det att vården bedrivs i samråd med patienten, vilket är lagstadgat i Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659). Däremot upplevde inte alla bedsiderapportering som inkluderande (Cahill, 1998; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Vissa patienter upplevde en sämre delaktighet och överlag önskades mer inbjudan samt engagemang från sjuksköterskorna (Benham-Hutchins et al., 2017; Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Detta visar att vården behöver arbeta mera med patienten samt visa större intresse för personcentrerad omvårdnad (Edvardsson, 2010). Enligt Chaboyer och medarbetare (2010) var mindre än hälften av patienterna delaktiga i bedsiderapporteringarna. Detta kan upplevas som lite när metoden har framtagits i syfte att öka patientens delaktighet (Anderson & Mangino, 2006). Det visades tydligt i resultatet att patienter uppskattade olika former av aktiv delaktighet. En del ville säkerställa noggrannheten i informationen (Jeffs et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010; Tobiano et al., 2016). Andra upplevde sin delaktighet som en möjlighet att kunna ställa frågor (Bradley & Mott., 2013; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). En passiv roll som lyssnare föredrogs med olika motiveringar. En del upplevde att den aktiva rollen var sjuksköterskornas uppgift, eftersom det är deras arbetsuppgift (Tobiano et al., 2016). Andra patienter, däremot, upplevde det viktigt att endast lyssna på vad som sades i överrapporteringen (Bruton et al., 2016). Det är tydligt av resultatet att många olika roller av delaktighet föredrogs inom bedsiderapportering. En fråga borde då ställas, vad anser patienter med begreppet delaktighet? 20

Utifrån begreppet personcentrerad omvårdnad menar Edvardsson (2010) att metaparadigmet människa är en viktig grund för hur patienter ska bemötas. För att se människan bakom sjukdomen och synliggöra att personen är i centrum så behöver vården ändra på sina metoder. Genom att ha kännedom om patientens perspektiv och livssituation hjälper personalen att bättre förstå personen och ökar personalens möjlighet att ge en ännu bättre vård. En större patientdelaktighet är möjlig då det ses genom de studier som gjorts (Bruton et al, 2016; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Här ses också en tydlig koppling till det mera personcentrerade arbetssättet. Patienter med aktiv delaktighet upplevde även en känsla av att vara behövd, vilket gjorde att de kände sig som en samarbetspartner med sjuksköterskorna (Cahill, 1998; McMurray et al., 2010; Tobiano et al., 2016). Detta kan kopplas ihop med en studie som visar att personal upplever högre känsla av respekt och samarbete när bedsiderapportering används (Vines et al., 2014). Resultatet kan också tolkas som att patienter får en känsla av sammanhang. Enligt Antonovsky (2005) så har patienter med hög upplevelse av sammanhang en bättre möjlighet att övervinna kommande svårigheter. Detta kan resultera i att patienter som har möjlighet till mera delaktighet får mer energi och ork i sin tillfriskningsprocess. Vilka fördelar upplever patienten av bedsiderapportering? I resultatet framkom att patienterna hade en generell samstämmighet av att bedsiderapportering var något positivt och att det visade sig att patienter upplevde att bedsiderapportering möjliggjorde för dem att få kunskap om sin vård (Bradley & Mott, 2013; Cahill, 1998; Jeffs et al., 2013; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016; McMurray et al., 2010). Möjligheten att lära känna den kommande sjuksköterskan samt att få ta del av den planerade vården vid varje skift upplevdes positivt (Bruton et al., 2016; Jeffs et al., 2013; Lu et al., 2014). Detta verkade vara en fördel jämfört med den traditionella överrapporteringen som enligt Labriole et al. (2018) och Sabet Sarvestani et al. (2013) inte gav samma möjlighet eftersom den traditionella överrapporteringen utförs i ett rum utan patientens närvaro. Eftersom patienten återkommande fick träffa den kommande sjuksköterskan så gavs patienten på så sätt en upplevelse av kontroll (Lu et al., 2014). Positivt var också att sjuksköterskornas professionalitet och skicklighet synliggjordes (Cahill, 1998; Lupieri et al., 2016). Detta resulterade i att patienterna fick ett förbättrat förtroende för sjuksköterskan (Bruton et al., 2016; Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016). Eftersom den kommande sjuksköterskan var väl insatt i deras sjukdomsbild ingav dem en känsla av 21

trygghet (Bruton et al., 2016; Jeffs et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016). Som Anderson och Mangino (2006) beskriver innebär detta därmed att målet för bedsiderapportering uppnås, i och med att det ska utföras i samråd med patienten och i dennes närvaro. Resultatet visar att patienter upplevde att överrapportering bör göras med professionalism, humanism och känslighet, vilket flera upplevde att sjuksköterskorna gjorde. Dessutom upplevdes sjuksköterskor som vänliga och uppmärksamma samt att de använde beröring när de var med patienten för att skapa en känsla av trygghet bland patienterna (Lupieri et al., 2016). Dessa upplevelser speglar vad personcentrerad omvårdnad är, då det är viktigt att patienten ska känna sig sedd och hörd (Edvardsson, 2010). Vilka nackdelar upplever patienten av bedsiderapportering? En aspekt som är värd att belysa utifrån resultatet är svårigheterna att implementera bedsiderapportering på avdelningen då problemet enligt Connolly (2017) är att det inte används någon standardprocedur. Därför blir utförandet av bedsiderapportering olika från avdelning till avdelning och från sjukhus till sjukhus. I och med detta så upplevs även kvaliteten på rapporteringen sviktande för patienten. Detta belyses väl i resultatet då flertalet av patienterna hade varierande upplevelser av sjuksköterskor beroende på hur väl de uppfattade och utförde bedsiderapporteringen (Cahill, 1998; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). Dessutom upplevdes en osäkerhet i de fall när sjuksköterskan inte verkade ha kunskap om patientens vård och behandling (Bruton et al., 2016). Den osäkerheten kan istället bero på sjuksköterskans bristande uppfattning och utförande av bedsiderapporteringen. Det visar också på betydelsen av att ha en väl utförd standardplan för att kunna lyckas implementera bedsiderapportering på ett säkert och effektivt sätt (Connolly, 2017). Exempel på olika standardprocedurer beskrivs av Chaboyer et al. (2008) och Labriole et al. (2018) som skulle kunna förbättra implementeringen av bedsiderapportering genom en förbättrad struktur och plan. Det är inte bara sjuksköterskans kompetens som spelar in utan även den fysiska miljön. Detta är en subjektiv upplevelse av miljön inom personcentrerad omvårdnad (Wijk, 2010). Ett exempel på fysisk miljö är bl.a. patientens rum. Rummen kan vara en- eller flerbäddsrum. Enligt patienter så förekom det även att patienter låg i sängar ute i korridoren, vilket gjorde det lätt för icke-involverade att höra informationen. Andra patienter upplevde även att deras 22

information kunde spridas till andra i samma sal (Cahill, 1998; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; McMurray et al., 2010). Allt detta är en viktig del i hur patienten upplevde sin vårdtid. Enligt Patientlagen (SFS 2014:821) har sjuksköterskor skyldighet att skydda patientens integritet vilket då är svårt att leva upp till i salar med flera patienter eller ute i korridoren. I resultatet framkom att en central del inom bedsiderapportering som patienter upplever negativt var kommunikationen (Benham-Hutchins et al., 2017; Cahill, 1998; Kerr et al., 2013; Lu et al., 2014; Lupieri et al., 2016). Det visade sig att patienter upplevde den tekniska jargongen och komplexiteten av språket vid överrapporteringen som svår. Det gjorde att flera inte kunde förstå innehållet och på så vis hade de dålig vetskap om sin vård (Benham- Hutchins et al., 2017; Kerr et al., 2013; Lupieri et al., 2016). Eftersom vården enligt Patientlagen (SFS 2014: 821) ska bedrivas i samråd med patienten så kan resultatet tolkas som ett misslyckande. Sjuksköterskor behöver således se över sin språkanvändning och lära sig kommunicera på ett sätt som är anpassat till patienten. Detta eftersom vården ska vara, enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30), anpassad för att främja goda kontakter mellan patienten och sjukvårdspersonal. I studien av Vines och medarbetare (2014) stämmer detta inte överens med hur sjuksköterskor upplever bedsiderapportering då kommunikationsbrister istället minskar. Metoddiskussion Då litteraturstudie med kvalitativ ansats valdes som design upplevdes det som en styrka eftersom syftet var att undersöka upplevelser och känslor hos patienter. Vid en snabb överblick av forskning så visade det sig att sjuksköterskans perspektiv var dominerande och att patientens perspektiv var mycket outforskad. Metodiken gjorde att arbetet kunde utföras under den angivna tidsramen, vilket var en fördel. Svagheten med designen var att det endast fanns 10 artiklar som utforskat patientens upplevelse av bedsiderapportering. Därför hade en kvalitativ intervjustudie utökat förståelsen och hjälpt belysa ämnet i det svenska samhället, då det saknas. Dessvärre hade det varit svårt att utföra under den angivna tidsramen. De använda databaserna var PubMed, CINAHL och PsychINFO. Två avancerade men relativt lika söksträngar skapades för att ge de bästa förutsättningarna att finna artiklar som svarade på syftet. Till hjälp konsulterades även en bibliotekarie på Visby lasarett för att utveckla söksträngen. Valet av trunkering och booleska termer kan ifrågasättas då de endast är anpassade för PubMed. Styrkan var att alla reviewartiklar blev exkluderade vid sökningen. 23