1. INLEDNING...3 Förordningar och konventioner... 3 Information...3

Innehållsförteckning 1. INLEDNING...3 Förordningar och konventioner... 3 Information...3 2. FASTSTÄLLANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING...9 Förordning 883/2004... 9 Information... 10 3. ÖVERENSKOMMELSER MED ANDRA STATER...12 Nordiska konventionen om social trygghet... 12 Bilaterala konventioner om social trygghet... 14 EU-ländernas avtal med Schweiz... 16 Övrigt... 19 4. SAMARBETE OCH INFORMATIONSUTBYTE MELLAN INSTITUTIONERNA...21 Förordning 883/2004... 21 Förordning 987/2009... 23 Information... 24 5. ARTIKEL 61 SAMMANLÄGGNING AV KVALIFIKATIONSPERIODER FÖR RÄTT TILL ERSÄTTNING...27 Förordning 883/2004... 27 Förordning 987/2009... 28 Rättspraxis... 28 Information... 32 6. ARTIKEL 62 BERÄKNING AV FÖRMÅNER...38 Förordning 883/2004... 38 Förordning 987/2009... 38 Föreskrifter... 39 Rättspraxis... 39 Information... 41 7. ARTIKEL 63 UNDANTAG FRÅN REGELN OM BOSÄTTNING...45 Förordning 883/2004... 45 Information... 45 8. ARTIKEL 64 ARBETSLÖSA SOM RESER TILL EN ANNAN MEDLEMSSTAT MED BIBEHÅLLEN RÄTT TILL ERSÄTTNING...46 Förordning 883/2004... 46 Förordning 987/2009... 47 Föreskrifter... 49 Rättspraxis... 50 Information... 53 1

9. ARTIKEL 65 ARBETSLÖSA SOM VAR BOSATTA I EN ANNAN MEDLEMSSTAT ÄN I DEN BEHÖRIGA STATEN...59 Förordning 883/2004... 59 Förordning 987/2009... 61 Föreskrifter... 62 Rättspraxis... 63 Information... 66 10. ARTIKEL 70 ÅTERBETALNING AV ARBETSLÖSHETSFÖRMÅNER MELLAN MEDLEMSSTATER...71 Förordning 987/2009... 71 Information... 73 11. ÅTERKRAV AV FÖRMÅNER SOM HAR BETALATS UT FELAKTIGT: AVRÄKNING OCH INDRIVNING...76 Förordning 883/2004... 76 Förordning 987/2009... 77 Information... 86 2

1. Inledning Förordningar och konventioner Information Detta avsnitt innehåller föreskrifter, redogörelse för rättspraxis och information om nedanstående förordningar, avtal, bilaterala konventioner och nordiska konventionen om social trygghet Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (förkortad Fo). Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (förkortad TFo). Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71. Rådets förordning (EEG) nr 859/2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser. Avtal om fri rörlighet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan, SFS 2002:114 och EGT nr L 114, 30.4.2002, s. 16-44. Nordisk konvention den 18 augusti 2003 om social trygghet, SFS 2004:114. Sveriges bilaterala konventioner om social trygghet. Denna del av regelsamlingen innehåller regler om arbetslöshetsersättning för personer som flyttar, tillfälligt arbetar i ett annat land eller söker arbete i ett annat EU/EES-land eller i 3

Schweiz. De olika kapitlen innehåller även en förteckning över Sveriges bilaterala konventioner om social trygghet, samt regler om arbetslöshetsersättning i den nordiska konventionen om social trygghet och inom ramen för ett särskilt avtal om fri rörlighet med Schweiz. Genom EU-förordningarnas bestämmelser får personer som flyttar mellan länderna eller som bor och arbetar i skilda länder ett skydd om de blir arbetslösa som de inte skulle ha haft om enbart nationella regler hade tillämpats. Förordningarna har endast till syfte att samordna, inte harmonisera, de nationella lagstiftningarna för social trygghet, inklusive arbetslöshetsförsäkringen. Till exempel ger förordningarna svar på frågan vilket lands lagstiftning som ska tillämpas för arbetstagare som rör sig över gränserna, men de ger också en möjlighet att söka arbete i ett annat land med arbetslöshetsersättning från hemlandet. Kvalifikationsperioder från andra länder kan åberopas för rätt till ersättning och särskilda regler för gränsarbetares rätt till ersättning finns angivna i förordningarna. För rätt till ersättning från den svenska arbetslöshetsförsäkringen krävs att en sökande uppfyller villkoren prövade enligt svensk lag. EU-förordningarna omfattar både inkomstbortfallsförsäkringen och grundförsäkringen. Genom Sveriges medlemskap i EU är EU/EG:s förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen direkt tillämpliga i Sverige. Förordningens principer Förordningens olika artiklar bygger på ett antal principer som kommer till uttryck i Fo 883/2004 artiklarna 4 7: - principen om likabehandling av de personer som förordningen omfattar, så att alla har samma rättigheter och skyldigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som medlemsstatens egna medborgare, - sammanläggning av kvalifikationsperioder för rätt till ersättning mellan olika länder, - rätt att få en kontantförmån i ett annat land, samt - en ny princip om att behandla vissa omständigheter eller händelser som har inträffat i en annan medlemsstats som om de skulle ha inträffat i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig. Den sist nämnda principen ska inte blandas samman med principen om sammanläggning av kvalifikationsperioder för rätt till ersättning. Att omständigheter eller händelser som inträffar i en annan medlemsstat ska likställas innebär inte heller att en 4

annan medlemsstat blir behörig, eller att dess lagstiftning ska tillämpas. EU:s medlemsländer I EU ingår Belgien, Danmark (förutom Färöarna och Grönland), Finland, Frankrike (inklusive Guadeloupe, Martinique, Réunion och Franska Guyana), Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal (inklusive Azorerna och Madeira), Spanien (inklusive Kanarieöarna), Storbritannien (inklusive Gibraltar men inte Kanalöarna och Isle of Man), Sverige, Tyskland, Österrike, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien. Varje medlemsstat beslutar själv, med vissa begränsningar, om vilka landområden som ska omfattas av EU-förordningarna, varför ovanstående förteckning inte kan anses vara fullständig. EES-länderna och Schweiz Genom avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES-avtalet, gäller EG-förordningarna 1408/71 och 574/72 om social trygghet också när personer flyttar mellan EU-länderna och Island, Liechtenstein och Norge. Genom ett särskilt avtal om fri rörlighet mellan EU och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å den andra sidan tillämpas EG-förordningarna 1408/71 och 574/72 även gentemot Schweiz. Personkrets för förordning 883/2004 och 987/2009 Dessa förordningar ska tillämpas på alla som är medborgare i en EU-medlemsstat, statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt deras familjmedlemmar och efterlevande. Förordningarna ska dessutom tillämpas på efterlevande till personer som har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, oavsett dessa personers medborgarskap, om deras efterlevande är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyktingar som är bosatta i en medlemsstat (artikel 2 Fo 883/04). Med flykting avses den som betraktas som flykting enligt Genève-konventionen av den 28 juli 1951. Med statslös avses den som betraktas som statslös enligt New Yorkkonventionen av den 28 september 1954 (artikel 1 Fo 883/04). 5

Observera informationen nedan om situationen för medborgare i tredje land. Personkrets för förordning 1408/71 och 574/72 EG-förordningarna gäller anställda, egenföretagare och studerande som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i EU/EESstaterna eller flyktingar och statslösa som är bosatta inom dessa staters territorium samt deras familjmedlemmar och efterlevande (artikel 2 Fo 1408/71 och EES-avtalet). Med flykting avses den som betraktas som flykting enligt Genève-konventionen av den 28 juli 1951. Med statslös avses den som betraktas som statslös enligt New Yorkkonventionen av den 28 september 1954 (artikel 1 Fo 1408/71). Enligt ett särskilt avtal mellan EU och dess medlemsstater och Schweiz tillämpas EG-förordningarna även gentemot Schweiz. Observera att EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein och dess medborgare inte omfattas av detta avtal. Förordningarna omfattar även medborgare i tredje land, d.v.s. icke EU-medborgare, som lagligen vistas inom en medlemsstats territorium (artikel 1 Fo 859/2003). Förordningarna gäller dock inte tredjelandsmedborgare när de tillämpas gentemot Danmark och Schweiz eller EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein. Observera dock att den nordiska konventionen om social trygghet med vissa begränsningar gäller medborgare i tredje land. Internationella organisationer med säte i Sverige Sverige har ingått avtal med olika internationella organisationer som bl.a. berör internationell verksamhet här i riket. De internationella organisationerna och de personer som har anknytning till sådana organ har i allmänhet immunitet och privilegier. Vilka avtal eller stadgar som gäller för respektive internationell organisation finns reglerat i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. I vissa av avtalen finns särskilda bestämmelser om socialförsäkringen för den personal som är anställd vid organisationen. Anställda vid dessa organisationer har normalt inte ansetts vara omfattade av den svenska socialförsäkringen och har därmed inte ansetts ha rätt att tillhöra en svensk arbetslöshetskassa. Följande organisationer kan nämnas: Världssjöfartsuniversitetet i Malmö (WMU) Sekretariatet för Östersjöstaternas Råd i Stockholm (CBSS) 6

Internationella institutet för demokrati och fria val (IDEA) Organisationen för det globala nätverket för vattenfrågor (GWP) Temporärt och permanent anställda vid EU-organ Temporärt anställd personal kan vara berättigad till arbetslöshetsersättning från Europeiska Kommissionen. Arbetslöshetsersättningen beräknas och administreras av det berörda generaldirektoratet (direktoratet som arbetar med personalfrågor) för samtliga EU-organs före detta anställda. En person som har varit temporärt anställd ska kontakta generaldirektoratet om han eller hon blir arbetslös. Kassan och Arbetsförmedlingen ska fylla i det intyg (blankett EG - TTA) som den sökande lämnar in. Permanent anställd personal vid EU-organ är inte berättigad till arbetslöshetsersättning från ett EU-organ i händelse av arbetslöshet. Särskilda omständigheter att beakta från den 1 maj 2010 Den 1 maj 2010 upphör EG-förordningarna 1408/71 och 574/72 att gälla för dem som omfattas av EU-förordningarna 883/2004 (grundförordning) och 987/2009 (tillämpningsförordning). EG-förordningarna 1408/71 och 574/72 ska dock alltjämt tillämpas för Norge, Island och Liechtenstein samt för medborgare i tredje land, alltså för icke EU-medborgare. För dessa grupper ska de nya EU-förordningarna inte tillämpas. Detta förhållande gäller för EES-länderna fram till dess att ett nytt EES-avtal har förhandlats fram som omfattar de nya förordningarna. Den nordiska konventionen om social trygghet, SFS 2004:114, är under revidering och en ny konvention som beaktar förändringarna i de nya EU-förordningarna är klar under år 2011. De som fram till och med den 30 april 2010 beviljas rätten att söka arbete i ett annat land i tre månader med ersättning från hemlandet (intyg E 303) omfattas av förordning 1408/71 under hela sökperioden, alltså även under den tidsperiod som sträcker sig efter den 1 maj 2010 då de nya förordningarna träder i kraft. Detta förhållande kan fortgå som längst till och med den 30 juli 2010. Det elektroniska utbytet av sociala trygghetsuppgifter, EESSIsystemet, kommer tidigast att börja användas under hösten 2011. Därför gäller särskilda rutiner under övergångsperioden, 7

från och med maj 2010 och till dess att den svenska arbetslöshetsförsäkringen är ansluten till EESSI (se avsnittet om samarbete och informationsutbyte). 8

2. Fastställande av tillämplig lagstiftning Förordning 883/2004 Artikel 11 Allmänna bestämmelser 1. De personer som denna förordning tillämpas på skall omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Denna lagstiftning skall fastställas i enlighet med denna avdelning. 2. Vid tillämpningen av denna avdelning skall de personer som med anledning av sitt arbete som anställd eller sin verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses utöva denna verksamhet. Detta skall inte gälla ersättning i form av pensioner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande eller ersättning i form av pension vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar och inte heller kontanta sjukvårdsförmåner som är obegränsade i tid. 3. Om inget annat följer av artiklarna 12 16, skall a) en person som har anställning eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten, b) en offentligt anställd omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat till vilken den förvaltning som sysselsätter denne hör, c) en person som erhåller arbetslöshetsersättning i enlighet med artikel 65 enligt lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt omfattas av den medlemsstatens lagstiftning, d) en person som är inkallad eller återinkallad till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten, e) en person på vilken a d inte är tillämpliga omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt, utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna förordning enligt vilka personen har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater. ( ) Artikel 16 Undantag från bestämmelserna i artiklarna 11 15 1. Två eller flera medlemsstater, dessa medlemsstaters behöriga myndigheter eller de organ som utses av dessa 9

Information myndigheter får komma överens om att föreskriva undantag från bestämmelserna i artiklarna 11 15 till förmån för vissa personer eller persongrupper. ( ) Tillämplig lagstiftning lagvalsregler Lagvalsreglerna avgör vilken medlemsstats lagstiftning som ska tillämpas för en person som omfattas av förordningarna. Syftet med lagvalsreglerna är att se till att de personer som omfattas av förordningarna har skydd i försäkringssystemet i ett medlemsland (se t.ex. EG-domstolens dom i målet Kuijpers C- 276/81). Lagvalsreglerna fråntar således medlemsstaternas möjlighet att själva bestämma i vilken utsträckning deras egen lagstiftning eller andra medlemsstaters lagstiftning ska tillämpas (se t.ex. EG-domstolens dom i målet Ten Holder C-302/84). En person som enligt förordningens lagvalsregler ska omfattas av svensk lagstiftning är därmed även hänvisad till den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Att den svenska lagstiftningen ska tillämpas innebär inte att personen därmed automatiskt omfattas av den svenska försäkringen. För att omfattas av den svenska arbetslöshetsförsäkringen krävs att personen i fråga uppfyller villkoren för detta. Utöver huvudregeln om arbetslandets lagstiftning, se nedan, finns särskilda lagvalsregler för personer som är utsända för att utföra arbete i ett annat medlemsland och för personer som arbetar i två eller flera medlemsstater (artiklarna 12 och 13 Fo 883/04). Försäkringskassan är behörig institution för bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. Arbetslandets lagstiftning I förordningens artikel 11.3 a) anges den allmänna regeln om att en person som har anställning eller bedriver verksamhet som företagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten. I artikel 11.3 c) finns en särskild regel om lagval som följer av rätten till arbetslöshetsersättning, se nedan. Särskild regel om fastställande av tillämplig lagstiftning Av artikel 11.3 c) framgår att en person som får arbetslöshetsersättning i enlighet med artikel 65 (gränsarbetare och oäkta gränsarbetare) enligt lagstiftningen i den medlemsstat där han eller hon är bosatt omfattas av den medlemsstatens lagstiftning. Detta är en särskild bestämmelse på 10

arbetslöshetsförsäkringsområdet som får effekt på vilket lands lagstiftning som ska tillämpas för en arbetslös person. Som anges ovan är Försäkringskassan behörig institution för bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. Arbetslösa personer som får deltidsarbete i ett annat land Medlemsstaternas behöriga myndigheter har enligt artikel 16.1 Fo 883/04 möjlighet att komma överens om undantag från förordningens bestämmelser om vilken lagstiftning som ska tillämpas. I Administrativa kommissionens rekommendation U1 (se bilaga 1) anges att behöriga myndigheter bör komma överens om att personer som har rätt till arbetslöshetsersättning i det land där de bor, men som får ett deltidsarbete i ett annat medlemsland, ska fortsätta att omfattas av bosättningslandets lagstiftning. Vidare framgår av rekommendationen att den institution som betalar ut arbetslöshetsersättning i bosättningslandet ska underrätta den behöriga institutionen om personen påbörjar ett deltidsarbete i en annan medlemsstat. För svenskt vidkommande innebär detta att arbetslöshetskassan ska underrätta Försäkringskassan när en person som har arbetslöshetsersättning i Sverige får ett deltidsarbete i ett annat medlemsland. Försäkringskassan bör då enligt rekommendationen kontakta den andra medlemsstaten och begära att en överenskommelse ska träffas om att den svenska lagstiftningen ska tillämpas för personen ifråga. När överenskommelsen har träffats, ska detta bekräftas genom att Försäkringskassan utfärdar ett särskilt intyg. Detta intyg styrker att personen även fortsättningsvis omfattas av bosättningslandets försäkring, och gäller så länge deltidsanställningen pågår och personen har rätt till ersättning. Den delvis arbetslösa personen som omfattas av överenskommelsen ska fortsätta att stå till arbetsmarknadens förfogande i Sverige, aktivt söka arbete och uppfylla övriga villkor i ALF för rätt till ersättning. Arbetslöshetskassan bör i vanlig ordning bevaka att personen arbetar i den omfattning som anställningen avser och att han eller hon uppfyller övriga villkor för rätt till ersättning. Om rätten till ersättning upphör ska arbetslöshetskassan informera Försäkringskassan om detta. Observera att denna möjlighet att få ersättning i bosättningslandet samtidigt som en person arbetar deltid i ett annat land inte ska blandas samman med de särskilda reglerna för gränsarbetare och oäkta gränsarbetare i artikel 65 Fo 883/04. 11

3. Överenskommelser med andra stater Nordiska konventionen om social trygghet Artikel 3 Personkrets 1. Denna konvention gäller personer som omfattas av förordningens personkrets. 2. Denna konvention gäller vidare följande personer som inte omfattas av förordningens personkrets a) personer, som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land b) familjemedlemmar eller efterlevande, som härleder rättigheter från personer, som avses i a). Artikel 4 Utsträckt tillämpning av förordningen Om inte annat sägs i denna konvention utsträcks tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen till alla personer som omfattas av denna konvention och som är bosatta i ett nordiskt land. Artikel 12 Undantag från visst krav på fullgjorda perioder Kravet på försäkrings- eller sysselsättningsperioder enligt förordningens artikel 67.3 gäller inte den som antingen har utfört arbete i sådan utsträckning att han eller hon har omfattats av lagstiftningen om dagpenningförmåner vid arbetslöshet eller har uppburit sådana förmåner i det nordiska land där ansökan om förmåner görs. Dock ska arbetet ha utförts eller dagpenningförmåner vid arbetslöshet ha uppburits inom en femårsperiod från dagen för ansökan om arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen och i förekommande fall, om medlemskap i vederbörande arbetslöshetskassa. Bilaga särskilda bestämmelser för Danmark som avses i artikel 4 I fråga om ( ) artiklarna 69 och 70 i förordningen ( ) skall tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen utsträckas enbart till att gälla medborgare i ett nordiskt land. Administrativa avtalet Artikel 8 Konventionens artikel 12 För att artikel 12 i konventionen skall kunna tillämpas skall ansökan om medlemskap i en arbetslöshetskassa ske inom 8 veckor räknat från det att försäkringstillhörigheten upphört att gälla i frånflyttningslandet. 12

För Norges vidkommande krävs anmälan till arbetsförmedlingen inom 8 veckor. För Sveriges vidkommande kan artikel 12 också tillämpas, även om arbete har utförts eller dagpenningförmåner vid arbetslöshet har uppburits inom en femårsperiod från ansökan om grundbeloppet hos arbetslöshetskassan Alfa. Ansökan skall inlämnas inom 8 veckor. Allmänt om Nordiska konventionen Den nordiska konventionen om social trygghet gäller mellan de nordiska länderna, d.v.s. Sverige, Finland (inklusive Åland), Norge, Island och Danmark (inklusive Färöarna och Grönland). Utdraget ovan är hämtat ur Nordisk konvention av den 18 augusti 2003, som är införlivad i svensk rätt genom lagen (2004:114) om nordisk konvention om social trygghet. Enligt konventionen utsträcks tillämpningen av förordning 1408/71 till att gälla för alla som omfattas av konventionens personkrets och som är bosatta i ett nordiskt land. Till konventionen finns ett administrativt avtal med bestämmelser om hur den ska tillämpas. Med anledning av att de nya EU-förordningarna 883/04 och 987/09 träder i kraft den 1 maj 2010 har en översyn av nordiska konventionen gjorts och ett förslag till ny nordisk konvention har presenterats. Den nya nordiska konventionen med administrativt avtal väntas träda i kraft under 2011. Tillämpningsområde och personkrets Konventionen gäller för all lagstiftning som omfattas av förordningens sakområden. Enligt konventionen ska de nordiska länderna tillämpa EGförordning 1408/71 för alla som är bosatta i ett nordiskt land och som omfattas av konventionens personkrets. Konventionens personkrets sammanfaller i princip med förordningens personkrets, som genom förordning 859/2003 har utvidgats till att gälla för medborgare i tredjeland som lagligen vistas i en medlemsstat. Förordningens utvidgade personkrets tillämpas dock inte av Danmark och Färöarna. För Danmark och Färöarna gäller enligt konventionen att artiklarna 69 och 70 Fo 1408/71 (export av arbetslöshetsersättning) endast ska tillämpas för personer som 13

är medborgare i ett nordiskt land. Tillämpningen av förordningens övriga bestämmelser på arbetslöshetsförsäkringens område enligt konventionen är inte begränsad för Danmark och Färöarna. Femårsregeln Enligt artikel 12 i den nordiska konventionen, den så kallade femårsregeln, kan en person som ansöker om medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa eller ansöker om grundbeloppet hos Arbetslöshetskassan Alfa få undantag från artikel 67.3 Fo 1408/71 inom fem år från det datum då han eller hon lämnade den svenska arbetslöshetsförsäkringen för att arbeta i ett annat nordiskt land. För att femårsregeln ska kunna tillämpas krävs det enligt artikel 8 i det administrativa avtalet om tillämpningen av konventionen att ansökan om medlemskap i arbetslöshetskassa eller ansökan om grundbeloppet hos Arbetslöshetskassan Alfa lämnas till kassan inom åtta veckor från den tidpunkt då den sökande upphörde att vara försäkrad i det land som han eller hon har flyttat från. Den som har arbetat i Danmark utan att vara medlem i en dansk arbetslöshetskassa har rätt att återinträda i grundförsäkringen med stöd av femårsregeln om han eller hon ansöker om arbetslöshetsersättning i Sverige inom åtta veckor från den tidpunkt då arbetet i Danmark upphörde. Observera att femårsregeln endast gäller personer som flyttar mellan två eller flera nordiska länder. Bilaterala konventioner om social trygghet Bilaterala konventioner i kraft Sverige har ingått särskilda avtal, så kallade bilaterala konventioner, med andra länder på arbetslöshetsförsäkringsområdet. Nedan följer en lista över de bilaterala konventioner som Sverige har ingått. Konventionen av den 28 juni 1976 med Förbundsrepubliken Tyskland om ersättning vid arbetslöshet, SFS 1977:818 Konventionen av den 5 maj 1978 med Grekland om social trygghet, SFS 1979:56 Konventionen av den 25 oktober 1978 med Portugal om social trygghet, SFS 1979:869 14

Konventionen av den 12 december 1979 med Frankrike om social trygghet, SFS 1981:584 Konventionen den 4 januari 1980 med Marocko om social trygghet, SFS 1982:249 Konventionen av den 25 september 1979 med Italien om social trygghet, SFS 1982:887 Konventionen av den 2 juli 1982 med Nederländerna om social trygghet, SFS 1983:22 Konventionen av den 30 juni 1982 med Israel om social trygghet, SFS 1983:325 Konventionen av den 4 februari 1983 med Spanien om social trygghet, SFS 1984:555 Konventionen av den 29 juni 1987 med Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet, SFS 1988:106 Konventionen av den 9 februari 1988 med Kap Verde om social trygghet, SFS 1991:1333 Konventionen av den 21 mars 1996 med Österrike om social trygghet, SFS 1997:265 Konventionen av den 1 december 2003 med Storhertigdömet Luxemburg om social trygghet, SFS 2004:491 Konventionen av den 30 juni 1978 med Turkiet om social trygghet (med tilläggsöverenskommelse den 3 juni 1997 och tilläggskonvention den 26 augusti 2004), SFS 2005:234 Konventionen av den 13 mars 1995 med Chile om social trygghet, SFS 2006:286 Allmänt Anställnings- och försäkringsperioder som har utförts i konventionsstater kan tillgodoräknas i Sverige vid ansökan om arbetslöshetsersättning, om det framgår av den berörda konventionen. Fråga om konventionernas tillämplighet i förhållande till EUförordningarnas bestämmelser, ska avgöras genom en särskild bedömning i varje fall då en sådan fråga uppstår. 15

Israel För att sammanläggning ska kunna ske krävs enligt konventionen med Israel (artikel 20) 100 dagars arbete i Sverige under de senaste tolv månaderna före ansökan. Arbete under kortare tid kan beaktas om anställningen var avsedd att pågå minst 100 dagar, men upphörde tidigare utan arbetstagarens förvållande. Engelska kanalöarna Enligt konventionen med Storbritannien och Nordirland kan arbete som har utförts på Isle of Man eller på de engelska kanalöarna Guernsey, Alderney, Herm och Jethou tillgodoräknas för rätt till svensk arbetslöshetsersättning. En förutsättning för att kunna lägga samman perioder är att den arbetssökande har varit anställd i Sverige under sammanlagt minst fyra veckor under de sista tolv månaderna innan ansökan gjordes. Observera dock att försäkrings- eller sysselsättningsperioder enligt lagstiftningen i Jersey inte ska beaktas när perioder läggs samman (artikel 13 a). Intyg Arbetslöshetskassorna ansvarar för att hämta in och utfärda intyg för sammanläggning av försäkrad och arbetad tid enligt de bilaterala konventionerna. IAF har funktionen som förbindelseorgan för arbetslöshetsförsäkringen, vilket innebär att arbetslöshetskassorna kan vända sig till IAF om det uppstår svårigheter med att komma i kontakt med det andra landets försäkringsorgan. EU-ländernas avtal med Schweiz Allmänt om avtalet Enligt ett särskilt avtal om personers fria rörlighet mellan EU:s medlemsländer å den ena sidan och Schweiz å den andra sidan ska EG-förordning 1408/71 tillämpas för att samordna ländernas arbetslöshetsförsäkringssystem. Enligt ett tilläggsprotokoll till detta avtal (se utdrag nedan) gäller dock särskilda regler för medborgare i de EU-länder som har slutit avtalet, om dessa personer arbetar i Schweiz med uppehållstillstånd som gäller under kortare tid än ett år. Avtalet i sin helhet är utgivet i Europeiska Gemenskapernas tidning (EGT nr L 114, 30.4.2002, s. 16-44). Nedan följer utdrag ur avtalet. 16

Avtalets artikel 8 Samordning av systemen för social trygghet De avtalsslutande parterna skall, i enlighet med bilaga II, fastställa bestämmelser för samordning av systemen för social trygghet, för att säkerställa särskilt a) likabehandling, b) fastställande av tillämplig lagstiftning c) sammanläggning av samtliga perioder som i de olika nationella lagstiftningarna beaktas för förvärv och bibehållande för rätten till förmåner samt för beräkning av dessa förmåners storlek, d) utbetalning av förmåner till personer som är bosatta på de avtalsslutande parternas territorium, och e) ömsesidigt administrativt bistånd och samarbete mellan myndigheter och institutioner. Avtalets bilaga II Samordningen av socialförsäkringssystemen Artikel 1 EG-förordningarnas tillämplighet 1. De avtalsslutande parterna är överens om att på området samordning av socialförsäkringssystemen sinsemellan tillämpa de gemenskapsrättssakter som det hänvisas till, i den lydelse dessa har den dag då avtalet undertecknas och så som dessa har ändrats i avsnitt A i denna bilaga eller därmed likvärdiga regler. 2. När begreppet medlemsstat(er) förekommer i de rättsakter som det hänvisas till i avsnitt A i denna bilaga avses utöver de stater som omfattas av gemenskapsrättsakterna i fråga även Schweiz. Tilläggsprotokoll till avtalets bilaga II Arbetslöshetsförsäkring 1. Följande bestämmelser skall tillämpas vad gäller arbetslöshetsförsäkring för arbetstagare med uppehållstillstånd med en giltighetstid på mindre än ett år: 1.1 Endast arbetstagare som har betalat avgift i Schweiz under den minimiperiod som krävs enligt den federala lagen om arbetslöshetsförsäkring och ersättning vid insolvens (loi fédérale sur l assurance-chômage obligatoire et l indemnité en cas d insolvabilité LACI (1), och som uppfyller övriga villkor för att få arbetslöshetsersättning, skall vara berättigade till sådan ersättning enligt de villkor som fastställs i lagen 17

1.2 En del av de avgifter som har betalats in för arbetstagare som inte har varit försäkrade tillräckligt länge för att vara berättigade till arbetslöshetsersättning i Schweiz enligt 1.1 skall överföras till arbetstagarnas ursprungsstater enligt bestämmelserna i 1.3 som bidrag till kostnaderna för ersättning som utbetalas till dessa arbetstagare vid hel arbetslöshet. De är därför inte berättigade till någon ersättning vid hel arbetslöshet i Schweiz. De är dock berättigade till ersättning vid svåra väderförhållanden och om arbetsgivaren blir insolvent. Ersättning vid hel arbetslöshet skall utbetalas av ursprungsstaten, under förutsättning att de berörda arbetstagarna står till arbetsmarknadens förfogande. De försäkringsperioder som har fullgjorts i Schweiz skall beaktas på samma sätt som om de hade fullgjorts i ursprungsstaten. Tillämpningen av tilläggsprotokollet Rätt till arbetslöshetsersättning i Schweiz En arbetstagare som omfattas av tilläggsprotokollet kan endast beviljas arbetslöshetsersättning i Schweiz om han eller hon uppfyller villkoren för ersättning. Detta följer av punkten 1.1 i tilläggsprotokollet till avtalets bilaga II. Den som inte kan beviljas arbetslöshetsersättning i Schweiz Punkt 1.2 i tilläggsprotokollet innebär att en arbetstagare som omfattas av tilläggsprotokollet, som är svensk medborgare och helt arbetslös men som inte uppfyller villkoren för att beviljas arbetslöshetsersättning i Schweiz, ska få sin rätt till arbetslöshetsersättning prövad i Sverige om han eller hon anmäler sig vid den svenska Arbetsförmedlingen. De arbetade och försäkrade perioder som har utförts i Schweiz ska då beaktas som om de hade utförts i Sverige. Arbetade och försäkrade perioder utförda i Schweiz ska styrkas med intyg E 301. Av punkt 10a i intyg E 301 utfärdat av den schweiziska institutionen framgår om arbetstagaren omfattas av protokollet, men inte uppfyller villkoren för att beviljas arbetslöshetsersättning i Schweiz. Personer som är deltidsarbetslösa från arbete i Schweiz kan inte få arbetslöshetsersättning i Sverige. Inträde i en svensk arbetslöshetskassa I andra stycket 2 IAF:s föreskrifter (IAFFS 2005:6) om övergång mellan stater anges följande om inträde i en svensk arbetslöshetskassa: 18

Övrigt Rätt till inträde i den arbetslöshetskassa vars verksamhetsområde närmast motsvarar sysselsättningen i arbetslandet gäller även för - en svensk medborgare som är helt arbetslös efter att ha utfört arbete i Schweiz med uppehållstillstånd giltigt under kortare tid än ett år, - som inte har fullgjort försäkringsperioder i Schweiz i tillräcklig omfattning för att beviljas arbetslöshetsersättning där och - som i anslutning till arbetslöshetens inträde, i enlighet med tilläggsprotokollet till bilaga II till avtalet mellan EU-länderna och Schweiz, ansöker om arbetslöshetsersättning i Sverige. Avgifter som har betalats under arbete i Schweiz De avgifter som nämns under punkt 1.2 i tilläggsprotokollet beräknas av den schweiziska myndigheten på schablonmässig grund och överförs sedan till myndigheten i arbetstagarens ursprungsstat. De överförda avgifterna påverkar inte arbetstagarens rätt att tillgodoräkna sig arbetade och försäkrade perioder som har fullgjorts i Schweiz för rätt till arbetslöshetsersättning i Sverige. Gränsarbetare Tilläggsprotokollet tillämpas inte för personer som är gränsarbetare och som enligt artikel 7 i avtalets bilaga I inte behöver uppehållstillstånd för att arbeta i Schweiz. Europarådets sociala stadga Europarådet är en mellanstatlig samarbetsorganisation som bildades 1949, och som har 47 medlemsländer. Huvuduppgiften är att bidra till fred, stabilitet och säkerhet i Europa genom att värna om individens rättigheter. Vid sidan av konventionen om mänskliga rättigheter, som gäller som svensk lag, utarbetade Europarådet 1961 en europeisk social stadga, reviderad 1996. 23 av Europarådets medlemsstater, däribland Sverige, har ratificerat stadgan, som i rättighetsform anger bestämmelser om arbetsmarknadspolitik, arbetsvillkor, arbetarskydd, förenings- och förhandlingsrätt, socialförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, familjepolitik m.m. Hur länderna lever upp till stadgan kontrolleras dels genom ett rapporteringssystem och dels genom en klagomålsmekanism, som vissa organisationer på det sociala området har rätt att använda för att ta tillvara sina medlemmars intressen. 19

ILO:s konventioner Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organization) är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. Det grundläggande målet för ILO är att bekämpa fattigdom och främja social rättvisa. ILO är en konventionsbaserad organisation och över 180 konventioner har utarbetats. Två ILO-konventioner av vikt för arbetslöshetsförsäkringens område, som Sverige har ratificerat, är ILO:s konvention (nr 102) om minimistandard för social trygghet och ILO:s konvention (nr 168) om främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet. De stater som har anslutit sig till ILO:s konventioner ska rapportera om hur de arbetar för att genomföra rättigheterna. 20

4. Samarbete och informationsutbyte mellan institutionerna Förordning 883/2004 Artikel 76 Samarbete 1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall lämna alla uppgifter till varandra om a) åtgärder som vidtas för att tillämpa denna förordning, b) ändringar i lagstiftningen som kan påverka tillämpningen av denna förordning. 2. Vid tillämpningen av denna förordning skall medlemsstaternas myndigheter och institutioner bistå varandra som om de tillämpade sin egen lagstiftning. Den administrativa hjälp som dessa myndigheter och institutioner tillhandahåller varandra skall i princip vara kostnadsfri. Administrativa kommissionen skall dock fastställa vilken sorts kostnader som skall ersättas och begränsningar för dessa, utöver vilka ersättning skall utbetalas. 3. Vid tillämpningen av denna förordning får medlemsstaternas myndigheter och institutioner ta direkt kontakt med varandra och med de personer som berörs eller deras ställföreträdare. 4. De institutioner och personer som omfattas av denna förordning skall vara skyldiga att informera varandra och samarbeta för att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning. Institutionerna skall enligt principen om god förvaltning svara på alla förfrågningar inom rimlig tid och skall i detta sammanhang till berörda personer lämna all information som är nödvändig för att de skall kunna hävda de rättigheter de ges genom denna förordning. De berörda personerna skall vara skyldiga att så snart som möjligt informera den behöriga medlemsstatens institutioner och institutionerna i bosättningsmedlemsstaten om alla förändringar i sin personliga situation eller familjesituation som kan påverka deras rätt till förmåner enligt denna förordning. 5. Om den informationsskyldighet som avses i punkt 4 tredje stycket inte respekteras, får proportionerliga åtgärder vidtas i enlighet med nationell lagstiftning. Dessa åtgärder skall dock vara likvärdiga med de åtgärder som tillämpas i liknande situationer enligt den inhemska rättsordningen och skall inte 21

göra det praktiskt omöjligt eller alltför svårt att utöva de rättigheter som de berörda personerna ges genom denna förordning. 6. Vid problem med tolkningen eller tillämpningen av denna förordning som kan få till följd att rättigheterna för en person som omfattas av förordningen ifrågasätts, skall institutionen i den behöriga medlemsstaten eller institutionen i bosättningsmedlemsstaten kontakta den eller de institutioner i den eller de medlemsstater som berörs. Om ingen lösning kan hittas inom rimlig tid får de berörda myndigheterna begära att administrativa kommissionen ingriper. 7. En medlemsstats myndigheter, institutioner och domstolar får inte avvisa ansökningar eller andra handlingar som lämnas in på grund av att de är avfattade på någon annan medlemsstats officiella språk som är erkänt som officiellt språk inom gemenskapens institutioner i enlighet med artikel 290 i fördraget. Artikel 78 Elektronisk informationsbehandling 1. Medlemsstaterna skall successivt börja använda ny teknik för att utbyta, ge tillgång till och behandla de uppgifter som krävs för tillämpningen av denna förordning och tillämpningsförordningen. Europeiska gemenskapernas kommission skall stödja verksamhet av gemensamt intresse så snart som medlemsstaterna har infört dessa tjänster för elektronisk informationsbehandling. 2. Varje medlemsstat skall ansvara för hanteringen av sin egen del av den elektroniska informationsbehandlingen i enlighet med gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av och fri rörlighet för personuppgifter. 3. Ett elektroniskt dokument som sänts eller utfärdats av en institution enligt bestämmelserna i denna förordning och tillämpningsförordningen får inte avvisas av någon myndighet eller institution i en annan medlemsstat på grund av att det har mottagits på elektronisk väg, när den mottagande institutionen väl har meddelat att den kan ta emot elektroniska dokument. Återgivande och registrering av sådana dokument skall betraktas som ett korrekt och exakt återgivande av originalhandlingen eller av den information handlingen gäller, om inte motsatsen kan styrkas. 4. Ett elektroniskt dokument skall betraktas som giltigt om det datoriserade system i vilket dokumentet är registrerat är utrustat 22

Förordning 987/2009 med nödvändiga säkerhetsfunktioner för att förhindra att dokumentet ändras eller sprids eller otillåten tillgång till detsamma. Den registrerade informationen skall när som helst kunna återges i direkt läsbar form. När ett elektroniskt dokument överförs från en socialförsäkringsinstitution till en annan skall lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas i enlighet med gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av och fri rörlighet för personuppgifter. Artikel 2 Omfattningen av och formerna för informationsutbytet mellan institutionerna 1. För att kunna genomföra tillämpningsförordningen ska utbyte mellan medlemsstaternas myndigheter och institutioner och personer som omfattas av grundförordningen grundas på principerna för offentliga tjänster, effektivitet, aktivt stöd, snabbt tillhandahållande och tillgänglighet, inklusive e-tillgänglighet, särskilt för äldre och funktionshindrade personer. 2. Institutionerna ska utan dröjsmål tillhandahålla eller utbyta alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna fastställa rättigheter och skyldigheter för de personer som omfattas av grundförordningen. Sådana uppgifter mellan medlemsstaterna ska överlämnas direkt mellan institutionerna eller indirekt via förbindelseorganen. 3. Om en person av misstag lämnar in uppgifter, handlingar eller ansökningar till en institution på territoriet för en annan medlemsstat än den där den institution som har utsetts i enlighet med tillämpningsförordningen befinner sig, ska den förstnämnda institutionen utan dröjsmål vidarebefordra dessa uppgifter, handlingar eller ansökningar till den institution som utsetts enligt tilllämpningsförordningen samt ange vilken dag de ursprungligen lämnades in. Den dagen ska gälla för den sistnämnda institutionen. Institutionerna i en medlemsstat ska dock inte hållas ansvariga eller anses ha fattat ett beslut genom att förhålla sig passiva enbart på grund av en försening i överföringen av uppgifter, handlingar eller ansökningar från andra medlemsstaters institutioner. 4. Om uppgifter överförs indirekt, via bestämmelsemedlemsstatens förbindelseorgan, ska tidsfristerna för svar på ansökningar börja löpa från och med den dag då 23

Information förbindelseorganet mottog ansökningen, som om den hade mottagits av institutionen i den medlemsstaten. Artikel 4 Format och metod för informationsutbytet 1. Administrativa kommissionen ska fastställa struktur, innehåll, format och detaljerade arrangemang för utbyte av handlingar och strukturerade elektroniska handlingar. 2. Överföringen av uppgifter mellan institutionerna eller förbindelseorganen ska göras på elektronisk väg, direkt eller indirekt via kontaktpunkterna, inom gemensamma säkerhetsramar som garanterar sekretessen och skyddar informationsutbytet. ( ) Artikel 95 Övergångsperiod för elektroniskt uppgiftsutbyte 1. Varje medlemsstat får tillämpa en övergångsperiod för elektronisk överföring av uppgifter enligt artikel 4.2 i tillämpningsförordningen. Dessa övergångsperioder får vara högst 24 månader räknat från dagen för ikraftträdande av tillämpningsförordningen. Om tillhandahållandet av nödvändig gemenskapsinfrastruktur (elektroniskt utbyte av sociala trygghetsuppgifter - EESSI) fördröjs väsentligen i förhållande till tillämpningsförordningens ikraftträdande, får administrativa kommissionen emellertid besluta om lämplig förlängning av dessa perioder. 2. De praktiska arrangemangen för eventuella nödvändiga övergångsperioder enligt punkt 1 ska fastställas av administrativa kommissionen, för att sörja för nödvändigt uppgiftsutbyte för tillämpning av grundförordningen och tillämpningsförordningen. Allmänt I ingressen till tillämpningsförordningen anges bl.a. att en viktig förutsättning för att de personer som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 så snabbt som möjligt och på bästa villkor ska kunna utnyttja sina rättigheter, är att ett effektivare och närmare samarbete organiseras mellan socialförsäkringsinstitutionerna. Detta realiseras bl.a. genom att informationsutbytet mellan institutionerna ska ske elektroniskt, via det så kallade EESSI- 24

systemet (se nedan). Vidare ska kontaktuppgifter till alla behöriga institutioner finnas i en databas, som benämns Master Directory (se nedan). EESSI och Master Directory Det elektroniska utbytet av sociala trygghetsuppgifter ska ske via EESSI, som är en förkortning av Electronic Exchange of Social Security Information. Informationsutbytet i detta system sker genom så kallade SED:er, strukturerade elektroniska dokument. (Se förteckningen i bilaga 2 över de SED:er som aktualiseras på arbetslöshetsförsäkringens område). Den elektroniska katalogen (Master Directory) är en del av EESSIsystemet, och har som syfte att information ska sändas till rätt institution i rätt land. Master Directory kommer även parallellt att vara tillgänglig för allmänheten. EESSI förväntas tas i bruk tidigast under hösten 2011, varför särskilda rutiner för informationsutbyte gäller från och med den 1 maj 2010 (se nedan). Tillgång till Master Directory kommer dock att finnas redan från och med den 1 maj 2010. Portabla dokument Utöver informationsutbytet mellan institutionerna utfärdas så kallade portabla dokument till enskilda. På arbetslöshetsförsäkringens område finns tre olika portabla dokument, alltså pappersdokument (se förteckningen i bilaga 3). När en enskild visar upp ett portabelt dokument innebär det i de flesta situationerna att informationsutbyte med institutionen i en annan medlemsstat initieras. Administrativa kommissionen Administrativa kommissionens uppgifter är bl.a. att tolka förordningens bestämmelser, främja och utveckla samarbetet mellan medlemsstaterna samt främja användandet av ny teknik (artikel 72 Fo 883/04). Administrativa kommissionen utgörs av en regeringsrepresentant från varje medlemsland. I samordningssystemet spelar kommissionen en viktig roll, eftersom det är i detta forum som medlemsstaterna lyfter frågor för diskussion, och där medlemsstaterna kan diskutera tolkningen av bestämmelserna och söka praktiska lösningar på tillämpningsproblem. Administrativa kommissionen kan fatta beslut och ge rekommendationer. Till Administrativa kommissionen finns knuten en Teknisk kommission (artikel 73 Fo 883/04). 25

Övergångsperioden Av artikel 95 TFo framgår att varje medlemsland får tillämpa en övergångsperiod för att ansluta sig till EESSI-systemet. Denna får längst vara 24 månader räknat från den 1 maj 2010, d.v.s. längst till och med den 30 april 2012. Övergångsperioden är alltså den period som sträcker sig från och med den 1 maj 2010 och till och med den tidpunkt då den svenska arbetslöshetsförsäkringen ansluts till EESSI. Av Administrativa kommissionens beslut E1 (se bilaga 4) framgår att SED:er i pappersformat ska användas vid informationsutbyte under övergångsperioden. Dessa ersätter E- blanketterna. Medlemsstater som redan har nationella elektroniska applikationer som producerar E-blanketter, får dock fortsätta använda dessa under övergångsperioden. Observera att E-blanketter även fortsättningsvis ska användas för personer som omfattas av 1408/71. Övergångsperioden ska präglas av gott samarbete mellan institutionerna och förhållningssättet ska vara flexibelt och pragmatiskt. Alla dokument som utfärdas av medlemsstaternas institutioner ska accepteras, även om de bygger på det tidigare formatet gällande innehåll och struktur. 26

5. Artikel 61 Sammanläggning av kvalifikationsperioder för rätt till ersättning Förordning 883/2004 Artikel 61 Särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare 1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, i vars lagstiftning förvärv, bibehållande, återfående eller varaktighet av rätt till förmåner grundas på antingen fullgjorda försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall i nödvändig utsträckning beakta de försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning, som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar. Om emellertid rätten till förmåner enligt den tillämpliga lagstiftningen grundas på fullgjorda försäkringsperioder, skall de anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning endast beaktas i de fall då de skulle ha betraktats som försäkringsperioder om de hade fullgjorts i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen. 2. Utom i de fall som avses i artikel 65.5 a skall punkt 1 i denna artikel tillämpas endast om den berörda personen senast i enlighet med den lagstiftning enligt vilken ansökan om förmåner görs, har fullgjort - försäkringsperioder, om det i lagstiftningen krävs försäkringsperioder, - anställningsperioder, om det i lagstiftningen krävs anställningsperioder, eller - perioder av verksamhet som egenföretagare, om det i lagstiftningen krävs perioder av verksamhet som egenföretagare. 27

Förordning 987/2009 Rättspraxis Artikel 1 Definitioner I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges: ( ) (t) försäkringsperiod: avgiftsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, såsom de definieras eller erkänns som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller betraktas som fullgjorda, och alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med försäkringsperioder. (u) anställningsperiod eller period som egenföretagare: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts, och alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med anställningsperioder eller perioder som egenföretagare. Artikel 54.1 Artikel 12.1 i tillämpningsförordningen ska även gälla för artikel 61 i grundförordningen. Utan att de berörda institutionernas underliggande skyldigheter åsidosätts, får den berörda personen till den behöriga institutionen lämna en handling som har utfärdats av den institution i medlemsstaten vars lagstiftning denne omfattades av under sin senaste period av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, vilken anger de perioder som personen har fullgjort enligt den lagstiftningen. Artikel 12.1 När artikel 6 i grundförordningen tillämpas ska den behöriga institutionen vända sig till institutionerna i de medlemsstater vars lagstiftning den berörda personen även har omfattats av för att fastställa alla perioder som fullgjorts enligt deras lagstiftning. Rättspraxis i EU-domstolen C-388/87 Warmerdam-Steggerda En person arbetade under en tid i Skottland och återvände sedan till Holland för att ansöka om arbetslöshetsersättning. Arbetet i Skottland var försäkrat avseende industriolyckor, men 28